Terror lönar sig

Det vet alla de hundratusentals diskriminerade romer boende i många länder i Centraleuropa.

Och alla de miljontals terroriserade tibetaner som varit på flykt sedan Kinas inmarsch i Tibet.

Och de två miljoner svarta från Darfur som systematiskt jagas och slaktas i en etnisk rensningskampanj utförd av den arabiska janjaweed-milisen.

Och de 800 000 judiska flyktingar som flydde hals över huvud från arabländerna 1948-50, lämnande allt de ägde bakom sig. Och de 70 000 flyktingar från Angola som knappt klarar livhanken i grannstaten Zambia där de lever i obeskrivlig misär – idag.

UNHCR vs UNRWA
Det finns ett FN-organ – UNHCR – som ansvarar för globalt flyktingstöd. UNHCR:s sammanlagda budget för världens mångmiljoner flyktingar uppgår till sju miljarder kronor.

Det finns dock ett undantag: 3 miljoner palestinier föräras ett alldeles eget FN-finansierat flyktingorgan – UNWRA – helt utanför UNHCR, och detta exklusivt palestinska organ har också en budget på hela sju miljarder kronor årligen. Medan UNHCR på grund av bristande finanser har fått skära med en tredjedel matransonen till de redan svältande angolanska flyktingarna i brist på futtiga 60 miljoner kronor, har EU beslutat att till och med utöka biståndet till palestinierna med 1 miljard kronor. De pengarna har man tydligen inte haft svårighet att hitta.

Utpressning: FN-pengar betalas som lösen
Det makabra i denna situation är att pengarna är öronmärkta för löner till de otaliga palestinska beväpnade styrkorna och andra anställda inom den korrupta Palestinska Myndigheten – de mutas för att inte dra in folket i inbördeskrig. På svenska kallas det för utpressning. Det mest bisarra är dock att största delen av bidragen till palestinierna kommer från länder i västvärlden som själva tampas med arbetslöshet, nedskärningar i sjukvård och utbildning och andra ekonomiskt betingade problem, medan endast en bråkdel kommer från världens ofantligt rika arabiska och muslimska oljestater. Det verkar som om västvärlden ömmar mer för palestinierna än vad araberna och muslimerna själva gör. Sitter arabvärlden inne med insikter som vi i väst vägrar erkänna?

Största bidragstagare genom tiderna
Palestinierna uppgår till i runda tal 3 miljoner människor. Den årliga budget de förfogar över i form av ”frivilliga” donationer från världssamfundet – från din ficka och min – motsvarar 7 miljarder kronor. De har varit biståndsmottagare under 60 år, världens genom tiderna ojämförbart största bidragstagare. Men inte en enda kronor har hittills omsatts i arbetsskapande åtgärder (bortsett från fabriker för tillverkning av självmordsbombbälten) eller skolor (förutom anstalter där man lär ut att de kristna ska fördrivas från Betlehem och Nazareth och att judar är grisars och apors avkommor).

Systematisk finansiering av terrorverksamhet
Allt har istället använts för att systematiskt finansiera terror i Israel, Egypten, Libanon, Jordanien, Irak. Palestinska Myndigheten har hittills tagit emot mer än 70 miljarder kronor i utländskt bistånd, alltså pengar som vi har arbetat ihop men för vilken palestinierna själva inte behövt arbeta. Och penningflödet bara fortsätter ur våra fickor medan verkligt nödställda fortsätter att svälta i andra delar av världen.

En del av den ständiga palestinska klagan är att deras ekonomi inte är hållbar om inte Israel öppnar sina gränser för palestinska produkter. Problemet är dock att gränser som öppnas för handel obönhörligen även används för införsel av palestinska självmordsbombare. Ett annat problem är den offermentalitet detta innebär – att palestinierna kräver som sin rätt att Israel, ett land de i och för sig vägrar att erkänna och som de är fast beslutna att utplåna, ska tvingas köpa deras produkter. En ur marknadsekonomisk synpunkt lika genomtänkt idé som att Norge skulle tvingas köpa allt som Sverige kräver att få sälja där.

Alla flyktingar är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra
I slutändan kommer man dock tillbaka till kärnfrågan om varför det är så oerhört svårt att hitta futtiga 60 miljoner kronor till angolanska flyktingar som svälter och vars matransoner ytterligare skurits ned i brist på internationell finansiering, samtidigt som vi osar pengar i utökat biståndet till världens genom tiderna största bidragstagare, palestinierna – en ökning som är hela tolv gånger större än hjälpen som behövs för de nödställda angolanska flyktingarna.

Kan svaret vara att de angolanska flyktingarna, precis som romerna i Europa, tibetanerna i Indien och judarna i Israel – aldrig någonsin tagit på sig ett bombbälte och sprängt oskyldiga civila i småbitar? Kan svaret vara att vi i väst är så rädda för islamistiska hot om våld mot oss i våra egna hem att vi gör vad som helst för att blidka våldsverkarna? Är det detta som vi lärt oss i efterdyningarna av Entebbe, Buenos Aires, Kairo, New York, Istanbul, Bali, Madrid, London och nu senast världen över efter Muhammedkarikatyrerna? Att betala skyddspengar och köpa ett tillfälligt lugn när vi hotas med tillräckligt mycket stryk? Alltmedan vi åsidosätter mänskliga rättigheter och bortser från katastrofer där de lidande är för svaga – eller har för mycket värdighet – för att ta till våld?

Västvärldens servilitet
Västvärldens inställning går ut på servilitet – att betala skyddspengar i ett tafatt försök att blidka dem som hotar oss. Någon gång måste vi dock säga stopp – om inte av ren principfasthet så åtminstone för att våra pengar håller på att ta slut. Våra fickor töms i allt raskare takt medan genuint nödställda svälter – de flesta idag i den muslimska och arabiska sfären.

Å ena sidan har vi terror som göds av ren och skär girighet, å andra sidan har vi tilltagande svält född ur en människovidrig syn. Palestiniernas nya Hamasstyre har sagt att om bistånd förknippas med några som helst krav på motprestation från deras sida, vill de inte ha västvärldens bistånd i fortsättningen – de vill hellre klara sig med arabvärldens och framför allt Irans hjälp.

Ska vi i väst aldrig ta palestinierna på allvar?