Minnesdagen för Förintelseoffren: om konsten att inte vilja se eller höra

Snart är det Förintelsens minnesdag.

Den dag då vi kommer ihåg offren för det största fabriksmässiga försöket i modern tid att utrota ett helt folk - det judiska folket. Det är tyvärr långt ifrån det enda försöket till folkutrotning i vår tid. Rwanda, Darfur, Kambodja, Armenien, Kurdistan är bland de värsta i modern tid.

Förintelsen var en uppfinning av Nazityskland under ledning av en verklighetsfrämmande, fullständigt galen despot vid namn Adolf Hitler. Hans försök till utrotning av judarna i hela världen avslutades med hans föga hedervärda död meddelst självmord år 1945. Vid hans död hade 6 miljoner judar slaktats enbart för att de var judar, samt många miljoner andra människor som han inte ansåg hade rätt att leva - romer, politiska motståndare, homosexuella och många fler grupper. Och det innan man ens räknar alla miljoner soldater som pressades in i ett vansinneskrig som påverkade vartenda land, varenda människa världen över.

Men Hitlers arv lever kvar än idag. I allra högsta grad.

Nazismens förespråkare idag talar inte tyska. De talar arabiska och persiska. Men även svenska - läs vad Gulan Avci skriver om islamisten Mohammed Omar och Förintelseförnekelse. Läs även Fredrik Malm, Tommy Hansson, Fred i Mellanöstern, Expressen i ämnet.

Lika lite som att alla tyskar var hängivna nazister för 65 år sedan, lika lite är alla araber eller iranier idag antijudiska, bokstavstrogna rasister med världsherravälde på önskelistan.

Men precis som nazisterna lyckades dra in en hel värld i ett förödande världskrig där den enande kraften var antisemitism, lyckas dagens nazistiska arvtagare i arabvärlden och Iran dra in alla muslimer i ett lika världsomspännande vågspel.

Mot den enskildes vilja.

För någon fri vilja, någon frihet att uttrycka sin egen mening, har inte folket i arabvärlden eller i Iran.

Vare sig i Iran eller någonstans i arabvärlden (läs Egyptens Al-Ahram) är demokrati tillåten. Hela världen - förutom Iran och arabvärlden - ser Hamas som en terroristorganisation men ändå finns Hamasstyret högst på listan av mottagare för ekonomisk hjälp från omvärlden. Trots att Hamas sedan nästan fyra år idkar människohandel med judar.

Svenska Diakonia, till exempel, arbetar oproportionerligt mycket med de muslimska palestinierna i Gazaremsan och på Västbanken och har ingen hjälpverksamhet i det kristna Haiti, trots att det sistnämnda landet i decennier har varit ett samhälle med stora behov av såväl sociala som ekonomiska hjälpinsatser. Och det innan man ens räknar in de omfattande behoven efter den förödande jordbävningen för snart två veckor sedan. Läs i Expressen en intressant artikel om svenskt bistånd rent generellt.

Det finns något mycket oroväckande i en västvärld som blundar för den islamistiska världens kultur av systematiserat judehat, som blundar för de stora behoven i en värld som är under allt hårdare attack från fanatisk islamism, som vägrar inse radikala islams dagordning som går ut på världsherravälde, som totalt ignorerar de grundläggande sociala behoven i den muslimska världen, men som ändå är uppslukade av ett ämne, och endast ett: den judiska staten Israels ständiga försök att överleva i ett hav av islamistiskt hat.

Judarna överlevde Hitlers utrotningsförsök för drygt 60 år sedan.

I dagarna minns vi offren för hans förfärliga försök att utrota ett helt folk.

Dags nu att upphöra med västvärldens besatthet med detta folks land.

Det finns oerhört många utsatta människor som behöver våra insatser. De flesta finns i den muslimska sfären.

Det finns allt fler röster, inklusive muslimska röster - även i Sverige - som kräver att västvärlden börjar ta itu med det verkliga problemet.

Islamism.

En fanatisk sekt inom religionen islam.


Här finns färska länkar till artiklar om antisemitism i Sverige skrivna 2 dagar före Minnesdagen för Förintelsens offer:
Norra Skåne
Skånskan
Skånskan.
Läs här JiMs reflektioner över varför antisemitism växer i Malmö.

Lite mer bakgrundsinformation om islamism och dess länkar till nazism:
Daniel Pipes: Antisemitism utvecklas
Barry Rubin: The suicidal rules of Arab political debate
Ilya Meyer: Hanan Ashrawi: Förintelsen har aldrig ägt rum
Ilya Meyer: Musiken tystnar medan vi leds till vårt öde

”Vi glömmer aldrig.”

Så sade 18-årige Jonatan Macznik i ett tal i Göteborgs synagoga söndagen den 27 september 2009.

Han talade med anledning av Göteborgs Judiska Församlingens invigning av ett minnesmonument för Förintelsens offer. Ett monument med namnen på alla församlingsmedlemmars anhöriga som mördades av det rasistiska nazistyret för drygt 60 år sedan.

Denne unge pojke, som läser tredje året på gymnasiet, talade om hur viktigt det är att vi aldrig glömmer och, minst lika viktigt, aldrig medverkar genom tystnad när oförrätter sker. Han nämnde några av de folkmord som har skett sedan Andra världskriget – Balkan, Darfur – och påpekade det farliga i att samhället blundar för grova oförrätter, varhelst de sker. Kloka ord från en så ung man.

Judiska församlingens ordförande George Braun sade i sitt tal att han hoppades att monumentet över de mördade ”blir en plats för reflektion och en påminnelse om gårdagen samt inspiration för morgondagen”.

George Braun sade vidare att barnen och barnbarnen till dem som överlevde Förintelsen ”har ett ansvar att vårda människovärdet och motarbeta de krafter som predikar människors olika värde. Vi måste kompromisslöst vända oss emot de som förespråkar en herrefolksmentalitet i alla dess former.”

Två generationer, barnbarn respektive barn till överlevande från försöket att systematiskt utrota ett helt folk, och ändå denna uppmaning att tänka på framtiden, att behandla alla lika, att föregå med gott exempel och visa respekt.

Vilket gör det så mycket värre när såväl svenska som utländska röster hörs som ständigt ifrågasätter det förflutna, som ständigt försöka forma en framtid lika mörk som det förflutna.

Irans president Ahmadinejad har upprepade gånger nekat att Förintelsen ägt rum. De 400 människor som närvarade i Göteborgs synagoga och som invigde monumentet vet annorlunda. Monumentet bär namnen på deras anhöriga, 1308 familjmedlemmar som fabriksmässigt mördades av rasister för 60 år sedan. Min egen svärmor var enda överlevande ur hela sin familj, resten utrotades av rasister med en politisk ideologi, en brinnande besatthet och en hel nations resurser till sitt förfogande. Alltmedan medierna och befolkningen var tysta antingen av rädsla eller av andra skäl.

Ett av talen i Göteborgs synagoga hölls av Elisabeth Fogel. Hennes familj härstammar från Transsylvanien, från ett område med ett rikt judiskt liv som samtidigt kännetecknades av en kosmopolitisk livsstil. Så här sade Elisabeth om hur just hon hamnade här i Sverige:

”Mamma och pappa växte upp på samma gata i Sighet (i Transsylvanien) … Redan i Sighet fick dom sällskap, och planerade att gifta sig. Men kriget kom emellan.

Pappa fördes bort till militärt tvångsarbete i ungerska armén.
Mamma fördes till Auschwitz tillsammans med resten av den judiska befolkningen som fösts ihop i ghettot. Farfar och morfar, pappas älsklingssyster Terri med sina tre barn Malka, Shlomo och Zelig - - - mina kusiner. Dom var bara tre, fem och sju år när dom gasades i Auschwitz tillsammans med sin mamma och två andra av mina kusiner på ett och två år som båda hette Erwin. Och tillsammans med de flesta av mina andra släktingar.

Ja kriget kom emellan. Och Förintelsen. Hela det judiska Sighet är borta, försvunnet.”

I Sverige återförenades Elisabeths föräldrar, de var bland de relativt få som överlevde från sina respektive familjer.

Ändå denna ständiga förnekelse av Ahmadinejad, samtidigt som han anklagar judarna för att styra världen och samtidigt som han bygger upp en kärnvapenarsenal med det uttalade målet att radera världens enda judiska stat, Israel, från kartan. Demonisering av detta slag anses av psykologer vara ett förberedande stadium, en nödvändig omskolning av en hel befolkning för att rättfärdiga och sedan verkställa planerna på massmord. Hitlers ankomst till makten föregicks av samma tongångar.

Frågan är om Ahmadinejad är en enstaka företeelse, en psykologisk avvikelse, eller om andra former av demonisering matar samma behov. Mycket har skrivits om Aftonbladets kontroversiella artikel som på ett egendomligt sätt flätade samman organtransplantationer i Israel, dödade palestinska terrorister samt en amerikansk jude som i USA anklagas för bland annat penningtvätt.

Det kontroversiella är inte att artikeln skrevs, utan att den utan bevis och byggd på lösa spekulationer (som senare togs tillbaka) gjorde kopplingar och drog slutsatser som inte håller. Det intressanta är därför inte att artikeln skrevs, utan varför. Sedd ur demoniseringsperspektivet betraktas den som en mediemässig attack på judar och världens enda judiska land, Israel.

Det är upp till varje samhälle att sätta gränser för det tillåtna. Tolerans är en dygd, det är en nödvändighet för varje samhälle med självaktning.

Men att tolerera de intoleranta är vare sig en dygd eller ett mål. Det är en samhällsfara. Ahmadinejad mottas tyvärr med värdighet när han besöker FN. Och Aftonbladet, vars organhandelsartikel skrevs i uppviglingssyfte, släpps in i de seriösa medieaktörernas kretsar.

I Göteborg vet fyra generationer vad systematiskt hat och uppvigling innebär. De närvarande vid monumentets invigning var i åldrarna 2 månader till 102 år. Alla hade de en sak gemensamt: de överlevde en av de värsta mardrömmarna i modern tid, antingen själva eller som barn, barnbarn eller barnbarns barn till överlevande från Förintelsen.

En 18-årig svensk gymnasist är smart nog att inse att man måste lära sig av det förflutna för att kunna bygga en bättre framtid. Det är pinsamt att världsvana internationella politiker som Ahmadinejad inte har samma insikt, och att vissa betydande svenska medieaktörer inte har tillräcklig kunskap om det förflutna för att kunna undvika en upprepning.

Historien förpliktigar. Det gör även framtiden. Om du är en villrådig politiker på toppnivå, eller en rådvill journalist på tabloidnivå, fråga en 18-årig svensk gymnasist i Göteborg om du behöver hjälp med att klara jobbet.

Ilya Meyer om Röda Korset/Magen David Adom/Röda Halvmånen, Ilya Meyer om FN och rasism, Ilya Meyer om rasism och segregering, Ilya Meyer om rättvisa,

Ahmadinejad läser www.ilyameyer.com varje dag!

Det måste vara sant.

Igår torsdag 090917 skrev jag att ”Enligt majoritetsopinionen i arabvärlden ägde dock Förintelsen aldrig rum; det är bara ett billigt propagandatrick av judarna”.

Ahmadinejad är inte arab. Han är visserligen en rå muslimsk despot, en enväldeshärskare som skyddar sin diktatur med obarmhärtig grymhet och krossar oliktänkande utan minsta hänsyn till deras religion, kön eller ålder.

Men där slutar likheterna med de flesta av arabvärldens ledare.

Igår blev han riktigt förbannad över att han utelämnades i redogörelsen i bloggen ovan om hur Förintelsen uppfattas i arabvärlden. Han vill vara med, han också.

Mycket riktigt dröjde det inte många timmar förrän han gjorde sin ståndpunkt klart, han också.

Idag fredag den 090918, den sista dagen på innevarande judiska år, de sista skälvande timmarna innan det judiska nyåret 5770 inleds, förkunnade Ahmadinejad att ”Förintelsen är ett falsarium som diktades upp av judarna för att möjliggöra skapandet av Israel”.

Lite störande att läsa sådant dravel när vi judar förbereder firandet av nyåret, men naturligtvis en riktig kupp att lilla http://www.ilyameyer.com/ har sådan makt att styra uttalanden i Teheran.

För så är det väl, eller hur? Vi judar styr ju hela världen. Förutom Aftonbladet, förstås.

Men det är en parallell värld som inte har många beröringspunkter med realiteten.

Gott nytt år 5770!

Daily Mail, National Post, JPost, Ilya Meyer, Earth Times, Top News

Ett förlorat Sverige

En manifestation i Malmö till stöd för Israel urartade när våldsamma motdemonstranter gick till anfall.

Inget nytt med andra ord.

Det som var nytt var att den illegala motdemonstrationen av polisen tilläts komma tillräckligt nära för att klippa av strömförsörjningen till högtalaranläggningen, kasta raketer, stenar och flaskor, och till slut tvinga manifestationen att avbrytas.

I Malmö, Sverige, år 2009, fick judar springa för livet via bakgator medan en av allt att döma otillräckligt förberedd och/eller ointresserad polisstyrka tillät de våldsamma motdemonstranterna att inta judarnas mötesplats.

Några av manifestationens deltagare var överlevande från Förintelsen. Man kan inte ens börja ana vilka bilder som flög genom deras medvetande medan de sprang för livet undan pöbelns skrik och våld, med polishundarnas skall ekande mellan husen och ropet på ”död åt israelerna” ringande i deras öron.

Detta är bilden av Sverige år 2009. Ett Sverige där pöbeln styr och där ordningsmakten kommer tillkorta.

Ansvariga för detta förkrossande nederlag för demokrati är inte polisen, även om man kan ifrågasätta deras beredskap; de ansvariga är den onyanserade pressen som i åratal medvetet drivit en både antiisraelisk och ibland till gränsen på antisemitisk kampanj via tidningar och i radio och TV.

Den antidemokratiska parallellmakten har visat sin styrka. Återstår nu att se om den folkvalda makten i Rosenbad visar sin styrka och åter sätter Sverige på demokratins kurs.

Eller om landet ska fortsätta att förfalla i ett mönster som bär skrämmande liknelser till det som skedde för 70 år sedan.

Om två dagar markerar Sverige Förintelsens dag, då Europas sex miljoners mördade judars minne hedras. Må inte denna dag också kapas av pöbeln. Allt medan uniformsklädda poliser skyddar de våldsamma motdemonstranternas ”grundlagsrättigheter” – för så hette faktiskt polisens motivering när judarna motades bort och pöbeln intog deras plats.

Det ekar något fruktansvärt från tiden för 70 år sedan.

Vem är Hanan Ashrawi?

Palestiniern Hanan Ashrawi besökte Stockholm förra veckan (januari 2003) för att ta emot Olof Palmes pris för insatser för fred och mänskliga rättigheter.

För två år sedan sade Ashrawi att hon ”hoppas att de som står bakom (palestinsk självmordsterror) mot israeliska civila … upphör att uppmuntra våra pojkar att utföra dessa operationer, därför att vi inte ser några resultat från dessa aktioner…” (tidningen Al-Quds 000619). Ashrawi var inte upprörd över det dubbla brottet mot mänskliga rättigheter genom att palestinska barn hjärntvättas till att bli levande bomber och israeliska civila slaktas i dessa attacker; nej, missnöjet gäller bara att hon ”inte ser några resultat från dessa aktioner”.

Ändå inbjöds Ashrawi till Stockholm för att få Palmepriset för fred och mänskliga rättigheter.

Samma Hanan Ashrawi citerades i den officiella Palestinska myndighetens tidning ett par år tidigare (Al-Hayat Al-Jadeeda, 980702). Där beskrev hon Förintelsen av judarna under andra världskriget som ”en bedräglig myt som judarna har betecknat som Förintelsen och exploaterat för att få sympati.”

Tack och lov har vi en statsminister som har helt motsatta värderingar, exemplifierad genom hans fantastiska insats för just Förintelsens offer i ”Om detta må ni berätta”.

Vi lever verkligen i en konstig värld.

Statssponsrad hets mot folkgrupp

030201:

Till Statsminister Göran Persson, med kopia till Anna Lindh, Mona Sahlin och de ansvariga på Palmecentret.

Jag skulle vara mycket tacksam för Er kommentar på följande synpunkter.

Vi lever i ett samhälle präglat av statssponsrad hets mot folkgrupp.

Hur ska man annars tolka vår egen utrikesministers förolämpande och våldsuppmuntrande uttalande i skuggan av situationen i Mellanöstern och ordkriget mellan USA och Irak:

”Jag fruktar att det palestinska folket snart förlorar allt hopp och att Israel släpper alla moraliska värden.”

En gång till: Sveriges utrikesminister uttrycker ospecificerade farhågor om något som inte hänt, angående ospecificerade angrepp utförda av ospecificerade människor, rörande aktioner som ej skett men som hon befaras kan riktas (i den händelse de sker) mot en grupp människor som ej identifieras, på ett datum som inte anges, i händelse av ett krig (som det ännu inte beslutats om) mellan krigsmakter där vare sig israeler eller palestinier är inblandade.

Och denna icke-händelse ges egna feta rubriker i svensk text-TV (”Lindh fruktar omoraliskt Israel”, SVT-text, sid. 138, http://www.svt.se/texttv/138.html ).

Det är inte konstigt när en person som palestiniern Hanan Ashrawi fäller dylika kommentarer – det är ju hennes jobb att fästa offentlig uppmärksamhet kring det hon säger.

Fast hon vill inte ha för mycket uppmärksamhet kring ALLT hon har sagt. Exempelvis är hon inte speciellt glad när hon påminns om sin artikel publicerad i den officiella Palestinska myndighetens tidning Al-Hayat Al-Jadeeda 980702. Där beskrev Ashrawi Förintelsen av judarna under andra världskriget som ”en bedräglig myt som judarna har betecknat som Förintelsen och exploaterat för ett få sympati.”

Ej heller är Hanan Ashrawi speciellt glad när hon påminns om sin kommentar: ”Vi…hoppas att de som står bakom (självmordsterror) mot israeliska civila, vill överväga sina aktioner och upphöra att uppmuntra våra pojkar att utföra dessa operationer, därför att vi inte ser några resultat från dessa aktioner…” (tidningen Al-Quds 000619). Ashrawi är inte upprörd över det dubbla brottet mot mänskliga rättigheter genom att palestinska barn hjärntvättas till levande bomber och israeliska civila slaktas i dessa attacker; nej, hon är bara missnöjd med att strategin inte lyckats – över att hon ”inte ser några resultat från dessa aktioner”.

Ändå är det samma Hanan Ashrawi som i Stockholm tar emot Olof Palmes pris för insatser för fred och mänskliga rättigheter. Hon lovordas av ingen mindre än Anna Lindh – den duo som för tillfället tycks staka ut Sveriges Mellanösternpolitik.

Det är hög tid att Göran Persson tar en ordentlig funderare kring Lindh, Tham och alla de andra som utgör en allvarlig utrikespolitisk belastning för Sverige. Sverige glider allt mer i händerna på onyanserade människor med egen dagordning som tar varje tillfälle att genomdriva en utomdemokratisk och ensidig mellanösternpolitik. Det rent antisemitiska resultatet av denna ständiga ström av hätska, obalanserade uttalanden ses nu dagligen i vår media – lyssna bara på Morgonpasset i P3 från 030130 eller läs Ali Esbatis hemsida från vilken dag som helst.

Anna Lindh talar om faran att ”släppa alla moraliska värden”, men hon syftar inte på de palestinska självmordsbombarna. Nej hon ger istället näring till dem – medvetet eller omedvetet – genom att kritisera insatserna vars syfte är att stoppa massmord på civila israeler.

Vakna, Sverige!

Lögner blir inte sannare för att de hamnar i en tidning

Den arabiska ståndpunkten är att roten till alla deras problem och den palestinska befolkningens misär är Israels uppkomst.

Bo-Inge Andersson (december 2002) vet precis som alla andra att detta är ett medvetet valt arabiskt verktyg ämnat att utöva press på den judiska staten. En stat som erbjöd alla som stannade kvar inom 48-års gränser lika medborgerliga rättigheter. De som inte stannade kvar (på uppmaning av de omringande arabiska länderna) blev och förblev flyktingar.

Men den arabiska lögnen blir inte sannare av att det upprepas av Bo-Inge Andersson i TV utan att han tydligt tar avstånd från det. Är den arabiska lögnen – exemplifierad t ex av Tariq Aziz – en absurd ståndpunkt, så är den det. Bo-Inge Andersson borde fördöma det i så fall – i TV – rutan. Annars bidrar han till dess spridning.

Bo-Inge Andersson underlättar för andra att ifrågasätta Israels existensberättigande genom det tomrum han skapar när han låter absurda påståenden hänga obestritt i luften. Om han återger dessa lögner utan att fördöma dem bidrar han till deras spridning.

Bo-Inge Andersson skriver i ett brev till mig att det arabiska synsättet är "att man ser sig själv som offer för följderna av Förintelsen. Dvs. att staten Israels grundande de facto ledde till att vi idag har en rad palestinska flyktingar i läger runt Israel."

De av parterna som var offer för Förintelsen var judarna, inte palestinierna. Det är att neka och revidera historia om man manipulerar med begreppen "Förintelsen - offer". Det som "de facto ledde till att vi idag har en rad palestinska flyktingar i läger runt Israel" är att arabregimerna ville ha det så - ett högexplosivt mänskligt vapen att användas mot judarna. Och de räknade rätt. Det enda de räknade fel på var just hur lång tid de skulle behöva låsa in dessa stackars människor innan regimerna nådde sitt slutliga mål. Palestinierna är mycket riktigt offer – för sina egna ledare. Blanda för allt i världen inte Förintelsen in i resonemanget – för det tror ärligt talat inte ens arabledarna själva på. Fördöm dem som påstår det. Annars bidrar Du till dess spridning.

Med tillståndet i världen som det är just nu, behöver vi alla ett forum där man med värdighet och med säkerheten i behåll kan dra ett streck över tidigare förhållningssätt, och gör vårt yttersta för att åstadkomma verkliga förändringar. Världen och freden har inget behov av att ytterligare belysa absurda och farliga arabiska propagandalögner. Däremot behöver vi alla hjälpa till att presentera fakta på ett objektivt sätt. Hur ska annars arabiska barn som växer upp i Sverige kunna lära sig en sanning som de avskärmats från under hela sin uppväxttid?

Fördöm dem som döljer denna sanning. Annars bidrar Du till dess spridning.