Nyheter om Mellanöstern i Göteborgs Närradio

Lyssna på Fred i Mellanöstern Närradio tisdag 9:e mars kl 19.00

FiM sänder varje vecka

på tisdag kl 19 – 20

med repris söndag kl 08 – 09

Så här lyssnar du:

* I Göteborgsregionen på 94,9 MHz

* Över Internet: via Göteborgs Närradioförenings hemsida http://www.gnf.nu/ klicka på

'Lyssna live' längst upp till höger

* FiM hemsida: http://www.fredimellanostern.se/

* Podradio: http://www.fredimellanostern.se/

Tisdag 9 mars 2010 samtalar Oded Meiri med rabbin Alexander Namdar från Chabad-rörelsen om dess plats inom judendomen

Föreningen Fred i Mellanöstern (FiM) driver bloggen Fred i Mellanöstern samt även FiM Närradio.

Hopplös röd-grön Mellanösternpolitik

Palestinska regeringspartiet Fatah beslagtar palestinska terroristers kassamraketer på Västbanken och överlämnar dem till Israel, som ytterligare ett steg i en ömsesidig normalisering av relationerna.

PLO och Fatah verkar vara angelägna om att göra upp med sitt väldokumenterade förflutet som terrororganisation och till och med betalar enorma summor i kompensation till PLOs många terroroffer. Det är en anmärkningsvärd framsteg.
 
Helle Klein är tyst.
 
NATO-styrkan i Afghanistan dödar av misstag flera afghanska civila vid åtminstone två tillfällen under den senaste veckan – förödande misstag i krigets hetta i kampen mot Talibaner som slaktar religiösa och politiska oliktänkande samt kvinnor varhelst de påträffas.

Helle Klein är tyst.

Sunnimuslimer utför våldsamma attacker mot shiamuslimer, och shiamuslimer utför våldsamma attacker mot sunnimuslimer.

Helle Klein är tyst.
 
Ilmar Reepalu gör en serie fördömande uttalanden mot judar – i Sverige. Hans uttalanden upplevs som rasistiska - även av medierna och politikerna.

Helle Klein är tyst.

Arablandet Dubai är värdland för en internationell tennisturnering där israeliskan Shachar Pe’er deltar, medan israeler som ville spela tennis i den svenska staden Malmö först förbjöds av Kleins partikamrat Reepalu, sedan fick spela inför tomma läktare – och därigenom förlorade det ekonomiskt hårt trängda Malmö värdefulla biljett- och turistintäkter.
 
Helle Klein är tyst.
 
De utländska medierna börjar allt mer få upp ögonen för ett nytt Sverige vars anseende i allt högre grad befläckas röd-brunt med kontrasterande islamistiska färger i form av den gula Hizbollahflaggan och den svarta Islamiska Jihadflaggan. Den gröna Hamasflaggan har vajat i Malmö sedan länge.
 
Helle Klein är tyst.
 
Sveriges anseende som tolerant land börjar allvarligt ifrågasättas. Läs Dick Erixons utmärkta bloggpost i ämnet.
 
Helle Klein är tyst.
 
Muslimska asylsökanden flyr genom det muslimska Egypten i ett desperat försök att söka fristad i världens enda judiska land, Israel, men de skjuts i ryggen av muslimska soldater i Egypten.

Helle Klein är tyst.
 
Islamistiska Hamas attackerar det svenskaste som tänkas kan – Palmecentrets verksamhet i Gazaremsan. Läs vad SMP, Palmecentret och FiM skriver om detta väl magstarka tillvägagångsätt, då välmenande svenskt bistånd blir föremål för islamistiska påhopp.
 
Helle Klein är tyst.

Men nu äntligen tar Helle Klein bladet från munnen. Nu äntligen är hon inte tyst. Hon skriver om en ”Hoppfull rödgrön Mellanösternpolitik”. Hon hänvisar till en artikel i den i internationella journalistkretsar helt sågade populistiska publikationen Aftonbladet skriven av företrädare för extremvänstern, och hon prisar just Olof Palmes Internationella Center som tillsammans med andra aktörer ska hålla seminarium där temat är Gaza och den internationella rätten.
 
Helle Klein är inte känd för sitt sinne för humor, hon menar allvar. Hon syftar inte på man inom ramen för den internationella rätten nu ska rannsaka Hamas för att terroristorganisationen trakasserar Palmecentret i Gaza, ej heller syftar hon på att terroristorganisationen än idag skjuter missiler mot civila judar i Israel.
 
Nej, hon menar att man bör anstifta en total bojkott mot den judiska staten just för att Israel besvarar Hamas angrepp. Hon vill bland annat driva på en total svensk bojkott av all handel med Israel, i synnerhet gällande försvarsangelägenheter.
 
För drygt ett år sedan var det Ilmar Reepalu som hellre förhindrade hans stad från att tjäna välbehövliga pengar under en tennisturnering om det innebar att judar skulle komma till hans stad – inget pris var för högt för det politiska ändamålet. Slutsumman för Reepalus islamistiska vurm kostade både staden och staten mångmiljoner kronor i polisinsatser och förstörd egendom - förutom uteblivna intäkter. Läs här hur Reepalus framfart har gett namn åt ett föga hedervärt tillstånd – Malmösyndromet.
 
Och idag är det partikollegan Helle Klein, några dagar efter att två svenska soldater tragiskt stupade i Afghanistan i frontlinjen mot internationell terrorism, som anser att det är bättre att fler svenska soldater dör än att de skyddas av den bästa utrustning som finns i form av obemannade bevakningsflygplan – av israelisk tillverkning. Läs bloggen Mellanöstern Aktualia MM för en skarp analys om vilka effekter en sådan bojkott kan ha för svenskars liv.
 
Det är naturligtvis en politik som för står för det rödgröna blocket, med figurer som Reepalu, Klein och Gahrton i spetsen.

Samtidigt bör man komma ihåg att kombinationen röd + grön = brun.

Helle Klein avslutar sina tankar med det oförglömliga ”De rödgrönas artikel bådar gott för framtiden”.
 
Vilket gör det så mycket bättre att jag redan några dagar före henne skrev om just den rödgröna sörjan i en bloggpost med titeln ”Den oheliga treenigheten” och vilka förödande konsekvenser det skulle ha för Sverige och faktiskt för Mellanöstern.

Helle Klein och de rödgröna: vare sig först med nyheterna, eller speciellt logiska i sina tankar, eller ens solidariska vad gäller nationens intressen.
 
Men hörs – det gör de allt.

Jerusalem är ofta i blickfånget

Staten Israels historia är intimt förknippad med dess själsliga, religiösa och politiska huvudstad. Jerusalem.

Faktautbudet från Föreningen Fred i Mellanöstern (FiM) finns numera inte bara i läsbar form via nätet (http://www.fredimellanostern.se/) utan även kan höras via Göteborgs lokala närradioförening (FiM-närradio kan du kontakta på fimradio@fredimellanostern.se, läs nedan om hur du kan lyssna på FiM-närradio.

Under hela januari månad har man kunnat höra ett första trailerprogram, ett slags smakprov av vad som komma skall.

Men den 2 februari började det första av de reguljära veckoprogrammen. Denna gång var det Oded Meiri i studion, och ämnet för veckan var Jerusalem. Många intressanta intervjuer och fin musik gjorde programmet ovanligt givande.

Nästa vecka, 9 februari, handlar det om judarna i Indien. Då blir det bland annat intervju med Israels ambassadör i Indien, Mark Sofer, intervju med Adèle Schreiber som har skrivit en bok om judiskt liv i Indien, samt Rabbin Peter Borenstein som talar om judarnas ofrivilliga utspridning genom tiderna samt Jerusalems centrala roll för judarna under alla tidsepoker.

Lyssna till FiM-närradio varje tisdag. Så här kan du lyssna:

1. I Göteborgstrakten varje tisdag kl 19-20 på frekvensen 94,9 MHz, repris varje söndag kl 8-9 på morgonen.
2. I hela världen vid samma tider (LT) som ovan via Göteborgs Närradioförenings hemsida, http://www.gnf.nu/.
3. När som helst via FiMs hemsida, http://www.fredimellanostern.se/. Gå då till högerkolumnen och klicka på det aktuella datumet, till exempel Den 2 februari 2010.

Föreningen Fred i Mellanöstern utgör ett alldeles ovärderligt inslag i den politiska och sociala diskussionen om Israel och Mellanöstern. Dess objektivitet och analysförmåga har gjort det till en framstående källa även bland de mer etablerade medierna.

Gör det till en vana att besöka FiM ofta. Lyssna på programmet från 2 februari och lyssna speciellt på överrabin emeritus Morton Narrowe som talar om Jerusalems centrala roll i judendomen och om hur judarnas heliga stad vandaliserades när den stod under arabisk-muslimsk överhöghet vid tiden för den illegala jordanska ockupationen 1948-1967.

Länk till Organisationen Fred i Mellanöstern (FiM)

En historisk händelse

En historisk händelse.

I dubbel bemärkelse.

Detta är det 500:e inlägget på denna blogg. Inte så illa med tanke på att den har drivits i endast ett år. Den inkluderar numera även artiklar jag skrev för mer än ett decennium sedan. Lite deprimerande med tanke på att vissa teman - ja rent av de allra flesta - verkar vara lika aktuella idag som då.

Bloggen börjar nu läsas och citeras ganska brett både i Sverige och utomlands, inte minst för att ungefär hälften av alla artiklar är på engelska.

I den mån ni finner artiklarna intressanta och användbara tackar jag för förtroendet.

Samtidigt vill jag tacka för allt stöd och all uppmuntran så här långt.

För att fira denna historiska händelse vill jag rikta uppmärksamhet inte mot min egen blogg, utan mot en riktigt historisk företeelse.

En företeelse värd all uppmärksamhet för det fantastiska arbetet som redan gjorts under en följd av år, och den nya utveckling som nu kommer.

Jag pratar om FiM - Fred i Mellanöstern.

Närmare bestämt, FiM Närradio. Fred i Mellanöstern Närradio.

FiM närradio sänder varje tisdag klockan 19.00-20.00

med repris varje söndag klockan 8.00-9.00 på frekvensen 94,9 MHz.

Första trailerprogrammet sänds den 5 januari 2010 klockan 19.00 då Jörgen Knudtzon introducerar radiokanalen genom samtal med kanalens olika medarbetare.

Du behöver inte bo i Göteborgstrakten för att kunna lyssna på direktsändningen, du kan också lyssna via Internet – varhelst i hela världen du befinner dig! Ställ in din webbläsare på http://www.gnf.nu/ just vid dessa tider.

Du kan även lyssna på FiM Närradio när du vill på Webben.

Adressen är: http://www.fredimellanostern.se/

FiM behöver just dig som lyssnare, svik oss inte. Har du synpunkter kan du skicka epost till: fimradio@fredimellanostern.se

eller ringa på 031-83 11 49.

Första planerade program är den 2 februari 2010.

Då diskuterar vi Jerusalem som Israels huvudstad.

Vi frågar religiösa ledare för judendom, islam och kristendom om Jerusalems betydelse i deras religion och diskuterar olika aspekter på ämnet.

Vill du bli intervjuad, skicka epost till fimradio@fredimellanostern.se.

Skriv ditt telefonnummer och säg vad du vill prata om.

Ett möte i framåtanda

Den tysta verkligheten:

Hårt arbete, gemensamma infrastruktursatsningar, forskning och utveckling inom områden som gagnar lokalbefolkningen och som ger möjligheter till exportinkomster.

Måndag 23 mars kom Israels Ambassadör Benny Dagan på besök till Göteborg tillsammans med Yossi Akerman, Ambassadråd och Handelsattaché. Under dagen besökte de företrädare för olika tongivande regionalpolitiska och industriella/kommersiella institut och på kvällen var ambassadören gästtalare vid Samfundet Sverige-Israel Västra regionens årsmöte.

Benny Dagans tal och de fördjupningar som Yossi Akerman gav de församlade gästerna andades framåtvision och en stark tro på hårt arbete som ett sätt att bygga starka broar för allas gemensamma bästa.

Ambassadören sade att han visserligen kunde ha stått och gett en lång presentation om allt det negativa som drabbar ett Israel som är älsklingshatobjektet för en allt mer marginaliserad och socialt fjärran vänsterrörelse. Men han påpekade att han hellre belyste de många möjligheter som allt mer kännetecknar relationen mellan Israel och Sverige. Han poängterade att ju mer extremkrafterna propagerar för bojkott av Israel och ju svårare de försöker göra livet för israeler både hemma och utomlands, desto mer tvingas israeler arbeta och desto mer uppfinningsrika tvingas de bli för att överleva. Alltså har bojkottivern exakt motsatt effekt – israelerna blir istället allt mer kreativa, de tänker i helt nya banor och resultaten syns i ständigt ökade exportsiffror år från år.

15-0 till Israel, med andra ord, innan matchen ens har börjat.

Men vi ska kanske inte prata tennis i dessa tider av svenskt Davis Cup-nederlag mot Israel i ett Malmö som kännetecknades av extremvänsterns och islamismens härjningar och en primitivitet som inte hör den moderna världen till.

På besök hos Landshövding Lars Bäckström, Västra Götalands län, pratade Benny Dagan och Yossi Ackerman om flera projekt av gemensamt intresse, inte minst inom livsviktiga områden som vattenteknologi och mer ekologiskt hållbar huskonstruktion.

Så medan Iranstödda Hizbollah in norr, som har kapat Libanon, fortsätter att arbeta med Iranstödda Syrien om olika sätt att förhindra Israel från att få färskvatten via Jordanfloden; och medan Iranstödda Hamas i söder, som har kapat Gazaremsan, fortsätter att minera bostadshus och skjuta raketer mot israeliska bostadshus från skyddet av palestinska bostadshus, diskuterar Israel och Sverige hur man kan förbättrar utvecklingsländernas tillgång till rent vatten och hur man kan bygga hus av återvunnet material för en ekologiskt hållbar miljö.

Vi lever sålunda i en kontrastens samhälle. ”Khaiber Khaiber” skanderas av hundratals rasistiska muslimska våldsdyrkare i Malmö när en handfull israeler kommer till Sverige för att spela tennis, samtidigt som just israelisk teknologi tillsammans med svensk expertis och gemensam framåtanda ger den saudiska oasen Khaiber rent dricksvatten till gagn för oasens muslimska befolkning.

Samfundet Sverige-Israels värd för den israeliska delegationen i Göteborg var riksdagsledamoten Annelie Enochson. Hon nämnde att de följande dag skulle träffa företrädare för rederierna på västkusten för att bland annat diskutera möjligheterna till samarbete när det är dags att börja transportera Israels nyupptäckta gasfyndigheter utanför Haifas kust.

Framåtanda och gemensamma intressen, till gagn för alla. Sådant som får de röda i Sverige att se ännu rödare.

Vid ett tillfälle vid Samfundets möte nämndes det israeliska företaget ”Better Place”, en miljardsatsning på inte bara elbilar – som egentligen är den minsta och enklaste delen av satsningen – utan en hel infrastruktur för ett paradigmskift bort från fossila bränslen för personbilstransporter till el som bränsle i bilar. Det innebär förutom bilarna även ”tankningsställen” där man snabbt och enkelt byter ut bilens hela batteripack mot en fullt laddat ersättare på samma tid som det tar att fylla på en tank med arabisk terrorsponsrad olja. Förutom Israel har Danmark, Beneluxländerna, Australien och några stora städer som New York och London visat intresse för systemet. Arabvärlden ser med stigande oro på denna utveckling eftersom det innebär slutet för den oljefinansierade vägrarfronten som under flera decennier effektivt lyckats använda olja som vapen för att förhindra försoning och fredlig utveckling mellan Israel och dess grannar.

Tänk om det som politiska storheter som Menachem Begin, Anwar Sadat och Bill Clinton inte riktigt lyckades med vid politiska förhandlingsbordet – fred i Mellanöstern – istället åstadkoms vid styrelsebordet hos ett israeliskt storföretag. Och att alla vinner på det lugn som sedan resulterar.

Och om vi ändå andas framtidsoptimism, hårt arbete och brobyggande genom gemensamma ansträngningar, tänk er följande scenario:

Det israeliska företaget ”Better Place” köper upp det krisdrabbade Saab och gör det som dess amerikanska ägare aldrig lyckades göra – uppmärksamma de anställdas enorma drivkraft, tekniska kunnande och framåttänkande forskningspotential.

Och sedan utnyttjade dessa svenska värden i utvecklingen av ”Better Place” och leverans av transportsystemet ifrån lilla Sverige till en ivrigt väntande – och renare – värld.

Svenska jobb som räddas, svenskt kunnande som stannar inom landet, en ny generation unga svenska gymnasieingenjörer med jobb att se fram emot när de lämnar skolan.

Saker som får Lars Ohly, Ilmar Reepalu och Andreas Malm att se rött.

I artikeln ovan nämns Samfundet Sverige-Israel. Här är Samfundet Sverige-Israels hemsida.

I artikeln ovan nämns även begreppet fred i Mellanöstern. Det finns faktiskt en organisation med exakt samma namn, Fred i Mellanöstern, ofta förkortad FiM. En svensk organisation. Baserad i Göteborg. En svensk organisation som andas framåtanda och objektivitet och som byggs på många människors hårda arbete för en gemensam framtid. Precis som relationerna Sverige-Israel. Fred i Mellanösterns hemsida finns här.

Läs också "Från den ljusa sidan" av Franz Cohn, som regelbundet tar upp de djupa och fruktbara relationerna mellan Sverige och Israel som inte bara gagnar dessa två länder utan även bidrar till högre livskvalitet världen över. Inte minst genom medicinska genombrott som förbättrar levnadsvillkoren för utsatta grupper i den muslimska världen. Du kan prenumerera på "Från den ljusa sidan" genom att besöka webbsidan www.zionit.se och registrera dig där.

Skattesubventionerad propaganda

På Frölunda kulturhus har ett flertal utställningar visats de senaste åren med tema Palestina, antisionism och palestinsk flyktingskap.

Det sistnämnda handlar om palestinier i tredje generationen födda i andra länder men som betraktar sig som ”flyktingar” eftersom de inte ges medborgarskap i respektive födelseland, till exempel Libanon, i strid med FN:s konvention om mänskliga rättigheter.

Bakom dessa utställningar finns organisationer som Röd kommunistisk ungdom och Emmaus. Vad dessa utställare har gemensamt är att de betraktar hela Israel som del av ett muslimskt Palestina där islamistisk sharialag ska härska.

Trots förfrågningar från föreningen FiM – Fred i Mellanöstern – om möjligheten att göra en utställning som visar verkligheten i det av fanatisk islamism terrordrabbade Israel, vars existens dessa organisationer motverkar, har Frölunda kulturhus varje gång vägrat tillstånd.

Frölunda kulturhus bör uppmuntra balans i sitt utställningsprogram. Annars omvandlas kulturutbudet till simpel propaganda.

Denna selektiva blindhet bland somliga journalister...

I sin artikel i Dagen daterad 041109 återger Jonatan Sverker den ena sidas berättelse i en situation där två sidor lider.

Rubriken skriker ”Barn utsätts för tortyr”, vi läser om ”övergrepp” och ”tortyr” och mycket annat. Inramningen är ett seminarium med temat ”Stolen Youth” (stulen ungdom) på Juridiska Institutionen på Göteborgs Handelshögskola. Där satt en panel bestående av propalestinska aktivister, inklusive advokat och jurist från Internationella Juristkommissionen (IJC).

Temat var barnens rättigheter, fast enbart palestinska barns rättigheter. Och enbart rättigheter som påstås trampas på av israeler. Som en i panelen, en palestinsk socialarbetare, ständigt kallade för ”judar”, inte israeler. Detta synsätt talar för sig själv.

Jag var inbjuden att delta i debatten som motvikt. Men med den syn på demokrati som uppvisades av arrangörerna, var upplägget följande: den propalestinska sidan skulle få 90 minuter på sig att visa en film samt presentera en bok, båda med titel ”Stolen Youth”. Den fyramanna palestinska panelen skulle under dessa 90 minuter lägga fram oemotsagda påståenden om israeliska övertramp av palestinska barns rättigheter.

Sedan skulle jag, som ensamrepresentant för motsidan, få fem (5) minuter på mig att diskutera uppkomsten till konflikten i Mellanöstern, varvid motsidan också skulle få 5 minuter för samma ändamål, samt 5 minuter att diskutera lösningen på konflikten, som också motsidan skulle få. Jag fick inte ta upp innehållet i den 90 minuter långa ensidiga presentationen som palestinagruppen inledde seminariet med. Jag fick inte ha en juridisk bisittare som motvikt till deras två. Jag fick agera ensamt gentemot deras panel på 4 personer plus en palestinaaktiv jurist från ICJ.

Jag drog mig ur eftersom jag ansåg hela upplägget vara en skymf mot varje demokratisk princip som vi är vana vid här i Sverige.

Sverker citerar George Abu Al-Zulof, en av deltagarna, som sade: ”Barn utsätts för tortyr och övergrepp i det israeliska rättssystemet.” Det enda beviset som framfördes var påståenden i boken – skriven av aktivistgruppen – samt påståenden i filmen – gjord av aktivistgruppen. Ingen företrädare från den israeliska sidan intervjuades, inga bevis lades fram och jag fick naturligtvis ingen möjlighet att besvara påståendena – förhållningsreglerna hade ju fastställts före seminariet. Frågan är naturligtvis varför man är rädd för sanningen.

Flera studenter i publiken lämnade ilsket tillställningen som de beskrev som en ensidig hatfest. De hade kommit för att lära sig något, den möjligheten uteblev. Det blev en tre timmars uppvisning i ensidig propaganda.

Men ensidighet hjälper ingen. Inom föreningen Fred i Mellanöstern (FiM) är vi mycket måna om att understryka att lösningen bygger på att vi inte enbart tar hand om en sidas intressen, utan båda sidors – bara om grannen mår bra kan även vi må bra. Detta kräver kompromisser – och en stor portion ärlighet.

Ärlighet genom att antingen själva nämna eller tillåta mig nämna att det visst sker brott mot barnens rättigheter i denna härjade del av världen – mot palestinska barn som blir tagna av israeliska militären för inblandning i terroraktioner; mot palestinska barn av palestinska vuxna som medvetet indoktrinerar och hjärntvättar dem i skolböcker, TV, radio, mosképredikningar, sagoberättelser och teaterpjäser till att bli självmordsbombare; mot palestinska barn som används som levande sköldar av palestinska terrorister; mot palestinska barn som blir utnyttjade som vapenkurirer; mot palestinska barn som dödas av palestinska vuxna när de försöker förhindrar terroristerna från att använda deras hem för avfyrning av missiler mot israeliska skolor och dagis; och inte minst mot israeliska barn som sprängs, lemlästas och bränns till döds av palestinska barn och vuxna i sökande efter ett från högsta ort utlovat martyrskap.
När allt detta får lov att nämnas i ärlighetens namn, finns det även utrymme att ta upp påstådda israeliska övergrepp – de som går att bevisa. Innan detta sker, är varje försök att belasta enbart ena sidan dömt att föreviga den horribla situationen som nu råder – där barn på bägge sidor lider.

Inom FiM vill vi söka vägar som leder framåt, vägar som får användas av båda parter i dispyten. Den väg som Sverker visade med sitt ensidiga referat är en apartheidväg, en väg som judarna (vem annars) inte fick lov att beträda – man hade ju inte ens yttranderätt! Att seminariets palestinska företrädare ivrar för denna sorts vägbygge är en sak – de militanta palestinska rasistiska kraven på ett judenreint Hebron, till exempel, är bara ett ärligt uttryck för vad de vill åstadkomma. Men att en journalist antingen övertalas eller är naiv nog att beträda denna väg gör en mycket fundersam.

Sannerligen en mörk dag när en journalist inte förmådde lyfta fram något av detta. Men trots allt en ganska ljus dag, egentligen, för det var dagen då IJC-juristen medgav utan omsvep – fast bara i privat samtal, förstås – att det visst sker fruktansvärda övergrepp mot palestinska barn i de palestinska områden och mot arabiska barn i alla de omringande arabiska länderna, men att dessa inte kommer att belysas. Anledningen? ”Israel är det enda landet i regionen som släpper in oss, tillåter oss att granska, medverka, intervjua – och sedan lämna landet och avlägga våra rapporter där helst vi vill.”

Låter knappast som ett land där övergrepp mot barn sätts i system. Synd bara att en rutinerad journalist inte lyckades dra denna slutsats.

Stolen Youth

Seminariet ”Stolen Youth” hölls på Göteborgs Universitet, Juridiska Insitutionen, fredag 5:e november 2004.

Föreningen Fred i Mellanöstern (FiM) i vilken jag är medlem verkar för en rättvis lösning på situationen i Israel och på Västbanken/Gaza.

FiM är mycket mån om att skapa en atmosfär där allas bästa tillgodoses på bästa möjliga sätt. Som samhälle skapar man inga förbättringar genom att enbart gynna den egna sidan på bekostnad av den andra – det bara förlänger problemet.

Fredag den 5:e november håller dock Juridiska Institutionen, Göteborgs Universitet, ett seminarium under namnet ”Stolen Youth”. Syftet är att belysa ungdomars lidanden i konflikten mellan Israel och palestinierna. Man syftar då enbart på palestinska barns lidande; de israeliska barnoffrens situation tas inte upp, ej heller att palestinska ledare hjärntvättar och indoktrinerar småbarn till att begå fasansfulla, människovidriga aktioner såsom självmordsbombningar, vapentransport och vapenträning.

Seminariets upplägg visar på ett oroväckande förakt för demokratiska principer:

1. Man upplåter en och en halv timme för en ensidig presentation av en bok samt videofilm i ämnet ”Stolen Youth”, som enbart syftar på palestinska barns lidanden. Ingen replik tillåts. ”Stolen Youth” syftar enbart på de palestinska ungdomar som av olika anledningar hålls i fängsligt förvar av Israel men som lever och återvänder hem. ”Stolen Youth” syftar alltså inte på de israeliska barn som bombats sönder, slitits i småstycken och lemlästats för livet som resultat av palestinska vuxnas och indoktrinerade palestinska barns ständiga attacker mot israeliska skolor, daghem, skolskjutsar och fester. De israeliska ungdomar som dör i dessa attacker återvänder inte hem. Men detta får inte tas upp på seminariet.

2. Den efterföljande paneldebatten vars tema är ”Barnens agerande – civilt motstånd eller terrorism” är ett mycket intressant ämne. Problemet är att det är även ett stort ämne. Endast 5 minuter per talare har avdelats för denna del av programmet. FiM får inte lov att besvara innehållet i den tidigare presentationen på en och en halv timme, utan får enbart lov att diskutera följande:
i) Vad är uppkomsten till problemet?
ii) Hur löser vi problemet?
FiM är inbjudna enbart för att med sin minimala närvaro legitimera seminariet.

3. I paneldebatten kommer en, eventuellt två, personer att representera den palestinska sidan. Därtill finns en svensk jurist tillgänglig för att ge sin syn på de juridiska förhållandena. Juristen får endast ta hänsyn till de utvalda delarna av situationen som presenterats under de föregående en och en halv timmarna. Med hänvisning till ”tidsbrist” nekades först FiM att ha med egen juridisk bisittare, sedan ändrades detta dock med förbehållet att 5-minuters total taltid fortfarande gällde.

4. Universitetet anordnar alltså ett seminarium där bara en sida av ett problem belyses. Denna sida får, enligt seminarieanordnarna, inte kritiseras. Vidare får företrädarna för den andra sidan ingen möjlighet att lägga fram sin syn på saken. Seminariet har karaktären av ett propagandajippo. Denna metod är varken akademiskt eller vetenskapligt tillfredsställande. Skattepengar går till att universitetet för ut propaganda.

Universitet gör sig till megafon för Palestinarörelsen.