Vem äger sanningen med stort ”S”?

Uppenbarligen inte Sveriges utrikesminister Carl Bildt.

Han skriver på sin blogg om sin oro över att israeliska spaningsplan överflyger Libanon – men nämner inte med ett ord anledningen till detta: att Hizbollah och Libanon i flagrant brott mot en resolution i FNs Säkerhetsråd fortsätter att med Irans hjälp beväpna Hizbollah i Libanons södra del. Ändå bloggar Bildt om det som han ser – eller vägrar att inse – från helikoptern som flyger i Libanons luftrum och som ger honom en utmärkt överblick över situationen. Om han bara inte blundade.

Uppenbarligen ser inte de stora medierna sanningen heller. Vare sig i Sverige eller ute i världen. FNs eget Mellanösternsändebud Robert Serry säger klart och tydligt att det inte finns någon humanitär kris i Gazaremsan. Underförstått att all hysteri kring Gazabornas påstått trängda situation är mediemanipulerad, upphaussad av politiskt motiverade aktivister med en bestämd strategisk dagordning. Han ignoreras av de stora medierna världen över – budskapet passar lika illa med den önskade bilden som Bildts ”blunda och tala” politik.

Under tiden byggs islamismens högborgar lite varstans – även i Storbritannien. Samtidigt som Bildt inte rapporterar om vad han ser, och Robert Serry ignoreras för att han rapporterar om vad han ser, växer styrkan hos islamistiska terroristorganisationer inte bara i Mellanöstern utan även utomlands. Journalisten Martin Bright rapporterar om att Storbritannien har utvecklats till ett avgörande centrum för Hamas – som har stämplats som terrororganisation av såväl FN som EU och Kvartetten. Det är skrämmande läsning.

Här i Sverige ses inget av detta. Flamman har en intervju med Anna Wester, informationsansvarig för Palestinagrupperna i Sverige, där hon bland annat vill ”kalla tillbaka den svenska militärattachén och att vapenexporten till Israel upphör om de rödgröna vinner valet”. Hon uttryckte inga åsikter om nödvändigheten av att på motsvarande sätt upphöra med kontakter med Libanon, Syrien och Iran för den fortsatta beväpningen av Hizbollah. Ej heller uttryckte hon någon åsikt om det folkrättsriktiga i att kidnappa en israelisk tonåring från Israel och hålla honom inspärrad i Gaza utan tillgång till vare sig advokat (han är inte anklagad för något förutom att vara jude), läkare, Röda korset (som han heller inte krävt att få träffa honom), föräldrar eller andra än Hamasterrorister.

Flamman går faktiskt ett steg vidare: i god Aftonbladet-anda skriver man på ett insinuant sätt att det nog kanske måhända har skett massvåldtäkter på kvinnor i Gaza (underförstått av israeler) eftersom massvåldtäkter sker i andra oroshärdar i världen. Den selektiva tystnaden och den ännu selektivare frispråkigheten säger måhända mer om de röd-gröna än om till exempel Hamas, som ju fortsätter att idka människohandel som man alltid gjort – också det ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Samtidigt som inte ens Hamas påstår att det har skett massvåldtäkter av kvinnor i Gazaremsan. Nog har Flamman sitt alldeles eget lilla smutsiga krig att föra mot den judiska staten.

I övrigt fortsätter den tilltagande och alltmer öppna röd-grön-bruna antisemitismen i Sveriges tredje största stad, Malmö. Vissa svenska skribenter har varit föredömligt tidiga med att rikta rampljuset mot denna avart i civilisation som antisemitism faktiskt är – namn som Per Gudmundson, Gulan Avci, Mathias Sundin och Dilsa Demirbag-Sten är prominenta bland andra.

Det konstiga är att otaliga bloggare skrev redan för ett år sedan om det fullständigt olämpliga i att kommunistledaren Lars Ohly stolt bar på ett plagg där hela Israel hade ersatts av ett arabiskt Palestina, medan hela resten av den svenska medievärlden valde att tiga om det. År 2010, dock, som är valår, har detta plötsligt blivit hett stoff.

Bättre sent än aldrig, förstås. Men varför så sent?

För en vacker dag kommer det att bli alldeles för sent. Offren har redan utsetts – och inte bara här i Sverige.

Ömsom tystnad, ömsom oväsen. Till den senare kategorin tillhör Mellanösterns ständige ståuppare, Libyens Kadaffi, som manar till jihad mot bland andra Schweiz. Schweiz!
 
Medan Libyen piskar upp en jihadi stämning mot Europa, tar Iran målmedvetet de steg som krävs för att genomföra planen på den globala jihadens intåg på världsscenen på ett sätt som aldrig tidigare skådats. Läs vad Reuters skriver om Irans planer på att tvinga omvärlden på knä. Man syftar inte på Israel eller USA, utan hela omvärlden, första anhalt Europa.
 
 
Läs andras åsikter om antisemitism, jihadism, islamism och om hur röd + grön alltid blir brun:
Fred i Mellanöstern
ME Aktualia mm
Dagen
SvD
SvD
SvD
SvD
Sydsvenskan
UNT
Expressen
Aftonbladet
KvP
Corren
NSK
Sapere Aude
Karin Rebel
SwedenIsrael
MXp
I Gilboas Svala Skugga
Israel i Sverige
 
 
 

Ilmar Reepalu of Malmö: Wrong in every language

Estonian-born mayor of Malmö Mr Illmar Reepalu seems to have an inbred need to disseminate hatred of everything Jewish.

He also appears to have a rather uncomfortable relationship with the truth.

And he seems to have a markedly selective grasp of the English language.

In fact, every time he speaks or writes – whatever the language of his choice – he adds further anti-Semitic hatred to a race crisis he deliberately sparked over a year ago when he attempted to prevent Jews from playing tennis in the southern Swedish city of Malmö.

In his latest diatribe, the Social Democratic mayor of Malmö, more than one-quarter of whose population is Muslim, makes a wildly inaccurate claim about the Community Security Trust (CST), a British charitable organisation that, among other things, monitors cases of anti-Semitism in the British Isles. Ilmar Reepalu writes in Swedish daily Svenska Dagbladet:

“The UK saw a record increase in anti-Semitic incidents in 2009. The Community Security Trust, a Jewish security organisation, says the reason for this is Israel’s offensive in Gaza. But when I say exactly the same thing, I am called an anti-Semite.”

Here follows a lesson in English, truth and integrity all in one:

Start off with what the CST actually wrote, in its own words:

“The reason for this unprecedented rise in antisemitic incidents lies in the reactions to the conflict between Israel and Hamas in Gaza and southern Israel, which led to record numbers of incidents in January and February.”

(Page 10 of the CST report)

And again, more specifically:

“The unprecedented rise in the number of antisemitic incidents in the UK in 2009 occurred largely because of the extreme reactions to the trigger event of the Gaza conflict …

(Page 23 of the CST report)
At no stage does the CST write, claim or otherwise insinuate that the reason for the spike in anti-Semitic attacks in the UK is because of “Israel’s offensive in Gaza”, as Ilmar Reepalu claims.

The CST makes no value judgements as to who did what first. That is beyond its remit. The CST does not state that Hamas started the conflict by kidnapping an Israeli teenager from inside sovereign Israel. Nor does it state that even before the kidnapping, Hamas had fired more than 10,000 missiles on civilian Israeli communities in southern Israel, with the rate of Hamas missile fire actually increasing during a six-month cease-fire.

Nor, for that matter, does the CST say that Israel’s actions are a subsequent response, or an initiated action, or anything else. It simply notes that the Gaza conflict served as a “trigger event” for a sharp increase in anti-Semitic attacks in the UK. Nothing else.

Mr Reepalu’s misrepresentations do not stem from an inability to understand English.

They stem from his animosity toward Jews.

In Malmö, in the rest of Sweden, in the Middle East and even in Britain.

Several Swedish journalists and politicians have taken the Social Democratic mayor of Sweden’s third-largest city to task for his unsavoury views and his extremist statements.

After weeks and months of highly troubling silence, the leader of the Swedish Social Democratic party, Ms Mona Sahlin, has finally spoken on the subject. Mr Reepalu has previously gone on record as saying that the Jews of Malmö have only themselves to blame for anti-Semitic attacks against them because they did not clearly state their animosity towards the Jewish state of Israel. He has never required that the Muslims of Malmö adopt an equally dismissive stance towards rogue Muslim regimes such as Iran, Hamas, Hizbullah, Saudi Arabia or Somalia, for instance. Disparity in the treatment of two ethnic groups or two religions is recognised the world over as a clear expression of racism.

Now Mr Reepalu’s party leader Mona Sahlin says in an interview with Swedish daily Svenska Dagbladet that “Ilmar is not an anti-Semite but rather someone who fights against racism”.

Bearing in mind Mr Reepalu’s track record of animosity towards Jews, this has been perceived as a rather extraordinary statement.

Ms Sahlin had more to say: “Jews deserve strong support but it is also necessary never to confuse the issues of anti-Semitism and Zionism”. Some analysts in Sweden see this as advice to the country’s Jews not to cry “anti-Semitism” every time Swedish Jews are attacked by Islamist and left-wing mobs demonstrating their hatred of the Jewish state by attacking Jews in the streets, Jewish places of worship and Jewish cemeteries. It calls into question Social Democratic party leader Mona Sahlin's judgement and credibility.

Ms Sahlin, who hopes to win the general elections in Sweden this September, did, however, concede that “Ilmar did make some rather unfortunate statements”.

That might go down in the history books as the understatement of the year. And this is still only February.


Links to articles and blogs condemning Ilmar Reepalu for racism (in Swedish):
Gulan Avci: Are Jews worth nothing to the Social Democrats?
Matthias Sundin: Reepalu is responsible for increase in attacks on Jews
Svenska Dagbladet: Big debate in the media following SvD's editorial about Reepalu
SvD article: Ilmar Reepalu should resign
SvD article: The Jews flee Malmö as Ilmar Reepalu watches
Sydsvenskan: An unpleasant picture of Malmö emerges

 
Links on the situation in which the Jews of Sweden find themselves:
Unholy Trinity
Boycott the Jews in Sweden
Sweden: an Islamic republic in Europe?