Grov rashets och rå rasism som statsreligion

Idag börjar FN:s Durban II-konferens om rasism.

Idag börjar FN:s Durban II-konferens om rasism.

Det är en konferens i vilken alltfler demokratiska länder – däribland Sverige – vägrar att delta som planerat på grund av att evenemanget har kapats av OIC, Organisation of the Islamic Conference, det vill säga den världsomspännande organisationen för muslimska länder, lett av Iran. Iran är kanske bäst känt för att ha förintelsen av världens enda judiska land, Israel, i sin officiella statsförklaring.

De muslimska länderna vill göra det olagligt att kritisera islam i någon som helst form, och de använder konferensen som språngbräda för att peka ut Israel som skyldigt till rasism. Samtidigt är de muslimska länderna de enda i världen som inte bara tillåter utan officiellt uppmuntrar kritik, förnedring och förolämpning av andra religioner, främst judendom och kristendom. De muslimska länderna är de enda i världen där antisemitism frodas och är officiellt sanktionerad, och i arabvärlden är det påfallande ofta som en förnedrande syn på svarta – inklusive svarta muslimer – färgar samhället på ett sätt som är fullständigt otänkbart i övriga världen.

Tidigare denna månad höll en imam (präst) från Gazas regeringsparti Hamas en predikan i vilken han sade, bland annat: ”Judarna hatar Muhammed och Islam med hela sin själ, det är deras naturliga instinkt.”

Vad är det som gör just denna imam så märkvärdig? Det kommer inte precis som någon överraskning att Hamas är rasister. Inte heller är det någon världsnyhet att moskéerna i stora delar av den muslimska världen används för att sprida värsta sortens grova rasism riktad mot judar och kristna.

Det som gör just denna predikan lite extra pikant är att prästen, Ziad Abu al-Haj, häromåret deltog i en internationell konferens med titeln ”Imamer och Rabbiner för Fred”, vars delegater lovade att ”fördöma all negativ förmedling” av varandras religion. Ändå är det samma imam som nu går bärsärkagång mot judarna i en fullpackad moské. En vokabulär för de utländska öronen, men helt andra tongångar för den inhemska konsumtionen.

Mot judarna. Inte mot israelerna. Det handlar om rå anti-semitism, om naken rasism. Det har inget som helst att göra med politik eller gränser.

Här är videoklippet från Ziad Abu al-Hajs predikan i Hamas (Al-Aqsa) TV, April 3, 2009 (källmaterial Palestinian Media Watch, PMW www.pmw.org.il):


Här några utdrag från hans predikan:

"Tiden kommer, med Allahs vilja, då judarnas egendom förstörs och deras barn förintas, och ingen jude eller sionist finns kvar någonstans på denna jord."

Reflektion: om läsare som tillhör till exempel Svenska kyrkan eller Betlehemskyrkan eller Pingstkyrkan accepterar att deras präster uttrycker sig på samma sätt i kyrkan nästa söndag, då är allt frid och fröjd.

Men om ni kyrkbesökare och troende kristna/judar/sikher/hinduer/muslimer anser dylika uttalanden vara oförenliga med er religiösa tro och sociala samvete och därför tillräckligt skäl till omedelbar avstängning av sagde präst, då borde ni redan nu börja skriva. Skriv till Sveriges Biståndsminister och Utrikesminister och kräv, en gång för alla, ett omedelbart stopp för allt svenskt bistånd till regimen som stolt visar detta på nationell TV i Gazaremsan.

Lite mer citat från Ziad Abu al-Hajs predikan, så ni vet hur ni ska formulera era brev till Bistånds- samt Utrikesministern idag: ”Vem är det som leder världen i det elaka, allomfattande kriget mot Islam och muslimerna? Svaret är klart: det är judarna. Det är judarna som leder det allomfattande kriget mot muslimerna.”

”Vi muslimer känner judarna bäst eftersom vi har lärt oss från den Helia Koranen. De profetiska traditionerna förklarade ingående för muslimerna hur judarna egentligen är … de krigar mot och hatar Muhammed och Islam med hela sin själ, det är deras naturliga instinkt.”

”Israel lever i hjärtat av arabisk-muslimskt territorium, det är en cancer som ämnar ta över hela världen...”

”(Judarna) bråkade med Allahs profet Moses; de ville döda Allahs profet Jesus, and de ville mörda Allas profet Muhammed...”

”Judarna vill förstöra varenda centimeter … (de anfaller) på marken, från luften och via havet – med idéer, med pengar och via kommunikationer, precis som sker nu medan vi pratar idag...”

Frågan är hur mycket mer vi i västvärlden – och i synnerhet Sverige som är världens största per capita bidragsgivare till de palestinska araberna – ska fortsätta att donera frikostigt från vår redan hårt ansträngda ekonomi i en tid av finansiell kris här hemma, med tilltagande arbetslöshet och ständigt minskande sociala förmåner.

Vi får inte precis valuta för pengarna – om inte vi anser att svenska statsfinanser ska användas till uppmuntran av den grövsta sortens rasism. Rasism som vi aldrig skulle tolerera här hemma, men väl finansierar via våra skattemedel i Mellanöstern.

Vet verkligen inte Biståndsminister Gunilla Carlsson och Utrikesminister Carl Bildt vad som händer i de samhällen vi donerar så stora summor pengar till? I så fall bör de avgå – de får inte betalt för okunnighet utan just för sina kunskaper.

Men om de vet och ändå förespråkar fortsatt oförminskat bistånd, ja då borde de avgå ännu fortare. Ska svenskt bistånd verkligen ges till rasistiska regimer med folkmord som statsreligion?

Sitter ni kvar på era poster, Carlsson och Bildt?

Svenska tidningsartiklar:
Corren, VK, BLT, BT, GP, Yst, SvD, DN, Aftonbladet,

Bloggar:
JihadIMalmö, FiM, SapereAude, IsraelISverige, MXp, Erixon,

Från denna blogg i samma ämne:
Ilyameyer1, IM2, IM3, IM4, IM5,

Vadå politisk korrekthet? Vi är araber…

Palestinska myndighetens senaste bidrag till lösningen av Mellanösternkonflikten är att vägra erkänna Israel som det judiska hemlandet.

Detta samtidigt som Palestinska myndigheten har decimerat den kristna befolkningen på Västbanken – i Jesu födelsestad Betlehem har den kristna befolkningen via politiska påtryckningar, ekonomiska sanktioner, våldtäkt och mord minskats från ungefär 60 procent till ungefär 15 procent på 20 år.

Västbanken, en av pelarna i den tilltänka 23:e arabiska staten Palestina, ska bli utpräglat muslimskt är det tänkt. Från Gazaremsan har kristna araber jagats på flykt i ännu större antal – deras kyrkor bränns och prästerna mördas.

Samtidigt kan man konstatera att i hela Gazaremsan, den andra av pelarna i den tilltänkta 23:e arabiska staten Palestina, finns bara en enda jude. Och han är inte ens där frivilligt utan kidnappades från Israel för nästan tre år sedan av regeringspartiet Hamas och används som gisslan för att utverka ekonomiska och politiska vinster. Sådant som i alla andra sammanhang brukar kallas för slaveri alternativt människohandel, vilka är strängt förbjudna enligt internationell lag.

Segregering och etnisk rensning är därmed inte bara konstaterat i den tilltänkta 23:e arabiska staten Palestina, utan de är del av den officiella programförklaringen. Saudiarabien tillåter inga andra religioner än islam inom landets gränser, ändå betraktas Saudiarabien som tillräckligt rumsren för att få lägga fram en ”fredsplan” som går ut på att Israel dels inte får kännetecknas som judiskt land och dels tvingas acceptera oförsvarbara gränser.

Enda anledning till att det inte finns gränser mellan Israel och alla dess grannländer är arabvärldens konstanta vägran att acceptera ett judiskt land någonstans i Mellanöstern. Israel är judarnas religiösa, etniska, politiska och geografiska hemvist men arabländerna, som gör islam till statsreligion, accepterar inte Israel som ett land som kännetecknar sig själv som judiskt.


En intressant diskussion om sionism och hur den islamiska världen avfärdar både judendom och sionism. 1 m 30 sek in i sändningen nämner man specifikt Sverige och årets Davis Cup Tennisturnering i Malmö.

Det är så rasism får fotfäste och växer – genom officiell statsuppmuntrad selektivitet och olika behandling av människor på grund av deras religion och etnicitet. De enda länderna i världen idag där rasism är officiell statspolicy återfinns i de arabiska länderna. Motorn bakom denna statsrasism är en vantolkning och bokstavlig implementering av islam. Lika tråkigt som det är sant. Problemet är att i brist på alternativa muslimska röster som klart och tydligt säger ifrån, riskerar alla muslimer att dras över en kam – och bli betraktade som rasister. På grund av uteblivna alternativa röster i den arabiska och bredare muslimska världen, uppfattas alla muslimer världen över som rasister.

Palestinska myndigheten vägrar att acceptera Israel som ett judiskt land samtidigt som det tilltänkta arabiska Palestina blir etniskt rensat på alla andra religioner. Samtidigt ses alltmer Durban II-konferensen som ytterligare ett antisemitiskt påhopp från en muslimsk värld som visar total uppslutning bakom det rasistiska anfallet mot den judiska staten. Anfallet leds av Iran, vars regim upprepade gånger sagt att man ämnar sudda ut Israel från kartan eftersom den judiska staten är en cancer i världssamfundets kropp.

Därför växer nu listan på länder som drar sig ur Durban II. Vissa länder drar sig ur helt, andra som Sverige visar sitt missnöje genom att skicka representanter på lägre nivå.

Det konstiga i sammanhanget är att framstående organisationer som säger sig arbeta för mänskliga rättigheter, såsom Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset, och som livligt förespråkar bojkott av judiska/israeliska varor/idrott/politiker, är helt tysta nu. De kräver ingen bojkott mot vare sig den Palestinska myndigheten på grund av dess uttalade rasism, eller Iran med anledning av dess uttalade mål att förinta den judiska staten Israel. Samtidigt som både Palestinska myndigheten och Iran stolt betecknar sig själva som muslimska länder.

Politisk inkorrekthet inte bara frodas hos den muslimska världens vägrarfront – den får sin näring i bland annat de svenska hjälporganisationernas underdåniga attityd och deras fullständiga ovilja att behandla alla lika.

Det som tills nyligen brukade kallas för institutionaliserad rasism – innan politisk inkorrekthet upphöjdes till statsreligion i Sverige.

Svenska tidningsartiklar i ämnet:
GP, SvD, DN, Yle,

Engelskspråkiga tidningsartiklar i ämnet:
VOA, Haaretz1, Haaretz2, Haaretz3, Google, JPost1, JPost2, JPost3,

Bloggar i ämnet:
CarlBildt, Sydsvenskan, Leman, Svansbo, IsraelISverige,

Segregering, selektiv behandling, rasism – och tystnad

När det gäller Mellanöstern, islamism och terrorism kan man vare sig dokumentera vad som sker eller analysera det utan att ingående behandla ämnen som segregering, selektiv behandling och rasism.

Mellanösternkonflikten bygger på segregering, selektiv behandling och rasism – både de palestinska araberna och de övriga arabländerna och i stort sett hela den muslimska världen vägrar acceptera en judisk närvaro i judarnas religiösa, etniska, politiska och fysiska hemvist – Israel. De vägrar acceptera Israel som ett judiskt land trots att de själva definierar sig själva som muslimska länder och lagstiftar mot andra religioner.

Det här är länder där det ofta är olagligt och alltid livsfarligt att tillhöra en annan religion än den statskontrollerade grenen av islam – fråga Egyptens kopter, Betlehems kristna, Pakistans Ahmadiyamuslimer, Irans Bahaianhängare, Gazaremsans judar (det finns inga, området är etniskt rensat från judar förutom en ung kille, Gilad Schalit, som kidnappades från Israel och har hållits som gisslan i 1050 dagar). Saudiarabien bygger enorma moskéer i England, Italien, USA – men vägrar tillåta kristna att bygga kyrkor i Saudiarabien. Införseln av bibeln till Saudiarabien är olaglig och kan beivras med halshuggning. Och så rullar det på i stora delar av den muslimska världen.

Som sagt, segregering, selektiv behandling och rasism – de centrala pelarna som alltjämt bär upp Mellanösternkonflikten och som exporteras mycket framgångsrikt.

Lite hårt draget kan man säga att välrenommerade organisationer som vi svenskar donerar enorma summor pengar till – såsom Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset – är verksamma där de visserligen behövs, men aldrig i områden eller länder där de verkligen behövs. Som till exempel i stora delar av den muslimska världen. Och är de verksamma där karakteriseras deras närvaro av underdånig tystnad, parallellt med högljudd kritik av världens enda judiska land, Israel – ett judiskt land där ungefär 25 procent av befolkningen tillhör andra religioner än judendom, främst islam och kristendom. En fungerade demokrati där integration och samexistens är de främsta ledorden, även om man inte alltid lyckas, mycket beroende på det existentiella trycket utifrån..

Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset är heller inte verksamma där fundamentalism, våld, segregering, selektiv behandling och rasism frodas. Där myndigheterna tycks ha totalt gett upp, där grundläggande samhällsnyttiga tjänster undanhålls minoritetsbefolkningen, där utanförskap och extremism växer sig starka och där närsamhället håller på att kollapsa i ett träsk av hopplöshet, fullständigt avsaknad av integration och konkretiserad selektiv behandling av minoriteter.

Det vill säga Rosengård. Malmö. Sverige. År 2009. Nu är måttet rågat, brandkåren vägrar att släcka bränder i det segregerade svenska Rosengård av risk för ytterligare attacker, stenkastning och andra faror som de utsätts för i sin arbetsutövning – ett bemötande de inte behöver utstå någon annanstans i Sverige.

Organisationer som svenska Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset refererar ibland till Israel i termer som tangerar ”etnisk rensning”, ”segregering”, ”selektiv behandling” och ”rasism”, men i det ”etniskt rensade” Israel växer den muslimska befolkningen snabbare än den judiska. Och till ”apartheidstaten Israel” söker sig både svarta muslimer från Sudan och palestinsk-arabiska muslimer och kristna. De förra på grund av att inget muslimskt land vill ta emot dem, och de sistnämnda på grund av att de är homosexuella – ett brott som bestraffas med döden i Gaza och på Västbanken. Israel tar emot dessa asylsökande.

Det verkar som om det finns mycket att göra för att motarbeta segregering, selektiv behandling och rasism.

Dock inte i Israel – men väl här hemma i Sverige.

Hittills har Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset intagit en märklig tystnad om oförrätterna här på hemmafronten. Hoppas att de läser detta och sätter in nödvändiga åtgärder där de verkligen behövs. I Malmö. De kan agera tämligen riskfritt där. I Sverige, precis som i Israel, får de arbeta ostört. Ett arv av demokrati.

Organisationerna kanske kan åstadkomma verkliga förbättringar. De behövs.

Om segregering, selektiv behandling och rasism i Rosengård, april 2009:
Syd, City, Nyheter24, Kvp, SVT, SR P1/Nordic Dervish, Efterdiskussion om P1-programmet,

Relaterat, om rasism/Durban II:
Syd, Axess, FiM, IsraelISverige, SapereAude, Gilboa, Boccara, MXp1, MXp2, MXp3, MXp4, Erixon,

Från denna blogg, om Malmö/integration/segregation/rasism:
Ilyameyer1, IM2, IM3, IM4, IM5, IM6, IM7, IM8, IM9, IM10, IM11,

Selektivt språkbruk – det senaste vapnet i den globala jihad

Selektivt seende och selektiv hörsel – de mest förödande svagheterna i det globala samhället.

Muslimska länder med den mest vansinniga meritlista vad gäller medvetna brott mot de mänskliga rättigheterna dömer ut världens enda judiska land för påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna.

Terrorsponsorer som Iran och Libyen är med som värdar i UNHRC.

Det pågår en regelrätt slakt i Darfur och den muslimska världens ledare blundar.


http://www.youtube.com/watch?v=rEORMtQj9Ck
Debatt i FN: var är FNs fokus?

Islamistiska extremister smular sönder ett helt samhälle och ett helt land, Afghanistan, och den muslimska världen är tyst.

Men när islamistiska extremister i Gaza, understödda av Iran, bombarderar världens enda judiska land med 10 000 missiler under åtta långa år och Israel svarar med ett angrepp som varar i 21 dagar, då väcks den muslimska världens ilska.

Och omvärlden är sig lik: Tyst. Medgörlig. Skrämd till tystnad. Men inte skrämd till inaktivitet – nej, omvärldens riksbanker är oerhört aktiva. För omvärlden – förutom den arabiska/muslimska omvärlden – gräver djupt i sina skattebetalares besparingar för att leverera närmare 45 miljarder kronor för att återuppbygga det Gaza som förstördes som direkt resultat av Hamas/Irans vanstyre.

Ett bränt barn skyr elden.

Men omvärlden ser det som sin uppgift att förhindra de palestinska regimerna från att bränna sig, från att känna på konsekvenserna av sina medvetet valda aktioner.

Omvärlden visar samma spontana reaktion som hittills under 60 år har lett till förödelse och förstörda liv: betala extremisterna för att göra det möjligt för dem att fortsätta i samma gamla destruktiva spår som alltid. Inga förändringar tolereras. Vi betalar. Samtidigt som allt fler av oss blir utan arbete och inkomst. Huvudsaken att de mest extrema krafterna fortsätter att blidkas.

Under mer än 60 år har den arabiska och den bredare muslimska världen gjort allt för att permanenta palestiniernas status som flyktingar, som levande vapen i den eviga kampen mot judarna. De araber som flydde 1948 som resultat av arabvärldens gemensamma krig mot Israel har med visst undantag av Jordanien inte fått vare sig medborgarskap eller ens garanterade mänskliga rättigheter i de broderliga arabländer som först skapade deras problem och sedan tog emot dem. Deras status som evig ”flykting” är permanent. Inga andra flyktingar i världen ärver flyktingskap, endast palestinierna, och vi betalar för detta rasistiska synsätt som tillämpas av självaste FN via ”flyktingorganet” UNRWA. UNRWA har en i stort sett lika stor budget för att cementera 3 miljoner palestinska arabers flyktingskap som FNs andra flyktingorgan, UNHCR, har för att lösa flyktingskap för 30 miljoner människor i hela resten av världen.

Detta sätter institutionaliserad rasism i ett nytt perspektiv. ”Nytt”? Inte alls, det har pågått i mer än 60 år. Det som är nytt är att omvärlden nu börjar syna denna enorma bluff.

Bevis? Självaste Yasser Arafat sade upprepade gånger att de palestinska kvinnornas höga födelsetal var en del av hans strategi i kampen mot judarna; palestinierna skulle föda stora barnaskaror eftersom deras inkomst alltid var tryggad via UNRWA, och de skulle med tiden växa till en så stor befolkning att ingen skulle ha möjlighet att inte möta deras krav. Fortfarande 60 år senare har Arafat och hans arvingar på Västbanken eller i Gazaremsan inte satsat på industrier, jordbruk, turism, utan enbart på stora familjer och raketer. Två vapensystem som hela tiden utvecklas parallellt.


http://www.youtube.com/watch?v=iTQ5CNYLoXE
Arafats arvinge Mohammed Dahlan från terrororganisationen Fatah understryker att Fatah inte erkänner Israel och anser inte att Hamas bör göra det heller. Detta är år 2009.

Arabvärlden och den bredare muslimska världen med Iran i spetsen är beredd att offra hur många palestinier som helst för att uppfylla det heliga målet att omintetgöra Israel. De är inte intresserade av de palestinska araberna annat än som vapensystem. För om de ville deras bästa skulle de göra gemensam sak mot Iran och dess lydmilis Hizbollah och Hamas. De skulle förmå dem på ett eller annat sätt att sluta skjuta missiler mot civila israeler. Arabvärlden har enorma oljerikedomar. Dessa pengar har upprepade gånger använts som vapen mot länder i västvärlden, men aldrig någonsin mot något annat muslimskt land, oavsett vilka systematiska brott begås av regimerna i dessa länder.

Rasism i ytterligare ett nytt perspektiv; inget en brottsling gör får bestraffas – om han tillhör ”ummah” – den islamiska familjen. Men icke-muslimer får gärna bestraffas.

Det sägs ibland att hela Mellanösternkonflikten skulle lösas om bara palestiniernas situation löstes. På sätt och vis är det sant: det är ingen konflikt mellan palestinier och israeler, utan mellan hela den arabiska och muslimska världen och världens enda judiska land.

Så på sätt och vis stämmer det: lös palestiniernas situation genom att omvärlden tvingar arabvärlden/den muslimska världen att ta ansvar för sitt 60-åriga missbruk av palestinierna, och problemet kan lösas väldigt snabbt.

Palestinierna kan inte lösa det – de är hjälplösa brickor som används av arabvärlden.

Arabvärlden kan inte lösa det – de får hela tiden lära sig att resten av omvärlden tillämpar en regel för muslimer (av rädsla för terror, av överdriven politisk korrekthet, av en naiv inställning att mångkulturalism betyder att värdkulturen måste gå med på att självmant dö ut istället för att leva som jämlik sida vid sida) och en helt annan regel för alla andra.

Och omvärlden kan inte lösa det eftersom man hela tiden urskuldrar allt som görs i islams namn och är allt för upptagen med att gräva i plånboken för att tillmötesgå de senaste kraven på ekonomisk kompensation för ännu fler misslyckade våldssatsningar, för att lyfta blicken och planera en strategi för fred.

För israelers, palestiniers och hela arabvärldens långsiktiga bästa.

DN, JPost, 2, 3, NGO-Monitor,

Läs också: MXp, IM, 2, 3, 4, FIM, Erixon, SII, Sapere, 2, MHBoccara, TundraTabloids, 2, 3

Rasisterna kapar konferens om rasism

Om några veckor hålls en konferens om rasism.

En uppföljare till FNs illa beryktade Durbankonferens 2001 som utvecklades till en antisemitisk hatfest.

Många länder har hotat dra sig ur om årets konferens visar samma tendenser.

Tyvärr besannas de värsta farhågorna – konferensens förberedande kommitté består av den upplysta världens främsta stöttepelare såsom Iran, Libyen och Pakistan. Inte länder som direkt är kända för sin öppenhet och tolerans.

Jim Murphy, Storbritanniens Europaminister sade:
”Vi tänker inte tolerera en upprepning av den avskyvärda antisemitismen från 2001-års konferens … vi tänker inte deltar på något som helst sätt i en internationell konferens som visar den sortens antisemitism som var så skandalöst uppenbar då.”
080513 under en riksdagsdebatt

Danmarks utrikesminister Per Stig Møller sade:
”Om OIC (Organization of the Islamic Conference- Islamiska Konferensen) tvingar igenom detta förslag till resolution kan de inte förvänta sig att europeiska eller andra västländer deltar … vi kan inte acceptera att religion sammanblandas med rasism.”
091028 rapporterad i Jyllands-Posten

Så vad exakt handlar hela stormen om? Inte kan väl en konferens om rasism vara så kontroversiell? Alla är väl överens om att rasism är förkastligt?

Glöm inte att det är Iran, Libyen och Pakistan som utformat resolutionen. FNs pengar har gått till formulering av följande guldkorn, bland många andra:

”Notera att bland de mest oroväckande trenderna sedan 2001 är rasistisk-religiös profilering och diskriminering, förolämpning av muslimer, deras religion och tro.”
Perspektiv: Det var 2001 som världen först skådade världsomspännande terrorism vilken uteslutande utförts av muslimska extremister i islams namn.

”Det noteras att det mest oroväckande fenomenet är det intellektuella och ideologiska stödet för islamofobi…”
Perspektiv: Det finns inget stöd för islamofobi i något land i världen. Däremot, i spåret av mordbrand mot synagogor, vandaliserade judiska begravningsplatser och attacker mot judar på öppen gata i bland annat Malmö, har författarna helt lyckats med konststycket att totalt ignorera antisemitismen. Vilken officiellt stöds av de flesta arabländerna.

”Tror att länken mellan terrorism/våld och islam eller annan religion inklusive publicering av förolämpande karikatyrer (försvårar arbetet)…”
Perspektiv: Den islamiska världen leder i publicering av nidbilder och karikatyrer – av judar. Detta nämns överhuvudtaget inte.

”Nationella lagar kan inte ensamt stoppa den ökade vågen av förolämpningar och hat mot muslimer.”
Perspektiv: Detta är ett försök att tvinga västvärldens nationer att anta lagar som förbjuder yttrandefrihet som muslimer tolkar som förolämpande, samtidigt som förolämpning av judar ska garanteras straffrihet enligt samma lagar.

Dessa fanatiska muslimska länder gör det som fanatiska muslimska grupper har begåvat världen med sedan 60-talet: kapning. De kapade Durbankonferensen 2001, och de kapar Durban II om några veckor.

Många länder har klart aviserat att de drar sig ur om tillställningen urartar i antisemitism, otillbörlig fokus på något enskilt land eller uppenbart stöd till gagn för den extrema falangen inom fanatisk islam som ovanstående axplock ger prov på.

Tyvärr har Sverige inte uttalat sig. Malmö ekar fortfarande efter raketer och antisemitiska glåpord från söndagens våldsamma drabbningar mellan hatiska motdemonstranter och polisen. Polisen var där för att skydda en mestadels judisk manifestation som gick i fredens och samförståndets tecken.

Den svenska polisen visade hur man gör ett bra jobb utan att ta ställning. Rakryggat och orädd. Vänligt men bestämt. Sådant som brukar kallas för ”principfast”.

Den svenska regeringen har mycket att lära sig.

Polisen FiM SvD 2 3 4 5 6 7 8 DN 2 3 VG 2 3 4 5 Dagbladet 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Sydsvenskan 2 3 4 5 Barometern 2 3 4 5 6 7 8 HD 2 3 4 5 6 7 TrA 2 3 4 5 6 AB 2 3 4 5 YA 2 3 4 5 6 7 KrB 2 3 4 5 6 Dagen 2 3 4 5 6 PS 2 TV2 2