Villkora svenskt Palestinabistånd till respekt för mänskliga rättigheter

Sverige ger palestinierna mest bistånd i världen räknat per capita – nästan 1,4 miljarder kronor på två år.

Denna ekonomiska hjälp har som mål att assistera palestinierna i uppbyggande av ett statsskick baserat på demokrati, lika behandling av alla samt respekt för mänskliga rättigheter, inklusive etniska och religiösa minoriteter samt kvinnor och barn – de samhällsgrupper som ofta behandlas sämst i det palestinska samhället.

Sveriges ekonomiska assistans är välbehövlig. Dock finns det stark anledning att ifrågasätta om inte ständigt bistånd utan krav på motprestation snarare stjälper än hjälper palestinierna eftersom inga eller endast ringa framsteg har noterats.

Ett fall bland många som föranleder en kritisk granskning gäller den unge israelen Gilad Schalit. Han kidnappades för mer än två år sedan från det suveräna Israel – alltså inte från någon omtvistat område – av en tungt beväpnad invasionsstyrka från den av Hamas kontrollerade Gazaremsan. Hamas är en dominerande regeringspart och innehar premiärministerposten. Därtill har Hamas total kontroll av Gazaremsan. Hamas har konsekvent vägrat att frige Gilad Schalit, som kidnappades när han var 18 år gammal.

Pojken har sedan dess hållits inspärrad, utan tillgång till Röda korset, läkarvård, advokat eller kontakt med anhöriga. Hamas meddelar att pojken under dessa år aldrig tillåtits att få motion i solljus.

Palestinska terrorister som sitter i israeliskt fängelse har sina rättigheter garanterade av det israeliska rättsväsendet. De besöks av Röda korset, får obehindrad tillgång till advokater, journalister, familjmedlemmar, de får skriva hem. Barnamördaren Samir Kuntar, som nyligen släpptes, fick gifta sig, han åtnjöt äktenskapliga besök, tog universitetsexamen och lämnade israeliskt fängelse som en välgödd man som välkomnades varmt av Palestinska myndighetens Mahmoud Abbas.

De palestinska fångarnas villkor står alltså i bjärt kontrast mot den unge israelen Gilad Schalit, som ännu i det tredje året efter hans kidnappning inte fått se solljus, prata med eller skriva till sina anhöriga eller träffa advokater eller Röda korset.

Sverige ger betydande bidrag till palestinierna, utan krav på motprestation. Därigenom finansierar Sverige detta barbari, som är i total strid mot Genèvekonventionen och våra egna åtaganden om mänskliga rättigheter och anständighet.

Om Gilad Schalit betraktas av Hamas som en krigsfånge, har han rätt att behandlas i enlighet med de regler som Sverige har skrivit under. Om Sverige subventionerar organisationer, institutioner och politiska partier som öppet bryter mot dessa regler, gör sig Sverige skyldig till medhjälp eftersom palestiniernas lagstridiga människohandel hade inte varit möjlig utan svenskt bistånd.

Vad tänker Sveriges utrikesminister respektive biståndsminister göra för att villkora Sveriges nuvarande och framtida bistånd till Gilad Schalits omedelbara frisläppande? Tänker de fortsätta med den inslagna linjen av oinskränkta bidrag från våra skattepengar, utan något som helst krav på motprestation?

På blott två dagar har städerna Sderot och Ashkelon i Israel beskjutits med över 100 raketer från Hamaskontrollerade Gazaremsan.

Man undrar hur Sverige hade reagerat om våra civila beskjutits med raketer med målet att krossa vår demokrati och ersätta den med en fundamentalistisk teokrati.

I sju år har barn i Sderot levt i en mörk värld av artificiellt ljus – dagsljus når inte in i vare sig deras hem eller klassrum för med dagsljus kommer även Kassamraketer packade med sylvassa metallskärvor och kullager, ämnade inte att döda utan helst att lemlästa – det mänskliga lidandet blir då så mycket värre och kostnaden för Israel blir så mycket högre. Detta har palestinska ekonomer räknat ut.

Varje skola, dagis och sjukhus i Sderot omges av en tjock betongmur som skydd mot palestiniernas raketregn. Som om inte detta räcker har dagis- och lågstadiebarn i Sderot inte fått lyssna på musik i sju år. Detta eftersom man inte får förlora minsta sekund när sirenerna varnar för inkommande palestinska raketer – man får 5-15 sekunder att söka skydd, beroende på varifrån raketerna avfyras. Musik kostar värdefulla sekunder innan sirenerna hörs.

I Sderot finns ingen ”faran-över” signal. Kassamregnet ingår i palestiniernas terrorarsenal – hela vitsen är att de civila ska känna sig osäkra 24 timmar om dygnet. Raketerna kan komma en och en eller 20 åt gången.

Frågan är hur vi i Sverige kan hjälpa. Ett sätt är att strypa tillförseln av pengar som används för rakettillverkning. Sverige är världens per capita största bidragsgivare till palestinierna, men någon motprestation som ett slut på terror mot civila avkrävs inte. För ett par veckor sedan beslagtogs 6 ton explosiva ämnen på väg till Gaza i säckar märkta ”Socker från EU”.

Vår biståndsminister Gunilla Carlsson reste förra året i Mellanöstern, hon ivrar sig över Sveriges engagemang för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Att leva i en demokrati utan fruktan för raketer är en grundläggande mänsklig rättighet, i all synnerhet då raketerna avfyras av människor som inte tror på jämställdhet: den 29 november 2007 skrev palestinska regeringspartiet Hamas att "Palestina är arabisk-muslimsk mark - det finns inget utrymme här för judar". Gunilla Carlsson förblir tyst medan dessa ord ekar i medierna och pengarna strömmar till palestinierna.

Sveriges enorma bidrag till palestinierna måste villkoras: pengar mot ett totalt stopp för både terror och hatindoktrinering av palestinska småbarn. Speciellt nu, när Sverige ämnar höja bidraget till palestinierna.

Pengar mot ett villkorslöst upphörande av våld – hur kan det vara fel?

När Helle Klein inte besvarar frågor får man skriva till hennes överordnade

Helle Klein svarar inte när hennes artiklar ifrågasätts. därför måste man skriva till någon med förnuft på Aftonbladet. Följande gick till Ingvar Persson.

Hej Ingvar,

Jag hade förväntat mig ett svar från Helle, men noterar att hon föredrar att du rensar upp bland hennes missuppfattningar.

Så till frågan: Påstår du att Mellanösterns historia började för 35 år sedan när Israel tågade in på Västbanken och i Gazaremsan? Är det endast så långt - eller kort - tillbaka dina perspektiv sträcker sig? Hade övertagandet av dessa områden inte föregåtts av någonting alls?

Ska vi på grund av just ditt snäva politiska perspektiv och din ovilja att erkänna historiska fakta, därför bortse från upprepade folkrättsvidriga, arabisk-palestinska och panarabiska försök att fördriva judarna från landet under hela dess historia? Ska vi bortse från Israels acceptans år 1948 av delningsplanen – som besvarades av 5 arabiska arméers anfall?

Ska vi ignorera det faktum att den muslimska världen – med de omringande arabiska länderna i spetsen – alltid har försökt skära bort Israel från världskartan? Att de gör det i sin religions namn? Att det är de arabiska länderna som talar om panarabisk makt, men att det plötsligt blir väldigt fel när Israel använder det uttrycket som araberna själva har myntat?

Jag är palestinier. Därför att min far var palestinier, och min mormor med för den delen. Det var judiska palestinier. Det fanns (och naturligtvis än idag finns) arabiska palestinier också, såväl muslimer som kristna. De allra flesta av dem invandrade till dåvarande Palestina från de omringande arabiska länderna i kölvattnet på den ekonomiska uppsving som judisk-palestinsk invandring och industrialisering skapade.

Du ondgör dig över ett icke-bevisat påstående att i Israel ”på allvar diskuteras attfördriva den palestinska befolkningen från Västbanken”. Hemsk tanke. Vill du eller Helle då tala om för Hebrons arabiska medborgare att de har en judisk minoritet boende vid en av judendomens heligaste platser, i stadens mitt, där de, judarna, massakreras och fördrivs för att staden skall vara ”juderein”?

Har då arabiska palestinier ensamrätt till namnet ”palestinier”? Vill du ha en kopia av min fars ID-kort där det står att han är palestinier? Nej, de är araber, eller rättare sagt efter de nutidshistoriska händelserna är de palestina-araber, men araber är de. Den dagen de får sitt land – vilket vi är många som vill att de ska få – kan de välja att kalla sig vad de vill. Och det landet som de både behöver och förtjänar kan de endast få med ett enda medel: slut på terror och slut på massaker på judiska civila.

Du är antingen otroligt naiv eller rent av medvetet vilseledande när du skriver att ”på samma sätt talar palestinska (och andra arabiska) ledare om judar snarare än om israeler”. Nej Ingvar, de gör det därför att det är precis det de menar: när de säger ”slakta alla judar varhelst i världen du finner dem”, menar de inte ”uniformsklädda och beväpnade Israeliska soldater varhelst du finner dem”. Bomberna vid synagogorna i Istanbul är bara det allra senaste i en lång rad händelser som visar på länken mellan arabledarnas ord och de resulterande massakrerna på judar världen över.

Du har betänkligheter över att ”en nationell konflikt växer till en konflikt mellan … civilisationer”. Det, snälla Ingvar, är precis vad det här är – en konflikt mellan civilisationer, för inget civiliserat folk beter sig så som Arafat, Hamas, Islamiska Jihad osv gör. Eller tycker du man kan betrakta självmordsbombningar – finansierat av miljarder kronor i bidrag som "försvunnit" i Arafats fickor – som civiliserat?

Hoppas du meddelar Helle mina synpunkter.