Svenskt oberoende i gungning

Vem sätter den politiska dagordningen i Sverige?

Och vem har den egentliga makten?

Vissa svenska muslimer, uppbackade av hitresta extremister från Danmark, skanderar på Malmös gator det ökända islamistiska pogromstridsropet ”Khaiber, Khaiber ya yahud, ya’ish Muhammad saufa ya‘ud" (Khaiber, Khaiber, Khaybar, o judar, Muhammeds armé kommer för att återerövra er). Det rasistiska stridsropet hänvisar till en muslimsk slakt på judar i Khaiber i nuvarande Saudiarabien för ungefär 1300 år sedan. Problemet är att det skanderas år 2009 på Malmös gator – och ingen har ännu arresterats för uppvigling.


http://www.youtube.com/watch?v=qMP0_DMaIjU

Det är en bild av hur vissa muslimer väljer att profilera sig.

En helt annan bild får man när man läser en artikel skriven av en sansad betraktare som beskriver det riktiga Israel inifrån.

Tilläggas bör att skribenten är arab.

Och muslim.

Han innehar den israeliska muslimska minoritetens högste sekulära befattning utomlands – han är Israels vicekonsul i San Francisco, USA. Han skriver så här.

Även webbsidan MXp beskriver andra perspektiv från den muslimska världen om judar och Israel.

http://www.youtube.com/watch?v=ZGa2_8tgsKw&eurl

Detta om hur svenska muslimer betraktar Israel, kontra hur muslimska flyktingar från muslimska länder betraktar Israel, kontra hur israeliska muslimer betraktar Israel.

Hur kan det vara att just i Sverige är uppfattningarna så totalt annorlunda?

Kan det vara på grund av vår förkärlek för politisk korrekthet, oavsett vad det kostar oss som samhälle?

En TV-rapport bland många andra som ställer intressanta frågor kan ses här.

http://www.youtube.com/watch?v=wRnP-XzB_U0

Alldeles oavsett man hör hemma på den politiska vänsterkanten eller högerkanten eller någonstans mittemellan, ställer dessa tre betraktelser onekligen intressanta frågor.

Den kanske viktigaste frågan är hur det kommer sig att den svenska vänstern inte vill ta kraftigt och offentligt avstånd från de extremistiska islamistiska krafterna som går i samma demonstrationståg som deras ledare. Tvärt om, Lars Ohly till och med bär på en halsduk där hela Israel är utraderad och ett islamistiskt Palestina finns i dess ställe. Helt i linje med vad Muhammad Omar öppet förespråkar.


En svensk partiledare bär en halsduk där hela Israel har raderats och ersatts av ett islamistiskt Palestina. Demokrati i Sverige 2009 ser verkligen annorlunda ut.

Om svensk inrikessäkerhet inte ska fortsätta dikteras från medeltidens Khaiber och svensk utrikespolitik inte ska fortsätta dikteras av Ilmar Reepalu i Rosengård istället för Carl Bildt i Rosenbad, är det hög tid att politikerna, medierna, poliserna, skolorna – ja samhället i stort – tar sig en allvarlig funderare över vart Sverige är på väg.

Mot demokrati, eller mot demokratins undergång.

SvD, BT, KB