Fråga till Utrikesminister Laila Freivalds om antisemitism

Jag läste med stor besvikelse Dina kommentarer i Israel, rapporterade av TT, att israeler och israelvänner försöker ’röra ihop’ antisemitism med kritik mot Israels politik. Du rapporteras ha sagt: ”Man måste kunna skilja på de här sakerna. Vi för mycket noggrann statistik över brott som har antisemitiska inslag, och vi kan se att (antalet sådana brott) faktiskt gått ned något.”

Därmed verkar Du tyvärr vara omedveten om något som de flesta svenska judar upplever i stort sett dagligen – att antisemitism i Sverige är på stark frammarsch.

Som far till ett av de judiska barnen som drabbats av allt grövre antisemitism, där han till och med har avslängts från bussar och trakasserats på sin schackklubb under nästan ett års tid, kan jag förklara hur statistiken ser ut som den gör: samtliga fall av antisemitiska attacker mot min son (av polisen rubricerat som ’hets mot folkgrupp’) har avskrivits – även de fall där man känner förövarnas namn och personnummer. Anledningarna ger en fingervisning i hur lätt statistik kan misstolkas när polisens händer är bundna av en otidsenlig lagstiftning: ibland är förövarna för unga för att straffas, vilket gör att fallet avskrivs. Ibland krävs helt enkelt att ett större antal människor måste bevittna händelsen för att den ska räknas som brottsligt. Eller som det så kliniskt heter: "Brott kan inte styrkas - spridningsrekvisitet i aktuellt lagrum är inte uppfyllt (NJA 1999:93)". Här också avskrivs fallet. Det finns alltså inget tvivel om att händelsen verkligen ägt rum, det är bara det att fler måste bevittna det för att det ska kunna rubriceras som hets mot folkgrupp – i det här fallet antisemitism. Därför figurerar inget av detta i den statistik Du hänvisar till.

Du påstod att i Israel rör man ihop antisemitism med kritik mot landets politik. Det finns dock ett stort problem i detta påstående: i samtliga de åtta (8) fall av antisemitiska attacker som vår då 13-åriga son utsatts för, har det aldrig förekommit någon diskussion med förövarna om Mellanöstern, politik, Arafat, Sharon, Israel eller Palestina - pojken var ju blott 13 år. Hans huvud var (och är – han har nyss fyllt 14) fyllt med fotboll, ishockey, schack, datorspel, kompisar. Den enda anledning till att han attackerats verbalt och fysiskt dessa 8 gånger är för att han bär en synlig Davidsstjärna runt halsen. Dina israeliska värdar har inte ’rört ihop’ någonting i ett försök att avleda uppmärksamhet från landets politik, de hänvisar bara till faktiska händelser i Sverige som hela omvärlden tycks känna till men inte Sveriges Utrikesminister.

Tilläggas skall att några av attackerna inte ens föregicks av någon som helst ordväxling, det är det synliga judiska tecknet som har utlöst våldsamheterna. Polisen ville att vår son tar av sig Davidsstjärnan; han kontrade att de som attackerar honom är rasister. Polisen svarade att det är precis vad de är, men att vår son först och främst bör ta hand om sig själv genom att inte provocera fram våld från dessa rasister. Vår son svarade att om dessa rasister inte var emot honom för att han är jude, utan för att han var svart, skulle polisen aldrig ens överväga att kalla det för provokation när han går omkring med sin svarta hy; att det på något sätt tycks vara OK att be en jude att dölja sitt ursprung men inte en svart människa, trots att båda utsätts för förnedring av rasister.

Polisen hade inga kommentarer - de försöker ju bara hjälpa vår son att undvika bråk, de vet att lagstiftningen inte ger dem några större befogenheter att agera i en situation som kräver 10 vittnen för att brottet ska kunna styrkas (hets mot folkgrupp) medan de flesta andra brott kräver bara ett vittne, som t ex vid rån, våldtäkt osv. "Spridningsrekvisitet" är en mycket effektiv barriär mot generande hög statistik om antisemitism.

Ta i beräkningen alla dessa avskrivna fall av antisemitism som aldrig kommer till åtal. Först då får man en verklig bild av den tilltagande antisemitism som Du påstår håller på att minska.

Svenska barn av judisk börd skulle känna sig säkrare om deras utrikesminister tog deras situation på lika stort allvar som polisen gör. Polisen och åklagarna behöver en lagstiftning värd namnet. Som far till ett drabbat barn skulle jag verkligen uppskatta det om Du dels verkade för en ändring i bevisföringsfrågan, och dels rättade till missuppfattningen som Din spontana kommentar har gett upphov till.

Tacksam också för ett svar när Din tidtabell och annalkande semestertider så tillåter.