Vem äger sanningen med stort ”S”?

Uppenbarligen inte Sveriges utrikesminister Carl Bildt.

Han skriver på sin blogg om sin oro över att israeliska spaningsplan överflyger Libanon – men nämner inte med ett ord anledningen till detta: att Hizbollah och Libanon i flagrant brott mot en resolution i FNs Säkerhetsråd fortsätter att med Irans hjälp beväpna Hizbollah i Libanons södra del. Ändå bloggar Bildt om det som han ser – eller vägrar att inse – från helikoptern som flyger i Libanons luftrum och som ger honom en utmärkt överblick över situationen. Om han bara inte blundade.

Uppenbarligen ser inte de stora medierna sanningen heller. Vare sig i Sverige eller ute i världen. FNs eget Mellanösternsändebud Robert Serry säger klart och tydligt att det inte finns någon humanitär kris i Gazaremsan. Underförstått att all hysteri kring Gazabornas påstått trängda situation är mediemanipulerad, upphaussad av politiskt motiverade aktivister med en bestämd strategisk dagordning. Han ignoreras av de stora medierna världen över – budskapet passar lika illa med den önskade bilden som Bildts ”blunda och tala” politik.

Under tiden byggs islamismens högborgar lite varstans – även i Storbritannien. Samtidigt som Bildt inte rapporterar om vad han ser, och Robert Serry ignoreras för att han rapporterar om vad han ser, växer styrkan hos islamistiska terroristorganisationer inte bara i Mellanöstern utan även utomlands. Journalisten Martin Bright rapporterar om att Storbritannien har utvecklats till ett avgörande centrum för Hamas – som har stämplats som terrororganisation av såväl FN som EU och Kvartetten. Det är skrämmande läsning.

Här i Sverige ses inget av detta. Flamman har en intervju med Anna Wester, informationsansvarig för Palestinagrupperna i Sverige, där hon bland annat vill ”kalla tillbaka den svenska militärattachén och att vapenexporten till Israel upphör om de rödgröna vinner valet”. Hon uttryckte inga åsikter om nödvändigheten av att på motsvarande sätt upphöra med kontakter med Libanon, Syrien och Iran för den fortsatta beväpningen av Hizbollah. Ej heller uttryckte hon någon åsikt om det folkrättsriktiga i att kidnappa en israelisk tonåring från Israel och hålla honom inspärrad i Gaza utan tillgång till vare sig advokat (han är inte anklagad för något förutom att vara jude), läkare, Röda korset (som han heller inte krävt att få träffa honom), föräldrar eller andra än Hamasterrorister.

Flamman går faktiskt ett steg vidare: i god Aftonbladet-anda skriver man på ett insinuant sätt att det nog kanske måhända har skett massvåldtäkter på kvinnor i Gaza (underförstått av israeler) eftersom massvåldtäkter sker i andra oroshärdar i världen. Den selektiva tystnaden och den ännu selektivare frispråkigheten säger måhända mer om de röd-gröna än om till exempel Hamas, som ju fortsätter att idka människohandel som man alltid gjort – också det ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Samtidigt som inte ens Hamas påstår att det har skett massvåldtäkter av kvinnor i Gazaremsan. Nog har Flamman sitt alldeles eget lilla smutsiga krig att föra mot den judiska staten.

I övrigt fortsätter den tilltagande och alltmer öppna röd-grön-bruna antisemitismen i Sveriges tredje största stad, Malmö. Vissa svenska skribenter har varit föredömligt tidiga med att rikta rampljuset mot denna avart i civilisation som antisemitism faktiskt är – namn som Per Gudmundson, Gulan Avci, Mathias Sundin och Dilsa Demirbag-Sten är prominenta bland andra.

Det konstiga är att otaliga bloggare skrev redan för ett år sedan om det fullständigt olämpliga i att kommunistledaren Lars Ohly stolt bar på ett plagg där hela Israel hade ersatts av ett arabiskt Palestina, medan hela resten av den svenska medievärlden valde att tiga om det. År 2010, dock, som är valår, har detta plötsligt blivit hett stoff.

Bättre sent än aldrig, förstås. Men varför så sent?

För en vacker dag kommer det att bli alldeles för sent. Offren har redan utsetts – och inte bara här i Sverige.

Ömsom tystnad, ömsom oväsen. Till den senare kategorin tillhör Mellanösterns ständige ståuppare, Libyens Kadaffi, som manar till jihad mot bland andra Schweiz. Schweiz!
 
Medan Libyen piskar upp en jihadi stämning mot Europa, tar Iran målmedvetet de steg som krävs för att genomföra planen på den globala jihadens intåg på världsscenen på ett sätt som aldrig tidigare skådats. Läs vad Reuters skriver om Irans planer på att tvinga omvärlden på knä. Man syftar inte på Israel eller USA, utan hela omvärlden, första anhalt Europa.
 
 
Läs andras åsikter om antisemitism, jihadism, islamism och om hur röd + grön alltid blir brun:
Fred i Mellanöstern
ME Aktualia mm
Dagen
SvD
SvD
SvD
SvD
Sydsvenskan
UNT
Expressen
Aftonbladet
KvP
Corren
NSK
Sapere Aude
Karin Rebel
SwedenIsrael
MXp
I Gilboas Svala Skugga
Israel i Sverige
 
 
 

Integration är för viktig för att missbrukas för vänsterpopulistiskt röstfiskeri

Det märks att det är valår i år.

Det märks inte minst på att extremvänstern och dess kollaboratorer ökar sina ansträngningar i populistiska frågor som invandring och integration.

Peter Weiderud på socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, till exempel, anser att ingen mindre än Integrationsministern Nyamko Sabuni – själv med invandrarbakgrund – bidrar till ”polarisering” genom att hon gett SÄPO i uppdrag att kartlägga militant islamism i Sverige.

Weiderud anser att kartläggning av militant islamism bidrar till islamofobi. Förutom hos islamisterna och extremvänstern torde han vara rätt ensam om den åsikten.

De flesta svenskar med invandrarbakgrund delar inte Weideruds åsikt. Läs till exempel Nalin Pekgul, Gulan Avci och Dilsa Demirbag-Sten. De vill inte ha med militant islamism att göra. Militant islamism är påfallande ofta en av anledningarna till att muslimer flyr sina födelseländer.

Weiderud anklagar Sabuni för att ”utmåla både islam och muslimer som opålitliga och farliga”. Det är ett egendomligt påstående. Weiderud tycks sakna grundläggande kunskaper i skillnaden mellan religionen islam och den politiska rörelsen islamism. Han tycks anse att eftersom de två orden har så många gemensamma bokstäver är även företeelserna samma.

Samtidigt som Weiderud sammanblandar islam med islamism, sammanblandar han även Folkpartiet med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna: han skriver, utan minsta tillstymmelse till ironi: ”Ändå tillhör Genève de mer toleranta kantonerna och majoriteten förkastade det förslag att förbjuda minareter som de schweiziska motsvarigheterna till sverigedemokrater och kristdemokrater lyckades få en betryggande majoritet av schweizarna att rösta för - mot alla andra partier.”

Han medger att det är rätt att Säpo ”sedan många år, och som en del i sitt självklara ansvar för rikets säkerhet, kartlagt och följt religiösa extremister som är våldsbenägna”.

Men Weiderud är kritisk till att Säpo har ”begränsat sig endast till extrema muslimska bekännare, inte kristna eller andra religiösa extremister”.

Sitter Weiderud inne med något som inte Säpo vet om våldsbenägna kristna, judiska, hinduiska eller sikhiska politiska grupper som planerar, finansierar, tränar för och förespråkar terrorism som hotar Sverige och/eller andra demokratiska stater? I så fall bör han genast underrätta det svenska säkerhetsetablissemanget då undanhållande av sådan information kan vara straffbart.

Det problematiska med Broderskapsrörelsens synsätt är att man tycks anse att enda sättet att angripa en sjukdom är genom att döda hela kroppen. För att kunna bemöta våldsbenägenheten bland svenska islamister vill rörelsen att samhället i rättvisans namn även slösar bort resurser på att bevaka svenskar som inte är våldsbenägna islamister. Det är ett utslag av politisk korrekthet in absurdum. Adam Cwejman skriver mycket insiktsfullt att Peter Weiderud är en del av problemets fortlevnad i Sverige.

Weiderud skriver i den socialdemokratiska Broderskapsrörelsens namn att ”dagens Europa (riktar sig) i hög grad mot muslimer, i synnerhet muslimer som vill praktisera sin tro och sina traditioner”.

Det är naturligtvis fel, ett påstående helt utan belägg. Moskéer och muslimska skolor byggs samt byggs ut som aldrig förr. Vare sig Sverige eller Europa har något problem med muslimer eller deras religion islam. Däremot är den politiska rörelsen islamism ett tilltagande problem.

Weiderud tycks inte ha märkt den tilltagande råa tonen från den svenska socialdemokratins Ilmar Reepalu och den växande islamistiska rörelsen i Malmö vars våld och hat riktas mot svenska judar. Han tycks inte heller ha noterat att TV4 uppmärksammar att Malmös judar flyr staden – som resultat av islamisternas och socialdemokraten Reepalus framfart i staden.



Invandring, integration och bejakande av det multietniska nya är alldeles för allvarliga – och för komplicerade – ämnen för att Broderskapsrörelsen ska försöka kortsiktigt kapa åt sig politiska poäng inför valet.

Vi är många i Sverige som tänker betydligt långsiktigare än så. Vi är många invandrare som inser att integration och assimilering inte nödvändigtvis är samma sak, men som också inser att det är kontraproduktivt att anklaga en invandrarminister som själv är invandrare för att ”utmåla både islam och muslimer som opålitliga och farliga”.

Sådana populistiska uttalanden skrämmer medborgarna in i varsitt hörn istället för att inbjuda till gemensam dialog.

Dialog är det enda sättet för ett samhälle att utvecklas. Nyamko Sabuni bedömer helt korrekt att dialog bara kan upprätthållas om Säpo håller i schack våldsbenägna islamister som är ett lika stort hot mot svenska muslimer som de är mot övriga svenskar.

Broderskapsrörelsen borde tänka på Sverige, inte på att vinna nästa svenska val.

Målet borde vara mer integration, inte fler röster.

And the winner is...

What’s in a name?

A whole lot, actually.

Radical Islamists deliberately blur the distinction between “Judaism” and “Zionism”, and between “Jew” and “Israeli”.

They do so as part of their focused drive to demonise the Jewish faith and Jewish ethnicity and to engender an atmosphere in which all Jews everywhere are regarded as legitimate prey. It is not because of the existence of the Jewish state of Israel that they hate the Jews – it is because of the country’s Jewish ethnicity and religion that they hate Israel. Radical Islamists are, quite simply, anti-Semites.

Either way, Jews the world over pay the price for Islamist anti-Semitism.

In the civilized world there is also a corresponding need to draw an important distinction. The terms “Muslim”, “Islam” and “Islamism” are often used interchangeably. That is inappropriate.

The term “Muslim” refers solely to a follower of the Muslim faith. The word speaks volumes about the person’s religion but nothing about his or her political affiliations.

“Islam” is the religion that Muslims follow. Here too there is no qualifier, it is simply a statement about the person’s religious adherence.

“Islamism”, on the other hand, is a political movement clothed for tactical reasons in the religious symbols of Islam. It represents hunger for worldly power and all the trappings of that power, disguised and indeed shielded behind a veneer of religion – Islam.

It is always necessary to draw a distinction between on the one hand Muslims/Islam, and on the other hand the international movement to hijack both the people and their religion for political power – Islamism.

Few countries are today immune from the parasitic outgrowth from Islam that is Islamism. It is a violent, aggressive political movement that protects itself from criticism through the tried and trusted human-shield approach, by labelling all resistance to political Islamism as “anti-Muslim sentiment” or “Islamophobia” – a word coined specifically to give a sheen of pseudo-academic credibility to the animosity prompted by Islamism itself. Nobody likes being regarded as a bigot so Islamists are largely left to get on with their agenda. Political Correctness has emerged as the new religion of the West, and it is blinding the West to the rise of Islamism, an aggressive political ideology clothed for protection in Islam.

Remarkably, few interlocutors in the West seem to question why Muslims always seem to be represented by Islamists.

Islamism has a subversive agenda whose aim is the establishment of the “Caliphate” – the global spread of a particular brand of Islam that demands forcible conversion to Islam and the utter subservience of all who at their personal peril remain non-believers. Read "The Restoration of the Caliphate" on DallasCarter.net if you want to find out more about what a Caliphate entails - this article in turn has many very useful links.

No country is immune, and no society is immune.

The view from the quiet backwater of Sweden is a case in point. What happens in Sweden today will be happening in your home tomorrow.

In fact, in many countries, it already is. Read on.

Start off by reading the following article from Islamist Watch (http://www.islamist-watch.org/blog/2010/02/muslims-confront-islamism-get-targeted-by)

Muslims Confront Islamism, Get Targeted by Islamists

by David J. Rusin • Feb 14, 2010

French imam Hassen Chalghoumi recently learned firsthand that Islamists despise non-Islamist Muslims as much as they do anyone else. Chalghoumi attracted their ire by coming out strongly in favor of a ban on face-covering veils, a prohibition that is moving closer to reality. Echoing President Nicolas Sarkozy, he described the niqab as a "prison for women, a tool of sexist domination and Islamist indoctrination" that "has no place in France." Moreover, he explained:

Having French nationality means wanting to take part in society, at school, at work. But with a bit of cloth over their faces, what can these women share with us? If they want to wear the veil, they can go to a country where it's the tradition, like Saudi Arabia.

Islamist reaction to his comments was swift and fierce, with a gang of nearly a hundred men storming his Paris mosque during a meeting of an organization focused on interfaith relations:

"They started to cry 'Allah akbar' and 'God is great,'" recounted Chalghoumi. "Then they insulted me, my mosque, the Jewish community, and the [French] republic. They left after an hour and a half."

According to a member of the Conference of Imams, the mob condemned Chalghoumi as an apostate and threatened him with "liquidation, this imam of the Jews."

Chalghoumi is not the only moderate risking "liquidation." Abadirh Abdi Hussein, a Muslim rapper in Sweden, had his head slashed by attackers displeased with his outspoken opposition to al-Shabaab, which has been recruiting young men to join the jihad in Somalia. And, as IW noted in January, Majed Moughni received a death threat after organizing a demonstration by Detroit-area Muslims to denounce the attempted Christmas Day airplane bombing.

Undeterred by this atmosphere of intimidation, many other Muslims have gone on offense against radicalism in recent months. Among them:

•The Muslim Canadian Congress called on lawmakers to ban the niqab, declaring it a "political issue promoted by extremists" that "has absolutely no place in Canada."

•A plan, now canceled, by the radical group Islam4UK to march through an English town known for honoring fallen soldiers earned the very public wrath of numerous Muslims.

•The liberal Norwegian Muslim group LIM (which stands for "equality, integration, diversity" in that nation's language) challenged fellow Muslims to rally in defense of free speech after Danish cartoonist Kurt Westergaard's home was attacked.

•Minhaj-ul-Quran, a Sufi Muslim organization operating in the UK, issued a fatwa against suicide bombings, labeling them "totally un-Islamic" and "violations of human rights."

As the above examples suggest, at the core of the resurgent jihad is a conflict between an authoritarian interpretation of Islam and a more spiritual, secular interpretation. The fate of two worlds — the Western and the Islamic — will be shaped profoundly by the outcome.

Interesting links:
Daniel Pipes:
The danger within: Militant Islam in America
Militant about Islam
Islamism 2.0
Telling Friend from Foe
Fighting Militant Islam, Without Bias
 
Melanie Phillips:
London still a hub of Islamic terror
Londonistan is still the weakest link
Beware the new axis of evangelicals and Islamists
 
Islamist Watch
Phil Dickens - Dissecting political and militant Islam
Free Republic
Jihad Watch
Europe News
 
MSNBC
Israel Insider - Militant Islam plays for keeps
American Diplomacy - Problems, Problems and the Real Problems
ABC News
 
Barry Rubin: Radical Islamism - an introductory primer
Barry Rubin on The Race to Militancy
Israpundit - Barry Rubin: Turkey
MERIA - Islamism in Sudan
Global Politican - Sweden learns that appeasement doesn't pay
 
Boston.com
Newsmax.com - G Russel Evans: Militant Islam is still enemy no. 1
Examiner.com
The Local - Swedish publication in English with a range of articles on various aspects of Islamism in Sweden
Islamization Watch
 
 
Relevant articles from this blog:
The Muslim view of Islamists
Code red in Malmö
Humanity, human rights and contempt for fellow human beings
Swedish democracy falters in Malmö
Moderation through the eyes of Islamists
 
 

Code Red in Malmö

Sweden’s third-largest city is Malmö.

Malmö is ruled by a Social Democratic mayor with extremist left-wing leanings. In deference to his red political leanings, Malmö mayor Ilmar Reepalu states – publicly and on the day that the civilised world commemorates the 6 million Jews slaughtered in the Holocaust – that Swedish Jews are required to publicly display their animosity towards the Jewish state of Israel. If they don’t, they deserve what’s coming to them.

And what’s coming to them is anti-Semitic attacks, physical attacks on individual Jews, mass attacks on Jews congregating in public places, attacks on synagogues, vandalism of Jewish cemeteries and a ban on Jews playing tennis in public, if these Jews are Israelis.

In this context it ought to be mentioned that something in the region of 30 percent of Malmö’s population is Muslim. In fact, with Reepalu at the helm, Malmö has forged student-exchange links between schools in Malmö, Sweden, and that other beacon of democracy, gender equality and religious freedom, Saudi Arabia. (Link in Swedish.)

Furthermore, it needs to be pointed out that 2010 is election year in Sweden.

The mayor of Malmö, Ilmar Reepalu, his brown shirt sleeves rolled up for action, is fishing for votes. In some very murky waters indeed.

To their credit, large swathes of the Swedish media have been scathing in their condemnation of Reepalu’s overtly racist comments.

What is disturbing, however, is the politically correct disconnect that this media condemnation highlights: Ilmar Reepalu was born in Estonia, a country which during the Second World War was noted for its strong Nazi sympathies. Virtually identical statements by Swedish citizens with Islamist affiliations, however, have for years passed by without media comment.

It is a worrying discrepancy in a country that is nominally a democracy. It would appear that Sweden's direction is not determined by elections but rather by political correctness.

Ilmar Reepalu’s party leader, Social Democrat Mona Sahlin, continues to remain silent. It’s a silence that speaks volumes.

Sweden's voters have the opportunity to speak far louder in the upcoming parliamentary elections this September.

Because in Sweden, red truly signals danger.


Read also:
The Local
Caroline Glick in the Jerusalem Post
Cnaan Liphshiz
5T Jewish Times
CFCA
WJC
YNet
Pravda
Islam Online
AOL
EAJC
UJF
CBN
Le Monde


To review the situation in France, read JTA's "Islamic extremists threaten Jewish-friendly imam"

With Jihadi Islam, everyone's a loser

It seems the world is gradually accepting the need to identify problems accurately instead of baptising them with politically correct euphemisms.

The Swiss decided in a referendum to ban the construction of minarets on mosques. Many – but far from all – mosques are increasingly regarded as fertile breeding-grounds for Islamist fanatics peddling a sinister brand of anti-democratic venom.

The Egyptians have tightened control over their sovereign territory by banning foreign troublemakers such as renegade British MP George Galloway and his ilk. The rioters and their organisations have been labelled as seditious forces aiding and abetting a recognized terrorist entity, Hamas in the Gaza Strip.

Britain has outlawed a number of Islamist groups headed by British Muslims. To the mindset of the traditional British left-wing liberal movement, this is an astonishing step. Essential, but astonishing – and it shows just how firmly the realization has finally dawned on the powers that be in the UK.

In the USA, the ADL has come out swinging at CAIR for the Muslim organisation’s anti-American, anti-democratic stance. This is something that veteran Middle East analyst and commentator Daniel Pipes has been doing for some time now. So much so that US President Barack Hussein Obama is himself edging towards identifying the nature of the problem facing his country: terrorism practised by Muslims in the name of Islam. He is increasingly turning to American Muslims to clean up their own act – the spectre hanging over the US is the prospect of outlawing American Muslim organisations, which is precisely what Britain has now done.

The failed hatchet and knife attack on Danish Mohammed cartoonist Kurt Westergaard was carried out by a Somali with Danish citizenship. He was apparently regarded as a role model for successful integration. He reportedly visited Sweden a few months ago in the company of a compatriot – who subsequently blew up himself and dozens of innocent civilians in Somalia – and tried recruiting Swedish Muslims to the cause of violent jihad in the name of Islam. Thus far the Swedish authorities have kept a low profile because that is what the Swedes do best, but perhaps the truth will eventually dawn here too.

Is the West involved in an existential struggle against an aggressive Islam? The answer is that unless peaceful adherents of Islam take back their religion from the hate-mongers and violent jihadis, they are likely to be drawn into an all-encompassing battle, whether they like it or not. And if and when that happens, it will be too late to protest their innocence.

It is up to the Muslims in the West to assert themselves and seize control of their faith and their reputation. Today. Otherwise, watch for increasingly stringent impositions on various Muslim groups and increasingly widespread general anti-Muslim sentiment.

If that happens, everybody loses.

The music dies out as the West stumbles on towards its destiny

It’s OK to play music and dance in the streets to celebrate the massacre of civilians on 9/11, but illegal to play music and dance at your own wedding.
Hamas, the government of the Gaza Strip

This is no joke, and no exaggeration. Watch this video, made by a Palestinian Arab, which documents how Hamas kills a bridegroom for playing music at his own wedding.


http://www.youtube.com/watch?v=7_OGhj43GAE&feature=fvw

Hamas abuse of civilians and children as part of its racist war against the Jews is well-known, thoroughly documented – and largely ignored.

Read here to find out just how it is that Hamas terrorists are masqueraded as “civilians” – even after they are dead. The deception comes alive even after their death, in the statistics that Hamas and their willing collaborators in the West spread as part of their US- and European government-funded propaganda operations.

Richard Goldstone, in his whitewash of Hamas culpability and his publicly funded targeting of Israel’s self-defense measures, noted that there was “no evidence” that Hamas waged war against Israel from civilian areas and with its fighters dressed in civilian clothing.

Bloggers Elder of Ziyon and Solomonia beg to differ. And they have the video and other evidence to back their claims of Hamas abuse of the Geneva Conventions.

Read Augean Stables for a highly lucid comment on the subject and further video evidence of Hamas tactics.

Of course, Hamas does not only use adult civilians in its propaganda war. Here is a video clip from MEMRI that shows what passes for children’s entertainment on Hamas TV. Raw indoctrination of vulnerable minors, racism of the most brutal sort. It needs to be remembered that the Palestinian Arabs – in both the West Bank and the Gaza Strip – rely exclusively on the West for their financial well-being. Agriculture, industry and trade have zero priority, it is the West that funds the Palestinian Arab war and propaganda budget.

For a further analysis of just what Hamas is up to, to understand the racist Islamist mindset that drives this and countless similar organisations, and to understand how close the West is to committing collective suicide in the face of the Islamist onslaught, read another piece from Augean Stables.

And there’s more. Bret Stephens, renowned from his senior writing and editorial positions at highly reputable publications such as the Wall Street Journal and the Jerusalem Post, raises the question of whether the West is competent to safeguard its own civilization in a climate in which Political Correctness has replaced organized religion as the key aspiration for politicians keener to preserve their jobs in the short term than they are to protect their citizens in the long term.

While continuing to routinely ignore human rights abuses in the Arab and Muslim worlds, the West continues to do what is most convenient – kowtow to the threats issuing from the Arab and Muslim worlds and focus instead on delegitimisation and demonisation of the sole democracy in the Middle East. Israel. As many keen observers and analysts have pointed out, it's remarkably like dropping your car keys by mistake and then searching for them under the street light because that's where it's bright and most convenient to search, rather than in the pools of inky darkness in between - where you actually dropped them.

Turning a blind eye to Islamist aggression has become such second nature in the West that few question where we are headed. Fewer still recognize that this is a problem. One of the exceptions to the rule showed itself in Der Spiegel where an editorial by Henryk M Broder pointed out with the utmost clarity that the West is indeed choked by fear. Spiegel also has another highly interesting article entitled “Fears of Eurabia: How Much Allah Can The Old Continent Bear?” Well worth a read for its cool, objective analysis.

The question that begs an answer, of course, is whether the politicians will ever wake up to the occasional clarion calls being sounded by the media. Or whether they will continue to insist that we do not have a problem with any given religion, just with certain nationalities.

In the wake of the attempted terror attack on the civilian airliner in Detroit last Christmas, President Barack Hussein Obama has announced restrictive travel measures for 14 nations.

All are Muslim nations.

But he continues to deny that the US faces a Muslim or Islamist threat.

Either his eyesight is failing, or his intelligence is. And I mean his intelligence, not his intelligence agencies.

They’re never given the chance to do their job. Political Correctness has higher priority than national well-being.

Of course, Obama isn't the only politican suffering from SES - Selective Eyesigt Syndrome. Has-been US President Jimmy Carter has made a name for himself - particularly in the Arab world - for his constant baracking of the world's sole Jewish state. Now he has apologised for hurting the feelings of Israelis and Jews worldwide, apparently in the belief that his scant apology buys him sufficient breathing-space to continue his attacks on the Jewish state. While at the same time continuing to ignore the legion human rights abuses throughout the Arab and Muslim worlds. Read what CAMERA writes in its response to Jimmy Carter.


Read also:
Daniel Pipes: Security Theater Now Playing At Your Airport
Barry Rubin: The Suicidal Rules of Arab Political Debate

Musiken tystnar medan vi leds till vårt öde

Det är OK att spela musik och dansa på gatorna för att fira 9/11, men olagligt att spela musik och dansa på ditt eget bröllop.
Hamasregeringen på Gazaremsan

Inget skämt, och ingen överdrift. Titta på denna videofilm, som gjordes av en palestinsk arab, och som visar hur Hamas dödar en brudgum för att det spelades musik på hans bröllop.



http://www.youtube.com/watch?v=7_OGhj43GAE&feature=fvw

Hamas övergrepp mot civila vuxna och barn som del i sitt rasistiska krig mot judarna är välkänt, väldokumenterat – och mer eller mindre ignorerat.

Läs här hur Hamasterrorister maskeras som ”civila” – även efter det att de dödats. Lögnen blir levande även efter att de är döda genom den statistik som Hamas och deras villiga kollaboratörer i väst sprider som del av den amerikanskt- och europeiskt-finansierade propagandaverksamheten – finansierade inte minst genom våra svenska skattemedel.

Richard Goldstone, som gjorde enorma ansträngningar för att friskriva Hamas allt ansvar och som använde skattepengar för att rikta kritik mot Israels självförsvar, sade att det inte finns “något bevis” för att Hamas strider mot Israel från civila områden, ej heller att Hamasterrorister strider klädda i civil mundering.

Bloggarna Elder of Ziyon samt Solomonia vet annorlunda. Och de har video- och annat bevis för att Hamas fullständigt ignorerar Genèvekonventionerna.

Läs Augean Stables för en kristallklar kommentar i ämnet samt för att se mer videobevis för Hamas taktik.

Självklart använder Hamas inte enbart vuxna civila i sin propagandakrigsföring. Här ser ni en videofilm från MEMRI som visar vad Hamas anser är bra barn-TV, den visades i den palestinska regeringens statliga TV-kanal. Rå indoktrinering av sårbara minderåriga, rasism av den brutalaste sorten. I detta sammanhang bör man ha komma ihåg att de palestinska araberna – såväl på Västbanken som i Gazaremsan – helt och hållet förlitar sig på Väst för sina pengar. Jordbruk, industri och handel har noll prioritet, istället är det Väst som finansierar det palestinsk-arabiska kriget och propagandabudgeten.

För en djupare analys av vad Hamas håller på med, för att förstå de rasistiska islamistiska tankegångar som driver denna samt otaliga liknande organisationer, och för att förstå hur nära Västvärlden är till att begå kollektivt självmord på grund av den islamistiska anstormningen, läs en till artikel på bloggen Augean Stables.

Och mer finns det dessutom. Bret Stephens, känd från både Wall Street Journal och Jerusalem Post, ställer frågan om Västvärlden är kompetent nog att skydda sin egen civilisation i ett klimat där Politisk Korrekthet har ersatt organiserad religion som den viktigaste måttstocken bland politiker. Politiker som är mer entusiastiska över att behålla sina välbetalda jobb i det korta perspektivet än att skydda sina medborgare i det längre perspektivet.

Medan man fortsätter att konsekvent ignorera brott mot de mänskliga rättigheterna i arabvärlden och den muslimska världen, fortsätter Västvärlden att göra det som är bekvämast – svansa för de många och allvarliga hoten från arabvärlden och den muslimska världen och helt och hållet fokusera på delegitimisering och demonisering av Mellanösterns enda demokrati – Israel.

Att blunda för islamisternas aggression har blivit så vanlig i väst att få här ifrågasätter vart vi är på väg. Ännu färre inser att detta förhållande är problematiskt. Ett av undantagen i medievärlden visades i Der Spiegel där en ledarartikel skriven av Henryk M Broder klargjorde med all önskvärd tydlighet att Västvärlden har paralyserats genom rädsla. Tidningen hade även ytterligare en mycket intressant artikel med titeln (översatt till svenska) ”Rädsla för Eurabia: Hur mycket Allah kan den gamla kontinenten tåla?” Oerhört intressant läsning, inte minst för dess lugna, objektiva analys.

Frågan som kräver ett svar, förstås, är om politikerna någonsin kommer att vakna till mediernas tilltagande larmsignaler. Eller om de kommer att fortsätta att vidhålla att vi inte alls har något problem med någon enstaka religion, utan endast med vissa nationaliteter.

I spåret av den misslyckade terrorbombningen av flygplanet i Detroit nu i julas har President Barack Hussein Obama aviserat reserestriktioner till USA för medborgare från 14 nationer.

Samtliga är muslimska nationer.

Men han fortsätter att förneka att USA har att göra med ett muslimskt eller islamistiskt hot.

Antingen har han problem med ögonen, eller med intelligensen.

Han är förstås inte ensam om det. Den tidigare amerikanska presidenten Jimmy Carter har gjort sig ett namn (bejublat i arabvärlden) för sina konstanta påhopp på den judiska staten. Nu säger han att han ber om ursäkt för att ha sårat israelernas och judarnas känslor och tror att dessa ord ger honom frihet att fortsätta sina angrepp på Israel – samtidigt som han fortsätter att ignorera de förödande brotten mot de mänskliga rättigheterna i hela den muslimska världen. Läs vad organisationen CAMERA skriver som svar.


Läs också:
Daniel Pipes: Security Theater Now Playing At Your Airport
Barry Rubin: The Suicidal Rules of Arab Political Debate

The Swedish Foreign Minister's Crusade Against Israel

Courtesy GraphJam:
http://graphjam.com/upcoming/?pid=14741

165 murdered and more than 550 maimed in the space of a few hours.

That was the result of yesterday’s Islamist attacks on Muslims in Iraq and Pakistan.

In Iran, meanwhile, the nation was in virtual lockdown as the Islamist regime there clamped down on Muslims demanding democracy and the right to free speech.

Total silence from the rotating EU presidency, currently in the hands of Sweden. Yesterday you could read here (EU Buys Swedish Votes) a detailed account of how the Swedish Foreign Minister and his cohorts set their priorities.

Here’s some more information to add to the Carl Bildt profile: radical Swedish fringe movement Palestinagruppen is an extremist pro-Palestinian group with links to various terrorist organizations. It proudly claims in its annual report (link to the Swedish text here) that “When the new government took over we lobbied Foreign Minister Carl Bildt in a variety of ways, for instance through letters in which we asked him what actions he intended to take, and also through the media where we reminded him of the dedication he had previously shown to Palestine, recalling the demands taken on board at the Palestinagrupperna Congress in 2006. We received a detailed and exhaustive response in which he emphasised that he agrees with Palestinagrupperna on every score.”

Palestinagrupperna has a membership of about 800 people. But it has an annual budget of 40 million Swedish kronor. That’s almost 6 million US dollars. Of that, 38 million kronor (about 5.5 million USD) comes in the form of various grants from the Swedish state. That’s a lot of state funding for foreign policy lobbying through unorthodox, unethical, some might even say illicit, means.

And this parallel foreign-policy organisation – an unofficial department manned by 814 staffers on no official Foreign Policy payroll yet wielding political clout way beyond its numbers, verifies that Swedish Foreign Minister Carl Bildt “agrees with Palestinagrupperna on every score”.

But don’t take this shady quasi-Foreign Office department’s word for it. The figures – all 40 million of them – speak loud and clear.

The Swedish state is financing the subversion of a sovereign nation, Israel. It is doing so via a variety of means, both semi-legitimate such as through Palestinagrupperna, and officially via its Foreign Minister in the EU forum and elsewhere.

At a time when the Swedish economy is staggering, flagship carmaker Saab is being dismantled at a cost of thousands jobs and Volvo is on the verge of being sold off to China, the Swedish state coffers are being plundered to fund the delegitimisation of another member-state of the UN.

Officially. With state sanction. With the blessing of Prime Minister Fredrik Reinfeldt, the obsessive persistence of Foreign Minister Carl Bildt and the collaboration of the State Bank, whose funds are being diverted from Swedish hospitals, schools, job-creation schemes and climate-enhancing infrastructure to fund the most intransigent and most corrupt recipients of aid the world has ever seen.

Some final statistics: The USA is the largest single contributor of funds to Palestinian Arab welfare. US contributions total in the region of 100 million dollars a year. The population of the USA is about 305 million souls. Sweden, the second largest contributor to the Palestinian Arabs, has a population of just 9 million, but donates about 40 million dollars.

The Palestinians have responded to Israel’s construction freeze in Judea and Samaria, also known as the West Bank, in exactly the same way that they responded to Israel’s withdrawal from the Gaza Strip.

By ignoring it.

Sweden, meantime, keeps diverting much-needed finances from its own population to fund continued Palestinian Arab intransigence.

That’s how important it is to Sweden’s political elite to keep the flames of anti-Israel hatred and anti-Semitic indoctrination burning.

Long-suffering Swedes are being forced to finance their politicians’ private obsession.

While Carl Bildt busies himself castigating and undermining Israel, the victim of Islamist terror, while at the same time aiding and abetting the Palestinian Authority and Hamas, regimes that enshrine terror, most recently today, he may want to pause long enough to do this pop quiz and determine just how justified he is in forcibly diverting tax kronor from his own country and giving them to regimes that cannot spell "compromise", "honesty", "history" or "ethics".

Courtesy Yaakov Kirschen, Dry Bones:

http://www.drybonesproject.com/blog/D09524_1.gif

The New Republic

Washington Post

Washington Post

Muslim Against Sharia

Haaretz,

EU buys Swedish votes

Swedish Foreign Minister Carl Bildt is using the EU to buy votes in Sweden’s 2010 elections.

Over a hundred people are blown to bits in a series of Islamist attacks throughout Pakistan.

Over a hundred people are blown to bits in a series of Islamist attacks in Iraq.

Several dozen are blown to bits in a range of Islamist attacks in Afghanistan.

That’s just this week.

And it’s only Tuesday lunchtime.

The Palestinian Authority refuses to allow H1N1 vaccine into Gaza because it refuses to legitimise the Islamist Hamas regime in the Gaza Strip.

In several cities throughout Sweden, several hundred vehicles have been set alight by “disaffected” youths of what is euphemistically known as “Middle East origin” in what the youngsters themselves term their Swedish intifada. Here's what Swedish Radio, Tundra Tabloids and English-language Swedish daily The Local (here, here and here) have to say on the subject.

Sweden’s government-funded aid agency SIDA is under investigation for fraud following years of massive funding of various Palestinian, Islamist and other “charities”, including some engaged in terrorism and racist indoctrination. SIDA is currently being audited for gross overspending of its budget.

But Swedish Foreign Minister Carl Bildt is way too busy to deal with any of this. He’s busy using the 27-member EU forum to push through his pet project: in the very year that marks the 20th anniversary of the reunification of Berlin, Bildt is pushing the EU to adopt a resolution demanding the partition of Jerusalem. One part will become what he does not recognise as the capital of the Jewish state of Israel, while the other part will be forcibly converted into the recognised capital of the ethnically cleansed state of Palestine. Ethnically cleansed of Jews, that is, along the lines demanded and already achieved in Gaza. As Bildt doubtless knows, about 20 percent of the population of the Jewish state of Israel is made up of Arabs. He is perfectly happy with the glaring inconsistencies.

Carl Bildt simply does not dwell on such niceties. He has other things on his mind. Elections will be held in his country in less than a year. With his party’s popularity not so much flagging as sagging, he needs a miracle to stay in power and continue strapping on his nosebag with the weaker-minded see-no-Islamists people currently heading some of Europe’s nations.

With something like half a million Muslims living in Sweden – but fewer than 18,000 Jews – he needs to work an electoral miracle. Hence his Jerusalem obsession. It’s a guaranteed vote-clincher.

With every new sign of weakness and uncertainty, Islamism storms ahead. But don’t take my word for it, watch the following film featuring a former Islamist extremist. His message in a nutshell: Don’t back down. Maintain your humanity and do whatever you need to preserve your civilised norms as a modern society but don’t ever back down or offer concessions in the face of Islamist aggression – you’ll only pay the price later.


Dr. Hamid Tawfik, a Muslim and a former terrorist found himself unable to continue the path of violent jihadist Islamism after he realised he was being turned into the brainwashed victim of radical Islamism.

The Swedish Foreign Minister doesn’t have time to listen to such advice. He’s too busy to notice that Islamist Abdirisak Waberi has been nominated for parliament in Bildt’s own party, the Conservatives. Mr Waberi is renowned for stating, among other things, that men should be permitted to have four wives, that men should be allowed to hit their wives, that men are intrinsically superior to women, and that Islam is the only way to lead a good life. Bildt is strangely quiet on this score.

Carl Bildt doesn’t even have time to read the reports of hundreds of people slaughtered and maimed by Islamists in their wars against other Islamists. He probably won’t want to be reminded that 3 million Muslims were killed in the internecine fighting between what was then Muslim West Pakistan and Muslim East Pakistan, today Muslim Bangladesh. Another 10 million Muslims were uprooted and displaced, most seeking refuge in neighbouring India. That pattern is being repeated at the time of writing in countless Islamist hotspots throughout Muslim Africa and the Middle East. And that’s before one even mentions the violent Islamist resurgence in the Philippines.

Carl Bildt is just too busy to see any of this.

He’s busy forcing Jews to pay for his electoral victory.

And yes, it’s intended to be “his” electoral victory. Fredrik Reinfeldt may nominally be the Prime Minister of Sweden, but it is the overactive Carl Bildt who sets the agenda and does as he wants.

And what he wants bears an uncanny resemblance to what Hamas, Hizbollah and Iran want.

Who knows, perhaps he’s angling to become the first Palestinian Foreign Minister?

The Muslim View of Islamists

London has undergone a radical change over the past decade or so. From having been a lively multicultural city it has been transformed into a huge Islamist ghetto.

Not my words – as a Jew I might be considered insufficiently objective. The words came just last week from two Pakistanis living in London for several decades. Two highly devout Pakistani Muslims who pray five times a day, who are firmly anchored in both their Muslim religion and their Pakistani ethnicity, but who see themselves as a natural and integrated part of modern British society. I’ve known them all my life.

One of them returned to London after spending about ten years in the USA. A devout Muslim herself, she says that the transformation of London is appalling. The USA – “The land of the free” where personal freedom including freedom of religion is guaranteed in the constitution – is witnessing no such explosion of aggressive Islamism as is seen daily on the streets of London. She maintains that nowhere in Islam does it say that women have to wear a veil, nikab or burka, that it is only backward men with a primitive and obsessive control need who are forcing through this deviant interpretation of Islam.

She says that many Muslims are being increasingly ostracised in their own mosques in London as these establishments are increasingly taken over by aggressive, fanatical extremists clothed in the imam’s and/or the teacher’s role. She is adamant that the very thought of killing other people in the name of Islam is an insult to her religion, and that killing other Muslims while they are praying in their mosques is an aberration and a sin that only sick minds far removed from the teachings of Islam could nurture.

See here a short film in which Lebanese analyst Brigitte Gabriel speaks about how Islamism has destroyed the most flourishing country in the Arab Middle East.



She reflected over the Islamists’ many bombings of schools in Afghanistan, mosques in Pakistan, hospitals in Somalia, markets in Iraq, hotels in India, polling stations in the Philippines, trains in Spain, the Tube metro system in London, England. She talked about the terrible fire late one night in a girls’ boarding school in Saudi Arabia in which many of the students burned alive because they were not permitted to leave the building without sufficiently “modest attire” – they had run screaming from their beds as the building burst into flames but were driven back inside by the Islamic country’s baton-wielding “vice police” because it was unseemly for women to be seen in public without head-scarves. 15 schoolgirls died in the inferno.

She talked about her husband, who passed away recently. He too was a Muslim Pakistani, who at a large dinner with family and friends took issue with the openly voiced sentiment that the 9/11 attacks in the USA were the work of “the Jews” and that it was “part of the American Jewish mafia’s aim of strengthening its grip on the White House and on US foreign policy”. He expressed his outrage, asking how the guests, as Muslims and Pakistanis and thus a minority in Britain, could voice such racist allegations despite evidence showing the hand of Islamism in the attacks. He asked how they as Muslims and Pakistanis would feel if they heard that the general opinion was that all Muslims were terrorists and racists whose sole aim was to gather power through mass-murder. Would they not feel unfairly treated, victimized? He asked how they as Muslims and Pakistanis could demand the respect and acceptance of others abroad, when they themselves regarded other minorities in this insulting way.

She talked about her years in Saudi Arabia, where many destitute Muslims from poor countries such as Bangladesh and India are held by rich Saudis as indentured slaves. They are beaten, robbed and raped. They are promised a salary but upon arrival their passports are confiscated by their masters and the wages they get are at best half what they were promised. Sometimes they are not paid for years at a time. And when they are paid, they are required to spend their wages in the shop located within the walled compound which makes up the housing complex. The shop is owned by the Saudis who live in the complex … a hermetically sealed economy and a hermetically sealed lifestyle.

This in the country that claims to guard the two holiest sites in Islam, in Mecca and Medina. During the annual Hajj pilgrimage in Mecca, prices of accommodation and food quadruple, and the McDonalds and Kentucky Fried Chicken fast-food joints incongruously located right beside the holiest of holies in Islam, the Masjid al-Haram mosque, do a roaring trade among often destitute Muslims on pilgrimage from desperately poor Muslim states. Pakistanis who have worked in Saudi Arabia are unanimous in their opinion that Saudi Arabia is the most godless country in the Muslim world.

See here a short film in which Syrian analyst Wafa Sultan describes Islamism.



Interestingly, many devout but politically moderate Muslims in London constantly refer to “them and us”. By “them” they are not referring to native Britons but to Islamists.


Islamism is a growing European problem. Islamism is an aggressive political movement that has learned that the best protection for its social sabotage and political subversion is to wear the mantle of religion. This renders the movement and its actions untouchable – nobody wishes to be regarded as racist or “Islamophobic”.


In fact, the word “Islamophobia” is regarded by many Muslim Pakistanis as being the biggest threat to acceptance, integration, seamless multiculturalism. The threat of being accused of “Islamophobia” prevents politicians from taking decisions that everyone understands are needed. But nobody wants to be the first to commit political suicide or draw the wrath of an aggressive Islamism that often takes the form of unspeakable violence. The threats are all too tangible. Theo van Gogh is a perfect example. The BBC gives the facts surrounding his death at the hands of an Islamist. For more background on why he was murdered in the name of Islamism, read the following and watch the film "Submission" which sparked it all off. Aayan Hirsi Ali is another example of the threats facing those who speak against Islamism. Unlike van Gogh, she has thus far managed to stay alive.


So the British continue fumbling in the dark, staggering ever closer to the brink while waiting for someone with moral courage to do the needful.


The problem, we are repeatedly told, is not Muslims, it is Islamists. Fanatics with an extreme political ideology strategically clad in a few Muslim symbols while at the same time trampling other fundamental Muslim beliefs – such as respect for the sanctity of life. The problem, however, is that Muslims by and large do not speak out against Islamists. If Britain’s Islamists are in fact speaking on behalf of all British Muslims, well and good, that is a situation that can be addressed. If they are not, and few Muslim voices of protest are heard, it is scarcely unreasonable to find that all Muslims are increasingly being held to account for the actions of the aggressive and vociferous few. It’s a lose-lose situation.


There is a saying that when racism rears its ugly head, its first victims are usually the Jews, but it seldom ends with the Jews.


The same goes for Islamism: its first victims are other Muslims – political dissidents, believers in a different branch of Islam (Shi’a, Sunni, Ahmadiya), the educated, pragmatists, women. Most of all women.


But the end game is not domination of other Muslims. The end game is world domination. The Caliphate – the global Muslim empire. The BBC has an interesting article on the concept of the Caliphate in modern times. Other sources can be found including leading Middle East analyst Daniel Pipes.


Whether that empire is controlled from Teheran or Riyadh is a totally irrelevant issue.


For the moment.


Here in Sweden, meanwhile, the political leadership is so blinded to the dangers – even the existence – of Islamism, that Swedish Foreign Minister Carl Bildt is ramping up his attacks on the Jewish State. Read about his war against Israel, the sole bulwark against Islamisation in the Middle East, here, here and here.


His latest move: coerce the 27-member European Union, already a marginalised organisation renowned for funding Islamist intransigence in the Middle East, to declare East Jerusalem as the capital of a forthcoming Palestinian state. One problem: Carl Bildt makes no mention of any part of Jerusalem as the capital of the Jewish state of Israel.

This forthcoming state of Palestine is intended to be ethnically cleansed of all Jews, along the same lines as Gaza, where not a single Jew remains. With, of course, the exception of Gilad Schalit, who was kidnapped from Israel as a teenager and has been held in an underground hole for more than three years, used as a bargaining chip for the release of Palestinian Arab mass-murderers. Yaakov Kirschen, the renowned Israeli cartoonist, runs a cartoon called “Dry Bones”. He sums up the Carl Bildt malaise perfectly:

(Courtesy Yaakov Kirschen, Dry Bones: http://drybonesblog.blogspot.com/2009/12/swedish-meatballs.html

Thirty years ago, Sweden barely had any Muslims. Today they number almost half a million – out of a total population of 9 million. While many, perhaps most, are not Islamists and have indeed fled the excesses of Islamism in their home countries, the situation here is remarkably similar to that in Britain – the vast majority of Muslims remain a silent majority. Accordingly all Muslims are being tarred with the same brush since the only Muslim voices being heard (with a few notable exceptions) are those of the extremist fanatical Islamists, claiming to represent all their co-religionists.

The situation here has gotten so bad and Islamist sympathies are now so widespread that investigations have finally been ordered into the way Swedish tax revenues are being used to fund Islamist propaganda and the Islamist agenda. An audit is finally under way at the time of writing.

References:

The Independent, Daniel Pipes on Islamism, DP 2, DP 3, DP 4, DP 5, Professor Barry Rubin Meria 1, Meria 2, Meria 3, Rubin Gloria Prism homepage, Prism 2, Tundra Tabloids on Islamism in Finland

Melanie Phillips "Londonistan", Melanie Phillips 2, 3, Melanie Phillips on YouTube: "Jihad on Campus"

Ilya Meyer: The View from Sweden, Tensions in Swedish Society, An Illiterate Foreign Minister?, Where is Radical Islam Heading?, Moderation Through the Eyes of Islamists, Is Sweden Anti-Semitic?, Abuse of Swedish Tax Revenues, Church of Sweden Crusade Against the Jewish State

Muslimers perspektiv på islamism

London har totalt förändrats under de senaste 10-20 åren. Från att ha varit en trevligt multikulturell stad med inslag från hela världen – både turister och bofasta – har staden omvandlats till ett stort islamistiskt ghetto.

Orden är inte mina – jag är jude och kanske betraktas som part i målet. Orden yttrades förra veckan av två pakistanier bosatta i London sedan 40 år tillbaka. Två strängt religiösa pakistanier som ber fem gånger om dagen, som är fast förankrade i sin muslimska religion men som ser sig lika självklart som britter. Två strängt religiösa muslimska pakistanier som jag har känt hela mitt liv.

En av dem kom tillbaka till London efter ungefär 10 år i USA. Hon säger att skillnaden i London under dessa 10 år är ofattbara. USA – ”The land of the free” där personlig frihet inklusive religions- och politisk frihet är garanterad i grundlagen – ser ändå ingen sådan explosion av aggressiv islamism som man ser i London. Hon säger att ingenstans i islam står det att kvinnor måste bära slöja, niqab eller burqa, att det är bara bakåtsträvande män med ett primitivt kontrollbehov som tvingar fram denna avart inom islam.

Hon säger att många muslimer känner sig allt mer främmande i sina egna moskéer i London i takt med att de övertas av aggressiva, fanatiska extremister iklädd imamens och/eller lärarens roll. Hon slår fast att bara tanken på att döda andra människor i islams namn är en skymf mot religionen, och att döda andra muslimer i sina moskéer är så långt ifrån islams tankar och mål man kan komma.

Se här en kort videofilm där libanesiskan Brigitte Gabriel talar om hur islamism har förstört det mest blomstrande landet i arabvärlden.



Hon reflekterade över islamisternas många bombningar mot skolor i Afghanistan, moskéer i Pakistan, sjukhus i Somalia, marknader i Irak, hotell i Indien, vallokaler på Filippinerna, tåg i Spanien, tunnelbanan i England. Hon pratade om den fruktansvärda eldsvådan en sen natt i en flickinternatskola i Saudiarabien där många flickor brände inne eftersom de inte fick rädda sig ut på gatan utan slogs med batong av den manliga ”sedlighetspolisen” och tvingades tillbaka in i den brinnande byggnaden för att de inte var ”sedesamt klädda” (de hade rusat ifrån den övertända byggnaden utan huvudsjal). 15 skolflickor dog.

Hon pratade om sin avlidne man, också from muslimsk pakistanier, som sade ifrån på skarpen vid en stor middag med familj och vänner då samtalet kom till elfte septemberattackerna i USA och många runt bordet sade att dådet utförts av ”judarna” och att det var en del av den ”amerikanska judiska maffians mål att befästa sitt styre i Vita Huset och styra USAs utrikespolitik” . Hennes man blev rasande och frågade de andra gästerna hur de kunde tro något sådant när ändå alla bevis pekade på islamisters hand i attackerna. Han frågade hur de som muslimer och pakistanier skulle ha känt om de fick höra att den allmänna opinionen var att alla muslimer, oavsett politisk eller annan övertygelse, ansågs vara terrorister och rasister som är ute efter att skaffa makt genom massmord. Skulle de inte känna sig utpekade, hånade, rädda, orättvist behandlade? Han frågade hur de som muslimer och pakistanier kunde kräva omvärldens respekt och acceptans när de var minoriteter utomlands, om de själva behandlade andra minoriteter på detta förnedrande sätt.

Det hela slutade med att hon och hennes man lämnade middagen tidigt och har sedan dess inte pratat med de övriga gästerna – släktingarna inkluderade.

Hon pratade om sina år i Saudiarabien, där många fattiga muslimer från länder som Bangladesh och Indien hålls som slavar av rika saudier. De blir slagna, bestulna, våldtagna. De utlovas en lön, men vid ankomst beslagtas deras pass av husbonden och lönen blir bara en tredjedel av den utlovade – i de fall lönen alls betalas ut. De pengar som betalas ut måste ändå spenderas i den lokala affären i bostadskomplexet där familjen bor – och affären samägs av de rika saudierna som bor i komplexet. Ett helt slutet system med andra ord. Slavkvinnorna våldtas rutinmässigt, männen slås.

Detta i det land som anser sig vakta över de två viktigaste muslimska helgedomarna, i Mecka och Medina. Under den årliga Hajj (pilgrimsfärden) i Mecka fyrdubblas priserna, och de McDonalds- och Kentucky Fried Chicken restauranger som ligger alldeles intill den heligaste av heliga platser i islam, Masjid al-Haram-moskéen, gör stora affärer dygnet runt. Pakistanier som har arbetat i Saudiarabien säger med en röst att det är det mest ogudaktiga landet i hela den muslimska världen.

Se här en kort videofilm med syriska Wafa Sultan där hon beskriver islamism.



Intressant nog pratar många djupt troende men politiskt moderata muslimer i London om ”de och vi”. Med ”de” åsyftas inte den inhemska brittiska befolkningen, utan islamisterna. Det här är muslimer, ofta pakistanier, som har en stark förankring i både sin muslimska religion och sin pakistanska härkomst, men som ser inget som helst motsatsförhållande mellan dessa och sin brittiska identitet.

Islamism är ett växande europeiskt problem. Islamismen är en aggressiv politisk rörelse som har lärt sig att bästa skyddet för sin saboterande, smygundergrävande strategi är att klä det politiska arbetet i religionens förtecken – då blir det per automatik fullständigt skyddat: ingen vill bli anklagad för att vara rasist eller ”islamofob”.

Just ordet ”islamofobi” anser många brittiska muslimska pakistanier vara det största hotet mot acceptans, integration, smidig multikulturalism. ”Islamofobi” förhindrar politiker från att fatta beslut som alla vet behövs, men som ingen vill vara först med att yttra – ingen politiker vill begå självmord, vare sig politiskt eller bokstavligt. Hoten är alldeles för reella.

Därför famlar britterna fortfarande i blindo, stapplande allt närmare sin undergång i väntan på att någon annan ska ha civilkurage nog att ta första steget.

Problemet är inte muslimer. Problemet är islamister. Fanatiker med en extremistisk politisk ideologi klädd i vissa muslimska seder men som samtidigt krossar många andra muslimska seder – såsom respekt för livet.

Man brukar säga att när rasismen visar sitt fula tryne så börjar det vanligtvis med judarna men att det slutar sällan med dem.

Likadant med islamismen: dess första offer är andra muslimer – oliktänkande, pragmatiker, utbildade, kvinnor. Framför allt kvinnor.

Men slutmålet är inte andra muslimer. Slutmålet är världsherravälde. Kalifatet – det stora muslimska imperiet.

Om det sedan styrs från Iran eller Saudiarabien är en helt ovidkommande fråga.

För tillfället.


För att få ett färskt perspektiv om islamism ur svensk synvinkel, titta på följande
dokumentärfilm från SVT med titel "Slaget om muslimerna".



På svenska:
Sapere Aude 1, 2, 3, Israel i Sverige, FiM 1, 2, JiM, SI Info 1, 2, 3, MXp 1, 2, IlyaMeyer 1, 2, IM på Newsmill 3, Politiskt Inkorrekt, Fredrik Ekelund på Newsmill,

In English:
Aayan Hirsi Ali i Washington Post, The Independent, Daniel Pipes om Islamism, DP 2, DP 3, DP 4, DP 5, Barry Rubin Meria 1, Meria 2, Meria 3, Rubin Gloria Prism homepage, Prism 2

Ett Sverige i förvandling

Förvandlingsprocessen avgörs den 13 september 2010.

Om några månader går Sverige till nyval. I en tid då massarbetslöshet hamnar farligt nära 1920-talets ekonomiska och sociala djupdykningar, är det av intresse att ta ett steg tillbaka och begrunda vilka problem som ligger de politiska partier varmast om hjärtat. Vilka värderingar partierna och deras kandidater står för, helt enkelt.

Nyligen valdes Jasenko Selimovic in som andranamn på Folkpartiet-Göteborgs riksdagslista. Selimovic har ofta uttryckt sig öppet rasistiskt. Eller vad sägs om följande stycke där han gottar sig i de värsta antisemitiska uttrycken som någonsin ekat genom seklerna: ”Sex judar. En är innerligt trött på Förintelsen. En annan på Israel. En tredje har förgiftade barn. Medan en fjärde skiter blankt i Kosher. En femte älskar att tjäna pengar. Och en sjätte kan inte komma över att hans oomskurna snopp är fulare än pappans. Judarna är nakna.” (Sex nakna judar)

På Radioteatern, där Selimovic är chef och ansvarig utgivare, stod han nyligen bakom pjäsen ”Mellan detta andetag och dig”, en antisemitisk upprepning av gamla pogrominspirerande påståenden om judar som dödar icke-judar av religiösa och/eller penninghungrande skäl. Läs SvD, SI-Info samt Rogntudjuu för att få en bred uppfattning om hur rumsrent öppet uttryckta antisemitiska åsikter numera har blivit i det nya Sverige.

Folkpartiet är långt ifrån det enda partiet med högst tvivelaktiga kandidater på sin riksdagslista. Moderaternas Abdirisak Waberi i Göteborg anser att ”man kan ha fyra fruar. Mannen är den starke som bestämmer i familjen. Man och kvinna har olika roller i livet. Om en kvinna är otrogen får hennes man slå henne. Men bara först efter att han pratat med henne och slutat ha sex med henne.” Våld och sex som verktyg för att lära det lägre stående könet vem som bestämmer – av tystnaden hos Moderaterna kan man tyda att partiet antingen håller med dessa åsikter, eller att man under inga omständigheter vill kritisera en människa – alldeles oavsett vidrighetsgraden på dess åsikter – om vederbörande är muslim. Läs till exempel i Göteborgs-Posten och hos RFSU i ämnet.

Centerpartiet deltar också i tävlingen. Ettan på Malmölistan och aktiv inom Palestinska föreningen, Bassem Nasr, bjöd in Hamas till sin stad samtidigt som Hamas mördade 9 civila judar och lemlästade ytterligare 50 i Tel Aviv år 2006. Sydsvenskan tog upp ämnet i sin ledare. Artikeln påpekade att samtidigt som nästan en halv miljon skattekronor skänktes till Nasrs Palestinska förening användes detta tillskott till att finansiera Hamas besök till Sverige under det att Hamas av hela EU samt USA deklarerats som terrororganisation.

Andra har också kommenterat det smaklösa i att en potentiell riksdagspolitiker är aktiv medhjälpare till att terrororganisationer med ett tydligt antisemitiskt program blir rumsrena i det nya Sverige, här och här.

Kristdemokraterna då? Där också finns en rabiat besatthet med judar bland vissa kandidater. KDs Rabih Ballout ifrågasätter om judar verkligen förföljdes i nazityskland. Det är synd att min egen svärmor inte längre är vid liv – hon överlevde flera års gästfrihet i nazitysklands trevliga semesteranläggningar i Auschwitz och Ravensbruck. När hon vid 23 års ålder anlände till Sverige med de Vita Bussarna vägde hon mindre än en 11-åring.

Är det då enbart de borgerliga partiernas kandidater som är så upptagna med judar och Israel? Ingalunda. Socialdemokraternas Mona Sahlin ser det som sin huvuduppgift att gå i demonstrationståg där Hamas- och Hizbollahflaggor vajar, hon talar om för svenska folket i TV-programmet Agenda att antisemitism inte existerar i Sverige, i all synnerhet inte muslimsk antisemitism. Detta gör hon i samma program där Agenda just visat ett 20 minuter långt reportage om en ung judisk pojke i Göteborg som flera gånger blivit attackerad för att han bär en ”Magen David” – Davidsstjärna – runt halsen, precis som kristna bär ett kors eller muslimska damer bär symboler på sin religion i form av en schal/hijab/burqa, eller sikher bär turban och så vidare. Pojkens attackerare var alltid unga killar med rötter i arabvärlden, och de var alltid noga med att poängtera att de hatade judar. Trots polisjournaler och TV-reportage nekade Mona Sahlin att det fanns något som helst bevis för antisemitism i Sverige.

Miljöpartiets Per Gahrton ska man bara inta tala om. Här kommer en förgrundsfigur för Miljöpartiet som sällan yttrar sig om miljön men som istället använder sin offentliga ställning till att stödja Palestinagrupperna i Sverige, ett slags halvofficiell subvention för hans privata hobby – besatthet med den judiska staten.

Extremisten Mohammed Omar bildar ett antisionistiskt parti – i Sverige! – med enbart antisionism och antisemitism på partiets dagordning. Han gör det i skön förening med vänsterradikaler, högerradikaler och islamister. Ju färre ord man slösar på denna avart i svensk politik desto bättre, men faktum är att han och hans kollaboratörer finns i allra högsta grad och de siktar på riksdagen.

Vänsterpartiets Lars Ohly klär sig glatt i en keffiyeh där hela området mellan Medelhavet och Jordanfloden – det vill säga hela Israel samt hela det tilltänkta Palestina – visas som ”Palestina”. Inget märkvärdigt i och för sig, för precis samma ståndpunkt finns i Hamas programförklaring – ett ”Storpalestina” etniskt rensat från varenda jude.

Ett klädesplagg som visar att Israel har suddats ut och ersatts av ett arabiskt "Storpalestina" anses vara lämplig klädstil hos företrädare för ett riksdagsparti. Inte 1939 utan 2009.

Intressant i sammanhanget är att alla stora partier är rörande överens om att frysa ut, utesluta, ignorera och på alla möjliga sätt åsidosätta Sverigedemokraterna. SD i likhet med Mohammed Omars parti tycks ha en mycket begränsad dagordning. Den går ut på att bekämpa invandring och invandrare. SD vill återskapa något som för länge sedan har försvunnit – ett helvitt Sverige – medan riksdagskandidater som Moderaten Abdirisak Waberi vill nyskapa ett Sverige som är minst lika främmande – ett Sverige med ett förnedrande människosyn, samtidigt som Mohammed Omar vill omvandla Sverige till Europas antisemitiska spjutspets. Stormtruppens ränder går tydligen inte ur.

UNRWA, en FN-organisation, ska ta hand om ursprungliga 700 000, idag ca 3,5 miljoner, palestinska araber (denna femfaldiga ökning kallas av svenska politiker in spe som Mohammed Omar, Ali Esbati och Ammar Maqboul för den judiska statens ”massaker”, ”etnisk rensning” och ”utrotning” av palestinierna). Denna UNRWA får en budget som är lika stor som FNs andra flyktingorgan, UNHCR, som dock ska ta hand om nästan tio gånger fler flyktingar i hela resten av världen. Se här en statistisk jämförelse mellan UNRWA och UNHCR.

UNHCR arbetar framgångsrikt inom sin budget, UNRWA går back med ett par hundra miljoner dollar per år. Arabstaterna, som med sin attack mot Israel skapade flyktingströmmen 1948, bidrar med endast 3% – tre procent! – av UNRWAs budget, trots årliga oljeinkomster i miljardbelopp. Resten bekostas av oss skattebetalare i Västvärlden, däribland Sverige som är världens största bidragsgivare per capita till palestinierna. Inget av detta tycks bekomma den radikala falangen som växer snabbt och starkt och som släpps fritt in i det politiska finrummet. Det nya – och främmande – Sverige skapas medan dessa ord skrivs.

I det nya Sverige är det kvinnofientlighet, antisemitism och stöd till terror som upptar den kommande riksdagens kandidater.

Analysen är långt ifrån uttömmande, men slutsatserna – baserade på faktiska uttalanden och händelser – talar sitt klara språk.

Det är onekligen ett nytt Sverige vi ser framför oss. Ett Sverige som inte längre är ett nominellt kristet land men där Politisk Korrekthet ändå har upphöjts till statsreligion. En politisk korrekthet som bekämpar ärlighet. Som ny svensk själv tittar jag i backspegeln och längtar faktiskt tillbaka till det gamla Sverige, ett Sverige där dagens ytterligheter aldrig någonsin hade tolererats, än mindre släppts in i Riksdagens finrum.

Så vart är Sverige på väg? Frågan avgörs om några månader.

För läsare som vill veta vart Sverige är på väg ur en global islamistisk synvinkel, läs här Professor Barry Rubins kortfattade kommentar om en uttömmande analys skriven av Johann Hari i den ansedda brittiska tidningen The Independent: "Renouncing Islamism: To the Brink and Back Again".