Obama’s intifada

Obama’s intifada continues to harvest lives

Barack Hussein Obama may nominally be the president of the United States of America, but he is increasingly behaving like the representative of some particularly hard-line Islamist regime in the Middle East.

It may explain why he signally fails to impose a single demand on the Palestinian Arabs. There is total consensus between the hard-line Hamas regime of Gaza and the ostensibly “moderate” Palestinian Authority of the West Bank – the two Jewish provinces of Judea and Samaria that the Palestinians want to create a second Palestinian nation alongside the Palestinian nation of Jordan. Both the PA and Hamas want all of Israel, all of Jerusalem, and none of the Jews who live in the region.

Obama flatly refuses to impose a single demand on these two organizations, which in all other respects are otherwise sworn enemies of each other.

What Obama does do is to openly condemn Israel for wanting to build homes for Jews in the Jewish capital on land that has never belonged to any sovereign nation other than Israel. His latest condemnation of the Jewish state is officially linked to Israel’s long-known project for the construction of 1600 apartments in Jerusalem. However, increasing numbers of analysts note that what Hussein Obama is doing is actually to alter the political make-up of the sovereign state of Israel by forcing Prime Minister Benyamin Netanyahu out of power, to be replaced by someone more favourable to Obama’s visions for the Middle East.

Interestingly in the context of apartment building in capital cities, Swedish politicians during this election year are proudly claiming responsibility for wanting to build 15,000 new apartments in and around Stockholm (link in Swedish). Obama has no comment. Of course, Sweden is not a Jewish country so it is not worthy of his interest.

After noting Hussein Obama’s steady ramping up of attacks on the Jewish state, his insults to the Jewish premier on the latter’s recent visit to Washington and the US president’s utter failure to make any demands on the intransigent Muslim regimes that aim to replace Israel with the world’s 25th Arab and 56th Muslim state, the hardliners in Gaza have accordingly stepped up their own attacks on the Jewish state.

Last week it was a civilian farm worker in southern Israel who was killed in a Hamas rocket assault on the farm where he worked. Today four Palestinian Arabs and two Israeli soldiers were killed when the Arabs attempted to invade Israel and kidnap more Jews to join Gilad Schalit, the only Jew alive in an otherwise entirely ethnically cleansed Gaza Strip. Gilad Schalit is being used in a macabre human trafficking scam to extract the release of convicted mass-murderers and terrorists.

Hussein Obama has no comments regarding the ethnically cleansed, Jew-free nature of the Gaza Strip. That may be because he is too busy planning his next proxy attack on the Jewish state. He certainly isn’t dealing with the Jewish state’s biggest existential threat in its entire history – a nuclear-armed Islamist Iran. Even though the Iranian threat is also a threat to the US and Europe. Hussein Obama, known for his years of upbringing as a strict Muslim and later for his friendship with a Christian pastor of particularly un-Christian attitudes towards Jews, shows an embarrassing animosity towards Jews and a transparently burning desire to penalise the Jewish state, whatever the risk to his own country or his allies.

The administration of Hussein Obama, president of the USA, is characterized by strange silences interspersed with voluble outbursts that delight the USA’s enemies and alienate its friends. And still there are a few analysts who maintain that he is actually serving US interests.

It’s almost as though the Obama administration had settled down for business in the wrong capital.


Related links:
Dore Gold - Diplomatic dispute obscures Israel's invaluable help to the US military
New York Times - Can an undivided Jerusalem be shared?
Times - Obama disapproves of covert killing. Except when the US engages in this nefarious practice.
Arutz Sheva - The Palestinian leader cannot be seen to be less pro-Palestinian than the White House

Ockupation och bosättning - vem gör vad

Ockupation och bosättning – inte lika enkelt som det ser ut att vara.

Det finns en hel del här som många länder, regeringschefer, religiösa ledare och etniska grupper helst av allt inte vill tala om – samtidigt som de fortsätter att peka med handen mot den judiska staten Israel.

 
(Tack till Yaakov Kirschen, Israel, som regelbundet publicerar utsökta kommentarer om sociala och politiska skeenden i serieteckningsform i The Dry Bones Blog: http://drybonesblog.blogspot.com/2010/03/response.html)


Men hacka för allt i världen inte bara på USA.

Det finns, trots allt, Storbritannien och dess fortsatta bosättningspolitik i Gibraltar, som Spanien ser som spansk mark.

För att inte nämna Falklandsöarna, strax utanför Argentinas kust men hela 13 000 kilometer från Storbritannien – som hotar med att än en gång gå i krig för att skydda dess rätt till fortsatt bosättning och kolonisering av Las Malvinas, som är det spanska namnet på öarna.

Kina fortsätter sin aggressiva bosättningspolitik i Tibet. En miljoner – 1 000 000 – etniska tibetaner har tvingats bort från sitt hemland i den av omvärlden totalt ouppmärksammade etniska rensninen som även bevittnade en miljon kineser transporterade till Tibet för att ersätta den inhemska befolkningen.

Hur står det till med Rysslands ockupation av och bosättning i Japans strategiska ogrupp, Kurilena? Vi nämner väl inte Rysslands framfart i Tjetjenien...

Sedan är det Irans ockupation av några av Iraks saftiga oljefält, en ockupation som inleddes så sent som i December i fjol. Hur mycket läste du om det?

Samt Syriens de facto fortsatta ockupation av Libanon – numera sanktionerad av USA under Barack Hussein Obama, som utbytte ambassadörer med Damaskus just för att signalera hur nöjd han är med Syriens hegemoni.

Ingen sådan lista skulle kunna betraktas som komplett utan att nämna Frankrikes fortsatta ockupation och vidsträckta bosättningar i ett stort antal territorier i Atlantiska Oceanen, Stilla Havet och Indiska Oceanen samt ockuperat territorium på Sydamerikas fastland. Idag finns det fler än 2,6 miljoner – 2 600 000 – människor som bor i dessa bosättningar och ockupationen av samtliga dessa territorier fortsätter. Förutom när Frankrike inte helt sonika transporterar bort hela befolkningar och spränger bort deras hem som del av sin kärnvapen utprovning. Då blir deras hemöar obebodda för all framtid. Åk till den underbara lilla ön St Martin i det avlägsna Västindien och du kommer att få prata franska. Köp något där och idag betalar du i Frankrikes nya valuta euro, tills nyligen var det franc som gällde.

Fast ovanstående är inte riktigt, riktigt sant. St Martin är inte bara en fransk koloni med franska bosättningar. Efter att ha invaderats och koloniserats av européer har ön delats i två - den andra delen ockuperas av Nederländerna, som har stora bosättningar på ön som de för egen del har döpt om till St Maarten. Där pratar man holländska, men även där betalar man med den europeiska valutan, euro. I Västindien...

Naturligtvis kan ingen diskussion om bosättning eller ockupation anses vara komplett utan att rikta uppmärksamhet mot Turkiets fortsatta ockupation och bosättningspolitik på Cypern – ön där en apartheidbarriär skiljer invaderande turkar och bofasta greker åt.

Och där, faktiskt, är hela kruxet: det finns ingen diskussion om något av ovanstående. Ingen diskussion alls.

Det finns bara diskussion om fördömanden av Israel för att man bygger 1600 bostäder i ett område som aldrig någonsin varit del av något annat land i regionens historia sedan mänsklighetens början.

Hyckleri är bara förnamnet.

Redo för mer hyckleri? Samma Obamaregering som fördömde Israel för att landet bygger bostäder, förblev knäpptyst när Jordanien alldeles nyligen började återkalla medborgarskap från palestinska araber som fötts, skolats och hela sitt liv arbetat och betalat skatt i kungadömet, av den enkla anledningen att det är dyrt att bygga bostäder åt dem. Lika knäpptyst var det förresten från EU, FN, Sverige, Ryssland…



Relevanta länkar:
Det terroristkontrollerade Gaza, där det inte finns någon israelisk ockupation eller bosättningar, får mer bistånd än det jordbävningsförstörda Haiti.

Igår sköts den 27e raket från Gaza in mot Israel, där en jordbruksarbetare dödades.

Medierna och politikerna ignorerar den fortsatta antisemitiska indoktrineringen hos Mahmoud Abbas palestinska regering.

Silence and condemnation

Greenwich Street, New York, NY 10007.

More specifically, 250 Greenwich Street.

It’s where the World Trade Center used to stand.

The street is going to be renamed.

Its new name: Osama bin Laden Plaza.

You may not have heard about this. No international protests. No public demonstrations about the unsuitability of naming the site after a terrorist and mass-murderer of civilians. No debates in the UN Security Council. No hasty meetings convened between the US and EU to discuss the aggressive tone of this deliberate insult, no inter-governmental agreements on how best to punish the decision-makers behind this tasteless, counterproductive measure. No UN comment on how this unnecessarily subverts attempts to bridge cultural, political and religious divides.

The reason for the silence?

Perhaps it’s because the US prizes consistency. After all, the US signally refused to comment on – let alone condemn – the Palestinian Authority for naming the public square outside Ramallah town hall in honour of terrorist and mass-murderer Dalal Mughrabi, who a number of years ago killed 38 Jewish civilians in Israel, including 13 children. The dedication of the town square was scheduled to coincide with US Vice-President Joe Biden’s visit to the region.

Before we go any further, let me clarify that there are no plans to rename the Twin Towers site. It was merely a ruse to make a point. But that point, however, is still frighteníngly valid. Why the US silence on dedicating a town square to a terrorist and mass-murderer? The US is, after all, bankrolling the Palestinian Authority and even arming and training its fighters. Does the US administration really feel so comfortable with this decision by its protégé?

Not only was it not Joe Biden’s policy to comment on the decision, he did not actually have time to comment on it – he was too busy “condemning” Israel for wanting to build apartments for Jews in a part of Jerusalem that even the Palestinian Arabs recognize will always remain part of Israel, whatever the shape and details of a possible future final-status peace agreement.

Interestingly, neither Joe Biden nor Barack Hussein Obama nor Hillary Clinton has ever spoken out against the unsuitability of China building apartments for ethnic Chinese in Tibet, after first transferring one million Tibetans out of their ancestral home and carting them off to China, with one million ethnic Chinese taking their place in Tibet.

So perhaps it has nothing to do with consistency, after all.

Perhaps it’s simply a question of Joe Biden and Hillary Clinton - as well as Israel's Prime Minister Benyamin Netanyahu - being held to ransom by a pathetically immature US president.

(With thanks to Yaakov Kirschen, Israel, who regularly publishes exquisite social and political commentary in cartoon form in the Dry Bones Blog: http://drybonesblog.blogspot.com/2010/03/family-relationship.html)


A president who is tough on his nation’s colleagues and allies, but soft on his nation’s enemies. A president who sets greater store by personal prestige than by strategic sensibilities. A president who has keener affiliations with the Muslim world than with the Western world.

Incomprehensively, Obama keeps trying to force Israel to pay the price for Palestinian Arab intransigence. "Intransigence"? Yup. This week the Palestinian Arabs - both the extremist Islamist Hamas and the extremist secular PA - joined forces to launch a violent yet comically named "Day of Rage" (read also here) to protest Israel's rebuilding of the Hurva Synagogue in Jerusalem. This is the synagogue that the Palestinian Arabs destroyed in 1948. Absorb it: the Palestinian Arabs are protesting the rebuilding of a Jewish religious site that they destroyed, and claim that by doing so they are protecting the freedom of their own religious sites. So much for adherents of what is constantly being touted as the "religion of peace". Read here an unguardedly honest view of one Muslim cleric on the implications of his own religion. (Hat tip to blogger Loganswarning).

No comment from Obama, Biden or Clinton on this either. They seem to have an innate inability to comment on any negative steps taken by Muslim regimes or on any expressions of Muslim extremism as stemming from ... well ... Islam.



Of course, perhaps the US administration is simply far too busy cowering in the face of the increasingly strident position being taken by Iran, Hezbollah, Hamas, Syria and Turkey.

See a common denominator?


For expert analysis from a broad range of perspectives, read the following:
Naomi Ragen
Barry Rubin
Yossi Klein Halevy
Noah Pollak
David Frum
Michael Fenenbock
Washington Post

Is Barack Hussein Obama the only politician to focus unfairly on the Jewish people and on Israel?
Here's what's going on in Sweden: Read Rosie DiManno in The Star.

From this blog:
Swedish Prime Minister Candidate Sacrifices Swedish Jews' Security for Muslim Votes by guest writer Peter Rubinstein
Turkey's Erdogan and Sweden's Reepalu: Twin Souls

There IS justice in this world.

Well, at least there is in the UK.

In Britain, Baroness Jenny Tonge, a Liberal Democrat lawmaker, hopped on the Swedish blood-libel bandwagon set in motion by Donald Boström (read also here, here, here, here and here).

Of course, they were far from alone. Al Jazeera, Iran, Syria, Egypt and countless others in the Arab and Islamic worlds all subscribed to the Boström/Tonge conspiracy theory whereby any allegation, however vile and unsubstantiated, may be leveled at the Jewish state of Israel with the demand that Israel should then spend its time and resources proving the allegations wrong. It is a deliberate strategy designed to slowly bleed the Jewish state to death through litigation, slander and diverted resources while inexorably stripping the nation of its legitimacy in the public consciousness.

From the viewpoint of morality it is the absolute opposite of that most fundamental tenet of western democracy – the presumption of innocence. It is a belief system that is applied universally in enlightened Western societies – except when it comes to the Jewish state.

Liberal Democrat party leader Nick Clegg has now sacked Jenny Tonge for her outrageous and unsubstantiated allegations that the Israel Defense Forces went to Haiti not to provide desperately needed aid in the aftermath of the catastrophe that tore the country apart, but merely to harvest human organs. Tonge's allegations were all the more bizarre bearing in mind her position in the Liberal Democrats as party health spokesman – a position designed to add weight to the slander.

Before she was removed from office, Baroness Tonge never saw fit in her official capacity as spokesperson on health issues to comment on the numerous documented cases of organ harvesting involving Palestinian Arabs. Of course, these cases of organ harvesting took place in the Muslim and Arab state of Jordan, rendering them automatically of no interest to her agenda. She also never either managed to issue a statement on the documented illegal traffic in human organs in the Muslim and Arab state of Egypt.

Commenting on what some might call the racist nature of Tonge's selectivity, party leader Nick Clegg said that Tonge’s remarks were “wrong, distasteful and provocative”. Baroness Tonge is hopefully now at her local Job Centre looking for work that does not involve verbal skills.

Hats off to Nick Clegg.

Justice of a totally different sort was dispensed this past week by Palestinian President-unelect Mahmoud Abbas.

According to the Palestinian constitution, his time at the helm passed its sell-by date some time ago but Abbas still keeps a firm grasp of the reins. Determined to put on a good show for the West, which via unfathomable – and often largely non-transparent – EU and UN funding bankrolls a Palestinian society not required to work, study, construct permanent housing, produce goods, stop systematic racist indoctrination or in any way contribute to the betterment of that society, Abbas recently appointed former Fatah intelligence official Mr Fahmi Shabaneh to investigate and stamp out corruption in official Palestinian society (i.e.Fatah).

Mr Shabaneh, who used to head the anti-corruption unit of the Palestinian GIS (General Intelligence Service), was however coerced into quitting his job after he uncovered several cases of financial, administrative and sexual corruption among PA President Mahmoud Abbas’s closest allies.

Thanks to his diligence in doing the job President Abbas asked him to do, Mr Shabaneh has now been accused of “collaboration with Israel” and a warrant has been issued for his arrest. The accusations against Shabaneh come from none other than PA President Mahmoud Abbas and his Fatah party, and the warrant for Shabaneh’s arrest for uncovering the corruption has been issued by the same Fatah – which runs the PA government led by Mahmoud Abbas.

Out with the old, in with the ... well, same-old-same-old, really.

Transparency and justice usually go hand in hand.

In the UK as in any other civilized society that’s the way it works.

On the other hand we have the Palestinian Authority. Paid for by us.


For additional references on the disproved organ harvesting slander:
National Post
Seattle Times
Bellingham Herald
Israel National News
Huffington Post
Pro Kerala
Florida Chamber of Commerce
Solomonia
Astute Blogger
New English Review
Free Republic
Ynet
United Jerusalem

 
For additional references on the case of disgraced Liberal Democrat Jenny Tonge:
Telegraph
Telegraph
Ynet
Congoo
Solomonia
Discarded Lies
Gazette Live
Ealing Gazette
Mirror
Daily Mail
Daily Express
Liverpool Echo
Newsbag
Israel Matzav
World BB News
India Times

Minnesdagen för Förintelseoffren: om konsten att inte vilja se eller höra

Snart är det Förintelsens minnesdag.

Den dag då vi kommer ihåg offren för det största fabriksmässiga försöket i modern tid att utrota ett helt folk - det judiska folket. Det är tyvärr långt ifrån det enda försöket till folkutrotning i vår tid. Rwanda, Darfur, Kambodja, Armenien, Kurdistan är bland de värsta i modern tid.

Förintelsen var en uppfinning av Nazityskland under ledning av en verklighetsfrämmande, fullständigt galen despot vid namn Adolf Hitler. Hans försök till utrotning av judarna i hela världen avslutades med hans föga hedervärda död meddelst självmord år 1945. Vid hans död hade 6 miljoner judar slaktats enbart för att de var judar, samt många miljoner andra människor som han inte ansåg hade rätt att leva - romer, politiska motståndare, homosexuella och många fler grupper. Och det innan man ens räknar alla miljoner soldater som pressades in i ett vansinneskrig som påverkade vartenda land, varenda människa världen över.

Men Hitlers arv lever kvar än idag. I allra högsta grad.

Nazismens förespråkare idag talar inte tyska. De talar arabiska och persiska. Men även svenska - läs vad Gulan Avci skriver om islamisten Mohammed Omar och Förintelseförnekelse. Läs även Fredrik Malm, Tommy Hansson, Fred i Mellanöstern, Expressen i ämnet.

Lika lite som att alla tyskar var hängivna nazister för 65 år sedan, lika lite är alla araber eller iranier idag antijudiska, bokstavstrogna rasister med världsherravälde på önskelistan.

Men precis som nazisterna lyckades dra in en hel värld i ett förödande världskrig där den enande kraften var antisemitism, lyckas dagens nazistiska arvtagare i arabvärlden och Iran dra in alla muslimer i ett lika världsomspännande vågspel.

Mot den enskildes vilja.

För någon fri vilja, någon frihet att uttrycka sin egen mening, har inte folket i arabvärlden eller i Iran.

Vare sig i Iran eller någonstans i arabvärlden (läs Egyptens Al-Ahram) är demokrati tillåten. Hela världen - förutom Iran och arabvärlden - ser Hamas som en terroristorganisation men ändå finns Hamasstyret högst på listan av mottagare för ekonomisk hjälp från omvärlden. Trots att Hamas sedan nästan fyra år idkar människohandel med judar.

Svenska Diakonia, till exempel, arbetar oproportionerligt mycket med de muslimska palestinierna i Gazaremsan och på Västbanken och har ingen hjälpverksamhet i det kristna Haiti, trots att det sistnämnda landet i decennier har varit ett samhälle med stora behov av såväl sociala som ekonomiska hjälpinsatser. Och det innan man ens räknar in de omfattande behoven efter den förödande jordbävningen för snart två veckor sedan. Läs i Expressen en intressant artikel om svenskt bistånd rent generellt.

Det finns något mycket oroväckande i en västvärld som blundar för den islamistiska världens kultur av systematiserat judehat, som blundar för de stora behoven i en värld som är under allt hårdare attack från fanatisk islamism, som vägrar inse radikala islams dagordning som går ut på världsherravälde, som totalt ignorerar de grundläggande sociala behoven i den muslimska världen, men som ändå är uppslukade av ett ämne, och endast ett: den judiska staten Israels ständiga försök att överleva i ett hav av islamistiskt hat.

Judarna överlevde Hitlers utrotningsförsök för drygt 60 år sedan.

I dagarna minns vi offren för hans förfärliga försök att utrota ett helt folk.

Dags nu att upphöra med västvärldens besatthet med detta folks land.

Det finns oerhört många utsatta människor som behöver våra insatser. De flesta finns i den muslimska sfären.

Det finns allt fler röster, inklusive muslimska röster - även i Sverige - som kräver att västvärlden börjar ta itu med det verkliga problemet.

Islamism.

En fanatisk sekt inom religionen islam.


Här finns färska länkar till artiklar om antisemitism i Sverige skrivna 2 dagar före Minnesdagen för Förintelsens offer:
Norra Skåne
Skånskan
Skånskan.
Läs här JiMs reflektioner över varför antisemitism växer i Malmö.

Lite mer bakgrundsinformation om islamism och dess länkar till nazism:
Daniel Pipes: Antisemitism utvecklas
Barry Rubin: The suicidal rules of Arab political debate
Ilya Meyer: Hanan Ashrawi: Förintelsen har aldrig ägt rum
Ilya Meyer: Musiken tystnar medan vi leds till vårt öde

The Aftonbladet non-story

Question:
When is organ trafficking involving Palestinian victims not a headline-grabbing story?

Answer 1:
When Swedish extreme-Left tabloid Aftonbladet realizes that the despicable practice cannot be blamed on Jews, Israelis, Zionists or democrats.

Answer 2:
When Swedish extreme-Left tabloid Aftonbladet realizes that the despicable practice is in fact taking place among Muslims in Jordan, the West Bank, Gaza and Egypt.

The Aftonbladet Effect:
Total clampdown. The story does not exist.

Not in the totalitarian media empire run by Aftonbladet, Sweden’s biggest-circulation daily and largest stakeholder in TT, the Swedish news agency that dedicates itself to demonisation of the Jewish state while maintaining absolute silence on human rights abuses in such beacons of democracy and respectful coexistence as Sudan, Syria, Iran, the Lebanon, Saudi Arabia, Egypt, the Hamas-ruled Gaza Strip, the Fatah-ruled West Bank, Jordan, Pakistan, Afghanistan.

Is there a pattern in the above shortlist?

Scarcely surprisingly, Aftonbladet declined to publish a story about a massive organ-trafficking industry that continues to this day.

That’s because it discovered no Jews were involved. All the alleged perpetrators are Muslims. The victims are all Palestinian Arabs, exactly as in the original story published by Aftonbladet alleging systematic Israeli abuse (later retracted). All the other parameters are similar. It’s only the religion and ethnicity of the alleged perpetrators that are different.

Is a pattern beginning to emerge?

Immaterial really, since the story never made it into Aftonbladet.

CAMERA has published its exchange of correspondence with Aftonbladet on the issue of organised Muslim organ trafficking. “Exchange” is perhaps not the best word to use – Aftonbladet never replied. It’s a non-issue for the newspaper since no Jews were alleged to have been involved.

Is the pattern any clearer now?

No honest, principled or loyal Swedes were hurt in the publication of this article, but a whole lot of rabid publicly funded anti-Semites, virulent anti-Israeli fanatics and blatant pro-Islamists have undoubtedly been significantly aggrieved by its tone and content.

NGO Monitor - Dishonest Reporter Award
The Israel Project (TIP) - background to the organ trafficking allegations
Barry Rubin - The Blood Libel that Won't Die
Tundra Tabloids - Swedish Tabloid Aftonbladet Rejects Story of Organ Harvesting from Amman, Jordan
Mere Rhetoric - The Chinese Organ Harvesting Story that Also Doesn't Exist
Ilya Meyer on Swedish funding of anti-Israel radicalism: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,
Ilya Meyer on Swedish news agency TT and its anti-Israel project: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,

Swedish reporter's change of heart

Swedish photographer Donald Boström made waves in August this year when he abandoned his career as a photographer and instead tried his hand at journalism.

It was a mistake. He does not write coherently, he fails in the elementary ABC of checking on sources, he is subjective and unable to be objective, and his pro-Palestinian agenda shines through the few two-syllable words he succeeds in spelling correctly with the help of his trusty dictionary.

He wrote an article accusing the IDF of a systematic policy of killing Palestinian Arabs to supply a purported Israeli organ-trafficking industry, weaving his allegations together with a number of unrelated, overtly racist anti-Semitic accusations against Jews worldwide.

In early November, Boström travelled to Israel to defend his allegations. So certain was he of the treatment he would receive in the only democratic state in the Middle East that he hired a bodyguard to protect him 24 hours a day during his visit.

He needn't have bothered. This was, after all, Israel, not an Arab dictatorship. As is customary in any democracy, there were demonstrations against his racist views, but he was allowed to defend his views on TV and he left the country without incident. His bodyguard had the easiest assignment of his entire professional life.

Boström's civilised reception in Israel surprised him. Brought up on a decades-old Swedish diet of vilification of the Jewish state and of Jews in general, Boström today announced that he is reassessing his account of alleged official Israeli involvement in organ trafficking.

About time too, bearing in mind there is no story to pursue. He might, however, wish to pursue his enquiries on organ trafficking in Jordan, in Iran, among Palestinian Arabs, and in Egypt, where the practice is rife. In these Arab societies, the illegal trade in organs is a lively one indeed - pardon the pun.

Of course, Donald Boström may not survive any journalistic investigation into organ trafficking in the Arab and Muslim worlds, bodyguard or not. People asking awkward questions tend to be blown up, with some rather terminal side-effects. The unlucky ones tend to have their throats slit and the procedure televised and put on YouTube for other would-be surgeons in the Islamist world to emulate. So don't expect to see any articles on the subject bearing Donald Boström's signature any time soon.

It's good that Donald Boström has had a change of heart. Perhaps there has been some organ trafficking, after all.

Related articles from this site:
Swedish daily Aftonbladet: an ideology in search of a newspaper
Aftonbladet's defence begins to crumble
Swedish silence
Swedish Greens in fashionable brown shirts
Sweden: Open season on Jews
Freedom of the press in Sweden
Tensions in Swedish society
The view from Sweden

The UN is dead. Announcing the birth of FREE

Muammar Gaddafi of Libya is right.

And so too is Mahmud Ahmadinejad of Iran.

They both want the UN to be fundamentally restructured.

They both accuse the UN’s various key organisations of partisanship. Of failing to deal even-handedly. Of taking sides. Of gross disregard of certain member states.

They want to see certain member states excluded from the UN’s various bodies.

And they have a point. A very valid point.

It really is time to create an organisation that truly represents the entire world.

Not just the bully-boys in the Islamic sphere and their fanatical collaborators.

Imagine a UN in which discussion is encouraged. Where debate aims at resolving problems. Where funds are used to solve the root cause of problems, instead of perpetuating them. Where problems are tackled with honesty and straight talk, backed up by firm action.

Gaddafi and Ahmadinejad, those paragons of democracy, free speech and peace, are absolutely right.

It really IS time to restructure the UN.

There should be two UNs. One consisting of large swathes of the Arab and Muslim worlds, allied to such beacons of freedom and democracy as Zimbabwe, Sudan and Cuba.

And the other consisting of the free world.

Leaving them free to pursue their goals.

And allowing us to make improvements in the free world.

Because if you want to find out what the world really looks like today while it is under siege at the UN, look no further than UN Watch.

Here are two short films.



That was then.

This is now.



Unfortunately, the films require no explanation.

And that’s the really sad part of it: the situation is plain for us to see, we keep paying to maintain the status quo, and there’s no change in sight.

I say vote for Gaddafi and Ahmadinejad and their proposal – a new, restructured “United Nations” or UN.

They can have it. These nations are, after all, truly united in their goals.

We’ll call our organisation the “Federation that Recognises and Embraces Equality”. FREE for short.

The only problem is, it feels truly terrible to condemn millions upon millions of ordinary, peace-loving citizens of the old UN to a life of misery under the new UN. A life with no prospect of any improvement.

UN Watch, Haaretz, JPost, Guardian, Guardian2, The Independent, The Daily Mail, WN, CBC, SwissInfo, RFE/RL, The Age, Brisbane Times, Washington Times, Tundra Tabloids, Gloria/Barry Rubin, Melanie Phillips, Melanie Phillips2, Ilya Meyer/UN Human Rights Council, Ilya Meyer, Ilya Meyer2, Ilya Meyer3,

Dags att skaffa nya glasögon?

Det är dags för Israel att gå till optikern.

Dags att titta noggrant på var landets egentliga stöd finns nu när USA:s President Obama signalerar en väsentligt ändrad policy gentemot demokratin Israel och diktaturen Iran.

USA har under Obamas första 100 dagar i Vita Huset klart signalerat att landets Mellanösternpolicy väsentligen kommer att skilja sig från det förflutna. Objektiva bedömare anser att denna kursändring inte beror på någon övertygelse om vikten av en nydanande politik, utan snarare beror på ett närmast desperat behov av att på någon punkt – vilken som helst – skilja sig från det förgångna. Obama har lovat förändring (”Yes, we can”) utan att specificera vad denna förändring går ut på, och hans administration är i trängande behov av att leverera en förändring – vad som helst.

USA har närmat sig Iran, vars regims grundpelare är fyra till antal: kvinnoförtryck, antisemitism, det uttalade målet att förinta en nation som är medlem i FN, samt uttalat antipati mot demokrati. Det kan kännas egendomligt att en amerikansk president som själv representerar en minoritet sällar sig till en iransk regim med sådana mål, men det är något för de amerikanska väljarna att ta ställning till

Som så ofta förut är det Israel som får betala priset när USA i desperation prövar ny kurs. USA tvingar nu Israel att backa inför den hårdföre iranska diktaturens krav, utan att vare sig Iran eller dess lydmiliser Hamas och Hizbullah ger något. Tvärtom ser det nära stundande libanesiska valet ut att bli en förkrossande seger för Hizbollah.

Israel ser sig därigenom allt mer omringad av fiender i Irans uniform, från Hizbollah i norr till Hamas i söder och med Iran spelande en allt större roll i Irak i öster.

För israelerna återstår snart endast ett val: Medelhavet. Islamisternas gamla dröm om ett Mellanöstern etniskt rensat från judar tar nu ett steg närmare avgörande, med USA:s aktiva hjälp via en president som i bästa fall är farligt naiv, och som i värsta fall vet precis vad han gör – åsikterna går fortfarande isär huruvida President Obama i grund och botten fortfarande är troende muslim (han uppfostrades som muslim och har Hussein som mellannamn) och därigenom har en helt annan dagordning för USA gentemot Israel än vad som uttalats. Därtill är det juridiska läget angående Obamas presidentskap fortfarande oklart – han använder den amerikanska statens juridiska och polisiära instanser för att förhindra allmänheten från att ta reda på hans födelsestatus. Enligt amerikansk lag har endast de som är födda i USA rätten att bli president, och mycket talar för att Obama är född i Afrika och att han missbrukar statliga medel för att dölja detta faktum.

Vad har allt detta att göra med Israel?

Följande: När nu USA under President Obama signalerar sin avsikt att lämna Israels sida är det dags för Israel att se sig om efter riktiga vänner. En alldeles färsk undersökning visar att av alla världens länder, hamnar USA först på andra plats (56%) gällande stöd till Israel. Det land som har starkast sympatier för Israel är Indien (58%). På tredje respektive femte plats återfinns Ryssland (52%) och Kina (50%).

Varför är detta intressant? Av följande mycket enkel anledning: USA:s stjärna är i dalande. Dess ekonomi är körd i botten, dess moraliska kompass är sedan länge krossad, dess ledarskaps ärlighet och avsikter är höljda i dunkel.

De tre starkaste ekonomierna och de länder med vilka Israel redan har stor handel och stort säkerhetsutbyte är just Indien, Ryssland och Kina. Därtill är dessa tre länder, i likhet med Israel, hotade av våldsamma islamistiska element vars mål är att använda civila som politiska brickor i det våldsamma krossande av respektive lands regering. Med andra ord är det mycket som förenar dessa fyra länder.

USA har av tradition värderat kortsiktiga vinster och snabba resultat. Dagens behov är det som styr. Ett litet land som Israel har inte råd att tänka så kortsiktigt.

Medan USA medvetet styr om till Iran, är det sålunda dags för även Israel att objektivt omvärdera sin kurs. Israel behöver ta att en lång, hård titt på var dess framtid ligger – i ett redan moraliskt sönderfallet USA och de västländer som fortfarande finns i dess sfär (notera att till exempel Storbritannien (34%) , Frankrike (27%) och Spanien (23%) visade bara ungefär hälften så mycket stöd för Israel som Indien gjorde).

Eller om Israel istället bör blicka österut mot de tre ekonomiska och militära stormakter vars stjärnor skjuter i höjden: Ryssland, Indien och Kina.

Att betänka inte minst i dessa tider av ekonomiskt fritt fall och kommande transportbehov: det israeliska företaget Better Place ligger långt framme i utvecklingen av inte bara bilar utan en helt integrerad infrastruktur för serieproducerade personbilar som drivs med el. Världens främsta utvecklare och tillverkare av hypermoderna, högeffektiva batterier för bland annat drivning av fordon, BYD Co, ligger i Kina.

Och såväl Kina som Ryssland och Indien utgör en enorm framtida marknad för persontrafik och godstransport. Behoven och möjligheter förenar. Amerikanska GM och Ford, å andra sidan, drar ner hela USA i fördärv. Ett fördärv som är symptomatisk för hela det amerikanska synsättet.

Om några dagar åker den israeliska premiärminister Benjamin Netanyahu till USA för överläggningar med President Obama. Situationen uppfattas som så prekär att Israel för första gången i dess historia har tagit det extraordinära steget att ge landets president, Shimon Peres, i uppdrag att åka i förväg för att om möjligt mjuka upp Obamas inställning. Peres har ett formidabelt rykte som diplomat och han är varmt omtyckt över i stort sett hela världen. Men inte ens han kan åstadkomma mirakel.

Den judeo-kristna teologin säger att när Jesus – som av judarna anses som en viktig profet – föddes, uppvaktade tre visa män från öster honom och därigenom riktade omvärldens uppmärksamhet på honom.

I Israel idag står landets framtid till tre stjärnor som också de kommer från öst: Indien, Kina och Ryssland.

Det är dags att lämna det sjunkande skeppet USA, medan USA fortsätter att göra allt intimare affärer med den ena hårdföre islamistregim efter den andra. Risken är att de sjunker tillsammans.

Netanyahus ansvar är att se till att västvärlden inte drar ner Israel i virvlarna. Han får kasta ankar i öst.

På engelska:
Ynet, Daniel Pipes, Barry Rubin, Haaretz, Haaretz2, JPost,

På svenska:
FiM, SapereAude, IsraeliSverige, MEAktualia, Dick Haas, Erixon, MXp, Boccara, Gudmundson, Mats Tunehag,

Från denna blogg:
IM1, IM2, IM3,

Sverige under attack

Under 2008 avfyrades 2735 missiler mot Göteborg.

Bland målen var Vasasjukhuset i centrala Göteborg, bostadsrättsföreningen Lyckhem i Askim, Hagenskolan i Frölunda, Restaurang Trubadur i Påvelund, Majnabbes Äldreboende nära Göta Älv och frisörsalongen Vårfrisör i Högsbo.

De som sköt dessa missiler gjorde det bland annat från skyddet av Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg vid ambulansingången, från köket i Majorna Montessoridagis, från parkeringsplatsen utanför Linnéstadens Vårdhem för Cancersjuka och från andra våningen i SKFs fabriksbyggnad ”C” i Gamlestan.

SÄPO och den uniformerade polisen har länge haft kännedom om vilka som ligger bakom dessa dåd, i vilka flera oskyldiga svenskar har dött och mångdubbla fler har skadats, medan infrastruktur för många miljoner har förstörts. Förövarna är utlänningar men av hänsyn till det känsliga politiska läget och av rädsla för att skapa en stor internationell kris vill man inte namnge dem.

Därtill har EUs författningsdomstol och FNs råd för mänskliga rättigheter slagit fast att den svenska ordningsmakten inte får lov att ta i med hårdhandskarna mot förövarna eftersom detta bara skulle leda till ännu mer våld. FNs säkerhetsråd har efter en lång och invecklad serie debatter fastställt att det är viktigt att höra vad förövarna vill med sina aktioner.

Under tiden fortsätter våldsaktionerna med oförminskad takt. FNs säkerhetsråd har dessutom signalerat sitt missnöje eftersom Sverige förra veckan ignorerade rådets krav på tvåpartssamtal mellan regeringen Reinfeld och gärningsmännen och istället arresterade fem attentatsmän i centrala Göteborg som var i färd med att aptera en stor bomb i källaren till Hotell Ellerton. För att åter övertyga Sverige att förhandlingar och diskussioner är enda framkomliga vägen framåt har nu EU beslutat att frysa sina handelsavtal med Sverige och från Euro-blocket har det aviserats att inga fler banktransaktioner kommer att beviljas förrän regeringen Reinfeld återvänder till förhandlingsbordet.

Fantasifullt?

Inte det minsta. Byt ut ”Sverige” mot ”Israel” och ”okända gärningsmän” mot ”Iran, Syrien, Hizbollah och Hamas”, ersätt de svenska platsnamnen med hebreiska platsnamn och hela ovanstående berättelse blir med en gång ett sant reportage om situationen i Israel.

Den sanna dagliga situationen i Israel.

Här finns en film som visar precis detta.


För att ytterligare understryka det lömska sättet på vilket terroristerna skrider till verket i sin krigsföring mot civila i Israel från skydd bakom civila i Gazaremsan, läs denna artikel om hur civil infrastruktur – inklusive sjukhus – används av Irans lydmilis Hamas som del av sin terrorinfrastruktur.

Tillbaka nu till den nya svenska verkligheten: 2735 missiler avfyrade mot svenska civila bara under förra året.

Samtidigt som EU och FN inför sanktioner mot Sverige för att landet försvarar svenskarna mot dåden.

Acceptabelt i det nya Sverige?

Om inte det är acceptabelt i Sverige, är det heller inte acceptabelt i Israel. Lika behandling av alla, för alla.

Särbehandling av endast den judiska staten är rasism.

Är det nya Sverige rasistiskt?

Om inte, nog med särbehandlingen.

På tal om särbehandling och i synnerhet FN, läs detta: FN stängde av vattenförsörjningen i Mogadishu, Somalia, när en hjälparbetare kidnappades. Efter fyra dagar utan vatten, frigavs mannen. Den israeliske pojken Gilad Schalit kidnappades av Hamas för mer än 1000 dagar sedan. FN förbjuder Israel att tillämpa kollektiva bestraffningar mot Gaza för att tvinga fram offrets frigivning – det medel som FN själv tillämpar utan att tveka.

Särbehandling mot enbart den judiska staten, utförda av individer, organisationer och nationer som själva ignorerar de mänskliga rättigheterna. Historiens vingslag slår allt hårdare.

Vilka är då Hamas, som invaderade Israel och kidnappade den unge pojken Gilad Schalit? Här är Hamas med sina egna ord. Njut.



Tidningsartiklar i ämnet:
JP1, JP2, JP3, JP4, Arutz7, Haaretz,

Andra bloggare i ämnet:
IsraelISverige, FiM, MXp, SapereAude, MEAktualia,

Från den här bloggen:
Ilyameyer1, IM2, IM3, IM4, IM5, IM6, IM7, IM8, IM9, IM10,

Question: Where is radical Islam heading?

Answer: Straight for you.

And for how long will the civilised world continue to persist in seeing no evil and hearing no evil and, above all, doing nothing to stem the onslaught?

A couple of days ago a gigantic conspiracy was unravelled in Egypt, aimed directly at that state’s apparatus. The attack on Egypt was planned and financed by Iran via the range of proxies it has at its disposal, primarily Hizbollah, Hamas, Islamic Jihad and various other terrorist organisations. The focus of the plan was to attack Egypt along a broad front, targeting civilian and state infrastructure, sabotaging the Suez Canal lifeline and crushing the nation’s democratic institutions. The Teheran ayatollahs’ fundamentalist Islamist revolution was to be exported the world over, cost what it may.

The Arab world is very concerned over this latest development and hopes that the USA and/or Israel will do something drastic about the mounting threat from Teheran. The Arab world does this while at the same time continuing to publicly criticise both the USA and Israel in a variety of contexts.

Much of the Arab world continues to posture in idiotic parlour games of domestic politics while its doorstep is being engulfed in flames. Politics is truly a dirty game.

But it is ultimately just a game. The threat from the ayatollahs in Iran, led by the intractable and increasingly Quixotic Ahmadinejad, is anything but a game. That is reality – tragic reality. A reality faced not just by the USA and Israel but now also the entire Arab world and ultimately also the rest of the world.

Today the most radical and extremist tendencies in the Muslim world are to be found outside the Arab world – it is non-Arab entities such as Iran and Pakistan that account for the most extreme radicalisation and the most active export of religious fundamentalism, religiously inspired violence and human rights abuses on religious grounds.

The people abused and discarded like so much trash, mere disposable counters in the strategic game planned by the Iranian masters of global Jihad, are however very much found within the Arab world – primarily among the populations who fall under the unforgiving Hizbollah and Hamas regimes. Sweden, for instance, exhibits an embarrassing propensity for closing its eyes to the truth – recently this Scandinavian nation chose to continue its participation in a conference despite the attendance of Hamas, branded internationally as a terrorist organisation. And this comes a mere few weeks after the Davis Cup debacle in which the Swedish city of Malmö’s ruling body decided to play foreign politics by first trying to ban Israelis from playing tennis in Sweden, then decided that the match would be played without spectators even though this cheated Malmö’s hard-pressed city coffers out of millions in potential earnings from ticket revenues and hotel bookings.

From Sweden on the weekend of 7-8 March 2009 when the slaughter of Jews was being encouraged on the streets of Malmö:


The tennis tournament turned instead into a raw and violent anti-Semitic and anti-democratic rampage which the excellent Swedish police did all they could to control. Unfortunately however, the decision was not in the hands of the police but rather in the hands of politicians – more than a quarter of Malmö’s population is Muslim and that is what carried the day. Sweden appears happy to tango with terrorists at international conferences and is happy to ban Jews from playing tennis to appease fanatical Islamist opinion, even as the fundamentalists advance and keep their sights firmly trained on conquering ever larger swathes of territory.

An insider's view of Malmö in Sweden, in the eyes of the city's police oficers and its hard-pressed ambulance and fire rescue services.


Blindness, deafness and inaction are no solution when under attack. What is needed is a proactive approach – not just reaction which usually and by definition means responding too late. What is needed is to act while there is still the chance of seizing the initiative.

This naturally does not always or only mean military action. However, signals indicating that military action will never be adopted are interpreted quite rightly by extremists for what they are: devastating weakness and an invitation to regional, national and global rape.

Act – or lose. Egypt has seen the light. In Egypt, Hamas and Hizbollah are regarded as terrorist organisations. In Sweden, they are seen as valid partners for discussion. In Egypt, Iran is regarded as the source of regional, even global, evil and instability. In Sweden, Iran is regarded as a valuable trading partner.

Money before all else. Short-sighted gain before strategic security. A paralysed inability to label things correctly.

Egypt has woken up. Sweden still slumbers.

English-language articles:
Zvi Mazel, AlJazeera, AlArabiya, ArabianBusiness, Egyptian Copts, Haaretz, News24, StarTribune, TurkishWeekly, WSJ, Times of India, FoxNews, Forbes, CBS, ABC, WashingtonPost,

From this website, in English:
Ilyameyer1, IM2, IM3, IM4,

For more English articles from this website, click on "English" at top right of the starting page.

Vart är radikala islam på väg?

Och hur länge har den civiliserade världen råd att inte se, inte höra och inte göra något åt anfallet?

I dagarna uppdagades en enorm konspiration mot Egypten, planerad och finansierad av Iran via deras olika lydmiliser, främst Hizbollah, Hamas, Islamiska Jihad samt diverse andra grupper. Planen gick ut på att attackera Egypten på bred front, sabotera den livsviktiga Suezkanalen och krossa alla former av demokrati i landet. Teheranayatollornas fundamentalistiska revolution skall ovillkorligen exporteras världen över.

Arabvärlden är orolig över utvecklingen, och hoppas på att USA och/eller Israel gör något drastiskt åt det tilltagande hotet från Teheran – samtidigt som de offentligt fortsätter att fördöma såväl USA som Israel i allt fler publika sammanhang.

Politik är verkligen ett smutsigt spel.

Men det är till syvende och sist bara ett spel. Hotet från Teheran är allt annat än spel. Det är verkligt. Inte bara mot USA och Israel utan mot hela Arabvärlden och, i förlängningen, mot resten av världen.


En intervju om hur icke-muslimer behandlas i stora delar av den radikala islamiska världen.

Idag finns i stort sett de mest radikala och extremistiska strömningar i den muslimska världen faktiskt utanför Arabvärlden – det är icke-arabiska länder som Iran och Pakistan som står för den värsta radikaliseringen och den mest aktiva exporten av religiös fundamentalism samt religiöst betingat våld.

De som används som billiga förbrukningsvaror, brickor i våldsherrarnas strategiska spel finns dock inom Arabvärlden – främst då Hizbollah och Hamas. I till exempel Sverige visar man en pinsam benägenhet att inte inse sanningen – alldeles nyligen valde exempelvis Sverige att delta i en konferens där Hamas var med, trots att Hamas har klassats som terroristorganisation. Vi rör oss gärna med terrorister, samtidigt som vi ser hur de hela tiden flyttar fram sina positioner med siktet inställt på att ta över allt mer av vår omedelbara omvärld.

Blindhet, dövhet och inaktivitet är ingen lösning när man attackeras. Det som krävs är proaktivitet – att inte bara reagera när det oftast och per definition är för sent, utan agera medan man fortfarande har initiativet.

Detta behöver naturligtvis inte alltid eller enbart betyda militära aktioner. Men signaler som gör klart att militär aktion aldrig kommer i fråga tolkas av fundamentalister för vad det är: förödande svaghet och en inbjudan till regional, nationell och global våldtäkt.

Agera – eller förlora. Egypten har insett sanningen. I Egypten betraktas Hamas och Hizbollah som terroristorganisationer. I Sverige ses de som samtalspartner. I Egypten betraktas Iran som källan till global ondska. I Sverige ses Iran som viktig handelspartner.

Pengar före allt annat. Kortsiktighet före strategiskt tänkande. Och en paralyserad oförmåga att kalla saker vid sitt rätta namn.

Egypten har vaknat. Sverige sover fortfarande.

Utländsk press:
Zvi Mazel, AlJazeera, AlArabiya, ArabianBusiness, Egyptian Copts, Haaretz, News24, StarTribune, TurkishWeekly, WSJ, Times of India, FoxNews, Forbes, CBS, ABC, WashingtonPost,

Svenska bloggar:
FiM, Stig Olsson, IsraelNyheter, Dick Haas, Sapere Aude, MXp,

Från denna blogg i samma ämne, svenska:
Ilyameyer, IM2, IM3, IM4,

From this website, related, English:
Ilyameyer3, IM4, IM5, IM6,

Selektivt språkbruk – det senaste vapnet i den globala jihad

Selektivt seende och selektiv hörsel – de mest förödande svagheterna i det globala samhället.

Muslimska länder med den mest vansinniga meritlista vad gäller medvetna brott mot de mänskliga rättigheterna dömer ut världens enda judiska land för påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna.

Terrorsponsorer som Iran och Libyen är med som värdar i UNHRC.

Det pågår en regelrätt slakt i Darfur och den muslimska världens ledare blundar.


http://www.youtube.com/watch?v=rEORMtQj9Ck
Debatt i FN: var är FNs fokus?

Islamistiska extremister smular sönder ett helt samhälle och ett helt land, Afghanistan, och den muslimska världen är tyst.

Men när islamistiska extremister i Gaza, understödda av Iran, bombarderar världens enda judiska land med 10 000 missiler under åtta långa år och Israel svarar med ett angrepp som varar i 21 dagar, då väcks den muslimska världens ilska.

Och omvärlden är sig lik: Tyst. Medgörlig. Skrämd till tystnad. Men inte skrämd till inaktivitet – nej, omvärldens riksbanker är oerhört aktiva. För omvärlden – förutom den arabiska/muslimska omvärlden – gräver djupt i sina skattebetalares besparingar för att leverera närmare 45 miljarder kronor för att återuppbygga det Gaza som förstördes som direkt resultat av Hamas/Irans vanstyre.

Ett bränt barn skyr elden.

Men omvärlden ser det som sin uppgift att förhindra de palestinska regimerna från att bränna sig, från att känna på konsekvenserna av sina medvetet valda aktioner.

Omvärlden visar samma spontana reaktion som hittills under 60 år har lett till förödelse och förstörda liv: betala extremisterna för att göra det möjligt för dem att fortsätta i samma gamla destruktiva spår som alltid. Inga förändringar tolereras. Vi betalar. Samtidigt som allt fler av oss blir utan arbete och inkomst. Huvudsaken att de mest extrema krafterna fortsätter att blidkas.

Under mer än 60 år har den arabiska och den bredare muslimska världen gjort allt för att permanenta palestiniernas status som flyktingar, som levande vapen i den eviga kampen mot judarna. De araber som flydde 1948 som resultat av arabvärldens gemensamma krig mot Israel har med visst undantag av Jordanien inte fått vare sig medborgarskap eller ens garanterade mänskliga rättigheter i de broderliga arabländer som först skapade deras problem och sedan tog emot dem. Deras status som evig ”flykting” är permanent. Inga andra flyktingar i världen ärver flyktingskap, endast palestinierna, och vi betalar för detta rasistiska synsätt som tillämpas av självaste FN via ”flyktingorganet” UNRWA. UNRWA har en i stort sett lika stor budget för att cementera 3 miljoner palestinska arabers flyktingskap som FNs andra flyktingorgan, UNHCR, har för att lösa flyktingskap för 30 miljoner människor i hela resten av världen.

Detta sätter institutionaliserad rasism i ett nytt perspektiv. ”Nytt”? Inte alls, det har pågått i mer än 60 år. Det som är nytt är att omvärlden nu börjar syna denna enorma bluff.

Bevis? Självaste Yasser Arafat sade upprepade gånger att de palestinska kvinnornas höga födelsetal var en del av hans strategi i kampen mot judarna; palestinierna skulle föda stora barnaskaror eftersom deras inkomst alltid var tryggad via UNRWA, och de skulle med tiden växa till en så stor befolkning att ingen skulle ha möjlighet att inte möta deras krav. Fortfarande 60 år senare har Arafat och hans arvingar på Västbanken eller i Gazaremsan inte satsat på industrier, jordbruk, turism, utan enbart på stora familjer och raketer. Två vapensystem som hela tiden utvecklas parallellt.


http://www.youtube.com/watch?v=iTQ5CNYLoXE
Arafats arvinge Mohammed Dahlan från terrororganisationen Fatah understryker att Fatah inte erkänner Israel och anser inte att Hamas bör göra det heller. Detta är år 2009.

Arabvärlden och den bredare muslimska världen med Iran i spetsen är beredd att offra hur många palestinier som helst för att uppfylla det heliga målet att omintetgöra Israel. De är inte intresserade av de palestinska araberna annat än som vapensystem. För om de ville deras bästa skulle de göra gemensam sak mot Iran och dess lydmilis Hizbollah och Hamas. De skulle förmå dem på ett eller annat sätt att sluta skjuta missiler mot civila israeler. Arabvärlden har enorma oljerikedomar. Dessa pengar har upprepade gånger använts som vapen mot länder i västvärlden, men aldrig någonsin mot något annat muslimskt land, oavsett vilka systematiska brott begås av regimerna i dessa länder.

Rasism i ytterligare ett nytt perspektiv; inget en brottsling gör får bestraffas – om han tillhör ”ummah” – den islamiska familjen. Men icke-muslimer får gärna bestraffas.

Det sägs ibland att hela Mellanösternkonflikten skulle lösas om bara palestiniernas situation löstes. På sätt och vis är det sant: det är ingen konflikt mellan palestinier och israeler, utan mellan hela den arabiska och muslimska världen och världens enda judiska land.

Så på sätt och vis stämmer det: lös palestiniernas situation genom att omvärlden tvingar arabvärlden/den muslimska världen att ta ansvar för sitt 60-åriga missbruk av palestinierna, och problemet kan lösas väldigt snabbt.

Palestinierna kan inte lösa det – de är hjälplösa brickor som används av arabvärlden.

Arabvärlden kan inte lösa det – de får hela tiden lära sig att resten av omvärlden tillämpar en regel för muslimer (av rädsla för terror, av överdriven politisk korrekthet, av en naiv inställning att mångkulturalism betyder att värdkulturen måste gå med på att självmant dö ut istället för att leva som jämlik sida vid sida) och en helt annan regel för alla andra.

Och omvärlden kan inte lösa det eftersom man hela tiden urskuldrar allt som görs i islams namn och är allt för upptagen med att gräva i plånboken för att tillmötesgå de senaste kraven på ekonomisk kompensation för ännu fler misslyckade våldssatsningar, för att lyfta blicken och planera en strategi för fred.

För israelers, palestiniers och hela arabvärldens långsiktiga bästa.

DN, JPost, 2, 3, NGO-Monitor,

Läs också: MXp, IM, 2, 3, 4, FIM, Erixon, SII, Sapere, 2, MHBoccara, TundraTabloids, 2, 3

Hamas ofrivilliga ”martyrer”

Hamas till sina väljare i Gazaremsan: ställ upp – eller skjuts ner.

Krigsröken börjar nu lägga sig i södra Israel och Gazaremsan efter Irans senaste försök att utplåna den judiska staten via lydmilisen Hamas i söder – förra gången var 2006 via lydmilisen Hizbullah i norr.

Ur krigsdimman börjar allt fler kritiska röster framträda. Nu hörs, förutom den vanliga kakofonin av automatiska anti-israeliska och kusligt antisemitiska ställningstaganden i de israelbesatta svenska medierna, för första gången även arabiska röster.

Arabiska röster som är kritiska till Hamas och till det stöd som omvärlden alltid tycks vilja ge extremister så länge de är arabiska extremister.

Den palestinska tidningen Al-Hayat al-Jadida rapporterar 090127 att “Abd Rabbo-familjen tvingades hålla tyst medan militanta Hamasmän omvandlade deras gård i Gazaremsan till en fästning.” Från gården sköt Hamas missiler mot den israeliska staden Sderot medan familjen hölls kvar på plats som mänskliga sköldar. Familjen vågade inte protestera eftersom Hamas under kriget mot Israel även skickade patruller runt i Gazaremsan för att skjuta protesterande i knäskålarna – en synlig varning till alla som vägrade ”ställa upp” som martyrer i Irans Hamaskrig mot Israel. Idag väntar familjen Abd Rabbo fortfarande på den kompensation som Hamas lovade till alla vars egendom förstördes under det tre veckor långa kriget.

Bloggaren Arieh Fuerth skriver utmärkt om samma ämne under rubriken Arabiska röster mot Hamas: ”Det börjar dyka upp rätt kritiska röster i arabiska media mot Hamas och vad dess ledning förorsakat den palestinska befolkningen i Gaza. Det är inte marginella röster utan väl förankrade.” Läs hela hans artikel på http://meaktualiamm.blogspot.com/2009/01/arabiska-roster-mot-hamas.html (hans webbsida heter http://meaktualiamm.blogspot.com/).

Kritiska röster kommer också från andra civila i det palestinska samhället, t ex ambulansförare som hade utmärkta yrkesmässiga relationer med de israeliska soldaterna och som kände sig säkrare medan Israels vapen var riktade mot dem, än när de rykte ut för att hjälpa skadade palestinska civila – eftersom Hamas ständigt försökte kapa ambulanserna för att använda dem som transportmedel för både sina stridande förband och militära materiel.

Mohammed Shriteh, 30, är ambulansförare för Red Crescent Society, den palestinska motsvarigheten till den israeliska Magen David Adom (Röda Davidsstjärnan) samt det svenska Röda korset.

”Jag upplevde inte kriget som så snabbt eller kaotiskt som jag förväntade mig”, sade han till tidningen Herald. ”Vi brukade alltid koordinera med israelerna när vi skulle hämta skadade eller sjuka, eftersom våra namn och identiteter finns registrerade hos israelerna och då vet vi att de inte skjuter på oss.”

Mohammed Shriteh sade att Hamas var desto farligare, de lockade ambulanserna mitt in i krigszonen för att transportera deras stridande förband till säkerhet.

”En natt kallades vi till ett hus i Jabaliya, det var mycket skjutande och explosioner runt oss.” Eftersom det uppgavs vara ett nödfall hade Shriteh inte tid att koordinera sin transport med israelerna.

”Jag visste att israelerna hade koll på mig eftersom jag kunde se de röda laserstrålarna från deras skjutvapen överallt på min kropp och på min ambulans.” Men ingen sköt – han var ju ambulansförare.

När han kom in i huset där det skulle finnas skadade fann han bara tre Hamasmilitanta som ville använda hans ambulans för att komma därifrån. Han vägrade. De riktade sina vapen mot hans huvud men han vägrade ändå eftersom han visste att om den israeliska armén någonsin såg honom hjälpa friska terrorister komma undan, skulle det vara ute med både honom personligen och det redan lilla förtroendet armén hade för den palestinska ambulanskåren, som så ofta förut kapats av Hamasterrorister i dylika fall. Terroristerna tillät honom att gå därifrån.

Mohammed Shriteh berättar att palestinska civila förstår hans svåra situation, de vet att det är oetiskt att missbruka ambulanser på detta sätt. ”Folk ringer när de ser att Hamas är i rörelse, de förvarnar oss på vår ambulansstation vid al-Qudssjukhuset att Hamas är ute efter ambulanser och då kör vi därifrån i hög fart med sirenerna på för att ge intryck av att vi redan har en utryckning.”

Detta är den realitet som allt öppnare berättas om Hamas. De startar ett åtta år långt krig mot Israels civila – 10 000 missiler mot judiska dagis, skolor och sjukhus – men de förbereder inte den egna befolkningen för det israeliska svaret genom att bygga skyddsrum.

Hamas skjuter mot israeliska civila från skyddet av palestinska civila, fullt vetande om att Israel måste få ett stopp på åtta år av terror.

Hamas använder Gazas moskéer, skolor och sjukhus som avskjutningsplatser för sina missiler.

Och Hamas missbrukar palestinska ambulanser när väl deras åtta år långa krig besvaras av Israel i en 21 dagar lång svarsoperation.

Hamas tänker inte på palestiniernas bästa.

Inte helt förvånande, eftersom Hamas är Irans förlängda arm, och för Iran finns inget tak på hur många civila palestinska liv som ska offras för att Teheran ska kunna etablera en shiamuslimsk diktatur vid Medelhavets gyllene strand.