Hopplös röd-grön Mellanösternpolitik

Palestinska regeringspartiet Fatah beslagtar palestinska terroristers kassamraketer på Västbanken och överlämnar dem till Israel, som ytterligare ett steg i en ömsesidig normalisering av relationerna.

PLO och Fatah verkar vara angelägna om att göra upp med sitt väldokumenterade förflutet som terrororganisation och till och med betalar enorma summor i kompensation till PLOs många terroroffer. Det är en anmärkningsvärd framsteg.
 
Helle Klein är tyst.
 
NATO-styrkan i Afghanistan dödar av misstag flera afghanska civila vid åtminstone två tillfällen under den senaste veckan – förödande misstag i krigets hetta i kampen mot Talibaner som slaktar religiösa och politiska oliktänkande samt kvinnor varhelst de påträffas.

Helle Klein är tyst.

Sunnimuslimer utför våldsamma attacker mot shiamuslimer, och shiamuslimer utför våldsamma attacker mot sunnimuslimer.

Helle Klein är tyst.
 
Ilmar Reepalu gör en serie fördömande uttalanden mot judar – i Sverige. Hans uttalanden upplevs som rasistiska - även av medierna och politikerna.

Helle Klein är tyst.

Arablandet Dubai är värdland för en internationell tennisturnering där israeliskan Shachar Pe’er deltar, medan israeler som ville spela tennis i den svenska staden Malmö först förbjöds av Kleins partikamrat Reepalu, sedan fick spela inför tomma läktare – och därigenom förlorade det ekonomiskt hårt trängda Malmö värdefulla biljett- och turistintäkter.
 
Helle Klein är tyst.
 
De utländska medierna börjar allt mer få upp ögonen för ett nytt Sverige vars anseende i allt högre grad befläckas röd-brunt med kontrasterande islamistiska färger i form av den gula Hizbollahflaggan och den svarta Islamiska Jihadflaggan. Den gröna Hamasflaggan har vajat i Malmö sedan länge.
 
Helle Klein är tyst.
 
Sveriges anseende som tolerant land börjar allvarligt ifrågasättas. Läs Dick Erixons utmärkta bloggpost i ämnet.
 
Helle Klein är tyst.
 
Muslimska asylsökanden flyr genom det muslimska Egypten i ett desperat försök att söka fristad i världens enda judiska land, Israel, men de skjuts i ryggen av muslimska soldater i Egypten.

Helle Klein är tyst.
 
Islamistiska Hamas attackerar det svenskaste som tänkas kan – Palmecentrets verksamhet i Gazaremsan. Läs vad SMP, Palmecentret och FiM skriver om detta väl magstarka tillvägagångsätt, då välmenande svenskt bistånd blir föremål för islamistiska påhopp.
 
Helle Klein är tyst.

Men nu äntligen tar Helle Klein bladet från munnen. Nu äntligen är hon inte tyst. Hon skriver om en ”Hoppfull rödgrön Mellanösternpolitik”. Hon hänvisar till en artikel i den i internationella journalistkretsar helt sågade populistiska publikationen Aftonbladet skriven av företrädare för extremvänstern, och hon prisar just Olof Palmes Internationella Center som tillsammans med andra aktörer ska hålla seminarium där temat är Gaza och den internationella rätten.
 
Helle Klein är inte känd för sitt sinne för humor, hon menar allvar. Hon syftar inte på man inom ramen för den internationella rätten nu ska rannsaka Hamas för att terroristorganisationen trakasserar Palmecentret i Gaza, ej heller syftar hon på att terroristorganisationen än idag skjuter missiler mot civila judar i Israel.
 
Nej, hon menar att man bör anstifta en total bojkott mot den judiska staten just för att Israel besvarar Hamas angrepp. Hon vill bland annat driva på en total svensk bojkott av all handel med Israel, i synnerhet gällande försvarsangelägenheter.
 
För drygt ett år sedan var det Ilmar Reepalu som hellre förhindrade hans stad från att tjäna välbehövliga pengar under en tennisturnering om det innebar att judar skulle komma till hans stad – inget pris var för högt för det politiska ändamålet. Slutsumman för Reepalus islamistiska vurm kostade både staden och staten mångmiljoner kronor i polisinsatser och förstörd egendom - förutom uteblivna intäkter. Läs här hur Reepalus framfart har gett namn åt ett föga hedervärt tillstånd – Malmösyndromet.
 
Och idag är det partikollegan Helle Klein, några dagar efter att två svenska soldater tragiskt stupade i Afghanistan i frontlinjen mot internationell terrorism, som anser att det är bättre att fler svenska soldater dör än att de skyddas av den bästa utrustning som finns i form av obemannade bevakningsflygplan – av israelisk tillverkning. Läs bloggen Mellanöstern Aktualia MM för en skarp analys om vilka effekter en sådan bojkott kan ha för svenskars liv.
 
Det är naturligtvis en politik som för står för det rödgröna blocket, med figurer som Reepalu, Klein och Gahrton i spetsen.

Samtidigt bör man komma ihåg att kombinationen röd + grön = brun.

Helle Klein avslutar sina tankar med det oförglömliga ”De rödgrönas artikel bådar gott för framtiden”.
 
Vilket gör det så mycket bättre att jag redan några dagar före henne skrev om just den rödgröna sörjan i en bloggpost med titeln ”Den oheliga treenigheten” och vilka förödande konsekvenser det skulle ha för Sverige och faktiskt för Mellanöstern.

Helle Klein och de rödgröna: vare sig först med nyheterna, eller speciellt logiska i sina tankar, eller ens solidariska vad gäller nationens intressen.
 
Men hörs – det gör de allt.

The unholy trinity

2010 is election year in Sweden. In power today is an alliance consisting of the Conservatives, Liberals, Centre Party and Christian Democrats.

That is something that Sweden’s communists (recently rebranded the Left Party), the extreme-left Social Democrats and ultra-left Greens want to change.

On February 17 three of these three parties’ leading lights – Urban Ahlin, Hans Linde and Per Gahrton – put forward their intended coalition’s manifesto should Sweden turn red this September.

The manifesto has one item in particular focus: the Middle East.

The headline of the trio’s article – published in Aftonbladet, the tabloid that brought the world the unresearched, unproven, refuted and subsequently withdrawn allegations of Jewish and Israeli plundering of Arab organs for profit – reads “Red-Green Collaboration for a free Palestine.”

The Communist/Left Party component of this unholy trinity demands that Swedish troops be withdrawn from Afghanistan. That is a conflict that does not concern Sweden, according to the strategists outlining the foreign policy of a possible future Swedish government. In fact, renowned extremist Jan Myrdal (read here a Hizbollah interview with him reported in Sweden’s Radio Islam, whose proprietor has served a jail sentence for anti-Semitic sedition) said after two Swedish soldiers were killed in Afghanistan that “the only good foreign soldier on Afghan soil is a dead one”.
 
However, the Red-Green Collaboration does want Swedish troops to be sent to “Palestine”. Not to shield Israeli civilians from Hamas rocket attacks on Sderot’s schools, or to protect Israelis from Hizbollah rocket attacks on Haifa hospitals, or to prevent Fatah from murdering an Israeli father of seven in Judea and Samaria/the West Bank, but to prevent Israel from responding to attacks from these organizations. For an up-to-date assessment about Fatah by analyst Caroline Glick, read her article entitled "The Fatah Fairy Tale".
 
Hamas openly maintains that it will never recognize Israel. The collaborators in Sweden’s left-wing parties that want to take over the reins of power this September have no problem with this position, signally failing to register their protest at this intransigence. It is not a new stance – Hamas always have and still continue to maintain this position.
 
Interestingly, the Red-Green Collaboration not comment on the fact that Hamas is so uninterested in compromising its strict interpretation of what the future holds in store that it is even targeting the Palme Centre (link in Swedish only). The Palme Centre is a sometimes rather shadowy Swedish NGO dedicated to legitimising Palestinian radicalism and delegitimising the Jewish state – using Swedish state funding for the purpose. Read the following article to find out more about Sweden’s involvement with shadowy, non-transparent NGOs - it contains a wealth of relevant links.
 
Furthermore, the trio of left-wing politicians do not deal with the illegal aspect of any links with Hamas, classified by the UN as a terrorist organisation. The Red-Green Collaboration support breaking the law in order to pursue their agenda of a second Palestinian state alongside Jordan, at the expense of Israel.
 
Return to Afghanistan: the Red-Green Collaboration say that should they come into power, they will cease all military cooperation with Israel. This includes the purchase, leasing and/or usage of such Israeli military hardware as airborne drones to monitor Taliban operations in Afghanistan. Despite the fact that, a few days ago, two Swedish servicemen were killed in a Taliban operation in Afghanistan. The Red-Green Collaboration maintain their highly principled stance – no defence contacts with Israel even if it means saving Swedish lives. That is something the Swedish public – which is staunchly behind the nation’s contribution to Afghanistan’s future and development – may wish to take note of.

The principles of the Red-Green Collaboration also prevent contacts between the Swedish intelligence service and its Israeli counterpart. Bearing in mind that Sweden is a safe-haven for and an increasingly front-line participator in the drive to radicalise and recruit jihadi Islamists for terror operations abroad, this is again something that the Swedish public may want to note. Not least because failure to cooperate on intelligence issues promotes increasingly unrestricted radicalization on the domestic scene in Sweden, particularly in the southern city of Malmö, whose mayor Ilmar Reepalu has made himself a name as a radical support of Islamism and a vocal critic of Swedish Jews.

On the subject of the creation of a second Palestinian Arab state alongside Jordan – where 70 percent of the population is Palestinian Arab and where the state has moved to revoke Jordanian citizenship from Palestinian Arabs – the Red-Green Collaboration demands that a first step be the dismantling of the security barrier constructed by Israel to stop Palestinian Arab suicide bombings and other terrorist attacks. However, the trio make no mention of the need to stop the Palestinian Arab terror attacks that necessitated the barrier in the first place.

Amazingly, the word “terror” does not figure in the Red-Green Collaboration’s position paper. Not once.

It is a telling discrepancy. A coalition of left-wingers and extreme left-wingers who want to take over the reins of power in Sweden, who fail to recognize or acknowledge terror abroad, are willing to sacrifice Swedish lives abroad, and who promote contravention of international law.

All so as to promote the interests of Palestine over Israel.

It seems like the Communist, Social Democratic and Green parties are campaigning in the wrong elections – it’s Ramallah they should set their sights on, not Stockholm.

After all, the current Fatah incumbent in Ramallah has already come to the end of his legal term in office and is now just staying on in power, irrespective of the legislative niceties of the situation.

In old-fashioned English this was called a coup. Possibly a dictatorship. Whatever it is, it certainly isn’t democracy.

Here is what Fatah has to say about the Palme Centre, set up in honour of Sweden’s notoriously anti-American and anti-Israel Social Democrat Olof Palme: “After the election in 2006, we were contacted by social democratic parties from many countries. But we get along best with the Swedes”.

It figures.
 
Watch this space in September for the Swedish election results.

There IS justice in this world.

Well, at least there is in the UK.

In Britain, Baroness Jenny Tonge, a Liberal Democrat lawmaker, hopped on the Swedish blood-libel bandwagon set in motion by Donald Boström (read also here, here, here, here and here).

Of course, they were far from alone. Al Jazeera, Iran, Syria, Egypt and countless others in the Arab and Islamic worlds all subscribed to the Boström/Tonge conspiracy theory whereby any allegation, however vile and unsubstantiated, may be leveled at the Jewish state of Israel with the demand that Israel should then spend its time and resources proving the allegations wrong. It is a deliberate strategy designed to slowly bleed the Jewish state to death through litigation, slander and diverted resources while inexorably stripping the nation of its legitimacy in the public consciousness.

From the viewpoint of morality it is the absolute opposite of that most fundamental tenet of western democracy – the presumption of innocence. It is a belief system that is applied universally in enlightened Western societies – except when it comes to the Jewish state.

Liberal Democrat party leader Nick Clegg has now sacked Jenny Tonge for her outrageous and unsubstantiated allegations that the Israel Defense Forces went to Haiti not to provide desperately needed aid in the aftermath of the catastrophe that tore the country apart, but merely to harvest human organs. Tonge's allegations were all the more bizarre bearing in mind her position in the Liberal Democrats as party health spokesman – a position designed to add weight to the slander.

Before she was removed from office, Baroness Tonge never saw fit in her official capacity as spokesperson on health issues to comment on the numerous documented cases of organ harvesting involving Palestinian Arabs. Of course, these cases of organ harvesting took place in the Muslim and Arab state of Jordan, rendering them automatically of no interest to her agenda. She also never either managed to issue a statement on the documented illegal traffic in human organs in the Muslim and Arab state of Egypt.

Commenting on what some might call the racist nature of Tonge's selectivity, party leader Nick Clegg said that Tonge’s remarks were “wrong, distasteful and provocative”. Baroness Tonge is hopefully now at her local Job Centre looking for work that does not involve verbal skills.

Hats off to Nick Clegg.

Justice of a totally different sort was dispensed this past week by Palestinian President-unelect Mahmoud Abbas.

According to the Palestinian constitution, his time at the helm passed its sell-by date some time ago but Abbas still keeps a firm grasp of the reins. Determined to put on a good show for the West, which via unfathomable – and often largely non-transparent – EU and UN funding bankrolls a Palestinian society not required to work, study, construct permanent housing, produce goods, stop systematic racist indoctrination or in any way contribute to the betterment of that society, Abbas recently appointed former Fatah intelligence official Mr Fahmi Shabaneh to investigate and stamp out corruption in official Palestinian society (i.e.Fatah).

Mr Shabaneh, who used to head the anti-corruption unit of the Palestinian GIS (General Intelligence Service), was however coerced into quitting his job after he uncovered several cases of financial, administrative and sexual corruption among PA President Mahmoud Abbas’s closest allies.

Thanks to his diligence in doing the job President Abbas asked him to do, Mr Shabaneh has now been accused of “collaboration with Israel” and a warrant has been issued for his arrest. The accusations against Shabaneh come from none other than PA President Mahmoud Abbas and his Fatah party, and the warrant for Shabaneh’s arrest for uncovering the corruption has been issued by the same Fatah – which runs the PA government led by Mahmoud Abbas.

Out with the old, in with the ... well, same-old-same-old, really.

Transparency and justice usually go hand in hand.

In the UK as in any other civilized society that’s the way it works.

On the other hand we have the Palestinian Authority. Paid for by us.


For additional references on the disproved organ harvesting slander:
National Post
Seattle Times
Bellingham Herald
Israel National News
Huffington Post
Pro Kerala
Florida Chamber of Commerce
Solomonia
Astute Blogger
New English Review
Free Republic
Ynet
United Jerusalem

 
For additional references on the case of disgraced Liberal Democrat Jenny Tonge:
Telegraph
Telegraph
Ynet
Congoo
Solomonia
Discarded Lies
Gazette Live
Ealing Gazette
Mirror
Daily Mail
Daily Express
Liverpool Echo
Newsbag
Israel Matzav
World BB News
India Times

Höj trycket på Israel

Kom ihåg: enbart Israel är skyldig.

Till allt.

Israel gick till anfall i Gaza i december 2008. Utan någon som helst anledning.


Hamas "militant" i civila kläda (brott mot Genevekonventionen) skjuter missil mot civila israeler (brott mot Genevekonventionen) från ett civilt palestinskt-arabist bostadsområde (brott mot Genevekonventionen).

Det enda Gazas befolkning gjorde var att odla blommor och ibland gå till moskén där de hörde predikningar om fred och samförstånd.

Hamas parlamentsledamot Fathi Hammad, i Hamas Al-Aqsa TV 081002
”Allah betraktar varje dödad jude som första steget mot dödandet av 30 miljoner judar.”

I sin krigsföring mot detta fredliga folk använde sig Israel av okonventionella vapen. Israel är skyldig till psykologisk krigsföring – de bombar misstänkta målområden ibland flera timmar i förväg – med flygblad. Flygbladen ökar det omänskliga psykologiska trycket. Visserligen påtalar flygbladen att målområdet används för lagring av vapen och för att dölja tunnlarna som används för att importera vapnen och att Israel ger de närboende ett antal timmar att ta med sig sina personliga tillhörigheter för att undvika onödiga förluster. Men det ger ändå upphov till ett omänskligt tryck – vetskapen om att om några timmar kommer ens hem att sprängas sönder bara för att det används som täckmantel för raketattacker mot judar ett par kilometer längre bort. Omänskligt.

Inne i den belägrade Gazaremsan tillåter inte Israel import av vare sig mat eller medicin, bränsle eller kläder.


En del av de israeliska matimporterna till Gaza som enligt TT och andra terrorsponsorer inte förekommer.

Det enda som kommer in i Gazaremsan är raketer och skjutvapen. De grymma israelerna har raffinerade system för att sniffa ut illegalt importerade barnkläder och mediciner, träningsskor och chokladkex, men har ännu inte utvecklat ett system för att sniffa ut explosiva ämnen – för raketmaterial fortsätter obehindrat att välla in i Gazaremsan. Tur för befolkningen att åtminstone den högstprioriterade importen fungerar störningsfritt.

Nu är kriget över. Det vill säga, Hamas i Gaza har sagt att kriget är över och att vapenvila ha inträtt. Därför har de bara skjutit ett 70-tal missiler mot israeliska civila de senaste dagarna – man måste ju ge freden en chans. 70 missiler på 5 veckor är inte krig, det är bara en påminnelse om att man finns. Ungefär som när du får ett reklamblad i brevlådan från ICA som påminner om att de finns och att de har olika veckoerbjudanden.

Hamas veckoerbjudande den gångna veckan var 5 Gradmissiler mot Ashkelon i Israel. Ashkelon levererar 70 procent av Gazas el. Det andra specialerbjudandet riktades till skolverksamheten – ytterligare Kassamraketer mot förskolebarn i Sderot.

Men omvärlden har fått nog. För att visa sin beslutsamhet har EUs speciella sändebud Javier Solana varit i Gaza och talat klarspråk. Det har även USAs John Kerry, Kvartettens Tony Blair och många fler.

De har alla varit föredömligt klarspråkiga: ”Inga mer pengar förutom de miljarder ni får idag – som tillägg till de mångmiljarder ni redan fått utan att uträtta något – om inte ni i Hamas och ni i Fatah håller varandra i hand när ni tar emot pengarna.”

För detta med två olika palestinska regeringar börjar bli ett problem för omvärldens redovisningssystem: regeringarna fortsätter gärna att ta stora summor pengar från det egna folks redan hårt ansträngda sjukvård och skolgång – det har gått bra hittills under 61 år – men finansinspektionen börjar nu fråga varför dessa anslag plötsligt har fördubblats.

Och då måste man förklara att den icke-arabiska världen under 61 år har betalat för att behålla palestinska araber som flyktingar i de broderliga arabländerna, men när de palestinska flyktingarna inte längre pratar med varandra och Fatah och Hamas går sina skilda vägar måste omvärlden nu fördubbla sina utbetalningar – för nu är det två mottagare. För visst måste palestinierna fortsätta att underhållas. Hårt arbetande människor med ansträngd ekonomi i Sverige, England, Frankrike, Danmark, Tyskland, Norge och så vidare har säkert inget emot att dra åt svångremmen ytterligare några hack medan palestinierna underhålls. I utbyte mot inget.

Och hela problemet kan ju lösas så enkelt:

Israel måste sluta bomba. Israel måste sluta omringa. Israel måste öppna gränsen till sina fiender. Israel måste tillåta massinvandring. Israel måste upphöra med säkerhetskontroller för araber på Västbanken. Men måste fortsätta med säkerhetskontroller för judar i Israel – eftersom anledningen är densamma: arabisk terrorism.

Israel måste leverera allt el till Gaza – även när Gazas raketer slår ut elkraftverket. Israel måste sluta söka igenom palestinska ambulanser – även när de smugglar in både bomber och efterlysta terrorister.

Israel måste sluta uppträda provokativt. Genom att existera. Och framför allt genom att spela tennis. Eller taekwondo. Eller sjunga i Eurovisionsschlagerfestivalen. Israel måste sluta odla frukt och grönsaker. Israel måste upphöra med att utveckla datorer, mobiltelefoner, medicinska innovationer, bevattningsanläggningar.

Israel måste, Israel måste.

Och vad måste palestinierna?

Det är en fråga utan svar, för ingen har någonsin kommit på den befängda idén att fråga dem vad de är beredda att kompromissa om. För ”kompromiss” finns inte i vokabulären. Än mindre i strategin.

Allt. De måste få allt från Medelhavet till Jordanfloden.

Det är vad Fatah måste ha, det är vad Hamas måste ha.
Finn fem fel: Fatahs respektive Hamas symbol: Hela Israel erövrat med vapen i hand. Fatah föredrar skjutvapen, Hamas vill hellre ha svärdet för att göra jobbet. Målet är likadant, sättet skiljer, resultatet är exaxt samma. Judarna dör. Alla judar. Överallt.

För varje utländsk påtryckning på Israel att ge upp utan att få något i retur, rycker domedagen allt närmare.

Dagen då världens enda judiska land inser hur ensamt det står och vad som måste göras för att överleva.

En promille. Om endast en promille av den tyngd som läggs på blint stöd till palestinierna istället lades på motkrav på palestinierna, skulle situationen genomgå en helomvändning.

En promille. Men ingen har kommit på den absurda tanken att någonsin be en arabisk diktatur att uppföra sig civiliserat. Man vänder hellre till grannen och i ren frustration fördubblar istället trycket på grannen.

När man gör det känner jublet från biståndsivrarna och deras stödtrupper inga gränser. Allt oftare speglas det i rent antisemitiska termer – de gånger man glömmer täckmanteln om att man uttrycker antipati mot Israel, inte hat mot judar. Oftast bryr man sig inte – den råa tonen lyser allt klarare. Fråga Lars Ohly vilkas bloggar han uppskattar mest – en ökänd antisemit hamnar högst på listan.

Hur var uttrycket? As ye sow, so shall ye reap, Det du sår skall du skörda. Skördetiden kommer allt närmare. Lien har redan vässats för länge sedan i förberedelse för denna skördetid.

Men i väst är vi för upptagna med att betala räkningen för utsädet för att titta närmare på vad som planteras i grannens åkermark – finansierad med våra pengar.

I väst har vi inte ens tid att fråga varför palestinierna i utbyte mot alla dessa miljarder inte frisläpper den unge israelen Gilad Schalit, som nu suttit i en underjordisk håla i Gaza i 1000 dagar. Kidnappad från Israel. Inte ens för miljarder kronor släpps Schalit fri.

Inget konstigt i och för sig – ingen har ens länkat ihop det fortsatta biståndsblödandet till hans frisläppande ut olaglig fångenskap.

Som sagt: det du sår skall du skörda.

Haaretz, SvD, GP, HD, Skanskan, Sydsvenskan, KD, VK, NWT, Sydsvenskan, AB, AB, KvP, SydS, SvD, Melanie Phillips, CD, Al Hamatzav, FiM, SydS, SydS, SydS, GP, Skanskan, MXp, TT, AB, NWT, Expressen, SvD, DN, SydS,

Krig i vår tid

Den odemokratiska palestinska Hamasregeringen i Gazaremsan startade ett krig och vann.

Kriget fördes mot den lika odemokratiska palestinska Fatahregeringen på Västbanken.

Gazaregeringen vann kriget men förlorade anseendet – den isolerades internationellt och till och med bistånd stryptes. Gazas civila befolkning började lida nöd.

För att råda bot på bristerna förde den odemokratiska palestinska regeringen i Gazaremsan krig mot sin judiska grannstat och vann.

Vann?

Ja, vann. Visserligen inte militärt, för det var ett fullständigt nederlag. Men ekonomiskt, och anseendemässigt.

Det internationella samfundet var fast beslutet att Hamas krigföring mot civila Fataharaber i Gazaremsan skulle beivras. Och är nu lika fast besluten att Hamas krigföring mot civila israeliska judar ska premieras – FN, EU, USA, Sverige står alla i kö för att mångfaldiga den finansiella hjälpen till Gaza efter dess senaste krig.

Kriget var ju bara mot judar.

Civila judar.

Och Gazas befolkning får inte bestraffas för att kriget mot judarna inte lyckades. Denna gång.

Så nu anstränger sig omvärlden för att säkerställa en ”försoning” mellan Fatah och Hamas. De palestinska araberna måste förhindras från att lida som resultat av sina egna beslut och misstag.

Fem gånger har Hamas och Fatah träffats i Egypten de senaste två månaderna för att försöka hitta vägen tillbaka till varandra. Fatah har redan släppt ett femtiotal Hamasfångar på Västbanken. Hamas har som bekant redan skjutit ett femtiotal Fatahmedlemmar i knäna för att hjälpa dem bli bättre medborgare i den spirande palestinska demokratin. Spelar mindre roll nu när allt ska glömmas och förberedelserna fortsätter för nästa rond.

Och omvärlden står med handen redan djupt nergrävd i plånboken: EU kommer att bistå palestinierna med 556 miljoner dollar under 2009, medan USA, som inte vill vara sämre, har lovat 900 miljoner.

Hittills har palestinierna inte byggt ett enda jordbruk eller fabrik. Gödningsmedel till jordbruk används istället som drivmedel för raketer och de enda fabrikerna som sett dagens ljus är raketfabriker.

Tvärt om så demonterades hela jordbruksinfrastrukturen som Israel lämnade som gåva i Gaza 2005. Gazaborna är idag fattigare under palestinskt styre än tidigare under israeliskt styre.

Och omvärlden tänker nu fördubbla sina ansträngningar och sina anslag till detta samhälle.

Världens minst produktiva samhälle. Ett samhälle som hittills har sväljt miljarder i gratis bistånd utan att åstadkomma demokrati, industri, jordbruk, mänskliga rättigheter, religiös tolerans.

Nya pengar till ett gammalt problem.

Det arabiska Hamas krig mot det arabiska Fatah resulterar i Hamas isolering.

Det arabiska Hamas krig mot det judiska Israel resulterar i att Hamas isolering bryts – omvärlden tävlar om att vara först och störst med biståndsanslagen.

Bistånd som kommer att leda till nästa krig eftersom palestinierna förhindras från att betala priset för sina egna felsteg.

Därmed är det bäddat för ännu mer krig i vår tid – och i framtiden.

JPost, GP, Kuriren, 24, YLE, NSD

Sverige i finansiell kris och Västbanken i förtroendekris

Svenska biståndsmiljarder fortsätter ändå att pumpas in i Västbanken.

Palestiniernas icke-president Mahmoud Abbas från Fatahrörelsen är på besök i Sverige. Hans mandatperiod har gått ut men han sitter ändå kvar vid makten.



Palestinsk president Mahmud Abbas välkomnas av Fatahsoldater. Nazisalut.

Abbas är inte här på artighetsvisit. Han är här för att ta med sig så mycket pengar som möjlighet i bagaget hem till Ramallah. Han styr i vissa delar av den staden, men inte så mycket mer. Inte på hela Västbanken, för det finns många palestinska araber som gärna skulle vilja döda honom. Och absolut inte i Gazaremsan, där Irans förlängda arm Hamas sedan länge styr med järnhand. Med, stöld, terror, tortyr och arkebusering som maktmedel och med Talibanliknande kvinnoförtryck som mål.

Ett av målen, rättare sagt. Det andra målet är förintelsen av Israel och av judarna. Till det ädla målet används barnen som levande vapen.



http://www.youtube.com/watch?v=eTGbP55HGi8

Sverige tycks ännu inte gett upp hoppet om att med svenskarnas surt förvärvade skattepengar styra utvecklingen i Mellanöstern.

Hittills under 61 år har dessa pengar endast borgat för fortsatt terror i de palestinsk-arabiska samhällen, åsidosättande av mänskliga rättigheter hos den egna befolkningen och hos grannbefolkningen i Israel, samt en oförmåga att se sig själv som annat än offer.

Miljarderna har inte använts till att bygga upp en livskraftig industriell infrastruktur eller avancerat jordbruk som i grannlandet Israel, eller fri- och demokratiska rättigheter på den politiska planen, eller ett konkurrenskraftigt bankväsende på den finansiella planen, eller utbildning i samförstånd och för god grannsämja på den akademisk-sociala planen.

Miljarderna har använts till att bevara status quo. Situationen från 1948 kvarstår än idag. På Västbanken och i Gazaremsan men ingen annanstans i världen tycks klockan ha stannat. Biståndsmiljarderna fortsätter att rulla in som om det hade skett en massiv jordbävning eller annan omvärldsförändring igår eller för ett par dagar sedan. Men det som skedde – det panarabiska kriget som satt sammanlagt 1,5 miljoner människor i rörelse – skedde redan för 61 år sedan när fem arabiska arméer plus de lokala palestinska araberna attackerade den judiska staten Israel. Som följd av detta arabiska krig flydde ungefär 650 000 araber från sina hem, samtidigt som ungefär 850 000 judar fick fly från sina hem i arabvärlden.

Dagens situation härstammar direkt från den händelse. Judarna har integrerats i Israel och i resten av världen, medan FNs arabiska och muslimska majoritet har bestämt att de palestinska araberna ska hållas kvar som eviga flyktingar, finansiellt understödda av hela omvärlden förutom arabländerna som orsakade flyktingströmmen från allra första början.

Det är mot denna bakgrund som ”president-utan-val” Mahmoud Abbas besök till svenska Riksbankens djupaste gömmor ska betraktas. Att föreviga palestiniernas fortsatta arbetsvägran kostar pengar. Svenska pengar. Arabvärldens fortsatta vägran att stödja de palestinska arabernas eviga flyktingskap kostar också svenska skattebetalare stora mängder svenska pengar.

Tidningar i arabvärlden tycks inse det som svenska politiker inte inser: pengar till Mahmoud Abbas och hans Fatahmilis är lika med pengar till Khaled Mashaal och hans Hamasmilis. Pengarna till Abbas är ett sätt att kringgå förbudet mot att ge finansiellt understöd till terroristorganisationen Hamas – som under det pågående ”vapenstilleståndet” har avfyrat 65 missiler mot israeliska civila. När svenska kronor vandrar ur landet i Mahmoud Abbas handbagage borde man ha klart för sig hur dessa pengar används.

Judar i södra Israel vet hur svenska pengar används. Sjukhusen i södra Israel som tar emot raketskadade civila vet hur svenska pengar används. Tidningar i arabvärlden vet hur svenska pengar används. Fatah och Hamas vet hur svenska pengar används.

Endast den svenska regeringen inte vet hur svenska pengar används.

Kanske är man allt för upptagen med att skära ner anslagen till de svenska skolorna och sjukhusen för att hinna analysera hur svenska pengar används utomlands.


GP, AB, SvD, Regeringen, Sydsvenskan, KT, Världen Idag, NWT, Norran, Dagen


Lyssna också på:
Arutz7 (ungefär halvvägs igenom, utländskt reportage om vart Sverige är på väg, med fokus på Malmö)

Läs också följande för att skaffa en bild av det Sverige från vilket pengar tas för att understödja Fatah/Hamas:
FiM, FiM2

Tidigare inlägg om svenskt bistånd:
IM, IM2

Kompromiss lektion A1 enligt palestinierna

I det palestinska samhället är kompromisskonsten lika raffinerad som den är enkel: ge oss vad vi vill ha.

Annars…

Den unge israeliske grabben Gilad Schalit har nu suttit i en underjordisk håla någonstans i Gaza – om han överhuvudtaget lever – i nästan 1000 dygn. Utan tillgång till familj, Röda korset, läkare, advokat – han har naturligtvis inte anklagats för något, han är helt enkelt en gisslan som kidnappades från Israel, en bricka i ett makabert palestinskt förhandlingsspel med människoöden som insats.

Hamas, som håller Gilad Schalit olagligt fången sedan hans kidnappning, vill att över 1000 dömda terrorister ska friges i utbyte mot honom. 1000 mot 1 är en bra proportion enligt Hamas. Ändå klagar Hamas när siffror över krigsskadade och dödade palestinier är högre än de i Israel – uppenbarligen är proportionalitet intressant endast när den tjänar palestinska syften.

Men kompromiss då? Är inte Hamas intresserade av en kompromiss? Absolut. I utbyte mot Gilad Schalit vill de ha 1000 dömda terrorister. Slut på diskussionen. Men inte riktigt slut på diskussionen. För bland de morddömda terroristerna vill Hamas även att Fatahs Marwan Barghouti friges.

Nu börjar det bli intressant. Den palestinska Hamasregeringen och den palestinska Fatahregeringen är i luven på varandra, har till och med utkämpat krig mot varandra. Men hur kan palestinierna ha två regeringar kanske du frågar? Svaret är enkelt: kompromiss. Man kompromissar om makten och marken. Fatah tar med våld det de kan på Västbanken, och Hamas tar med våld det de kan på Gazaremsan. Vips har man plötsligt två regeringar. Två regeringar som undan för undan utrotar varandra på var sin lilla täppa.

Men Marwan Barghouti? Han tillhör ju Fatah, varför skulle då Hamas kräva att Israel släpper den femfaldigt livstidsdömde Fatahterroristen? Här når den palestinske kompromissviljan ännu högre höjder: Hamas vill se Fatahs Barghouti släppt eftersom Fatah inte vill att han ska släppas.

Och Fatah vill inte att Barghouti släpps eftersom han hotar Fatahs ledare Mahmoud Abbas. Abbas skickade nyligen sin rådgivare Hussein a-Sheikh till Barghouti för att avråda honom från att kritisera Fatah om Israel frisläpper honom.

Varför skulle Marwan Barghouti kritisera sitt eget parti Fatah? Jo, för att Fatah inte har hållit partival de senaste två decennierna. All makt och alla pengar koncentreras hos ledaren – tidigare Yasser Arafat under vars styre miljarder kronor donerade av det internationella samfundet försvann medan palestinierna fortsatte att leva i misär, och idag Mahmoud Abbas – denne ”moderat” som varnar politiska rivaler att inte kritisera partiet och styret.

Så Hamas kompromissar genom att sätta frigivning av Barghouti från den rivaliserande Fatah som högsta prioritet.

Och Fatah kompromissar genom att försöka övertyga Israel att hålla partiets egen Marwan Barghouti kvar i fångenskap – fem livstidsdomar borde vara fem livstidsdomar, resonerar Fatah.

Och i spåret av det nyss avslutade israeliska valet då landets olika partier nu ligger i tuffa koalitionsförhandlingar, kompromissar alla israeliska partier med varandra om i stort sett allt för att kunna bilda nästa regering.

Det finns bara en sak som Israel inte kompromissar om: om Gilad Schalit inte friges ur sin olagliga fångenskap i Gazaremsan kommer Israel inte att öppna gränsövergångar för byggnadsmaterialet som så väl behövs för att Gazaborna ska kunna återuppbygga sina förstörda hem. Deras hem förstördes när Israel gick till angrepp mot Hamas terrorinfrastruktur i en operation som varade i 21 dagar. Dessförinnan hade Hamas och övriga terroristorganisationer angripit israeliska civila med över 10 000 missiler under 2920 dagar.

Och det är samma punkt som inte heller Hamas är villiga att kompromissa om – folket i Gazaremsan får fortsätta lida utan att kunna bygga upp sina förstörda hem bara Hamas får fortsätta driva sin heliga linje: fortsatt fångenskap för israelen Gilad Schalit.

Låt se nu: hittills har den palestinska kompromisskonsten resulterat i att palestinier i Gazaremsan har fått sina hem förstörda, de får inte möjlighet att bygga upp sina hem, Hamas får inte som de vill vilket är internationellt erkännande eftersom de håller Schalit fången, Fatah får inte som de vill vilket är kontroll över makten, Gilad Schalit och hans familj får inte som de vill vilket är hans frihet, och Israel får inte det enda de vill – lugn och fred med sina grannar – över 30 missiler har skjutits från Gazaremsan under detta senaste ”eldupphör”.

Den palestinska kompromisskonsten är sannerligen svårbegriplig.

Speciellt med tanke på att alla vinner om bara Gilad Schalit släpps ur sin olagliga fångenskap.

SvD, GP, DN, Aftonbladet, Corren, VLT, MXp, JPost1, JPost2, JPost3, Time, KCStar, AsiaNews

Konsten att välja

Israel gick till val förra veckan.

Återstår att se vem som bildar nästa regering.

Palestinierna gick till val för några år sedan.

Här är regeringen som palestinierna valde.



Hamas symbol: svärd och hela Israel


Fatah symbol: gevär och hela Israel

Eller rättare sagt regeringarna, eftersom palestinierna har två regeringar – en på Västbanken och en i Gazaremsan.

Båda två har som program att förinta den judiska grannstaten Israel - hela Israel är ju markerat på deras symboler som det framtida Palestina.

Titta nu på filmerna. Och läs texterna.

Garanterat sådant som du inte får se eller läsa i Sverige.

Sanningen. Den obekväma sanningen om situationen i Mellanöstern.

http://www.youtube.com/watch?v=tJCGqQrxCaA

http://www.youtube.com/watch?v=YSzAh9Kf-o0

Läs Al Ahram

Läs Guardian

Sanningen. Bristvara i Sverige.

Vad har hänt i Gaza?

Eller rättare sagt: vad har INTE hänt i Gaza?

Svaret på den första frågan är deprimerande kort.

Det som har hänt i Gaza under Hamas är raketterror mot israeliska civila, förtryck mot minoriteter (kristna dödas, kvinnor förtrycks och politiska oppositionella kastas antingen av från taket på en sjuvåningsbyggnad eller, om de har ”tur”, skjuts i båda ben). Annat som har hänt är att Hamas nyligen infört korsfästelse och handavhuggning som straff.
Och för två veckor sedan beslutade Hamas i Gaza att man inte skulle förlänga ”vapenvilan” med Israel (under vilken Hamas ändå sköt 830 missiler mot israeliska civila) utan istället fördubblande och tredubblande antalet missilattacker per dag.

Så långt det som har hänt i Gaza under Hamas – och tidigare under Fatah.

Den andra frågan då? Vad är det som aldrig har hänt under Hamas styre av Gaza? Den listan är mycket längre, men lika deprimerande som listan ovan: Man har inte undervisat i fred och försoning.

Hamas stadgar, introduktion: ”Israel får existera tills Islam utplånar det, precis som Islam tidigare har utplånat andra.”

Hamas stadgar, paragraf 7: ”Profeten, Allah prisar honom, har sagt: ’Domedagen kommer inte förrän muslimerna strider mot judar och dödar dem, då judarna gömmer sig bakom stenar och träden. Då säger stenarna och träden ’O muslim, O Abdullah, en jude gömmer sig bakom mig, kom hit och döda honom’.”

Är det någon som fortfarande tror att Hamas krig mot Israel har med gränser att göra? Eller handlar det om primitiv rasism, den som bygger på förnekande av andra religioners rättigheter?

Man har inte ändrat tanken om att förgöra grannlandet Israel – kartor visar att ett tilltänkt arabiskt-muslimskt Palestina ska bestå av hela Israel och där judarna ska kastas i havet.

Hamas symbol . observera kartan - HELA Israel ska bli del av Palestina.

Gaza är som bekant redan kliniskt etniskt rensat från samtliga judar (bortsett från Gilad Schalit, en jude som i 930 dagar varit fastbunden i en fängelsehåla i Gaza utan att ens fått se solljuset) – till och med de döda judarna fick grävas upp och transporteras bort.

Hamas indoktrinerar småbarn i våld, hat och antisemitism.

Man bygger inte fabriker, skapar inte arbetstillfällen, universitet. Man exporterar absolut inget – inget. Förutom 10 000 raketer som skjuts mot israeliska civila.

Hamas raketattacker utgör massterror mot Israels civila befolkning, här ett litet barn i Ashkelon efter att en missil landat i hans hem.

Palestinierna är bland de mest välutbildade i arabvärlden; internationella företag, banker, turistnäringen alla står i tur och väntar på att få etablera en produktiv verksamhet i Gaza. Det är inte Israels tillbomning av gränsövergångarna som har stoppat denna utveckling, utan det är Hamas konstanta raketregn på dessa gränsövergångar och städer i Israel som har tvingat stängningen. Orsak och verkan.

Annat som Hamas inte har gjort är att skydda sin egen befolkning. Om man startar ett krig genom att skjuta 10 000 raketer mot grannlandet och inte samtidigt skyddar den egna befolkningen mot det svar som komma skall i försöket att sätta stopp för attackerna, ja då är man förödande oansvarig mot den egna civila befolkningen. Hamas har regeringsmakten i Gaza. Regeringens främsta uppgift är att skydda den civila befolkningen. Hamas gör tvärt om – sätter de civila i direkt livsfara dels genom att skjuta missiler från civila områden, och dels genom att skjuta mot civila mål i Israel.

Hamas skjuter missiler från bostadsområden.

Hamas använder civila – vuxna såväl som barn, som mänskliga sköldar åt sina ”soldater”.

Hamas har inte byggt ett enda skyddsrum under förberedelserna för detta krig. Den egna befolkningen är helt enkelt Hamas gisslan. Det enda bygge som Hamas har åstadkommit är tunnlar för insmuggling. Inte av mat eller medicin, utan insmuggling av terrorraketer.

En Hamas terrorist som grävde en tunnel för smuggling av raketer får sjukvård av en israelisk soldat då tunneln kollapsade.

Enda vägen till en hållbar lösning i denna konflikt är att Hamas fullständigt omintetgörs eller grundligt reformeras. För palestiniernas skull. Och för israelernas. Vilket i förlängningen innebär för hela regionens skull, för fred i Mellanöstern är en topprioritet om mer blodsspilla ska undvikas i framtiden.

Hamas och Fatah: två sidor av samma mynt?

Världen fokuserar nu nästan uteslutande på Hamas sedan terrororganisationen inledde den senaste fasen i sitt fleråriga krig mot Israel.

Sedan Hamas övertog Gazaremsan i en brutal militärkupp för två sedan och jagade Fatah på flykt till Västbanken, har omvärlden på något märkligt sätt börjat särskilja dessa två organisationer som vore de olika, som om de hade helt olika mål.

Men faktum är att såväl Hamas som Fatah och Hizbollah har precis samma mål: utplånandet av staten Israel. Det är bara medlen som skiljer – om än marginellt.



Palestinsk president Mahmud Abbas välkomnas av EU-betalda Fatahsoldater. Nazisalut.

Hizbollahledaren Hassan Nasrallah välkomnas av FN-subventionerade Hizbollahsoldater. Nazisalut.

Hamas säger att organisationen har valts demokratiskt för att förbättra livet för gemene medborgare i Gaza och på Västbanken.

Ingen har ännu lyckats förklara hur man åstadkommer detta genom att jaga den politiske partnern Fatah på flykt, kasta politiska motståndare av taket till sjuvåningsbyggnader, slakta kristna araber i deras hem, skjuta raketer på civila judar, och inför korsfästelse som straff.

Fatah å sin sida är genomkorrumperad och dödar Hamasanhängare var helst de finns, skjuter mot civila judar och kastar brandbomber på kvinnor och barn. Dessutom använder Fatah fredagsbönen vid al-Aqsa moskén som tillfälle att kasta stenbumlingar på judar som ber vid foten av Västra muren, judendomens heligaste plats, några tiotal meter längre ner. Det är också Fatah som förhindrar judar från att be i Patriarkernas grotta i Hebron, judendomens nästheligaste plats.

Både Fatah på Västbanken och Hamas i Gazaremsan tror på våld mot judar för att de är judar. Ändå lyckas Fatah och Hamas utöva utpressning på omvärlden att donera än mer pengar förutom de miljarder som redan skänkts till dem, annars blir det än mer våld. Och omvärlden betalar utan att kräva full insyn, utan att insistera på ömsesidighet.

Och emellan Fatah/Hamas finns Israel – två ytterligheter på den moraliska skalan.

Israel tror på livets okränkbarhet och gör allt för att få tillbaka kvarlevorna av döda soldater i utbyte mot fred. Hamas och Fatah å andra sidan tror på indoktrinering av småbarn i martyrskapets ädla konst. Hur byggs en framtida fred i en sådan atmosfär av hat?

Småbarn indoktrineras i judehat och martyrskap

Israel och ett tilltänkt Palestina – två ytterligheter på den humanitära skalan. Hamas och Fatah tror på missbruk av kvinnor och barn som mänskliga sköldar medan de vuxna utför sina bestialiska handlingar mot judiska civila.


Palestinskt missbruk av civila som mänskliga sköldar

Israel och ett tilltänkt Palestina – två ytterligheter åtskiljda av en avgrund av politisk mognad.

Fatah och Hamas tycks vara två partners med tvillingars likheter.

Fatahs mål är att eliminera Israel, Hamas mål är att sudda ut Israel från kartan. Ett intressant val för Israel.

Fatahledaren Yasser Arafat, Fatah: ”Vi förbereder oss för ett totalt krig som kommer att pågå i flera generationer. … Vi ska inte vila förrän den dagen då vi återvänder till vårt hem, och förrän vi förgör Israel.”

Muhamemd Hijazi, armébefälhavare hos den palestinske presidenten Mahmud Abbas, Fatah): ”Vi tänker fortsätta våra martyroperationer (självmordsbombningar) inuti Israel … med guds vilja.”

Hamasledaren Rantissi: ”Jag svär vid gud den allsmäktige att vi inte kommer att lämna en enda jude kvar i Palestina” samt ”Israel, den judiska staten, måste försvinna från kartan.”

Så långt de palestinska parternas demokratiska förtecken och fredsintresse.

Hamas karta ser ut så här (hela Israel försvinner):

Och PLO/Fatahs karta ser ut så här (hela Israel försvinner):

Mellan dessa finns Israel. Dessutom med Iran på landets norra gräns, via den betalda iranska lydmilisen Hizbollah.

Så oavsett hur dagens krig avslutas hänger hela regionens framtid på de palestinska parternas egentliga mål. Är det fortfarande samma mål som tidigare, ja då kan vi förvänta oss ett nytt krig om några månader. Om det är nya mål som mer går i civilisationens tecken kan hela regionen blomstra som aldrig förr. Allt hänger på palestinsk mognad.

Israel har visat sin mognad – man lämnade Gaza och har aviserat stora gränsjusteringar på Västbanken. Om palestinierna – med arabvärldens och i synnerhet Irans – benägna hjälp fortsätter att kräva omöjligheter som ett kollektiv judiskt och israeliskt självmord, kommer inget att förändras.

Grannar måste prata med varandra för att lösa sina tvister. Det gör man runt bordet, med pennan och papperet som enda vapen, inte med raketer och självmordsbombare. Man behöver inte älska sina grannar, men man måste försöka leva med dem. Det gör man inte om man istället försöker döda dem.

Med lite hjälp från omvärlden kommer både Fatah och Hamas att sansa sig. Den hjälpen tar formen av bistånd. Inte förrän palestinierna förstår att de för första gången verkligen måste arbeta fram en fred – att de verkligen måste tjäna de miljarder de får i bistånd – kommer de att vilja göra det.

Till dess ligger det en avgrund mellan vad Israel respektive vad Hamas/Fatah står för.

Och medierna är inte ens i närheten av att rapportera vad dessa organisationer står för. Medierna rapporterar inte längre nyheterna, de flesta skapar och formar sedan om nyheterna för att passa en förutbestämd politisk dagordning.

För om medierna verkligen var intresserade av att rapportera vad dessa organisationer står för, skulle de på bred front ha tagit upp fallet Gilad Schalit, en unge israelisk grabb som kidnappades av Hamas från Israel och som har hållits inspärrad i en underjordisk håla i 930 dagar utan att ha fått se solljus under hela denna tid, utan tillgång till familj, Röda korset, advokat.

Hade Fatah varit en partner för fred, hade man tvingat Hamas att släppa grabben som en gest som då obönhörligen skulle besvarats av Israel med stora lättnader vid gränsövergångarna. Det skulle betytt ett slut på raketer från Gaza, och som resultat ett slut på israeliska flygplan över Gaza.

Men Fatah anser att kidnappning är OK och förblir tyst. Och då blir omvärldens medier också tysta. Och Gazas och Israels civila befolkning lider medan tystnaden sprids.

Fatah och Hamas: två sidor på samma blodiga mynt. En mynt som kunde svarvas om till en nyckel för att frige den kidnappade Gilad Schalit och snabbt lösa en blodigt problem.

Rocket diplomacy with UN backing

Palestinians firing daily rocket barrages into Israel must be practising some kind of parallel diplomacy that they’ve managed to keep secret from the civilized world.

How else to explain Hamas and Fatah outrage at Israel’s decision to consider – merely consider – axing power supplies to Gaza factories making rockets that rain death on Israeli cities? According to Hamas and Fatah, the fact that Israel is considering cutting power is “a declaration of war”. Palestinian rockets on Sderot – the direct and sole cause of Israel’s proposed countermeasure – must therefore be acts of peace.

Palestinian Arab logic at its best.

UN chief Ban Ki-Moon, meanwhile, says Israel should not cut power to Gaza because this “would be contrary to Israel's obligations towards the civilian population under international humanitarian and human rights law.” Google Ban Ki-Moon and count how many times he has urged Hamas and Fatah to uphold the Palestinian Arabs’ obligations to Israeli civilians under international humanitarian and human rights law; in plain English, Israeli civilians’ right to live without daily rocket salvoes.

There’s a serious disconnect here between reality and fantasy. But not between the UN and Hamas.

Det oseriösa Diakonia

Diakonias Bo Forsberg och Sven-Erik Lilja skriver i Dagen 070612 att Diakonia är en ”seriös biståndsorganisation” som under 40 år har arbetat i regionen för fred och samförstånd.

Beviset för detta engagemang hittar man i organisationens historia fram till idag – det antal gånger Diakonia har kritiserat Israel respektive palestinierna, Hamas, Fatah, PLO, Hizbullah, den libanesiska armén, UNIFIL och andra aktörer för de senaste 40 årens händelser.

Forsberg och Lilja bör därför sammanställa med datum och länkar alla pressreleaser, insändare, ledare och debattartiklar som de medverkat till som är kritiska till palestinierna, Hamas, Fatah, PLO, Hizbullah, den libanesiska armén och UNIFIL under dessa 40 år. Jag garanterar att denna lista blir pinsamt kort. Det blir då upp till läsarna att bedöma Diakonias verkliga medmänsklighet, objektivitet och intresse för mänskligt lidande.

Tacksam om Forsberg och Lilja dessutom vill sammanställa en lista över de kritiska artiklar Diakonia har skrivit om palestinsk terror i Israel samt det antal gånger Diakonia har protesterat skriftligen mot palestiniernas mer än 3000 raketer mot den israeliska staden Sderot de senaste 3 åren.

Tacksam också för bevis om Diakonias protester mot Hamas avrättning av familjen Hatuel för 3 år sedan där de satt fastspända i bilbälten i sin av Hamas sönderskjutna bil: systrarna Hila 11 år, Hadar 9 år, Roni 7 år och Merav 2 år samt mamma Tali med sitt ofödda barn i magen. De avrättades med ett skott var i huvudet från en meters håll. Vill Forsberg och Lilja ge datum och länkar till de artiklar de skrivit som tar avstånd från denna omänskliga händelse – de har ju varit verksamma i regionen i 40 år i medmänsklighets tecken så händelsen kan inte ha gått dem förbi – ja då blir det naturligtvis lättare att ta Forsbergs och Liljas ord på större allvar.

TT bestämmer i Sverige

70 palestinier har dött under en veckas strid mellan Fatah och Hamas, 170 har dödats i år i gängkrig över drog- och vapensmugglingsrättigheter.

Det palestinska samhället är en konstgjord skapelse – Gaza har inget gemensamt med Västbanken. Gazabor är egyptier (området ockuperades av Egypten 1948-67) medan de sistnämnda är jordanier – efter anfallet mot Israel ockuperade Jordanien Västbanken fram till 1967. Det enda som förenar Gaza och Västbanken är judehat.

Regeringspartiet Hamas raketer mot Israel – 1300 enbart i år – syftar till att ena araberna när nu det artificiella ”palestinska samhället” faller sönder.

Palestiniernas etniska krig mot judarna behöver utländsk hjälp. Inte bara finansiell som vi i Sverige ger genom att slussa medel från våra egna medborgare, utan även psykologiskt stöd från icke-statliga organisationer. Inte minst TT.

TT skriver att palestinierna firar 14 maj som ”al-nakba” (katastrofdagen) till minne av ”judiska milisers fördrivning och mord på palestinier” 1948. Sanningen är att det var araberna som anföll Israel för att utplåna världens enda judiska land (araberna har 22 länder, muslimerna 46).

”Al-nakba” är resultatet av palestiniernas vägran att acceptera FN:s tvåstatslösning 1947. FN delade återstoden av Palestina sedan 80 procent först kapats bort för att skapa det konstgjorda kungadömet Jordanien. De två staterna på den återstående marken, ett judiskt Israel och ett arabiskt Palestina, var lika stora.

Israel accepterade delningen, palestinierna vägrade och attackerade Israel tillsammans med fem arabländer.

Judar bannlystes från sin allra heligaste plats i Jerusalem, staden som nämns 823 gånger i judarnas heliga skrift Tanakh, synagogor och judiska begravningsplatser förstördes. Dessa områden i Jerusalem (en stad som inte är nämnd i Koranen) blev etniskt rensade på judar trots FN:s beslut.

Enligt FN ska flyktingar få en hemstad i mottagarländerna. Palestinierna är de enda vars flyktingskap ärvs. Av ursprungliga 650 000 palestinska flyktingar finns nu 3 miljoner. Våra miljarder förevigar deras flyktingskap.

TT:s rapportering belyser inget av detta. Istället särbehandlar TT Israel i nyheterna. I oktober 2005 sköt den israeliska armén ihjäl tre människor som kröp i ingenmanslandet mellan Gaza och Israel; ungefär samtidigt sköt en palestinsk terrorist medvetet ihjäl tre unga israeler vid en busshållplats. I båda fallen var dödsoffren i åldrarna 15 till 20. I TT-telegrammet om den första incidenten stod det ”Israeler sköt ihjäl tonårspojkar” trots att det var omöjligt att i nattmörkret veta vem som kröp mot gränsen (avsikten var terrordåd). Om den andra incidenten stod det ”Israel fryser samtal med palestinier” – inget om anledningen, att tre israeliska ungdomar kallblodigt avrättats.

Palestinska terrorister avfyrade raketer mot den israeliska staden Sderot 070507, en landade intill en förskola. TT teg om anfallet. Senare samma dag var en palestinsk trupp på väg att avfyra raketer, israeliska flygvapnet hann upp dem och förhindrade attentatet genom att angripa terroristerna. TT:s rubrik: ”Israelisk flygattack i Gaza”.

TT återger ålder och kön på palestinska offer för israelisk militäraktion medan israeliska offer för palestinsk terror beskrivs som ”israeler” eller ”bosättare”. I maj 2004 skrev TT att ” israeliska bosättare” dödats. De namngavs inte. Men systrarna Hila 11 år, Hadar 9 år, Roni 7 år och Merav 2 år, samt mamman Tali Hatuel med sitt ofödda barn i magen hade alla avrättats av Hamas med en kula i pannan från en meters håll.

Det finns en internationellt godkänd israelisk plan för att ge palestinierna något ingen arabisk härskare någonsin velat ge dem: ett eget land. Men palestinierna föredrar att skjuta raketer mot Israel framför att bygga Palestina.

TT:s rapportering är vinklad. Resultatet är att svenska nyhetskonsumenter inte får en ärlig bild av situationen och sålunda hindras från att bidra till en lösning.

Det är en demokratisk absurditet att Sveriges utrikespolitik i så stor grad formas av en parallell maktutövande organisation som inte är folkvald. Bestäms Svea rikes politik genom transparent regeringsutövning i Rosenbad eller genom dunkla politiska utspel hos TT?

Revolutionary movements that can't seem to pass a motion

Our partners for peace the Fatah Palestinians under the secular Holocaust denier President Mahmud Abbas are having trouble with their partners in government, the Palestinians under the religious Sunni Hamas, who propose the right of return of Palestinian Arabs to lands they never lived in, from Arab lands that have consistently denied them citizenship and elementary human rights. The Sunni Hamas also propose the enforced right of return of all Israeli Jews to countries to which their forefathers trace their roots after their forced removal over the centuries from the land of their origin – Israel. It’s a move otherwise known as ethnic cleansing.

The Sunni Hamas are in turn aided by the Shiite Iranians, some of whose military personnel were arrested in Gaza by Fatah last Thursday on charges of military subversion. The Iranians of course are the people whose president Mahmud Ahmadinejad infamously joined the deafening chorus of other Islamic states in denying the right of Israel to exist, at the same time going one step further by calling for the Jewish state’s destruction and replacement by yet another Islamic state. This at the same time as Teheran hosted a Holocaust-denial conference and ratcheted up its program of nuclear armament.

Meanwhile, Fatah and Hamas are having difficulty agreeing on just about anything apart from the need to kill Jews. So much so, that Hamas on Thursday attacked a Fatah supply convoy containing toilets for the brave Fatah bottoms. Fatah, fighting valiantly, managed to maintain a firm military hold of the convoy’s supplies of toilet paper. Bringing the Palestinian national “movement” to a complete standstill.

So it’s a case of the Palestinians continuing to be unable to work together to pass even a single “motion”…

This is Palestinian society in the year 2007. Europe pays for the toilet paper, Fatah transports it, Hamas hijacks it and, as with its nuclear program, Iran is only in the game to “diversify its energy resources” by capitalizing on this new source of pent-up Palestinian very natural gas.

Some of the world’s best comedy is unfolding before our eyes. We in the West are already paying the ensemble through our noses for the show, billions of dollars over the years. Of course, the other cost of this unending black comedy is not in dollars but in lives – Palestinian, Israeli and Lebanese. While Iran continues its search for thespian perfection on the Middle Eastern stage.