Lika mått för alla?

Under Andra världskriget utvecklade Hitlers naziregim ett terrorvapen: V2 raketen.

V2 raketen sköts medvetet mot civila mål. Mot till exempel London sköts ungefär 1400 terrorraketer. Londonborna fick leva under jorden medan raketerna härjade, eftersom missilerna inte hade något ledningssystem och hela målet var ju att inte ha något bestämt mål: de avfyrades sålunda inte mot brittiska militära mål utan rätt och slätt mot civila områden.

Storbritannien och de övriga allierade svarade med att fullständigt demolera hela den tyska staden Dresden. Antalet döda i dessa brittiska självförsvarsattacker var mellan 25 000 och 40 000. Samtliga döda var civila.

Likheten med dagens situation i Gaza och Sderot är slående - men ändå inte. Tack och lov.

Under de nästan 3 åren sedan Israel helt lämnade Gaza har Hamasregimen utvecklat ett terrorvapen: Kassamraketen.

Kassamraketen skjuts medvetet mot civila mål. Mot till exempel de israeliska städer Sderot och Ashkelon har Hamas skjutit 5520 terrorraketer under de senaste 3 åren. Befolkningen får hela tiden leva under jorden medan raketerna härjar, eftersom missilerna inte har något ledningssystem och hela målet är ju att inte ha något bestämt mål: de avfyras sålunda inte mot israeliska militära mål utan rätt och slätt mot civila områden.

Hittills har Israel besvarat de palestinska raketerna med tonvis med medicin, mat, bränsle och andra förnödenheter. Ibland har Israel även skjutit mot terrorister i färd med att avfyra raketer mot israeliska civila.

Alldeles tills nyligen då Hamas beslutade sig för att trappa upp kriget mot den judiska staten och började skjuta upp till 80 raketer per dag mot Israel.

Då beslöt Israel att måttet var rågat: sedan tre dagar tillbaka slår Israel ut varenda Hamasenhet man hittar, vare sig det rör sig om terrorister eller deras infrastruktur eller ammunitionsförråd. Facit hittills är ungefär 320 döda, av vilka ungefär 30-40 civila.

Varje civilt liv som släcks är en ofattbar tragedi. Men Israel anstränger sig till det yttersta att minimera civila skador. Hamas gör precis tvärt om: deras raketer slår mot civila, och de gömmer och avfyrar sina raketer från tättbebyggt civila områden, ett brott mot Genévekonventionen.

30-40 döda civila i utbyte mot 5520 raketer låter som om Israel är långt bättre på att föra krig mot terrorister än vad de Allierade någonsin var.

För med Hamas missilstatistik som facit i handen, borde Israel vid det här laget har dödat 90 000-157 700 civila.

Tack och lov är det ingen i Israel som ens tanker i dessa banor. Denna sorts blodtörst är förbehållen Hamas.

Sweden's White Buses

Mr Zeev Raphael is indignant because I devoted just one sentence to Sweden’s White Buses (Jerusalem Post, Uptime, 18 June 2004) of 60 years ago in a text dealing with entirely different issues of burning present-day actuality. He feels I “belittled” the operation by not focusing more on what was an entirely peripheral issue in the context of my article.

Mr Raphael is not the only person whose loved ones were rescued by those buses from an anti-Semitic hell in mainland Europe. My mother-in-law was the sole remnant of her entire family, having somehow survived the unspeakable horrors of Auschwitz and Ravensbruck. Our two eldest children – her grandchildren – would not now be doing their army service in Israel, having willingly chosen to leave the increasingly anti-Semitic “Swedish safe haven” to which their grandmother was brought, had she not been rescued by those very White Buses.

The mission of the White Buses was to rescue as many people with a Scandinavian connection as possible. That mission was thankfully expanded to encompass as many of the decimated remnants of a thriving Jewish Europe as possible under the watchful eye of the Nazi apparatus.

None of which, however, is of the slightest relevance to either the article I wrote or the issue it addressed: the climate of anti-Semitism in today’s Sweden, tacitly encouraged by media antagonism and by political failures cemented through insufficient nuance, lack of objectivity and utter paralysis in the face of increasing anti-Semitism among one particular section of the country’s population – its most recent citizens of Arab and/or Muslim origin.

Öppet brev till samtliga riksdagsledamöter

Nedanstående brev skickade jag till samtliga riksdagsledamöter tillsammans med en artikel jag skrev med titeln "Det växande judehatet" (finns även på denna webbsajt daterat 030930). Jag skrev till riksdagens ledamöter i ren desperation eftersom vår situation som judisk familj i Göteborg började bli allt mer prekär.

Jag är jude.

Det är min fru och mina barn också.

Detta har under de senaste månaderna räckt för att mina barn skall bli misshandlade och förnedrade vid upprepade tillfällen – i likhet med många andra judar i dagens Sverige.
Efter den senaste tidens attacker har vi valt att rapportera dessa antisemitiska händelser till polisen i Göteborg.

Varför skriver jag då till dig som riksdagsledamot?

Anledningen är enkel: dagens antisemitism i Sverige är ingalunda bara det gamla vanliga naziinspirerade judehatet, utan i allt större utsträckning även ett uttryck för tilltagande extremistiskt, fanatiskt islamistiskt hat. Inte muslimskt, utan extremt, våldsfixerat islamistiskt.

Klimatet som såväl passivt som aktivt uppmuntrar denna sjukdom i dagens Sverige har skapats under några års tid av ett alltmer polariserat medievärld. En medievärld som ofta inte lyckas reda ut de mest fundamentala begreppen utan att judarna får ett skimmer av skuld över sig.
Efter den senaste tidens antisemitiska attacker mot våra barn och andra – de flesta uträttade av unga svenskar av muslimsk härkomst – skrev jag nedanstående artikel och bad en efter en landets största tidningar att publicera. Då medierna har skapat det onyanserade klimatet som råder, var min tanke att det var mest effektivt att samma medier deltar i återställandeprocessen. En tidning tackade nej, de övriga svarade inte.

Nu skriver jag till dig som tongivande och beslutsfattande instans i vårt land: läs nedanstående artikel som beskriver vardagen för dagens svenska judiska medborgare i vårt land.
Hjälp till att förhindra att den svenska judiska minoriteten behandlas på detta sätt. Återkom gärna med synpunkter om hur Sverige kan stävja denna sjukdom som heter antisemitism.
Medierna lyssnar inte på oss som faller offer för dess ofta onyanserade framfart och direkta mediemanipulation. Man kanske dock lyssnar till rikets beslutsfattare.

Statsminister Göran Persson tog initiativet till boken och utbildningsprogrammet "Om detta må ni berätta". Sveriges medier riskerar att tiga ihjäl ett akut problem istället för att fortsätta berätta i enlighet med statsministerns vision.

Kontakta mig gärna med synpunkter eller för att få mer information.

Med vänliga hälsningar,