Rätt låt vann
En sångfestival avhölls i Malmö i helgen.
Och rätt låt vann. Det måste ha varit rätt låt för uppemot 7000 människor tågade längs centrala Malmös gator och sjöng den för fulla hals.
Låten var ”Khaibar Khaibar” och i översättningen betyder den klatschiga refrängen ”Khaibar Khaibar, hör ni judarna, Mohammeds armé kommer tillbaka”. Sången syftar på en stad vid namn Khaibar där många judar slaktades av muslimer för ungefär 1400 år sedan. Judar har inte beträtt Khaibars gator sedan dess.
http://www.youtube.com/watch?v=qMP0_DMaIjU
För ett tag sedan förbjöd Malmös rödbrune Ilmar Reepalu ett israeliskt taekwondolag att beträda hans stad. Det judiska laget har inte beträtt Malmös gator.
Sedan försökte han göra likadant med det israeliska Davis Cup tennislaget, men fick backa. Matcherna fick spelas, men inför i stort sett tomma läktare. Av säkerhetsskäl, säger Reepalu. Nonsens, säger polisen, säkerheten ansvarar polisen för och Reepalu vet inte vad han talar om.
Kanske inte, men Reepalu vet hur man äventyrar säkerheten. Man går till Lars Ohly och Per Gahrton och ber dem se till att de rätta sångerna sjungs, att man eldar på massorna med rätt sorts verbal ammunition så att steget till riktig ammunition aldrig är långt.
Ohly spädde på med knappt dolt förakt för sanningen och ännu mindre hänsyn till de helt förutsägbara konsekvenserna av hans eldiga – populistiska – tal. Ohly talade om Israels ”krigsförbrytelser” och ”folkrättsbrott” och dess ”ockupation” av Gaza. Han talade dock inte om Hamas och Fatahs indoktrinering av småbarn i antisemitiskt hat, eller de 10 000 missiler som från Gazaremsan under åtta under skjutits mot enbart civila mål i Israel såsom skolor och dagis och sjukhus. Inte heller talade han om varför svarta afrikanska muslimer från Sudan föredrar att söka asyl i världens enda judiska land hellre än stanna i det rasistiska Egypten – ett muslimskt land de ändå måste korsa för att komma till Israel.
Istället påstod Ohly att ”fler än 400 barn” dödades i Israels 21 dagar långa svar mot Gazaregimens 2920 dagar långa missilbombardemang. Eftersom det nu är ställt utom allt tvivel att 1100 personer dog i Gazaremsan och att minst 900 av dessa har identifierats som Hamassoldater, måste detta betyder att Ohly vet om att Hamas använder sig av barnsoldater. Men han talade inte om barnmisshandel genom Hamas tvångsrekrytering av barn som soldater.
Så vad exakt handlade demonstrationerna om? Trots Ohlys bedyrande om ”mänskliga rättigheter” så handlade demonstrationerna inte om brott mot de mänskliga rättigheterna i Sudan, Saudiarabien, Iran, Egypten, Syrien, Hamas Gazaremsan, Fatahs Västbanken, Kina, Burma, Ryssland eller Kuba, länder med vilka Sverige har utomordentligt bra och nära idrottsliga relationer trots dessa länders dokumenterade brott mot de mänskliga rättigheterna.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7930432.stm
Läs artikel och se BBCs reportage från Malmö
Demonstrationerna bör istället ses mot bakgrund av Ohlys stolta erkännande att en av hans favoritbloggare är Jinge, en antisemit som är lite för magstark till och med för många på den yttersta högerkanten men som anammas av folk på den yttersta vänsterkanten.
Demonstrationerna bör också ses mot bakgrund av att det numera nästan har blivit vardagsmat att synagogor i Sverige sätts i brand, att judiska begravningsplatser vandaliseras, att judar som demonstrerar för fred och som manifesterar sitt stöd för Israel attackeras på öppen gata av en pöbel beväpnad med järnrör, stora stenar, glasflaskor, raketer, smällare och mer därtill.
”Khaibar Khaibar”, när det ekades längs Malmös gator i lördags, var sålunda inte en enstaka händelse utan del av ett större sammanhang. Då polisen mycket osportsligt förhindrade demonstranterna från att komma åt de judiska tennisspelare, vändes ”demonstrationen” till våldsamt upplopp riktat mot polisen.
http://edition.cnn.com/video/#/video/world/2009/03/07/vo.sweden.anit.israel.demo.tv4
TV4s reportage visades i CNN
Den svenska polisen och vårt svenska samhälle bör nu ha fått sig en tankeställare efter helgens nakna rasism och våldsamma upplopp.
Vann rätt låt? Frågar du dirigenten Lars Ohly svarar han onekligen ja. Frågar du de 7000 entusiastiska sångarna svarar även de onekligen ja.
Fråga nu Malmöborna, polisen, Malmö kommunfullmäktiges kassör som nu tittar in i en tom kassakista: inga biljettintäkter, inga hotellnätter, inga restaurangbesök, inga taxi- eller bussresor, plus kostnaden för att reparera dussintals polisfordon och återställa det vandaliserade området – och då har vi inte ens tagit med i beräkningen mångmiljonkostnaden för själva säkerhetsarrangemangen, inte minst 1000 poliser som fick transporteras till Malmö.
Svaret blir ett rungande nej. Det är svaret från Malmö. Jag vet, jag var där, jag pratade med poliser, säkerhetsvakter, fans från den israeliska och svenska sidan, förbipasserande. Men jag undrar om till exempel Borås Tidningen och Dagbladet var där, för de hävdar att det hela inte var så farligt, bara ”några få minuter av våld”. Historieomskrivningen är redan i full gång, av vissa medier som vare sig såg något eller hörde något.
Jag både såg och hörde. Fel låt vann.
Men tyvärr kommer vi nog åter att höra ”Khaibar Khaibar” nästa gång en jude från Israel försöker delta i något arrangemang i Sverige.
Svensk apartheid i full blom. Med ”Khaibar Khaibar” rungande i öronen för att fira apartheids fullbordan.
Läs engelskspråkiga och svenskspråkiga tidningsartiklar i ämnet:
JPost, JPost2, YNet, BT, DB, HG, BBC, CNN, SvD 2 3 4 5 6 7 SydS 2 3 4 5 6 7 DN 2 3 4 5 AB 2 Barom 2 BLT HD 2 3 4 5 6 7 8 KrB 2 3 4 5 6 TrA 2 3 4 5 6 YA 2 3 4
Andra artiklar i ämnet från denna blogg:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10
Andra bloggar i ämnet:
FiM, MXp,
Och rätt låt vann. Det måste ha varit rätt låt för uppemot 7000 människor tågade längs centrala Malmös gator och sjöng den för fulla hals.
Låten var ”Khaibar Khaibar” och i översättningen betyder den klatschiga refrängen ”Khaibar Khaibar, hör ni judarna, Mohammeds armé kommer tillbaka”. Sången syftar på en stad vid namn Khaibar där många judar slaktades av muslimer för ungefär 1400 år sedan. Judar har inte beträtt Khaibars gator sedan dess.
http://www.youtube.com/watch?v=qMP0_DMaIjU
För ett tag sedan förbjöd Malmös rödbrune Ilmar Reepalu ett israeliskt taekwondolag att beträda hans stad. Det judiska laget har inte beträtt Malmös gator.
Sedan försökte han göra likadant med det israeliska Davis Cup tennislaget, men fick backa. Matcherna fick spelas, men inför i stort sett tomma läktare. Av säkerhetsskäl, säger Reepalu. Nonsens, säger polisen, säkerheten ansvarar polisen för och Reepalu vet inte vad han talar om.
Kanske inte, men Reepalu vet hur man äventyrar säkerheten. Man går till Lars Ohly och Per Gahrton och ber dem se till att de rätta sångerna sjungs, att man eldar på massorna med rätt sorts verbal ammunition så att steget till riktig ammunition aldrig är långt.
Ohly spädde på med knappt dolt förakt för sanningen och ännu mindre hänsyn till de helt förutsägbara konsekvenserna av hans eldiga – populistiska – tal. Ohly talade om Israels ”krigsförbrytelser” och ”folkrättsbrott” och dess ”ockupation” av Gaza. Han talade dock inte om Hamas och Fatahs indoktrinering av småbarn i antisemitiskt hat, eller de 10 000 missiler som från Gazaremsan under åtta under skjutits mot enbart civila mål i Israel såsom skolor och dagis och sjukhus. Inte heller talade han om varför svarta afrikanska muslimer från Sudan föredrar att söka asyl i världens enda judiska land hellre än stanna i det rasistiska Egypten – ett muslimskt land de ändå måste korsa för att komma till Israel.
Istället påstod Ohly att ”fler än 400 barn” dödades i Israels 21 dagar långa svar mot Gazaregimens 2920 dagar långa missilbombardemang. Eftersom det nu är ställt utom allt tvivel att 1100 personer dog i Gazaremsan och att minst 900 av dessa har identifierats som Hamassoldater, måste detta betyder att Ohly vet om att Hamas använder sig av barnsoldater. Men han talade inte om barnmisshandel genom Hamas tvångsrekrytering av barn som soldater.
Så vad exakt handlade demonstrationerna om? Trots Ohlys bedyrande om ”mänskliga rättigheter” så handlade demonstrationerna inte om brott mot de mänskliga rättigheterna i Sudan, Saudiarabien, Iran, Egypten, Syrien, Hamas Gazaremsan, Fatahs Västbanken, Kina, Burma, Ryssland eller Kuba, länder med vilka Sverige har utomordentligt bra och nära idrottsliga relationer trots dessa länders dokumenterade brott mot de mänskliga rättigheterna.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7930432.stm
Läs artikel och se BBCs reportage från Malmö
Demonstrationerna bör istället ses mot bakgrund av Ohlys stolta erkännande att en av hans favoritbloggare är Jinge, en antisemit som är lite för magstark till och med för många på den yttersta högerkanten men som anammas av folk på den yttersta vänsterkanten.
Demonstrationerna bör också ses mot bakgrund av att det numera nästan har blivit vardagsmat att synagogor i Sverige sätts i brand, att judiska begravningsplatser vandaliseras, att judar som demonstrerar för fred och som manifesterar sitt stöd för Israel attackeras på öppen gata av en pöbel beväpnad med järnrör, stora stenar, glasflaskor, raketer, smällare och mer därtill.
”Khaibar Khaibar”, när det ekades längs Malmös gator i lördags, var sålunda inte en enstaka händelse utan del av ett större sammanhang. Då polisen mycket osportsligt förhindrade demonstranterna från att komma åt de judiska tennisspelare, vändes ”demonstrationen” till våldsamt upplopp riktat mot polisen.
http://edition.cnn.com/video/#/video/world/2009/03/07/vo.sweden.anit.israel.demo.tv4
TV4s reportage visades i CNN
Den svenska polisen och vårt svenska samhälle bör nu ha fått sig en tankeställare efter helgens nakna rasism och våldsamma upplopp.
Vann rätt låt? Frågar du dirigenten Lars Ohly svarar han onekligen ja. Frågar du de 7000 entusiastiska sångarna svarar även de onekligen ja.
Fråga nu Malmöborna, polisen, Malmö kommunfullmäktiges kassör som nu tittar in i en tom kassakista: inga biljettintäkter, inga hotellnätter, inga restaurangbesök, inga taxi- eller bussresor, plus kostnaden för att reparera dussintals polisfordon och återställa det vandaliserade området – och då har vi inte ens tagit med i beräkningen mångmiljonkostnaden för själva säkerhetsarrangemangen, inte minst 1000 poliser som fick transporteras till Malmö.
Svaret blir ett rungande nej. Det är svaret från Malmö. Jag vet, jag var där, jag pratade med poliser, säkerhetsvakter, fans från den israeliska och svenska sidan, förbipasserande. Men jag undrar om till exempel Borås Tidningen och Dagbladet var där, för de hävdar att det hela inte var så farligt, bara ”några få minuter av våld”. Historieomskrivningen är redan i full gång, av vissa medier som vare sig såg något eller hörde något.
Jag både såg och hörde. Fel låt vann.
Men tyvärr kommer vi nog åter att höra ”Khaibar Khaibar” nästa gång en jude från Israel försöker delta i något arrangemang i Sverige.
Svensk apartheid i full blom. Med ”Khaibar Khaibar” rungande i öronen för att fira apartheids fullbordan.
Läs engelskspråkiga och svenskspråkiga tidningsartiklar i ämnet:
JPost, JPost2, YNet, BT, DB, HG, BBC, CNN, SvD 2 3 4 5 6 7 SydS 2 3 4 5 6 7 DN 2 3 4 5 AB 2 Barom 2 BLT HD 2 3 4 5 6 7 8 KrB 2 3 4 5 6 TrA 2 3 4 5 6 YA 2 3 4
Andra artiklar i ämnet från denna blogg:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10
Andra bloggar i ämnet:
FiM, MXp,
Etiketter: Apartheid, Khaibar, Malmö, Rasism, sångfestival, Tennis
<< Startsida