Irans och arabvärldens Hamaskrig mot judarna är över – för tillfället.

Omvärlden betalar som vanligt Hamas krigskostnader.
Och Israel betalar som vanligt sina egna kostnader.

Men kanske inte denna gång. För denna gång finns tecken på att Israel kanske kommer att kräva tillbaka kostnaderna som landet lidit på grund av Hamas krig – ett krig som planerats av Iran och finansierats av omvärlden.

Hamas påbörjade sitt krig i full vetskap om att den egna befolkningen saknade varje form av skydd. Den egna befolkningens brist på skydd ingick i Hamas krigsstrategi: om inga palestinier dog i Hamas krig – bra. Om många palestinier dog i Hamas krig – ännu bättre.

Omvärlden kommer som alltid att fokusera enbart på kostnaderna i Gaza. Kostnader som orsakats av en enda anledning: Hamas rasistiska hat mot sitt judiska grannland.

De svenska medierna kommer knappast att ge en rättvis bild av Israels kostnader för Hamas krig. Därför finns här en kort sammanfattning av den finansiella skada som Israel lidit på grund av omvärldens frikostiga bistånd till palestinierna på Gazaremsan. Bistånd som getts palestinierna utan att några som helst motkrav ställts på dem om att upphöra med raketvåldet. Raketvåldet pågick i åtta långa år, 10 000 raketer, innan Israel till slut tröttnade och besvarade elden i en operation som pågick i 21 dagar.

Intressant jämförelse:
Hamas krig: 2920 dagar.
Israels svar: 21 dagar.
Mycket oproportionerligt.

Hamas krig har kostat Israel 11,2 miljarder kronor. Siffran omfattar inte bara ammunition utan även löner, direkta och indirekta materiella och immateriella skador till individer, egendom, städer och infrastruktur. Siffran inkluderar skador till jordbruk i landets södra del – bara det 507 miljoner kronor.

Fler än 400 hem och bilar har skadats och/eller förstörts i Ashkelon, ytterligare 400 i Ashdod, 390 i byar nära Gazaremsan, 320 i staden Sderot.

Israelisk industri i söder har förlorat 195 miljoner kronor i direkta omkostnader.
Med dessa siffror som facit kan man fråga varför detta krig överhuvudtaget bröt ut.

År 2005 lämnade den sista juden Gazaremsan – till och med döda judar fick grävas upp och evakueras. Den etniska rensningen var fullbordad, i enlighet med palestiniernas krav. Sedan dess har det bara funnits en enda jude i Gaza – den unge grabben Gilad Schalit som kidnappades från Israel för nästan 3 år sedan och har alltsedan dess hållits som gisslan i en underjordisk håla utan tillgång till solljus, familj, advokat, Röda korset – inget.

När väl Gaza blev judenrein som ett första steg i palestiniernas strävan att bygga upp sin egen stat – något de aldrig tidigare haft i historien men som den judiska staten nu gjorde möjligt – kunde de ha tagit tillfället i akt att visa omvärlden vad de var kapabla till.

De kunde ha använt den avancerade jordbruksinfrastruktur som Israel efterlämnade för att odla och exportera grönsaker eller blommor. De kunde ha byggt industrier, universitet, ett bankväsende, lägenheter.

Istället fortsatte först Fatah och sedan Hamas att bygga en enda exportvara: raketer. 10 000 raketer som sköts mot enbart israeliska civila under 8 långa år. Trots att de planerade för detta krig byggdes inte ett enda skyddsrum åt de egna civila. Det var viktigare att visa omvärlden att de hatar judarna i grannlandet mer än de älskar sina egna medborgare.

För pengar till uppbyggandet av Gaza fanns det gott om. De kom från den omvärld som satt tyst medan 10 000 raketer sköts från Gaza mot israeliska civila. Pengarna kom från bland andra Sverige – 400 miljoner kronor endast förra året.

Och samma tysta omvärld riktar nu anspråk på Israel för kostnaderna i Gaza.

Fast kanske kommer omvärlden snart att istället få en räkning från Israel. 11,2 miljarder kronor till att börja med. För under de gångna åtta åren, medan 10 000 raketer sköts från Gaza mot israeliska civila, fortsatte omvärlden att finansiera Gaza, utan motkrav i form av ett totalt stopp på detta barbari. Varje krona som gavs i bistånd till Gaza under dessa åtta långa år frigjorde motsvarande krona från den egna Hamasbudgeten för raketer som sedan sköts mot israeliska civila.

Räkningen till den tysta omvärlden kanske blir avsevärt mycket högre än 11,2 miljarder kronor i Israels direkta kostnader – någon måste ju bekosta Gazas återuppbyggande också.

För inte kan väl Iran och arabvärlden förväntas bekosta den katastrof de själva bär ansvaret för?