Antisemitism i Göteborg

Som pappa till Nadav Meyer, som drabbats av otaliga antisemitiska incidenter, blev jag mycket bestört över att i DN läsa ett reportage med titeln “Historielösa elever får nya tankar”. I reportaget berättas att Henry Ascher och Monzer El-Sabini inlett ett program i invandrartäta skolor för att motverka antisemitism.

I reportaget står det att de ”inte (är) säkra på att antisemitismen ökar. Men de vill ändå göra något.” Monzer El-Sabini är palestinsk-arab av libanesiskt ursprung. I reportaget bedyrar han att i hans föräldrahem i mellanöstern fanns inget judehat. Tvärtom, säger han, ”Min mamma brukade berätta med värme om sina judiska grannar”.

Det är en stor tragedi att Monzer inte lyckats förmedla denna värme till hans egna söner. Det är de som stått bakom trakasserierna mot den 14-årige judiske pojken Nadav Meyer på deras gemensamma shackklubb i Göteborg, som det bl a berättades om i ”Agenda” i TV2 i söndags. Den yngre sonen har helt upphört med detta, och uppträder numera mycket varmt och vänligt. Den äldre pojken motiverade sina handlingar med att Nadavs Davidsstjärna är ”en provokation” – den symbol som hänger runt Nadavs hals ser han ju också på israeliska pansarvagnar, vilket förklarar hans behandling av Nadav enligt hans sätt att se det.

Men när Monzer El-Sabini framträder i DN, låter det istället så här: ”Det var de mest radikala ungdomarna som inte kan se skillnad på Israel och en jude… Ändå lyckades vi skapa en dialog.”

Det är beklämmande att denna dialog, som Nadav så gärna vill ha (kultursidan i Expressen 28:e jan) ännu inte lyckats omvandla Monzers egen son.

Men det sista som dör är hoppet. Vi fortsätter att hoppas på en respektfull dialog framöver.