Vill du veta vart dina pengar går?

Fråga UNRWA.

Men UNRWA vill helst inte svara.

En tidigare juridisk rådgivare till FN, James Lindsay, kräver att man genomför stora förändringar i FNs sätt att betrakta, behandla och underhålla palestinska araber som i allt utom formell definition har medborgarskap i olika länder men som ändå definieras – och finansieras – som flyktingar.

Det behöver knappast påpekas att definitionen är skapad just av UNRWA självt. UNRWA har till uppgift att föreviga palestinska arabers flyktingstatus. 26 000 palestinska araber arbetar inom UNRWA. Cirkel är därmed sluten. Till saken hör att av dessa anställda är en oroväckande del – dock långt ifrån alla – terrorister och kriminella.

En rapport med titeln ”Fixing UNRWA: Repairing the UN's Troubled System of Aid to Palestinian Refugees,” utkom nyligen. Den är skriven av James Lindsay, tidigare juridisk rådgivare till UNRWA.

Rapporten analyserar och är mycket kritisk till en betydande del av UNRWAs arbete, till och med dess grundpelare. UNRWA grundades 1948 för att ge tillfällig hjälp till palestinska arabiska flyktingar. 61 år senare betraktas dessa människor fortfarande som flyktingar trots att de lever i andra länder och trots att deras barn och barnbarn är födda i andra länder.

I inga andra sammanhang i världen betraktas människor i tredje generation som flyktingar. Till exempel är barn till vietnamesiska flyktingar födda i Sverige svenskar, de är inte flyktingar. UNHCR har hand om drygt 30 miljoner icke-palestinska flyktingar från hela världen. Dessa människor får av både UNHCR och länderna som tar emot dem möjlighet till fullt medborgarskap. Deras barn föds som medborgare, inte som flyktingar.

Endast de ungefär 3.5 miljoner palestinska araberna betraktas än idag som flyktingar – och endast i arabländerna. Hela resten av världen accepterar dem som medborgare i sina nya länder.

James Lindsay fokuserar främst på tre områden som han anser kräver omgående förändring: att UNRWA ”upphör med sina ensidiga uttalanden och begränsar sig till humanitära frågor; anstränger sig för att säkerställa att organisationen inte anställer eller ger bidrag till terrorister och kriminella; och tillåter UNESCO eller annan neutral organisation att förse UNRWAs institutioner med balanserade och icke-diskriminerande skolböcker”.

Lindsay understryker att ”för de palestinska araber som UNRWA ska tjäna, betyder förändringarna ett slut på deras eviga status som flyktingar och att man ger dem, efter sextio år, vad de så desperat söker och förtjänar: ett normalt liv.”

Hela rapporten kan laddas ner från http://www.washingtoninstitute.org/templateC04.php?CID=306. Tryck på ”Download Now” (rapporten är gratis).

Det hade varit befriande om de svenska medierna och, framför allt, de svenska politikerna, uppmärksammat rapporten och dess innebörd.

Men både medierna och politikerna är allt för upptagna med att skydda Hamas och Fatah för att se förbi deras svenskfinansierade kontor och uppmärksamma de vanliga civila palestiniernas lidande.

60 års lidande.

För 60 år sedan uppgick de palestinska flyktingarna till ungefär 750 000 individer. Idag är de ungefär 3,5 miljoner, och de är fortfarande flyktingar.

För 60 år sedan uppgick de judiska flyktingarna från arabländerna till 850 000 individer. Idag vet ingen hur många de är – alla är medborgare i nya länder, de flesta i Israel.

Där de förresten är i majoritet.

Läs James Lindsays rapport. Lyssna på de palestinska civila.

Och hjälp dem ur den eviga misären och beroendeställningen.