Fred betyder fred, inte vapenstillestånd, vapenvila eller någon annan tillfällig avsaknad av krigshandlingar
Sedan Hamas blodiga kupp i Gaza för 18 månader sedan har terrororganisationens beskjutning av civila israeler femdubblats. Den senaste fasen i Hamas krig mot den judiska staten har pågått i 18 månader, med 830 missiler mot Israel bara under Hamas egen vapenvila.
Det vi ser idag är sålunda Hamas krig. Det är ett Hamaskrig mot civila judar, och detta smutsiga raketkrig utkämpas från skyddet av civila palestinier – från skolor, från moskéer, från sjukhus, från ambulanser.
Hamas iscensatte detta krig fullt medvetna om att den egna befolkningen inte hade skyddsrum. Det var ingen felräkning – det ingick som grundpelare i Hamas krigsstrategi: det är de egna civila som ska agera sköld.
Nu vägrar Hamas gå med på en vapenvila.
Det är utomordentligt bra. Det betyder att Israel får ännu fler dagar på sig att fortsätta sin upprensningsaktion mot terrororganisationen.
Nyligen sade Peter Larsson, pressekreterare hos biståndsminister Gunilla Carlsson, att ”det viktigaste nu är att få en varaktig vapenvila. Folk dör varje dag, striderna måste få ett slut”.
Både ja och nej.
Ja, striderna måste få ett slut. Ja, folk dör varje dag.
Nej, det viktigaste nu är INTE att få en varaktig vapenvila.
Det viktigaste nu är att få ett fullständigt reformerat eller fullständigt krossat Hamas.
En vapenvila blir bara en paus inför nästa rond. De palestinska civila har genomlidit 20 dagars hemskt krig. De israeliska civila har dessförinnan genomlidit sju års hemsk terrorbeskjutning med raketer – 10 000 raketer, för att vara exakt.
Ingen vill se en upprepning. Förhoppningsvis är Gunilla Carlsson mer klartänkt än Peter Larsson.
För det är följande hon bör beakta:
Kriget började på Hamas initiativ, och det måste sluta på Hamas initiativ. Med andra ord när Hamas erkänner att de har räknat fel och medger att det är både rasistiskt och omöjligt att krossa grannstaten Israel bara för att det bor judar där.
Hamas initiativ måste också göra klart att tanken med att bygga ett oberoende Palestina betyder just det: man bygger upp något nytt. Att förstöra grannlandet ingår inte i byggandet av det egna landet.
Sverige är världens näststörsta biståndsgivare till Gaza, 400 miljoner kronor av våra skattepengar förra året. Biståndet bör öronmärkas för byggandet, inte förstörelse. For civila industrier, inte raketfabriker.
Men biståndspengar som på ett eller annat sätt omsätts i missiler mot Israel kommer aldrig att accepteras. Biståndspengar frigör motsvarande medel från Hamas egen budget och finansierar sålunda terrorraketer.
Bistånd till Hamas Gaza kan betraktas som folkrättsvidrig assistans till en aggressiv krigsmakt under krigstid. Man bör beakta om inte Israel reser skadeståndskrav mot Sverige när väl krigshandlingarna är över eftersom biståndet hjälper ett Hamas som bryter mot folkrätten på flera punkter:
- Hamas siktar medvetet och uteslutande på civila
- Hamas skjuter medvetet och uteslutande från civila områden
- Hamas missbrukar medvetet humanitära instanser i sin krigsföring – och dessa instanser håller tyst om det. Av rädsla, av sympati eller både och
- Hamas indoktrinerar småbarn i rashat och folkmord
Hamas är den enda adressen för lösningen. Hamas ensamt bär ansvaret för de palestinska offren eftersom detta är Hamas krig och både tidpunkten och sättet att föra kriget är deras val.
Sverige bör använda biståndet som starkt påtryckningsmedel för att tvinga Hamas till att kapitulera och sedan antingen reformeras eller försvinna.
Under tiden fortsätter våldsamheterna och Israel fortsätter att vidta de skyddsåtgärder som krävs för att förhindra en upprepning om några månader.
Sverige och övriga Europa tvingar sålunda Israel att använda våld, när dessa länder istället kunde nå samma resultat på ett fredligt sätt genom att använda plånboken.
Resultatet kommer att nås – ett fullständigt slut på Hamas möjlighet att våldföra sig på israeliska och palestinska civila.
Frågan är bara hur många fler civila liv Sverige och övriga Europa är beredda att offra genom sin ovillighet att ställa krav på Hamas och dess väljare.
Det vi ser idag är sålunda Hamas krig. Det är ett Hamaskrig mot civila judar, och detta smutsiga raketkrig utkämpas från skyddet av civila palestinier – från skolor, från moskéer, från sjukhus, från ambulanser.
Hamas iscensatte detta krig fullt medvetna om att den egna befolkningen inte hade skyddsrum. Det var ingen felräkning – det ingick som grundpelare i Hamas krigsstrategi: det är de egna civila som ska agera sköld.
Nu vägrar Hamas gå med på en vapenvila.
Det är utomordentligt bra. Det betyder att Israel får ännu fler dagar på sig att fortsätta sin upprensningsaktion mot terrororganisationen.
Nyligen sade Peter Larsson, pressekreterare hos biståndsminister Gunilla Carlsson, att ”det viktigaste nu är att få en varaktig vapenvila. Folk dör varje dag, striderna måste få ett slut”.
Både ja och nej.
Ja, striderna måste få ett slut. Ja, folk dör varje dag.
Nej, det viktigaste nu är INTE att få en varaktig vapenvila.
Det viktigaste nu är att få ett fullständigt reformerat eller fullständigt krossat Hamas.
En vapenvila blir bara en paus inför nästa rond. De palestinska civila har genomlidit 20 dagars hemskt krig. De israeliska civila har dessförinnan genomlidit sju års hemsk terrorbeskjutning med raketer – 10 000 raketer, för att vara exakt.
Ingen vill se en upprepning. Förhoppningsvis är Gunilla Carlsson mer klartänkt än Peter Larsson.
För det är följande hon bör beakta:
Kriget började på Hamas initiativ, och det måste sluta på Hamas initiativ. Med andra ord när Hamas erkänner att de har räknat fel och medger att det är både rasistiskt och omöjligt att krossa grannstaten Israel bara för att det bor judar där.
Hamas initiativ måste också göra klart att tanken med att bygga ett oberoende Palestina betyder just det: man bygger upp något nytt. Att förstöra grannlandet ingår inte i byggandet av det egna landet.
Sverige är världens näststörsta biståndsgivare till Gaza, 400 miljoner kronor av våra skattepengar förra året. Biståndet bör öronmärkas för byggandet, inte förstörelse. For civila industrier, inte raketfabriker.
Men biståndspengar som på ett eller annat sätt omsätts i missiler mot Israel kommer aldrig att accepteras. Biståndspengar frigör motsvarande medel från Hamas egen budget och finansierar sålunda terrorraketer.
Bistånd till Hamas Gaza kan betraktas som folkrättsvidrig assistans till en aggressiv krigsmakt under krigstid. Man bör beakta om inte Israel reser skadeståndskrav mot Sverige när väl krigshandlingarna är över eftersom biståndet hjälper ett Hamas som bryter mot folkrätten på flera punkter:
- Hamas siktar medvetet och uteslutande på civila
- Hamas skjuter medvetet och uteslutande från civila områden
- Hamas missbrukar medvetet humanitära instanser i sin krigsföring – och dessa instanser håller tyst om det. Av rädsla, av sympati eller både och
- Hamas indoktrinerar småbarn i rashat och folkmord
Hamas är den enda adressen för lösningen. Hamas ensamt bär ansvaret för de palestinska offren eftersom detta är Hamas krig och både tidpunkten och sättet att föra kriget är deras val.
Sverige bör använda biståndet som starkt påtryckningsmedel för att tvinga Hamas till att kapitulera och sedan antingen reformeras eller försvinna.
Under tiden fortsätter våldsamheterna och Israel fortsätter att vidta de skyddsåtgärder som krävs för att förhindra en upprepning om några månader.
Sverige och övriga Europa tvingar sålunda Israel att använda våld, när dessa länder istället kunde nå samma resultat på ett fredligt sätt genom att använda plånboken.
Resultatet kommer att nås – ett fullständigt slut på Hamas möjlighet att våldföra sig på israeliska och palestinska civila.
Frågan är bara hur många fler civila liv Sverige och övriga Europa är beredda att offra genom sin ovillighet att ställa krav på Hamas och dess väljare.
<< Startsida