Det finns faktiskt stor skillnad mellan fiction och fakta, Nabila Abdul Fattah

Nabila Abdul Fattah skriver vältaligt men vet desto mindre.

Hon säger sig har varit i Jerusalem när en 19-årig arab misslyckades i sitt uppsåt att mörda fotgängare, obeväpnade soldater på permis, på trottoaren vid Gamla stadens murar, judendomens heligaste plats.

Han ’lyckades’ endast skada 20 människor.

Hon skriver 464 ord om händelsen. Hon utelämnar en hel del men tillägger en hel del annat. Hon utelämnar att mannen medvetet mejade ner fotgängarna. Hon utelämnar att han inte hade körkort. Hon utelämnar att han kände sig frustrerad eftersom han ville gifta sig med sin egen kusin (bara det!) som inte ville ha honom – då tog han ut sin frustration på gammalt hederligt vis, genom att meja ner några på måfå selekterade judar. Inget nytt sålunda, så har det alltid fungerat i den antisemitiska delen av världen.

Så långt det hon utelämnar. Men det mest häpnadsväckande är det hon lägger till: att de israeliska säkerhetsstyrkorna letar nu efter hans hem ”för att riva ner det … att hans fru och barn blir hemlösa är mindre viktigt”.

Fakta kanske inte är riktigt Nabilas grej: pojken som hade olovligt tagit en bil utan att ha körkort och medvetet rammat in den i en klunga fotgängare för att de var judar var bara 19 år! Han hade vare sig fru eller barn. Det var just det som var problemet – han fick nobben när han ville gifta sig med sin egen kusin, något som i de flesta civilisationer anses som motbjudande, för att inte säga olaglig. Det är mycket som Nabila utelämnar.

För några månader sedan var jag i Jerusalem när en arab från samma stadsdel som denne terrorist mördade åtta unga judar i skolan medan de bad kvällsbön. Jag var på plats och skrev en krönika om det. Metro vägrade publicera krönikan.

Det känns alltid konstigt att bli diskriminerad.