Svenska English

Close
Integrationsforum

Intresserad av föreläsningar om integration, multikulturalism och invandring?


Jag sätter pennan – eller tangentbordet – åt sidan och tar istället upp mikrofonen.

Hos dig.

Det vill säga hos statliga verk, statliga/regionala/lokala myndigheter, företag, föreningar, skolor, religiösa samfund.

Hälsningar
Ilya

Klicka här för att veta mer.

lördag 18 april 2009

Segregering, selektiv behandling, rasism – och tystnad

När det gäller Mellanöstern, islamism och terrorism kan man vare sig dokumentera vad som sker eller analysera det utan att ingående behandla ämnen som segregering, selektiv behandling och rasism.

Mellanösternkonflikten bygger på segregering, selektiv behandling och rasism – både de palestinska araberna och de övriga arabländerna och i stort sett hela den muslimska världen vägrar acceptera en judisk närvaro i judarnas religiösa, etniska, politiska och fysiska hemvist – Israel. De vägrar acceptera Israel som ett judiskt land trots att de själva definierar sig själva som muslimska länder och lagstiftar mot andra religioner.

Det här är länder där det ofta är olagligt och alltid livsfarligt att tillhöra en annan religion än den statskontrollerade grenen av islam – fråga Egyptens kopter, Betlehems kristna, Pakistans Ahmadiyamuslimer, Irans Bahaianhängare, Gazaremsans judar (det finns inga, området är etniskt rensat från judar förutom en ung kille, Gilad Schalit, som kidnappades från Israel och har hållits som gisslan i 1050 dagar). Saudiarabien bygger enorma moskéer i England, Italien, USA – men vägrar tillåta kristna att bygga kyrkor i Saudiarabien. Införseln av bibeln till Saudiarabien är olaglig och kan beivras med halshuggning. Och så rullar det på i stora delar av den muslimska världen.

Som sagt, segregering, selektiv behandling och rasism – de centrala pelarna som alltjämt bär upp Mellanösternkonflikten och som exporteras mycket framgångsrikt.

Lite hårt draget kan man säga att välrenommerade organisationer som vi svenskar donerar enorma summor pengar till – såsom Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset – är verksamma där de visserligen behövs, men aldrig i områden eller länder där de verkligen behövs. Som till exempel i stora delar av den muslimska världen. Och är de verksamma där karakteriseras deras närvaro av underdånig tystnad, parallellt med högljudd kritik av världens enda judiska land, Israel – ett judiskt land där ungefär 25 procent av befolkningen tillhör andra religioner än judendom, främst islam och kristendom. En fungerade demokrati där integration och samexistens är de främsta ledorden, även om man inte alltid lyckas, mycket beroende på det existentiella trycket utifrån..

Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset är heller inte verksamma där fundamentalism, våld, segregering, selektiv behandling och rasism frodas. Där myndigheterna tycks ha totalt gett upp, där grundläggande samhällsnyttiga tjänster undanhålls minoritetsbefolkningen, där utanförskap och extremism växer sig starka och där närsamhället håller på att kollapsa i ett träsk av hopplöshet, fullständigt avsaknad av integration och konkretiserad selektiv behandling av minoriteter.

Det vill säga Rosengård. Malmö. Sverige. År 2009. Nu är måttet rågat, brandkåren vägrar att släcka bränder i det segregerade svenska Rosengård av risk för ytterligare attacker, stenkastning och andra faror som de utsätts för i sin arbetsutövning – ett bemötande de inte behöver utstå någon annanstans i Sverige.

Organisationer som svenska Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset refererar ibland till Israel i termer som tangerar ”etnisk rensning”, ”segregering”, ”selektiv behandling” och ”rasism”, men i det ”etniskt rensade” Israel växer den muslimska befolkningen snabbare än den judiska. Och till ”apartheidstaten Israel” söker sig både svarta muslimer från Sudan och palestinsk-arabiska muslimer och kristna. De förra på grund av att inget muslimskt land vill ta emot dem, och de sistnämnda på grund av att de är homosexuella – ett brott som bestraffas med döden i Gaza och på Västbanken. Israel tar emot dessa asylsökande.

Det verkar som om det finns mycket att göra för att motarbeta segregering, selektiv behandling och rasism.

Dock inte i Israel – men väl här hemma i Sverige.

Hittills har Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset intagit en märklig tystnad om oförrätterna här på hemmafronten. Hoppas att de läser detta och sätter in nödvändiga åtgärder där de verkligen behövs. I Malmö. De kan agera tämligen riskfritt där. I Sverige, precis som i Israel, får de arbeta ostört. Ett arv av demokrati.

Organisationerna kanske kan åstadkomma verkliga förbättringar. De behövs.

Om segregering, selektiv behandling och rasism i Rosengård, april 2009:
Syd, City, Nyheter24, Kvp, SVT, SR P1/Nordic Dervish, Efterdiskussion om P1-programmet,

Relaterat, om rasism/Durban II:
Syd, Axess, FiM, IsraelISverige, SapereAude, Gilboa, Boccara, MXp1, MXp2, MXp3, MXp4, Erixon,

Från denna blogg, om Malmö/integration/segregation/rasism:
Ilyameyer1, IM2, IM3, IM4, IM5, IM6, IM7, IM8, IM9, IM10, IM11,

Etiketter: , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

onsdag 17 mars 2004

Internationella Röda Korset tillämpar segregering

Det är mars 2004 - inte 1939 - och Internationella Röda Korset (ICRC) förvägrar alltjämt fullvärdigt medlemskap för Israels motsvarighet till Röda Korset – Magen David Adom eller ’Röda Davidsstjärnan’.

Anledningen är att ICRC:s muslimska medlemsländer kräver att Israel hålls utanför. Officiellt erkänner dock inte ICRC att man utsätts för utpressning, utan motiverar Israels utestängning med hänvisning till att den israeliska symbolen inte är ett rött kors såsom hos moderorganisationen Röda Korset, utan en röd stjärna. Någon sådan betänklighet har dock inte förhindrat ICRC att ta upp den muslimska världens motsvarighet – Röda Halvmånen – som fullvärdig medlem, med dess muslimska röda halvmåne som symbol. Symbolutformning som hinder för medlemskap förbehålls bara den judiska hjälporganisationen.

Magen David Adom (MDA) ägnar sig åt att ge medicinsk och annan humanitär hjälp till nödlidande. Mycket av MDA:s insatser sker på frivillig basis, både i Israel och vid katastrofer utomlands såsom vid jordbävningar etc.

Mycket av MDA:s arbete handlar om snabba punktinsatser varhelst de behövs, och ofta kommer den första hjälpinsatsen via en ambulans bemannad av obetalda frivilliga. I det av terror skakade Israel är MDA:s ambulanser först på plats vid exempelvis självmordsbombningar.

En hjälporganisation är inte och bör inte vara något politiskt verktyg. Det är fruktansvärt cyniskt att utestänga MDA från internationellt hjälpsamarbete bara för att länder med en viss regionalpolitisk dagordning lyckas utöva utpressning. Röda Davidsstjärnan är inte någon del av konflikten i Mellanöstern, och det är både en absurditet och en förolämpning mot den fria världen att denna diskriminering mot enbart den judiska hjälporganisationen alltjämt tillåts fortsätta.

Denna orättvisa behandling är egentligen ett symptom på ett långt större problem, ett problem med allvarliga finansiella och politiska förtecken. Därför är det intressant att analysera hur ICRC fördelar sina resurser världen över.

För hela Asien – inklusive Kambodja, Nordkorea, Japan, Laos, Mongoliet, Folkrepubliken Kina, Sydkorea, Taiwan, Thailand och Vietnam – har ICRC ett regionalt kontor i Bangkok samt två verkstäder som tillverkar arm- och benproteser i Kambodja. Regionen har en budget på 5,8 miljoner Schweiziska franc och 60 anställda. Regionen har en sammanlagd befolkning på 1.7 miljarder boende på en yta av drygt 13 miljoner kvadratkilometer.

I den delen av Mellanöstern som utgörs av Nordafrika – Algeriet, Libyen, Mauretanien, Marocko/Västsahara samt Tunisien – har ICRC ett enda kontor (i Tunis), en budget på 2,5 miljoner Schweiziska franc samt 15 anställda. Dessa resurser ska alltså avhjälpa ett verkligt katastrofområde vad gäller mänskliga rättigheter, i en del av Mellanöstern som är befolkat av 82 miljoner människor och som täcker drygt 6 miljoner kvadratkilometer.

I en smal remsa i Mellanöstern bestående av Israel samt Västbanken och Gazaremsan, har ICRC hela 13 kontor: i Jenin, Tulkarm, Nablus, Kalkilya, Ramallah, Jeriko, Betlehem, Hebron, Gaza, Khan Yunis, Majdel Shams, Jerusalem och Tel Aviv. Området har en budget på 22,4 miljoner Schweiziska franc och 220 anställda. Områdets befolkning uppgår till mindre än 9.5 miljoner och den totala ytan är blott 28,285 kvadratkilometer. Samtliga siffror är från 2001.

I kölvattnet av den växande skandalen med Sveriges hemlighållna bidrag till PLO:s propagandaministerium NUS – slussade via svenska SIDA – är det av yttersta vikt att donerade pengar, såväl i Sverige som utomlands, distribueras med full insyn och utan politiska intressen.

MDA är en judisk organisation som bevisligen hjälper alla nödlidande oavsett religion, nationalitet eller politik. När en jude exkluderas för att han är jude, brukar det kallas för antisemitism. Det är viktigt att ICRC nu bevisar att anklagelserna om antisemitism är helt grundlösa och att dess ställningstagande enbart beror på arabländernas politiska påtryckningar. Detta görs bäst genom att omgående ta upp Israels Magen David Adom som fullvärdig medlem.

Med samarbete istället för utestängning skulle synergivinsterna kunna frigöra ytterligare resurser till att ta itu med några riktigt stora humanitära problem, såsom slaveri, tortyr och kvinnoförnedring. Problem som orsakar oanat lidande i bland annat det muslimska Nordafrika.

Etiketter: , , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer