Klara, färdiga, gå! Den palestinska stafetten i sedvanlig högform
Inget har förändrats i den palestinska lagandan.
2920 dagar av palestinsk terror lämnade 1177 civila judar döda. Terrorn utövades ibland av Fatah, ibland av Hamas, ibland av Islamiska jihad. Ibland från Västbanken, ibland från Gaza. Ibland som bussbombningar, ibland som raketbeskjutning. Ibland var det vuxna sjukhuspatienter som var målet, ibland var det småbarn på dagis.
Det är den palestinska varianten på stafett. Alltid byter man till färska löpare, färska medlöpare, färska mål, färska metoder.
Efter 2920 dagar av palestinsk terror med 1177 israeliska civila dödsoffer, svarade Israel under 21 dagar för att förhindra Hamas fortsatta raketbeskjutning från Gaza.
Resultat 1: ungefär 1100-1200 döda palestinier, av vilka 900 Hamasterrorister.
Resultat 2: Hamas har slutat skjuta raketer. Hamas har idag enligt den palestinska TV-kanalen al-Arabiya gått med på ett ettårigt vapenstillestånd med Israel.
Resultat 3: Stafetten har nu lämnats över till Fatah. Dess väpnade gren,
al-Aksamartyrernas brigad har sedan vapenstilleståndet förkunnats skjutit åtta missiler mot israeliska civila, en raket landade mellan två dagis nära den plats där mina två äldsta barn föddes för många år sedan.
Israels premiärminister Ehud Olmert har sagt att spelreglerna har ändrats: efter åtta år av attacker är regeringens ståndpunkt från och med nu att ”om missiler skjuts mot våra medborgare kommer det ovillkorligen att leda till en respons som är oproportionerlig”.
Han förklarade vidare: ”Två veckor har gått sedan Israels beslut att avsluta sin kampanj i Gazaremsan och vapenstilleståndet bygger på två icke-förhandlingsbara villkor: ett totalt slut på missiler från Gazaremsan, och ett totalt stopp på insmuggling av vapen genom Philadelphia-korridoren … vi kommer aldrig att återgå till de tidigare spelreglerna som terrorgrupperna försökte diktera, och vi kommer inte att dras in i ett krig utan slut”.
Hela omvärlden förstår vad han menar: hårt ska besvaras med hårdare. För att en gång för alla få ett stopp på våldet och därigenom bygga en ny och bättre framtid. Jordanierna förstår honom, likaså egyptierna, libaneserna, syrierna och hela resten av arabvärlden. Dock inte de palestinska ledarna.
Därför har stafetten nu skickats vidare från Hamas till al-Aksamartyrernas brigad. Den ”moderata” politiska rörelsen av Fatahs och Mahmud Abbas väpnade gren. Kom ihåg att även Hamas dels har en politisk och dels en militär gren, i deras fall heter dock båda två Hamas. Lite bättre koll har Fatah på propagandans söta frukter – därför har man olika namn på de olika förgreningarna.
Dock har alla samma ädla mål: fortsatt terror mot civila judar som ett sätt att erövra det judiska landet Israel.
Hamas, Fatah, al-Aksa, Islamiska jihad och de övriga palestinska terrororganisationerna bör åtminstone lyssna på röster från den nya arabiska omvärlden.
Så här skriver Youssef M. Ibrahim, tidigare Mellanösternkorrespondent vid New York Times samt redaktör för energifrågor vid Wall Street Journal i ett öppet brev till palestiniernas ledning:
”Ert krig med Israel är över. Ni förlorade. Ge upp och förhandla för att säkra en bra framtid för era barn. Vi, era arabiska bröder, upprepar offentligt och ofta att vi står bakom er, men de kloka bland er och de allra flesta bland oss vet att vi håller på att gå vidare, bort från den trötta, uttjänta idén om den palestinsk-arabiska ’saken’ och det ’eviga kriget’ mot Israel.”
”Vi, era arabiska bröder, har utvecklats. De av oss som har oljeinkomster är upptagna med att bygga upp (privata och nationella) förmögenheter, konstruera nya boningshus och fabriksbyggnader, lyxvillor och avancerade universitet och skolor samt det allra senaste vad gäller supersnabba motorvägar för såväl fordon som elektronisk kommunikation.”
”De av oss som har gemensamma gränser med Israel, såsom Egypten och Jordanien, har skrivit under fredsfördrag och är inte precis benägna att förklara krig för er skull… Endast Syrien fortsätter att nära era fantasier om att landet en fin dag kommer att befria Palestina tillsammans med er – trots att en stor del av Syriens mark, hela Golanhöjden, är i israelisk besittning sedan 1967. Syrierna, mina vänner, är mer än beredda att strida mot Israel tills den allra sista palestinska araben har dött i försöket.”
Men palestinierna, som hittills aldrig missat ett tillfälle att missa ett tillfälle, kommer nog att ignorera även detta goda råd.
Stafetten har nu gått vidare till Fatah så att Hamas kan pusta ut under det kommande året. Den som gillar vadslagning kan satsa en slant redan nu på vem som kommer att ta över stafetten om några månader när det ”moderata” Fatahs al-Aksa skickar den vidare – blir det Islamiska Jihad, eller åter Hizbollah längs Israels norra gräns, eller rent av Hamas igen?
Israel och omvärlden har klart aviserat att spelreglerna för alltid har ändrats. Omvärlden är fast besluten att bygga en bättre framtid för palestinierna. De palestinska ledarna i både Ramallah och Gaza City är för trögfattade för att förstå att deras race är över. Det palestinska folket vill annorlunda, Israel vill annorlunda, omvärlden vill annorlunda.
De palestinska ledarna kör sitt eget race. Hur kul är det att tävla ensamt?
2920 dagar av palestinsk terror lämnade 1177 civila judar döda. Terrorn utövades ibland av Fatah, ibland av Hamas, ibland av Islamiska jihad. Ibland från Västbanken, ibland från Gaza. Ibland som bussbombningar, ibland som raketbeskjutning. Ibland var det vuxna sjukhuspatienter som var målet, ibland var det småbarn på dagis.
Det är den palestinska varianten på stafett. Alltid byter man till färska löpare, färska medlöpare, färska mål, färska metoder.
Efter 2920 dagar av palestinsk terror med 1177 israeliska civila dödsoffer, svarade Israel under 21 dagar för att förhindra Hamas fortsatta raketbeskjutning från Gaza.
Resultat 1: ungefär 1100-1200 döda palestinier, av vilka 900 Hamasterrorister.
Resultat 2: Hamas har slutat skjuta raketer. Hamas har idag enligt den palestinska TV-kanalen al-Arabiya gått med på ett ettårigt vapenstillestånd med Israel.
Resultat 3: Stafetten har nu lämnats över till Fatah. Dess väpnade gren,
al-Aksamartyrernas brigad har sedan vapenstilleståndet förkunnats skjutit åtta missiler mot israeliska civila, en raket landade mellan två dagis nära den plats där mina två äldsta barn föddes för många år sedan.
Israels premiärminister Ehud Olmert har sagt att spelreglerna har ändrats: efter åtta år av attacker är regeringens ståndpunkt från och med nu att ”om missiler skjuts mot våra medborgare kommer det ovillkorligen att leda till en respons som är oproportionerlig”.
Han förklarade vidare: ”Två veckor har gått sedan Israels beslut att avsluta sin kampanj i Gazaremsan och vapenstilleståndet bygger på två icke-förhandlingsbara villkor: ett totalt slut på missiler från Gazaremsan, och ett totalt stopp på insmuggling av vapen genom Philadelphia-korridoren … vi kommer aldrig att återgå till de tidigare spelreglerna som terrorgrupperna försökte diktera, och vi kommer inte att dras in i ett krig utan slut”.
Hela omvärlden förstår vad han menar: hårt ska besvaras med hårdare. För att en gång för alla få ett stopp på våldet och därigenom bygga en ny och bättre framtid. Jordanierna förstår honom, likaså egyptierna, libaneserna, syrierna och hela resten av arabvärlden. Dock inte de palestinska ledarna.
Därför har stafetten nu skickats vidare från Hamas till al-Aksamartyrernas brigad. Den ”moderata” politiska rörelsen av Fatahs och Mahmud Abbas väpnade gren. Kom ihåg att även Hamas dels har en politisk och dels en militär gren, i deras fall heter dock båda två Hamas. Lite bättre koll har Fatah på propagandans söta frukter – därför har man olika namn på de olika förgreningarna.
Dock har alla samma ädla mål: fortsatt terror mot civila judar som ett sätt att erövra det judiska landet Israel.
Hamas, Fatah, al-Aksa, Islamiska jihad och de övriga palestinska terrororganisationerna bör åtminstone lyssna på röster från den nya arabiska omvärlden.
Så här skriver Youssef M. Ibrahim, tidigare Mellanösternkorrespondent vid New York Times samt redaktör för energifrågor vid Wall Street Journal i ett öppet brev till palestiniernas ledning:
”Ert krig med Israel är över. Ni förlorade. Ge upp och förhandla för att säkra en bra framtid för era barn. Vi, era arabiska bröder, upprepar offentligt och ofta att vi står bakom er, men de kloka bland er och de allra flesta bland oss vet att vi håller på att gå vidare, bort från den trötta, uttjänta idén om den palestinsk-arabiska ’saken’ och det ’eviga kriget’ mot Israel.”
”Vi, era arabiska bröder, har utvecklats. De av oss som har oljeinkomster är upptagna med att bygga upp (privata och nationella) förmögenheter, konstruera nya boningshus och fabriksbyggnader, lyxvillor och avancerade universitet och skolor samt det allra senaste vad gäller supersnabba motorvägar för såväl fordon som elektronisk kommunikation.”
”De av oss som har gemensamma gränser med Israel, såsom Egypten och Jordanien, har skrivit under fredsfördrag och är inte precis benägna att förklara krig för er skull… Endast Syrien fortsätter att nära era fantasier om att landet en fin dag kommer att befria Palestina tillsammans med er – trots att en stor del av Syriens mark, hela Golanhöjden, är i israelisk besittning sedan 1967. Syrierna, mina vänner, är mer än beredda att strida mot Israel tills den allra sista palestinska araben har dött i försöket.”
Men palestinierna, som hittills aldrig missat ett tillfälle att missa ett tillfälle, kommer nog att ignorera även detta goda råd.
Stafetten har nu gått vidare till Fatah så att Hamas kan pusta ut under det kommande året. Den som gillar vadslagning kan satsa en slant redan nu på vem som kommer att ta över stafetten om några månader när det ”moderata” Fatahs al-Aksa skickar den vidare – blir det Islamiska Jihad, eller åter Hizbollah längs Israels norra gräns, eller rent av Hamas igen?
Israel och omvärlden har klart aviserat att spelreglerna för alltid har ändrats. Omvärlden är fast besluten att bygga en bättre framtid för palestinierna. De palestinska ledarna i både Ramallah och Gaza City är för trögfattade för att förstå att deras race är över. Det palestinska folket vill annorlunda, Israel vill annorlunda, omvärlden vill annorlunda.
De palestinska ledarna kör sitt eget race. Hur kul är det att tävla ensamt?
Etiketter: palestinsk variant på laganda, stafett, Youssef M. Ibrahim, Ändrade spelregler


