Skjuta budbäraren
På
http://kamfertext.blogspot.com/2009/03/ensidigheten.html?showComment=1236498540000#c2911989888244369877 ser det ut som om jag anklagas för att vara rasist.
Jag, rasist!
Ilya
På http://www.ilyameyer.com/2009/02/history-for-dummies.html kan man se bilder på hur regimerna i Gazaremsan respektive Västbanken indoktrinerar civila medborgare – barn som vuxna, via tidningar, TV och radio – till rasism och hat mot judar.
Av Fredrik Stangel och Charlotte Wiberg betecknas dessa bilder som uttryck för rasism.
I mitt inlägg upprepar jag flera gånger att det är de officiella representanterna för de palestinska regimerna i Gazaremsan respektive på Västbanken som har planerat och sanktionerat hatet. Om man läser texten ser man att det inte riktas någon anklagelse mot palestinier som "folk" en enda gång. Av en väldigt bra anledning: de är offren i detta makabra samhällsklimat. Ett samhällsklimat styrt helt och hållet av deras politiska ledare, vilket i vissa (men långt ifrån alla) fall även inbegriper deras religiösa ledare.
De enskilda bilderna visar just det: enskilda ”snapshots” ur ett samhälle som utvecklas i en farlig riktning. En enda sådan bild borde vara ett allvarligt varningens tecken. Att fler sådana bilder finns understryker hur viktigt det är att stävja denna samhällsdestruktiva trend. Att på grund av bildernas råhet anklagar budbäraren för rasism är befängt. Bilderna är tyvärr sanna, de visar på en sällsynt råhet som öppet präglar delar av det palestinska samhället – de delarna som styrs av regimernas ledare. Det betyder ingalunda att alla palestinska araber är våldsdyrkande rasister utan just att de som borde veta bättre är de som står bakom den medvetna förstörelsen av det palestinska sociala samhället.
Bilderna är tankeväckande, det är därför de har valts. Är bilderna att uppfattas som representativ för nationella aspirationer? Det vet endast den läsare som tar sig besväret att fördjupa sig i ämnet. Det är just det de ska göra – väcka forskningslust. Vilka slutsatser som dras är upp till läsaren. Men utan att se bilderna går läsaren miste om källan till situationen: obarmhärtig daglig indoktrinering från samhällets högsta instanser. Resultatet är samhällsfarligt.
Personligen tar jag mycket illa vid mig av anklagelser mot min person. Redan som 16-åring var jag aktiv i kampen mot rasism och mot våld. Då i Bangladesh, där både muslimer och hinduer råkade mycket illa ut i det pakistanska inbördeskriget som ledde till etablering av Bangladesh ur det forna East Pakistan. Bland min familjs bästa vänner i Israel finns arabiska familjer som vi har känt sedan tidiga 70-talet. Min moster är gift med en muslim och mina kusiner är muslimer, och i vår familj är vi oerhört stolta över vår multibottnade etnicitet.
Bilderna handlar sålunda inte om religionsmotsättningar eller om nationella aspirationer – de klassiska begreppen i ämnet rasism. De handlar istället om en politisk ledning som korrumperar ett samhälle, och där själva samhället förlorar. Det palestinska samhället. I en sådan jämförelse finns inga beröringspunkter mellan de palestinska och israeliska samhällena. Finns sålunda inga rasister i Israel? Jag känner inga personligen men jag tvivlar inte för ett enda ögonblick att de finns, precis som rasister finns i Sverige. Men i Israel, liksom i Sverige, sitter inte rasister vid regeringsmakten och styr samhället. Det tyvärr är fallet i de båda palestinska samhällena på Västbanken och i Gazaremsan. Det palestinska samhället behöver skyddas från dessa ledare.
Jag är för fred och samlevnad. Det jag är emot är rasism och det våld det föder. Mina artiklar sedan jag började skriva 1979 talar sitt tydliga språk.
Att smutskasta budbäraren på grund av det oroväckande budskapet är inte hedersamt.
Artikeln
http://kamfertext.blogspot.com/2009/03/ensidigheten.html?showComment=1236498540000#c2911989888244369877 ser det ut som om jag anklagas för att vara rasist.
Jag, rasist!
Ilya
På http://www.ilyameyer.com/2009/02/history-for-dummies.html kan man se bilder på hur regimerna i Gazaremsan respektive Västbanken indoktrinerar civila medborgare – barn som vuxna, via tidningar, TV och radio – till rasism och hat mot judar.
Av Fredrik Stangel och Charlotte Wiberg betecknas dessa bilder som uttryck för rasism.
I mitt inlägg upprepar jag flera gånger att det är de officiella representanterna för de palestinska regimerna i Gazaremsan respektive på Västbanken som har planerat och sanktionerat hatet. Om man läser texten ser man att det inte riktas någon anklagelse mot palestinier som "folk" en enda gång. Av en väldigt bra anledning: de är offren i detta makabra samhällsklimat. Ett samhällsklimat styrt helt och hållet av deras politiska ledare, vilket i vissa (men långt ifrån alla) fall även inbegriper deras religiösa ledare.
De enskilda bilderna visar just det: enskilda ”snapshots” ur ett samhälle som utvecklas i en farlig riktning. En enda sådan bild borde vara ett allvarligt varningens tecken. Att fler sådana bilder finns understryker hur viktigt det är att stävja denna samhällsdestruktiva trend. Att på grund av bildernas råhet anklagar budbäraren för rasism är befängt. Bilderna är tyvärr sanna, de visar på en sällsynt råhet som öppet präglar delar av det palestinska samhället – de delarna som styrs av regimernas ledare. Det betyder ingalunda att alla palestinska araber är våldsdyrkande rasister utan just att de som borde veta bättre är de som står bakom den medvetna förstörelsen av det palestinska sociala samhället.
Bilderna är tankeväckande, det är därför de har valts. Är bilderna att uppfattas som representativ för nationella aspirationer? Det vet endast den läsare som tar sig besväret att fördjupa sig i ämnet. Det är just det de ska göra – väcka forskningslust. Vilka slutsatser som dras är upp till läsaren. Men utan att se bilderna går läsaren miste om källan till situationen: obarmhärtig daglig indoktrinering från samhällets högsta instanser. Resultatet är samhällsfarligt.
Personligen tar jag mycket illa vid mig av anklagelser mot min person. Redan som 16-åring var jag aktiv i kampen mot rasism och mot våld. Då i Bangladesh, där både muslimer och hinduer råkade mycket illa ut i det pakistanska inbördeskriget som ledde till etablering av Bangladesh ur det forna East Pakistan. Bland min familjs bästa vänner i Israel finns arabiska familjer som vi har känt sedan tidiga 70-talet. Min moster är gift med en muslim och mina kusiner är muslimer, och i vår familj är vi oerhört stolta över vår multibottnade etnicitet.
Bilderna handlar sålunda inte om religionsmotsättningar eller om nationella aspirationer – de klassiska begreppen i ämnet rasism. De handlar istället om en politisk ledning som korrumperar ett samhälle, och där själva samhället förlorar. Det palestinska samhället. I en sådan jämförelse finns inga beröringspunkter mellan de palestinska och israeliska samhällena. Finns sålunda inga rasister i Israel? Jag känner inga personligen men jag tvivlar inte för ett enda ögonblick att de finns, precis som rasister finns i Sverige. Men i Israel, liksom i Sverige, sitter inte rasister vid regeringsmakten och styr samhället. Det tyvärr är fallet i de båda palestinska samhällena på Västbanken och i Gazaremsan. Det palestinska samhället behöver skyddas från dessa ledare.
Jag är för fred och samlevnad. Det jag är emot är rasism och det våld det föder. Mina artiklar sedan jag började skriva 1979 talar sitt tydliga språk.
Att smutskasta budbäraren på grund av det oroväckande budskapet är inte hedersamt.
Artikeln
Etiketter: Charlotte Wiberg, Fredrik Stangel, indoktrinering, Rasism
<< Startsida