Arabvärlden börjar få nog av arabiskt våld och hyckleri

Arabvärldens vägar äro ofta outgrundliga och våldsamma. Men arabisk kritik mot våldsverkare som Hamas och Hizbollah växer sig starkare.

Så här skriver den arabiska nyhetskanalen Al Jazeera på www.Aljazeera.com 081228:
”Hur konstigt detta än låter sprängde sig en självmordsbombare i Mosul, Irak, mitt bland araber som demonstrerade mot Israels flygattacker i Gazaremsan. I självmordsdådet dödades en civil och 16 skadades. Enligt polisen kom självmordsbombaren på en cykel. Irak och regeringen i Bagdad har fördömt Israels attack mot Gaza.”

Och så här skriver den kända egyptiska journalisten Mona Eltahawy i den egyptiska engelskspråkiga tidningen Daily News http://www.thedailynewsegypt.com/article.aspx?ArticleID=18767:

”I söndags sprängde sig en man på en cykel mitt i en anti-israelisk demonstration i den irakiska staden Mosul. Den teknik som har legitimiserats och välsignats av präster i hela den arabiska världen som ett vapen mot Israel har gått fullständigt snett och användes mot araber som demonstrerade mot Israels bombardemang i Gaza.”

Hon skriver vidare: ”Detta fullständigt förvrängda och morbida kretslopp som fullbordades på Mosuls gator kan endast förstås genom att parafrasera Karl Marx - Israel är folkets opium.” ”Hur kan vi annars förklara den kollektiva minnesförlusten som vi såg nu i helgen i Mellanöstern?”

Hon syftade på terrororganisationen Hizbollahs ledare Hassan Nasrallahs kritik mot Egyptens tystnad under Hamas pågående krig mot Israel, samtidigt som ”generationer palestinska flyktingar hålls i Libanon i läger som inget annat är än fängelser”.

Vidare påminde hon den arabiska läsekretsen om att demonstranterna i Jordanien och Libanon har allt annat än rena samveten, då den jordanska regimen redan på 70-talet slaktade tiotusentals palestinska civila och militanta i kriget över herraväldet i Jordanien. Därifrån flydde tusentals till Libanon 1982 där de kristna Falangisterna dödade ett par tusen flyktingar i flyktinglägren Sabra och Shatila.

Och för att återknyta till 70- och 80-talets bristande arabiska ledarskap och cyniska manipulerande av människoliv till dagens tragiska händelser i Gaza och Södra israel, skriver Eltahawy: ”Det är svårt att kritisera palestinierna när så många ha dött under den gångna helgen, men deras Hamasledare är helt enkelt de senaste i en lång rad palestinska ledare som svikit dem … Var fanns vreden när två palestinska skolflickor dödades i Gaza när Hamasraketer avsedda för Israel felaktigt exploderade på avskjutningsrampen, blott en dag före Israels attack? … Gazas palestinier är lika mycket offer för Hamas som för Israel.”

Det som gör ovanstående så intressant är att det visst finns många röster i den arabiska världen som protesterar mot Hamas fortsatta våldföring på både den egna och grannlandet Israels civila. Dessa röster kommer från araber boende i Gaza och i andra länder.

Det som är ännu intressantare är det stora antal svenska ”analytiker” och ”experter” som Pierre Schori, Diakonia och Svenska kyrkan som väljer att ignorera arabiska röster som inte passar in i deras förutbestämda dagordning där israelhat står i främsta rummet.

Visst kan man länge ignorera folkets röst – Sovjet lyckades med det under flera decennier – men till syvende och sist vinner folkets vilja trots allt.

Och folkets vilja i Gaza och i Israel är fred, utveckling, utbildning, samarbete. En framtid helt enkelt.

Inte otillbörlig inblandning från fåtöljrevolutionärer som är beredda att offra hur många palestinska och israeliska liv som helst genom fortsatt stöd till Hamas, Hizbollah och andra terrororganisationer via svenska skattepengar utan minsta krav på reciprocitet.

Pierre Schori, Birger Schlaug, Mahmud Ahmedinejad, Joakim Wohlfeil, Kim Jong Il och alla ni andra: läs det som Mona Eltahawy skriver.

Tänk på de civila som lider i Gaza och Israel. Inte på era egna politiska ambitioner.

Hamas och Israel: varandras totala motsatser

Under den 6 månader långa vapenvila som Hamas själva bad om, avfyrade terrorgruppen 830 missiler mot israeliska civila – barnfamiljer, skolor, sjukhus, arbetare, restauranger. Så långt det avtalet om ”vapenvila” som Hamas själva önskade – och bröt dagligen.

När så avtalsperioden närmade sitt slut tog man för givet att det skulle förlängas, trots de dagliga raketer som terrorgruppen sköt mot Israel. Palestiniernas president Mahmud Abbas tog det för givet, Israel tog det för givet, Egypten tog det för givet, Jordanien tog det för givet.

Alla tog det för givet, förutom Hamas, som meddelade att när avtalsperioden var slut skulle kriget återupptas i full skala. Så skedde också, med uppemot 80 Hamas raketer per dag mot Israel under julhelgen.

Palestiniernas president Mahmud Abbas sade 081227: ”Jag säger i all ärlighet: vi kontaktade Hamasledarna i Gazaremsan. Vi pratade med dem öppet och direkt, och därefter pratade vi med dem indirekt via ombud, via flera arabiska och icke-arabiska kontakter... vi pratade med dem i telefon och vi sade till dem: ‘Snälla, vi ber er, avsluta inte vapenvilan. Låt vapenvilan fortsätta och inte sluta så här’ så att vi kunde undvika det vi nu ser hända.”

Men Hamas lyssnade inte ens till palestinierna, som de säger sig representera. Under Israels hittills 3 dagar långa attack med mål att få bukt med raketbeskjutningen visar Hamas ytterligare prov på sitt cyniska ointresse för den palestinska civilbefolkningen: de tillåter inte skadade att åka till sjukhus i Egypten. Se länken http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=58&ar=egypt-minister-2-view&ak=null.

Samtidigt tar Israel in sjuka och skadade Gazabor för behandling och vård, trots att Barzilaisjukhuset i Ashkelon där de vårdas ständigt beskjuts av Hamas raketer.

Och samtidigt skickar Israel tonvis med förnödenheter till Gaza för att i största möjliga mån göra det som Hamas vägrar göra: säkerställa den civila befolkningens välbefinnande så gott det går under brinnande krig. Samtidigt som terminalerna som hanterar denna humanitära hjälp raketbeskjuts av Hamas. Se http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=58&ar=humanitarian28-12-2008-V&ak=null. Inte bara det, Hamas raketer skjuts från tättbebyggt område, i flagrant brott mot Genévekonventionen (http://switch3.castup.net/cunet/gm.asp?ai=58&ar=qassam-humanitarian-V&ak=null).

Situationen kommer förmodligen att bli långt värre innan den förbättras. Idag på morgonen har ytterligare Gazabor och israeler fått sätta livet till och ingen i världen förutom Hamas och deras mästare i Iran vill att dödandet ska fortsätta. Men det Iran vill blir gjort, som så ofta tidigare. För drygt två år sedan ville Iran att den betalda lydmilisen Hizbollah skulle attackera israeliska civila med missiler och så också skedde. Idag vill Iran att Hamas ska attackera israeliska civila med missiler, och så också sker.

Snart avslutas ämbetsperioden för den sittande amerikanska presidenten, Republikanen George W Bush, av många uppfattad som en högervriden hök. Han ersätts av en betydligt mer diplomatisk president som eftersträvar konsensus, Demokraten Barack Obama. Man skulle därför vänta sig en mjukare, mer försonligare ton gentemot Hamas. Men så här säger den liberale, avsevärt mer diplomatiske Obama om Hamas och uppkomsten till dagens krig i Israel och Gaza: http://www.youtube.com/watch?v=PFoj-PKJhck samt http://www.youtube.com/watch?v=oLLCdb9kwI0&feature=channel.Det verkar som om Hamas och deras dockmästare i Iran står verkligen ensamma. Det gäller för omvärlden att övertyga dem att sluta med otyget innan hela regionen exploderar. För ännu större raketer finns redan uppställda och Irans Ahmadinejad och Hizbollahs Nasrallah väntar bara på rätt signal för att avfyra dem.

Denna signal är svaghet, obeslutsamhet. Israel har efter sex månaders konstanta bombardemang visat en stark, beslutsam respons till Hamas krig. Det är upp till övriga världen att visa samma styrka och beslutsamhet.

Alternativet tål inte ens att tänkas på.