The drip effect

The tactic is well-known. The constant drip designed to gradually erode all resistance.

It’s the tactic that the world’s collective of anti-Semites and assorted other racists are employing against the Jewish state.

The most recent outbreak of this epidemic is IAW, Israel Apartheid Week, whose purpose is to “educate people about the nature of Israel as an apartheid system”. Bafflingly, the organisation then retracts, saying that Israel “is obviously not the exact same thing as Apartheid South Africa” but goes on to maintain that as long as the offensive likeness can be used as a bludgeon against the Jewish state, it will be put to good use.

Visit the CAMERA website to find out how the IAW's Boycott, Divestment and Sanction (BDS) strategy is a publicly funded weapon designed specifially to prevent any prospects for peace in the Middle East.

NGO Monitor underlines the fact that organisations such as IAW and Sweden’s Alternative Information Center are actually government-funded. Individual European states and the EU as a bloc provide most of the funding for these subversive activities against a UN member state, the aim of which is to delegitimise that state.

IAW demands an end to “colonization of all Arab lands” and “full equality for Arab-Palestinian citizens of Israel,” while also demanding the removal of the security fence that Israel has built where it provides most security against Palestinian Arab terrorism – which occasionally means those Jewish provinces that Palestinian Arabs want for a future state but without the niceties of having to negotiate over their acquisition. IAW also demands what it terms the “right of return for Palestinian refugees”. Inexplicably, not a return to the Arab state of Palestine, but to the Jewish state of Israel.

IAW, like legion other anti-Israel organisations, never works to better the lot of Palestinian Arabs – it does not help set up trade missions to boost Palestinian Arab commerce, industry, banking or agriculture. It does not support joint ventures to increase Palestinian Arab trade abroad. It does not work to place Palestinian Arab products on supermarket shelves. Instead, IAW, like others of its ilk, has just one item on its agenda: the deconstruction of Israel and its replacement with an Islamist state.

For a brief yet exhaustive examination of what IAW and its cohorts stand for and what they really could do, read Christopher Aqurette’s article entitled “Racists celebrate annual Israel-bashing week”.

Of course, IAW does not operate in a vacuum. It is aided and abetted by politically driven media and by some rather besotted politicians.
 
Sweden’s Foreign Minister Carl Bildt writes in his blog (in Swedish) about his concern over Israeli military overflights in Lebanese skies – but ignores the reason for these monitoring flights: that Iranian terrorist proxy Hizbollah, in flagrant breach of a binding UN Security Council resolution, continues to rearm in southern Lebanon along the border with Israel. Carl Bildt writes his blog from his vantage point aboard a UN helicopter flying along the Lebanon-Israel border where he can clearly see the massive Hizbollah infrastructure swiftly spreading ever further south towards Israel. Perhaps his helicopter had blacked-out windows.
 
Sweden’s Minister for International Development Cooperation Gunilla Carlsson is currently participating in an overtly anti-Israel event called the Gaza Accountability Conference in which she demands that “the Gaza crossings must be opened unconditionally and immediately” and that “Gaza, the West Bank and East Jerusalem must be united”. She has not said anything about what the Palestinian Arabs have to do to earn this, such as a stop to terror or racist indoctrination. Neither has the Swedish government minister said anything about Hamas releasing the one Jew still (hopefully) alive in a Gaza Strip that has otherwise been ethnically cleansed of all Jews, both dead and alive. Gilad Schalit was kidnapped as a teenager from inside Israel more than three years ago and has since been held in Gaza without access to legal representation (not that he is accused of anything), without visits by the Red Cross (not that they have demanded visitation rights), and without access to his family. Swedish government minister Gunilla Carlsson’s silence on this issue while voicing demands that benefit Palestinian Arab terrorists is a cause for grave concern.
 
Large swathes of the major media here seem to be equally blind. The UN’s own Middle East envoy Robert Serry says clearly that there is no humanitarian crisis in Gaza. In other words, the hysterical allegations of Gaza’s humanitarian crisis are merely media manipulation, politically motivated activism in favour of a preordained strategic agenda. His position and title notwithstanding, Robert Serry is being largely disregarded the world over since his message does not fit in with the image that the racists and anti-Israel demagogues are determined to disseminate.
 
In the meantime, Islamism is advancing in leaps and bounds. At the same time as Carl Bildt uses the media to report what he does not see, Robert Serry is ignored by the media for what he does see and Gunilla Carlsson is given a media megaphone to voice what the Swedish public want to hear in this election year, Islamist terror organizations are growing in strength not just in the Middle East but elsewhere. Martin Bright reports that Britain is developing into a crucial hub for Hamas, the Gaza regime that is regarded as a terrorist organisation by the UN, the EU and the Quartet. His article makes frightening reading.
 
Back in Sweden it’s business as usual. Swedish extreme-left publication Flamman has an interview (in Swedish) with Anna Wester, public relations contact for the Palestinian Groups in Sweden (PGS), in which she says that should the extreme-left coalition of communists, social democrats and environmental crusaders win the national elections in Sweden this September, they will “recall Sweden’s military attaché from Israel and all weapons trade with Israel will be stopped”. This includes banning the use of unmanned Israeli-made drones to protect the lives of Swedish soldiers fighting Taliban terrorists in Afghanistan. The Israeli drones have proven their superiority in protecting Swedish soldiers on dangerous missions deep in Afghanistan, but the red-green coalition, should it come into power, would prefer to see dead Swedish soldiers rather than Swedish soldiers owing their lives to Israeli technology. By way of reference, during the World War Two – during which Sweden remained neutral while selling high-grade iron ore to Nazi Germany – sedition against one’s own country’s armed forces was a treasonable offence. The coalition of Sweden's extremist reds and greens must be reading a different rule-book.
 
Flamman also knows how to up the ante. In an article reminiscent of Sweden’s infamous Aftonbladet allegations (unfounded and later withdrawn) that Israel systematically murders Palestinian Arabs to harvest their organs, the newspaper insinuates in a recent Swedish-language article that there may have been mass rapes of women in Gaza (the insinuation being that the rapes were carried out by Israeli soldiers) for the simple reason that in conflicts in other parts of the world, such abominable acts have indeed taken place. Not even Hamas allege any such thing, but the left-wing Swedish paper has its own dirty war to fight against the Jewish state. Jews are guilty by virtue of someone else's crime on a totally different continent. Sweden's communists go from strength to strength.
 
Meantime the increasingly open red-green-brown anti-Semitism continues to stain Sweden’s third-largest city, Malmö. Some Swedish writers such as Per Gudmundson, Gulan Avci, Mathias Sundin and Dilsa Demirbag-Sten (articles in Swedish) have been very quick to train the spotlight on this disease.
 
The strange thing is that when it comes to anti-Semitic attacks on the Jewish state by Swedish politicians, many bloggers wrote already a year ago about communist party (nowadays rebranded Left Party) leader Lars Ohly sporting a keffiyeh in which the whole of Israel has been erased and replaced by an Islamist Palestine. Back then, the Swedish media ignored the episode and the evidence in the blogosphere. This year, however, is election year, so suddenly last year’s blog news has suddenly made it (article in Swedish) into the mainstream traditional media.
 
Better late than never, of course. But why so late?

One fine day it’s going to be way too late. The victims have already been marked – and not just in Sweden.
 
It’s a strange world – deafening silence on moral issues, but deafening cacophony on non-issues. In the category of cacophony we find the Middle East’s most underrated stand-up comedian, Libya’s Moammar Gaddafi, who is actively whipping up the Arab world into a jihadi frenzy against Switzerland.
 
You read right – Switzerland!
 
And while Libya is wowing the Arab masses against Europe, Iran is meticulously and methodically pursuing its plan for global jihad on a scale never before imagined. Read here what Reuters writes about Iran’s plans to force the world to its knees. Iran has its sights set not on the USA or Israel but the world, first stop Europe. Ignore the Reuters report at your peril.

The Palestinians want neither Partnership nor Peace

Israel has a partner for peace in the Palestinian Authority (PA).

That’s why a police officer belonging to the PA yesterday murdered an Israeli sitting in his vehicle at the traffic lights by stabbing him in the chest with a knife.

The PA terrorist, whose salary is paid by the EU, whose freedom of movement is protected by the UN, whose weapons are paid for by the Arab states and whose training is provided by the US, was quickly apprehended by a nearby civilian security guard who stopped the fleeing fugitive by bumping into him with his car, stunning the murderer sufficiently to give the guard time to hold him until security personnel arrived and arrested him. The terrorist suffered some bruising in his fall to the ground.
 
We’re waiting now for the UN Security Council to debate the issue of unlawful use of motorized vehicles by the Zionist State, and for the Arab world to propose a motion to boycott any company and country that sells motor vehicles to Israel.

Don’t laugh at the absurdity of such blatant one-sidedness – it’ll doubtless happen.

In fact, such one-sidedness is occurring right now. There is often serious discussion about the genocide in which 6 million Jews were slaughtered in the Holocaust just a few decades ago. The world promised solemnly “Never again”.

But as Professor Alan Dershowitz underscores in this persuasive video clip, at least another 6 million innocent civilians have been slaughtered in various genocides since that horrific period, almost exclusively in conflicts involving Muslim aggression, usually Muslim on Muslim aggression – and solely because the Arab world has succeeded in drawing our attention away from these horrors by focusing solely on demonizing Israel in the public arena.


http://www.youtube.com/watch?v=-W_A9ILHvrI

The UN has been hijacked, the media have been hijacked, our minds have been hijacked, our aircraft have been hijacked.

And the slaughter continues.

Never again? It’s happening every day.

In the meantime, we turn a blind eye, focusing on how best to penalize the world’s automobile manufacturers for supplying family cars to Jews who might use them to apprehend murderers.

Meantime, here’s some more encouraging news, this time from Israel’s southern border with Gaza. Hamas, Israel’s third Palestinian Arab partners for peace in addition to Jordan and the Palestinian Authority, are not content with engaging in human trafficking on a small scale. Kidnapping and illegally incarcerating Israeli teenager Gilad Schalit for more than three years is not enough, the Islamist regime wishes to replicate the success of this heroic mission by kidnapping more Jews for the honourable Islamist trade in human flesh.

This comes just a few days after the Egyptian Press Syndicate suspended an Egyptian journalist for the crime of speaking to Jews in Israel. The journalist, Mr Hussain Serag, felt that in order to write about Israel it would not be a bad idea to speak to a few Israelis by way of research so he would know what he was writing about. The Egyptian Press Syndicate, however, took a different view, preferring its members to write only about things of which they know nothing.

Makes perfect sense. In Egypt.

Jordan, meantime, is busy withdrawing Jordanian citizenship from thousands of Palestinian Arabs. 70 percent of Jordan’s population consists of Palestinian Arabs, making this country rightfully theirs. The Jordanian monarch’s grandfather ascended to the throne after being transplanted by the British from the sands of Arabia and installed as king over 80 percent of Mandate Palestine, in an artificially created country known as Transjordan, today Jordan.

Now Jordan wants to withdraw citizenship from the people who make up 70 percent of its population. Even the Palestinian Authority is critical of the move, which contradicts their fundamental human rights. However, seeing as the target of their criticism is Muslim, the Palestinian Arabs are very moderate in their choice of words. Just wonder what the wording would be like if Israel floated the idea of withdrawing citizenship from the 20 percent of its population that consists of Arab Muslims and Christians. An absurd idea in the Jewish state, of course, but apparently nothing is too absurd in the Arab world.
 
Still, don’t hold your breath waiting for this travesty of human rights abuse to be tabled for discussion at the UN, because that would require Arab acquiescence to such a debate. That won’t happen because the world’s 23 Arab states are way too busy vilifying the world’s sole Jewish state and are probably even now looking for ways to prevent the export of automobiles to the Zionist entity.
 
Israel is truly spoiled in its array of partners for peace.


Interesting link:
CAMERA writes about how Time Magazine dutifully plays its part in vilification of the Jewish state. In this article, the once-reputable publication does not float the idea of boycotting the export of automobiles to Israel - that will possibly come later - but instead demonises the Jewish state for its archaeological digs. Go figure.

Boycott the Jews. In Sweden.

When blood-libels about organ-harvesting don’t work, it’s time to dust off that other weapon that has served racists so well for centuries: the boycott.

Not just any boycott.

A boycott solely against people of one single faith.

People who refuse to betray their own country.

And not just any people either. Academics. The leading thinkers of any democratic society, the progressives who embrace free thought as part and parcel of their pursuit of expertise.

No, we’re not talking about Egypt, whose Muslim majority routinely violate the human rights of the country’s 3 million Coptic Christians.

Neither are we talking about the Shia Muslims of Iraq who slaughter the Sunni Muslims of Iraq in the name of Islam. And vice versa.

Nor are we talking about the Muslim Palestinian Authority in the West Bank (the Jewish provinces of Judea and Samaria where the Palestinian Arabs want to create a second Palestinian state alongside Jordan). In the West Bank, Christian Arabs living in the cradle of Christianity are so relentlessly pursued by their Muslim neighbours that their population in Bethlehem has dwindled to one-third its size in just one generation.

And of course we are not talking about the Gaza Strip, where ethnic cleansing got a head start with the removal of every single Jew, dead and alive, before the territory was handed over to the Gazans as a first step in the establishment of peace and a new nation. What the Muslim-majority Gazans did instead was to turn on the Christian minority, which has since been decimated.

When it comes to use of the boycott as a weapon against people of a single faith, we are, in fact, talking not about any of the above, but about Sweden.

KTH, the Royal Institute of Technology in Stockholm, is organizing a “seminar to discuss the case for boycotting Israel”. Presenting the case for a boycott will be such leading lights of democracy and fidelity as Dror Feiler, a communist who renounced his Israeli citizenship and now campaigns in Sweden on behalf of terrorist organizations such as Hamas. He is regarded in many circles as a traitor. He is also President of European Jews for a Just Peace, an organization numbering almost a hundred people. He does not represent more than a handful of Jews in Sweden but is given widespread coverage by a media enchanted with the Palestinian narrative and deaf to any other.

At the KTH event, Associate Prof Jan-Erik Gustafsson will “report about the Birzeit group for international academic boycott”.

So it’s going to be a balanced, fair and above all representative exchange of views, then.

Interestingly, not a word is mentioned by these champions of human rights on the subject of China, which has occupied and annexed Tibet these past fifty years. Or Turkey, which committed unspeakable atrocities against the Armenians and still occupies Armenia. Neither is Russia mentioned, despite its continued occupation of Chechnya. The Kurds still do not have a country of their own and have been hounded over the centuries – yet another subject that KTH chooses not to highlight.

And that’s before we even mention that other paragon of democracy and enlightenment, Iran, which continues to trumpet its determination to erase Israel from the map and is pursuing the development of nuclear technology for that purpose.

The boycott supporters at KTH prefer not to delve into the legion human rights abuses occurring every day in the Palestinian territories – honour killings, systematized rapes of Christian women, the illegal incarceration of the one sole Jew still (hopefully) alive in Gaza – Gilad Schalit who was kidnapped from sovereign Israel three years ago and still held without access to the Red Cross, his family, legal representation (not that he is accused of anything apart from Judaism, a crime in Gaza), the summary executions of political opponents. None of this matters.

There is a considerable risk to constantly crying “anti-Semitism” every time something of a tacit anti-Semitic nature takes place. The term and its meaning risk being diluted.

There is however an even greater risk to ignoring anti-Semitic attacks when they occur in countries that are ostensibly democracies. Because it sets society on the slippery path to indifference. And we know where that leads. Ask the people of Cambodia, Darfur, Bosnia, Tibet, Armenia, Kurdistan. And the decimated Jews of Europe.

Interestingly enough, one of the participants at the KTH seminar is the Egyptian propaganda ministry. That may of course explain the utter silence on the plight of Egypt’s Coptic Christians.

It also raises interesting questions about how one of Sweden’s foremost educational establishments has been infiltrated by a foreign governmental agency with a murky agenda.

For an insight into how Egypt is perceived today, read this article by former Israeli ambassador to Egypt Mr Zvi Mazel.

And for an insight into how Sweden is perceived today, read this interview by Dr Manfred Gerstenfeld.

With Egyptian state infiltration into Swedish academia, Swedish state funding of various anti-Israel NGOs, and the total infiltration of UNRWA by various Palestinian Arab terrorist and criminal gangs, it is time to step back and ponder where we are headed in the Middle East.

Because constellations such as the Sweden/Egypt/Hamas/media/academia axis seem to be working cohesively outside the established policy structures.

The lack of transparency is worrying. Like now at the Royal Institute of Technology in Stockholm, which demands that Jewish Israeli academics betray their country if they wish to be treated as equals.

It’s an echo of what Ilmar Reepalu, the mayor of Malmö in southern Sweden said recently: that only Swedish Jews who renounced all affiliations with Israel could reasonably be expected to live in peace and security in Sweden.

He made no corresponding demand on Swedish Muslims.
 
Malmö mayor Ilmar Reepalu may well be an honorary member of the Royal Institute of Technology in Stockholm.

They certainly speak and act in sync.


Interesting link:
CAMERA reports that government-funded anti-Israel NGOs have been operating for many years.

Israel måste sluta uppföra rasistiskt

Det är otänkbart att det finns ett slags behandling för judiska israeler, och ett helt annat slags behandling för araber från Västbanken och Gazaremsan.

Gilad Schalit kidnappades som tonåring från Israel. Det hände för tre (3) år sedan.

Alltsedan dess har han hållits inspärrad i en underjordisk bunker, utan möjlighet att ens se solljus. För två dagar sedan släppte Hamas en 2 minuter lång videofilm med honom, i utbyte mot frisläppande av 20 terrorister från Västbanken och Gazaremsan.



Gilad Schalit har inte fått träffa eller på annat sätt komma i kontakt med familjen, Röda Korset, en enda organisation för de mänskliga rättigheterna – men å andra sidan har vare sig Röda Korset eller någon organisation för mänskliga rättigheterna krävt att få träffa honom. Han har inte haft tillgång till advokat – men å andra sidan är han inte anklagad för något brott.

Förutom att vara jude och israel.

Hamasterrorister dömda för mord, massmord och terrorism och som sitter i israeliska fängelser inte bara åtnjuter sina i Israel lagstadgade rättigheter – och de är många: besök från Röda Korset, från organisationer för de mänskliga rättigheterna, från advokater, från familjmedlemmar. De får skriva och ringa till familjmedlemmar.

Israel uppför sig sålunda rasistiskt: Israel accepterar att araber behandlas på ett sätt, men att israeliska judar behandlas på ett helt annat sätt.

Rasism är förkastlig.

Därför bör Israel omgående se till att exakt samma regler tillämpas på de terrordömda araberna från Västbanken och Gazaremsan som sitter i landets fängelse. Precis som i fallet Gilad Schalit bör dessa människor få en enda möjlighet till videokommunikation med omvärlden vart tredje år.

Omvärlden i form av FN, EU, Kvartetten, Palestinska Myndigheten och Hamas är säkert med på noterna, eftersom dessa organisationer är emot rasism.

Lika behandling för alla – hur kan det vara fel?

Detta i avvaktan på undertecknande av ett avtal om frisläppande av varenda terrordömd fånge från israeliska fängelser till sina nya permanenta hem i EU-länderna samt USA (se gårdagens artikel).

Everyone's a winner.

Khaled Meshaal om framtidsutsikter, JPost om vad som väntar

FRIGIVEN !!!

Alltså inte Gilad Schalit.

Utan en video om Gilad Schalit.



När det gäller den ultrareligiösa muslimska terrorgruppen Hamas skall detta betraktas som en positiv utveckling.

Att leka med människors öden är en dygd, enligt Hamas. Att framtvinga terroristers frigivning är en triumf. Att kidnappa en tonåring och sedan hålla honom fången, utmärglad och likblek, i en underjordisk bunker utan tillgång till solljus i mer än tre år, är höjden på strategisk framgång.

Allt enligt den muslimska terrorgruppen Hamas.

Kidnappning är lagvidrigt.

Det tycks inte FN veta. Inte heller EU. Ej heller Röda korset.

Den tonårige israelen Gilad Schalit kidnappades från Israel för mer än tre år sedan.

Totalt tyst i omvärlden.

Hamas, det palestinska regeringspartiet som kidnappade honom, idkar människohandel. De använder Gilad Schalit som bytesobjekt.

Det säger allt om det samhälle och den religion som dessa religiösa fanatiker företräder. Deras aktion görs ju i det palestinska samhällets och den muslimska religionens namn.

Andra tolkare av det palestinska samhället eller den muslimska religionen gör sig icke besvär – det finns endast ett svar och det svaret har Hamas.

Efter mer än tre år har Hamas nu gått med på ett frisläppande.

Inte av pojken, utan av en 2 minuter lång video som visar pojken.

Det första livstecknet på över tre år.

I utbyte fick Hamas 20 dömda terrorister frigivna ur israeliska fängelser.

För att få hela pojken frisläppt kräver Hamas att uppemot 1000 dömda terrorister och massmördare ska släppas från israeliska fängelser.

Hamas annonserar redan nu att fler kidnappningar är på gång eftersom detta visar sig vara en framgångsrik taktik.

Många israeler är upprörda över att 20 terrorister har släppts i utbyte mot bara en 2 minuter lång videofilm om Gilad Schalit.

Jag är inte alls upprörd över det. Tvärtom. Jag hade hellre släppt 2000 terrorister i utbyte mot Gilad Schalit. Fast med några villkor:

1. Endast terrorister med pågående universitetsstudier släpps. Som bekant får palestinska terrorister läsa vid universitetet på bekostnad av den israeliska staten. Israeliska medborgare, å andra sidan, måste betala för att läsa. De måste arbeta för att tjäna ihop till sina egna studiekostnader, sedan måste de arbeta ännu mer för att tjäna till de palestinska terroristernas studiekostnader. Därför blir deras egna studiekostnader så höga.

2. Genom att släppa terrorister innan de fullföljt sina utbildningar, får de ändå ingen akademisk examen i ryggen. Se nedan för detaljer om vem som ska bekosta den färdiga utbildningen.

3. Terroristerna skall förvisas enbart till länder i EU. Inget EU-mottagarland får ta in mindre än 150 frisläppta terrorister, för att trycket verkligen skall kännas av, och i avtalet skall det slås fast att de inte får lov att lämna respektive land på minst 5 år och att hela deras uppehälle skall bekostas av värdlandet. Låt EU börja betala för problemet som de skapat och som de så gärna vill att Israel skall bekosta.

4. Inom ramen för avtalet bör det klargöras att samtliga palestinska terrorister, alltså inte bara dessa 2000, skall släppas under samma villkor inom loppet av ett (1) år. Hälften var till EU-länderna samt till USA.

Vips får Israels ekonomi en plötslig uppryckning.

Det är självklart att såväl EU som USA vill gärna skriva på ett sådant avtal – i ivern att skapa lugn i Mellanöstern vill de naturligtvis att terroristernas fångenskap ska upphöra. De är nog lika ivriga på villkoren som de har varit ivriga i sitt fördömande av Gilad Schalits olagliga fångenskap.

Imorgon ska jag kandidera till posten som FNs Generalsekreterare, jag tror jag har en ovanligt välutvecklad problemlösningsförmåga.

VK, JPost, JPost2, JPost3, JPost4, MxP, Sydsvenskan om FN, SvD om Hamas och Sderot, The Australian om FNs hantering av Israel och Gaza, Ilya Meyer om Gilad Schalit 1, 2, 3,

Ekonomin blomstrar

Alltså inte för dig om du är svensk skattebetalare och ser såväl arbetstillfällen som besparingar försvinna i spåret av den ekonomiska krisen.

Men definitivt om du tillhör Diakonia och den stora gruppen av andra ”hjälporganisationer” eller ”biståndsorganer” vars enda uppgift är att delegitimisera Israel.

För dem finns inga dåliga tider. Förra året kom det oberoende researchorganet NGO Monitor ut med en rapport med titeln ”NGO Lawfare – Exploitation of Courts in the Arab-Israeli Conflict” (ungefär ”De Frivilliga Organisationernas Krigsföring via Domstol – Missbruk av Rättssystemet i den Arabisk-Israeliska Konflikten”).

Rapporten är lång – och den behövde vara det eftersom listan av dessa NGOs medvetna missbruk of donerade medel samt missbruk av rättsystemet är notorisk.

I augusti 2009 kom ytterligare en rapport, denna gång en fördjupad analys av svenska Diakonias uppvigling mot den judiska staten.

Det som gör dessa analyser intressant är den klarhet de bringar i hur såväl statliga (dvs svenska skattemedel) som halvstatliga och privat donerade medel används målmedvetet för ett enda ändamål: att svartmåla Israel.

Det senaste i raden av dessa flagranta missbruk av medel för demonisering av den judiska staten är det dagsfärska försöket av palestinska ”biståndsorganisationen” Al-Mezan att få den israeliska försvarsministern och tidigare premiärministern Ehud Barak arresterad vid sitt besök i Storbritannien. Bland de största biståndsgivare till Al-Mezan återfinns Sverige på statsnivå, svenska Diakonia samt Europeiska Kommissionen.

Våra pengar för hela slanten, med andra ord.

Pengar som inte går till att trycka nya skolböcker i Gaza och på Västbanken där Israel återfinns på kartan. Pengar som inte går till att trycka skolböcker där antisemitism inte längre är ett grundämne. Pengar som inte går till att bygga upp ett rättsväsende som garanterar samma grundlagsrättigheter för kvinnor, politiska oliktänkande, olika religioner, människor med annan hudfärg eller alternativ sexuell läggning.

Pengar som inte går till att få den ende juden i Gaza, den i tre år kidnappade killen Gilad Schalit, frisläppt ur sin olagliga fångenskap hos Hamas. Pengar som inte går till att tvinga Hamas att leva upp till de mest minimala anständighetskraven och tillåta Röda korset, EU, pojkens familj, en advokat, att besöka pojken. Han var tonåring när han kidnappades.

Pengarna – dina pengar – används istället till att gång efter annan störa alla aspekter av den israeliska statens liv. Till att förhindra israeler och palestinier från att leva ett normalt liv. Till att förhindra en tillräckligt lång period av lugn för att tillåta israeler och palestinier att bygga upp någon form att tillit eller dialog. Palestinierna ska ständigt bekräftas i sina mest bisarra, kompromisslösa och radikala krav, israeler ska ständigt bekräftas i sin väsande misstanke att inte bara arabvärlden utan stora delar av omvärlden arbetar emot dem.

Med obegränsade resurser förs än det ena, än det andra, ”mål” upp i rätten. Allt för att förhindra normalitet och förstöra lugn. Inga resurser läggs på att skapa, enbart på att förstöra. Det är viktigare för Diakonia och de andra organisationerna att förstöra det israeliska samhället än att bygga det palestinska.

Läs rapporterna. Och när ni har gjort det, ta lite tid och gå till nedanstående hemsida och titta på den korta – blott två minuter långa – filmen nedan.

Filmen visar hur lätt det är att våra pengar – dina och mina skattepengar – missbrukas av internationella organisationer under alla sorters förevändningar. Den här gången är det en israelisk läkare som nästan miste livet i en palestinsk raketattack från Gaza, men vars vittnesmål inte togs upp i den nästan 600 sidor långa Goldstonerapporten om kriget tidigare i år i södra Israel och Gaza. Rapportens klart och i förväg uttalade uppgift var att fördöma Israel. Det var redan på förhand bestämt att den israeliska läkaren – många av vars patienter var arabiska kvinnor från Gaza – inte skulle få komma till tals.

Två minuter lång film om israeliskt vittnesmål som ströks från Goldstonerapporten.

Så funkar det när dina pengar och mina kapas.

Det är ingen idé att sitta och nicka instämmande när du läser dessa rader.

Gör något. Skriv till Statsministern. Och till Utrikesministern.

Men framför allt, skriv dagligen till varenda tidning i Sverige.

Ett problem – eller ett brott – blir bara uppmärksammat om det blir uppmärksammat.

Uppmärksamma det då. Ja, just du.

NGO Monitor Lawfare Report, NGO Diakonia Report, Gloria, Svensk Israel-Information, FiM, FiM2, FiM3, Israel i Sverige, MxP, JPost, Ilya Meyer om Diakonia, om Diakonia igen, Diakonia, Ilya Meyer om Bistånd, Ilya Meyer om FN, om UNRWA, om skillnaden mellan UNRWA och UNHCR, om FN/2, om FN och mänskliga rättigheter, om selektiv tystnad,

Kyrkornas världsråd kan inget om kristendom

Vad säger kristendomen om hyckleri?

Kyrkornas världsråd uppmanar till bojkott av israeliska bosättares varor eftersom rådet fördömer den israeliska bosättningspolitiken. Rådets generalsekreterare hävdar att Israels bosättningspolitik är bland de största hindren för fred i Mellanöstern.

Trots idogt letande hittas inte en enda referens till att Kyrkornas världsråd uppmanar till bojkott av palestinska varor med hänvisning till såväl Fatahs som Hamas uttalade antisemitism i den statliga pressen och i skolböckerna. Inte en enda uppmaning till bojkott av palestinska varor på grund av att raketer alltjämt skjuts från Gaza mot civila judar i Israel. Inte en enda uppmaning till bojkott av palestinska varor på grund av att brandbomber kastas mot civila judar som kör bil i Judéen och Samarien.

Inget av detta anser Kyrkornas världsråd vara ett hinder för fred – vare sig lokalt mellan israeler och palestinska araber eller i den bredare Mellanöstern. Irans byggande av atomvapen är inte det största hotet mot fred i Mellanöstern. Inte heller att Hizbollah har mångdubblat sin vapenarsenal i södra Libanon i trots mot FN-resolution. Inte heller att raketer skjuts från Libanon mot civila israeler med FNs vetskap (bekräftat av den libanesiska tidningen A Nahar). Inte heller att jihadism och annan islamistisk extremism breder ut sig i världen som en löpeld. Inte heller att Hamas kidnappade en ung israelisk jude, Gilad Schalit, och har hittills hållit honom inspärrad i en underjordisk håla i 1176 dagar utan tillgång till familj, Röda korset, advokat eller ens solljus, i ett lika föraktfullt som öppet brott mot de mänskliga rättigheterna.

Inget av detta anser Kyrkornas världsråd vara värd ett fördömande. Istället är det bara ut- och tillbyggandet av några lägenheter för att tillgodose naturlig tillväxt inom redan avtalade överenskommelser som är det största hindret för fred i Mellanöstern, enligt Kyrkornas världsråd.

Det är svårt att tro att denna selektiva tystnad från Kyrkornas världsråd beror på att dess ledamöter saknar läskunnighet samt att de dessutom är både blinda och döva.

Återstår att tolka det som en medveten vilja att demonisera Israel. Kyrkornas världsråd vet att Israel har lämnat Sinai, södra Libanon och Gaza i utbyte mot fred. I det första fallet blev freden ett faktum, om än en kall fred. I de två senare fallen tolkades Israels tillbakadragande som svaghetstecken och resultatet blev två krig med många dödsoffer. Dödsoffer direkt tillskrivna arabisk kompromissovilja. Kompromissoviljan uppmuntrad av organisationer som Kyrkornas världsråd som ständigt uppmuntrar till delegitimisering och demonisering av Israel samtidigt som arabvärlden aldrig avkrävs något ansvar eller ens försök till framsteg.

Inget av detta gör intryck på Kyrkornas världsråd.

Kyrkornas världsråds uttalande är hyckleri på högsta nivå, fjärran de kristna lärdomarna om ärlighet och lika behandling av alla.

The Carl Bildt Philosophy

The dangers of letting the lunatics run the asylum

A professional in the foreign ministry.

In Spain.

While it’s still amateur hour in Sweden.

"The foreign minister, while maintaining the most absolute respect for freedom of expression, regrets that space was given to a historian who denies one of the biggest tragedies for humanity in modern history … These types of statements deeply hurt the Jewish people."

That’s how a professional – and a humane individual – gets the job done at the foreign ministry. The above statement is from a spokesman for Spanish foreign minister Miguel Angel Moratinos, who responded to the publication in Spanish newspaper El Mundo of anti-Semitic ramblings by notorious Holocaust denier David Irving.

Swedish foreign minister Carl Bildt, meantime, is sticking to his guns and maintaining that he cannot comment on an anti-Semitic article by Swedish far-Left tabloid Aftonbladet which accused Israelis and Jews of indulging in systematic organ trafficking.

Two foreign ministers in two European countries. And two so very different responses to the same disease. The Spaniard correctly diagnoses the disease – always a good start to treating it. The Swede doesn’t even want to talk about it. Not much chance of a cure, then.

And the controversy continues. After insulting Israel by withdrawing the Swedish ambassador’s acknowledgement of Israel’s hurt feelings, and then compounding the insult by claiming Swedish law prevents him from commenting on the article (it doesn’t – according to the Swedish Chancellor of Justice), Carl Bildt’s upcoming visit to Israel has now been cancelled. Sweden currently holds the rotating EU presidency so this is a major blow to Bildt’s and Sweden’s credibility in the international arena.

Perhaps Israel is being unfairly harsh on Sweden. After all, Bildt is consistent: he has not said a word about kidnapped Israeli Gilad Schalit, even though Sweden, the second-largest per capita contributor to Palestinian Arab welfare, has it within its power to condition its continued massive injection of cash into Gaza on the release of Schalit – the only Jew in a Gaza Strip that has otherwise been ethnically cleansed of all other Jews.

Bildt has consistently stayed silent on the issue of the Jewish hostage in the Middle. He’s consistently paid out a hundred million dollars a year from Swedish state coffers to the people who indulge in this human trafficking. Now he’s being consistently silent on the issue of anti-Semitic articles in a newspaper in his own country.

Carl Bildt is nothing if not consistent. The strong silent Swede. Except, that is, in his criticism of Israel, when he exhibits a rather more talkative side to his character. In January this year he levelled bitter criticism of Israel’s military action in the Gaza Strip, but refrained from commenting on the seven years of bombardment by 10,000 missiles from Gaza on Israeli homes that preceded that action.

Selective silence. It seems to be a peculiarly Swedish malady.

Luckily for us, the Spaniards know a thing or two about democratic process, freedom of expression, historical precedent and simple humanity.

Miguel Moratinos should consider taking some time out from his duties as foreign minister to teach his Swedish colleague the basics of the job.

Carl Bildt has a lot to learn.

JPost, Haaretz, Haaretz2, TundraTabloids,

Hamas and Aftonbladet: a marriage made in hell

Swedish tabloid Aftonbladet writes an inflammatory anti-Semitic article that even its own editors admit is so lacking in factual basis it cannot be printed in the news pages. It is relegated to the “Culture” section.

Which says a whole lot about the Swedish perception of culture in a climate of anti-Zionism and anti-Semitism nurtured by large swathes of the media. The Church of Sweden and its various satellite organisations play at least as significant a role in this incitement as the media do.

Meantime, Hamas in Gaza refuse to educate children on the subject of the Holocaust as part of the curriculum.

Schoolbooks – indeed the entire educational establishment just like virtually all aspects of life in the Gaza Strip and West Bank – are financed by the West. Sweden is the world’s biggest per capita donor to Palestinian Arab welfare. Swedish taxpayers’ money is being used in order to shield Palestinian Arabs from an aspect of world history that is taught in every other part of the world. Hamas refers to the Holocaust, in which six million Jews were slaughtered as part of a widespread racist ideology, as “a lie invented by the Zionists”. It is this same Hamas that Sweden and the rest of the West continue to subsidise. UNRWA, which is charged with ensuring that UN funds are properly used in the Gaza Strip and West Bank, said simply that “the Holocaust was not currently on its curriculum” in the Hamas-controlled territory.

It is this same Hamas that more than three years ago kidnapped a young Jew from Israel, Gilad Schalit, and has since held him without access to the Red Cross, the UN, legal representation, medical attention, or visits from or indeed correspondence with his family. Schalit is being used as a pawn in the medieval pastime of human trafficking. It is a practice that is illegal in the civilized world but is deemed a legitimate Palestinian government tactic. It must be legitimate because the world at large continues to turn a blind eye – it has never once been on the EU, UN or US agenda over the past three years.

Sweden and the rest of the western world accordingly continue to pump billions into the Palestinian economy, while the Palestinians continue to enshrine barbaric practices into governmental policy.

Not everyone in the West is blind, however. Italy is not afraid of condemning Aftonbladet’s anti-Semitism, calling its article “lying and hurtful” and an act “of blatant anti-Semitism”. Israeli officials have repeatedly maintained that they do not either want or expect the Swedish government to interfere with freedom of expression or freedom of the press, but insist that the Swedish government needs to make its response to the anti-Semitic claims clear. Responding is not the same as curbing freedom of speech. The absence of a response, on the other hand, could be and often is seen as tacit support. Hamas certainly seem to see it that way.

The Italian Foreign Minister had no difficulty in formulating a response. FM Franco Frattini went so far as to say: “There are limits to freedom of the press that stem from respect for the truth and the duty of every journalist to prove his claims.” Italy seems, unfortunately, to be the sole voice in the wilderness.

Because that wilderness echoes to the sound of official Sweden’s silence.

The bewildering thing about Sweden’s silence is that it is not consistent. According to website WWRN (WorldWide Religious News), Sweden’s Prime Minister did actually express regret over the nature of the offence caused.

‘Prime Minister Fredirk (sic) Reinfeldt said after Tuesday's talks … “I regret if people have taken offense or feel offended”.’

There’s one problem, however. I’ve been a bit economical with the truth, because the above quote, while totally accurate in what I’ve included, is interesting for what I’ve omitted; a few key phrases. The full quote as taken from the WWRN website actually reads:

‘Prime Minister Fredirk Reinfeldt said after Tuesday's talks with Swedish Muslim organizations, “I regret if people have taken offense or feel offended” by the cartoon in a local newspaper, Nerikes Allehanda.’

The reference is to the offence felt by Muslims a couple of years ago over insults perceived by Muslims and Islam worldwide in the wake of cartoons published depicting the prophet Mohammed in an unfavourable light.

The Swedish Prime Minister and his government just couldn’t square it with Sweden’s much-vaunted freedom of the press and freedom of expression to voice equal regret over insults perceived by Jews and Israelis worldwide in the wake of unsubstantiated and blatantly anti-Semitic allegations published in Aftonbladet.

Neither PM Reinfeldt nor anyone in his government is anti-Semitic. They are pillars of democratic decency.

But the juxtaposition between words on the one hand and silence on the other nurtures anti-Semitism.

And it is this that is so problematic with official Sweden’s silence today.

INN, Haaretz, WWRN, JPost, Al Ahram, Emanuele Ottolenghi, DN (Swedish), Sydsvenskan (Swedish), Swedish Parliament (Swedish), IlyaMeyer, IlyaMeyer2, IlyaMeyer3,

In Sweden, silence is golden – literally

Just ask Swedish Foreign Minister Carl Bildt

The gold is in the form of Swedish tax revenues paid dutifully by hard-working Swedes lucky enough to still have a job.

That gold is used by the Swedish government. Not for the Swedish population but for the Palestinian Arab population. 700 million kronor per annum, and increasing year on year. As can be seen from the pictures in the following articles, the Gaza Palestinians don’t exactly seem to be in any danger of under-nourishment…

Silence is golden according to Swedish Foreign Minister Carl Bildt, the government official who insists his country’s ambassador to Israel must refrain from expressing an opinion on virulent anti-Semitic accusations in Swedish left-wing tabloid Aftonbladet. Accusations intended as a blood-libel against all Jews and Israelis everywhere.

Silence is so golden according to Carl Bildt that despite the millions that he takes from Swedish citizens to give to Palestinian Arabs, he deliberately chooses not to condition these payments on the Palestinians’ release of the only Jew in the otherwise ethnically cleansed Gaza Strip: the young Gilad Schalit who was kidnapped by Palestinian government party Hamas 1200 days ago and since then not allowed contacts with his family, legal representation or the Red Cross – or indeed even granted the privilege of seeing sunlight.

Carl Bildt firmly believes in silence. He maintains total silence on the issue of the Jewish hostage Gilad Schalit, while at the same time plundering Swedish state coffers to support the Palestinians in Gaza.

Carl Bildt firmly believes in silence. He insists that his ambassadors remain silent in the face of raw anti-Semitism.

Carl Bildt firmly believes in silence. That’s why there is no Foreign Ministry investigation into the link between the increasing Swedish funding of Palestinian Arabs and the corresponding increase in Palestinian Arabs disappearing from life-supporting dialysis sessions, only for them to turn up instead abroad where they purchase organs from cash-strapped donors and have them transplanted into their own bodies before returning to the West Bank.

Is the Swedish Foreign Minister thus suffering from an inability to see, as well as his documented inability to speak, hear, think and do elementary maths?

Ultimately we have to remember what the whole fuss is about: Swedish tabloid Aftonbladet published a story about organ trafficking that involved people in the US – but when it turned out that one of the people involved was a Jew, angled the entire article as a blatant anti-Semitic tirade.

In Sweden, anti-Semitism is not punishable. Nor is crass stupidity. Neither is gross incompetence in public office. But an ambassador who expresses her honest dismay over anti-Semitism while at the same time upholding Sweden’s proud tradition of freedom of expression and freedom of the press, is censured by the Swedish Foreign Minister. The same Foreign Minister who declines to say a word about the kidnapped Jew Gilad Schalit, held by Muslim Arab human traffickers in the Gaza Strip.

Israel’s Ambassador to Sweden Benny Dagan gave a resounding interview in Swedish daily Sydsvenskan, summarising his nation’s and his people’s view of the situation.

Rampant Swedish media distortion and the tacit and blatant anti-Semitism expressed in various Swedish governmental and quasi-governmental organisations can be charted with the utmost clarity in a report by NGO Monitor.

The results of media distortion and constant demonising of Jews and Israelis are felt in Sweden all the time – most recently yesterday in a soccer match involving Jewish youth club IF Hakoah, in which spectators raced onto the pitch during and after the match to beat up the Hakoah players for the crime of being Jewish. One problem, however: at this particular match, none of the Hakoah players were actually Jewish. Not that it mattered in a climate of hate fuelled by large swathes of the Swedish media and government silence.

So back to the infamous article in populist left-wing tabloid Aftonbladet. The article’s author Donald Boström freely admits that he has absolutely no evidence of any of his allegations but says it is up to Jews and Israelis to prove themselves innocent. An interesting twist – Jews are guilty until they prove themselves innocent. Now where have we heard that before? Democracy doesn't appear to be Boström’s or Aftonbladet’s strongest suit.

Much of the material in Boström’s article came from a book he published in 2001, “Inshallah” (the title is something of a giveaway, you can probably already see where this is going), which was jointly financed by the Swedish Foreign Ministry and various other government-backed organisations. Here in fact is what Boström writes in the acknowledgements section (comments in brackets are my explanations):

"Thanks to Diakonia [90% government-financed Christian aid organisation], Forum Syd [government-financed aid organisation], Graphics Industry Union, Stockholm Graphic Workers' Union [part of the Swedish Trade Union Confederation, co-owner of Aftonbladet], the Swedish Christian Study Center, the Brotherhood Movement [Christian branch of the Social Democratic Party], the Swedish Palestinian Solidarity Movement [partly government-financed], Trade union TCO and the Swedish Foreign Ministry for their financial donations."

It appears Foreign Minister Carl Bildt has every reason to be tight-lipped. There’s too much at stake if people start talking, writing or asking questions. Swedes might start demanding some of their tax money be spent on their welfare rather than on organ-harvesting for Palestinian Arabs.

And Israel, which sees Sweden spending huge amounts on Palestinians involved in organ trafficking and human trafficking, might start considering legal action.

That would put Sweden’s selective silence in jeopardy.


For additional perspective on the subject of selective treatment of Israel, read Professor Barry Rubin's blog: http://rubinreports.blogspot.com/2009/08/why-is-israel-demonized-while-real.html

With thanks to Dmitri Wasserman, Stockholm, for valuable supplementary material.

Haaretz, Barry Rubin, Vlad Tepes, Tundra Tabloids

Påven kom till Israel

Han kom med ett budskap.

Ett budskap som han uttalade på fyra språk: Shalom, Salve, Salaam, Peace.

Det var hans första besök till Israel som påve, faktiskt endast det andra besöket som en påve någonsin gjort i Israel.

Ändå visade Påven Benediktus XVI på en sällsynt principfasthet och oberoende, en avundsvärd inre styrka och en underbar medmänsklighet. Påven, som är en religiös och inte är en politisk ledare och som sådan inte får betalt för politiska ställningstaganden, gjorde det som till exempelvis svenska politiska ledare inte gjort. Han träffade pappan till den enda juden som hålls kvar i ett Gaza som i övrigt är etniskt rensat från judar. Till och med döda judar har fått grävas upp från Gazaremsan för att åter begravas i Israel. Allt för att blidka Gazapalestiniernas krav på ett område kliniskt rensat från judar.

Under sitt besök i Israel tog Påven Benediktus XVI tillfället att träffa Noam Schalit, pappa till pojken Gilad Schalit som kidnappades från Israel för 1100 dagar sedan och har sedan dess inte fått se familj, Röda korset, advokat, läkare, eller solljus – han sitter inspärrad i en håla 10 meter under jorden. Hamas, det palestinska regeringspartiet som kidnappade Gilad Schalit, betraktar honom som en mänsklig handelsvara, att användas i utbyte mot dömda arabiska massmördare som av Hamas hyllas som hjältar. Slaveri och människohandel är förbjudna i hela världen med praktiseras alltjämt av Hamas samt av somaliska pirater.

Påven träffade pojkens pappa och bad dels en bön för pojkens välbefinnande och dels vädjade om hans frisläppande.

Påven, som inte får betalt för politiska ställningstaganden och som är en respekterad oberoende ledare, ansåg inte att det låg något kontroversiellt i att vädja för en ung pojkes liv. I all synnerhet då pojken inte anklagas för något utan bara är handelsvara.

Europeiska och i all synnerhet svenska ledare, å andra sidan, får lön för att ta politiska ställningstaganden. Lönen inkasseras, men någon resa till familjen Schalits hem för att i anständighetens namn vädja om sonens frigivande har uteblivit.

Det som gör det hela ännu mer smaklöst är att svenska politiska ledare såsom statsministern, utrikesministern och biståndsministern faktiskt har möjlighet att utan våld säkra pojkens frigivande: via det svenska biståndet. Svenskar genomlever just nu den svåraste ekonomiska krisen i modern tid med ständigt stigande arbetslöshet, men biståndet till palestinierna fortsätter i oförminskad takt.

Man kan alltid återuppta, till och med fördubbla, biståndet. Men att fortsätta betala pengar till ett samhälle som idkar människohandel är inte bara motbjudande, det är riktigt ociviliserat.

Sverige tycks ha mycket att lära sig av Vatikanen.

Påven pratar öppet – medan Sverige intar en genant tystnad. Samtidigt som plånboken gapar allt öppnare och en strid ström av svenska skattekronor flyger till Gaza.

En märklig värld vi lever i.

Andra tidningsartiklar och bloggare:
Ynet, Haaretz, MXp, FiM, SapereAude, IsraelISverige, 2, 3, Gilboa,

Andra artiklar om Gilad Schalit, Hamas och selektivitet från denna webbsida:
IM1, IM2, IM3, IM4, IM5, IM6, IM7, IM8, IM9, IM10,

Röda Korset gör … ingenting

Fortfarande.

00213 770 98 07 75

Lägg in ovanstående siffror i din mobiltelefon. De bildar ett telefonnummer. Numret går till Röda Korset i Gazaremsan.

Gilad Schalit har nu suttit inspärrad i över 1000 dagar. Han kidnappades från Israel av det palestinska regeringspartiet Hamas den 25 juni 2006 och har sedan dess hållits som gisslan, ett offer för människohandel som är förbjuden i hela den civiliserade världen men som fortfarande praktiseras av de palestinska araberna och många av deras politiska och religiösa trosfränder.

Röda Korset arbetar ostört i Gazaremsan. Dock har Röda Korset aldrig levt upp till sina åtaganden – de har inte krävt Gilad Schalits frigivning, de har inte ens insisterat på den lagstadgade – och moraliska – rätten att få besöka honom.

Röda Korset är annars mycket måna om att besöka utsatta fångar i hela resten av världen.

Vad kan du göra?

Enkelt:

Skicka ett SMS-meddelande till Röda Korsets ansvariga i Gazaremsan, med ett mycket kort besked:

Visiting Gilad Schalit is your duty. Do it today.

49 tecken på din mobiltelefon. Det är allt som krävs av dig för att Röda Korset ska begripa att detta är allvar, att detta är något som engagerar demokrater och civiliserade människor världen över.

Skicka meddelandet till Röda Korset i Gazaremsan. Numret är:

00213 770 98 07 75

Gör det nu.

Sprid detta via epost och SMS till alla dina vänner och bekanta.

Och gör det igen imorgon. Men framför allt, gör det nu, omgående.

Visiting Gilad Schalit is your duty. Do it today.
SMS:a 00213 770 98 07 75

Hur mycket kräver detta av dig?

Och hur mycket betyder denna ringa ansträngningen för den kidnappade Gilad Schalit? Han har av Hamas inte fått se solljuset under sina mer än 1000 dagar som mänsklig handelsvara.

Och Röda Korset har inte lyft ett finger. Se till att de gör det. Speciellt ni som är medlemmar och/eller brukar ge bidrag till Röda Korset.

Gör det nu. Och igen imorgon.

Visiting Gilad Schalit is your duty. Do it today.
SMS:a 00213 770 98 07 75

Gör det nu.

Från denna blogg:
Ilyameyer1, IM2, IM3, IM4, IM5, IM6, IM7, IM8, IM9, IM10, IM11, IM12, IM13, IM14, IM15, IM16, IM17,

Andra bloggar:
MXp1, MXp2, MXp3, MFA, FiM, Gilboa, SapereAude,

Öppet brev till Röda korset

Som betalande medlemmar i Röda Korset undrar man hur ni väljer – alternativt väljer bort – vem ni bryr er om.

Som jude, som demokrat, som medmänniska med en orubblig tro på allas lika värde, undrar jag varför ni inte med kraft agerar för att den unge israeliske grabben Gilad Schalit friges ur sin olagliga fångenskap hos terroristgruppen Hamas?

Hamas har av omvärlden – inklusive alla de länder där Röda Korset arbetar – klassats som terrororganisation. Ändå har Röda Korset inte brytt sig om att föra upp Gilad Schalits kidnappning och fortsatta fångenskap på den offentliga dagordningen. Schalit har – om han fortfarande lever – varit bortrövad i över 1050 dagar. Hamas uppger stolt att han under denna tid aldrig fått se solljus – tidigare kidnappningsoffer har hållits fångna i hålor ungefär 10 meter under jordens yta.

Schalit har inte fått skriva till eller fått besök av sina föräldrar. Han har inte fått företrädas av advokat – han är heller inte anklagad för något men någon borde få representera hans intressen. Han har inte fått besök av Röda Korset, men å andra sidan har Röda Korset aldrig insisterat på rätten att besöka honom.

Gilad Schalit ruttnar bort, i en underjordisk håla någonstans i Gazaremsan.

Bortglömd, i synnerhet bortglömd av Röda Korset.

Samma Röda Korset som företräder och ger medmänsklig hjälp till palestinsk-arabiska terrorister som sitter i israeliska fängelser. Dessa morddömda terrorister har rätt till – och får – besök av familjen, advokater, Röda Korset, Amnesty International, FN-representanter. De läser på distans vid olika universitet och skaffar sig utbildningar på den judiska statens bekostnad medan de avsitter sina fängelsestraff.

De får gratis allt det som Hamas nekar sin ende judiske fånge. En fånge som inte är anklagad för något, förutom brottet att vara jude.

Det är dags för Röda Korset att sluta vara selektiv – som jude och demokrat vet jag hur det slutade förra gången man tillämpade selektivitet, för sisådär 70 år sedan. Det slutade med att merparten av Europas judenhet försvann.

Röda Korset bör klargöra att inga fler samarbeten med några palestinsk-arabiska individer eller organisationer kommer att ske förrän Schalit friges, villkorslöst. Allt annat vore ett hån mot de mänskliga rättigheterna som organisationen säger sig representera.

Det kanske idag är dags att göra allvar av det som många medlemmar redan pratar om: en massflykt av medlemmar från Röda Korset.

För ingen vill väl vara medlem i en rasistorganisation som de facto särbehandlar judar.

Öppen och kraftig aktion från Röda Korsets sida för att få Gilad Schalit fri. Organisationen måste leva upp till sitt mål om humanitära insatser för alla behövande.

Alldeles oavsett religion och etnicitet.

För medmänniskor som vill bidra till humanitära insatser utan anknytning till religion och etnicitet finns faktiskt ett alldeles utmärkt alternativ:

Magen David Adom, den israeliska motsvarigheten till Röda Korset.

Röda Korset har varit igång sedan 1863. De muslimska länderna kom för några år sedan fram till att de absolut inte kunde samarbeta för nödlidande människors bästa med en organisation vars symbol såg ut som ett kors, så den muslimska världens motsvarighet heter Röda Halvmånen och Röda Halvmånen är fullvärdig medlem i Internationella Röda Korset (ICRC). Men när den judiska världens motsvarighet, Magen David Adom (Röda Davidsstjärnan), ansökte om medlemskap på lika villkor motsatte sig de muslimska länderna det med hänvisning till att symbolen som används är en Davidsstjärna, en judisk symbol. De muslimska länderna hade inga invändningar mot att kristna länders symbol är ett kors, eller att de muslimska ländernas symbol är halvmånen, den muslimska världens religiösa symbol. Selektivitet.

Svenska Magen David Adom har redan skaffat ambulanser till Israel och Internationella Magen David Adom har från Israel gjort åtskilliga humanitära insatser världen över – från Grekland, Turkiet och Kosovo på relativt nära håll till Zaire, Kongo, Somalia och Eritrea i Afrika och, på ännu längre håll, Indien, Kina, Indonesien och Thailand.

Svenska Magen David Adom har postgiro 765455-1. Penninginsamling för inköp av en ny ambulans för den av Hamas ständigt beskjutna staden Sderot i Israel pågår för fullt.

Det finns inte längre något behov av att finansiellt understödja Röda Korset som i praktiken aktivt tillämpar såväl rasism som selektering.

Det är ord och begrepp som ligger helt fel i tiden.

Läs mer i samma ämnet på denna blogg:
Ilyameyer1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12,

Siffror betyder så litet

82, 66, 44, 34, 29, 22, 18, 18, 9, 5

Siffrorna visar det antal civila judar som 10 (tio) palestinska terrorister mördade, och som Hamas insisterar måste släppas från israeliska fängelser tillsammans med flera hundra andra terrorister.

I utbyte säger Hamas att de överväger att släppa en ung israelisk grabb, Gilad Schalit, som de kidnappade från Israel för 1000 dagar sedan. Han har sedan dess hållits inspärrad i en underjordisk håla utan tillgång till läkare, familj, Röda korset, advokat (han är inte anklagad för något annat än sin judendom). Vare sig Human Rights Watch eller Amnesty International har tagit upp hans fall, det pågår inga protester från vänstersympatisörer utanför palestinska beskickningar med krav att hans bestialiska behandling omedelbart upphör. Inga svenska politiker från det röda Kommunistpartiet, förlåt Vänsterpartiet, eller det gröna Miljöpartiet kräver ekonomiska eller akademiska eller idrottsliga sanktioner mot den palestinska Hamasregeringen, som både V och Mp bedyrar valdes demokratiskt.

Hamas valdes demokratiskt, men de har inga krav på sig att agera demokratiskt. Eller ens mänskligt.

327 liv släckta av 10 palestinska ”hjältar”. Och enligt Hamas måste dessa bödlar belönas med frihet för sina hjältedåd.

Omvärlden anser det vara ett högst rimligt krav. Varför skulle man annars under åren fortsatt att inte bara stödja utan öka stödet till palestinierna medan barbariet fortskred?

Våra skattepengar går till att köpa frihet åt palestinska bödlar. Samtidigt som våra politiker – både de medvetet skrupelfria på yttersta vänsterkanten och de moraliskt fega och tysta bland de mer civiliserade partierna – protesterar mot bristen på proportionalitet.

Med uttrycket ”proportionalitet” syftar de på det faktum att Israel bombarderade Gazaremsans periferi samt vissa nyckelbyggnader i centrum under 21 dagar som svar på 2920 dagar av raketanfall från Gazaremsan, ibland med uppemot 100 missiler från Gaza dagligen mot israeliska dagis, skolor, sjukhus och bostadskvarter. De anser att 21 dagar av israeliskt våld var värre än 2920 dagar av palestinskt våld.

Våra politiker ansåg detta vara oproportionerligt eftersom israelerna prickade mer rätt under 21 dagar än Gazaregimen lyckades göra under 2920 dagar.

Med proportionalitet syftar våra politiker inte på att 327 släckta judiska liv ska vägas mot frihet för deras 10 mördare.

Med proportionalitet menar de inte 10 massmördare i utbyte mot en kidnappad jude.

Nu överväger den israeliska regeringen att behandla palestinska fångar på exakt samma sätt och under exakt samma villkor som den enda juden i Gazaremsan - Gilad Schalit - behandlas.

Som vanligt kommer omvärlden, ledd av svenska vänsterpolitiker och med våra övriga politikers tystnad som talande stöd, att uttrycka sin avsky över detta nya tecken på israelisk brist på proportionalitet.

Hur är det egentligen med de svenska politikernas mattekunskaper?

Saknar de all känsla för proportionalitet?

Expressen, FiM, JPost, 2, 3

Höj trycket på Israel

Kom ihåg: enbart Israel är skyldig.

Till allt.

Israel gick till anfall i Gaza i december 2008. Utan någon som helst anledning.


Hamas "militant" i civila kläda (brott mot Genevekonventionen) skjuter missil mot civila israeler (brott mot Genevekonventionen) från ett civilt palestinskt-arabist bostadsområde (brott mot Genevekonventionen).

Det enda Gazas befolkning gjorde var att odla blommor och ibland gå till moskén där de hörde predikningar om fred och samförstånd.

Hamas parlamentsledamot Fathi Hammad, i Hamas Al-Aqsa TV 081002
”Allah betraktar varje dödad jude som första steget mot dödandet av 30 miljoner judar.”

I sin krigsföring mot detta fredliga folk använde sig Israel av okonventionella vapen. Israel är skyldig till psykologisk krigsföring – de bombar misstänkta målområden ibland flera timmar i förväg – med flygblad. Flygbladen ökar det omänskliga psykologiska trycket. Visserligen påtalar flygbladen att målområdet används för lagring av vapen och för att dölja tunnlarna som används för att importera vapnen och att Israel ger de närboende ett antal timmar att ta med sig sina personliga tillhörigheter för att undvika onödiga förluster. Men det ger ändå upphov till ett omänskligt tryck – vetskapen om att om några timmar kommer ens hem att sprängas sönder bara för att det används som täckmantel för raketattacker mot judar ett par kilometer längre bort. Omänskligt.

Inne i den belägrade Gazaremsan tillåter inte Israel import av vare sig mat eller medicin, bränsle eller kläder.


En del av de israeliska matimporterna till Gaza som enligt TT och andra terrorsponsorer inte förekommer.

Det enda som kommer in i Gazaremsan är raketer och skjutvapen. De grymma israelerna har raffinerade system för att sniffa ut illegalt importerade barnkläder och mediciner, träningsskor och chokladkex, men har ännu inte utvecklat ett system för att sniffa ut explosiva ämnen – för raketmaterial fortsätter obehindrat att välla in i Gazaremsan. Tur för befolkningen att åtminstone den högstprioriterade importen fungerar störningsfritt.

Nu är kriget över. Det vill säga, Hamas i Gaza har sagt att kriget är över och att vapenvila ha inträtt. Därför har de bara skjutit ett 70-tal missiler mot israeliska civila de senaste dagarna – man måste ju ge freden en chans. 70 missiler på 5 veckor är inte krig, det är bara en påminnelse om att man finns. Ungefär som när du får ett reklamblad i brevlådan från ICA som påminner om att de finns och att de har olika veckoerbjudanden.

Hamas veckoerbjudande den gångna veckan var 5 Gradmissiler mot Ashkelon i Israel. Ashkelon levererar 70 procent av Gazas el. Det andra specialerbjudandet riktades till skolverksamheten – ytterligare Kassamraketer mot förskolebarn i Sderot.

Men omvärlden har fått nog. För att visa sin beslutsamhet har EUs speciella sändebud Javier Solana varit i Gaza och talat klarspråk. Det har även USAs John Kerry, Kvartettens Tony Blair och många fler.

De har alla varit föredömligt klarspråkiga: ”Inga mer pengar förutom de miljarder ni får idag – som tillägg till de mångmiljarder ni redan fått utan att uträtta något – om inte ni i Hamas och ni i Fatah håller varandra i hand när ni tar emot pengarna.”

För detta med två olika palestinska regeringar börjar bli ett problem för omvärldens redovisningssystem: regeringarna fortsätter gärna att ta stora summor pengar från det egna folks redan hårt ansträngda sjukvård och skolgång – det har gått bra hittills under 61 år – men finansinspektionen börjar nu fråga varför dessa anslag plötsligt har fördubblats.

Och då måste man förklara att den icke-arabiska världen under 61 år har betalat för att behålla palestinska araber som flyktingar i de broderliga arabländerna, men när de palestinska flyktingarna inte längre pratar med varandra och Fatah och Hamas går sina skilda vägar måste omvärlden nu fördubbla sina utbetalningar – för nu är det två mottagare. För visst måste palestinierna fortsätta att underhållas. Hårt arbetande människor med ansträngd ekonomi i Sverige, England, Frankrike, Danmark, Tyskland, Norge och så vidare har säkert inget emot att dra åt svångremmen ytterligare några hack medan palestinierna underhålls. I utbyte mot inget.

Och hela problemet kan ju lösas så enkelt:

Israel måste sluta bomba. Israel måste sluta omringa. Israel måste öppna gränsen till sina fiender. Israel måste tillåta massinvandring. Israel måste upphöra med säkerhetskontroller för araber på Västbanken. Men måste fortsätta med säkerhetskontroller för judar i Israel – eftersom anledningen är densamma: arabisk terrorism.

Israel måste leverera allt el till Gaza – även när Gazas raketer slår ut elkraftverket. Israel måste sluta söka igenom palestinska ambulanser – även när de smugglar in både bomber och efterlysta terrorister.

Israel måste sluta uppträda provokativt. Genom att existera. Och framför allt genom att spela tennis. Eller taekwondo. Eller sjunga i Eurovisionsschlagerfestivalen. Israel måste sluta odla frukt och grönsaker. Israel måste upphöra med att utveckla datorer, mobiltelefoner, medicinska innovationer, bevattningsanläggningar.

Israel måste, Israel måste.

Och vad måste palestinierna?

Det är en fråga utan svar, för ingen har någonsin kommit på den befängda idén att fråga dem vad de är beredda att kompromissa om. För ”kompromiss” finns inte i vokabulären. Än mindre i strategin.

Allt. De måste få allt från Medelhavet till Jordanfloden.

Det är vad Fatah måste ha, det är vad Hamas måste ha.
Finn fem fel: Fatahs respektive Hamas symbol: Hela Israel erövrat med vapen i hand. Fatah föredrar skjutvapen, Hamas vill hellre ha svärdet för att göra jobbet. Målet är likadant, sättet skiljer, resultatet är exaxt samma. Judarna dör. Alla judar. Överallt.

För varje utländsk påtryckning på Israel att ge upp utan att få något i retur, rycker domedagen allt närmare.

Dagen då världens enda judiska land inser hur ensamt det står och vad som måste göras för att överleva.

En promille. Om endast en promille av den tyngd som läggs på blint stöd till palestinierna istället lades på motkrav på palestinierna, skulle situationen genomgå en helomvändning.

En promille. Men ingen har kommit på den absurda tanken att någonsin be en arabisk diktatur att uppföra sig civiliserat. Man vänder hellre till grannen och i ren frustration fördubblar istället trycket på grannen.

När man gör det känner jublet från biståndsivrarna och deras stödtrupper inga gränser. Allt oftare speglas det i rent antisemitiska termer – de gånger man glömmer täckmanteln om att man uttrycker antipati mot Israel, inte hat mot judar. Oftast bryr man sig inte – den råa tonen lyser allt klarare. Fråga Lars Ohly vilkas bloggar han uppskattar mest – en ökänd antisemit hamnar högst på listan.

Hur var uttrycket? As ye sow, so shall ye reap, Det du sår skall du skörda. Skördetiden kommer allt närmare. Lien har redan vässats för länge sedan i förberedelse för denna skördetid.

Men i väst är vi för upptagna med att betala räkningen för utsädet för att titta närmare på vad som planteras i grannens åkermark – finansierad med våra pengar.

I väst har vi inte ens tid att fråga varför palestinierna i utbyte mot alla dessa miljarder inte frisläpper den unge israelen Gilad Schalit, som nu suttit i en underjordisk håla i Gaza i 1000 dagar. Kidnappad från Israel. Inte ens för miljarder kronor släpps Schalit fri.

Inget konstigt i och för sig – ingen har ens länkat ihop det fortsatta biståndsblödandet till hans frisläppande ut olaglig fångenskap.

Som sagt: det du sår skall du skörda.

Haaretz, SvD, GP, HD, Skanskan, Sydsvenskan, KD, VK, NWT, Sydsvenskan, AB, AB, KvP, SydS, SvD, Melanie Phillips, CD, Al Hamatzav, FiM, SydS, SydS, SydS, GP, Skanskan, MXp, TT, AB, NWT, Expressen, SvD, DN, SydS,