Villkora svenskt Palestinabistånd till respekt för mänskliga rättigheter

Sverige ger palestinierna mest bistånd i världen räknat per capita – nästan 1,4 miljarder kronor på två år.

Denna ekonomiska hjälp har som mål att assistera palestinierna i uppbyggande av ett statsskick baserat på demokrati, lika behandling av alla samt respekt för mänskliga rättigheter, inklusive etniska och religiösa minoriteter samt kvinnor och barn – de samhällsgrupper som ofta behandlas sämst i det palestinska samhället.

Sveriges ekonomiska assistans är välbehövlig. Dock finns det stark anledning att ifrågasätta om inte ständigt bistånd utan krav på motprestation snarare stjälper än hjälper palestinierna eftersom inga eller endast ringa framsteg har noterats.

Ett fall bland många som föranleder en kritisk granskning gäller den unge israelen Gilad Schalit. Han kidnappades för mer än två år sedan från det suveräna Israel – alltså inte från någon omtvistat område – av en tungt beväpnad invasionsstyrka från den av Hamas kontrollerade Gazaremsan. Hamas är en dominerande regeringspart och innehar premiärministerposten. Därtill har Hamas total kontroll av Gazaremsan. Hamas har konsekvent vägrat att frige Gilad Schalit, som kidnappades när han var 18 år gammal.

Pojken har sedan dess hållits inspärrad, utan tillgång till Röda korset, läkarvård, advokat eller kontakt med anhöriga. Hamas meddelar att pojken under dessa år aldrig tillåtits att få motion i solljus.

Palestinska terrorister som sitter i israeliskt fängelse har sina rättigheter garanterade av det israeliska rättsväsendet. De besöks av Röda korset, får obehindrad tillgång till advokater, journalister, familjmedlemmar, de får skriva hem. Barnamördaren Samir Kuntar, som nyligen släpptes, fick gifta sig, han åtnjöt äktenskapliga besök, tog universitetsexamen och lämnade israeliskt fängelse som en välgödd man som välkomnades varmt av Palestinska myndighetens Mahmoud Abbas.

De palestinska fångarnas villkor står alltså i bjärt kontrast mot den unge israelen Gilad Schalit, som ännu i det tredje året efter hans kidnappning inte fått se solljus, prata med eller skriva till sina anhöriga eller träffa advokater eller Röda korset.

Sverige ger betydande bidrag till palestinierna, utan krav på motprestation. Därigenom finansierar Sverige detta barbari, som är i total strid mot Genèvekonventionen och våra egna åtaganden om mänskliga rättigheter och anständighet.

Om Gilad Schalit betraktas av Hamas som en krigsfånge, har han rätt att behandlas i enlighet med de regler som Sverige har skrivit under. Om Sverige subventionerar organisationer, institutioner och politiska partier som öppet bryter mot dessa regler, gör sig Sverige skyldig till medhjälp eftersom palestiniernas lagstridiga människohandel hade inte varit möjlig utan svenskt bistånd.

Vad tänker Sveriges utrikesminister respektive biståndsminister göra för att villkora Sveriges nuvarande och framtida bistånd till Gilad Schalits omedelbara frisläppande? Tänker de fortsätta med den inslagna linjen av oinskränkta bidrag från våra skattepengar, utan något som helst krav på motprestation?