The drip effect

The tactic is well-known. The constant drip designed to gradually erode all resistance.

It’s the tactic that the world’s collective of anti-Semites and assorted other racists are employing against the Jewish state.

The most recent outbreak of this epidemic is IAW, Israel Apartheid Week, whose purpose is to “educate people about the nature of Israel as an apartheid system”. Bafflingly, the organisation then retracts, saying that Israel “is obviously not the exact same thing as Apartheid South Africa” but goes on to maintain that as long as the offensive likeness can be used as a bludgeon against the Jewish state, it will be put to good use.

Visit the CAMERA website to find out how the IAW's Boycott, Divestment and Sanction (BDS) strategy is a publicly funded weapon designed specifially to prevent any prospects for peace in the Middle East.

NGO Monitor underlines the fact that organisations such as IAW and Sweden’s Alternative Information Center are actually government-funded. Individual European states and the EU as a bloc provide most of the funding for these subversive activities against a UN member state, the aim of which is to delegitimise that state.

IAW demands an end to “colonization of all Arab lands” and “full equality for Arab-Palestinian citizens of Israel,” while also demanding the removal of the security fence that Israel has built where it provides most security against Palestinian Arab terrorism – which occasionally means those Jewish provinces that Palestinian Arabs want for a future state but without the niceties of having to negotiate over their acquisition. IAW also demands what it terms the “right of return for Palestinian refugees”. Inexplicably, not a return to the Arab state of Palestine, but to the Jewish state of Israel.

IAW, like legion other anti-Israel organisations, never works to better the lot of Palestinian Arabs – it does not help set up trade missions to boost Palestinian Arab commerce, industry, banking or agriculture. It does not support joint ventures to increase Palestinian Arab trade abroad. It does not work to place Palestinian Arab products on supermarket shelves. Instead, IAW, like others of its ilk, has just one item on its agenda: the deconstruction of Israel and its replacement with an Islamist state.

For a brief yet exhaustive examination of what IAW and its cohorts stand for and what they really could do, read Christopher Aqurette’s article entitled “Racists celebrate annual Israel-bashing week”.

Of course, IAW does not operate in a vacuum. It is aided and abetted by politically driven media and by some rather besotted politicians.
 
Sweden’s Foreign Minister Carl Bildt writes in his blog (in Swedish) about his concern over Israeli military overflights in Lebanese skies – but ignores the reason for these monitoring flights: that Iranian terrorist proxy Hizbollah, in flagrant breach of a binding UN Security Council resolution, continues to rearm in southern Lebanon along the border with Israel. Carl Bildt writes his blog from his vantage point aboard a UN helicopter flying along the Lebanon-Israel border where he can clearly see the massive Hizbollah infrastructure swiftly spreading ever further south towards Israel. Perhaps his helicopter had blacked-out windows.
 
Sweden’s Minister for International Development Cooperation Gunilla Carlsson is currently participating in an overtly anti-Israel event called the Gaza Accountability Conference in which she demands that “the Gaza crossings must be opened unconditionally and immediately” and that “Gaza, the West Bank and East Jerusalem must be united”. She has not said anything about what the Palestinian Arabs have to do to earn this, such as a stop to terror or racist indoctrination. Neither has the Swedish government minister said anything about Hamas releasing the one Jew still (hopefully) alive in a Gaza Strip that has otherwise been ethnically cleansed of all Jews, both dead and alive. Gilad Schalit was kidnapped as a teenager from inside Israel more than three years ago and has since been held in Gaza without access to legal representation (not that he is accused of anything), without visits by the Red Cross (not that they have demanded visitation rights), and without access to his family. Swedish government minister Gunilla Carlsson’s silence on this issue while voicing demands that benefit Palestinian Arab terrorists is a cause for grave concern.
 
Large swathes of the major media here seem to be equally blind. The UN’s own Middle East envoy Robert Serry says clearly that there is no humanitarian crisis in Gaza. In other words, the hysterical allegations of Gaza’s humanitarian crisis are merely media manipulation, politically motivated activism in favour of a preordained strategic agenda. His position and title notwithstanding, Robert Serry is being largely disregarded the world over since his message does not fit in with the image that the racists and anti-Israel demagogues are determined to disseminate.
 
In the meantime, Islamism is advancing in leaps and bounds. At the same time as Carl Bildt uses the media to report what he does not see, Robert Serry is ignored by the media for what he does see and Gunilla Carlsson is given a media megaphone to voice what the Swedish public want to hear in this election year, Islamist terror organizations are growing in strength not just in the Middle East but elsewhere. Martin Bright reports that Britain is developing into a crucial hub for Hamas, the Gaza regime that is regarded as a terrorist organisation by the UN, the EU and the Quartet. His article makes frightening reading.
 
Back in Sweden it’s business as usual. Swedish extreme-left publication Flamman has an interview (in Swedish) with Anna Wester, public relations contact for the Palestinian Groups in Sweden (PGS), in which she says that should the extreme-left coalition of communists, social democrats and environmental crusaders win the national elections in Sweden this September, they will “recall Sweden’s military attaché from Israel and all weapons trade with Israel will be stopped”. This includes banning the use of unmanned Israeli-made drones to protect the lives of Swedish soldiers fighting Taliban terrorists in Afghanistan. The Israeli drones have proven their superiority in protecting Swedish soldiers on dangerous missions deep in Afghanistan, but the red-green coalition, should it come into power, would prefer to see dead Swedish soldiers rather than Swedish soldiers owing their lives to Israeli technology. By way of reference, during the World War Two – during which Sweden remained neutral while selling high-grade iron ore to Nazi Germany – sedition against one’s own country’s armed forces was a treasonable offence. The coalition of Sweden's extremist reds and greens must be reading a different rule-book.
 
Flamman also knows how to up the ante. In an article reminiscent of Sweden’s infamous Aftonbladet allegations (unfounded and later withdrawn) that Israel systematically murders Palestinian Arabs to harvest their organs, the newspaper insinuates in a recent Swedish-language article that there may have been mass rapes of women in Gaza (the insinuation being that the rapes were carried out by Israeli soldiers) for the simple reason that in conflicts in other parts of the world, such abominable acts have indeed taken place. Not even Hamas allege any such thing, but the left-wing Swedish paper has its own dirty war to fight against the Jewish state. Jews are guilty by virtue of someone else's crime on a totally different continent. Sweden's communists go from strength to strength.
 
Meantime the increasingly open red-green-brown anti-Semitism continues to stain Sweden’s third-largest city, Malmö. Some Swedish writers such as Per Gudmundson, Gulan Avci, Mathias Sundin and Dilsa Demirbag-Sten (articles in Swedish) have been very quick to train the spotlight on this disease.
 
The strange thing is that when it comes to anti-Semitic attacks on the Jewish state by Swedish politicians, many bloggers wrote already a year ago about communist party (nowadays rebranded Left Party) leader Lars Ohly sporting a keffiyeh in which the whole of Israel has been erased and replaced by an Islamist Palestine. Back then, the Swedish media ignored the episode and the evidence in the blogosphere. This year, however, is election year, so suddenly last year’s blog news has suddenly made it (article in Swedish) into the mainstream traditional media.
 
Better late than never, of course. But why so late?

One fine day it’s going to be way too late. The victims have already been marked – and not just in Sweden.
 
It’s a strange world – deafening silence on moral issues, but deafening cacophony on non-issues. In the category of cacophony we find the Middle East’s most underrated stand-up comedian, Libya’s Moammar Gaddafi, who is actively whipping up the Arab world into a jihadi frenzy against Switzerland.
 
You read right – Switzerland!
 
And while Libya is wowing the Arab masses against Europe, Iran is meticulously and methodically pursuing its plan for global jihad on a scale never before imagined. Read here what Reuters writes about Iran’s plans to force the world to its knees. Iran has its sights set not on the USA or Israel but the world, first stop Europe. Ignore the Reuters report at your peril.

Vem äger sanningen med stort ”S”?

Uppenbarligen inte Sveriges utrikesminister Carl Bildt.

Han skriver på sin blogg om sin oro över att israeliska spaningsplan överflyger Libanon – men nämner inte med ett ord anledningen till detta: att Hizbollah och Libanon i flagrant brott mot en resolution i FNs Säkerhetsråd fortsätter att med Irans hjälp beväpna Hizbollah i Libanons södra del. Ändå bloggar Bildt om det som han ser – eller vägrar att inse – från helikoptern som flyger i Libanons luftrum och som ger honom en utmärkt överblick över situationen. Om han bara inte blundade.

Uppenbarligen ser inte de stora medierna sanningen heller. Vare sig i Sverige eller ute i världen. FNs eget Mellanösternsändebud Robert Serry säger klart och tydligt att det inte finns någon humanitär kris i Gazaremsan. Underförstått att all hysteri kring Gazabornas påstått trängda situation är mediemanipulerad, upphaussad av politiskt motiverade aktivister med en bestämd strategisk dagordning. Han ignoreras av de stora medierna världen över – budskapet passar lika illa med den önskade bilden som Bildts ”blunda och tala” politik.

Under tiden byggs islamismens högborgar lite varstans – även i Storbritannien. Samtidigt som Bildt inte rapporterar om vad han ser, och Robert Serry ignoreras för att han rapporterar om vad han ser, växer styrkan hos islamistiska terroristorganisationer inte bara i Mellanöstern utan även utomlands. Journalisten Martin Bright rapporterar om att Storbritannien har utvecklats till ett avgörande centrum för Hamas – som har stämplats som terrororganisation av såväl FN som EU och Kvartetten. Det är skrämmande läsning.

Här i Sverige ses inget av detta. Flamman har en intervju med Anna Wester, informationsansvarig för Palestinagrupperna i Sverige, där hon bland annat vill ”kalla tillbaka den svenska militärattachén och att vapenexporten till Israel upphör om de rödgröna vinner valet”. Hon uttryckte inga åsikter om nödvändigheten av att på motsvarande sätt upphöra med kontakter med Libanon, Syrien och Iran för den fortsatta beväpningen av Hizbollah. Ej heller uttryckte hon någon åsikt om det folkrättsriktiga i att kidnappa en israelisk tonåring från Israel och hålla honom inspärrad i Gaza utan tillgång till vare sig advokat (han är inte anklagad för något förutom att vara jude), läkare, Röda korset (som han heller inte krävt att få träffa honom), föräldrar eller andra än Hamasterrorister.

Flamman går faktiskt ett steg vidare: i god Aftonbladet-anda skriver man på ett insinuant sätt att det nog kanske måhända har skett massvåldtäkter på kvinnor i Gaza (underförstått av israeler) eftersom massvåldtäkter sker i andra oroshärdar i världen. Den selektiva tystnaden och den ännu selektivare frispråkigheten säger måhända mer om de röd-gröna än om till exempel Hamas, som ju fortsätter att idka människohandel som man alltid gjort – också det ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Samtidigt som inte ens Hamas påstår att det har skett massvåldtäkter av kvinnor i Gazaremsan. Nog har Flamman sitt alldeles eget lilla smutsiga krig att föra mot den judiska staten.

I övrigt fortsätter den tilltagande och alltmer öppna röd-grön-bruna antisemitismen i Sveriges tredje största stad, Malmö. Vissa svenska skribenter har varit föredömligt tidiga med att rikta rampljuset mot denna avart i civilisation som antisemitism faktiskt är – namn som Per Gudmundson, Gulan Avci, Mathias Sundin och Dilsa Demirbag-Sten är prominenta bland andra.

Det konstiga är att otaliga bloggare skrev redan för ett år sedan om det fullständigt olämpliga i att kommunistledaren Lars Ohly stolt bar på ett plagg där hela Israel hade ersatts av ett arabiskt Palestina, medan hela resten av den svenska medievärlden valde att tiga om det. År 2010, dock, som är valår, har detta plötsligt blivit hett stoff.

Bättre sent än aldrig, förstås. Men varför så sent?

För en vacker dag kommer det att bli alldeles för sent. Offren har redan utsetts – och inte bara här i Sverige.

Ömsom tystnad, ömsom oväsen. Till den senare kategorin tillhör Mellanösterns ständige ståuppare, Libyens Kadaffi, som manar till jihad mot bland andra Schweiz. Schweiz!
 
Medan Libyen piskar upp en jihadi stämning mot Europa, tar Iran målmedvetet de steg som krävs för att genomföra planen på den globala jihadens intåg på världsscenen på ett sätt som aldrig tidigare skådats. Läs vad Reuters skriver om Irans planer på att tvinga omvärlden på knä. Man syftar inte på Israel eller USA, utan hela omvärlden, första anhalt Europa.
 
 
Läs andras åsikter om antisemitism, jihadism, islamism och om hur röd + grön alltid blir brun:
Fred i Mellanöstern
ME Aktualia mm
Dagen
SvD
SvD
SvD
SvD
Sydsvenskan
UNT
Expressen
Aftonbladet
KvP
Corren
NSK
Sapere Aude
Karin Rebel
SwedenIsrael
MXp
I Gilboas Svala Skugga
Israel i Sverige
 
 
 

The unholy trinity

2010 is election year in Sweden. In power today is an alliance consisting of the Conservatives, Liberals, Centre Party and Christian Democrats.

That is something that Sweden’s communists (recently rebranded the Left Party), the extreme-left Social Democrats and ultra-left Greens want to change.

On February 17 three of these three parties’ leading lights – Urban Ahlin, Hans Linde and Per Gahrton – put forward their intended coalition’s manifesto should Sweden turn red this September.

The manifesto has one item in particular focus: the Middle East.

The headline of the trio’s article – published in Aftonbladet, the tabloid that brought the world the unresearched, unproven, refuted and subsequently withdrawn allegations of Jewish and Israeli plundering of Arab organs for profit – reads “Red-Green Collaboration for a free Palestine.”

The Communist/Left Party component of this unholy trinity demands that Swedish troops be withdrawn from Afghanistan. That is a conflict that does not concern Sweden, according to the strategists outlining the foreign policy of a possible future Swedish government. In fact, renowned extremist Jan Myrdal (read here a Hizbollah interview with him reported in Sweden’s Radio Islam, whose proprietor has served a jail sentence for anti-Semitic sedition) said after two Swedish soldiers were killed in Afghanistan that “the only good foreign soldier on Afghan soil is a dead one”.
 
However, the Red-Green Collaboration does want Swedish troops to be sent to “Palestine”. Not to shield Israeli civilians from Hamas rocket attacks on Sderot’s schools, or to protect Israelis from Hizbollah rocket attacks on Haifa hospitals, or to prevent Fatah from murdering an Israeli father of seven in Judea and Samaria/the West Bank, but to prevent Israel from responding to attacks from these organizations. For an up-to-date assessment about Fatah by analyst Caroline Glick, read her article entitled "The Fatah Fairy Tale".
 
Hamas openly maintains that it will never recognize Israel. The collaborators in Sweden’s left-wing parties that want to take over the reins of power this September have no problem with this position, signally failing to register their protest at this intransigence. It is not a new stance – Hamas always have and still continue to maintain this position.
 
Interestingly, the Red-Green Collaboration not comment on the fact that Hamas is so uninterested in compromising its strict interpretation of what the future holds in store that it is even targeting the Palme Centre (link in Swedish only). The Palme Centre is a sometimes rather shadowy Swedish NGO dedicated to legitimising Palestinian radicalism and delegitimising the Jewish state – using Swedish state funding for the purpose. Read the following article to find out more about Sweden’s involvement with shadowy, non-transparent NGOs - it contains a wealth of relevant links.
 
Furthermore, the trio of left-wing politicians do not deal with the illegal aspect of any links with Hamas, classified by the UN as a terrorist organisation. The Red-Green Collaboration support breaking the law in order to pursue their agenda of a second Palestinian state alongside Jordan, at the expense of Israel.
 
Return to Afghanistan: the Red-Green Collaboration say that should they come into power, they will cease all military cooperation with Israel. This includes the purchase, leasing and/or usage of such Israeli military hardware as airborne drones to monitor Taliban operations in Afghanistan. Despite the fact that, a few days ago, two Swedish servicemen were killed in a Taliban operation in Afghanistan. The Red-Green Collaboration maintain their highly principled stance – no defence contacts with Israel even if it means saving Swedish lives. That is something the Swedish public – which is staunchly behind the nation’s contribution to Afghanistan’s future and development – may wish to take note of.

The principles of the Red-Green Collaboration also prevent contacts between the Swedish intelligence service and its Israeli counterpart. Bearing in mind that Sweden is a safe-haven for and an increasingly front-line participator in the drive to radicalise and recruit jihadi Islamists for terror operations abroad, this is again something that the Swedish public may want to note. Not least because failure to cooperate on intelligence issues promotes increasingly unrestricted radicalization on the domestic scene in Sweden, particularly in the southern city of Malmö, whose mayor Ilmar Reepalu has made himself a name as a radical support of Islamism and a vocal critic of Swedish Jews.

On the subject of the creation of a second Palestinian Arab state alongside Jordan – where 70 percent of the population is Palestinian Arab and where the state has moved to revoke Jordanian citizenship from Palestinian Arabs – the Red-Green Collaboration demands that a first step be the dismantling of the security barrier constructed by Israel to stop Palestinian Arab suicide bombings and other terrorist attacks. However, the trio make no mention of the need to stop the Palestinian Arab terror attacks that necessitated the barrier in the first place.

Amazingly, the word “terror” does not figure in the Red-Green Collaboration’s position paper. Not once.

It is a telling discrepancy. A coalition of left-wingers and extreme left-wingers who want to take over the reins of power in Sweden, who fail to recognize or acknowledge terror abroad, are willing to sacrifice Swedish lives abroad, and who promote contravention of international law.

All so as to promote the interests of Palestine over Israel.

It seems like the Communist, Social Democratic and Green parties are campaigning in the wrong elections – it’s Ramallah they should set their sights on, not Stockholm.

After all, the current Fatah incumbent in Ramallah has already come to the end of his legal term in office and is now just staying on in power, irrespective of the legislative niceties of the situation.

In old-fashioned English this was called a coup. Possibly a dictatorship. Whatever it is, it certainly isn’t democracy.

Here is what Fatah has to say about the Palme Centre, set up in honour of Sweden’s notoriously anti-American and anti-Israel Social Democrat Olof Palme: “After the election in 2006, we were contacted by social democratic parties from many countries. But we get along best with the Swedes”.

It figures.
 
Watch this space in September for the Swedish election results.

Oproportionerlig tystnad

Hamas sköt uppemot 10 000 missiler mot civila israeliska mål under åtta år – hela 2922 dagar.

Islamistregimen avkrävs nu en undersökning av illdåden. Men endast illdåden under de tre veckorna som Israel besvarade eldgivningen i januari förra året.

Under just dessa tre veckor lyckades inte Hamas missiler döda mer än en handfull israeler.

Därför är organisationen mer än beredd att ”be om ursäkt” (en ursäkt som senare drogs tillbaka) för dessa dödsfall – för under samma period dödades flera hundra palestinska araber – till överväldigande del stridande i civil mundering (ett brott mot Genèvekonventionerna) men även ett relativt stort antal civila. Detta på grund av Hamas förkärlek för mänskliga sköldar i form av palestinsk-arabiska barn och vuxna, moskéer och sjukhus, lägenheter och skolor.

Kravet på en undersökning och ursäkt passar Hamas väldigt bra eftersom regimen kan understryka den numerära diskrepansen mellan förlusterna på israelisk respektive palestinsk-arabisk sida. Detta eftersom kravet på undersökningen helt ignorerar de föregående åtta års missilbeskjutningar mot israeliska samhällen, självmordsbombningar mot israeliska civila, avrättningar av civila israeliska bilister, med mera.

Det höjs många arabiska röster mot detta FN-sponsrade förevigande av konflikten. Till och med palestinsk-arabiska röster höjs mot den cynism, den elaka brist på medmänsklighet mot det egna folket, som Hamas visar. Palestinska Myndigheten – inte precis känd för att vara vänligt sinnad mot den judiska staten – säger att Hamas ”tror de är väldigt smarta när deras ledare leker med ord. De anser detta vara ett fundament för sin policy, men de inser inte att denna metod tillhör medeltiden och att den inte ger rörelsen vare sig respekt eller erkännande”.

Att islamistregimen Hamas gör allt för att dels undvika sitt medmänskliga ansvar och dels föreviga en konflikt som grundas i ren och skär antisemitism en är en sak. Att deras bundsförvanter i Libanon, Hizbollah – likt Hamas finansierade och tränade av Iran – spär på med de grövsta av antisemitiska lögnen om judiskt ritualmord och annat gör bara saken värre.

Bloggen MXp skriver också förträffligt och utförligt i ämnet.

Värst av allt är dock omvärldens tystnad.

Goldstonerapporten avkräver Israel ansvar för dess 22 dagar långa svar på 2922 dagars palestinsk-arabisk missilbeskjutning från Gaza mot civila israeler i sina hem, skolor, affärer och sjukhus i Israel.

Denna brist på proportionalitet är alarmerande. Omvärldens tystnad ekar medan Hamas och Hizbollah ökar i styrka och Iran bygger vidare på sina kärnvapen. Bloggaren och analytikern Dick Haas skriver så sent som idag att Irans ledare stolt medger sina planer på att omintetgör den judiska staten. Samtidigt som till exempel Ryssland garanterar Irans säkerhet genom att leverera avancerad missilutrustning till islamisterna i Teheran så att regimen kan ostört fortsätta bygga på sin kärnvapenarsenal.

Tacksamt nog finns det många analytiker på plats i Mellanöstern som inser att man har experimenterat nog med att reflexmässigt be till samma altare decennier i ända utan att ha minsta chans för förändring eller framgång.

Kanske främst bland dessa uppfriskande källor är bloggen ”I Gilboas svala skugga”. Där kan man läsa något så oheligt (med svenska ögon betraktat) som ifrågasättande av den heliga graalen – alltså denna av palestinierna själva motarbetade ”Tvåstatslösningen”. En chimär, en hägring av något som aldrig existerat i palestiniernas vildaste fantasi men som den blåögde omvärlden mest av allt vill ha för att lindra sitt samvete.

Två stater för två folk.

Men som PLOs centrala kommittémedlem Zahir Muhsein så förträffligt uttalade saken den 31 mars 1977 i den holländska tidningen Trouw:

”Det palestinska folket existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är bara ett sätt att fortsätta kampen mot staten Israel för att uppnå arabisk enighet. I verkligheten finns det ingen skillnad mellan jordanier, palestinier, syrier och libaneser. Det är bara av politiska och taktiska skäl som man talar om existensen av ett palestinskt folk, eftersom det arabiska nationella intresset kräver att man hävdar existensen av ett särskilt palestinskt folk för att motarbetar sionismen.”

När kommer omvärlden att ta palestinierna på allvar? För visst måste det anses vara ett utslag av grov rasism om man anser att man aldrig kan lita på en arab eller muslim – även när han säger i Teheran att han avser att utplåna det judiska landet, när han säger i Holland att det inte existerar ett ”palestinskt folk”, när han säger i Gaza City att judar är avkommor till grisar och apor, när han predikar i Mahmoud Abbas egen statliga TV-station att judar måste dödas varhelst de finns, när han uppkallar gator och torg i Ramallah efter de massmördare som har lyckats med bedriften att döda så många oskyldiga civila judar som möjligt?

Fanatiker skriker ut sitt nakna rasistiska budskap, och ju högre de skriker ut det, desto mindre tycks omvärlden kunna tro det.

Den moderna rasismen: omvärlden tror inte att en arab eller muslim någonsin kan tala sanning. Även när han gör det.

Det är riktig rasism.

 
Användbara länkar från denna blogg:
Europeiska kommissionen inför rätta
Frågesport för fred
Ockupation
Nytt år, samma gamla problem
FN: stör oss inte med fakta
En vinstgivande investering
Sverige - Europas första islamistiska republik?
Haniyeh och Nasrallah inför rätta. Aldrig i livet!
Carl Bildts antiisraeliska politik
Musiken tystnar medan vi leds till vårt öde
 

Racism or medically treatable obsessive-compulsive disorder?

You’ve got to hand it to the Swedes. Swedish Prime Minister Carl Bildt (he is nominally Foreign Minister but he pretty much sets the agenda and does as he pleases) thinks nothing of using his nation’s financial resources and political and diplomatic clout to push the EU to recommend giving away the Israeli capital Jerusalem to the non-existent state of Palestine.

He feels it is important to reach “consensus” on this issue, so ideally he would like all 27 EU member states to vote to ostracise Israel.

As luck would have it, however, there are EU member states that still hold dear old-fashioned tenets such as principle, honesty, legal entitlement and burden of proof. Read Professor Dore Gold on the subject as he writes for the Jerusalem Center for Public Affairs (JCPA).

Interestingly, Carl Bildt has nothing to say about the fact that his Consul in Jerusalem, Ms Anna Brodin, advocates official and close ties between Hamas and Sweden – and hence the entire EU since “consensus” is an unassailable concept in the Swedish psyche. (Link in Swedish)

A quick reminder: Hamas is regarded by the EU, the UN, the US, the Quartet and NATO as a terrorist organisation. It is regarded as a terrorist entity by everyone, in fact, apart from other terrorist organisations. Even other Palestinians regard Hamas as a terrorist organisation. Hamas is even regarded as a terrorist organisation by Sweden under its Foreign Minster and de facto leader Carl Bildt. Within whose Foreign Minstry Ms Brodin operates…

After more than three years, Hamas still holds Gilad Schalit, an Israeli Jew illegally incarcerated in an underground dungeon in Gaza.Without trial, visitation rights, legal representation, Red Cross visits or family contacts. The Swedish government, which is the world’s largest per capita contributor of aid to the Palestinian Arabs, has consistently refused to make this aid conditional on even the most fundamental demands for humane treatment of Gilad Schalit, let alone his release.

And Carl Bildt’s government now wishes to legalise contacts with Hamas.

Under Carl Bildt, Sweden has an official foreign policy that is as transparent as it is rabidly anti-Israel.

That of course is a perfectly legitimate goal. The Swedish government has been duly elected in democratic fashion and it is free to adopt any policy of its choosing, even if many aspects of that policy are widely perceived as borderline racist when it comes to one single issue, and that issue alone: Israel.

That is not the problem. What is problematic, however, is the “invisible foreign policy by proxy” approach that Sweden has increasingly adopted under Carl Bildt’s time at the helm of state. It is a policy remarkably akin to that of another hardline radical regime, Iran, which performs its dirtier foreign-policy work through proxies such as Hizbollah and Hamas while rubbing shoulders with the political elite in capitals throughout the world. Sweden too handles its official obligations via its recognised diplomats, but does its real work by proxy, under the table, via a plethora of organisations with extremely shady aims, such as SIDA, Diakonia, ISM, Forum Syd, Palestinagrupperna, Palmecentret and so on, all of whom are in receipt of massive state funding for the pursuit of one single goal: the delegitimisation of the sovereign state of Israel. State funding of shady NGOs with the sole aim of sabotaging Israel is by no means a uniquely Swedish malaise but in Sweden it is perhaps more widely practised than anywhere else.

With Swedish diplomat Ms Anna Brodin now openly advocating an illicit activity in contravention of the law, to whit contacts with a terrorist organisation, it is now time to take a leaf out of the book of that other nation at the forefront of obsessive anti-Israeli activitism: Great Britain. A British court recently issued an arrest warrant for former Israeli Foreign Minister Tzipi Livni. In order to avoid any risk of unpleasantness on British soil, Ms Livni apparently recently cancelled a planned visit to London.

Time now to apply the same rules to the Swedish political elite. An international arrest warrant issued for Ms Anna Brodin for aiding and abetting a terrorist organisation, Hamas.

An international arrest warrant issued for Mr Ismail Haniyeh, the Islamist strongman of Gaza’s Hamas regime for his complicity in terrorism against Palestinian Arab and Jewish Israeli civilians.

An international arrest warrant issued for Mr Mahmoud Abbas for breach of contract by failing to live up to signed agreements for peace – his latest tactic is to refuse to negotiate on peace (for which he already has signed legally binding commitments) unless Israel first agrees to give him everything he wants so there is nothing left to negotiate about. Starting off with Jerusalem and all the territory he points at. Carl Bildt eagerly coordinates this policy with Salam Fayyad, the Palestinian Arab Prime Minister (link in Swedish).

British Foreign Secretary David Milliband, to his credit, expressed dismay over the absurdity and inappropriateness of legal action against foreign leaders just because they happen to be Jewish Israelis.

No such reaction from the Swedes, however.

A few high-profile court cases with prominent Swedes in the dock are the next – in fact the only – logical step.

Because the time has come to play hardball. What you do is what you get back. No more “Do unto others as you would have them do unto you”, but rather “Do unto others before they do unto you”.

Starting now. In court.

Carl Bildt and his henchmen may well want to draw a new map of the world showing the ever-decreasing number of countries in which they are welcome. That map may well start shrinking as he takes stock of the countries that he and his aides can visit without risk of legal action.

It’s time Israel learned from the best.

References:
1.  Principle, honesty, foreign policy implementation by shady proxy: What Obama should have said
2.  Unlikely to be the official end-game of current Swedish policy but certainly one very tangible effect felt even in Sweden. Read TundraTabloids to find out how obsession with demonisation of the Jewish state spills over into victimisation of Jews in the countries of their birth. This is France.
3.  "Jews Have No Right To Jerusalem". Here's the view the Carl Bildt Jerusalem-Partition Plan supports.
4.  In Swedish: Expert Swedish journalist and analyst Per Gudmundson refers to a planned campaign by The 18, a US organisation that wants to bring about a substantial improvement by making Swedish FM Carl Bildt pay a political price for his obsessive targeting of the Jewish state.

Where does Sweden stand today?

What is happening in Sweden, that one-time haven of tranquility that despatched its White Buses to bring back Scandinavian survivors of the Nazi death camps as well as a large number of European Jews who somehow survived the Holocaust?

It was Sweden that once gave life and hope to thousands of tattered remnants of a vibrant Jewish community in Europe before the Nazis took over and changed the course of history for ever.

For an up-to-date perspective of Sweden's current status and the way this country is now perceived abroad, read the speech given today by Tomas Sandell, Founding Director of the European Coalition for Israel, at a hearing in the Swedish Parliament in Stockholm and reprinted in the Jerusalem Post .

Sandell's speech raises concerns about double standards, wilful blindness, political correctness in absurdum and a desperate unwillingness to confront savagery whenever it takes the guise of fanatical political Islamism.

In the aftermath of the massacre in Fort Hood carried out by a US Armed Forces officer of Palestinian Muslim descent crying "Allah u'Akhbar" (God is great) as he executed his victims, and the Obama administration's knee-jerk response that whatever and whoever was responsible, it had nothing to do with Islam or any Muslims anywhere, Sandell's words are driven home all the more forcefully.

Caroline Glick writes as follows of US President Barack Hussein Obama's reaction (his middle name Hussein is a variant spelling of the terrorist's surname Malik Nadal Hassan): "It hurts that Barack Hussein Obama's first statement about the massacre at Fort Hood was so emotionally cut off from what happened. It hurts that he thought the most important thing to say about the massacre is that we mustn't jump to conclusions about the motivations of the terrorist who killed his fellow soldiers despite the fact that he was screaming Allah Akhbar as he shot them."

Recently Swedish-born poet Mohammed Omar announced that he will form a new Swedish national party to fight the next elections, and that this party has just one single item on its agenda - anti-Zionism and the destruction of the State of Israel. The the trends are thus very worrying indeed. The more so since his party aims at uniting Far-Left, Far-Right and fanatical Islamist elements under one banner.

Next door in Norway, meantime, the racist hounding of the world's sole Jewish nation continues unabated at the same time as grossly indecent human rights abuses in large swathes of the Muslim and Arab worlds are routinely disregarded. CAMERA reports on the latest drive to implement an academic boycott of Israel.

The attacks continue, on our doorstep, in our own backyard and on a global scale.

A few days ago, Iran's latest shipment of 600 tonnes of rockets and other war materiel to terrorist organisation Hizbollah in the Lebanon was intercepted by Israel. This shipment and others like it are in breach of UN resolutions 1701 and 1747. In a rare move, the US condemned Iran's flagrant breach of UN resolutions. Having in addition just reneged on all previous fledgling deals regarding its nuclear ambitions, Iran's Ahmadinejad took a break from Holocaust denial to counter the US stance with the announcement that he has the key to world peace:

The US has to choose: support Iran, or support Israel. No other option is on the table.

I wonder if the US President reads the press.


Related articles from this site:
The View from Sweden
Like Cockroaches, Anti-Semitism is Difficult to Eradicate
Tensions in Swedish Society
An Illiterate Foreign Minister?
Israel Does Not Exist - According to Swedish News Agency TT

Mummy Knows Best

“As [US] President Barack Obama has made clear, the key factor that prevents peace is the continuing building of Israeli settlements in Palestine.”
JIMMY CARTER (former president of the United States)

“Sometimes, when I look at my children, I say to myself, 'Lillian, you should have remained a virgin.'”
LILLIAN CARTER (mother of Jimmy Carter)

Question:
When does self-delusion cease to be a personal embarrassment and start becoming an existential threat?

Answer:
When an unhealthy obsession with the world’s sole Jewish state overrides everything else.

That perpetual jack-in-the-box of American politics, Jimmy Carter, just keeps popping up everywhere, with startling irregularity but predictable effect.

You’ve got to feel sorry for Hussein Obama.

Not only is he America’s first president from an ethnic minority.

Not only has he so far succeeded in getting absolutely everything wrong on the international political horizon.

Not only has he trashed America’s reputation and image internationally.

Not only has he succeeded in the amazing feat of losing the support and respect of both Arabs and Israelis at one and the same time.

He is also being constantly shadowed – some would say overshadowed – by has-beens from the Democratic Party who have also made their mark on US history and Middle East events. Jimmy Carter and Bill Clinton just won’t disappear off the US political stage.

The UN Climate Summit has Bill Clinton basking in the media floodlights, while the situation in the Middle East sees Jimmy Carter making one increasingly bizarre statement after the other.

Jimmy Carter is of the considered opinion that “the key factor that prevents peace is the continuing building of Israeli settlements in Palestine”. Really? The key obstacle wouldn’t be the Arabs’ refusal to cease their constant barrage of anti-Semitic propaganda via the state media, in school textbooks, in mosques?

The key obstacle wouldn’t be their insistence on a Palestine ethnically cleansed of Jews, while demanding that the Jewish state of Israel become home to a flood of Arab immigrants in addition to the 20 or so percent of Arabs who already make up the population of Israel?

The key obstacle wouldn’t be the Arab states’ refusal to recognize Israel as a Jewish nation-state, while at the same time repeatedly demanding that Palestine be recognized as an Arab nation-state – the 22nd such state in the Middle East?

The key obstacle wouldn’t be Iran's strident calls to wipe Israel off the map, accompanied by repeated Holocaust denials and a rapid burst of activity in the final hours of its pursuit of nuclear weapons to allow it to do just that?

The key obstacle wouldn’t be the fact that it is only under Israeli rule that the holy sites of the three main monotheistic religions have finally been opened freely to all worshippers, that Jewish and Christian sites were desecrated under Muslim rule, and that more of the same is on offer should Israel relinquish control over its own capital city?

The key obstacle wouldn’t be the fact that Jerusalem has over the past 1400 years of Islam’s existence never been mentioned once in the Muslim holy scriptures? That it has never figured once in any Muslim prayer, never been the capital city of any Muslim state, never figured on any Muslim coin? While at the same time being named 669 times in the Jewish holy scriptures, served as the capital of Jewish nations over the millennia, and has had a continuous Jewish population since time immemorial – since way before either Islam or Christianity were born.

It seems to be beyond the ken of Jimmy Carter’s limited powers of reasoning that it takes two to tango. Israel was offered peace with Egypt – and promptly pulled out of all of Sinai, handing over the only oil reserves it has ever had. Israel was offered peace with Jordan – and promptly built up joint industrial and agricultural zones for the benefit of both nations and peoples.

Israel tried kick-starting a similar process in the Lebanon by pulling completely out of that country – even though southern Lebanon had repeatedly been used as the launching pad for vicious attacks on Israel. The result was all-out war. Instigated by Iran’s Hizbollah militia invading Israel, killing and kidnapping Israelis and then unleashing thousands of rockets on civilian Israelis from Lebanese territory.

One bad experience doth not a trend make, so Israel tried kick-starting a similar process in Gaza by pulling out completely – even digging up the dead for reburial in Israel, so insistent were the Gaza Arabs on a Jew-free, ethnically cleansed Gaza Strip. The result was all-out war. Instigated by Iran’s Hamas militia invading Israel, killing and kidnapping Israelis and then unleashing thousands of rockets on civilian Israelis from Gaza territory. Now THERE'S a trend.

Jimmy Carter doesn’t see that any of this prevents peace in the Middle East.

They say “Mummy Knows Best”. It was never truer than in the case of Lillian Carter. Just think how much anguish could have been prevented if only she’d had the courage of her convictions.

JPost, Gloria, Gloria2, Tundra Tabloids/Daniel Pipes, Israel Matzav, Ilya Meyer, Ilya Meyer2, Ilya Meyer3, IlyaMeyer4

Read also Alan Dershowitz's 6-part exposé of Jimmy Carter, "Ex-President for Sale":
Part 1, Part 2, Part 3, Part 4, Part 5, Part 6,

Kyrkornas världsråd kan inget om kristendom

Vad säger kristendomen om hyckleri?

Kyrkornas världsråd uppmanar till bojkott av israeliska bosättares varor eftersom rådet fördömer den israeliska bosättningspolitiken. Rådets generalsekreterare hävdar att Israels bosättningspolitik är bland de största hindren för fred i Mellanöstern.

Trots idogt letande hittas inte en enda referens till att Kyrkornas världsråd uppmanar till bojkott av palestinska varor med hänvisning till såväl Fatahs som Hamas uttalade antisemitism i den statliga pressen och i skolböckerna. Inte en enda uppmaning till bojkott av palestinska varor på grund av att raketer alltjämt skjuts från Gaza mot civila judar i Israel. Inte en enda uppmaning till bojkott av palestinska varor på grund av att brandbomber kastas mot civila judar som kör bil i Judéen och Samarien.

Inget av detta anser Kyrkornas världsråd vara ett hinder för fred – vare sig lokalt mellan israeler och palestinska araber eller i den bredare Mellanöstern. Irans byggande av atomvapen är inte det största hotet mot fred i Mellanöstern. Inte heller att Hizbollah har mångdubblat sin vapenarsenal i södra Libanon i trots mot FN-resolution. Inte heller att raketer skjuts från Libanon mot civila israeler med FNs vetskap (bekräftat av den libanesiska tidningen A Nahar). Inte heller att jihadism och annan islamistisk extremism breder ut sig i världen som en löpeld. Inte heller att Hamas kidnappade en ung israelisk jude, Gilad Schalit, och har hittills hållit honom inspärrad i en underjordisk håla i 1176 dagar utan tillgång till familj, Röda korset, advokat eller ens solljus, i ett lika föraktfullt som öppet brott mot de mänskliga rättigheterna.

Inget av detta anser Kyrkornas världsråd vara värd ett fördömande. Istället är det bara ut- och tillbyggandet av några lägenheter för att tillgodose naturlig tillväxt inom redan avtalade överenskommelser som är det största hindret för fred i Mellanöstern, enligt Kyrkornas världsråd.

Det är svårt att tro att denna selektiva tystnad från Kyrkornas världsråd beror på att dess ledamöter saknar läskunnighet samt att de dessutom är både blinda och döva.

Återstår att tolka det som en medveten vilja att demonisera Israel. Kyrkornas världsråd vet att Israel har lämnat Sinai, södra Libanon och Gaza i utbyte mot fred. I det första fallet blev freden ett faktum, om än en kall fred. I de två senare fallen tolkades Israels tillbakadragande som svaghetstecken och resultatet blev två krig med många dödsoffer. Dödsoffer direkt tillskrivna arabisk kompromissovilja. Kompromissoviljan uppmuntrad av organisationer som Kyrkornas världsråd som ständigt uppmuntrar till delegitimisering och demonisering av Israel samtidigt som arabvärlden aldrig avkrävs något ansvar eller ens försök till framsteg.

Inget av detta gör intryck på Kyrkornas världsråd.

Kyrkornas världsråds uttalande är hyckleri på högsta nivå, fjärran de kristna lärdomarna om ärlighet och lika behandling av alla.

Open season on Jews

Just ask Swedish left-wing tabloid Aftonbladet: in New Jersey in the US a scandal recently broke regarding a number of city officers, businesspeople and private citizens allegedly trafficking in human organs.

The anti-Semitic Swedish daily Aftonbladet did not write an exposé about Americans trafficking in human organs. Nor about the corruption of power – after all several NJ city officials are alleged to have been involved. Neither did the paper write about the callous greed of rich businesspeople looking to make a fast buck through the trade in human organs.

No, the only point the jackbooted brigade at Aftonbladet picked up on was that some of the people involved are Jews.

Having trained the spotlight on the fact Jews were involved, author Donald Boström then went on to write in the same article about his suspicions – unproven, uncontested and unconfirmed, let alone patently absurd – that Israel has a special military force tasked with shooting young Palestinian Arabs on the West Bank and then taking them away for their organs to be harvested.

Now read the following account of how he draws that conclusion:
http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1249418644975&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull

“I was [present] during the interview that night, I was a witness. It concerns me to the extent that I want it to be investigated,” Bostrom told the station. “But whether it’s true or not I have no idea, I have no clue.”

Boström maintains he is not a card-carrying anti-Semite. His boss at Aftonbladet’s cultural affairs page (!) – where this callous blood-libel was published – is Åsa Linderborg. She defends Boström’s article to the hilt. She too believes it is OK to make allegations without substance, and to demonise entire groups. But she is cautious not to demonise China, which after 50 years has yet to withdraw from Tibet. Nor does she criticise Mugabe for destroying a country that was once the corn-basket of all Africa. Neither does she make allegations of paedophilia against Hamas which arranges marriages between grown men and girls as young as 7 or 8. And she does not take issue with human rights abuses in Iran, Saudi Arabia, Syria, Egypt or Burma for fear of causing offence.

She runs an unusual cultural affairs page, does Åsa Linderborg.

So in the same vein, here’s an article I’d like her to publish in Aftonbladet:

The world is in the grip of a disease that is threatening entire societies, a disease that is tearing apart the very fabric of social cohesion and causing moral values to disintegrate.

That disease is drug abuse. I have seen children as young as 11 or 12 buying and selling drugs on the streets of London. Drugs are freely available in many parts of Gothenburg, Sweden, where I live – peddled by schoolchildren but supplied by callous, money-grubbing adults.

These drugs originate largely – although by no means exclusively – from the Arab and Muslim world. Foremost among these sources is Afghanistan, with the Lebanon ranking high as a major supplier.

The Muslim Taliban in Afghanistan profit hugely in this disgusting trade in human misery. The Muslim Hizbollah in the Lebanon likewise profit handsomely, financing their wars and terror campaigns with the proceeds of drugs that are debilitating entire societies.

If like Aftonbladet we discount all the other involved parties such as the Colombian and the Burmese drug barons and focus solely on one scapegoat, it is easy to see that it is Islam and the Arab world that are behind the depravity that is the drug trade. It is Arab and Islamic drugs that are financing everything from bombing campaigns against civilians in Iraq to the rapid deconstruction of civilization throughout the Western world. Since Aftonbladet refuses to publish articles on the subject, the tabloid is guilty of aiding and abetting the illegal drugs trade. A trade that is destroying entire societies.

I may or may not be able to substantiate any of the above, but hey, I’d like Aftonbladet and official representatives of Islam and the entire Arab world to defend themselves against the allegations. The facts, after all, speak for themselves.

Watch this space tomorrow, because then I’ll be laying a charge of officially sanctioned paedophilia against all of Christianity because of the crimes of individual Catholic clergymen. And on Saturday I’ll be lambasting black people all over the world because of the horrific crimes carried out by Idi Amin and Robert Mugabe. While on Sunday it’ll be time to haul all Chinamen everywhere over the coals – who can forget the terror that Mao Tse Tong inflicted on millions of people?

And on Monday I’ll be applying for a job at Aftonbladet. Who knows, maybe the post of Cultural Affairs Editor will be vacant by then…

JPost, JPost2, JPost3, Jihad i Malmö, Tundra Tabloids,

Dags att skaffa nya glasögon?

Det är dags för Israel att gå till optikern.

Dags att titta noggrant på var landets egentliga stöd finns nu när USA:s President Obama signalerar en väsentligt ändrad policy gentemot demokratin Israel och diktaturen Iran.

USA har under Obamas första 100 dagar i Vita Huset klart signalerat att landets Mellanösternpolicy väsentligen kommer att skilja sig från det förflutna. Objektiva bedömare anser att denna kursändring inte beror på någon övertygelse om vikten av en nydanande politik, utan snarare beror på ett närmast desperat behov av att på någon punkt – vilken som helst – skilja sig från det förgångna. Obama har lovat förändring (”Yes, we can”) utan att specificera vad denna förändring går ut på, och hans administration är i trängande behov av att leverera en förändring – vad som helst.

USA har närmat sig Iran, vars regims grundpelare är fyra till antal: kvinnoförtryck, antisemitism, det uttalade målet att förinta en nation som är medlem i FN, samt uttalat antipati mot demokrati. Det kan kännas egendomligt att en amerikansk president som själv representerar en minoritet sällar sig till en iransk regim med sådana mål, men det är något för de amerikanska väljarna att ta ställning till

Som så ofta förut är det Israel som får betala priset när USA i desperation prövar ny kurs. USA tvingar nu Israel att backa inför den hårdföre iranska diktaturens krav, utan att vare sig Iran eller dess lydmiliser Hamas och Hizbullah ger något. Tvärtom ser det nära stundande libanesiska valet ut att bli en förkrossande seger för Hizbollah.

Israel ser sig därigenom allt mer omringad av fiender i Irans uniform, från Hizbollah i norr till Hamas i söder och med Iran spelande en allt större roll i Irak i öster.

För israelerna återstår snart endast ett val: Medelhavet. Islamisternas gamla dröm om ett Mellanöstern etniskt rensat från judar tar nu ett steg närmare avgörande, med USA:s aktiva hjälp via en president som i bästa fall är farligt naiv, och som i värsta fall vet precis vad han gör – åsikterna går fortfarande isär huruvida President Obama i grund och botten fortfarande är troende muslim (han uppfostrades som muslim och har Hussein som mellannamn) och därigenom har en helt annan dagordning för USA gentemot Israel än vad som uttalats. Därtill är det juridiska läget angående Obamas presidentskap fortfarande oklart – han använder den amerikanska statens juridiska och polisiära instanser för att förhindra allmänheten från att ta reda på hans födelsestatus. Enligt amerikansk lag har endast de som är födda i USA rätten att bli president, och mycket talar för att Obama är född i Afrika och att han missbrukar statliga medel för att dölja detta faktum.

Vad har allt detta att göra med Israel?

Följande: När nu USA under President Obama signalerar sin avsikt att lämna Israels sida är det dags för Israel att se sig om efter riktiga vänner. En alldeles färsk undersökning visar att av alla världens länder, hamnar USA först på andra plats (56%) gällande stöd till Israel. Det land som har starkast sympatier för Israel är Indien (58%). På tredje respektive femte plats återfinns Ryssland (52%) och Kina (50%).

Varför är detta intressant? Av följande mycket enkel anledning: USA:s stjärna är i dalande. Dess ekonomi är körd i botten, dess moraliska kompass är sedan länge krossad, dess ledarskaps ärlighet och avsikter är höljda i dunkel.

De tre starkaste ekonomierna och de länder med vilka Israel redan har stor handel och stort säkerhetsutbyte är just Indien, Ryssland och Kina. Därtill är dessa tre länder, i likhet med Israel, hotade av våldsamma islamistiska element vars mål är att använda civila som politiska brickor i det våldsamma krossande av respektive lands regering. Med andra ord är det mycket som förenar dessa fyra länder.

USA har av tradition värderat kortsiktiga vinster och snabba resultat. Dagens behov är det som styr. Ett litet land som Israel har inte råd att tänka så kortsiktigt.

Medan USA medvetet styr om till Iran, är det sålunda dags för även Israel att objektivt omvärdera sin kurs. Israel behöver ta att en lång, hård titt på var dess framtid ligger – i ett redan moraliskt sönderfallet USA och de västländer som fortfarande finns i dess sfär (notera att till exempel Storbritannien (34%) , Frankrike (27%) och Spanien (23%) visade bara ungefär hälften så mycket stöd för Israel som Indien gjorde).

Eller om Israel istället bör blicka österut mot de tre ekonomiska och militära stormakter vars stjärnor skjuter i höjden: Ryssland, Indien och Kina.

Att betänka inte minst i dessa tider av ekonomiskt fritt fall och kommande transportbehov: det israeliska företaget Better Place ligger långt framme i utvecklingen av inte bara bilar utan en helt integrerad infrastruktur för serieproducerade personbilar som drivs med el. Världens främsta utvecklare och tillverkare av hypermoderna, högeffektiva batterier för bland annat drivning av fordon, BYD Co, ligger i Kina.

Och såväl Kina som Ryssland och Indien utgör en enorm framtida marknad för persontrafik och godstransport. Behoven och möjligheter förenar. Amerikanska GM och Ford, å andra sidan, drar ner hela USA i fördärv. Ett fördärv som är symptomatisk för hela det amerikanska synsättet.

Om några dagar åker den israeliska premiärminister Benjamin Netanyahu till USA för överläggningar med President Obama. Situationen uppfattas som så prekär att Israel för första gången i dess historia har tagit det extraordinära steget att ge landets president, Shimon Peres, i uppdrag att åka i förväg för att om möjligt mjuka upp Obamas inställning. Peres har ett formidabelt rykte som diplomat och han är varmt omtyckt över i stort sett hela världen. Men inte ens han kan åstadkomma mirakel.

Den judeo-kristna teologin säger att när Jesus – som av judarna anses som en viktig profet – föddes, uppvaktade tre visa män från öster honom och därigenom riktade omvärldens uppmärksamhet på honom.

I Israel idag står landets framtid till tre stjärnor som också de kommer från öst: Indien, Kina och Ryssland.

Det är dags att lämna det sjunkande skeppet USA, medan USA fortsätter att göra allt intimare affärer med den ena hårdföre islamistregim efter den andra. Risken är att de sjunker tillsammans.

Netanyahus ansvar är att se till att västvärlden inte drar ner Israel i virvlarna. Han får kasta ankar i öst.

På engelska:
Ynet, Daniel Pipes, Barry Rubin, Haaretz, Haaretz2, JPost,

På svenska:
FiM, SapereAude, IsraeliSverige, MEAktualia, Dick Haas, Erixon, MXp, Boccara, Gudmundson, Mats Tunehag,

Från denna blogg:
IM1, IM2, IM3,

Sverige under attack

Under 2008 avfyrades 2735 missiler mot Göteborg.

Bland målen var Vasasjukhuset i centrala Göteborg, bostadsrättsföreningen Lyckhem i Askim, Hagenskolan i Frölunda, Restaurang Trubadur i Påvelund, Majnabbes Äldreboende nära Göta Älv och frisörsalongen Vårfrisör i Högsbo.

De som sköt dessa missiler gjorde det bland annat från skyddet av Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg vid ambulansingången, från köket i Majorna Montessoridagis, från parkeringsplatsen utanför Linnéstadens Vårdhem för Cancersjuka och från andra våningen i SKFs fabriksbyggnad ”C” i Gamlestan.

SÄPO och den uniformerade polisen har länge haft kännedom om vilka som ligger bakom dessa dåd, i vilka flera oskyldiga svenskar har dött och mångdubbla fler har skadats, medan infrastruktur för många miljoner har förstörts. Förövarna är utlänningar men av hänsyn till det känsliga politiska läget och av rädsla för att skapa en stor internationell kris vill man inte namnge dem.

Därtill har EUs författningsdomstol och FNs råd för mänskliga rättigheter slagit fast att den svenska ordningsmakten inte får lov att ta i med hårdhandskarna mot förövarna eftersom detta bara skulle leda till ännu mer våld. FNs säkerhetsråd har efter en lång och invecklad serie debatter fastställt att det är viktigt att höra vad förövarna vill med sina aktioner.

Under tiden fortsätter våldsaktionerna med oförminskad takt. FNs säkerhetsråd har dessutom signalerat sitt missnöje eftersom Sverige förra veckan ignorerade rådets krav på tvåpartssamtal mellan regeringen Reinfeld och gärningsmännen och istället arresterade fem attentatsmän i centrala Göteborg som var i färd med att aptera en stor bomb i källaren till Hotell Ellerton. För att åter övertyga Sverige att förhandlingar och diskussioner är enda framkomliga vägen framåt har nu EU beslutat att frysa sina handelsavtal med Sverige och från Euro-blocket har det aviserats att inga fler banktransaktioner kommer att beviljas förrän regeringen Reinfeld återvänder till förhandlingsbordet.

Fantasifullt?

Inte det minsta. Byt ut ”Sverige” mot ”Israel” och ”okända gärningsmän” mot ”Iran, Syrien, Hizbollah och Hamas”, ersätt de svenska platsnamnen med hebreiska platsnamn och hela ovanstående berättelse blir med en gång ett sant reportage om situationen i Israel.

Den sanna dagliga situationen i Israel.

Här finns en film som visar precis detta.


För att ytterligare understryka det lömska sättet på vilket terroristerna skrider till verket i sin krigsföring mot civila i Israel från skydd bakom civila i Gazaremsan, läs denna artikel om hur civil infrastruktur – inklusive sjukhus – används av Irans lydmilis Hamas som del av sin terrorinfrastruktur.

Tillbaka nu till den nya svenska verkligheten: 2735 missiler avfyrade mot svenska civila bara under förra året.

Samtidigt som EU och FN inför sanktioner mot Sverige för att landet försvarar svenskarna mot dåden.

Acceptabelt i det nya Sverige?

Om inte det är acceptabelt i Sverige, är det heller inte acceptabelt i Israel. Lika behandling av alla, för alla.

Särbehandling av endast den judiska staten är rasism.

Är det nya Sverige rasistiskt?

Om inte, nog med särbehandlingen.

På tal om särbehandling och i synnerhet FN, läs detta: FN stängde av vattenförsörjningen i Mogadishu, Somalia, när en hjälparbetare kidnappades. Efter fyra dagar utan vatten, frigavs mannen. Den israeliske pojken Gilad Schalit kidnappades av Hamas för mer än 1000 dagar sedan. FN förbjuder Israel att tillämpa kollektiva bestraffningar mot Gaza för att tvinga fram offrets frigivning – det medel som FN själv tillämpar utan att tveka.

Särbehandling mot enbart den judiska staten, utförda av individer, organisationer och nationer som själva ignorerar de mänskliga rättigheterna. Historiens vingslag slår allt hårdare.

Vilka är då Hamas, som invaderade Israel och kidnappade den unge pojken Gilad Schalit? Här är Hamas med sina egna ord. Njut.



Tidningsartiklar i ämnet:
JP1, JP2, JP3, JP4, Arutz7, Haaretz,

Andra bloggare i ämnet:
IsraelISverige, FiM, MXp, SapereAude, MEAktualia,

Från den här bloggen:
Ilyameyer1, IM2, IM3, IM4, IM5, IM6, IM7, IM8, IM9, IM10,

Vem bestämmer dagordningen?

När det gäller Mellanöstern är det otvetydigt Iran som härskar, sätter dagordningen och får föredetta stormakten USA att dansa efter noterna.

Det verkar som om Västvärldens decennier av undfallenhet för muslimsk extremism är på god väg att permanent ändra maktbalansen i regionen. Och det som sker i regionen idag, sker i omvärlden imorgon.

Den kände och internationellt respekterade analytikern professor Raphael Israeli skriver ingående och tankeväckande om ”Moderata Islam, Radikala Islam och Däremellan”. Andra analyser i samma ämne kan läses här och här. För att sätta dagens händelser i ett bredare och framförallt äldre perspektiv, läs här en artikel från 2002 - inget är nytt under solen. Och för att åter knyta till dagsfärska händelser, läs vad Caroline Glick skriver idag om ”Vår Värld: Irans Allierade i Västvärlden”.

All den läsning ger anledning till oro.

Problemet med just Mellanösternproblemet är att det inte finns någonstans ”där borta”, utan det har en i allra högsta dag vardaglig effekt på våra liv även i det avlägsna Sverige. Den som läser professor Israelis och stjärnjournalisten Glicks analys förstår att Iran – och i förlängningen radikal islamism – har förgreningar som rör varenda en av oss, var helst vi befinner oss.

Även i Sverige. Och i Sverige i spåret av ytterligare ett av Irans krig (denna gång via Hamas i vintras, förra gången var det via Hizbollah sommaren 2006) ser vi hur radikala islam och dess intet ont anande och farligt naiva, samhällsstörtande allierade i de svenska medierna bidrar till spridningen av radikala islams allt större aptit på territorium och indoktrineringn av människors hjärnor.

Medieanalytikern och Mellanösternexperten Dick Erixon har nyligen skrivit två utmärkta artiklar här och här om skörheten i Sveriges medier, med speciell fokusering på Irans nyss avslutade krig mot Israel via lydmilisen Hamas. De svenska medierna har med några få undantag fullständigt åsidosatt sin främsta uppgift – att rapportera sanningen istället för att delta som part i målet. Endast demokrativägraren Iran gagnas.

Samma Iran som nyligen ertappades med att via lydmilisen Hizbollah sprida sina fundamentalistiska islamistiska tentakler till Egypten i ett försök att ta över även det landet efter det lyckade övertagandet av Libanon.

Medier som systematiskt undviker att värna om nyhetskonsumenters intressen är att betraktas som en femtekolonn i samhället; en parallell maktfaktor med en alldeles egen dagordning.

Läs de bifogade artiklarna och begrunda vart Mellanöstern är på väg, och därigenom vart världen är på väg.

Med de svenska mediernas aktiva medhjälp.

Om nu någon undrade över det befinner vi oss i krig, ett globalt krig. Under till exempel Andra världskriget brukade medhjälp till fienden benämnas ”kollaboration”.

Svenska språket är välkänt för att vara koncist och direkt.

Det är dags för våra politiker och samhällsdebattörer att ta fram sina svenska lexikon och kalla saker vid sitt rätta namn.

Kollaboration. Förräderi. Högförräderi. Ord som beskriver vad som påfallande ofta sker i våra medier under brinnande krig.

Erixon, Erixon2, Glick, Raphael Israeli, VK, Syd, Timbro, JPost, WSJ, FiM, SvD,

Vart är radikala islam på väg?

Och hur länge har den civiliserade världen råd att inte se, inte höra och inte göra något åt anfallet?

I dagarna uppdagades en enorm konspiration mot Egypten, planerad och finansierad av Iran via deras olika lydmiliser, främst Hizbollah, Hamas, Islamiska Jihad samt diverse andra grupper. Planen gick ut på att attackera Egypten på bred front, sabotera den livsviktiga Suezkanalen och krossa alla former av demokrati i landet. Teheranayatollornas fundamentalistiska revolution skall ovillkorligen exporteras världen över.

Arabvärlden är orolig över utvecklingen, och hoppas på att USA och/eller Israel gör något drastiskt åt det tilltagande hotet från Teheran – samtidigt som de offentligt fortsätter att fördöma såväl USA som Israel i allt fler publika sammanhang.

Politik är verkligen ett smutsigt spel.

Men det är till syvende och sist bara ett spel. Hotet från Teheran är allt annat än spel. Det är verkligt. Inte bara mot USA och Israel utan mot hela Arabvärlden och, i förlängningen, mot resten av världen.


En intervju om hur icke-muslimer behandlas i stora delar av den radikala islamiska världen.

Idag finns i stort sett de mest radikala och extremistiska strömningar i den muslimska världen faktiskt utanför Arabvärlden – det är icke-arabiska länder som Iran och Pakistan som står för den värsta radikaliseringen och den mest aktiva exporten av religiös fundamentalism samt religiöst betingat våld.

De som används som billiga förbrukningsvaror, brickor i våldsherrarnas strategiska spel finns dock inom Arabvärlden – främst då Hizbollah och Hamas. I till exempel Sverige visar man en pinsam benägenhet att inte inse sanningen – alldeles nyligen valde exempelvis Sverige att delta i en konferens där Hamas var med, trots att Hamas har klassats som terroristorganisation. Vi rör oss gärna med terrorister, samtidigt som vi ser hur de hela tiden flyttar fram sina positioner med siktet inställt på att ta över allt mer av vår omedelbara omvärld.

Blindhet, dövhet och inaktivitet är ingen lösning när man attackeras. Det som krävs är proaktivitet – att inte bara reagera när det oftast och per definition är för sent, utan agera medan man fortfarande har initiativet.

Detta behöver naturligtvis inte alltid eller enbart betyda militära aktioner. Men signaler som gör klart att militär aktion aldrig kommer i fråga tolkas av fundamentalister för vad det är: förödande svaghet och en inbjudan till regional, nationell och global våldtäkt.

Agera – eller förlora. Egypten har insett sanningen. I Egypten betraktas Hamas och Hizbollah som terroristorganisationer. I Sverige ses de som samtalspartner. I Egypten betraktas Iran som källan till global ondska. I Sverige ses Iran som viktig handelspartner.

Pengar före allt annat. Kortsiktighet före strategiskt tänkande. Och en paralyserad oförmåga att kalla saker vid sitt rätta namn.

Egypten har vaknat. Sverige sover fortfarande.

Utländsk press:
Zvi Mazel, AlJazeera, AlArabiya, ArabianBusiness, Egyptian Copts, Haaretz, News24, StarTribune, TurkishWeekly, WSJ, Times of India, FoxNews, Forbes, CBS, ABC, WashingtonPost,

Svenska bloggar:
FiM, Stig Olsson, IsraelNyheter, Dick Haas, Sapere Aude, MXp,

Från denna blogg i samma ämne, svenska:
Ilyameyer, IM2, IM3, IM4,

From this website, related, English:
Ilyameyer3, IM4, IM5, IM6,

Swedish paradise lost

A pro-Israel rally in the southern Swedish city of Malmö descended into violent chaos as an illegal counter-demonstration went on the offensive.

What was remarkable was that the illegal counter-demonstration was allowed by the police to come so close to the pro-Israel rally that the attackers were able to slice through the power supply cable to the PA system. They also got close enough to throw rockets, stones, eggs and glass bottles, eventually forcing the rally to abandon its programme at the insistence of the police.

In Malmö, Sweden, in 2009, Jews are running for their lives via back-streets while an insufficiently prepared and/or insufficiently interested police force allow violent attackers to swarm over the Jews’ meeting-place.

Among the rally participants were survivors of the Holocaust. One cannot even begin to imagine the images flying through their minds as they fled under a hail of missiles with the screams of the mob ringing in their ears. “Death to the Jews! Death to the Israelis” intermingled with the increasingly frenzied barks of police dogs, reawakening terrifying recollections from a not too distant past.

This is Sweden, the year is 2009. A Sweden where the mob rules and where people in police uniform bark orders.

The people responsible for this crushing defeat of democracy are not primarily the police, although there may be some reason for questioning their preparedness; the people who are responsible the media, who for years have pursued a virulently anti-Israel and borderline anti-Semitic campaign via the newspapers, radio and TV.

The power base of the mob has shown its power. Now it is up to Parliament to show its power, to demonstrate whether it will return Sweden to the course of democracy.

Or whether it will sit idly by as the country slides towards a situation that was last seen in Europe 70 years ago.

Tuesday January 27 is Sweden’s Holocaust Remembrance Day, marking the murder of six million Jews by other racist anti-democrats not so very long ago. It is to be hoped that Tuesday will not also be hijacked by an anti-democratic, racist mob, while uniformed police protect the “basic human rights” of the violent protesters – the explanation actually given by a police officer as the Jews were removed from their venue and the area was handed over to the jubilant pro-Palestinian and pro-Hizbollah protesters.

Today in Sweden a terrible echo from seventy years ago was heard loud and clear.