Svenska English

Close
Integrationsforum

Intresserad av föreläsningar om integration, multikulturalism och invandring?


Jag sätter pennan – eller tangentbordet – åt sidan och tar istället upp mikrofonen.

Hos dig.

Det vill säga hos statliga verk, statliga/regionala/lokala myndigheter, företag, föreningar, skolor, religiösa samfund.

Hälsningar
Ilya

Klicka här för att veta mer.

onsdag 31 december 2008

Arabvärlden börjar få nog av arabiskt våld och hyckleri

Arabvärldens vägar äro ofta outgrundliga och våldsamma. Men arabisk kritik mot våldsverkare som Hamas och Hizbollah växer sig starkare.

Så här skriver den arabiska nyhetskanalen Al Jazeera på www.Aljazeera.com 081228:
Hur konstigt detta än låter sprängde sig en självmordsbombare i Mosul, Irak, mitt bland araber som demonstrerade mot Israels flygattacker i Gazaremsan. I självmordsdådet dödades en civil och 16 skadades. Enligt polisen kom självmordsbombaren på en cykel. Irak och regeringen i Bagdad har fördömt Israels attack mot Gaza.”

Och så här skriver den kända egyptiska journalisten Mona Eltahawy i den egyptiska engelskspråkiga tidningen Daily News http://www.thedailynewsegypt.com/article.aspx?ArticleID=18767:

I söndags sprängde sig en man på en cykel mitt i en anti-israelisk demonstration i den irakiska staden Mosul. Den teknik som har legitimiserats och välsignats av präster i hela den arabiska världen som ett vapen mot Israel har gått fullständigt snett och användes mot araber som demonstrerade mot Israels bombardemang i Gaza.”

Hon skriver vidare: ”Detta fullständigt förvrängda och morbida kretslopp som fullbordades på Mosuls gator kan endast förstås genom att parafrasera Karl Marx - Israel är folkets opium.” ”Hur kan vi annars förklara den kollektiva minnesförlusten som vi såg nu i helgen i Mellanöstern?

Hon syftade på terrororganisationen Hizbollahs ledare Hassan Nasrallahs kritik mot Egyptens tystnad under Hamas pågående krig mot Israel, samtidigt som ”generationer palestinska flyktingar hålls i Libanon i läger som inget annat är än fängelser”.

Vidare påminde hon den arabiska läsekretsen om att demonstranterna i Jordanien och Libanon har allt annat än rena samveten, då den jordanska regimen redan på 70-talet slaktade tiotusentals palestinska civila och militanta i kriget över herraväldet i Jordanien. Därifrån flydde tusentals till Libanon 1982 där de kristna Falangisterna dödade ett par tusen flyktingar i flyktinglägren Sabra och Shatila.

Och för att återknyta till 70- och 80-talets bristande arabiska ledarskap och cyniska manipulerande av människoliv till dagens tragiska händelser i Gaza och Södra israel, skriver Eltahawy: ”Det är svårt att kritisera palestinierna när så många ha dött under den gångna helgen, men deras Hamasledare är helt enkelt de senaste i en lång rad palestinska ledare som svikit dem … Var fanns vreden när två palestinska skolflickor dödades i Gaza när Hamasraketer avsedda för Israel felaktigt exploderade på avskjutningsrampen, blott en dag före Israels attack? … Gazas palestinier är lika mycket offer för Hamas som för Israel.”

Det som gör ovanstående så intressant är att det visst finns många röster i den arabiska världen som protesterar mot Hamas fortsatta våldföring på både den egna och grannlandet Israels civila. Dessa röster kommer från araber boende i Gaza och i andra länder.

Det som är ännu intressantare är det stora antal svenska ”analytiker” och ”experter” som Pierre Schori, Diakonia och Svenska kyrkan som väljer att ignorera arabiska röster som inte passar in i deras förutbestämda dagordning där israelhat står i främsta rummet.

Visst kan man länge ignorera folkets röst – Sovjet lyckades med det under flera decennier – men till syvende och sist vinner folkets vilja trots allt.

Och folkets vilja i Gaza och i Israel är fred, utveckling, utbildning, samarbete. En framtid helt enkelt.

Inte otillbörlig inblandning från fåtöljrevolutionärer som är beredda att offra hur många palestinska och israeliska liv som helst genom fortsatt stöd till Hamas, Hizbollah och andra terrororganisationer via svenska skattepengar utan minsta krav på reciprocitet.

Pierre Schori, Birger Schlaug, Mahmud Ahmedinejad, Joakim Wohlfeil, Kim Jong Il och alla ni andra: läs det som Mona Eltahawy skriver.

Tänk på de civila som lider i Gaza och Israel. Inte på era egna politiska ambitioner.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 30 december 2008

6 000 Hamasraketer mot civila israeler bryter mot folkrätten

I juni 2005 lämnade Israel hela Gazaremsan, med industri, jordbruk och infrastrukturen intakt. Inte en enda jude fanns kvar – Gazas etniska rensning var fullbordad.

Sedan dess har 6 000 Hamasraketer regnat ner på civila i södra Israel från Gaza – ett flagrant brott mot folkrätten. Folkrätten säger att man inte får sikta på civila.




Raketförstört hus, Ashkelon, Israel.


Pojke gråter efter Hamas raketattack.



Folkrätten säger också att stridande inte får gömma sig bland civila. Tvångsanvändning av värnlösa som mänskliga sköldar är förbjudet. Hamas 6 000 raketer har skjutits från bostadsområden, skolor och sjukhus.
Raketer avfyras från utanför en skola i Gazaremsan.




Hamas avfyrar raketer från bostadsområden i Gaza.







Hamas vapenlager är inhysta i vanliga bostadshus, vanligtvis på nedre våning i flervåningshus med civila boende som skydd på de övriga våningar.

”Proportionalitetsprincipen” betyder inte att samma antal raketer får skjutas tillbaka mot Gaza som kommer därifrån – tror ISM att krig är ett slags sällskapsspel där alla får lika chans att vinna? Rosalyn Higgins, President för Internationella domstolen i Haag (ICJ) säger att ”proportionalitet kan inte relateras till någon specifik tidigare skada – den måste relateras till det övergripande legitima målet att få ett slut på aggressionen”. 6 000 raketer från Gaza är vad Israel måste få ett slut på. Om Hamas avfyrar sina raketer från bostadsområden, blir dessa områden legitima mål under det resulterande militära responsen. Skulden för eventuella civila skador beläggs den part som använder sig av mänskliga sköldar.


Som här när Israel attackerar raketramper och raketerna exploderar och landar i näraliggande bostadshus.

Enligt ISM började dock kriget när israelerna slog tillbaka – en bakvänd logik utan like. Orsak och verkan – först ett massangrepp med 6 000 raketer från Gaza mot hela södra Israel under flera år, sedan svar från Israel med början 27 december i år.

ISM har dock rätt i en sak: Sverige måste agera kraftigt. Genom att omgående stoppa allt Gazabistånd tills Hamasregimen uppför sig civiliserat – mot både den israeliska och den egna befolkningen. Både israeler och palestinier har allt för länge hållits gisslan av Hamas medan våra skattepengar har underhållit dessa despoter.

Barnen i Gaza och i Israel förtjänar en ändring av den havererade svenska biståndspolitiken.

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

Sanningen om Hamas – från Gazas barn

En ung arabisk flicka vars familj dödades i Gaza i söndags sade i en TV-intervju: “Det är Hamas som orsakar kriget – inte bara detta utan alla våra krig.”

I en intervju i den arabiska Hamas-ägda TV-kanalen al-Aqsa, berättade flickan om hur hon vaknade i söndags morse med att hela hennes sovrum kollapsade runt henne:



Vi var 7 flickor som sov i rummet, vi visste inte vad som hände. Jag vaknade av alla tegelstenar som kraschade ner på mig och på mina systrar. Min 4 år gamla syster som låg bredvid mig var död.”

I rummet bredvid sov min mamma och pappa, min yngre bror och en annan syster, 13 dagar gammal. Det är Hamas som är orsaken till detta krig och till alla våra krig.” [al-Aqsa TV, 29 december 2008]

Man kan inte annat än ha oerhörd medkänsla för den unga flickan. Regionalmaktspolitik och raketer i all ära, det är ändå barnen och de övriga civila man bör ha i åtanke innan man iscensätter krig för politisk vinnings skull.

al-Aqsa TV kontrolleras av terrororganisationen Hamas. Det är möjligtvis ett tecken på det utbredda missnöjet med Hamas i Gaza att TV-stationen vågar ge ut intervjun.

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

"Palestinas" uppkomst och fall hänger helt på vad deras ledare vill

I spåret av Hizbollahs krig mot norra Israel 2006 och Hamas krig mot södra Israel idag florerar en hel del faktafel om bakgrunden till dessa krig. Kort sagt saknar de flesta svenska "analytiker" grundläggande faktakunskaper.

Utan att erkänna antisemitismens historiska dragningskraft i stora delar av den muslimska och arabiska världen är det omöjligt att få ett fast grepp om uppkomsten till dagens konflikt. Här kommer kortfattade fakta som förklarar den traditionellt antijudiska drivkraften som utmynnar i forsatt krig när 2008 glider in i 2009.


Judarna har sin hemvist i området (kungadömena Israel samt Juda, därav namnet ”judar”). Som religion är judendomen 3300 år gammal.

Araberna, av vilka det finns både kristna och muslimer, har bott i området i 600 år. Araberna är invandrare från den arabiska halvön (därav namnet ”araber”).

Palestina var hem till såväl infödda palestinska judar som infödda palestinska araber.

Palestina blev med åren också hem till såväl invandrande judar som invandrande araber.

Judarna flydde till sitt historiska hem i Palestina undan pogromer i de arabländer där de hade levt i många år. Araberna drogs till Palestina, där de aldrig någonsin haft vare sig självständighet eller ens anspråk, i jakt på arbete sedan judarna öppnade fabriker, jordbruk, skolor och landets första fungerande kommersiella hamn.

1. Brittiska mandatet Palestina 1920


2.
Mandatet Palestina, hem till såväl judar som muslimska och kristna araber, delas i två 1921.



De palestinska araberna får ungefär 75 procent av marken i ett nytt land som kallas ”Transjordanien”. Resterande 25 procent, som fortfarande heter ”Palestina”, ska vara ett judiskt land.

De palestinska araberna förkastar dock delningen, de anser att de palestinska judarna har fått ”för mycket mark”.

3. Förslag från Peel Commission, 1937

Det föreslås då att den resterande 25 procenten delas en gång till för att blidka araberna. De palestinska araberna förkastar dock delningen, de anser att de palestinska judarna har fått ”för mycket mark”. Den tilltänkta arabiska staten har som grannar likaledes arabiska Egypten och Jordanien.

4.FN:s delningsplan 1947


Ytterligare en ny delning föreslås. De palestinska araberna förkastar återigen delningen, de anser att de palestinska judarna har fått ”för mycket mark”. Den tilltänkta judiska staten har som grannar de fientligt inställda arabiska staterna Syrien, Egypten och Jordanien – planen var att judarna skulle få sin stat men slukas av de omringande muslimsk-arabiska grannarna samma dag som självständigheten utropades. Därigenom kunde FN svära sig fri – de hade gett judarna sin självständighet – men ändå inte behöva riskera en självständig judisk stat eftersom den arabiska övermakten talade sitt tydliga språk. Som vi vet lyckades inte vare sig FN:s eller arabernas plan.

Men många svenska "experter" och "analytiker" vill hellre få den svenska publiken att tro att det är de palestinska judarnas fel att de inte dog planenligt i händerna på araberna.

Detta är hela dagens konflikt i ett nötskal. Fakta skiljer sig från vad många "experter" vill få den svenska publiken att tro.

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

Gert Gelotte på GP versus sanningen

För ett år sedan (november 2007) var Göteborgs Postens Gert Gelotte i farten med att förklara för svenska läsare hur snälla Hamas, Islamiska Jihad och de övriga Gazaorganisationerna egentligen var. Under det året som gått sedan han skrev sin serie artiklar har de snälla Gazagossarna avfyrat ungefär 1500 missiler mot civila i Israel.

Det har lett till dagens storkrig i södra Israel och Gaza, där alla civila är förlorare. Tänk vad gott det skulle vara om Gelotte erkände sina misstag. Här en artikel från ett år tillbaka, som sätter Gelottes skriverier då och den tragiska situationen idag i sammanhang.
Å ena sidan har vi Gert Gelottes vältaliga spalter.
Å andra sidan har vi sanningen.

Här kommer några fakta som inte figurerade i Gelottes artiklar i november 2007:

Från den moderate palestinska presidenten Mahmud Abbas Palestinska Myndighetens TV, 23-28 oktober 2007 (alltså drygt en vecka sedan):
Vi kommer att befria Palestina, religionernas modersland … detta land är arabiskt i både dess historia och identitet … Palestina är arabiskt i såväl historia som identitet … från Nablus (på Västbanken) till Galilén (i Israel), från Tiberias (i Israel) till Hebron (på Västbanken) …”. För palestinierna finns ingen Israel och inga israeler.

Här kommer ytterligare fakta som Gert Gelotte glömde när han skrev sin artikel ”Det finns inga palestinier!” (GP 071108).




Varenda palestinsk rörelse visar som sin symbol HELA Israel införlivad med deras vision om ett framtida Palestina. Gelotte verkar ha missat detta.

Några fler symboler som förbigick Gelotte (nerladdade från Internet, det är svårt att förstå hur en journalist kan ha missat denna offentliga informationskälla):

Islamiska Jihad



Hamas








Palestine Liberation Front





Alla visar ett tilltänkt Palestina där den judiska staten är utraderad.

I den palestinska föreställningsvärlden finns inga israeler och ingen Israel. Världens enda judiska stat är utraderad – i palestinsk TV och i palestinska skolböcker – till förmån för ytterligare ett muslimskt land att lägga till världens 50 muslimska länder.

50 mot 1 är ändå lite för dåligt odds för Gelotte, han vill jämna ut det lite till med sin artikelserie i GP.

Med hjälp av propaganda – nu när de sista kvarlevorna av journalistisk etik har sprängts bort.

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 29 december 2008

Swedish Board of Migration uses taxpayers’ money to buy off pro-Israel employee

The Swedish Board of Migration recently lost a landmark court case after it attempted to sack an employee in Gothenburg, Sweden, for his private opinion that Israel is a democracy. The court ordered the Board of Migration to reinstate the employee. In an unprecedented turn of events, the Swedish Board of Migration has instead chosen to use public funds to buy off the employee rather than reinstate him – a move that, even more remarkably, is permissible under Swedish law and cannot be contested.

The Swedish Board of Migration demoted its employee Lennart Eriksson after he was found to operate a website in his private time and from his own home computer in which he maintained that Israel is a democracy and mentioned that he votes Conservative. He was told by his manager that these were “unorthodox” views. It should be pointed out that the coalition government of Sweden is led by the Conservatives, and Israel is the only democratic country in the Middle East, holding free elections.

The Board of Migration then took steps that in effect demoted Eriksson, measures that the court ruling in November this year equated with unlawful dismissal from his place of work. As such, the Board of Migration’s actions were deemed in contravention of Sweden’s tightly regulated employment legislation.

In its judgement, the court did not take up the issue of whether Eriksson’s demotion and sacking violated his freedom of speech, an issue that he wanted tried in court, focusing solely on the actual legalities of his dismissal. It found that his dismissal was illegal.

After the verdict was announced, both Eriksson and his legal team expected that he would be fully reinstated and allowed to return to his job, a job that he had always fulfilled to the total satisfaction of both his co-workers and superiors. However, the Board of Migration announced in mid-December that it has no intentions of obeying the court order and instead chooses to use public funds to pay 1,203,200 kronor ($155,000) in dismissal compensation to Ericsson, a measure that, although seldom if ever implemented, is actually allowed under Swedish employment law.

Lennart Eriksson comments: “I expected that following the court’s verdict, the Board of Migration would respond in accordance with democratic precepts. I expected it to respond in a manner that the general public would regard as fair and above board. I see instead that the Swedish Board of Migration is prepared to spend any amount of taxpayers’ money to prevent itself from losing further face by reinstating me as required by the court’s verdict.”

The Swedish Board of Migration’s new strategy will cost Swedish taxpayers about 1.5 million Swedish kronor including legal fees. This money would have been sufficient to pay for six new asylum assessors for one entire year, during which period they would have been able to process at least 700 asylum applications. The Board’s operations in Gothenburg are several thousand asylum application cases in arrears owing to managerial inefficiency. The decision to use public money to pay off an efficient employee rather than reinstate him as required by the court verdict therefore seems even more incongruous.

This situation is brought into even sharper focus by the fact that the person brought in to replace Lennart Eriksson following his unlawful dismissal has herself received a remarkably poor rating in her job. So much so that she has voluntarily left her position, previously Lennart Eriksson’s position, which is now accordingly vacant – but which the Swedish Board of Migration will not fill with Eriksson, the person most competent to do the job, while at the same time saving a lot of public money.

Eriksson’s manager, Eugène Palmér, stated in court that he appointed managers by “gut feeling”. His gut feeling justifying Eriksson’s dismissal on grounds of “unsuitability” was notably inaccurate because Eriksson has consistently received top ratings for the way he has done his job, and equally inaccurate regarding his replacement who declared herself incapable of filling Eriksson’s position and voluntarily gave up the post.

Eugène Palmér also went on record in court as claiming that Lennart Eriksson refused to obey orders. He claimed that this disobedience was in line with the behaviour of a figure of great historical significance that Eriksson admired, WW2 General George Patton. Palmér claimed that he knew that Eriksson’s behaviour was modelled on that of Patton, and that he also knew that Patton had a history of disobeying his superiors because he “once saw a Hollywood movie in which this was mentioned.”

At no time has the Swedish Board of Migration appealed the verdict of the court. This would seem to indicate that the Board does not take issue with the findings in the case, but that it merely opts to use public funds to get rid of all employees who do not conform to the private political beliefs of its top managers.

The Swedish public are asking how it is possible to have faith in a publicly funded authority which demands that court verdicts be implemented for asylum cases it presents to court, but which fails to observe court verdicts when it finds itself in the dock. What is more, there are commentators and analysts in the Swedish press who have drawn parallels to Kafkaesque black comedy and Soviet-era hounding of dissidents who fail to toe the official party line.

Lennart Eriksson can be contacted for comment on lennart@lennarteriksson.se, phone +46 702 672 333.

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

Lika mått för alla?

Under Andra världskriget utvecklade Hitlers naziregim ett terrorvapen: V2 raketen.

V2 raketen sköts medvetet mot civila mål. Mot till exempel London sköts ungefär 1400 terrorraketer. Londonborna fick leva under jorden medan raketerna härjade, eftersom missilerna inte hade något ledningssystem och hela målet var ju att inte ha något bestämt mål: de avfyrades sålunda inte mot brittiska militära mål utan rätt och slätt mot civila områden.

Storbritannien och de övriga allierade svarade med att fullständigt demolera hela den tyska staden Dresden. Antalet döda i dessa brittiska självförsvarsattacker var mellan 25 000 och 40 000. Samtliga döda var civila.

Likheten med dagens situation i Gaza och Sderot är slående - men ändå inte. Tack och lov.

Under de nästan 3 åren sedan Israel helt lämnade Gaza har Hamasregimen utvecklat ett terrorvapen: Kassamraketen.

Kassamraketen skjuts medvetet mot civila mål. Mot till exempel de israeliska städer Sderot och Ashkelon har Hamas skjutit 5520 terrorraketer under de senaste 3 åren. Befolkningen får hela tiden leva under jorden medan raketerna härjar, eftersom missilerna inte har något ledningssystem och hela målet är ju att inte ha något bestämt mål: de avfyras sålunda inte mot israeliska militära mål utan rätt och slätt mot civila områden.

Hittills har Israel besvarat de palestinska raketerna med tonvis med medicin, mat, bränsle och andra förnödenheter. Ibland har Israel även skjutit mot terrorister i färd med att avfyra raketer mot israeliska civila.

Alldeles tills nyligen då Hamas beslutade sig för att trappa upp kriget mot den judiska staten och började skjuta upp till 80 raketer per dag mot Israel.

Då beslöt Israel att måttet var rågat: sedan tre dagar tillbaka slår Israel ut varenda Hamasenhet man hittar, vare sig det rör sig om terrorister eller deras infrastruktur eller ammunitionsförråd. Facit hittills är ungefär 320 döda, av vilka ungefär 30-40 civila.

Varje civilt liv som släcks är en ofattbar tragedi. Men Israel anstränger sig till det yttersta att minimera civila skador. Hamas gör precis tvärt om: deras raketer slår mot civila, och de gömmer och avfyrar sina raketer från tättbebyggt civila områden, ett brott mot Genévekonventionen.

30-40 döda civila i utbyte mot 5520 raketer låter som om Israel är långt bättre på att föra krig mot terrorister än vad de Allierade någonsin var.

För med Hamas missilstatistik som facit i handen, borde Israel vid det här laget har dödat 90 000-157 700 civila.

Tack och lov är det ingen i Israel som ens tanker i dessa banor. Denna sorts blodtörst är förbehållen Hamas.

Etiketter: , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

Hamas och Israel: varandras totala motsatser

Under den 6 månader långa vapenvila som Hamas själva bad om, avfyrade terrorgruppen 830 missiler mot israeliska civila – barnfamiljer, skolor, sjukhus, arbetare, restauranger. Så långt det avtalet om ”vapenvila” som Hamas själva önskade – och bröt dagligen.

När så avtalsperioden närmade sitt slut tog man för givet att det skulle förlängas, trots de dagliga raketer som terrorgruppen sköt mot Israel. Palestiniernas president Mahmud Abbas tog det för givet, Israel tog det för givet, Egypten tog det för givet, Jordanien tog det för givet.

Alla tog det för givet, förutom Hamas, som meddelade att när avtalsperioden var slut skulle kriget återupptas i full skala. Så skedde också, med uppemot 80 Hamas raketer per dag mot Israel under julhelgen.

Palestiniernas president Mahmud Abbas sade 081227: ”Jag säger i all ärlighet: vi kontaktade Hamasledarna i Gazaremsan. Vi pratade med dem öppet och direkt, och därefter pratade vi med dem indirekt via ombud, via flera arabiska och icke-arabiska kontakter... vi pratade med dem i telefon och vi sade till dem: ‘Snälla, vi ber er, avsluta inte vapenvilan. Låt vapenvilan fortsätta och inte sluta så här’ så att vi kunde undvika det vi nu ser hända.”

Men Hamas lyssnade inte ens till palestinierna, som de säger sig representera. Under Israels hittills 3 dagar långa attack med mål att få bukt med raketbeskjutningen visar Hamas ytterligare prov på sitt cyniska ointresse för den palestinska civilbefolkningen: de tillåter inte skadade att åka till sjukhus i Egypten. Se länken http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=58&ar=egypt-minister-2-view&ak=null.

Samtidigt tar Israel in sjuka och skadade Gazabor för behandling och vård, trots att Barzilaisjukhuset i Ashkelon där de vårdas ständigt beskjuts av Hamas raketer.

Och samtidigt skickar Israel tonvis med förnödenheter till Gaza för att i största möjliga mån göra det som Hamas vägrar göra: säkerställa den civila befolkningens välbefinnande så gott det går under brinnande krig. Samtidigt som terminalerna som hanterar denna humanitära hjälp raketbeskjuts av Hamas. Se http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=58&ar=humanitarian28-12-2008-V&ak=null. Inte bara det, Hamas raketer skjuts från tättbebyggt område, i flagrant brott mot Genévekonventionen (http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=58&ar=qassam-humanitarian-V&ak=null).

Situationen kommer förmodligen att bli långt värre innan den förbättras. Idag på morgonen har ytterligare Gazabor och israeler fått sätta livet till och ingen i världen förutom Hamas och deras mästare i Iran vill att dödandet ska fortsätta. Men det Iran vill blir gjort, som så ofta tidigare. För drygt två år sedan ville Iran att den betalda lydmilisen Hizbollah skulle attackera israeliska civila med missiler och så också skedde. Idag vill Iran att Hamas ska attackera israeliska civila med missiler, och så också sker.

Snart avslutas ämbetsperioden för den sittande amerikanska presidenten, Republikanen George W Bush, av många uppfattad som en högervriden hök. Han ersätts av en betydligt mer diplomatisk president som eftersträvar konsensus, Demokraten Barack Obama. Man skulle därför vänta sig en mjukare, mer försonligare ton gentemot Hamas. Men så här säger den liberale, avsevärt mer diplomatiske Obama om Hamas och uppkomsten till dagens krig i Israel och Gaza: http://www.youtube.com/watch?v=PFoj-PKJhck samt http://www.youtube.com/watch?v=oLLCdb9kwI0&feature=channel.Det verkar som om Hamas och deras dockmästare i Iran står verkligen ensamma. Det gäller för omvärlden att övertyga dem att sluta med otyget innan hela regionen exploderar. För ännu större raketer finns redan uppställda och Irans Ahmadinejad och Hizbollahs Nasrallah väntar bara på rätt signal för att avfyra dem.

Denna signal är svaghet, obeslutsamhet. Israel har efter sex månaders konstanta bombardemang visat en stark, beslutsam respons till Hamas krig. Det är upp till övriga världen att visa samma styrka och beslutsamhet.

Alternativet tål inte ens att tänkas på.

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 28 december 2008

Hamas är palestiniernas värsta fiende

Man behöver inte vara politiker eller matematiker för att inse allvaret i situationen i Gaza och södra Israel.

Efter ett dygn av Israels svar på Hamas dagliga bombardemang av södra Israel, är facit hittills 270 döda i Gaza och många skadade.

Den politiskt lagda inser det lönlösa i att människor måste sätta livet till när den enda lösningen är ett förhandlat avtal. Frågan är bara hur många fler som ska dö under tiden.

Den mer statistiskt lagda inser siffrornas värde och kanske undrar varifrån israelerna har hämtat sitt tålamod under Hamas konstanta bombardemang av Israels civila befolkning. (Se http://maillist.tehila.gov.il/t/800/4667/143/0/ för att bevittna effekten av en (1) missil från Hamas. Organisationen har hittills avfyrat 10 000 sådana mot israeliska civila.)

I skrivande stund är detta fortfarande 2008, och vad kan vara bättre än att titta på lite siffror från 2008. Närmare bestämt Hamas missilnedslag i israeliska städer under året.

Januari: 241 missiler

Februari: 262 missiler

Mars: 292 missiler

April: 502 missiler

Maj: 425 missiler

Juni (vapenvila 19 juni): 235 missiler

Juli: 20 missiler

Augusti: 8 missiler

September: 2 missiler

Oktober: 2 missiler

November: Israel stoppade ett försök av Hamas att kidnappa israeliska medborgare från Israel den 4 nov): 193 missiler

December (fram till 27 dec): 370 missiler


Men varför den senaste våldsamma urladdningen, då?

Återigen ser man svaret i siffror, återigen Hamas missilstatistik:

18 december: 27 missiler
19 & 20 december: 35 missiler
21 december: 22 missiler
22 december: 3 missiler
23 & 24 december: 70 missiler
25 december: 16 missiler
26 december: 25 missiler

Mot denna statistiska bakgrund är det värdefullt att se vad de politiska ledarna från palestiniernas Gazaregering respektive den israeliska regeringen säger:

Hamas parlamentsledamot Fathi Hammad, i Hamas Al-Aqsa TV, 081002:
Alla våra Hamashjältar som sitter i israeliska fängelser för att ha dödat judar bör veta att Allah betraktar varje dödad jude som första steget mot dödandet av 30 miljoner judar.”


Sheik Ahmad Bahr, Talman i det Palestinska Lagstiftande Rådet, i en mosképredikning 070427
O Allah, förstör alla judar. O Allah, räkna dem noga, och döda dem alla, varenda sista jude. O Allah, visa judarna Mörkrets dagar. O Allah, som gav oss Boken, som förintade Profetens fiender, förinta också judarna och ge oss seger över dem.”


Ehud Olmert, Israels premiärminister, i ett öppet brev 081227
"Under sju år har hundratusentals israeliska civila i landets södra del lidit av missiler som skjutits mot dem. Livet i söder har under missilattackerna blivit outhärdligt. Israel gjorde allt som stod i dess makt för att situationen i söder skulle vara lugn och för att invånarna i städerna och samhällena nära Gazaremsan skulle kunna leva ett normalt liv. Svaret på det bibehållna lugnet blev beskjutning.

Inget land kan acceptera att leva på detta sätt. Våra medborgares liv är inte förhandlingsbara. De senaste dagarna har det klart framkommit att Hamas vill ha en konflikt. Alla som lyssnat på uttalandena från Hamas förstår att de har beslutat att öka attackerna mot invånarna i Israel genom urskillningslöst skjutande av raketer och granater. I en sådan situation kunde vi inte göra annat än svara. Vi gläds inte åt att behöva vidta stridsåtgärder men vi låter oss heller inte avskräckas från att använda oss av det.

Torsdagen den 25 december 2008 gjorde jag klart för invånarna i Gaza att vi inte agerar mot dem och att vi inte har för avsikt att straffa dem för Hamas aktioner. Vi kommer att se till att befolkningen I Gaza har vad de behöver och vi kommer att göra vårt yttersta för att förhindra att en humanitär kris uppstår.

Invånare i Gaza, vi är inte era fiender och vi kämpar inte mot er. Denna terroristorganisation har dragit olycka över två folk. Israel bekämpar inte det palestinska folket utan terroristorganisationen Hamas som egenmäktigt agerar mot invånarna i Israel. Målen som attackerades idag var följaktligen utvalda med betoning på att undvika att skada oskyldiga."


Mahmud Abbas, palestinsk president, Cairo 081227
Vi pratade med dem och sade ‘Snälla, vi ber er, avsluta inte vapenvilan. Låt vapenvilan fortsätta och inte sluta så här’ så att vi kunde undvika det vi nu ser hända.”


Lösningen är lika enkel som den är omöjlig för Hamas: sluta terrorisera judar, sluta med kollektiv bestraffning av hela södra Israel, sluta använda den egna palestinsk-arabiska befolkningen som mänskliga sköldar, sluta använda den egna befolkning som gisslan för Hamas egen politiska vinnings skull.

Hamas kommer aldrig självmant att gå med på dessa krav. Det är upp till omvärlden att tvinga terrororganisationen att acceptera dessa villkor.

Men det kräver i sin tur att omvärlden verkligen sätter palestinsk-arabiska och israeliska liv i fokus.

Enda sättet att få Hamas att gå med på villkoren är genom att omgående strypa allt bistånd till regimen i Gaza.



Fördubbla det gärna efteråt, men först lugn, sedan ekonomisk hjälp. Belöning för framsteg, inte för massmord.

Det finns inget alternativ.

Etiketter: , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

lördag 27 december 2008

Hamas krig mot Israel: svenska medier väljer vad de rapporterar om

För drygt en vecka sedan sade Hamas upp vapenvilan med Israel.

Denna ”vapenvila” har under sina sex månader kännetecknats av att Hamas dagligen terroriserat israeliska civila med raketer.


I gengäld har Israel skickat bränsle, pengar, medicin, mat och andra förnödenheter.

Läs det en gång till: dagliga raketer från Gaza mot Israel, och i utbyte fick Gaza leveranser av förnödenheter.

Visserligen inte varje dag – ibland kunde de israeliska lastbilarna inte köra in i Gaza eftersom terminalen där lastbilarna skulle avlossas regelbundet besköts av Hamas. Det var deras sätt att förhindra inkommande leveranser av förnödenheter, så att de efteråt kunde påstå (med rätta) att de inte fick sina leveranser. Medierna spelade med i detta makabra spektakel, man ställde inga frågor till Hamas, man filmade endast där man blev anvisade av Hamas för att skapa den propagandabild som Hamas vill ha.

Efter det att Hamas förkunnat att vapenvilan var slut och att den inte skulle förnyas, ökade terrorgruppens raketbeskjutning av Israel flerfaldigt. Under julhelgen sköt Hamas uppemot 200 raketer och granater mot civila mål i Israel – på juldagen en missil var femte minut.

Detta är fullskaligt krig, hur man än ser på det.

Men i de svenska medierna rapporterades inget.

Tidpunkten för Hamas upptrappning var noga vald för att skapa antijudiska stämningar under de kristnas viktigaste helg – skulle Israel inte svara, var allt frid och fröjd för Hamas för fler judar skulle lemlästas och dödas, men om Israel svarade skulle Hamas propagandamaskin fokusera på symboliken i att judar dödar människor i det Heliga Landet mitt under julen.

Manipulativt så det förslår. Men Hamas är ju erkända propagandamästare.

Under Israels inledande motattack lördag 27 december dödades ungefär 140 Gazabor. Trots att Hamas propagandaministerium påstår att de allra flesta är civila, har såväl BBC som AFP bekräftat att alla var Hamasterrorister som befann sig i olika Hamasbefästningar, samt att ett 15-tal civila också dödats.

De första bilderna från Gazas Shifasjukhus visade mycket riktigt många vuxna, kortklippta, vältränade män som bars in i sjukhuset. De var täckta med damm, ibland blod, en del hade förlorat medvetande. Så brukar det se ut när man attackeras med missiler – fråga vem som helst i den israeliska staden Sderot, som hittills har tagit emot 10 000 raketer från Gaza. Men efter en stund, när fler kameror väl hade samlats framför sjukhusentrén, började folk också komma in med småbarn i sina händer. Både barnen och de vuxna var helt rena, prydligt klädda, barnen såg sig runt medan de bars hit och det. Hamas propagandamaskineri var nu uppe i överväxel – här skulle visas hjärtslitande bilder minsann. Precis som i Hizbollahs Libanon lade man ut rekvisita där det ansågs behövas för kamerorna, men återigen som i fallet Libanon hade Pallywoods direktörer inte gjort ett tillräckligt bra jobb – rekvisitan var för ren för att riktigt passa in i bilden.

Problemet är egentligen inte Hamas. De gör det enda de vet: dödar judar urskiljningslöst, var helst de träffas av Hamas 10 000 raketer.

Problemet är de svenska medierna: de flesta har inte skrivit en enda rad när Sderot, Netivot, Ashkelon och andra israeliska samhällen besökts med raketer från Gaza, dag ut och dag in. Upp till 80 raketer om dagen.

De svenska medierna har inte frågat varför Hamas kidnappade en ung israelisk grabb, Gilad Schalit, och fortfarande håller honom inlåst i en underjordisk håla, mer än 900 dagar senare, utan tillgång till familj, advokat, Röda korset, Human Rights Watch, Amnesty. Pojken har inte ens fått se solljus under den här tiden. Hamas kan läsa, de vet att de har lyckats med den största mediebluffen i modern tid: förövaren uppvisas som offer, medan offren framställs som skyldiga.

De svenska medierna bör granska Hamas närmare.

Exempelvis genom att läsa vad som står på det arabiska Al Arabiyas egen webbsajt:

http://rs6.net/tn.jsp?e=001k13Gw-11oqIipdg3OR-sqVBCQMM_V1lKjWFcLgl1ZVVJcuL10VzA_uPha_rf4EJfm7oS-UH3CHZ7QsWF74VHCKS5qtP_EHFAa9wC9LIDux3AQAF-vYb8JOgoajxGwbPGtPHRL0wkFDoveU3LOzi1ywomQV5JC_VQXTflPJHwG_E=
Rubrik:
Hamas godkänner lagar där straffen består av piskrapp, handhuggning, korsfästelse och avrättning som ett led i tillämpningen av islamisk Sharialag.

Artikel:
Hamas ledamöter i det palestinska lagstiftande församlingen (som lider under det palestinska parlamentet) godkände en ny lag … vars mål är att "införa koranens straff". Londontidningen Al Hayat rapporterade 24 december 2008 att detta steg är mycket extremt och har rapporterat fallet till organisationer för mänskliga rättigheter i Gazaremsan, speciellt eftersom lagen omfattar straff bestående av piskrapp, avhuggning av hände, korsfästelse och avrättning...”

Det är detta Hamas som de svenska medierna vägrar rapportera om, samtidigt som Israels försvarsaktioner mot Hamas ges stort medieutrymme.

Så vem egentligen bär ansvaret för situationen: Hamas, en primitiv organism som instinktivt likt en krokodil gör det enda den är programmerad att göra, eller medierna, som medvetet döljer Hamas avsikter, åsikter och aktioner och därigenom uppmuntrar dem till fortsatt våld?

Med israeliska och arabiska liv som insats.

Etiketter: , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 22 december 2008

Indien har hemsökts av islamisk terrorism

Mitt födelseland Indien har hemsökts av terrorism.

Jag växte upp i Indien, gick först i katolsk, sedan i protestantisk skola. Skolkompisarna återspeglade hela den breda mångfald som faktiskt är Indien: jag sparkade boll med hinduer, katoliker, protestanter, sunnimuslimer, ahmadiyamuslimer, sikher, jainister, buddhister, zoroastrer, judar. Bodde i ett område som bestod av kristna, hinduer, muslimer och buddhister till lika delar.

Aldrig i min barndom har religion orsakat bråk i vårt multireligiösa samhälle. Bråk om vilket cricket- eller landhockeylag som var bäst, möjligen, men inte religion.

Dagens slakt på civila i Mumbai i religionens namn visar att militant islamism har gett Indien ett nytt ansikte.

Nog behöver dessa religiösa ivrare tänka om. Så fungerar inte civiliserade människor.

Etiketter: ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

Diakonias politiska extremism

Tänk politisk extremism. Tänk religiös fanatism, diktatur, despotism, obeskrivligt våld och fullkomligt åsidosättande av ens de mest grundläggande mänskliga rättigheter.

Tänk Iran, Sudan, Tjetjenien, Saudiarabien, Afghanistan, Darfur, Jemen, Tibet.

Länder och områden som Diakonia inte engagerar sig i.

Tänk Zimbabwe, där diktatorn Robert Mugabe i flera år har slaktat sin egen befolkning och utarmat Afrikas bördigaste land i jakt på personlig makt. Där har Diakonia 7 partners.

Tänk ett ännu inte existerande land som vi i omvärlden gärna vill se grundat med fria och demokratiska rättigheter men där religiös och politisk extremism och antisemitisk indoktrinering är en del av samhällets grundvärderingar: tänk Palestina. Där kollaborerar Diakonia med 33 partners.

Det vänsterkristna Diakonia tycks vara mindre intresserade av kristna zimbabwier än muslimska araber. Något intresse av kristna araber har Diakonia uppenbarligen inte – Betlehems kristna befolkning har decimerats på några få år sedan Palestinska Myndigheten tog kontroll. Alltmedan Diakonia fortsatt pumpa in pengar till myndigheten men inte gjort sin röst hörd om den systematiska fördrivningen av kristna från Jesu födelsestad.

I demokratin Israel arbetar Diakonia intimt ihop med vänsterradikala organisationer som är fränt Israelkritiska. I diktatur-Palestina arbetar Diakonia intimt ihop med fanatiska organisationer som inte ens markerar landet Israel på kartan och där palestinska barn indoktrineras i antisemitiskt hat redan i förskoleåldern.

Den israeliska staden Sderot, vars civila har terroriserats av mer än 8000 palestinska raketer och där lekplatser för förskolebarn byggs inomhus av rädsla för raketer, nämns inte en enda gång. Ändå får palestinierna 13 % av Diakonias insamlade medel. Donerat av intet ont anande svenskar.

I Diakonias 60-sidiga årsberättelse nämns inte Taliban en enda gång. Terror nämns en gång – i samband med Paraguay. Därtill med reservation om ”påstådda terrorister”. Hos Diakonia är våldsbehandlingar utförda mot civila av fanatiker med extrem religiös och/eller politisk övertygelse inte terrorister.

Under enbart oktober i år medverkade Diakonia i 10 artiklar i de svenska medierna. 9 av dessa handlade om världens enda judiska land, Israel. En besatthet som gränsar till rasism.

Det är till denna organisation som donatorer i Sverige bidrar – med mångmiljonbelopp.

Sjuk besatthet är något man bör ha i åtanke innan man öppnar plånboken.

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 21 december 2008

Brinnande antipati mot världens enda judiska stat.

Brinnande antipati mot världens enda judiska stat.
Förnekande av judarnas rättigheter i Mellanöstern.
Uppmuntran till indoktrinering och terrorism genom frikostigt medie- och penningstöd till militanta grupper.
Medveten vinkling av fakta och medvetna lögner om staten Israel.
En anmärkningsvärd tystnad när den judiska minoriteten i vårt eget land attackeras på öppen gata.
Fullständigt ointresse för mänskliga rättigheter i omvärlden.

Det här handlar inte om de globalt terrorstämplade Hamas, Hizbollah eller Taliban.

Det handlar om Svenska kyrkan och det nominellt kristna biståndsorganet Diakonia.

Två organisationer som ser det som sin heliga plikt att tvinga bort judar från deras historiska och nuvarande boplatser i Mellanöstern (först Jordanien, sedan Gazaremsan och nu Västbanken ska göras judenrein – vi minns fortfarande förra gången det ordet klingade i våra öron för inte så länge sedan).

Politisk drivkraft förklarar enögdheten
Ett utmärkt exempel på dessa organisationers politiskt drivna enögdhet är deras förhållande till Västbanken, ett område som FN först öronmärkte för palestinska judar men som sedan övertogs av palestinska araber. Västbanken ockuperades senare av Jordanien, och är sedan dess administrerat av Israel efter att området användes som plattform för krig mot Israel. Just nu avvaktar parterna en slutlig överenskommelse om Västbankens framtida status. Svenska kyrkan och Diakonia motsätter sig byggande av hus för judar på Västbanken. Däremot är de inte emot byggande av hus för araber: i bara en enda stad, Jerusalem, till exempel, har araberna olagligt byggt fler än 6000 hus enligt den opolitiske Jerusalem Center for Public Affairs. Svenska kyrkan och Diakonia driver ingen kampanj för att riva dessa hus. Judarnas anspråk erkänns inte, enbart arabernas krav beaktas. En måttstock för judar och ett annat för alla andra. Det låter bekant.

Helig plikt att stänga arbetstillfällen
Svenska kyrkan och Diakonia ser det som sin heliga plikt att stänga arbetstillfällen för palestinska araber bara man samtidigt lyckas sparka några israeliska judar från deras jobb – Diakonia tvingade nyligen svenska låsföretaget Assa-Abloy att flytta från industriområdet Barkan byggt på det omtvistade Västbanken och som var tillgänglig för både araber och judar. När företaget nu flyttar några kilometer västerut får palestinska araber ingen möjlighet att arbeta där – det är ju ett annat land enligt Svenska kyrkans och Diakonias egna tolkning.

Hela vitsen med industriområdet Barkan var att ge alla en möjlighet att arbeta tillsammans, bli sams, umgås med varandra. Produktivt arbete, lika lön för alla, en hederlig inkomst brukar sällan uppmuntra till eller ens lämna utrymme för rasism, politisk extremism och benägenhet att utföra självmordsbombningar mot civila. Så var det tänkt. Så här skrev till exempel den framåttänkande liberale israeliske filantropen Stef Wertheimer: ”Dessa gemensamma industriområden kan markera en era då produktion, export, utbildning och en högre levnadsstandard kan ersätta terrorism och fattigdom.” Det bakåtsträvande Diakonia förstör förutsättningarna för samlevnad mellan israeler och palestinier.

Diakonia blundar över Darfur men spyr över Israel
Vilket i och för sig är ganska förståeligt – för hur skulle Diakonia överleva om araber och judar blev sams? Vem skulle då behöva Diakonia? Hela deras existensberättigande skulle slås i spillror – utan konflikt, inget behov av Diakonia, som enbart fokuserar på konflikten i detta smala landområde, utan minsta intresse för massakrer i Tjetjenien, Armenien, Burma, Tibet, Sri Lanka, Iran, Darfur, Egypten, Syrien, Saudiarabien, Pakistan.

Knappast förvånande eftersom vare sig Svenska kyrkan eller Diakonia, två skenbarligen kristna organisationer, har engagerat sig i den horribla situationen för de kristna på Västbanken, som av islamister fördrivs från sina hem – där de levt i 2000 år. Eller den förödande situationen för Egyptens koptiska kristna, en minoritet som genomlider systematisk rasism. Eller de kristna i Pakistan, som systematiskt mördas och jagas på flykt av en alltmer stridbar våg av islamism. Eller de kristna på Filippinerna, som kommer under allt starkare attacker från den extremistiska islamistiska omgivningen.

Avgrundsdjup skillnad
Det finns en avgrundsdjup skillnad mellan å ena sidan den genompolitiserade ledningen för Svenska kyrkan och Diakonia, och å andra sidan det stora flertalet hyggliga, ärliga och troende kristna – helt enkelt hederligt folk med tro på demokrati, etik och moral – i vårt underbara avlånga land. Det är dags för de olika samfunden att sätta stopp för Svenska kyrkans och Diakonias systematiska enögdhet, deras sjuka besatthet med Israel, deras fullständiga oförmåga att betrakta och behandla judar och araber med samma måttstock, och den rasism detta innebär.

Det är dags för Sveriges kristna att återta sin kyrka. Och de finansiella medel som idag brukas på ett minst sagt anmärkningsvärt sätt. En kyrka med egen utrikespolitisk linje och stora finansiella medel är sällan ett lyckat recept för fred.

Detta har historien lärt oss. Om detta må vi verkligen berätta.

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

Swedish Board of Migration Loses Landmark Court Case

A year ago, Lennart Eriksson, an asylum unit manager at the Swedish Board of Migration was demoted because he privately expressed admiration for US WW2 General Patton, because he regarded the US as a democracy and because he supported Israel’s right to exist.


Lennart Eriksson took his employer to court on the grounds of wrongful dismissal. Today the court reached its verdict: Lennart Eriksson has won his case on every count.

The court’s verdict is as follows:

The court regards the demotion of Lennart Eriksson as a clear case of attempted dismissal and concludes that this dismissal is illegal.

The court orders the Swedish Board of Migration to pay Eriksson damages to the tune of 100,000 Swedish kronor plus interest.

The Swedish Board of Migration has been ordered to pay Lennart Eriksson’s legal expenses in full, to the tune of almost 150,000 Swedish kronor plus interest.

Collapsed defence
The court did not find the defence arguments put forward by the Swedish Board of Migration to be valid. Palmér had called into question Eriksson’s ability to cooperate in the workplace, but all Eriksson’s previous managers and colleagues had the highest of praise for the ease with which he interacted with everyone at work.

Conservative politics “unorthodox”
Eugène Palmér had commented on the fact that Eriksson is a Conservative, saying that this was “rather unorthodox”. In this context it is worth mentioning that the ruling government coalition in Sweden is led by the Conservative party.

The court found in Eriksson’s favour that he had been demoted because he expressed, in his private time, opinions in support of democracy and because he was a Conservative, two viewpoints that appeared to be at odds with those of his manager, Eugène Palmér. The court found that Eriksson’s demotion was a discriminatory measure. In its ruling the court found that the demotion was an illicit means of coercing Eriksson to leave his job owing to his private political beliefs in democracy and his Conservative politics in a country governed by a Conservative-led coalition.

Discrimination and other illegal practices
The court also found that as part of the Migration Board’s discriminatory treatment of its employee, Eriksson had been receiving a lower than normal salary. The fact that Eugène Palmér offered Eriksson two years’ full pay if he resigned was taken by the court as a sign that the aim from the very outset had been to get rid of Eriksson.

Swedish Migration Board bases its policies on Hollywood movies
In a move highly unusual by Swedish standards, Eriksson’s request for compensation and full legal costs was ratified by the court without any reduction. This may be interpreted as an indication of the court’s feelings about the Swedish Board of Migration and its top officer, Eugène Palmér. Palmér said in court that Eriksson was unsuitable for his job because of Eriksson’s view that US WW2 general Patton was a great general, whereas Palmér knew for a fact that Patton was a disloyal and insubordinate officer because he “once saw a Hollywood movie about this”.

Lennart Eriksson can be contacted for comment on lennart@lennarteriksson.se, phone +46 702 672 333.
His lawyer Allan Stutzinsky can be reached on allan.stutzinsky@glimstedt.se, phone +46 31 710 4000 or +46 705 172 043.

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

lördag 20 december 2008

FN vägrar lösa palestinaarabernas situation

Det är alltid upprörande när orättvisor fortgår och grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts. När dessutom betydande belopp förbrukas för att permanenta mänskligt lidande blir situationen än värre.

En av historiens mest långvariga orättvisor handlar om de palestinska araber som blev flyktingar 1948.

På 75 % av ottomanska Palestina skapades ett helt nytt palestinsk-arabiskt land, Jordanien, där judar inte fick bo. Resterande 25 % skulle bli ett judiskt land, Israel, och i detta land var det bestämt att 40 % av befolkningen skulle bestå av araber, såväl muslimer som kristna. Denna marktilldelning halverades dock för att tillmötesgå arabvärldens krav. Israel byggdes således i enlighet med världssamfundets stadgar på de återstående 12,5 %. 1948 attackerades ändå Israel av Palestinaaraberna understödda av fem arabländer.

Hundratusentals flydde, fler judiska än arabiska flyktingar
Mellan 400 000 och 750 000 araber flydde under Palestinaarabernas krig mot Israel. Samtidigt landsförvisades 850 000 judar från sina hem i arabländerna.

60 år senare är de arabiska flyktingarna fortfarande flyktingar, så också deras barn och barnbarn. Flyktingskap kan inte ärvas men FN har bifallit arabvärldens diskriminerande krav och gjort ett undantag gällande endast Palestinaaraber. De judiska flyktingarna blev medborgare i de länder de flydde till.

Mänskliga rättigheter
Denna diskrepans bottnar i två huvudorsaker: de arabländer som tog emot sina trosfränder i kölvattnet av kriget de själva startat har på ett förnedrande och människoovärdigt sätt förvägrat dem grundläggande mänskliga rättigheter. Vissa yrken är förbjudna för palestinska araber, de får inte äga mark, de nekas medborgarskap i de länder där de är födda. Närheten till Nazitysklands rasism är slående.

FN ansvarig för flyktingarnas situation
Den andra förklaringen till varför de palestinskarabiska flyktingarna fortfarande är flyktingar stavas UNRWA.

UNRWA är en FN-flyktingorganisation som skapats för en enda grupp flyktingar: de palestinskarabiska, inklusive deras ättlingar födda i andra länder och som följaktligen inte har flytt någonstans – definitionen av begreppet ”flykting”.

UNHCR är en FN-flyktingorganisation som skapats för alla världens flyktingar förutom palestinska araber. Dessa flyktingar förblir inte flyktingar – de blir medborgare i andra länder.
UNRWA har 25 000 anställda, nästan uteslutande palestinska araber, för att ta hand om 4,5 miljoner palestinska araber.

UNHCR har 6 300 anställda för att ta hand om 33 miljoner flyktingar i över 100 länder.

UNRWA kostar världens skattebetalare en halv miljard dollar årligen för bevarandet av 4,5 miljoner palestinska arabers flyktingstatus.

UNHCR kostar världens skattebetalare 1 miljard kronor årligen för lösandet av 33 miljoner människors flyktingstatus.

UNHCR:s mandat är att lösa flyktingskap. UNRWA:s mandat är att bevara flyktingskap.
UNRWA är en självförsörjande värld – den skapar jobb åt sig själv och dessa jobb hotas om organisationen tvingas lösa problemen.

Arabvärlden exploaterar lidandet
Därtill exploaterar de arabiska diktaturerna Palestinaarabernas lidande som vapen mot Mellanösterns enda demokrati, Israel. Demokrati är ett hot mot totalitära regimer och det palestinska lidandet upprätthålls för att avleda uppmärksamheten från det demokratiska hotet.
Liberaler och demokrater har en moralisk skyldighet att ta sig an problemets kärna istället för att stödja ett elände som med UNRWA:s egen definition växer med åren.

Enorma belopp har skänkts under 60 år utan att Palestinaarabernas flyktingskap har lösts. Som liberaler och demokrater bör vi kräva en lösning av Palestinaarabernas flyktingstatus. Alla andra flyktingars status har lösts av UNHCR under samma tid till en bråkdel av kostnaden per person.

Att inte kräva ett slut på Palestinaarabernas eviga UNRWA-flyktingstatus är att gå i diskrimineringens ledband – omöjligt att förlika med ett liberalt synsätt av allas lika värde.

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

Inlåst i underjordisk håla i 900 dagar - och Diakonia är tyst

En ung jude, Gilad Schalit, kidnappades från Israel av palestinska regeringspartiet Hamas för 900 dagar sedan. Han har sedan dess spärrats in i en underjordisk håla. Hamas meddelar att han inte har sett solen sedan dess. Röda Korset får inte träffa honom, men å andra sidan har Röda korset aldrig krävt att få göra det.

Schalit får inte heller träffa en advokat – han inte anklagad för något och han får inte anlita advokat som kan arbeta för hans frigivning.

Han får inte heller besök av sin familj. Allt detta i strid mot såväl Genévekonventionen och uppenbara mänskliga rättigheter.

Söndagen den 13 december firade Hamas 21 år. För att markera dagen spelades en pjäs där en man föreställande Gilad Schalit offentligt bad för sitt liv framför tusentals jublande Hamasanhängare i Gaza. ”Snälla pappa och mamma, jag saknar er” skrek han. ”Varför har ni glömt mig?” Hamasanhängarna svarade med ”Vi erkänner aldrig Israel.”

Detta obscena barbari är bara ett exempel på Hamas medeltida grymhet. En högt uppsatt Hamasrepresentant togs nyligen emot av Palmecentret.

Hamas har de senaste dagarna skjutit över 100 missiler mot den israeliska staden Sderot – under pågående ”vapenvila”.

Vare sig Palmecentret, Diakonia, Svenska Kyrkan eller Sveriges Kristna Råd har kritiserat dessa inhumana handlingar. Inget fördömande av kollektiv bestraffning mot hela Sderot eller Hamas vägran att erkänna Israel, inget om att Gilad Schalit nekas grundläggande mänskliga rättigheter. Svenska organisationer som säger sig arbeta för fred och rättvisa i Mellanöstern har fortfarande inte gjort ett tydligt ställningstagande. Men svenska SIDA-pengar fortsätter att stödja Hamas via dessa organisationer. Så det kanske trots allt ska ses som ett klart ställningstagande.

Palmecentret, Diakonia, Svenska Kyrkan och Sveriges Kristna Råd visar inga tecken på engagemang när judar är offer för systematiska arabiska övergrepp, men är högljudda i sin kritik när araber är offer för påstådda och verkliga israeliska övergrepp.

Den systematiska obalansen och selektiva tystnaden från dessa svenska opinionsbildande och kristna hjälporganisationer är mycket besvärande för svenska kristna, svenska demokrater och – kanske framför allt – svenska skattebetalare.

Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

The plight of the Palestinian Arab refugees has to be resolved

It is always shocking when injustices take place and basic human rights are disregarded. When in addition huge sums of public money are spent on perpetuating human suffering, the situation becomes that much worse.

One of history’s most long-lasting and festering injustices is that of the Palestinian Arabs who became refugees in 1948.

75 % of Ottoman Palestine was set aside for the creation of an entirely new, previously non-existent Palestinian Arab state, Transjordan, later renamed Jordan. Jews were barred from living in this country. The remaining 25 % of the territory was to become the recreated Jewish homeland, Israel, 40 % of whose population was to consist of Arabs, both Muslims and Christians. However, this territorial allocation was halved in response to the Arab world’s demands. Israel was thus re-established in accordance with international law on the remaining 12.5 % of the territory. Nevertheless, in 1948 Israel was attacked by the Palestinian Arabs aided by the armies of five Arab nations.

Between 400,000 and 750,000 Arabs fled during the Palestinian Arab war on Israel. At the same time, 850,000 Jews were summarily exiled from their homes in Arab countries.
60 years later, the Arab refugees are still refugees, and so too are their children and grandchildren. Refugee status cannot be inherited, but the UN has acceded to the Arab world’s discriminatory demands and made an exception that applies solely to Palestinian Arabs. The Jewish refugees became citizens in the countries to which they fled.

This discrepancy stems from two main sources: the Arab countries that took in their kinfolk in the wake of the war they themselves started against the Jewish state have refused them basic human rights and have consistently treated them in a degrading and discriminatory way. Palestinian Arabs are banned from certain professions, they are not allowed to own land or property, they are denied citizenship in the countries in which they are born. The similarity to Nazi doctrine is remarkable.

The other explanation as to why Palestinian Arab refugees are still refugees is UNRWA.

UNRWA is a UN refugee organisation that was created for just one single group of refugees: the Palestinian Arabs including their descendants born in other countries and who have consequently not actually fled anywhere – the legal and logical definition of the term “refugee”.

UNHCR is a UN refugee organisation that was created for all the world’s refugees apart from the Palestinian Arabs. These refugees do not remain refugees – they become domiciled citizens in the countries that receive them.

UNRWA has 25,000 employees, almost exclusively Palestinian Arabs, to take care of 4.5 million Palestinian Arabs.

UNHCR has 6,300 employees to take care of 33 million refugees in more than 100 countries.
UNRWA costs the world’s taxpayers half a billion dollars a year to permanently maintain the refugee status of 4.5 million Palestinian Arab refugees.

UNHCR costs the world’s taxpayers 1 billion dollars annually to resolve the refugee status of 33 million refugees annually.

UNHCR’s mandate is to resolve refugee status. UNRWA’s mandate is to maintain refugee status.
UNRWA is a self-supporting world – it creates jobs for itself and these jobs are under threat if the organisation is forced to solve its problems.

To this must be added the fact that the Arab dictatorships exploit the insufferable conditions of the Palestinian Arabs as a live weapon against the Middle East’s sole democracy, Israel.

Democracy is a threat to totalitarian regimes and Palestinian Arab suffering is maintained as a means of diverting attention from the democratic threat.

Liberals and democrats have a moral obligation to deal with the core of the problem instead of continuing to support a disgrace that by UNRWA’s own definition expands for every year that goes by.

Enormous funds have been wasted for 60 years without the Palestinian Arabs’ refugee status being resolved. As liberals and democrats we ought to be demanding a solution to the permanent refugee status of the Palestinian Arabs. All other refugees have been settled by the UNHCR during this same period, at a mere fraction of the cost per person.

Failure to demand an immediate end to the Palestinian Arabs’ permanent UNRWA refugee status is to collaborate in their discrimination – something that is unthinkable for anyone with a firm belief in the equality of all human life.

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 15 december 2008

En ung jude, Gilad Schalit, kidnappades från Israel av palestinska regeringspartiet Hamas för 900 dagar sedan. Han har sedan dess spärrats in i en underjordisk håla. Hamas meddelar att han inte har sett solen sedan dess. Röda Korset får inte träffa honom, men å andra sidan har Röda korset aldrig krävt att få göra det.
Schalit får inte heller träffa en advokat – han inte anklagad för något och han får inte anlita advokat som kan arbeta för hans frigivning.
Han får inte heller besök av sin familj. Allt detta i strid mot såväl Genévekonventionen och uppenbara mänskliga rättigheter.
Söndagen den 13 december firade Hamas 21 år. För att markera dagen spelades en pjäs där en man föreställande Gilad Schalit offentligt bad för sitt liv framför tusentals jublande Hamasanhängare i Gaza. ”Snälla pappa och mamma, jag saknar er” skrek han. ”Varför har ni glömt mig?” Hamasanhängarna svarade med ”Vi erkänner aldrig Israel.”
Detta obscena barbari är bara ett exempel på Hamas medeltida grymhet. En högt uppsatt Hamasrepresentant togs nyligen emot av Palmecentret.
Hamas har de senaste dagarna skjutit över 100 missiler mot den israeliska staden Sderot – under pågående ”vapenvila”.
Vare sig Palmecentret, Diakonia, Svenska Kyrkan eller Sveriges Kristna Råd har kritiserat dessa inhumana handlingar. Inget fördömande av kollektiv bestraffning mot hela Sderot eller Hamas vägran att erkänna Israel, inget om att Gilad Schalit nekas grundläggande mänskliga rättigheter. Svenska organisationer som säger sig arbeta för fred och rättvisa i Mellanöstern har fortfarande inte gjort ett tydligt ställningstagande. Men svenska SIDA-pengar fortsätter att stödja Hamas via dessa organisationer. Så det kanske trots allt ska ses som ett klart ställningstagande.
Palmecentret, Diakonia, Svenska Kyrkan och Sveriges Kristna Råd visar inga tecken på engagemang när judar är offer för systematiska arabiska övergrepp, men är högljudda i sin kritik när araber är offer för påstådda och verkliga israeliska övergrepp.
Den systematiska obalansen och selektiva tystnaden från dessa svenska opinionsbildande och kristna hjälporganisationer är mycket besvärande för svenska kristna, svenska demokrater och – kanske framför allt – svenska skattebetalare.

Etiketter: , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer