Korståg mot Israel

Det är med stigande oro jag laser GPs utrikeskorrespondent Britt-Marie Mattssons allt fränare attacker mot Israel.

Mattsson tycks ha en personlig dagordning i frågan, och drar sig inte för att missbruka tidningen härvidlag. I tid och otid, vare sig nyheterna handlar om Mellanöstern eller ej, svartmålar hon Israel och dess folk för att ytterligare spä på en allmänt negativ uppfattning om landet – en uppfattning som hon själv varit med om att skapa.

Det allra senast i genren är hennes smått bisarra skriverier i GP fredag den 25:e oktober. I en artikel om terror (”Terrorismens tudelade ansikte”) då mer än 700 teaterbesökare togs som gisslan i Moskva, har Mattsson lyckats med bedriften att reorientera artikeln så att den nu tar upp ämnet ”judiska aktivister” som har ”ändrat taktik under årens lopp” i byggandet av staten Israel.

Det tycks sålunda inte finnas något som helst tillfälle som denna cyniska och målmedvetna skribent inte missbrukar till att vinkla den läsande publiken mot Israel. Var och en har naturligtvis rätt till sin egen politiska åsikt, det är ju en uppskattad grundsten i en demokratisk statsbyggnad. Men att målmedvetet hjärntvätta en publik är inte detsamma som att utöva ens demokratiska rättigheter; det är snarare att missbruka ens förtroendeställning.

Som världssamhälle står vi idag öga mot öga mot oerhörda politiska och sociala problem. Dessa yttrar sig i form av terrorattacker mot kontorsarbetare på World Trade Center i USA. Mot turister på Bali i Indonesien. Mot kyrkobesökare i Pakistan. Mot busspassagerare på Filippinerna. Mot restauranggäster i Israel. Mot teaterbesökare i Moskva – där den första åtgärden är att släppa muslimer fria medan övriga selekteras för värre öden. Historiens vingslag hörs allt tydligare.

I stort sett all terror vi idag ser varhelst det sker i världen kommer från självtitulerade ”islamister”. Fanatiker som anser sig ha ensamrätt att representera sin religion när de slår till mot ”otrogna” – med vilket menas kristna (Filippinerna, Pakistan, Nigeria), hinduer (Indien, Bangladesh), judar (Israel, Frankrike, Tunisien), buddhister (Afghanistan). Som skribent i utrikesfrågor borde Mattsson undersöka vad det är som driver dessa människor och frammanar deras illgärningar.

För inte är den gemensamma nämnaren att de är muslimer. Snarare att de har lyckats kapa sin religion så att den nu riskerar representera något vidrigt som inte har ett dugg med Islam eller dess lära att göra. De har lyckats så fullständigt just pga att de har terroriserat och skrämt sina egna religionsfränder till total tystnad. För några decennier sedan begåvade Yasser Arafat världen med kapning av flygplan som ett ideologiskt verktyg. Nu bevittnar vi den tilltagande kapningen av religion utfört av religiösa fanatiker som följer i Arafats fotspår, samt kapningen av pressen utfört av dessa fanatikers talesmän tillika PR-folk.

Det skulle vara bra för demokratisverige att se ett slut på Britt-Marie Mattssons hetskampanj mot Israel och dess folk. Hennes energi borde kanaliseras i en mer fruktsam riktning, t ex en djupstudie av islams fanatiska och våldsfixerade ytterkant. Svarta tavlan i Jemaah Islamiyah klassrummet där prästen Abubakar Baasyir huserar ståtar med texten ”Ner med Amerika och Judarna”. Varför kommenterar Mattsson aldrig dessa vidriga strömningar trots att Abubakar Baasyir faktiskt förhörs av polisen just med koppling till Bali-terrorn? Varför gör Mattsson inte självmant en sådan analys?

Inte är hon väl rädd för sin personliga säkerhet när hon publicerar det hon ser och hör?