Svenska English

Close
Integrationsforum

Intresserad av föreläsningar om integration, multikulturalism och invandring?


Jag sätter pennan – eller tangentbordet – åt sidan och tar istället upp mikrofonen.

Hos dig.

Det vill säga hos statliga verk, statliga/regionala/lokala myndigheter, företag, föreningar, skolor, religiösa samfund.

Hälsningar
Ilya

Klicka här för att veta mer.

torsdag 25 mars 2010

Pesach, Påsk - och Gilad Schalit

Omvärlden gillar inte att Israel bygger bostäder för judar i Jerusalem.

Omvärlden är högljudd i sitt fördömande av Israel för att Israel bygger bostäder på mark som aldrig någonsin tillhört något annat land.

Omvärlden är totalt tyst inför det faktum att den överväldigande majoriteten av illegala bostäder i och kring Jerusalem faktiskt byggs av araber.

Omvärlden är totalt tyst inför hur många araber som illegalt uppehåller sig i Jerusalem, och därigenom orsakar denna enorma marknad för illegalt arabiskt bostadsbyggande.

Omvärlden är totalt tyst inför det faktum att medan man ökar trycket på Israel att ge arabvärlden allt vad den vill ha, är trycket på arabiska extremister att frisläppa israelen Gilad Schalit nästan obefintligt.

Som tonåring kidnappades Gilad kidnappades från Israel och nu sitter han sitt fjärde år i en underjordisk håla utan tillgång till familj, advokat, Röda korset, FN, EU, USA, vem som helst. Han har enligt Hamas inte ens fått se solen eller dagsljus under dessa fyra år.

Om några dagar firar judar världen över Pesach, den judiska påsken.

Pesach firar man i åminne av judarnas befrielse från slaveri.

I Gazaremsan – som helt och hållet finansieras av EU och resten av omvärlden – sitter det dock en jude i slaveri. I enlighet med de palestinska arabernas krav är Gazaremsan totalt etniskt rensad från samtliga judar, såväl levande som döda – till och med de döda fick grävas upp för att åter begravas i Israel. Så hårda etniska krav har det palestinska arabiska samhället på det som ska bilda kärnan till det andra palestinska landet vid sidan om Jordanien (där 70% av befolkning är palestinska araber).

Omvärlden förblir tyst. Tyst, men fortsatt generös. För medan denna bestialitet fortsätter, fortsätter även EUs och FNs ohämmade utbetalningar till regimen som uppfann och bedriver denna råa människohandel.

Utbetalningar som består av våra skattemedel.

Omvärlden har glömt Gilad Schalit, den enda juden kvar i Gazaremsan.

Gör inte ni det också. Denna Pesach, påskhögtiden, håll en plats tom för Gilad Schalit vid bordet, vare sig ni firar den judiska eller den kristna högtiden.

Och förklarar för alla vad ni gör och varför ni gör det.
 
Ni gör det för att ni inte vill glömma. För att ni inte är som resten av världen. Ni anser inte att slaveri är rätt. Inte ens när det subventioneras av Sverige via SIDA, via EU och via FN.
 
 
Intressanta länkar:
Europaparlamentet kräver Gilad Schalits frisläppande från olaglig fångenskap
Europaparlamentet kräver Gilad Schalits frisläppande från olaglig fångenskap
ECR kräver Gilad Schalits frisläppande från olaglig fångenskap kräver Gilad Schalits frisläppande från olaglig fångenskap
Läs om alla andra som ser det självklara i att Gilad Schalit måste släppas fri från sin slaveri
 

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

onsdag 28 oktober 2009

FN:s totala tystnad

FN:s tystnad är allt mer besvärande.

Och selektiv.

Upp till 150 muslimer dödas per dag i Pakistan i sprängattentat riktade specifikt mot civila.
Tystnad i FN.
Läs GP, NY Times, Irish Times, BBC, LA Times i ämnet.

165 000 muslimer hålls statslösa i ökenläger i Algeriet utan vare sig erkänd status, möjlighet till en politisk lösning eller ekonomiska framtidsutsikter.
Tystnad i FN.
Läs Wikipedia, PR News i ämnet.

Moskéer sprängs i Irak medan bedjande muslimer utövar sin religion.
Tystnad i FN.
Läs NY Times, Thaindian, Wikipedia, CNN, Daily Mail i ämnet.

I samtliga fall är offren muslimer.

I samtliga fall är förövarna också muslimer. Dåden utförs i islamismens namn. Islamism är den politik våldsbenägna individer bedriver i islams namn. Det är en våldspolitik förtäckt som religion. Det är en våldspolitik medvetet förtäckt som religion för att därigenom skyddas från kritik.

Läs SvD, Contra, DN, Wikipedia för att veta mer om islamism.

Ingen vill väl anklagas för att vara emot islam. Skyddet är därför totalt.

Det främsta skyddet kommer från FN. FN har genom åren utvecklats till ett forum där de mest våldsbenägna regimer har störst inflytande. FN har numera ett virtuellt monopol över vad som debatteras – och vad som tystas ned.

Fler ord behövs inte. Klicka här för att titta på en blott två (2) minuter lång film som visar var FN är idag och hur denna en gång så ädla organisation har urholkats både moraliskt och finansiellt. Av radikala våldsbenägna regimer vars främsta kännetecken är islamism – den våldsamma kapningen av en hel religion, islam, i vars namn de mest brutala aktioner nu bedrivs. Ackompanjerad av total tystnad från FN.

Islamism är det totala kriget mot alla oliktänkande – muslimer med annorlunda idéer, judar, kristna, hinduer, buddhister, alla. För en fördjupning i ämnet med speciell anknytning till Skandinavien, besök Jihad i Malmö på http://jihadimalmo.blogspot.com/ och för en högst aktuell artikel i ämnet, läs detta.

Vill du lägga ner lite mer tid än 2 minuter, läs även denna rapport om hur FN genom sin automatiska islamistmajoritet ignorerar grova oförrätter i den muslimska världen och istället sprider lögner om nationer med annan politisk och religiös åskådning.

Världsfreden är totalt avhängigt FN:s nedmontering och skapandet av en demokratisk global organisation där etik, princip och mänskliga rättigheter sätts i främsta rum.

Med andra ord, den direkta motsatsen till dagens FN och de flesta av dess underorganisationer.

Relevanta artiklar från andra källor:
Svensk-Israel Information (SII) om islamism, artikel av Torbjörn Elensky först publicerad i DN
SII, artikel av Eli Göndör om martyrideologi
MXp om islamism
Israel i Sverige om islamism
Daniel Pipes om islamism
Barry Rubin om islamism

Relevanta artiklar och intressant källmaterial från denna blogg:
Om tolerans
FN och fakta
Att böja sig för islamisters våld
Skevhet i FN-skrapan
FN är till för palestinierna, inga andra
Kapningen av FN
UNRWA vs UNHCR

Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 25 oktober 2009

FN: Stör oss inte med fakta

Vad FN inte kan se.


Gilad Schalit (höger) och hans far Noam Schalit. Efter att har kidnappats från Israel som 18-åring har pojken i mer än 3 år suttit inspärrad hos Hamas i Gaza utan tillgång till familj, Röda korset eller advokat, i trots mot FN-stadgarna om mänskliga rättigheter.

Hamas skyddas fortfarande av FN genom enorma penningbidrag och den automatiska pro-islamistiska majoriteten i FN.


Familjen Hatuel, mamma Tali samt hennes fyra barn – det yngsta 2 år gammalt – sköts till döds från en meters håll av Hamas med en kula vår i huvudet. Mamman, som var gravid i åttonde månaden, fick en extra kula i den havande magen.


Hamas skyddas fortfarande av FN genom enorma penningbidrag och den automatiska pro-islamistiska majoriteten i FN.


Efter det 30 dagar långa kriget i Gaza i januari 2009 – ett svar på 8 år av palestinska missiler mot israeliska civila – bestämde sig FN via sin ”människorättsorganisation” UNHRC att tillsätta en kommission ledd av Richard Goldstone vars förutbestämda uppgift var att fördöma Israels svar på de 12 000 palestinska missilerna. De palestinska missilerna mot israel skulle inte undersökas.

Kriget började sålunda när Israel slog tillbaka…


Richard Goldstone. Hans enda källa till information, i strikt enlighet med det mandat han fick av FN och som betalades av FN – det vill säga våra skattepengar – var Hamasinformatörer.
Richard Goldstones mandat från FN var att undersöka endast Israels svarsoperation, inte de 8 år av palestinska attacker som föranledde Israels svar.

FN, år 2009. Betala din medlemsavgift men stör oss inte med fakta.

FN. Förenta Nationerna. Ärligt talat, vad är det som förenar världens kvarvarande demokratier med den stora majoriteten pro-islamistiska diktaturer?

Dags för en ny organisation som förenar världens demokratiska nationer. De övriga får gärna behålla sin privata organisation. Den får gärna fortsätta att kallas för FN. Med den enda skillnaden att de får finansiera den själva.

Washington Post
The Independent om palestinska flyktingar/FN:s del i den pågående konflikten
UN Watch/Richard Kemp - försvar är varje nations rätt
Kuwait Times om den interna palestinska krigsföringen
The Spectator/Melanie Phillips - Storbritanniens svek
The Guardian - A Moral Atrocity
The Washington Post om den nya generationens flyktingar till Israel - från muslimska länder
New York Times - om männikso-orättsorganisationen UNHRC
The Washington Times - FN gullar med terrorister
Jeffrey Goldberg om flyktingar
Ilya Meyer om behovet av en ny internationell kommission
IM om Evolutionsteori i Mellanöstern
IM om Bantningsdiet i Mellanöstern
IM om Problemlösning i Mellanöstern
IM: Avsluta ockupationen av FN
IM: Slut på rasism - lika behandling för alla

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 12 oktober 2009

En ny internationell kommission

En internationell kommission behövs.

En
internationell kommission för att en gång för alla grundligt undersöka det massiva, groteska missbruket av FN-kassan till att enbart delegitimisera ett enda land: Israel.

Inte en kommission bestående av ett par lågbetalda revisorer som redan får sina löner betalda av FN – det vill säga av dig och mig.

Utan en internationell kommission på absolut toppnivå, vars medlemmar kommer från de bäst renommerade finansiella instituten utan några som helst länkar till FN eller till någon regering.

En dyr, totalt oberoende, revisorsfirma av absolut topp kvalité som skulle ta detta uppdrag som vilket annat uppdrag som helst: med målet att identifiera finansiella oegentligheter och lägga fram en kravlista innehållande förslag till förbättringar. FNs egna revisorer ska hållas utanför processen. Samma gäller samtliga andra FN-anställda.

Ingen organisation i hela världen skulle kunna göra det som FN dagligen lyckas göra: det vill säga, använda dina pengar för att finansiera ett privat krig. Det skulle rubriceras förskingring.

Inget bolag i hela världen skulle kunna göra det som FN dagligen lyckas göra: att förbise de mest elementära reglerna om god bolagsetik och finansiell stringens och istället använda bolagets medel för privat bruk, i det här fallet att finansiera ett privat krig. Det skulle rubriceras förskingring.

För medan du läser denna korta text har FN, via den automatiska anti-israeliska majoriteten, stulit ytterligare åtskilliga miljoner ur den gemensamma kassan för att mot din vilja föra sitta smutsiga lilla privatkrig. Via otaliga – och dyra – kommissioner, utredningar, organisationer, analyser. Allt ämnat att utarma FN finansiellt, paralysera det internationella samfundet och delegitimera Staten Israel politiskt.

Det är samma organisationer som är tysta om Kinas förödande framfart i Tibet samt dess massakrer på etniska minoriteter inom Kina, samma organisationer som inte med ett enda ord berör massakrer av tusentals och hundratusentals människor i Afrika och de forna sovjetiska republikerna, samma organisationer som totalt ignorerar avrättningar av kvinnor, minderåriga och politiskt oliktänkande i Iran, Saudiarabien, Syrien, Libanon, Egypten, Gazaremsan, Västbanken.

FNs ansträngda kassa är i händerna på organisationer som tar principlösheten till nya höjder, organisationer som ignorerar människor i skriande behöv för att istället spendera pengarna – dina pengar – på sitt smutsiga lilla privata krig.

Ni som lyckas med bedriften att fortfarande ha ett jobb i ett Sverige, ett Europa, en värld, i ekonomisk kris, tänk på vart dina pengar går.

Det är dags att ersätta Goldstone med en kommission som undersöker Goldstone.

Skulle du acceptera att någon kom in utan att knacka på dörren, länsade din plånbok och sedan använde pengarna till att finansiera sin egen lilla privata tvist med dig?

Det är vad som händer. Varje dag.

Det gäller våra pengar. Vi behöver en internationell kommission för att undersöka hur våra pengar används.

Valuta för pengarna. NU!

Villkora svenskt bistånd
Största hindret
Krig i vår tid
Vart går dina pengar?
Kyrkornas världsråd
Svenska investeringar
Terror lönar sig
NGO Lawfare
NGO Monitor om Diakonia
Richard Landes,

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 4 oktober 2009

Israel måste sluta uppföra rasistiskt

Det är otänkbart att det finns ett slags behandling för judiska israeler, och ett helt annat slags behandling för araber från Västbanken och Gazaremsan.

Gilad Schalit kidnappades som tonåring från Israel. Det hände för tre (3) år sedan.

Alltsedan dess har han hållits inspärrad i en underjordisk bunker, utan möjlighet att ens se solljus. För två dagar sedan släppte Hamas en 2 minuter lång videofilm med honom, i utbyte mot frisläppande av 20 terrorister från Västbanken och Gazaremsan.



Gilad Schalit har inte fått träffa eller på annat sätt komma i kontakt med familjen, Röda Korset, en enda organisation för de mänskliga rättigheterna – men å andra sidan har vare sig Röda Korset eller någon organisation för mänskliga rättigheterna krävt att få träffa honom. Han har inte haft tillgång till advokat – men å andra sidan är han inte anklagad för något brott.

Förutom att vara jude och israel.

Hamasterrorister dömda för mord, massmord och terrorism och som sitter i israeliska fängelser inte bara åtnjuter sina i Israel lagstadgade rättigheter – och de är många: besök från Röda Korset, från organisationer för de mänskliga rättigheterna, från advokater, från familjmedlemmar. De får skriva och ringa till familjmedlemmar.

Israel uppför sig sålunda rasistiskt: Israel accepterar att araber behandlas på ett sätt, men att israeliska judar behandlas på ett helt annat sätt.

Rasism är förkastlig.

Därför bör Israel omgående se till att exakt samma regler tillämpas på de terrordömda araberna från Västbanken och Gazaremsan som sitter i landets fängelse. Precis som i fallet Gilad Schalit bör dessa människor få en enda möjlighet till videokommunikation med omvärlden vart tredje år.

Omvärlden i form av FN, EU, Kvartetten, Palestinska Myndigheten och Hamas är säkert med på noterna, eftersom dessa organisationer är emot rasism.

Lika behandling för alla – hur kan det vara fel?

Detta i avvaktan på undertecknande av ett avtal om frisläppande av varenda terrordömd fånge från israeliska fängelser till sina nya permanenta hem i EU-länderna samt USA (se gårdagens artikel).

Everyone's a winner.

Khaled Meshaal om framtidsutsikter, JPost om vad som väntar

Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

lördag 3 oktober 2009

FRIGIVEN !!!

Alltså inte Gilad Schalit.

Utan en video om Gilad Schalit.



När det gäller den ultrareligiösa muslimska terrorgruppen Hamas skall detta betraktas som en positiv utveckling.

Att leka med människors öden är en dygd, enligt Hamas. Att framtvinga terroristers frigivning är en triumf. Att kidnappa en tonåring och sedan hålla honom fången, utmärglad och likblek, i en underjordisk bunker utan tillgång till solljus i mer än tre år, är höjden på strategisk framgång.

Allt enligt den muslimska terrorgruppen Hamas.

Kidnappning är lagvidrigt.

Det tycks inte FN veta. Inte heller EU. Ej heller Röda korset.

Den tonårige israelen Gilad Schalit kidnappades från Israel för mer än tre år sedan.

Totalt tyst i omvärlden.

Hamas, det palestinska regeringspartiet som kidnappade honom, idkar människohandel. De använder Gilad Schalit som bytesobjekt.

Det säger allt om det samhälle och den religion som dessa religiösa fanatiker företräder. Deras aktion görs ju i det palestinska samhällets och den muslimska religionens namn.

Andra tolkare av det palestinska samhället eller den muslimska religionen gör sig icke besvär – det finns endast ett svar och det svaret har Hamas.

Efter mer än tre år har Hamas nu gått med på ett frisläppande.

Inte av pojken, utan av en 2 minuter lång video som visar pojken.

Det första livstecknet på över tre år.

I utbyte fick Hamas 20 dömda terrorister frigivna ur israeliska fängelser.

För att få hela pojken frisläppt kräver Hamas att uppemot 1000 dömda terrorister och massmördare ska släppas från israeliska fängelser.

Hamas annonserar redan nu att fler kidnappningar är på gång eftersom detta visar sig vara en framgångsrik taktik.

Många israeler är upprörda över att 20 terrorister har släppts i utbyte mot bara en 2 minuter lång videofilm om Gilad Schalit.

Jag är inte alls upprörd över det. Tvärtom. Jag hade hellre släppt 2000 terrorister i utbyte mot Gilad Schalit. Fast med några villkor:

1. Endast terrorister med pågående universitetsstudier släpps. Som bekant får palestinska terrorister läsa vid universitetet på bekostnad av den israeliska staten. Israeliska medborgare, å andra sidan, måste betala för att läsa. De måste arbeta för att tjäna ihop till sina egna studiekostnader, sedan måste de arbeta ännu mer för att tjäna till de palestinska terroristernas studiekostnader. Därför blir deras egna studiekostnader så höga.

2. Genom att släppa terrorister innan de fullföljt sina utbildningar, får de ändå ingen akademisk examen i ryggen. Se nedan för detaljer om vem som ska bekosta den färdiga utbildningen.

3. Terroristerna skall förvisas enbart till länder i EU. Inget EU-mottagarland får ta in mindre än 150 frisläppta terrorister, för att trycket verkligen skall kännas av, och i avtalet skall det slås fast att de inte får lov att lämna respektive land på minst 5 år och att hela deras uppehälle skall bekostas av värdlandet. Låt EU börja betala för problemet som de skapat och som de så gärna vill att Israel skall bekosta.

4. Inom ramen för avtalet bör det klargöras att samtliga palestinska terrorister, alltså inte bara dessa 2000, skall släppas under samma villkor inom loppet av ett (1) år. Hälften var till EU-länderna samt till USA.

Vips får Israels ekonomi en plötslig uppryckning.

Det är självklart att såväl EU som USA vill gärna skriva på ett sådant avtal – i ivern att skapa lugn i Mellanöstern vill de naturligtvis att terroristernas fångenskap ska upphöra. De är nog lika ivriga på villkoren som de har varit ivriga i sitt fördömande av Gilad Schalits olagliga fångenskap.

Imorgon ska jag kandidera till posten som FNs Generalsekreterare, jag tror jag har en ovanligt välutvecklad problemlösningsförmåga.

VK, JPost, JPost2, JPost3, JPost4, MxP, Sydsvenskan om FN, SvD om Hamas och Sderot, The Australian om FNs hantering av Israel och Gaza, Ilya Meyer om Gilad Schalit 1, 2, 3,

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

torsdag 17 september 2009

Same procedure as last year - and the last 2000 years

Det judiska nyåret stundar och det kan vara på sin plats att begrunda hur det gamla året avslutas.

Vi kan lämna Aftonbladet och dess kontroversiella svartmålning av Israel och judarna utanför – tillräckligt mycket har skrivits om tidningens dunkla politiska syften.

För världens enda judiska land, Israel, avslutas det judiska året 5769 med en FN-rapport. Goldstonerapportens syfte var att granska huruvida brott begicks under Israels månadslånga långa militära aktion i Gaza i januari i år. Men inte att granska de åtta år av palestinsk missilbeskjutning mot israeliska civila – 10 000 missiler – som föregick Israels svar.

Undersökningskommissionen vägrade låta fakta störa dess förutbestämda slutsats: att åtta år av Hamas missilattacker mot civila i Israel inte var tillräcklig anledning för Israel att inleda en 30 dagar lång operation för att tysta missilerna.

Utan att fördjupa sig för mycket i historia, kan hela situationen sammanfattas på några korta rader: i 2000 år var judarna – som alltid levt i Israel – förföljda av såväl kristna som muslimska härskare. För några decennier sedan gavs tillstånd – bara det en arrogans utan like – för judarna att åter bygga en stat i sitt historiska hemland, ett hemland som alltid genom millennierna beboddes av judar. Innan planen hann realiseras steg dock Hitler in på arenan och iscensatte en fabriksmässig utrotning av Europas judar. 6 miljoner judar gick bokstavligen upp i rök.

Enligt majoritetsopinionen i arabvärlden ägde dock Förintelsen aldrig rum; det är bara ett billigt propagandatrick av judarna för att tillskansa sig såväl ekonomiska fördelar som arabernas land. Ett land som araberna invandrade till i stora skaror först efter att judarna byggde upp det, sökande efter jobb som judarna skapade via sina investeringar i det som tidigare var ömsom öken, ömsom träskmark.

FN godkände etablerandet av staten Israel samt ytterligare en palestinsk-arabisk stat vid sidan om den redan skapade palestinsk-arabiska staten Transjordanien. Men det räckte inte för arabvärlden, som svarade med att skicka fem arméer plus lokala palestinsk-arabiska terrorister för att driva judarna i havet. Mot alla odds lyckades judarna stå emot och staten Israel stod kvar. Då omvandlades detta panarabiska nederlag till ”Naqba” – katastrofen – och omvärlden bestämde sig för att förbise det enkla faktum att katastrofen helt och hållet orsakades av arabvärlden.

Istället betalade omvärlden enorma summor pengar för att hålla katastrofen vid liv. Fast det är inte riktigt sant. Den arabiska världen betalade ingenting, det var resten av världen som axlade det finansiella ansvaret medan de oljerika arabstaterna blev allt rikare och de palestinska araberna sänktes i en dvala av totalt beroende.

Krig följde på krig. Ibland träffades fred – först mellan Israel och Egypten och sedan mellan Israel och Jordanien – och ibland när det inte fanns någon motpart drog Israel helt enkelt tillbaka från markområden som användes för krigföring mot Israel, det vill säga södra Libanon och Gazaremsan. Dessa två tillbakadraganden resulterade dock i två fruktansvärda krig då arabiska härskare tolkade Israels agerande som svaghet och utlyste massiva terroroperationer mot Israel. Medlet var missiler mot israeliska civila.

Nu kommer en rapport som bekostats av FN där Israel redan på förhand är dömd. Goldstonerapporten har lyckats med konsten att kritisera Israels månadslånga självförsvar, utan att nämna de åtta års missilattacker från Gaza som föranledde svarsaktionen. Rapporten kritiserar Israel då det bland arabiska offer även fanns civila (80 procent av de döda är dock Hamasterrorister) samtidigt som den ignorerar det faktum att Hamas endast sköt mot israeliska civila, och använde egna arabiska civila som mänskliga sköldar.

Rapporten är därför ytterligare ett bidrag till demonisering av världens enda judiska stat, samtidigt som omänskligt grova krigsbrott begångna i arabvärlden förbises. Man stödjer på detta sätt fortsatt arabisk intransigens och kompromissovilja. Man befäster extremism och dömer regionen till fortsatt misär.

Under den muslimska högtiden Ramadan hade det varit välgörande med utsikter för en fredlig utveckling. Under det stundande judiska nyåret hade det varit välgörande med utsikter för en fredlig utveckling.

Men politiskt spel i ett FN kapat av arabvärlden gör att allt fortsätter i samma gamla spår.

Araber och israeler fortsätter att betala priset med sina liv.

Och vi i Sverige betalar notan med våra skattepengar via våra aldrig sinande FN-bidrag.

Till ingen nytta.

Same procedure as last year.

‘Shana tova’ – gott nytt år 5770.

FiM, Guardian, Israel i Sverige, Bicom, SvD, SvD2, Svansbo, DN, Honest Reporting, JPost, Melanie Phillips, MFA, NGO Monitor, Ilya Meyer, Ilya Meyer2, Ilya Meyer/Newsmill, IM/Newsmill2

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

onsdag 16 september 2009

Konsten att föreviga ett krig

Den 27 december 2008 inledde Israel en militär operation mot Hamasstyret i Gaza efter att ha lidit under åtta års palestinsk missilbeskjutning av civila israeliska samhällen och efter att alla andra alternativ prövats och misslyckats.

Under åtta år lamslogs hela södra Israel av ständiga raketattacker med upp till 40 missiler om dagen mot skolor, fabriker, sjukhus, bensinmackar, bostadshus och kraftstationer. Totalt slog 12 000 missiler ner i civila israeliska samhällen. Både FN som organisation och omvärlden som världssamhälle intog en märklig tystnad.

Inget politiskt, ekonomiskt, diplomatiskt eller militärt tryck utövades på Gazaregimen för att få den att upphöra med sina åtta års brott mot de mänskliga rättigheterna. Inte heller utövades något tryck på Gazas Hamasregim för frisläppandet av israelen Gilad Schalit, som kidnappades från Israel och som idag, 1200 dagar senare, ännu inte fått träffa vare sig familj, advokat, Röda korset, FN-sändebud eller läkare. Ett flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna.

Nu äntligen har FN talat. I en nästan 600 sidor lång rapport fördömer FNs sändebud Richard Goldstone Israel för brott mot de mänskliga rättigheterna under landets månadslånga svar på 8 års missilbeskjutning från Gaza. Rapporten säger inget om de föregående åtta årens missilattacker. Eller om kidnappningen av Gilad Schalit. Eller om att en av huvudpersonerna som sammanställt rapporten, professor Christine Chinkin, redan i förväg sade att hennes uppgift var att se till att Israel fördömdes internationellt. Rapporten åberopar Human Rights Watch (HRW) mer än 30 gånger, men nämner inte att HRWs främste rådgivare är en man med nazistkopplingar, Marc Garlasco. Han har till och med fått avgå på grund av sin tvivelaktiga bakgrund, men det hindrar inte att Goldstones rapport bygger på Garlascos tvivelaktiga uppgifter och inställning.

Trots att rapporten kallas för ”Gaza Fact Finding Mission” har man inte någonstans i rapporten lyckats fastslå att Hamas medvetet använde civila samhällen som skydd. Detta trots att såväl Hamas som Gazas civila med stolthet medgett att så var fallet, och trots att journalister på plats dokumenterat användandet av civila som mänskliga sköldar.

Intressant nog används ordet ”terror” nästan inte alls trots åtta års palestinskt bombardemang av civila israeliska mål. Dock fördömer rapporten Israel i kraftiga ordalag för påstådda krigsbrott, trots att Israel dokumenterat gett förhandsvarningar om attacker mot Hamasmål om det även fanns risk att civila kunde skadas eller dödas.

Nästan mest bisarrt av allt är rapportens kritik mot ”nedtystandet av oliktänkande i Israel”. Denna anklagelse baseras på det faktum att en majoritet av israeler ansåg att landets militära aktion mot Hamas var berättigad – vilket enligt rapporten tyder på att inga andra åsikter tilläts i Israel. Det har alltså övergått rapportförfattarnas förstånd att de flesta israeler kanske helt enkelt stödde sin regering.

Denna omvända logik påminner starkt om hur palestinier för några år sedan anklagade Israel för diskriminering på grund av att inga israeliska soldater våldtog palestinska kvinnor trots att israelerna hade makten att göra det. Detta, menade man, var ett uttryck för diskriminering eftersom ”alla” visste ju att segerarmén alltid våldtog kvinnorna. Samma anklagelser här. Det säger en hel del om kvaliteten av och målet med rapporten.

Det är inte enbart Israel som är avigt inställd till rapporten. Många stater såsom EU, Schweiz, Kanada, Sydkorea och Japan vägrade stödja dess inriktning och dess resultat. Till och med FN:s tidigare Hög-kommissarie för mänskliga rättigheter Mary Robinson – annars känd som är stark kritiker av Israel – vägrade medverka i rapporten och sade tydligt att den ”styrdes inte av omtanke för mänskliga rättigheter utan av politik”.

Överlag är rapporten en på förhand bestämd och planerad politisk kampanj mot Israel. Dess rekommendationer försöker tvinga Säkerhetsrådet, Generalförsamlingen, den Internationella brottmålsdomstolen, FN:s råd för mänskliga rättigheter och hela det internationella samfundet att delta i kampanjen.

Rapportens mål var inte att bringa klarhet i ett krig startat av Hamas och avslutat av Israel. Dess mål var att iscensätta en kampanj för att delegitimisera FNs medlemsstat Israel och att göra det genom att kapa en lång rad FN-organisationer för att genomföra kampanjen.

Eftersom rapporten rentvår Hamas och i förlängning all arabisk fanatism och extremism inklusive tydliga brott mot de mänskliga rättigheterna, uppmuntrar rapporten till en fortsättning av sådant uppförande från fanatiska arabiska regimer.

Sålunda bidrar rapporten till att förlänga krig och lidande för israeler, araber och hela Mellanöstern. Rapporten har bekostats av våra skattemedel via FNs medlemsstaters bidrag. Svenska skattemedel används sålunda till att föreviga krig och förlänga elände.

För objektiva, ärliga synpunkter på rapporten, läs nedan.

DN, Bicom, NGO-Monitor, MFA, JPost, UN-Watch, Ilya Meyer, Ilya Meyer2, Ilya Meyer3

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 15 september 2009

Kyrkornas världsråd kan inget om kristendom

Vad säger kristendomen om hyckleri?

Kyrkornas världsråd uppmanar till bojkott av israeliska bosättares varor eftersom rådet fördömer den israeliska bosättningspolitiken. Rådets generalsekreterare hävdar att Israels bosättningspolitik är bland de största hindren för fred i Mellanöstern.

Trots idogt letande hittas inte en enda referens till att Kyrkornas världsråd uppmanar till bojkott av palestinska varor med hänvisning till såväl Fatahs som Hamas uttalade antisemitism i den statliga pressen och i skolböckerna. Inte en enda uppmaning till bojkott av palestinska varor på grund av att raketer alltjämt skjuts från Gaza mot civila judar i Israel. Inte en enda uppmaning till bojkott av palestinska varor på grund av att brandbomber kastas mot civila judar som kör bil i Judéen och Samarien.

Inget av detta anser Kyrkornas världsråd vara ett hinder för fred – vare sig lokalt mellan israeler och palestinska araber eller i den bredare Mellanöstern. Irans byggande av atomvapen är inte det största hotet mot fred i Mellanöstern. Inte heller att Hizbollah har mångdubblat sin vapenarsenal i södra Libanon i trots mot FN-resolution. Inte heller att raketer skjuts från Libanon mot civila israeler med FNs vetskap (bekräftat av den libanesiska tidningen A Nahar). Inte heller att jihadism och annan islamistisk extremism breder ut sig i världen som en löpeld. Inte heller att Hamas kidnappade en ung israelisk jude, Gilad Schalit, och har hittills hållit honom inspärrad i en underjordisk håla i 1176 dagar utan tillgång till familj, Röda korset, advokat eller ens solljus, i ett lika föraktfullt som öppet brott mot de mänskliga rättigheterna.

Inget av detta anser Kyrkornas världsråd vara värd ett fördömande. Istället är det bara ut- och tillbyggandet av några lägenheter för att tillgodose naturlig tillväxt inom redan avtalade överenskommelser som är det största hindret för fred i Mellanöstern, enligt Kyrkornas världsråd.

Det är svårt att tro att denna selektiva tystnad från Kyrkornas världsråd beror på att dess ledamöter saknar läskunnighet samt att de dessutom är både blinda och döva.

Återstår att tolka det som en medveten vilja att demonisera Israel. Kyrkornas världsråd vet att Israel har lämnat Sinai, södra Libanon och Gaza i utbyte mot fred. I det första fallet blev freden ett faktum, om än en kall fred. I de två senare fallen tolkades Israels tillbakadragande som svaghetstecken och resultatet blev två krig med många dödsoffer. Dödsoffer direkt tillskrivna arabisk kompromissovilja. Kompromissoviljan uppmuntrad av organisationer som Kyrkornas världsråd som ständigt uppmuntrar till delegitimisering och demonisering av Israel samtidigt som arabvärlden aldrig avkrävs något ansvar eller ens försök till framsteg.

Inget av detta gör intryck på Kyrkornas världsråd.

Kyrkornas världsråds uttalande är hyckleri på högsta nivå, fjärran de kristna lärdomarna om ärlighet och lika behandling av alla.

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 11 maj 2009

FNs evinnerliga selektivitet

Varje gång det är en stor judisk helg i Israel stängs vissa arabiska städer på Västbanken av från omvärlden.


Det vill säga, folk kan resa fritt och obehindrat inuti dessa städer, det de inte kan göra är att resa mellan städerna. Anledningen är alltid detsamma: för att skydda livet på 6 miljoner judar i Israel, civila som annars blir måltavla för arabiska terrorister som kommer från dessa städer just för att begå massmord på judiska helger.

Araberna protesterar högljutt mot dessa avstängningar. Israeliska städer som Jerusalem stängs ju av för dem och de kan förhindras från att resa till andra städer och byar på Västbanken vid dessa judiska religiösa högtider.

Även FN uttrycker mycket stark fördömande av dessa avstängningar.

Återigen är Jerusalem idag en stängd stad. Denna gång inte på grund av en judisk helg utan på grund av att Påven Benediktus XVI är i Israel på ett veckolångt besök. Idag är Jerusalem sålunda en hermetiskt avstängd stad. Men, till skillnad från Västbanken där invånarna får lov att resa fritt inom sina respektive städer vid liknande tillfällen, får vi boende i Jerusalem inte ens tillstånd att öppna våra fönster! Dessa drakoniska steg har tagits för att skydda en (1) person. Jag har inget som helst problem med att leva under dessa oerhört svåra säkerhetsvillkor under några dagar då målet är ädelt – att skydda livet på en medmänniska som annars kan utgöra mål för arabiska terrorister.

Men jag har visst problem med att FN inte med kraft fördömer dessa drakoniska steg: en hel stad som stängs av och stängs ner för att skydda en (1) person. Han är visserligen kristen, inte jude, så FNs tystnad kanske kan förklaras där, och han är dessutom en väldigt viktig kristen. Men han är fortfarande bara en (1) enda person.

Sensmoral: om man dömer av FNs avsaknad av kritik samt av de lokala arabernas öronbedövande tystnad, ser det ut som om 6 miljoner judar är värda lika mycket som en (1) kristen.

Vill FN kommentera denna selektiva tystnad? När är säkerhetsavspärrningar som urskillningslöst drabbar en hel civilbefolkning acceptabla, egentligen?

Tamir Meyer, Jerusalem


Etiketter: , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

fredag 23 januari 2009

Striden är över – kriget fortsätter

Tre minuter och 45 sekunder.

Det är allt som behövs för att förstå upphovet till den senaste striden i Mellanöstern – Irans Hamasstrid mot den judiska staten.

Tre minuter och 45 sekunder är också allt som behövs för att inse att problemet för alltid kommer att fortsätta – så länge omvärlden envisas med att blunda för sanningen.

Tre minuter och 45 sekunder klargör vem man bör vända sig till om man vill att en bestående förändring ska komma till stånd, så att arabiska barn i Gaza City och judiska barn i Sderot, arabiska kvinnor i Beirut och judiska kvinnor i Haifa, arabiska män i Ramallah och judiska män i Tel Aviv ska ha någon som helst utsikt till fredlig samlevnad sida vid sida och med ömsesidig respekt för varandra.

Adressen är FN. Kommunikationsvägen till FN-skrapan går via plånboken. Din plånbok.

För det är dina skattepengar som används för att subventionera och blåsa fortsatt, evigt liv i hatets lågor.

Utan dina ofrivilliga bidrag till ett FN som avsätter enorma summor till terrorregimer, ingen mer terror.

Gärna en fördubbling av bistånd efteråt – bistånd för uppbyggande av ytterligare ett arabisk-muslimskt land som är etniskt rensat från judar. Till och med det är acceptabelt, bara biståndet inte som idag används till fortsatt våld mot det egna folket och våld mot grannfolket i Israel.

Bevis? Titta på filmen. De flesta som yttrar sig är araber. Araber som i tre generationer av FN tvingats till förnedrande tiggeri för sin överlevnad. De har inga rättigheter i de länder där de föds och lever.

Irans och Hamas vision om ett Palestina som sträcker sig från Jordandalen till Medelhavet, från Egypten till Libanon, göds effektivt i en tryckkokare av hat och oförsonlighet. En tryckkokare som svenska skattebetalare finansierar genom pengar som kanaliseras via FN.



http://www.youtube.com/watch?v=hhEoz897qkE&eurl=

FN har inte för avsikt att lösa deras situation.

FN har för avsikt att föreviga deras situation.

Med dina pengar.

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

torsdag 22 januari 2009

I begynnelsen var ordet…

… och ordet fullständigt förvrängdes av Hamas och ordet missbrukades medvetet av de svenska medierna.

Irans Hamaskrig mot den judiska staten pågick i 2920 dagar innan Israel inledde en 21 dagar lång operation för att stoppa Hamas raketbombardemang mot israeliska dagis, skolor och sjukhus.

Enligt Hamas och deras svenska propagandister dog över 1300 palestinska araber och över 5000 skadades, de allra flesta civila.

Enligt Hamas talesman Abu Obeida sköts fyra israeliska helikoptrar ned och 80 israeliska soldater stupade.

Enligt Hamas förstördes flera israeliska pansarvagnar och två israeliska soldater tillfångatogs.

Inget av ovanstående är sant. Det är bara ord. Förljugna ord.

En italiensk journalist som besökt Gazaremsan efter vapenvilans inträde, Lorenzo Cremonesi, skriver i tidningen Corriere della serra att sjukhusen står nästan tomma. De tomma sängarna motsäger Hamas påståenden att minst 5000 civila skadades. Enligt Cremonesi visar ett besök i området att Hamas påståenden är tomma ord. Lögner.

Israel bekräftar att den totala dödssiffran i Gaza verkligen är 1300 döda, av vilka 900 var väpnade Hamas-, Islamiska Jihad- och andra terrorister med vapen i hand. Siffrorna över påstådda civila offer har blåsts upp av två anledningar: dels var Hamaskrigarna civilklädda för att skapa förvirring bland de israeliska soldaterna och för att orsaka de egna civila så stora skador som möjligt – ett vidrigt knep i Hamas propagandakrig; och dels ligger enligt Israel ett stort antal Hamasterrorister döda i ett bårhus i Shifasjukhuset. De har inte begravts eftersom Hamas inte vill att Gazaborna ska se vilka enorma förluster terrorgruppen har lidit.

Enligt muslimsk sed ska den döde helst begravas inom 24 timmar. Det fundamentalistiska Hamas verkar ha en ganska tänjbar relation till sin egen religion.

Enligt den palestinske socialministern Mahmoud Habbash har Hamas stulit 63 lastbilar med FN-hjälpsändningar. Innehållet finns nu till privatförsäljning runt om i Gazaremsan. Habbash nämner också att Hamas har avrättat flera politiska meningsmotståndare och skjutit ytterligare 60 i benen för att paralysera dem.

Allt detta kan läsas i Gaza, på Västbanken, i många arabiska medier, i Israel. Men sällan i Sverige.

Röda korset säger inget. FN säger inget. Ändå var det dessa två organisationer som gång efter annan tog Hamas siffror som Den Enda Sanningen och hjälpte till att indoktrinera en hel omvärld med felaktiga siffror.

Man kan inte lita på vare sig FNs eller Röda korsets ord.

Tillbaka till den italienska reportern Cremonesi som i intervjuer i Gaza upprepade gånger fick höra att civila där skrek åt Hamasmännen att lämna deras hus och barn i fred. ”Försvinn – och ta era gevär och missiler med er!” var ett ständigt återkommande rop reportern fick höra.

Och Hamas soldater svarade dessa föräldrar och deras småbarn: ”Förrädare, kollaboratörer, spioner, fegisar! Det heliga krigets soldater kommer att bestraffa er! Ni kommer i alla fall att dö – när vi strider mot judarna (observera, inte israelerna utan judarna) kommer vi alla att gå till paradiset. Vill ni inte dö tillsammans med oss?”

Uppenbarligen inte, för nu när Gazas civila börjar ta till ordet om sina upplevelser börjar sanningen sippra ut: om Hamasterrorister klädda som läkare, om ambulanser som användes för att transportera terrorister och krigsmateriel, om FN-byggnader som användes för att avfyra missiler.

Och så är vi tillbaka till ordets makt. Vems ord ska man lita på? FN och Röda korset vars siffror nu visats vara fullständigt påhittade? FN och Röda korset som fortfarande inte krävt frigivning av den unge israeliske grabben Gilad Schalit, kidnappad av Hamas för 940 dagar sedan och sedan dess inspärrad i en underjordisk håla utan tillgång till solljus, advokat, familj? Ska man lita på Hamas ord när de vägrar att släppa döda kroppar för begravning i trots mot muslimsk religiös sed bara för att skapa en propagandapoäng?

Eller ska man gå ifrån det sedvanliga svenska bruket och faktiskt öppna öronen? För det är rätt många berörda som tar till ordet och vill bli hörda. I Gazaremsan, i södra Israel.

Endast den medvetet döve hör inte.

Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 5 januari 2009

Förstörelse och hat hellre än positiv framåtanda: Hamas framtidsrecept



Hatmånglarnas stavning är lika vrickad som deras politik


Det finns bara en sak som Hamas värdesätter mer än döda judar: döda palestinier. Det ser smaskens ut i propagandafilmerna som skickas ut från ett Gaza som har tagits som gisslan av terrororganisationen Hamas.

Israel drog sig tillbaka från Gaza sommaren 2005. Gaza är därmed det enda området i hela världen som är fullständigt etniskt rensat på judar – eftersom inte bara varenda jude fick lämna Gaza, utan till och med de döda kropparna fick grävas upp och transporteras bort till Israel för ny begravning. Gaza är inte bara etniskt rensat på levande judar, dess mark är kliniskt rensat från döda judar.

Och vad har det palestinska regeringspartiet Hamas gjort med sitt nya etniskt rensade land? Israel lämnade bakom sig en komplett infrastruktur för jordbruk med bevattningssystem och färdigbyggda växthus, fabriksbyggnader och exportmarknader. Växthusen monterades ner för att bygga raketramper. Bevattningsrören togs isär för att utgöra stommen till raketer. Och den enda export som Gaza under Hamas har åstadkommit är 10 000 raketer, som har skickats mot civila samhällen i Israel.

Stopp och begrunda en gång till: För att bevisa sin vilja att underlätta byggandet av ett palestinskt land, till och med ett fullständigt etniskt rensat palestinskt land (kom ihåg att 20% av Israels befolkning är araber, såväl muslimer som kristna) lämnade Israel Gaza år 2005. Vare sig det kristna Storbritannien eller det muslimska Turkiet, Egypten eller Jordanien har någonsin erbjudit ett suveränt palestinskt arabiskt land, endast det judiska Israel har varit så generöst.

Hur svarade palestinierna under Hamas? Byggde de industrier, universitet, skolor, finanscentrum, vetenskapliga akademier, vägar, ett oberoende domstolsväsende? Nej. De satsade allt – pengar från EU samt FN och expertis från Iran – i byggandet av raketer och indoktrinering av småbarn i judehat.



Och vad är anledningen till detta hat? Inte ”ockupation” – det finns inte en enda jude i Gaza och om bara raketerna upphör och ett civiliserat styre införs, står Israel och omvärlden i beredskap att bygga upp en aldrig så blomstrande palestinsk ekonomi, socialt nätverk, oberoende domstolsväsende, storskaliga industrier, framstående universitet – de palestinska araberna är ju bland de högst utbildade i arabvärlden och fram till intifadan hade palestinierna den högsta ekonomiska tillväxten i hela världen, 7 procent per år. Det står åter till buds.

Varför vill Hamas inte ha detta?

Svaret är lika förödande enkelt som det är deprimerande: det skulle innebära att Israel får fortsätta att leva vid sidan om ett tilltänkt Palestina.

Och det tål inte Hamas: Sheikh Muhsin Abu Ita sade i Hamas al-Aqsa TV att ”förintelsen av judarna är en underbar välsignelse”. Dr Ahmed Bahar, tillförordnad ordförande i det palestinska parlamentet sade att “judarna är en cancer”.

En sådan hemsk sorts cancer att Hamas tvingas använda ambulanser. Inte vilka ambulanser som helst, utan FN-ambulanser. Och inte för att transportera den sjuke ”patienten”, utan för att transportera Hamaskrigare i det ädla uppdraget att en gång för alla bli av med dessa oönskade ”patienter”.



Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 30 december 2008

"Palestinas" uppkomst och fall hänger helt på vad deras ledare vill

I spåret av Hizbollahs krig mot norra Israel 2006 och Hamas krig mot södra Israel idag florerar en hel del faktafel om bakgrunden till dessa krig. Kort sagt saknar de flesta svenska "analytiker" grundläggande faktakunskaper.

Utan att erkänna antisemitismens historiska dragningskraft i stora delar av den muslimska och arabiska världen är det omöjligt att få ett fast grepp om uppkomsten till dagens konflikt. Här kommer kortfattade fakta som förklarar den traditionellt antijudiska drivkraften som utmynnar i forsatt krig när 2008 glider in i 2009.


Judarna har sin hemvist i området (kungadömena Israel samt Juda, därav namnet ”judar”). Som religion är judendomen 3300 år gammal.

Araberna, av vilka det finns både kristna och muslimer, har bott i området i 600 år. Araberna är invandrare från den arabiska halvön (därav namnet ”araber”).

Palestina var hem till såväl infödda palestinska judar som infödda palestinska araber.

Palestina blev med åren också hem till såväl invandrande judar som invandrande araber.

Judarna flydde till sitt historiska hem i Palestina undan pogromer i de arabländer där de hade levt i många år. Araberna drogs till Palestina, där de aldrig någonsin haft vare sig självständighet eller ens anspråk, i jakt på arbete sedan judarna öppnade fabriker, jordbruk, skolor och landets första fungerande kommersiella hamn.

1. Brittiska mandatet Palestina 1920


2.
Mandatet Palestina, hem till såväl judar som muslimska och kristna araber, delas i två 1921.



De palestinska araberna får ungefär 75 procent av marken i ett nytt land som kallas ”Transjordanien”. Resterande 25 procent, som fortfarande heter ”Palestina”, ska vara ett judiskt land.

De palestinska araberna förkastar dock delningen, de anser att de palestinska judarna har fått ”för mycket mark”.

3. Förslag från Peel Commission, 1937

Det föreslås då att den resterande 25 procenten delas en gång till för att blidka araberna. De palestinska araberna förkastar dock delningen, de anser att de palestinska judarna har fått ”för mycket mark”. Den tilltänkta arabiska staten har som grannar likaledes arabiska Egypten och Jordanien.

4.FN:s delningsplan 1947


Ytterligare en ny delning föreslås. De palestinska araberna förkastar återigen delningen, de anser att de palestinska judarna har fått ”för mycket mark”. Den tilltänkta judiska staten har som grannar de fientligt inställda arabiska staterna Syrien, Egypten och Jordanien – planen var att judarna skulle få sin stat men slukas av de omringande muslimsk-arabiska grannarna samma dag som självständigheten utropades. Därigenom kunde FN svära sig fri – de hade gett judarna sin självständighet – men ändå inte behöva riskera en självständig judisk stat eftersom den arabiska övermakten talade sitt tydliga språk. Som vi vet lyckades inte vare sig FN:s eller arabernas plan.

Men många svenska "experter" och "analytiker" vill hellre få den svenska publiken att tro att det är de palestinska judarnas fel att de inte dog planenligt i händerna på araberna.

Detta är hela dagens konflikt i ett nötskal. Fakta skiljer sig från vad många "experter" vill få den svenska publiken att tro.

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 23 november 2008

Den rätta betydelsen av "al Naqba" - Katastrofen

Kofi Annan, FN:s förra Generalsekreterare, kallade det för ”en sorgens och förtvivlans dag”.

Han talade om 29:e november, årsdagen då FN svek Palestinaaraberna och under de påföljande 60 åren tvingade dem till ett liv i flyktingskap.

Sveket belyses särskilt lördag den 29:e november, flera decennier efter beslutet om att dela det redan delade brittiska mandatet i ett arabiskt Palestina etniskt rensade från judar, och ett judiskt Israel med 40 procent arabisk befolkning.

Redan på 20-talet beslutades att området öster och väster om Jordandalen skulle delas i två: 75 procent skulle rensas från palestinska judar för att skapa Jordanien, ett helt nytt land för enbart palestinska araber. På de återstående 25 procenten skulle återskapas en stat för palestinska judar och här skulle 40 procent av befolkningen vara araber.

De palestinska araberna vägrade, landet delades en gång till men inte heller detta accepterade de. 1948 anfölls Israel men araberna förlorade sitt krig.

Under Palestinaarabernas krig mot Israel blev mellan 400 000 och 750 000 araber flyktingar. Samtidigt fördrevs över 850 000 judar från arabländerna. Judarna blev medborgare i de länder de flydde till, medan de palestinsk-arabiska flyktingarna av FN tvingades till permanent flyktingskap.

60 år senare är deras efterkommande fortfarande flyktingar eftersom arabländerna och FN förvägrar dem social integration och medborgerliga rättigheter i mottagarländerna. I Libanon, till exempel, får de inte äga mark eller hus, och många yrken är förbjudna för dem.

Det är ett barbari att människor i tredje generation hålls gisslan för deras förfäders ödesdigra misstag och att FN påtvingar människor flyktingskap i deras födelseland.

Via FN betalar svenska skattebetalare för att människor hålls kvar i permanent flyktingskap i arabländerna där de är födda, istället för att åtnjuta social integration och medborgarskap. Det är en diskriminering vi borde skämmas över.

Lördagen den 29:e november uppmanas Sverige göra sin röst hörd för att tvinga FN att upphöra med sin diskriminering av palestinska araber. Evigt flyktingskap och utanförskap i födelselandet är omänskligt.

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 5 augusti 2008

Västbanken i Skandinavien



”Västbanken i Skandinavien”
Intervju med Ron Nachman, borgmästare i staden Ariel i Samarien

Ron Nachman är borgmästare i den israeliska staden Ariel i Samarien, området mellan Israel och Jordanien som också kallas för Västbanken.


Rent formellt tillhör området vare sig Israel, den nuvarande ockupationsmakten, eller Jordanien, den tidigare ockupationsmakten. Inte heller har området tillhört något annat land i modern tid. Man får gå tillbaka ett par tusen år för att hitta nationell tillhörighet för detta markstycke, då som judiska kungadömen. Sedan dess har ockupationer av kortare eller längre perioder avlöst varandra.

Jordansk ockupation


Och därav den moderna tidens låsta politiska läget – Jordanien ockuperade området och fördrev judarna därifrån 1948; i ett panarabiskt krig mot den judiska staten 1967 lyckades Israel kasta ut jordanierna därifrån och ockuperar nu området, och sedan dess kräver de lokala palestina-araberna något de aldrig tidigare krävt eller haft; nämligen att området ska rensas från judar för att bli ett framtida oberoende arabiskt land, ytterligare ett utöver de 22 arabiska länder som redan finns i Mellanöstern. Israel har konsekvent sagt att etablerandet av ytterligare ett arabiskt land möter inget hinder, under förutsättning att detta 23:e arabiska land byggs vid sidan om världens enda judiska stat, istället för som Palestinska Myndighet, Hamas, Hizbollah, Iran, Syrien med flera kräver – på ruinerna av den judiska staten.

Ron Nachman är borgmästare i staden Ariel som är byggd på en tidigare obebodd bergskedja. Fast det är en sanning med modifikation: här fanns det visst boende tidigare, judiska städer från ungefär 2000 år sedan har hittats vid arkeologiska utgrävningar. De invandrande araberna har enligt tradition byggt sina samhällen i dalarna, aldrig på kullarna eller bergskedjorna, varför området länge låg öde.

Ron Nachman minns ett besök i Skandinavien, i Norge år 2000. Han var bjuden av en kristen grupp för att tala om framtiden och utsikterna för fred samt för att samla in pengar till utvecklingsprojekt. Norsk TV intervjuade honom efteråt.

Skandinaviens Västbank


Han skrädde inte sina ord. ”Norge är Skandinaviens Västbank. Tänk er en snar framtid med följande scenario: ni har redan en stor pakistansk minoritet i Oslo, faktiskt den största pakistanska minoriteten per capita i hela Europa. Vad skulle hända om deras familjer i flera generationsled nu plötsligt krävde ”rätten att återvända” till Norge, så som palestinska araber som aldrig har bott i Samarien kräver ”rätten att återvända” till ett område de aldrig varit i. Jag skulle vilja se hur Norge hanterade en sådan situation. Ändå är det Norge och Sverige som går i spetsen för kravet att araber som aldrig varit i Samarien – och vars föräldrar förresten själva invandrade dit bara några år tidigare i jakt på arbete – ska få fritt tillträde hit. Jag säger rakt ut: Oslo(-processen) är själva grundorsaken till hela regionens politiska och ekonomiska problem.”

Det märks att Ron Nachman inte är rädd att säga sin mening. ”Jag sade till Norsk TV:s generaldirektör att den så kallade ’muren’ finns enbart på er TV. Endast tre procent av anti-terrorstaketet består av mur men då detta är det enda som visas i rutan, kan man bara dra en av två möjliga slutsatser: antingen ljuger era journalister medvetet och är därför ett skam för yrket, eller så är ni rätt så korkade eftersom ni skriver vältaligt om något ni inte har sett och inte skriver alls om något ni verkligen har sett. Själv skulle jag kalla min stad för en ’gated community’, alltså ett samhälle som är skyddat från utomstående. Skyddet kan ju alltid tas bort den dagen det inte behövs, men med de många bestialiska mord på våra civila, utförda av araber som anser att mord på judar på något sätt skapar förutsättningarna för en egen stat, föredrar vi att skydda oss själva tills ni i Skandinavien kan övertyga era arabiska vänner att sluta med otyget.”

Effektivt säkerhetsbarriär


Jag frågar borgmästaren om denna omtalade säkerhetsbarriär har varit effektiv. ”Absolut!” säger han och tillägger: ”Morden på våra oskyldiga civila har minskat med ungefär 97 procent. Men allra bäst vore ju om barriären inte fanns, inte behövdes. Se här, vi kan alltid plocka ner den på några korta dagar, det är ju bara elektroniskt övervakad ståltråd och, på vissa ställen där ni älskar att filma, betongmur. Vi kan jämna den med marken, plantera gräs och träd så ingen skulle veta att den någonsin funnits. Samma sak kan man tyvärr inte säga om alla de civila liv som släckts och alltjämt skulle släckas om barriären inte fanns. Förmå era vänner att sluta sin terrorverksamhet och resultatet av deras terror – barriären – försvinner också. Barriären är tillfällig, de döda är borta permanent.”

Hinder mot fredlig samlevnad


Jag frågar Ron Nachman vilka enligt hans mening mer specifikt utgör hinder i den delikata balansen som krävs för fredlig samlevnad i området. ”Främst ISM, som är en illa dold palestinsk-arabisk terrororganisation trots det tjusiga namnet; vänstern; de tyvärr vilseledda ”fredsälskare” som bara ställer krav på Israel men inga krav alls på någon annan – inte på palestina-araberna, inte på Hizbollah, Syrien, Kina angående Tibet, Ryssland angående Tjetjenien, Burma angående sin egen civilbefolkning, Sudan angående massakrerna i Darfur – listan är hur lång som helst.”

”Men det största faktiska hindret utgörs av omvärldens urskiljningslösa och omdömeslösa finansiering av palestinsk-arabisk orubblighet. Omvärldens finansiering, via både privata organisationer och regeringar, säger de arabiska extremisterna en enda sak: de avkrävs ingenting och kommer aldrig att avkrävas något – inga kompromisser, ingen insyn, inga svar. De bara tar emot – från era skattepengar. Samtidigt säger denna ohämmade finansiering av palestinsk-arabisk verksamhet – och total avsaknad av finansiering av israelisk verksamhet – en annan sak: det är legitimt för utländska intressen att underminera den suveräna judiska staten Israel och dess demokrati på ett sätt som är fullständing otänkbart någon annanstans. Man öser in pengar för att välta omkull en demokratisk process i ett demokratiskt land. Men jag säger rakt ut: det är fel att lägga sig i, det kommer aldrig att leda till något produktivt.”

Utländska besserwisser förstör fredsmöjligheter


Jag frågar Ron Nachman hur detta konstanta bombardemang från utlänningar, både privata och officiella, påverkar situationen. ”Inte alls, de påverkar ingenting på marken, det är bara deras attityd som är förolämpande. Och när man förolämpas är man inte precis benägen att lyssna. Titta här, jag kommer inte till Sverige och lägger mig i hur ni behandlar era samer eller talar om för er hur ni ska hantera deras anspråk i norr. Jag använder inte stora summor skattepengar för att underblåsa hat och motvilja bland vissa delar av den svenska befolkningen mot andra delar av befolkningen eller mot era grannar. Enligt min mening har ni fullständigt rätt att sköta era affärer själva. Skulle ni fråga mig om råd skulle jag med glädje dela med mig av mina kunskaper i den mån jag hade några om era mycket specifika förhållanden, men jag vet faktiskt inte så mycket om hur man driver ett multinationellt företag som Volvo, jag kan inget om renskötsel, här uppe i öknen har vi liksom ingen stor erfarenhet av snöröjning. Alltså skulle jag förmodligen tacka för förtroendet – i den mån jag tillfrågades – men hålla tyst. Men ni i Sverige och i resten av Europa, som inte kan ett endaste dugg om Mellanöstern, dess politik, etniciteter, rättigheter, folkvandringar eller ens historia, ni anser er själva vara experter och lägger er i. Förstå detta: Skandinavien är 100% annorlunda gentemot Mellanöstern, ändå lägger ni er i. Ni är helt enkelt uttråkade, därför har ni råd med åsikter utan att förstå, utan att veta. Ni lever i en illusion om hur det är här. Ni är inte naiva, för då skulle ni vara mottagliga för bevisbar fakta och sakliga argument; ni vill helt enkelt inte lyssna, ni kan inte förmås att förstå för då skulle hela ert existensberättigande vad gäller engagemanget i Mellanöstern slås i spillror. Det vill ni undvika till varje pris.”

Selektiv kritik, opportun tystnad


Ron Nachman ger ett exempel. ”Detta med ’Land for Peace” – mark i utbyte mot fred – är något ni enbart åberopar när det gäller Israel. Inte när det gäller Storbritannien och Falklandsöarna – ett långvarigt irritationsmoment som till och med lett till krig med Argentina. Inte när det gäller Kinas 60-åriga våldtäkt på Tibet – er handel med Kina är större än någonsin samtidigt som röster höjs för att bojkotta all handel med Israel. Inte när det gäller Japan och ön Sakhlin; inte Ryssland och den fullständiga demoleringen av Tjetjenien – ni säljer fler Volvofordon till Ryssland än någonsin och Ryssland blir snart företagets näststörsta exportmarknad, det finns till och med Volvofabriker där. Ändå leder Sverige resten av Europa i kritik av Israel. Det är dubbelmoral utan like. Belgien, Frankrike, Storbritannien, som i stort sätt ägde hela världen till för inte så länge sedan, kuvade nationalstat efter nationalstat i hunger efter makt och pengar, men det har aldrig rests krav på mark i utbyte mot fred eller krav på dessa tre länders utplåning från världskartan. Endast här, där det aldrig någonsin funnits någon palestinsk-arabisk stat, enbart en palestinsk-judisk – eller rättare sagt två palestinsk-judiska stater – endast här krävs mark i utbyte mot fred. Av utomstående!”

Svensk inblandning har orsakat än mer våld


”Och vilken fred sedan? Vad har palestina-araberna – med er hjälp – åstadkommit sedan vi inledde processen ”mark i utbyte mot fred”? Aggression. Mord. Självmordsbombningar. Raketer. Granater. Detta är trejde gång ni upprepar samma misstag – vi utrymde Libanon till 100%, varifrån vi bombades i våra egna hem, och vi fick ett krig med Hizbollah. Vi utrymde Gaza till 100% och raketanfallen ökade med 500% – med 8000 missiler avfyrade mot våra städer. Nu kräver samma kloka människor att vi ska upprepa samma mönster i Judéen och Samarien. Till vilken nytta? De flesta normalt funtade människor skulle säga att det är värt att pröva något nytt om det finns någorlunda utsikterna för framgång. Men med facit i handen har vi sett att vi tidigare har gjort precis det ni kräver av oss nu, och resultatet har blivit död och förstörelse. Man behöver inte precis vara kärnfysiker för att inse att de som förespråkar detta lever i en egen värld. Förmå palestina-araberna att leva i fred med oss först, sedan kan vi diskutera saken, men att upprepade gånger stånga pannan blodigt på samma sätt och varje gång tro att resultatet kommer att bli annorlunda är bara befängt.”

FNs roll i det fortsatta våldet


Som om inte intervjun redan är tillräckligt livlig, hettar det till ordentligt när jag tar upp ämnet FN. Det märks att Ron Nachman inte gillar oschysst spel. ”Den israeliska regeringen godkänner byggandet av 20 lägenheter – inte 20 städer utan 20 lägenheter – för att minska trångboddheten i ett samhälle i Samarien, och tro’t eller ej men detta avhandlas i självaste FN-skrapan! FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon fördömer det från talarstolen!”

”Jag ringde upp honom, jag tackade honom för hans engagemang i världens svåra problem. Alltså inte slakten i Darfur, för det diskuterades inte; inte slakten i Burma, för det diskuterades inte; inte slakten i Tjetjenien, för det diskuterades inte; men byggandet av 20 lägenheter i Samarien. Jag bjöd in honom för att komma hit och se situationen själv innan han delgav oss sin åsikt. Han tackade artigt nej, det är uppenbarligen lättare att kritisera på avstånd utan att störas av fakta.”

”Jag var på mottagning med Storbrittaniens före detta premiärminister Tony Blair, som är Kvartettens speciella sändebud till Mellanöstern. Jag tyckte, naturligt nog, att det skulle vara bra för ett sändebud att bese området från första parkett så han kunde bilda sig en uppfattning. Jag bad honom om hjälp för ökad välfärd för judar och araber – både muslimer och kristna – genom att undersöka situationen på plats. Du kan inte ’skapa’ fred från en bekväm fåtölj i London, fred måste göras mellan grannar. Vill du bidra till denna fred måste du träffa dessa grannar. Vi vill ha fred, palestina-araberna säger de vill ha fred. Varför inte komma hit och prata med oss båda på ort och ställe, hjälp oss på plats?”

Fåtöljsexperter


”Allt jag fick som svar var ett stammat ’Du förstår det är inte så lätt’”. Varför, frågade jag? Du vill ju hjälpa, kom hit och hjälp oss då. ’Det är lite mer komplicerat än så’, fick jag som svar. De andra inbjudna tittade på varandra – här är mannen som säger sig vilja hjälpa men kan inte tänka sig komma till området han säger sig vilja hjälpa.”

”Det är just problemet: alla ’experter’ är experter på att delge sina åsikter, men är inte experter på att göra något konstruktivt,” säger staden Ariels måttligt provokativa borgmästare Ron Nachman.

Återkalla Fredspriset från dem som förhindrade freden


Borgmästaren har ett speciellt önskemål gällande Skandinavien: ”Ni har under många år skänkt Nobelpris för excellens i många områden, inklusive i den politiska arenan – Rabin, Peres och Arafat fick Nobels Fredspris 1994.”

”14 år senare har vi krig i Gaza, krig i Libanon, daglig terrorism i Judéen och Samarien, hotande kärnvapenkrig från Iran, kidnappningar, självmordsbombningar. Och dessa tre herrar fick Nobels Fredspris.”

”Jag vill att priset krävs tillbaka, även postumt i fallen Rabin och Arafat, eftersom man inte bör få pris för något så förfärligt som de har skänkt världen: oförminskat krig och elände som drabbar både araber och judar. Detta kallar jag att stå till svars för sina handlingar, att erkänna sina misstag. Enbart om vi inser våra misstag kan vi göra annorlunda nästa gång för att nå verkliga förbättringar, till allas fördel, palestina-araber såväl som israeliska araber och israeliska judar. Detta skulle utgöra ett lysande exempel på civilkurage för kommande generationer.”

Fred inom räckhåll


Jag frågar slutligen om utsikterna för fred mot bakgrund av alla misstag som han anser har gjorts och som fortfarande görs.

”Jag tror freden är inom räckhåll. I Israel har vi en stark fredsrörelse, ledd framförallt av Shalom Akhscav, Fred Nu. Jag tycker inte som de, men faktum är att de finns och de syns och hörs. Så fungerar det i en demokrati. Tyvärr finns inget liknande i något enda arabland eller muslimskt land. Det är ett beklämmande faktum, och det är där ni i Skandinavien borde lägga era resurser. Hos oss finns viljan – vi har ju redan tagit initiativet. Nu väntar vi på våra arabiska grannars gensvar – och det kommer inte utan er hjälp och era massiva investeringar i riktig samhällsutveckling. Lägg era pengar på utbildning i den arabiska världen, fokusera på att utrota antisemitismen i arabvärlden, håll inne era stora donationer när ni ser att pengarna går till att ge småbarn utbildning i martyrskapets ädla konst. Och kräv insyn för varenda krona ni donerar – svinnet är enormt!”

Med dessa ord avslutar Ron Nachman intervjun i trädgården utanför hans helt vanliga parhus i staden Ariel, där han bor granne med ett dagis och en småbarnsfamilj. Sedan visar han oss sin stora passion: orkidéer. Hundratals om inte tusentals, en del så ovanliga att ingen annan israel har sett några, vare sig på bild eller levande. När dagen går mot sitt slut och politiken läggs på hyllan, njuter Ron Nachman av ett par timmar i trädgården och växthuset med sina älskade orkidéer.

Etiketter: , , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

torsdag 17 juli 2008

Avgrundsdjup skillnad mellan Israel och arabvärlden

Min semester i Israel sammanföll med återlämnandet och begravning av två israeler som kidnappades och dödades år 2006 av libanesiska Hizbollahterrorister.

Familjerna och en hel nation hölls medvetet i ovisshet om deras öde i hela två år.

Vad fick Hizbollah i utbyte?

Frihet för barnamördare
De fick frihet för Samir Kuntar, en libanes som för 30 år sedan dödade en 28-årig israel inför ögonen på hans 4-åriga dotter, och sedan krossade flickans huvud mot en sten. I Libanon välkomnades Kuntar som hjälte. Libanons premiärminister Saniora hyllade hans frigivning som ”en nationell framgång”.

Tillsammans med Kuntar överlämnades kvarlevorna av en kvinnlig terrorist, Dalal Mughrabi. Palestinska myndigheten (PA) krävde hennes kropp eftersom man ville fira hennes ”hjältemodiga gärningar”.

13 mördade judiska barn gör palestinskan till "hjältinna"
Det som gjort Dalal Mughrabi så berömd att Hizbollah och PA slåss över hennes kvarlevor är att hon i mars 1978 utförde en terrorattack som lämnade trettiosex israeliska civila döda, varav tretton barn.

PAs tidning Al-Hayat Al-Jadedda hyllade Mughrabi som en ”levande legend och ett utmärkt exempel för alla kvinnor”.

Hizbollah, Hamas och PA anser dödandet av civila judar vara höjden på deras samhällsaspirationer. Israel ser att omvärlden inte gör något för att sätta stopp för denna makabra utveckling, utan tvärt om fortsätter att finansiellt hjälpa dessa organisationer trots att attacker mot israeliska civila fortsätter medan förövarna frisläpps i utbyte mot döda israelers kroppar.

180 israeler har mördats av frisläppta terrorister sedan år 2000, barnamördaren Kuntar är bara den senaste i raden.

I Israel förstår man inte varför omvärlden inte avkräver islamisterna samma standard. Efter Kuntars frigivande anser man här att bestialiska mördare bör skickas tillbaka i kistor.

Tusentals Gazaraketer mot civila i Israel
Detta bådar inte gott för Gaza. Med israelen Gilad Schalit fortfarande kidnappad i Gaza i mer än två år, kommer förmodligen Gazaborna i en nära framtid att betala ett högt pris för detta brott mot mänskliga rättigheter. Redan nu höjs röster för att allt vatten och el skärs av tills Schalit frisläpps. Förmodligen kommer detta inte att resultera i hans frigivning, utan kanske åtföljas av dagliga israeliska bombningar mot på måfå utvalda mål i Gaza, på samma sätt som den israeliska staden Sderot har utsatts för bombardering med fler än 8000 missiler från Gaza under de senaste sju åren. Gazaborna kommer att betala ett högt pris för Gilad Schalits fortsatta fångenskap medan omvärlden inte lyfter ett finger för att hjälpa honom, lika lite som omvärlden hjälpte de två soldaterna som Hizbollah höll i två år och skickade tillbaka i kistor.

Hizbollahs människohandel
Hizbollah, som idkar människohandel, har visat att terror betalar sig. Varför skulle Hamasterrorister överlämnar en levande jude när Israel är berett att betala vad som helst för att få tillbaka en död kropp? Att döda judar är ju själva idén med terrorattackerna.

Redan för 60 år sedan sade man ”aldrig mer” när terror utövades av nazister på judar i Europa, men samma mönster upprepas idag av nazisternas arvtagare i arabvärlden.

Veckan efter att två israeler begravdes inser Israel att man bara kan lita på sig själv. Kostnaderna i arabiska liv och egendom för framtida kidnappningar – för de kommer nu obönhörligen att ske – kommer att sättas på EUs, FNs, Kvartettens och Röda Korsets konto: alla de som satt och sitter tysta medan en hel nation hålls som gisslan.

Israel värdesätter kärlek högre än hat
Ett av begravningstalen hölls av en av offrens bröder. Denne visade på den grundläggande värdeskillnaden mellan Israel och landets fiender. ”Vi levde i en värld där vi trodde att vår fiende var som oss, att vi kunde prata med människor som också ville ge sina barn ett gott liv, som också ville se blommor växa, finna sin stora kärlek och bilda familj. Precis som vi. Men det visade sig att våra fiender är vår raka motsats och att vi inte har något gemensamt. Men trots det kommer vi inte att sluta försöka.” Han sade vidare att han var stolt över att han tillhörde en nation som värdesätter kärlek högre än hat.

Hatet är finansierat av den tysta omvärldens skattebetalare.

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 22 januari 2008

Att döda sin granne är ingen mänsklig rättighet

Palestinierna i Gazaremsan skjuter uppemot 50 raketer mot civila i Israel varje dag. Israel har svarat genom att tillfälligt avbryta införsel av dieselbränsle till Gaza därför att Hamas använder bränslet i sina raketfabriker.

EU:s Kommissionär för Yttre Förbindelser Benita Ferrero-Waldner har sagt att Israel är ansvarig för ”strömavbrott i delar av Gaza, som slår mot bostäder och sjukhus”. Hon nämner inget om Gazaraketer som avfyras mot israeliska bostäder eller sjukhus – eller mot den israeliska kraftstation varifrån 70 % av Gazas el kommer. Hon är ”emot kollektiv bestraffning av civila i Gaza”, men tar inte upp kollektiv bestraffning av civila i Sderot i Israel, som i år redan beskjutits med 460 raketer.

Arabstaterna har krävt att FN:s Säkerhetsråd sammankallar ett möte om situationen i Gaza, som de betecknar som en humanitär kris.

En artificiell kris
Hamas har skapat denna ”humanitära kris” genom att dels kanalisera dieselbränslet till sina raketfabriker och dels strypa flödet av bränslet till sjukhus för att skapa skenet av en kris.

Krisen kan avslutas snabbt och permanent, genom ett stopp på raketer från Gaza mot civila i Israel, som då inte behöver ta några åtgärder alls mot Gaza. Fritt fram för bränsle och allt annat som ett normalt samhälle behöver.

Men är Gaza ett normalt samhälle? Hamas kräver rätten till gratis bränsle för att använda det för tillverkning av raketer, vilka sedan riktas mot civila i grannlandet och mot den kraftstation som förser Gaza med el. Det är en logisk absurditet.

Hamas har makten att stoppa raketerna. Det har de gjort tidigare. Hamas visade sin makt genom att med våld ta över Gaza. Hamas väljer att inte avsluta raketregnet eftersom det inte passar deras behov just nu – de är inte tillräckligt pressade.

Olika måttstock
Hamas vill hellre övertyga världen om att Gazaborna utsätts för ”kollektiv bestraffning”. Men varken Hamas eller FN, EU eller ICRC säger något om Sderots kollektiva bestraffning – sju långa års palestinsk raketbeskjutning.

Strömavbrott och brist på bränsle är inte direkt trevliga, men Hamas har dragit slutsatsen att det är en mänsklig rätt att få gratis tilldelning av bränsle medan man skjuter raketer mot civila.

Det märkliga är att länder och institutioner som ömmar för mänskliga rättigheter, som säger sig verka för fred i Mellanöstern, accepterar Hamas självpåtagna rätt att ostraffat raketbeskjuta civila samtidigt som organisationen kvitterar ut gratis bränsle för tillverkning av raketerna.

Är det skillnad på förnödenhet och förnödenhet?
Det finns ytterligare en dimension: det är ingen mänsklig rättighet att alla förnödenheter som Hamas behöver för sitt krig mot judarna i Israel ska transporteras genom Israels territorium. Hamas kan få vilka förnödenheter som helst via Egypten. Hittills har de skött detta med den äran, visserligen via tunnlar men det har inte hindrat införseln av skjutvapen, raketer, dynamit, granater, bomber, kemikalier för bomber, pengar, till och med människor. Endast civila förnödenheter tycks vara omöjliga att transportera via Egypten.

FN bör därför utveckla transportvägen via Egypten. Det arabisk-muslimska Egypten, som har olje- och gasresurser, ansvarar för 5% av det arabisk-muslimska Gazas kraftförsörjning, medan det judiska Israel, som inte har några som helst olje- eller gaskällor, ansvarar för resten. Israel förväntas sålunda bekosta sin egen undergång.

Det Hamas behöver veta är följande: att döda sin granne är ingen mänsklig rättighet.

Det är det internationella samfundets ansvar att förklara, klart och tydligt: inget mer subventionerat våld. Hamas behöver tämjas via omvärldens ekonomiska påtryckningar.

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

torsdag 1 november 2007

Mänskliga rättigheter: läpparnas bekännelse, ekonomiska intressen eller rädsla för våld?

Vad är förklaringen till att tidigare svenska regeringar aldrig satt sin betydande tyngd bakom försöken att komma till rätta med ett av nutidens värsta fall av människohandel?

Sverige har ett avundsvärt rykte som mänskliga rättigheternas förkämpe – överallt i världen och för alla lidanden förutom i ett enda fall: israeler som hålls olagligt fångna av arabiska terrorgrupper och/eller terrorstater, i vissa fall i en kvarts sekel.

Handel med människoliv och döda kroppar
1982 tillfångatog den syriska armén tre israeliska soldater – Zachary Baumel, Yehuda Katz och Tzvi Feldman.

1985 frigav Israel 1,150 fångar i utbyte mot tre israeliska soldater som kidnappats i Libanon.

1986 kidnappades den israeliske soldaten Ron Arad av den libanesiska shi’itiska
terrorgruppen Amal. Amal sålde senare Ron Arad till iranska agenter.

1986 kidnappade och mördade Irans terrormilis Hezbollah två israeliska soldater – Joseph Fink och Rahamim Alsheich.

1996 frigav Israel 123 Hezbollahterrorister i utbyte mot Joseph Finks och Rahamim Alsheichs kroppar.

1997: den israeliska soldaten Guy Hever försvann från Golanhöjderna.

1998 frigav Israel 65 fångar i utbyte mot kvarlevorna av en israelisk soldat.

Den 25 juni 2006 kidnappades den 19-årige israelen Gilad Schalit från inne i Israel av det palestinska regeringspartiet Hamas styrkor.

Den 12 juli 2006 kidnappades Ehud Goldwasser och Eldad Regev från israelisk mark av terrorister från Hezbollah, som dessutom dödade åtta israeliska soldater i räden.

Genèvekonventionen
Genèvekonventionen från 1949 beskyddar sårade soldater mot attacker och ger dem rätten till ordentlig medicinsk behandling och vård. Konventionen föreskriver också hur både sårade och icke-sårade krigsfångar skall behandlas i övrigt.

Trots Genèvekonventionens stadgar vet Israel inte ens var dessa soldater hålls fångna, än mindre hur de behandlas.

Internationella röda korset (ICRC)
Internationella röda korset säger att organisationen har mandat att besöka krigsfångar:

’Människor som har blivit tillfångatagna eller anhållna i en konflikt anses av förövarna vara fiende, och därför behövs ingripande av en neutral och självständig part som kan försäkra sig om att de tillfångatagna behandlas humant och har anständiga levnadsvillkor, samt att de har möjlighet att kommunicera med sina familjer.’

Antal fångar som ICRC besökt bara år 2002, för att ta ett enda exempel: 448,063
Antal tillfångatagna israeliska soldater som ICRC har besökt sedan 1948: 0

FN
FN har spelat en central roll i frigivningen av flera hundra fångar från israeliska fängelser. Samtliga dessa fällda terrorister har under fångenskap besökts av Röda korsets personal i enlighet med gällande regler. Många av dessa före detta fångar har sedan frigivningen utfört nya terrorattacker mot israeliska civila.

Det tål att upprepas: FN har inte fått en enda israelisk soldat fri.
Röda korset har inte besökt en enda israelisk fånge. På nästan 60 år.

De senaste 30 åren har Israel frigett nästan 7000 fångar i sina försök att få 19 israeliska soldater fria och att få tillbaka ytterligare åtta soldaters kvarlevor. Trots ingångna avtal har de berörda arabiska terrorgrupper och arabländer inte infriat sina löften. Såväl levande fångar som döda kroppar hålls kvar som gisslan. För tre veckor sedan skickade Hezbollah ett brev skrivet av israelen Ron Arad, fånge sedan 1986. Brevet var daterat några månader efter att han fängslades, men Hezbollah lämnade ut det nyss. Groteskt, människovidrigt bortom förstånd, men i västvärlden och i synnerhet i Sverige fortsätter vi att göra affärer med Iran, Syrien och Libanon, som ju håller Hezbollah med vapen, träning, logistik och mark. Och med det knark som finansierar hela terrorindustrin.

En pinsam tystnad – var är Svenska kyrkan?
Varför har tidigare svenska regeringar varit tysta? Varför har Svenska röda korset varit fullständigt tyst sedan 1948? Varför har Svenska kyrkan och Diakonia inte sagt ett enda ord i ärendet? De är annars mycket aktiva i området, organiserar manifestationer, kurser, möten, lobbyseminarier, bojkottkampanjer. Visserligen bara mot Israel och till förmån för palestinier oavsett vad dessa palestinier har gjort, men de kan inte vara emot elementära mänskliga rättigheter för israeliska fångar och deras lidande familjer, väl? Varför denna tystnad, Svenska kyrkan och Diakonia?

Varför har svenska regeringar genom tiderna och svenska företag gjort och alltjämt gör betydande affärer med terrorsponsorer som Syrien och Iran när det är just dessa länder som står bakom denna makabra och motbjudande människohandel? Det är Iran som tränar och finansierar Hezbollah och Hamas, och Syrien som står för logistiken, och det är ju Hezbollah och Hamas som håller israeliska fångar på ett sätt som går stick i stäv mot internationell rättspraxis.

Alla demokratiska politiska partier är starkt emot människohandel av alla det slag. Nu är det dags för alla svenska partier att göra sina röster hörda angående denna människovidriga slavhandel.

För alla som anser att mycket står att göra i detta fall, hänvisas till en nystartad kampanj till förmån för dessa soldaters befriande. Besök http://www.namninsamling.com/israeliska_soldater och underteckna uppropet. Om inte Svenska Kyrkan, Röda Korset, FN, Human Rights Watch, Amnesty International, Diakonia eller tidigare svenska regeringar velat göra något, kanske vi liberaler kan dra vårt strå till stacken och agera, hjälpa till att avsluta en av världens mest bortglömda orättvisor.

Vi sätter vår tilltro till den nuvarande regering, en regering av helt annan etik och moral än under tidigare år, och hoppas att den vill verka för en lösning.

Skrivit tillsammans med Talia Meyer, Student i statskunskap och mänskliga rättigheter

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer