Konsten att föreviga ett krig

Den 27 december 2008 inledde Israel en militär operation mot Hamasstyret i Gaza efter att ha lidit under åtta års palestinsk missilbeskjutning av civila israeliska samhällen och efter att alla andra alternativ prövats och misslyckats.

Under åtta år lamslogs hela södra Israel av ständiga raketattacker med upp till 40 missiler om dagen mot skolor, fabriker, sjukhus, bensinmackar, bostadshus och kraftstationer. Totalt slog 12 000 missiler ner i civila israeliska samhällen. Både FN som organisation och omvärlden som världssamhälle intog en märklig tystnad.

Inget politiskt, ekonomiskt, diplomatiskt eller militärt tryck utövades på Gazaregimen för att få den att upphöra med sina åtta års brott mot de mänskliga rättigheterna. Inte heller utövades något tryck på Gazas Hamasregim för frisläppandet av israelen Gilad Schalit, som kidnappades från Israel och som idag, 1200 dagar senare, ännu inte fått träffa vare sig familj, advokat, Röda korset, FN-sändebud eller läkare. Ett flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna.

Nu äntligen har FN talat. I en nästan 600 sidor lång rapport fördömer FNs sändebud Richard Goldstone Israel för brott mot de mänskliga rättigheterna under landets månadslånga svar på 8 års missilbeskjutning från Gaza. Rapporten säger inget om de föregående åtta årens missilattacker. Eller om kidnappningen av Gilad Schalit. Eller om att en av huvudpersonerna som sammanställt rapporten, professor Christine Chinkin, redan i förväg sade att hennes uppgift var att se till att Israel fördömdes internationellt. Rapporten åberopar Human Rights Watch (HRW) mer än 30 gånger, men nämner inte att HRWs främste rådgivare är en man med nazistkopplingar, Marc Garlasco. Han har till och med fått avgå på grund av sin tvivelaktiga bakgrund, men det hindrar inte att Goldstones rapport bygger på Garlascos tvivelaktiga uppgifter och inställning.

Trots att rapporten kallas för ”Gaza Fact Finding Mission” har man inte någonstans i rapporten lyckats fastslå att Hamas medvetet använde civila samhällen som skydd. Detta trots att såväl Hamas som Gazas civila med stolthet medgett att så var fallet, och trots att journalister på plats dokumenterat användandet av civila som mänskliga sköldar.

Intressant nog används ordet ”terror” nästan inte alls trots åtta års palestinskt bombardemang av civila israeliska mål. Dock fördömer rapporten Israel i kraftiga ordalag för påstådda krigsbrott, trots att Israel dokumenterat gett förhandsvarningar om attacker mot Hamasmål om det även fanns risk att civila kunde skadas eller dödas.

Nästan mest bisarrt av allt är rapportens kritik mot ”nedtystandet av oliktänkande i Israel”. Denna anklagelse baseras på det faktum att en majoritet av israeler ansåg att landets militära aktion mot Hamas var berättigad – vilket enligt rapporten tyder på att inga andra åsikter tilläts i Israel. Det har alltså övergått rapportförfattarnas förstånd att de flesta israeler kanske helt enkelt stödde sin regering.

Denna omvända logik påminner starkt om hur palestinier för några år sedan anklagade Israel för diskriminering på grund av att inga israeliska soldater våldtog palestinska kvinnor trots att israelerna hade makten att göra det. Detta, menade man, var ett uttryck för diskriminering eftersom ”alla” visste ju att segerarmén alltid våldtog kvinnorna. Samma anklagelser här. Det säger en hel del om kvaliteten av och målet med rapporten.

Det är inte enbart Israel som är avigt inställd till rapporten. Många stater såsom EU, Schweiz, Kanada, Sydkorea och Japan vägrade stödja dess inriktning och dess resultat. Till och med FN:s tidigare Hög-kommissarie för mänskliga rättigheter Mary Robinson – annars känd som är stark kritiker av Israel – vägrade medverka i rapporten och sade tydligt att den ”styrdes inte av omtanke för mänskliga rättigheter utan av politik”.

Överlag är rapporten en på förhand bestämd och planerad politisk kampanj mot Israel. Dess rekommendationer försöker tvinga Säkerhetsrådet, Generalförsamlingen, den Internationella brottmålsdomstolen, FN:s råd för mänskliga rättigheter och hela det internationella samfundet att delta i kampanjen.

Rapportens mål var inte att bringa klarhet i ett krig startat av Hamas och avslutat av Israel. Dess mål var att iscensätta en kampanj för att delegitimisera FNs medlemsstat Israel och att göra det genom att kapa en lång rad FN-organisationer för att genomföra kampanjen.

Eftersom rapporten rentvår Hamas och i förlängning all arabisk fanatism och extremism inklusive tydliga brott mot de mänskliga rättigheterna, uppmuntrar rapporten till en fortsättning av sådant uppförande från fanatiska arabiska regimer.

Sålunda bidrar rapporten till att förlänga krig och lidande för israeler, araber och hela Mellanöstern. Rapporten har bekostats av våra skattemedel via FNs medlemsstaters bidrag. Svenska skattemedel används sålunda till att föreviga krig och förlänga elände.

För objektiva, ärliga synpunkter på rapporten, läs nedan.

DN, Bicom, NGO-Monitor, MFA, JPost, UN-Watch, Ilya Meyer, Ilya Meyer2, Ilya Meyer3

Vapenvila idag. Vilka brott har Hamas begått mot sitt folk?

En bräcklig vapenvila inleddes i natt av Israel. Hamas svarade med att fortsätta raketanfallen mot israeliska civila under några timmar innan terrororganisationen slutligen meddelande att den kommer att respektera vapenvilan.

Om vapenvilan håller kommer journalister in i Gazaremsan och kan börja rapportera därifrån.

Eftersom journalisterna älskar en snyfthistoria som kan berättas monokromt – helt svart och helt vitt – kommer Israel ensamt att beskyllas för Gazas lidande.

Inför stormen av ensidigt reportage vinklat mot Israel finns det därför några viktiga saker att komma ihåg. Den som vill bilda sig en uppfattning om läget har två val:

Antingen ta reda på sanningen. Denna webbsida säljer ingenting.

Eller förlita sig på de etablerade svenska medierna, som behöver betalande läsare för att överleva.

I motsats till vad många svenska medier verka tro, började inte kriget när judarna slog tillbaka. Orsak och verkan. Hamas raketanfall började för 8 år sedan, hittills har mer än 10 000 missiler skjutits mot enbart israeliska civila. Israels aktion för att förhindra en fortsättning av Hamas krigsföring började för 21 dagar sedan och har nu avslutats.

”Skyddade personer må i intet fall användas för att genom sin närvaro skydda vissa platser eller områden från stridshandlingar.” Fjärde Genèvekonventionen, artikel 28.

”Om civila skadas som resultat av ett försök att skydda stridande eller militära mål, ligger ansvaret hos den part som placerar oskyldiga civila i riskzonen.” Yoram Dinstein, Conduct of Hostilities under the Law of International Armed Conflict.

Australian Defense Force Manual: ”The presence of non-combatants in or around military objective does not change its nature as a military objective. Non-combatants in the vicinity of a military objective must share the danger to which the military objective is exposed.”

Belgian Teaching Manual for Soldiers: ”Objects occupied or used by enemy military forces are military objectives even if these objects were civilian at the outset (houses, schools or churches occupied by the enemy).”

Spain's Law of Armed Conflict Manual: ”The principle of proportionality...is based on recognition of the fact that it is difficult to limit the effects of modern weapons and methods of warfare exclusively to military objectives and that it is likely that they will cause collateral damage to civilians and civilian objects.”

Allt detta handlar om hur man ska bete sig i krigszoner.

Hamas började kriget – för 8 år sedan – och använde de egna civila som skydd, vilket är olagligt, och sköt mot civila i Israel, vilket också är olagligt. Hamas har medvetet ansträngt sig för att skada så många civila som möjligt – på bägge sidor gränsen.

Följande videofilm visar vad BBC - den kanske mest anti-israeliska av alla stora TV-bolag - ändå anser om Israels ansträngingar för att föra sitt försvarskrig utan att skada civila. Klicka på länken nedan för att starta filmen:

Israel å sin sida har gjort allt för att minimera skador på civila. Israel är det enda landet i världshistorien som mitt under brinnande krig annonserat exakt vilka militära mål man ämnar attackera för att ge de av Hamas beordrade mänskliga sköldarna tid att avlägsna sig från målområdet. Dagligen har upp till 300 000 flygblad distribuerats över specifika mål, 20 000 samtal har ringts till mobiltelefoner och fasta linjer i de berörda områdena för att avisera vilka mål man kommer att beskjuta.

Allt för att i så stor utsträckning som möjligt förhindra civila offer. Icke desto mindre finns det ett stort antal civila offer i Gazaremsan.

Varje skadad civil, varje dödad civil är en tragedi som aldrig borde ha hänt.

Hamas, som inledde detta krig för 8 år sedan, har inte byggt ett enda skyddsrum för sin civilbefolkning trots att organisationen har utsatt dem för uppenbar fara genom att angripa grannlandet i skydd av de egna civila.

Hamas är därför skyldig till brott mot de mänskliga rättigheterna. Krigsröken kommer att skingras och internationella mekanismer kommer att förhindra en upprepning av Hamas vådliga äventyrslust. En av åtgärderna bör vara undanhållandet av internationellt bistånd om terrororganet inte uppfyller ingångna avtal.

Medan allt detta sker är det lika viktigt att parallellt med återuppbyggandet av Gaza, ställa Hamasledarna inför rätta för deras brott mot de mänskliga rättigheterna – i södra Israel och i hela Gazaremsan.