Val i Israel idag
Valet avgjordes i Gaza. Tror Hamas.
De är rätt ensamma om den tanken.
Men å andra sidan har de varit rätt ensamma om det mesta. De har levt och agerat i ett vakuum.
Ensamma om att starta ett fullskaligt krig mot den judiska grannstaten – av hela arabvärlden och den muslimska omvärlden är det enbart Iran, Syrien och Hizbollah som stödde Hamas krig mot Israel. Men å andra sidan är det Iran, Syrien och Hizbollah som förser Hamas med materiel, finansiering och träning.
Hamas är ensamt i världen.
I 60 år har extremistiska palestinier vägrat bygga upp en egen stat och istället satsat alla resurser – resurser ofrivilligt ”donerade” av världens skattebetalare via FN – på att förstöra grannstaten.
Två stater som grundades samtidigt, 1948.
En judisk stat, Israel, som firar 61 år av ofta turbulent demokrati men dock fulländad demokrati och som bevisar det idag med att återigen gå till val. Ett val där arabiska kristna, muslimer och druser också kandiderar. Som sig bör.
Och en palestinsk-arabisk stat som aldrig byggt annat än raketer, bombbälten och sprängladdningar. Som aldrig har hållit ett riktigt demokratiskt val och som fortfarande skyller bristen på en egen stat på det faktum att det i området även finns en judisk stat.
Och för att understryka den fullständiga oförmågan att fokusera på det egna huset istället för att snegla på grannens hus sade idag en högt uppsatt Hamasledare, Osama Hamdan, under de sista skälvande timmarna medan vallokalerna fortfarande var öppna i grannstaten Israel:
”Vi väntar på resultaten av de israeliska valen. Jag tror inte den nya israeliska regeringen kommer att kunna anta ett vapenstilleståndsavtal.” Han sade vidare att Hamas skulle kunna skriva under ett avtal med den sittande regeringen om den fortsatte att leda landet.
Maken till blindhet finns inte i normala betraktares föreställningsvärld. Hamas inledde kriget som ett sätt att sätta tryck på den israeliska regeringen. Tryck för att uppnå vad, preciseras inte närmare annat än att ”driva judarna i havet och befria hela området från judar från Jordanfloden till Medelhavet”.
Och maken till självgod arrogans finns heller inte i normala betraktares föreställningsvärld. Osama Hamdan tycks mena att extremistiska palestinska terrorgrupper som under 61 års tid inte lyckats bygga upp en egen stat eller en fungerade demokrati, inte ens ett finansväsen som inte är helt beroende av omvärldens påtvingade ”donationer”, skulle kunna bestämma den demokratiska ordningen i det demokratiska grannlandet Israel.
Förhoppningsvis tar nu Israel ett rejält steg mot ökad självtillit, självförtroende och en beslutsamhet att driva igenom ett långsiktigt och hållbart fredsavtal.
Även om de oresonliga grannarna inte vill detta utan hellre vill fortsätta sitt Jihad i ett allt större vakuum.
För det är de spelreglerna som Hamas har satt upp.
Som man bäddar får man ligga.
Israel går en lysande ny framtid till mötes. Om palestinierna inte vaknar innan det är för sent har de snart ingen framtid alls.
För framtiden stavas respekt. En gång för alla. Det vore bra om de lade ordet på minnet.
Det är ett nytt ord i Hamas vokabulär.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, GP, SvD, Kuriren, Corren, HD, Dagen, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Expressen, Expressen, NT, Aftonbladet, MXP, Boccara
De är rätt ensamma om den tanken.
Men å andra sidan har de varit rätt ensamma om det mesta. De har levt och agerat i ett vakuum.
Ensamma om att starta ett fullskaligt krig mot den judiska grannstaten – av hela arabvärlden och den muslimska omvärlden är det enbart Iran, Syrien och Hizbollah som stödde Hamas krig mot Israel. Men å andra sidan är det Iran, Syrien och Hizbollah som förser Hamas med materiel, finansiering och träning.
Hamas är ensamt i världen.
I 60 år har extremistiska palestinier vägrat bygga upp en egen stat och istället satsat alla resurser – resurser ofrivilligt ”donerade” av världens skattebetalare via FN – på att förstöra grannstaten.
Två stater som grundades samtidigt, 1948.
En judisk stat, Israel, som firar 61 år av ofta turbulent demokrati men dock fulländad demokrati och som bevisar det idag med att återigen gå till val. Ett val där arabiska kristna, muslimer och druser också kandiderar. Som sig bör.
Och en palestinsk-arabisk stat som aldrig byggt annat än raketer, bombbälten och sprängladdningar. Som aldrig har hållit ett riktigt demokratiskt val och som fortfarande skyller bristen på en egen stat på det faktum att det i området även finns en judisk stat.
Och för att understryka den fullständiga oförmågan att fokusera på det egna huset istället för att snegla på grannens hus sade idag en högt uppsatt Hamasledare, Osama Hamdan, under de sista skälvande timmarna medan vallokalerna fortfarande var öppna i grannstaten Israel:
”Vi väntar på resultaten av de israeliska valen. Jag tror inte den nya israeliska regeringen kommer att kunna anta ett vapenstilleståndsavtal.” Han sade vidare att Hamas skulle kunna skriva under ett avtal med den sittande regeringen om den fortsatte att leda landet.
Maken till blindhet finns inte i normala betraktares föreställningsvärld. Hamas inledde kriget som ett sätt att sätta tryck på den israeliska regeringen. Tryck för att uppnå vad, preciseras inte närmare annat än att ”driva judarna i havet och befria hela området från judar från Jordanfloden till Medelhavet”.
Och maken till självgod arrogans finns heller inte i normala betraktares föreställningsvärld. Osama Hamdan tycks mena att extremistiska palestinska terrorgrupper som under 61 års tid inte lyckats bygga upp en egen stat eller en fungerade demokrati, inte ens ett finansväsen som inte är helt beroende av omvärldens påtvingade ”donationer”, skulle kunna bestämma den demokratiska ordningen i det demokratiska grannlandet Israel.
Förhoppningsvis tar nu Israel ett rejält steg mot ökad självtillit, självförtroende och en beslutsamhet att driva igenom ett långsiktigt och hållbart fredsavtal.
Även om de oresonliga grannarna inte vill detta utan hellre vill fortsätta sitt Jihad i ett allt större vakuum.
För det är de spelreglerna som Hamas har satt upp.
Som man bäddar får man ligga.
Israel går en lysande ny framtid till mötes. Om palestinierna inte vaknar innan det är för sent har de snart ingen framtid alls.
För framtiden stavas respekt. En gång för alla. Det vore bra om de lade ordet på minnet.
Det är ett nytt ord i Hamas vokabulär.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, GP, SvD, Kuriren, Corren, HD, Dagen, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Expressen, Expressen, NT, Aftonbladet, MXP, Boccara
Etiketter: Hamas, israeliskt val, respekt, som man bäddar



<< Startsida