Vad vill Hamas?

Och varför är omvärlden så tyst?

Hamas 2920 dagar långa raketkrig mot den judiska staten är för tillfället över. Kriget slutade inte för att Hamas plötsligt kom på bättre tankar, utan för att Hamas tvingades till det – av en 21 dagar lång israelisk försvarsoperation.

Det börjar bli allt klarare att stödet för Hamas är som stödet för Hitler – tilltvingat under vapenhot. Arne Lapidus skriver i tidningen Dagen om Halil Gharable i staden Jabaliya i Gazaremsan som är ’upprörd över Hamas agerande. ”Hamas har bara gett oss förstörelse och fattigdom, inget annat. Jag ska aldrig rösta på Hamas igen, hellre skär jag halsen av mig”, slår han fast’ skriver Arne Lapidus.

Att Hamas hellre styr med vapen än med röstsedel står allt mer klart. Hamas är inte intresserat av sitt eget folk, Hamas är endast intresserad av Israels folk – rättare sagt av deras utplåning. Hamas egen programförklaring gör terrorgruppens inställning kristallklar, och de döljer det inte heller. Artikel 7: ”Domedagen kommer inte förrän muslimerna nerkämpar och dödar judarna, förrän judarna gömmer sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden kommer att ropa: Oh, muslimer! Det gömmer sig en jude bakom mig, kom och döda honom!”

Detta förklarar varför ytterligare brott mot vapenstilleståndet sker dagligen. Idag tisdag 090127 dödades ytterligare en jude i Israel när Hamasterrorister briserade en bomb intill gränsen. Hittills under vapenvilan har Hamas avfyrat ett flertal granater och skjutit mot israeliska soldater vid minst två tillfällen. Det är uppenbart att Hamas inte anser sig bunden av några som helst överenskommelser med judar. Och i det eviga kriget mot judarna finns det inget tak för hur många civila palestinier som Hamas är beredd att offra.

Därför har det stora fältsjukhuset för palestinier som Israel byggt vid gränsen legat öde. Läkarna och sjukskötarna väntar, beredda att behandla civila liksom militanta utan hänsyn till deras tillhörighet.

Men Hamas tillåter inga palestinier att söka sjukvård hos judarna. Hellre ser Hamas att de civila offren för Hamas krig mot den judiska staten dör i plågor i Gaza. Så nu kommer sjukhuset att stängas.

Islamistisk fascism har nått nya avgrundsdjup av cynism, manipulation och totalt ointresse för den egna civilbefolkningen.

Och omvärlden vill att Israel ska ingå avtal med Hamas?

Hamas vill inte ens ingå välståndsavtal med sina egna civila.

Selektivt ordblindhet i missbruk av ordet "apartheid"

Nyss hemkommen från två veckor i ett Israel som Pär Granstedt betecknar som ”apartheidstat” undrar jag om Granstedt någonsin varit där (SvD Brännpunkt 070724).

Han skriver att ”Israels politik mot palestinierna har hämtat inspiration från Sydafrikas apartheid”. Ett märkligt påstående – i vårt hotell i kuststaden Netanya var 15-20 procent av gästerna araber. Ungefär 15 procent av de anställda på hotellet var araber.

Jag var i Israel för att ta hand om min åldrande och demenssjuke far, som bor i hamnstaden Haifa – 20 procent av vars befolkning är araber. En vecka av mina två i Israel gick åt till att besöka olika myndigheter, socialtjänsten, sjukhus osv. Två av läkarna, en sjuksköterska och ett av teamen som kör maten dagligen till min far var araber. Av de 10-12 taxiresor jag gjorde i Haifa, Netanya och Jerusalem kördes jag fyra gånger av araber. På stranden i Netanya var kanske 15-20 procent av familjerna araber – med kvinnorna plaskande i det blåa vattnet fullt påklädda såsom seden påbjuder.

Fakta: Israels befolkning består till 20-22 procent av araber. Jag undrar om bilden börjar klarna för Pär Granstedt – ser han något slags mönster här?

Israel - Mellanösterns enda mångkulturella och mångreligiösa land - beskylls för apartheid!
Ändå skriver Granstedt att ”Israels politik mot palestinierna har hämtat mycket inspiration från apartheid”. I så fall kan judarna i Israel inte ens sköta apartheid korrekt: israelerna tar välvilligt in svarta etiopiska judar – en märklig åtgärd för en apartheidstat! Tusentals svarta muslimer och kristna som flyr muslimskt folkmord i Sudan, Nigeria, Etiopien och i synnerhet Darfur åker genom flera muslimska länder för att söka en fristad i världens enda judiska land, Israel. Där interneras de inte i flyktingläger, utan de får om de så vill arbeta medan myndigheternas hjul snurrar. Apartheid, enligt Granstedt.

Groteskt muslimskt övervåld
Granstedt kanske endast utgår från det politiska perspektivet, inte det mänskliga, för på det mänskliga planet ger Israel mer hjälp till offer för groteskt muslimskt övervåld än något muslimskt land och flertalet kristna länder gör.

Granstedt kräver att Israel förhandlar politiskt med Hamas, eftersom även med terroristerna måste man sluta fred. Där har han naturligtvis rätt. Och Israel har mycket riktigt sagt att man inte har något problem med att vare sig erkänna eller förhandla med Hamas eller någon annan organisation. Det är inte organisationens namn som är stötestenen, utan dess aktioner.

Inga krav på Hamas från omvärlden
Hamas aktioner talar ett otvetydigt klarspråk: kriminella kidnappningar av utländska medborgare; fängslande utan besök av Internationella Röda Korset, i trots mot internationella avtal; Hamas dödar politiska meningsmotståndare på öppen gata, avrättar judiska småbarn och avfyrar missiler mot israeliska städer. Granstedt vill ändå att det internationella samfundet ska ge terrorgruppen internationellt erkännande – utan att Hamas ska behöva leva upp till det civiliserade samhällets mest minimala anständighetskrav.

Granstedt skriver att ”en hållbar fred i Mellanöstern kräver att Israel … (blir) en positiv tillgång i regionens utveckling.” Där har han fullständigt fel: en hållbar fred kräver uteslutande att Hamas och övriga våldsgrupper överger sin hobby – att döda judar – och överger indoktrineringen av småbarn i rasism och religiöst betingat hat. Då – endast då – finns hopp om att Hamas kan omvandlas till en positiv tillgång för både sitt eget folk och regionens utveckling.

När blev stillståndslinjer plötsligt "gränser"?
Granstedt kräver att ”Israel drar sig tillbaka till 1967 års gränser” och avslöjar därmed sin fullständiga brist på de mest elementära fakta. Alla vet att det inte finns några gränser från 1967, bara en vapenstilleståndslinje även kallad ”gröna linjen” där arabernas attacker nedkämpades till stillestånd. Gränsen ska bestämmas i direkta förhandlingar mellan de berörda parterna. Problemet är att Hamas inte vill nedlåta sig till att förhandla något med judar – i sin programförklaring (http://www.palestinecenter.org/cpap/documents/charter.html) skriver Hamas: ”our struggle against the Jews is extremely wide-ranging and grave” (Introduktion till Hamas Charter). De skriver även: ”Israel, by virtue of its being Jewish and of having a Jewish population, defies Islam and the Muslims” (artikel 28 i Hamas charter). Och även: ”The prophet, prayer and peace be upon him, said: The time will not come until Muslims will fight the Jews (and kill them)” (artikel 7 i Hamas charter). För Hamas gäller inte någon diskussion om ”gröna linjen” – för Hamas gäller ”blåa linjen” eftersom deras vision om ett judefritt Palestina täcker hela området från Döda Havet till Netanyas blåa kust.

Apartheid: finns enbart i Hamaskontrollerade Gaza
Det, Pär Granstedt, brukar kallas för apartheid – ett land där minoriteter inte äger tillträde. Det är vad Hamas vill med världens 57:e muslimska land. Vill du ha bevis? Räkna först antalet judar boende i det av Hamas kontrollerade Gaza. Räkna nu antalet araber – både muslimer och kristna – boende i världens enda judiska land.

Skriv sedan om apartheid.