Siffror betyder så litet
82, 66, 44, 34, 29, 22, 18, 18, 9, 5
Siffrorna visar det antal civila judar som 10 (tio) palestinska terrorister mördade, och som Hamas insisterar måste släppas från israeliska fängelser tillsammans med flera hundra andra terrorister.
I utbyte säger Hamas att de överväger att släppa en ung israelisk grabb, Gilad Schalit, som de kidnappade från Israel för 1000 dagar sedan. Han har sedan dess hållits inspärrad i en underjordisk håla utan tillgång till läkare, familj, Röda korset, advokat (han är inte anklagad för något annat än sin judendom). Vare sig Human Rights Watch eller Amnesty International har tagit upp hans fall, det pågår inga protester från vänstersympatisörer utanför palestinska beskickningar med krav att hans bestialiska behandling omedelbart upphör. Inga svenska politiker från det röda Kommunistpartiet, förlåt Vänsterpartiet, eller det gröna Miljöpartiet kräver ekonomiska eller akademiska eller idrottsliga sanktioner mot den palestinska Hamasregeringen, som både V och Mp bedyrar valdes demokratiskt.
Hamas valdes demokratiskt, men de har inga krav på sig att agera demokratiskt. Eller ens mänskligt.
327 liv släckta av 10 palestinska ”hjältar”. Och enligt Hamas måste dessa bödlar belönas med frihet för sina hjältedåd.
Omvärlden anser det vara ett högst rimligt krav. Varför skulle man annars under åren fortsatt att inte bara stödja utan öka stödet till palestinierna medan barbariet fortskred?
Våra skattepengar går till att köpa frihet åt palestinska bödlar. Samtidigt som våra politiker – både de medvetet skrupelfria på yttersta vänsterkanten och de moraliskt fega och tysta bland de mer civiliserade partierna – protesterar mot bristen på proportionalitet.
Med uttrycket ”proportionalitet” syftar de på det faktum att Israel bombarderade Gazaremsans periferi samt vissa nyckelbyggnader i centrum under 21 dagar som svar på 2920 dagar av raketanfall från Gazaremsan, ibland med uppemot 100 missiler från Gaza dagligen mot israeliska dagis, skolor, sjukhus och bostadskvarter. De anser att 21 dagar av israeliskt våld var värre än 2920 dagar av palestinskt våld.
Våra politiker ansåg detta vara oproportionerligt eftersom israelerna prickade mer rätt under 21 dagar än Gazaregimen lyckades göra under 2920 dagar.
Med proportionalitet syftar våra politiker inte på att 327 släckta judiska liv ska vägas mot frihet för deras 10 mördare.
Med proportionalitet menar de inte 10 massmördare i utbyte mot en kidnappad jude.
Nu överväger den israeliska regeringen att behandla palestinska fångar på exakt samma sätt och under exakt samma villkor som den enda juden i Gazaremsan - Gilad Schalit - behandlas.
Som vanligt kommer omvärlden, ledd av svenska vänsterpolitiker och med våra övriga politikers tystnad som talande stöd, att uttrycka sin avsky över detta nya tecken på israelisk brist på proportionalitet.
Hur är det egentligen med de svenska politikernas mattekunskaper?
Saknar de all känsla för proportionalitet?
Expressen, FiM, JPost, 2, 3
Siffrorna visar det antal civila judar som 10 (tio) palestinska terrorister mördade, och som Hamas insisterar måste släppas från israeliska fängelser tillsammans med flera hundra andra terrorister.
I utbyte säger Hamas att de överväger att släppa en ung israelisk grabb, Gilad Schalit, som de kidnappade från Israel för 1000 dagar sedan. Han har sedan dess hållits inspärrad i en underjordisk håla utan tillgång till läkare, familj, Röda korset, advokat (han är inte anklagad för något annat än sin judendom). Vare sig Human Rights Watch eller Amnesty International har tagit upp hans fall, det pågår inga protester från vänstersympatisörer utanför palestinska beskickningar med krav att hans bestialiska behandling omedelbart upphör. Inga svenska politiker från det röda Kommunistpartiet, förlåt Vänsterpartiet, eller det gröna Miljöpartiet kräver ekonomiska eller akademiska eller idrottsliga sanktioner mot den palestinska Hamasregeringen, som både V och Mp bedyrar valdes demokratiskt.
Hamas valdes demokratiskt, men de har inga krav på sig att agera demokratiskt. Eller ens mänskligt.
327 liv släckta av 10 palestinska ”hjältar”. Och enligt Hamas måste dessa bödlar belönas med frihet för sina hjältedåd.
Omvärlden anser det vara ett högst rimligt krav. Varför skulle man annars under åren fortsatt att inte bara stödja utan öka stödet till palestinierna medan barbariet fortskred?
Våra skattepengar går till att köpa frihet åt palestinska bödlar. Samtidigt som våra politiker – både de medvetet skrupelfria på yttersta vänsterkanten och de moraliskt fega och tysta bland de mer civiliserade partierna – protesterar mot bristen på proportionalitet.
Med uttrycket ”proportionalitet” syftar de på det faktum att Israel bombarderade Gazaremsans periferi samt vissa nyckelbyggnader i centrum under 21 dagar som svar på 2920 dagar av raketanfall från Gazaremsan, ibland med uppemot 100 missiler från Gaza dagligen mot israeliska dagis, skolor, sjukhus och bostadskvarter. De anser att 21 dagar av israeliskt våld var värre än 2920 dagar av palestinskt våld.
Våra politiker ansåg detta vara oproportionerligt eftersom israelerna prickade mer rätt under 21 dagar än Gazaregimen lyckades göra under 2920 dagar.
Med proportionalitet syftar våra politiker inte på att 327 släckta judiska liv ska vägas mot frihet för deras 10 mördare.
Med proportionalitet menar de inte 10 massmördare i utbyte mot en kidnappad jude.
Nu överväger den israeliska regeringen att behandla palestinska fångar på exakt samma sätt och under exakt samma villkor som den enda juden i Gazaremsan - Gilad Schalit - behandlas.
Som vanligt kommer omvärlden, ledd av svenska vänsterpolitiker och med våra övriga politikers tystnad som talande stöd, att uttrycka sin avsky över detta nya tecken på israelisk brist på proportionalitet.
Hur är det egentligen med de svenska politikernas mattekunskaper?
Saknar de all känsla för proportionalitet?
Expressen, FiM, JPost, 2, 3
Etiketter: Gilad Schalit, Hamas, Kidnappning, proportionalitet
<< Startsida