Påven kom till Israel

Han kom med ett budskap.

Ett budskap som han uttalade på fyra språk: Shalom, Salve, Salaam, Peace.

Det var hans första besök till Israel som påve, faktiskt endast det andra besöket som en påve någonsin gjort i Israel.

Ändå visade Påven Benediktus XVI på en sällsynt principfasthet och oberoende, en avundsvärd inre styrka och en underbar medmänsklighet. Påven, som är en religiös och inte är en politisk ledare och som sådan inte får betalt för politiska ställningstaganden, gjorde det som till exempelvis svenska politiska ledare inte gjort. Han träffade pappan till den enda juden som hålls kvar i ett Gaza som i övrigt är etniskt rensat från judar. Till och med döda judar har fått grävas upp från Gazaremsan för att åter begravas i Israel. Allt för att blidka Gazapalestiniernas krav på ett område kliniskt rensat från judar.

Under sitt besök i Israel tog Påven Benediktus XVI tillfället att träffa Noam Schalit, pappa till pojken Gilad Schalit som kidnappades från Israel för 1100 dagar sedan och har sedan dess inte fått se familj, Röda korset, advokat, läkare, eller solljus – han sitter inspärrad i en håla 10 meter under jorden. Hamas, det palestinska regeringspartiet som kidnappade Gilad Schalit, betraktar honom som en mänsklig handelsvara, att användas i utbyte mot dömda arabiska massmördare som av Hamas hyllas som hjältar. Slaveri och människohandel är förbjudna i hela världen med praktiseras alltjämt av Hamas samt av somaliska pirater.

Påven träffade pojkens pappa och bad dels en bön för pojkens välbefinnande och dels vädjade om hans frisläppande.

Påven, som inte får betalt för politiska ställningstaganden och som är en respekterad oberoende ledare, ansåg inte att det låg något kontroversiellt i att vädja för en ung pojkes liv. I all synnerhet då pojken inte anklagas för något utan bara är handelsvara.

Europeiska och i all synnerhet svenska ledare, å andra sidan, får lön för att ta politiska ställningstaganden. Lönen inkasseras, men någon resa till familjen Schalits hem för att i anständighetens namn vädja om sonens frigivande har uteblivit.

Det som gör det hela ännu mer smaklöst är att svenska politiska ledare såsom statsministern, utrikesministern och biståndsministern faktiskt har möjlighet att utan våld säkra pojkens frigivande: via det svenska biståndet. Svenskar genomlever just nu den svåraste ekonomiska krisen i modern tid med ständigt stigande arbetslöshet, men biståndet till palestinierna fortsätter i oförminskad takt.

Man kan alltid återuppta, till och med fördubbla, biståndet. Men att fortsätta betala pengar till ett samhälle som idkar människohandel är inte bara motbjudande, det är riktigt ociviliserat.

Sverige tycks ha mycket att lära sig av Vatikanen.

Påven pratar öppet – medan Sverige intar en genant tystnad. Samtidigt som plånboken gapar allt öppnare och en strid ström av svenska skattekronor flyger till Gaza.

En märklig värld vi lever i.

Andra tidningsartiklar och bloggare:
Ynet, Haaretz, MXp, FiM, SapereAude, IsraelISverige, 2, 3, Gilboa,

Andra artiklar om Gilad Schalit, Hamas och selektivitet från denna webbsida:
IM1, IM2, IM3, IM4, IM5, IM6, IM7, IM8, IM9, IM10,

FNs evinnerliga selektivitet

Varje gång det är en stor judisk helg i Israel stängs vissa arabiska städer på Västbanken av från omvärlden.

Det vill säga, folk kan resa fritt och obehindrat inuti dessa städer, det de inte kan göra är att resa mellan städerna. Anledningen är alltid detsamma: för att skydda livet på 6 miljoner judar i Israel, civila som annars blir måltavla för arabiska terrorister som kommer från dessa städer just för att begå massmord på judiska helger.

Araberna protesterar högljutt mot dessa avstängningar. Israeliska städer som Jerusalem stängs ju av för dem och de kan förhindras från att resa till andra städer och byar på Västbanken vid dessa judiska religiösa högtider.

Även FN uttrycker mycket stark fördömande av dessa avstängningar.

Återigen är Jerusalem idag en stängd stad. Denna gång inte på grund av en judisk helg utan på grund av att Påven Benediktus XVI är i Israel på ett veckolångt besök. Idag är Jerusalem sålunda en hermetiskt avstängd stad. Men, till skillnad från Västbanken där invånarna får lov att resa fritt inom sina respektive städer vid liknande tillfällen, får vi boende i Jerusalem inte ens tillstånd att öppna våra fönster! Dessa drakoniska steg har tagits för att skydda en (1) person. Jag har inget som helst problem med att leva under dessa oerhört svåra säkerhetsvillkor under några dagar då målet är ädelt – att skydda livet på en medmänniska som annars kan utgöra mål för arabiska terrorister.

Men jag har visst problem med att FN inte med kraft fördömer dessa drakoniska steg: en hel stad som stängs av och stängs ner för att skydda en (1) person. Han är visserligen kristen, inte jude, så FNs tystnad kanske kan förklaras där, och han är dessutom en väldigt viktig kristen. Men han är fortfarande bara en (1) enda person.

Sensmoral: om man dömer av FNs avsaknad av kritik samt av de lokala arabernas öronbedövande tystnad, ser det ut som om 6 miljoner judar är värda lika mycket som en (1) kristen.

Vill FN kommentera denna selektiva tystnad? När är säkerhetsavspärrningar som urskillningslöst drabbar en hel civilbefolkning acceptabla, egentligen?

Tamir Meyer, Jerusalem