Orsak och verkan i Gaza

Orsak och verkan är ett begrepp som är välkänt i hela världen, i alla sammanhang.

Med ett undantag: Hamas.

Orsak:
Tal av Hamas parlamentsledamot Fathi Hammad som sändes i al-Aqsa TV 080229:
”Allahs fiender vet inte att det palestinska folket har utvecklat sina egna metoder för dödande och sökandet efter död. För palestinierna har döden utvecklats till en industri i vilken kvinnor är utomordentligt bra, så också alla som bor i detta land. De gamla är också utomordentligt bra på det, så också soldaterna och barnen. Det är därför de har blivit mänskliga sköldar bestående av kvinnor, barn, de gamla, soldaterna, för att utmana sionisterna. Det är som om de säger till den sionistiska fienden: ’Vi önskar döden såsom ni önskar livet’.”

Verkan:
Rapporter indikerar att ungefär 30 palestinska araber dödades och många fler skadades när den israeliska militären attackerade en Hamas granatkastartrupp som arbetade från en FN-skola i Jabalya 090106.

Skolan användes för att skjuta granater mot israeliska soldater, vilka besvarade elden. Returelden orsakade multipla explosioner, ett säkert bevis på att skolbyggnaden användes för att lagra stora mängder ammunition, i brott mot folkrätten och Genèvekonventionen. De döda civila hade sökt skydd i skolan undan striderna i området då Hamas kom dit med sina granatkastare och använde de civila som skydd för sina attacker.

Bland de döda fanns minst två högt uppsatta Hamasmedlemmar, Imad Abu Askhar och Hassan Abu Askhar. Israeliska befäl på plats vid skolan rapporterade att Hamas hade minerat skolan och att det var dessa minor samt ammunitionen lagrad i skolan som exploderade och orsakade det höga dödstalet.

En fruktansvärd tragedi som Hamas hade kunnat undvika om terrororganisationen inte brutit mot krigskonventionerna och civilisationens mest grundläggande normer.
I Israel uttryckte man djupt sorg över förlusterna. Detta står i bjärt kontrast mot de glädjescener som utspelas på Gazas gator när israeliska skolbarn mördas av terrorister.

Det är långt ifrån första gången Hamas använder skolor, moskéer, sjukhus och ambulanser i sin krigsföring. Gå till Archive footage of Hamas mortar fire from UN School in Beit Hanoun (Oct 2007) för att se hur Hamas använder FN skolor som avskjutningsplats.

Omvärlden får gärna tala om orsak och verkan, men för Hamas handlar det endast om verkan och verkan: om Hamas skjuter sina raketer från mitt bland palestinska civila och Israel inte svarar, då lyckas Hamas döda fler judar utan konsekvenser för dem och det militära kriget är vunnet. Om Israel svarar och de tvångsrekryterade mänskliga sköldarna skadas eller dör, förlorar Israel i propagandakriget.

Dubbelvinst med andra ord. Nu sköt inte Israel mot civila utan mot den punkt varifrån granaterna kom – problemet var de många sekundära explosionerna orsakade av Hamas lager av granater och minor bland de palestinska civila.

Det hemska i denna djupa tragedi är att röster höjs för att tvinga Israel att sluta skydda sig själv från Hamas attacker.

Men inga röster höjs för att tvinga Hamas att upphöra med sitt folkrättsvidriga missbruk av mänskliga sköldar.

Krig är hemskt, speciellt för de civila. Det finns inga vinnare. Förutom Hamas, som vinner varje gång, oavsett det faktiska utfallet.

Det är hög tid att omvärlden tvingar Hamas sluta med sitt barbari.

Lika mått för alla?

Under Andra världskriget utvecklade Hitlers naziregim ett terrorvapen: V2 raketen.

V2 raketen sköts medvetet mot civila mål. Mot till exempel London sköts ungefär 1400 terrorraketer. Londonborna fick leva under jorden medan raketerna härjade, eftersom missilerna inte hade något ledningssystem och hela målet var ju att inte ha något bestämt mål: de avfyrades sålunda inte mot brittiska militära mål utan rätt och slätt mot civila områden.

Storbritannien och de övriga allierade svarade med att fullständigt demolera hela den tyska staden Dresden. Antalet döda i dessa brittiska självförsvarsattacker var mellan 25 000 och 40 000. Samtliga döda var civila.

Likheten med dagens situation i Gaza och Sderot är slående - men ändå inte. Tack och lov.

Under de nästan 3 åren sedan Israel helt lämnade Gaza har Hamasregimen utvecklat ett terrorvapen: Kassamraketen.

Kassamraketen skjuts medvetet mot civila mål. Mot till exempel de israeliska städer Sderot och Ashkelon har Hamas skjutit 5520 terrorraketer under de senaste 3 åren. Befolkningen får hela tiden leva under jorden medan raketerna härjar, eftersom missilerna inte har något ledningssystem och hela målet är ju att inte ha något bestämt mål: de avfyras sålunda inte mot israeliska militära mål utan rätt och slätt mot civila områden.

Hittills har Israel besvarat de palestinska raketerna med tonvis med medicin, mat, bränsle och andra förnödenheter. Ibland har Israel även skjutit mot terrorister i färd med att avfyra raketer mot israeliska civila.

Alldeles tills nyligen då Hamas beslutade sig för att trappa upp kriget mot den judiska staten och började skjuta upp till 80 raketer per dag mot Israel.

Då beslöt Israel att måttet var rågat: sedan tre dagar tillbaka slår Israel ut varenda Hamasenhet man hittar, vare sig det rör sig om terrorister eller deras infrastruktur eller ammunitionsförråd. Facit hittills är ungefär 320 döda, av vilka ungefär 30-40 civila.

Varje civilt liv som släcks är en ofattbar tragedi. Men Israel anstränger sig till det yttersta att minimera civila skador. Hamas gör precis tvärt om: deras raketer slår mot civila, och de gömmer och avfyrar sina raketer från tättbebyggt civila områden, ett brott mot Genévekonventionen.

30-40 döda civila i utbyte mot 5520 raketer låter som om Israel är långt bättre på att föra krig mot terrorister än vad de Allierade någonsin var.

För med Hamas missilstatistik som facit i handen, borde Israel vid det här laget har dödat 90 000-157 700 civila.

Tack och lov är det ingen i Israel som ens tanker i dessa banor. Denna sorts blodtörst är förbehållen Hamas.

En ung jude, Gilad Schalit, kidnappades från Israel av palestinska regeringspartiet Hamas för 900 dagar sedan. Han har sedan dess spärrats in i en underjordisk håla. Hamas meddelar att han inte har sett solen sedan dess. Röda Korset får inte träffa honom, men å andra sidan har Röda korset aldrig krävt att få göra det.
Schalit får inte heller träffa en advokat – han inte anklagad för något och han får inte anlita advokat som kan arbeta för hans frigivning.
Han får inte heller besök av sin familj. Allt detta i strid mot såväl Genévekonventionen och uppenbara mänskliga rättigheter.
Söndagen den 13 december firade Hamas 21 år. För att markera dagen spelades en pjäs där en man föreställande Gilad Schalit offentligt bad för sitt liv framför tusentals jublande Hamasanhängare i Gaza. ”Snälla pappa och mamma, jag saknar er” skrek han. ”Varför har ni glömt mig?” Hamasanhängarna svarade med ”Vi erkänner aldrig Israel.”
Detta obscena barbari är bara ett exempel på Hamas medeltida grymhet. En högt uppsatt Hamasrepresentant togs nyligen emot av Palmecentret.
Hamas har de senaste dagarna skjutit över 100 missiler mot den israeliska staden Sderot – under pågående ”vapenvila”.
Vare sig Palmecentret, Diakonia, Svenska Kyrkan eller Sveriges Kristna Råd har kritiserat dessa inhumana handlingar. Inget fördömande av kollektiv bestraffning mot hela Sderot eller Hamas vägran att erkänna Israel, inget om att Gilad Schalit nekas grundläggande mänskliga rättigheter. Svenska organisationer som säger sig arbeta för fred och rättvisa i Mellanöstern har fortfarande inte gjort ett tydligt ställningstagande. Men svenska SIDA-pengar fortsätter att stödja Hamas via dessa organisationer. Så det kanske trots allt ska ses som ett klart ställningstagande.
Palmecentret, Diakonia, Svenska Kyrkan och Sveriges Kristna Råd visar inga tecken på engagemang när judar är offer för systematiska arabiska övergrepp, men är högljudda i sin kritik när araber är offer för påstådda och verkliga israeliska övergrepp.
Den systematiska obalansen och selektiva tystnaden från dessa svenska opinionsbildande och kristna hjälporganisationer är mycket besvärande för svenska kristna, svenska demokrater och – kanske framför allt – svenska skattebetalare.

Villkora svenskt Palestinabistånd till respekt för mänskliga rättigheter

Sverige ger palestinierna mest bistånd i världen räknat per capita – nästan 1,4 miljarder kronor på två år.

Denna ekonomiska hjälp har som mål att assistera palestinierna i uppbyggande av ett statsskick baserat på demokrati, lika behandling av alla samt respekt för mänskliga rättigheter, inklusive etniska och religiösa minoriteter samt kvinnor och barn – de samhällsgrupper som ofta behandlas sämst i det palestinska samhället.

Sveriges ekonomiska assistans är välbehövlig. Dock finns det stark anledning att ifrågasätta om inte ständigt bistånd utan krav på motprestation snarare stjälper än hjälper palestinierna eftersom inga eller endast ringa framsteg har noterats.

Ett fall bland många som föranleder en kritisk granskning gäller den unge israelen Gilad Schalit. Han kidnappades för mer än två år sedan från det suveräna Israel – alltså inte från någon omtvistat område – av en tungt beväpnad invasionsstyrka från den av Hamas kontrollerade Gazaremsan. Hamas är en dominerande regeringspart och innehar premiärministerposten. Därtill har Hamas total kontroll av Gazaremsan. Hamas har konsekvent vägrat att frige Gilad Schalit, som kidnappades när han var 18 år gammal.

Pojken har sedan dess hållits inspärrad, utan tillgång till Röda korset, läkarvård, advokat eller kontakt med anhöriga. Hamas meddelar att pojken under dessa år aldrig tillåtits att få motion i solljus.

Palestinska terrorister som sitter i israeliskt fängelse har sina rättigheter garanterade av det israeliska rättsväsendet. De besöks av Röda korset, får obehindrad tillgång till advokater, journalister, familjmedlemmar, de får skriva hem. Barnamördaren Samir Kuntar, som nyligen släpptes, fick gifta sig, han åtnjöt äktenskapliga besök, tog universitetsexamen och lämnade israeliskt fängelse som en välgödd man som välkomnades varmt av Palestinska myndighetens Mahmoud Abbas.

De palestinska fångarnas villkor står alltså i bjärt kontrast mot den unge israelen Gilad Schalit, som ännu i det tredje året efter hans kidnappning inte fått se solljus, prata med eller skriva till sina anhöriga eller träffa advokater eller Röda korset.

Sverige ger betydande bidrag till palestinierna, utan krav på motprestation. Därigenom finansierar Sverige detta barbari, som är i total strid mot Genèvekonventionen och våra egna åtaganden om mänskliga rättigheter och anständighet.

Om Gilad Schalit betraktas av Hamas som en krigsfånge, har han rätt att behandlas i enlighet med de regler som Sverige har skrivit under. Om Sverige subventionerar organisationer, institutioner och politiska partier som öppet bryter mot dessa regler, gör sig Sverige skyldig till medhjälp eftersom palestiniernas lagstridiga människohandel hade inte varit möjlig utan svenskt bistånd.

Vad tänker Sveriges utrikesminister respektive biståndsminister göra för att villkora Sveriges nuvarande och framtida bistånd till Gilad Schalits omedelbara frisläppande? Tänker de fortsätta med den inslagna linjen av oinskränkta bidrag från våra skattepengar, utan något som helst krav på motprestation?

Mänskliga rättigheter: läpparnas bekännelse, ekonomiska intressen eller rädsla för våld?

Vad är förklaringen till att tidigare svenska regeringar aldrig satt sin betydande tyngd bakom försöken att komma till rätta med ett av nutidens värsta fall av människohandel?

Sverige har ett avundsvärt rykte som mänskliga rättigheternas förkämpe – överallt i världen och för alla lidanden förutom i ett enda fall: israeler som hålls olagligt fångna av arabiska terrorgrupper och/eller terrorstater, i vissa fall i en kvarts sekel.

Handel med människoliv och döda kroppar
1982 tillfångatog den syriska armén tre israeliska soldater – Zachary Baumel, Yehuda Katz och Tzvi Feldman.

1985 frigav Israel 1,150 fångar i utbyte mot tre israeliska soldater som kidnappats i Libanon.

1986 kidnappades den israeliske soldaten Ron Arad av den libanesiska shi’itiska
terrorgruppen Amal. Amal sålde senare Ron Arad till iranska agenter.

1986 kidnappade och mördade Irans terrormilis Hezbollah två israeliska soldater – Joseph Fink och Rahamim Alsheich.

1996 frigav Israel 123 Hezbollahterrorister i utbyte mot Joseph Finks och Rahamim Alsheichs kroppar.

1997: den israeliska soldaten Guy Hever försvann från Golanhöjderna.

1998 frigav Israel 65 fångar i utbyte mot kvarlevorna av en israelisk soldat.

Den 25 juni 2006 kidnappades den 19-årige israelen Gilad Schalit från inne i Israel av det palestinska regeringspartiet Hamas styrkor.

Den 12 juli 2006 kidnappades Ehud Goldwasser och Eldad Regev från israelisk mark av terrorister från Hezbollah, som dessutom dödade åtta israeliska soldater i räden.

Genèvekonventionen
Genèvekonventionen från 1949 beskyddar sårade soldater mot attacker och ger dem rätten till ordentlig medicinsk behandling och vård. Konventionen föreskriver också hur både sårade och icke-sårade krigsfångar skall behandlas i övrigt.

Trots Genèvekonventionens stadgar vet Israel inte ens var dessa soldater hålls fångna, än mindre hur de behandlas.

Internationella röda korset (ICRC)
Internationella röda korset säger att organisationen har mandat att besöka krigsfångar:

’Människor som har blivit tillfångatagna eller anhållna i en konflikt anses av förövarna vara fiende, och därför behövs ingripande av en neutral och självständig part som kan försäkra sig om att de tillfångatagna behandlas humant och har anständiga levnadsvillkor, samt att de har möjlighet att kommunicera med sina familjer.’

Antal fångar som ICRC besökt bara år 2002, för att ta ett enda exempel: 448,063
Antal tillfångatagna israeliska soldater som ICRC har besökt sedan 1948: 0

FN
FN har spelat en central roll i frigivningen av flera hundra fångar från israeliska fängelser. Samtliga dessa fällda terrorister har under fångenskap besökts av Röda korsets personal i enlighet med gällande regler. Många av dessa före detta fångar har sedan frigivningen utfört nya terrorattacker mot israeliska civila.

Det tål att upprepas: FN har inte fått en enda israelisk soldat fri.
Röda korset har inte besökt en enda israelisk fånge. På nästan 60 år.

De senaste 30 åren har Israel frigett nästan 7000 fångar i sina försök att få 19 israeliska soldater fria och att få tillbaka ytterligare åtta soldaters kvarlevor. Trots ingångna avtal har de berörda arabiska terrorgrupper och arabländer inte infriat sina löften. Såväl levande fångar som döda kroppar hålls kvar som gisslan. För tre veckor sedan skickade Hezbollah ett brev skrivet av israelen Ron Arad, fånge sedan 1986. Brevet var daterat några månader efter att han fängslades, men Hezbollah lämnade ut det nyss. Groteskt, människovidrigt bortom förstånd, men i västvärlden och i synnerhet i Sverige fortsätter vi att göra affärer med Iran, Syrien och Libanon, som ju håller Hezbollah med vapen, träning, logistik och mark. Och med det knark som finansierar hela terrorindustrin.

En pinsam tystnad – var är Svenska kyrkan?
Varför har tidigare svenska regeringar varit tysta? Varför har Svenska röda korset varit fullständigt tyst sedan 1948? Varför har Svenska kyrkan och Diakonia inte sagt ett enda ord i ärendet? De är annars mycket aktiva i området, organiserar manifestationer, kurser, möten, lobbyseminarier, bojkottkampanjer. Visserligen bara mot Israel och till förmån för palestinier oavsett vad dessa palestinier har gjort, men de kan inte vara emot elementära mänskliga rättigheter för israeliska fångar och deras lidande familjer, väl? Varför denna tystnad, Svenska kyrkan och Diakonia?

Varför har svenska regeringar genom tiderna och svenska företag gjort och alltjämt gör betydande affärer med terrorsponsorer som Syrien och Iran när det är just dessa länder som står bakom denna makabra och motbjudande människohandel? Det är Iran som tränar och finansierar Hezbollah och Hamas, och Syrien som står för logistiken, och det är ju Hezbollah och Hamas som håller israeliska fångar på ett sätt som går stick i stäv mot internationell rättspraxis.

Alla demokratiska politiska partier är starkt emot människohandel av alla det slag. Nu är det dags för alla svenska partier att göra sina röster hörda angående denna människovidriga slavhandel.

För alla som anser att mycket står att göra i detta fall, hänvisas till en nystartad kampanj till förmån för dessa soldaters befriande. Besök http://www.namninsamling.com/israeliska_soldater och underteckna uppropet. Om inte Svenska Kyrkan, Röda Korset, FN, Human Rights Watch, Amnesty International, Diakonia eller tidigare svenska regeringar velat göra något, kanske vi liberaler kan dra vårt strå till stacken och agera, hjälpa till att avsluta en av världens mest bortglömda orättvisor.

Vi sätter vår tilltro till den nuvarande regering, en regering av helt annan etik och moral än under tidigare år, och hoppas att den vill verka för en lösning.

Skrivit tillsammans med Talia Meyer, Student i statskunskap och mänskliga rättigheter

Svenska pengar möjliggör Hamas kidnappningstaktik

För ett år sedan kidnappade Hamas, det palestinska regeringspartiet, en 19-årig israel vid namn Gilad Shalit från Israel.

Han har hållits avskilt från omvärlden sedan dess. I trots mot Genévekonventionen och Röda korsets regler, har ingen fått besöka honom, Hamas bekräftar inte ens om han lever.

Nu vill Sverige och en mängd andra europeiska länder mångdubbla sitt finansiella stöd till Hamas, alltså det palestinska regeringspartiet som utförde kidnappningen och som för bara en vecka sedan begick avskyvärda krigsbrott mot sitt eget folk i inbördeskrigets Gaza. Bland annat slängde de människor från taket på 15-våningshus och sköt meningsmotståndare i knäna där de låg i sina sjukhussängar.

Ren anständighet kräver att Sverige villkorar sitt finansiella stöd både till att Gilad Shalit omedelbart friges och att krigsförbrytarna i Hamas ställs inför rätta. Om Sverige vill kunna spela en roll i Mellanöstern är det nödvändigt att både palestinier och israeler ser att Sverige agerar kraftigt och rättvist.

Olika syn på "proportionalitet"

Omvärlden kräver att Israel skall svara ’proportionerligt’ på terrorattackerna som den iranska lydmilisen Hizbollah utför från suveränt libanesiskt territorium.

Proportionalitet och FN
Med ’proportionerligt’ menas kanske att Israel ska agera som Kofi Annans FN. Annan ignorerade FN-korruptionen i olja-för-mat programmet, vilket kostade tusentals civila liv i Saddams Irak. Kofi Annans UNIFIL-styrka har en enda uppgift; att förhindra attacker mot israeliska civila, under de senaste sex åren har Hizbollah utfört 24 sådana attacker. UNIFIL kostar oss världsmedborgare 100 miljon dollar – om året – och åstadkommer ingenting. Som resultat av Kofi Annans FN, har dödssiffrorna i Libanon och Israel nått fler än ett tusen, och sammanlagt två miljoner människor är på flykt – libanesiska civila norrut och israeliska söderut. FN bär ansvaret för sin ’proportionerliga’ respons till Hizbollah under sex år. Och då har vi inte ens vägt in FN:s ’proportionerliga’ respons i till exempel Bosnien och Darfur.

Proportionalitet och Ryssland
Med ’proportionerligt’ menas kanske Ryssland? Det land som bombade Tjetjenien så grundligt att samhället där sedan länge upphört att existera? Allt tjetjenerna ville ha var självständighet. Tusental döda tjetjener och inte en enda FN-resolution mot Rysslands agerande har antagits av FN.

Proportionalitet och Frankrike
Ordet ’proportionerligt’ hänvisar kanske till Frankrike, detta europeiska land som är så mån om att ha bra relationer med arabstaterna och där en minister för inte så länge sedan karakteriserade Israel som ”detta lilla skitland”. ’Proportionerligt’ är kanske Frankrikes respons till omvärldens kompakta fördömande när franska staten ville utföra ett kärnkraftsprov i Stilla havet. Frankrike ignorerade omvärlden och utförde provet ändå – i trots mot FN, EU, UNICEF och WHO, bland många andra. Detta var Frankrikes ’proportionerliga’ svar. Det finns inte en enda FN-resolution mot Frankrikes agerande, som krävde tvångsförflyttning av många öbor och som fullständigt ödelagt miljön inom ett enormt naturområde.

Proportionalitet och Kina
’Proportionerligt’ är kanske Kinas behandling av det fredliga Tibet, ett land Kina marscherade in i för att helt sonika förflytta hundratusentals tibetaner till Kina och miljoner kineser till Tibet. Inte en enda FN-resolution har antagits mot Kina vars agerande har kostat hundratusentals tibetaner livet och resulterat i tvångsövertagande av enorma landområden.

Icke desto mindre är det just sådana länder som så starkt kritiserar Israels ’oproportionerliga’ svar. Svar på Hizbollahs attacker från Libanon mot israeliska civila, som utförs i skydd av libanesiska civila i trots mot FN och Genèvekonventionen. FN och den omvärld som är så intresserad av ’proportionerlighet’ har fortfarande inte hittat någon anledning att fördöma detta.

Omvärldens ansvar
Omvärlden är bra på en sak: att prata. Att agera går inte. Omvärlden har inte agerat för att sätta stopp för Hizbollahs enorma militära uppladdning under de senaste sex åren. Ej heller för att tvinga Iran och Syrien att sluta stödja denna terroristgrupp. Omvärlden är överhuvudtaget för rädd och för underkuvad av blotta tanken på att behöva göra något som verkligen kräver mod och ståndaktighet. Lättare då att falla in i ledet och anklaga Israel för det lidandet som Hizbollahs och Irans krig har orsakat.

Hizbollahkriget är en varningssignal till omvärlden: det gäller att antingen stödja frihet och demokrati – för Libanon såväl som Israel – eller för evigt acceptera underdånighet gentemot de islamofascistiska härskarna i Teheran.

Klockan tickar medan Libanon och Israel brinner.

Palestinska lögner och raketer i utbyte mot israelisk fred

För ett år sedan drog sig Israel ur Gaza. Palestinierna har sedan dess avfyrat över 1000 raketer mot Israel.

I veckan kidnappade Hamas en israelisk soldat och en 18-årig pojke. Soldatens kidnappning rättfärdigades med att han var soldat, pojkens med att han i framtiden skulle bli soldat. 18-åringen avrättades omgående.

Enligt regeringspartiet Hamas är detta legitim krigsföring. Hamas kräver att Israel accepterar vapenstilleståndslinjerna från det krig palestinierna själva inledde för att upphöra med attackerna ”tills vidare”.

Taktiken heter ”takija” och betyder att ljuga för fienden, att inge falskt hopp tills man är stark nog att anfalla igen. Till dess gäller ”hudna” eller vapenstillestånd.

Även svenska Emmaus återger Hamas syn i en egen broschyr: ”Palestina utgörs idag av staten Israel och dess ockuperade områden; Gazaremsan, Västbanken och östra Jerusalem”. Hela ”staten Israel”.

Hamas program är staten Israels förstörelse. Palestinierna valde Hamas. Raketregnet från Gaza understryker detta val – en palestinsk stat inte bredvid utan istället för Israel. Målet uppnår de genom missbruk av civila – en taktik som är förbjudet enligt Genèvekonventionen:

Punkt 51/2:
Civilbefolkningen … skall inte utsättas som mål för attack. Våld vars huvudavsikt är att sprida terror bland civilbefolkning är förbjudet.

Punkt 51/7:
Civilbefolkningen skall inte användas … för att skydda militära mål från attack.

Punkt 58b:
De stridande partierna skall … undvika att förlägga militära mål i eller nära tätbefolkade områden.

Kraven ignoreras systematiskt av palestinierna.

Eftersom omvärlden finansierar palestinierna är det dags att vi villkorar hur våra skattepengar används: palestinierna måste uppfylla krav på civiliserat uppförande.

För att rädda civila palestinier och civila israeler och för att möjliggöra fred i regionen.

Ensidighet hos Rädda Barnen

Rädda Barnen uttrycker beundransvärt stöd för en del av Mellanösterns mest eftersatta invånare – de palestinska barnen – och jag hoppas verkligen att ni fortsätter era ansträngningar för dessa barns skull. I brist på vuxna palestinska ledare som uppträder ansvarsfullt är det ofta utomstående som Rädda Barnen som får fylla det tomrum som skapas.

Jag gladdes åt att läsa att ni inte förringar de judiska israeliska barnens ständiga rädsla för självmordsbombare (trots att ni konsekvent undviker att nämna att det är just palestinska självmordsbombare det handlar om – någon motsvarande glömska kunde jag inte upptäcka då ni specificerar allt elände som Israel anklagas för). Dock är jag inte riktigt klar över just när och hur ofta ni i tryck och med lika stort eftertryck har tagit avstånd från palestinska mord på israeliska barn. Ni kanske kan ge länkar till dessa artiklar, samt diarienummer på de brev ni överlämnat till utrikesminister Anna Lindh där ni kräver ett slut på palestinska mord på israeliska barn?

Jag tänkte mig ett brev där ni uttryckte er önskan att regeringen framför följande krav till Palestinska Myndigheten:

* att Palestinska Myndigheten häver bistånd (i och för sig bistånd som kommer från Sverige) till självmordsbombare och fängslar dem som ger och mottar finansiell kompensation för familjemedlemmar som spränger sig till döds i sin önskan att slakta oskyldiga judar. I stort sett vilken del av Human Rights Watch rapport ”Erased in a moment” (http://www.hrw.org/reports/2002/isrl-pa/) ger en skrämmande bild av hur systemet är uppbyggt och dess verkan.

* att Palestinska Myndigheten upphör med den avtalsstridiga och rättsvidriga behandlingen av sina minderåriga genom antisemitisk indoktrinering och användandet av skolböcker där vare sig ordet eller konceptet Israel finns, men där hela området mellan Medelhavet och Döda Havet benämns Palestina. Titta exempelvis på http://www.edume.org/reports/1/6.htm som visar kartor där Palestina ersatt hela Israel; http://www.edume.org/reports/1/7.htm som visar textavsnitt i skolböckerna där de israeliska städerna beskrivs som palestinska; http://www.edume.org/reports/1/8.htm där Jerusalem benämns huvudstaden i Palestina.Det är denna sorts indoktrinering som hjärntvättar palestinska barn så de växer upp till villiga våldsverkare och självmordsbombare.

* att Palestinska Myndigheten tvingas efterleva sina tidigare åtaganden gällande pressfrihet och ett slut på antisemitism i dess egen massmedia. Några exempel ges på http://www.pmw.org.il/bulletins-041102.html; http://www.adl.org/Anti_semitism/arab/media_2q02.asp där man drar paralleller mellan Zionism och Nazism; http://www.adl.org/issue_israel/Monopoly.asp där man framställer judarna i rollen som världskonspiratorer.

Visa mig var ni redan framställt dessa krav som ett led i er kamp för hela regionens barn och ni har större chans att bli tagna på allvar.

Sedan vill jag påpeka vissa grundläggande brister i ditt brev: du skriver gärna om barn ”vars rättigheter kränks”, men lägger skulden på Israel. Länken http://www.honestreporting.com/graphics/babies.jpg visar bilder på spädbarn uppklädda till självmordsbombare. Ni menar väl inte att detta skulle föreställa israeliska barn vars grundläggande rättigheter så groteskt kränks? Det om något är ett exempel på den sorts hjärntvätt som bryter inte bara mot varje barns rättighet till normal uppfostran, utan även mot allt vad anständighet heter. Men ni skriver inte ett ord om kränkningar av barnens rättigheter om kränkningarna utförs av palestinska araber.

Titta objektivt på vem det är som inte bara tillåter, utan faktiskt uppmuntrar och indoktrinerar de stackars palestinska barnen till sina våldsdåd. Läs exempelvis vad självaste Abu Mazen har att säga om saken i en intervju den 20:e juni 2002 med den jordanska tidningen ”Alrai” (http://honestreporting.com/graphics/abumazen.gif). Där säger han ”Minst 40 barn i staden Rafiah har fått sina armar bortslitna som resultat av rörbomber som exploderat för tidigt. Dessa barn får fem shekel (motsvarande tio kronor) för varje rörbomb de kastar.” Men på Rädda Barnen beskyller ni den israeliska militären som besvarar attackerna! Och ni skriver fortfarande inte ett ord om de kränkningar av barnens rättigheter som utgörs av att vuxna palestinska araber uppmuntrar till och faktiskt betalar för detta våld!

Du skriver också att ”minderåriga palestinska barn bl.a. anklagade för stenkastning hålls i israeliska militära arrester”. Du väljer att använda ordet ”anklagade”. Inte ”ertappade”, eller ”dömda”. Till och med här undviks sanningen! Och fortfarande skriver ni inte ett ord om att dessa barns rättigheter kränks när de offras av sina egna vuxna som frontsoldater genom ständig uppmuntran att konfrontera tungt beväpnade soldater som letar efter kända mördare. Vill Rädda Barnen bli påmind om de relevanta paragraferna som förbjuder användandet av barnsoldater och som påbjuder att barn aktivt ska skyddas från våldshandlingar i krigszoner?

Det är mycket lovvärt att ni ”påtalat kränkningar av … barnens rättigheter vid mötet med kommissionen för mänskliga rättigheter i Genève”. Jag förutsätter att ni i samma skrivelse även påkallade uppmärksamhet på det faktum att terrororganisationer som Hamas, Al Aqsa, Islamisk Jihad osv förlägger sina ledningscentraler, bombfabriker och vapengömmor i tättbefolkade civila områden – inklusive skolor? Detta i strid mot Fjärde Genévekonventionen [3:1:28] och trots direkta fördömanden från bl a FN-chefen Kofi Annan. Jag är mycket tacksam för en länk till den plats på nätet eller diarienumret på de överlämnade dokumenten där detta påtalats.

Du skriver om hur angelägna ni är om rättigheterna för ”barn av andra nationaliteter”. Det vet jag att ni är, varför jag gärna skulle vilja se de länkar till framställanden, artiklar och överlämnade brev som handlar om de fruktansvärda öden som möter barnen i Tjetjenien, Kongo, Bangladesh, för att bara nämna några. Gärna med en uppräkning av det totala antalet framställanden ni gjort i dessa ärenden jämte motsvarande framställanden om palestinska barn. Och så en motsvarande lista om era framställanden om hur de israeliska barnen far i det av Hamas, Al Aqsa, Islamiska Jihad och Yasser Arafat styrda våldet.

Du avslutar ditt brev med att det är ”de palestinska barnens situation vi anser vara värst för närvarande och det är därför vi för fram den”. Er åsikt delas inte av många. Exempelvis inte av Dr Avital Laufer från Adler Center For The Study of Children in Distress, som i en färsk studie citerad i tidningen Ha’aretz 20 april 2003 (http://www.haaretz.com/hasen/pages/ShArt.jhtml?itemNo=286539) påpekar att ungefär 40 procent av israels judiska barn lider av moderata till allvarliga symptom of ”post traumatic stress disorder” (PTSD). Enligt en undersökning som gjordes av Tel Aviv University, har 15 procent av Israels barn medium till allvarliga symptom, medan tillståndet för 9 procent av landets barn är kliniskt akut.

Mot denna bakgrund hade ni skapat ett mycket seriösare intryck om er rapport till Anna Lindh inkluderat ALLA fakta. Ni bedyrar att ni inte på något vis är partiska. Därför bör ni vilja göra allt för att inte uppfattas som sådana. Och därigenom förtjäna ännu bredare stöd i ert tyvärr nödvändiga arbete. För ALLA barn.