Är Homer Simpson mer objektiv än vad Hussein Obama är?

När presidentkandidat Hussein Obama behövde röster för att säkra jobbet som den globala politikens starke man, tvekade han inte ett ögonblick att besöka Jerusalem.

Idag, dock, då hans maktposition är säkrad under åtminstone de kommande två åren, har han inget behov av judiskt – eller demokratiskt – stöd så nu tar han varje tillfälle att demonstrera sitt hat gentemot Israel, speciellt hatet mot den judiska statens valda ledare Benjamin Netanyahu.

Då, när Obamakandidaturen behövde judiska röster, talade kandidat Obama om erkännandet av Jerusalem som odelad huvudstad för den judiska staten Israel.



Idag talar istället president Obama om det absoluta behovet för judar att upphöra med att bygga bostäder i den judiska statens huvudstad. Detta är, enligt Obama, ett grundläggande villkor för att få våldsamma araber och islamister att avbryta sin krigsföring mot den judiska staten tillräckligt länge för att specificera hur lång tid de behöver för att förinta Israel. Av en ren händelse är tiden de behöver för detta ädla ändamål exakt samma tid som Obamas senaste bundsförvant, Teherans Ahmadinejad (läs också detta) behöver för att avsluta utvecklingen av sin kärnvapenarsenal (läs även detta och detta).

Då, när Obama desperat behövde varenda röst, reste han till och med till den israeliska staden Sderot, staden som har bombarderats med fler än 10 000 Hamasmissiler från Gaza. Där sade Obama att oavsett Jerusalems slutliga status är det "inte USAs uppgift att diktera hur stadens slutliga status ska vara" utan att det måste beslutas "av parterna själva":



Idag, med de amerikanska valen undanstökade, gör Hussein Obama precis tvärtom – han dikterar exakt var Washington anser judar får lov att bo i det Heliga landet i ett område som aldrig någonsin tidigare i historien tillhört någon annan suverän stat. Mer specifikt, Obama anstränger sig för att förhindra varje möjlighet för israeler och palestinier att diskutera lösningen sinsemellan genom att han dikterar till Israel villkor som till och med palestinierna själva är för generade för att kräva.

Men nu kommer Homer Simpson till undsättningen. Denna 2-dimensionella figur från Springfield som är så uppskattade på TV-skärmar världen över har gjort något som den 2-dimensionella figuren i Washington har vägrat göra: Homer tog sin familj och besökte Israel EFTER de amerikanska valen – när det inte fanns några röster att fiska.

Det var ingen sockersöt bild som Homer försökte måla upp. Tvärt om, hans följe inkluderade den aggressive Jakob, en israelisk turistguide vars röst lånas från Sacha Baron Cohen, skådespelaren bakom de högst kontroversielle figurerna Bruno och Borat.

Ändå har Homer Simpson och hans familj gjort något som Obama och hans familj hårdnackat vägrat: besökt, lärt sig från första parkett, blivit fotograferade framför judendomens heligaste plats när det INTE är valår.

Dags så att upprepa något som allt fler amerikanska medborgare öppet erkänner:

Homer Simpson för president.
 
Utsikterna för fred i Mellanöstern skulle säkerligen inte bli sämre än med den som för tillfället innehar posten.

Peace in our time

Finally, peace is in the offing in the Middle East.

And it’s all thanks to Barack Hussein Obama. The man who took the presidency of the United States and turned it into an agency of the AIF.

The AIF? That’s right. The Arab Intransigence Front.

Did I say “peace”? Sorry, I meant “change”.

The AIF consists of Libya and Syria, whose whose chain is yanked by Iran, while the Palestinian Arabs, for the first time since they started massacring Jews back in the 1920s, are finally able to relax and let their allies in Teheran and Washington take the strain.

Make no mistake: the Washington-Teheran-Damascus-Ramallah axis is out to create history. Arab moderation such as it existed in the reign of rulers like Egypt’s President Sadat and Jordan’s King Hussein is finished, what is emerging is the inexorable onward crush of fanatical despotism as dictated by the likes of Moammar Gaddafi (read also this piece on the Libyan dictator), Mahmoud Ahmadinejad, Bashar Assad, Khaled Meshaal, Mahmoud Abbas and Hassan Nasrallah.

Obama won a landmark victory at home with his health-care reforms. Desperate to prove that his domestic success was no flash-in-the-pan proof of mere domestic prowess but that he really is big enough for his overseas boots too, he has carefully tested the wind, abandoned his country’s support for democracy and realigned the United States with whoever can make him look powerful, purposeful, decisive. In short, whoever can make him look like a winner.

Which by definition means the Jews pay.

Read below under “Related Links” what Hussein Obama is doing to create and support a new intransigent Arab Middle East, how he is planning to shelve Israel and how disrespectfully he is treating America’s foremost ally. Britain routinely executes alleged militants abroad in extrajudicial killings and even fights wars in areas as far apart as Iraq, Argentina and Afghanistan while continuing to occupy Gibraltar and the Falkland Islands. Nevertheless, Britain has taken its cue from its master, the Obama-led regime in Washington and in an unprecedented show of animosity has expelled an Israeli diplomat on account of unfounded allegations of Israeli complicity in the murder of a wanted terrorist in Dubai.

Britain’s extraordinarily duplicitous stance on the issue of targeted killings and the USA’s extraordinarily aggressive actions against its sole ally in the Middle East, Israel, are going to have far-reaching and long-lasting repercussions.

Israel may have been selected as the whipping-boy in Obama’s frenzied ego-trip, but it is a fact well known that when one has one’s back to the wall, the only alternative to voluntarily giving up one’s life is to come out fighting.

History has taught us that when pressed, Israel will come out fighting savagely.

The question is which regimes will be in power in Washington, Teheran, Damascus and Ramallah to pick up the pieces. Because just as Obama’s and Brown’s self-assigned policing activities in Iraq, Afghanistan, Somalia and Yemen result in alarming civilian casualties well beyond US and UK borders, so too do Israel’s US- and UK-enforced policing activities on its own doorstep look likely to result in large-scale casualties well beyond Israel’s borders.

Obama may want to look beyond his own reflection just long enough to consider what he is unleashing on countless people throughout the Middle East.

He’s certainly going to go down in history as a president to remember.

The question is, will he be remembered as a bumbling idiot or a man smart enough to realize his own limitations and take the advice of his betters.

 
Related links:
Zvi Mazel - The decline of the West
David Harris - Letter to Baroness Ashton - How do you write about Gaza without mentioning Hamas even once?
Morton A. Klein - Obama demonstrates his animosity towards Israel
Cal Thomas: America - Israel's new enemy?
Charles Hawley - Is Europe Islam's weakest victim? Article about Switzerland's ban on minaret construction
Elliot Abrams - The future of an illusion
Jonathan Spyer - Re-packaging illusion
Daniel Gordis - Will Obama ignite the third intifada?
 
 
Related links from this site:
Obama's intifada
The EU goes to school - and learns nothing
A composite view of the Middle East
Ban Ki-moon's strange selective silence
Brazening it out
Silence and condemnation
Strange priorities
 

”Vi glömmer aldrig.”

Så sade 18-årige Jonatan Macznik i ett tal i Göteborgs synagoga söndagen den 27 september 2009.

Han talade med anledning av Göteborgs Judiska Församlingens invigning av ett minnesmonument för Förintelsens offer. Ett monument med namnen på alla församlingsmedlemmars anhöriga som mördades av det rasistiska nazistyret för drygt 60 år sedan.

Denne unge pojke, som läser tredje året på gymnasiet, talade om hur viktigt det är att vi aldrig glömmer och, minst lika viktigt, aldrig medverkar genom tystnad när oförrätter sker. Han nämnde några av de folkmord som har skett sedan Andra världskriget – Balkan, Darfur – och påpekade det farliga i att samhället blundar för grova oförrätter, varhelst de sker. Kloka ord från en så ung man.

Judiska församlingens ordförande George Braun sade i sitt tal att han hoppades att monumentet över de mördade ”blir en plats för reflektion och en påminnelse om gårdagen samt inspiration för morgondagen”.

George Braun sade vidare att barnen och barnbarnen till dem som överlevde Förintelsen ”har ett ansvar att vårda människovärdet och motarbeta de krafter som predikar människors olika värde. Vi måste kompromisslöst vända oss emot de som förespråkar en herrefolksmentalitet i alla dess former.”

Två generationer, barnbarn respektive barn till överlevande från försöket att systematiskt utrota ett helt folk, och ändå denna uppmaning att tänka på framtiden, att behandla alla lika, att föregå med gott exempel och visa respekt.

Vilket gör det så mycket värre när såväl svenska som utländska röster hörs som ständigt ifrågasätter det förflutna, som ständigt försöka forma en framtid lika mörk som det förflutna.

Irans president Ahmadinejad har upprepade gånger nekat att Förintelsen ägt rum. De 400 människor som närvarade i Göteborgs synagoga och som invigde monumentet vet annorlunda. Monumentet bär namnen på deras anhöriga, 1308 familjmedlemmar som fabriksmässigt mördades av rasister för 60 år sedan. Min egen svärmor var enda överlevande ur hela sin familj, resten utrotades av rasister med en politisk ideologi, en brinnande besatthet och en hel nations resurser till sitt förfogande. Alltmedan medierna och befolkningen var tysta antingen av rädsla eller av andra skäl.

Ett av talen i Göteborgs synagoga hölls av Elisabeth Fogel. Hennes familj härstammar från Transsylvanien, från ett område med ett rikt judiskt liv som samtidigt kännetecknades av en kosmopolitisk livsstil. Så här sade Elisabeth om hur just hon hamnade här i Sverige:

”Mamma och pappa växte upp på samma gata i Sighet (i Transsylvanien) … Redan i Sighet fick dom sällskap, och planerade att gifta sig. Men kriget kom emellan.

Pappa fördes bort till militärt tvångsarbete i ungerska armén.
Mamma fördes till Auschwitz tillsammans med resten av den judiska befolkningen som fösts ihop i ghettot. Farfar och morfar, pappas älsklingssyster Terri med sina tre barn Malka, Shlomo och Zelig - - - mina kusiner. Dom var bara tre, fem och sju år när dom gasades i Auschwitz tillsammans med sin mamma och två andra av mina kusiner på ett och två år som båda hette Erwin. Och tillsammans med de flesta av mina andra släktingar.

Ja kriget kom emellan. Och Förintelsen. Hela det judiska Sighet är borta, försvunnet.”

I Sverige återförenades Elisabeths föräldrar, de var bland de relativt få som överlevde från sina respektive familjer.

Ändå denna ständiga förnekelse av Ahmadinejad, samtidigt som han anklagar judarna för att styra världen och samtidigt som han bygger upp en kärnvapenarsenal med det uttalade målet att radera världens enda judiska stat, Israel, från kartan. Demonisering av detta slag anses av psykologer vara ett förberedande stadium, en nödvändig omskolning av en hel befolkning för att rättfärdiga och sedan verkställa planerna på massmord. Hitlers ankomst till makten föregicks av samma tongångar.

Frågan är om Ahmadinejad är en enstaka företeelse, en psykologisk avvikelse, eller om andra former av demonisering matar samma behov. Mycket har skrivits om Aftonbladets kontroversiella artikel som på ett egendomligt sätt flätade samman organtransplantationer i Israel, dödade palestinska terrorister samt en amerikansk jude som i USA anklagas för bland annat penningtvätt.

Det kontroversiella är inte att artikeln skrevs, utan att den utan bevis och byggd på lösa spekulationer (som senare togs tillbaka) gjorde kopplingar och drog slutsatser som inte håller. Det intressanta är därför inte att artikeln skrevs, utan varför. Sedd ur demoniseringsperspektivet betraktas den som en mediemässig attack på judar och världens enda judiska land, Israel.

Det är upp till varje samhälle att sätta gränser för det tillåtna. Tolerans är en dygd, det är en nödvändighet för varje samhälle med självaktning.

Men att tolerera de intoleranta är vare sig en dygd eller ett mål. Det är en samhällsfara. Ahmadinejad mottas tyvärr med värdighet när han besöker FN. Och Aftonbladet, vars organhandelsartikel skrevs i uppviglingssyfte, släpps in i de seriösa medieaktörernas kretsar.

I Göteborg vet fyra generationer vad systematiskt hat och uppvigling innebär. De närvarande vid monumentets invigning var i åldrarna 2 månader till 102 år. Alla hade de en sak gemensamt: de överlevde en av de värsta mardrömmarna i modern tid, antingen själva eller som barn, barnbarn eller barnbarns barn till överlevande från Förintelsen.

En 18-årig svensk gymnasist är smart nog att inse att man måste lära sig av det förflutna för att kunna bygga en bättre framtid. Det är pinsamt att världsvana internationella politiker som Ahmadinejad inte har samma insikt, och att vissa betydande svenska medieaktörer inte har tillräcklig kunskap om det förflutna för att kunna undvika en upprepning.

Historien förpliktigar. Det gör även framtiden. Om du är en villrådig politiker på toppnivå, eller en rådvill journalist på tabloidnivå, fråga en 18-årig svensk gymnasist i Göteborg om du behöver hjälp med att klara jobbet.

Ilya Meyer om Röda Korset/Magen David Adom/Röda Halvmånen, Ilya Meyer om FN och rasism, Ilya Meyer om rasism och segregering, Ilya Meyer om rättvisa,

The UN is dead. Announcing the birth of FREE

Muammar Gaddafi of Libya is right.

And so too is Mahmud Ahmadinejad of Iran.

They both want the UN to be fundamentally restructured.

They both accuse the UN’s various key organisations of partisanship. Of failing to deal even-handedly. Of taking sides. Of gross disregard of certain member states.

They want to see certain member states excluded from the UN’s various bodies.

And they have a point. A very valid point.

It really is time to create an organisation that truly represents the entire world.

Not just the bully-boys in the Islamic sphere and their fanatical collaborators.

Imagine a UN in which discussion is encouraged. Where debate aims at resolving problems. Where funds are used to solve the root cause of problems, instead of perpetuating them. Where problems are tackled with honesty and straight talk, backed up by firm action.

Gaddafi and Ahmadinejad, those paragons of democracy, free speech and peace, are absolutely right.

It really IS time to restructure the UN.

There should be two UNs. One consisting of large swathes of the Arab and Muslim worlds, allied to such beacons of freedom and democracy as Zimbabwe, Sudan and Cuba.

And the other consisting of the free world.

Leaving them free to pursue their goals.

And allowing us to make improvements in the free world.

Because if you want to find out what the world really looks like today while it is under siege at the UN, look no further than UN Watch.

Here are two short films.



That was then.

This is now.



Unfortunately, the films require no explanation.

And that’s the really sad part of it: the situation is plain for us to see, we keep paying to maintain the status quo, and there’s no change in sight.

I say vote for Gaddafi and Ahmadinejad and their proposal – a new, restructured “United Nations” or UN.

They can have it. These nations are, after all, truly united in their goals.

We’ll call our organisation the “Federation that Recognises and Embraces Equality”. FREE for short.

The only problem is, it feels truly terrible to condemn millions upon millions of ordinary, peace-loving citizens of the old UN to a life of misery under the new UN. A life with no prospect of any improvement.

UN Watch, Haaretz, JPost, Guardian, Guardian2, The Independent, The Daily Mail, WN, CBC, SwissInfo, RFE/RL, The Age, Brisbane Times, Washington Times, Tundra Tabloids, Gloria/Barry Rubin, Melanie Phillips, Melanie Phillips2, Ilya Meyer/UN Human Rights Council, Ilya Meyer, Ilya Meyer2, Ilya Meyer3,

Ahmadinejad läser www.ilyameyer.com varje dag!

Det måste vara sant.

Igår torsdag 090917 skrev jag att ”Enligt majoritetsopinionen i arabvärlden ägde dock Förintelsen aldrig rum; det är bara ett billigt propagandatrick av judarna”.

Ahmadinejad är inte arab. Han är visserligen en rå muslimsk despot, en enväldeshärskare som skyddar sin diktatur med obarmhärtig grymhet och krossar oliktänkande utan minsta hänsyn till deras religion, kön eller ålder.

Men där slutar likheterna med de flesta av arabvärldens ledare.

Igår blev han riktigt förbannad över att han utelämnades i redogörelsen i bloggen ovan om hur Förintelsen uppfattas i arabvärlden. Han vill vara med, han också.

Mycket riktigt dröjde det inte många timmar förrän han gjorde sin ståndpunkt klart, han också.

Idag fredag den 090918, den sista dagen på innevarande judiska år, de sista skälvande timmarna innan det judiska nyåret 5770 inleds, förkunnade Ahmadinejad att ”Förintelsen är ett falsarium som diktades upp av judarna för att möjliggöra skapandet av Israel”.

Lite störande att läsa sådant dravel när vi judar förbereder firandet av nyåret, men naturligtvis en riktig kupp att lilla http://www.ilyameyer.com/ har sådan makt att styra uttalanden i Teheran.

För så är det väl, eller hur? Vi judar styr ju hela världen. Förutom Aftonbladet, förstås.

Men det är en parallell värld som inte har många beröringspunkter med realiteten.

Gott nytt år 5770!

Daily Mail, National Post, JPost, Ilya Meyer, Earth Times, Top News

Arabvärlden börjar få nog av arabiskt våld och hyckleri

Arabvärldens vägar äro ofta outgrundliga och våldsamma. Men arabisk kritik mot våldsverkare som Hamas och Hizbollah växer sig starkare.

Så här skriver den arabiska nyhetskanalen Al Jazeera på www.Aljazeera.com 081228:
”Hur konstigt detta än låter sprängde sig en självmordsbombare i Mosul, Irak, mitt bland araber som demonstrerade mot Israels flygattacker i Gazaremsan. I självmordsdådet dödades en civil och 16 skadades. Enligt polisen kom självmordsbombaren på en cykel. Irak och regeringen i Bagdad har fördömt Israels attack mot Gaza.”

Och så här skriver den kända egyptiska journalisten Mona Eltahawy i den egyptiska engelskspråkiga tidningen Daily News http://www.thedailynewsegypt.com/article.aspx?ArticleID=18767:

”I söndags sprängde sig en man på en cykel mitt i en anti-israelisk demonstration i den irakiska staden Mosul. Den teknik som har legitimiserats och välsignats av präster i hela den arabiska världen som ett vapen mot Israel har gått fullständigt snett och användes mot araber som demonstrerade mot Israels bombardemang i Gaza.”

Hon skriver vidare: ”Detta fullständigt förvrängda och morbida kretslopp som fullbordades på Mosuls gator kan endast förstås genom att parafrasera Karl Marx - Israel är folkets opium.” ”Hur kan vi annars förklara den kollektiva minnesförlusten som vi såg nu i helgen i Mellanöstern?”

Hon syftade på terrororganisationen Hizbollahs ledare Hassan Nasrallahs kritik mot Egyptens tystnad under Hamas pågående krig mot Israel, samtidigt som ”generationer palestinska flyktingar hålls i Libanon i läger som inget annat är än fängelser”.

Vidare påminde hon den arabiska läsekretsen om att demonstranterna i Jordanien och Libanon har allt annat än rena samveten, då den jordanska regimen redan på 70-talet slaktade tiotusentals palestinska civila och militanta i kriget över herraväldet i Jordanien. Därifrån flydde tusentals till Libanon 1982 där de kristna Falangisterna dödade ett par tusen flyktingar i flyktinglägren Sabra och Shatila.

Och för att återknyta till 70- och 80-talets bristande arabiska ledarskap och cyniska manipulerande av människoliv till dagens tragiska händelser i Gaza och Södra israel, skriver Eltahawy: ”Det är svårt att kritisera palestinierna när så många ha dött under den gångna helgen, men deras Hamasledare är helt enkelt de senaste i en lång rad palestinska ledare som svikit dem … Var fanns vreden när två palestinska skolflickor dödades i Gaza när Hamasraketer avsedda för Israel felaktigt exploderade på avskjutningsrampen, blott en dag före Israels attack? … Gazas palestinier är lika mycket offer för Hamas som för Israel.”

Det som gör ovanstående så intressant är att det visst finns många röster i den arabiska världen som protesterar mot Hamas fortsatta våldföring på både den egna och grannlandet Israels civila. Dessa röster kommer från araber boende i Gaza och i andra länder.

Det som är ännu intressantare är det stora antal svenska ”analytiker” och ”experter” som Pierre Schori, Diakonia och Svenska kyrkan som väljer att ignorera arabiska röster som inte passar in i deras förutbestämda dagordning där israelhat står i främsta rummet.

Visst kan man länge ignorera folkets röst – Sovjet lyckades med det under flera decennier – men till syvende och sist vinner folkets vilja trots allt.

Och folkets vilja i Gaza och i Israel är fred, utveckling, utbildning, samarbete. En framtid helt enkelt.

Inte otillbörlig inblandning från fåtöljrevolutionärer som är beredda att offra hur många palestinska och israeliska liv som helst genom fortsatt stöd till Hamas, Hizbollah och andra terrororganisationer via svenska skattepengar utan minsta krav på reciprocitet.

Pierre Schori, Birger Schlaug, Mahmud Ahmedinejad, Joakim Wohlfeil, Kim Jong Il och alla ni andra: läs det som Mona Eltahawy skriver.

Tänk på de civila som lider i Gaza och Israel. Inte på era egna politiska ambitioner.

Hamas och Israel: varandras totala motsatser

Under den 6 månader långa vapenvila som Hamas själva bad om, avfyrade terrorgruppen 830 missiler mot israeliska civila – barnfamiljer, skolor, sjukhus, arbetare, restauranger. Så långt det avtalet om ”vapenvila” som Hamas själva önskade – och bröt dagligen.

När så avtalsperioden närmade sitt slut tog man för givet att det skulle förlängas, trots de dagliga raketer som terrorgruppen sköt mot Israel. Palestiniernas president Mahmud Abbas tog det för givet, Israel tog det för givet, Egypten tog det för givet, Jordanien tog det för givet.

Alla tog det för givet, förutom Hamas, som meddelade att när avtalsperioden var slut skulle kriget återupptas i full skala. Så skedde också, med uppemot 80 Hamas raketer per dag mot Israel under julhelgen.

Palestiniernas president Mahmud Abbas sade 081227: ”Jag säger i all ärlighet: vi kontaktade Hamasledarna i Gazaremsan. Vi pratade med dem öppet och direkt, och därefter pratade vi med dem indirekt via ombud, via flera arabiska och icke-arabiska kontakter... vi pratade med dem i telefon och vi sade till dem: ‘Snälla, vi ber er, avsluta inte vapenvilan. Låt vapenvilan fortsätta och inte sluta så här’ så att vi kunde undvika det vi nu ser hända.”

Men Hamas lyssnade inte ens till palestinierna, som de säger sig representera. Under Israels hittills 3 dagar långa attack med mål att få bukt med raketbeskjutningen visar Hamas ytterligare prov på sitt cyniska ointresse för den palestinska civilbefolkningen: de tillåter inte skadade att åka till sjukhus i Egypten. Se länken http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=58&ar=egypt-minister-2-view&ak=null.

Samtidigt tar Israel in sjuka och skadade Gazabor för behandling och vård, trots att Barzilaisjukhuset i Ashkelon där de vårdas ständigt beskjuts av Hamas raketer.

Och samtidigt skickar Israel tonvis med förnödenheter till Gaza för att i största möjliga mån göra det som Hamas vägrar göra: säkerställa den civila befolkningens välbefinnande så gott det går under brinnande krig. Samtidigt som terminalerna som hanterar denna humanitära hjälp raketbeskjuts av Hamas. Se http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=58&ar=humanitarian28-12-2008-V&ak=null. Inte bara det, Hamas raketer skjuts från tättbebyggt område, i flagrant brott mot Genévekonventionen (http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=58&ar=qassam-humanitarian-V&ak=null).

Situationen kommer förmodligen att bli långt värre innan den förbättras. Idag på morgonen har ytterligare Gazabor och israeler fått sätta livet till och ingen i världen förutom Hamas och deras mästare i Iran vill att dödandet ska fortsätta. Men det Iran vill blir gjort, som så ofta tidigare. För drygt två år sedan ville Iran att den betalda lydmilisen Hizbollah skulle attackera israeliska civila med missiler och så också skedde. Idag vill Iran att Hamas ska attackera israeliska civila med missiler, och så också sker.

Snart avslutas ämbetsperioden för den sittande amerikanska presidenten, Republikanen George W Bush, av många uppfattad som en högervriden hök. Han ersätts av en betydligt mer diplomatisk president som eftersträvar konsensus, Demokraten Barack Obama. Man skulle därför vänta sig en mjukare, mer försonligare ton gentemot Hamas. Men så här säger den liberale, avsevärt mer diplomatiske Obama om Hamas och uppkomsten till dagens krig i Israel och Gaza: http://www.youtube.com/watch?v=PFoj-PKJhck samt http://www.youtube.com/watch?v=oLLCdb9kwI0&feature=channel.Det verkar som om Hamas och deras dockmästare i Iran står verkligen ensamma. Det gäller för omvärlden att övertyga dem att sluta med otyget innan hela regionen exploderar. För ännu större raketer finns redan uppställda och Irans Ahmadinejad och Hizbollahs Nasrallah väntar bara på rätt signal för att avfyra dem.

Denna signal är svaghet, obeslutsamhet. Israel har efter sex månaders konstanta bombardemang visat en stark, beslutsam respons till Hamas krig. Det är upp till övriga världen att visa samma styrka och beslutsamhet.

Alternativet tål inte ens att tänkas på.