Svenska English

Close
Integrationsforum

Intresserad av föreläsningar om integration, multikulturalism och invandring?


Jag sätter pennan – eller tangentbordet – åt sidan och tar istället upp mikrofonen.

Hos dig.

Det vill säga hos statliga verk, statliga/regionala/lokala myndigheter, företag, föreningar, skolor, religiösa samfund.

Hälsningar
Ilya

Klicka här för att veta mer.

måndag 7 december 2009

The Muslim View of Islamists

London has undergone a radical change over the past decade or so. From having been a lively multicultural city it has been transformed into a huge Islamist ghetto.

Not my words – as a Jew I might be considered insufficiently objective. The words came just last week from two Pakistanis living in London for several decades. Two highly devout Pakistani Muslims who pray five times a day, who are firmly anchored in both their Muslim religion and their Pakistani ethnicity, but who see themselves as a natural and integrated part of modern British society. I’ve known them all my life.

One of them returned to London after spending about ten years in the USA. A devout Muslim herself, she says that the transformation of London is appalling. The USA – “The land of the free” where personal freedom including freedom of religion is guaranteed in the constitution – is witnessing no such explosion of aggressive Islamism as is seen daily on the streets of London. She maintains that nowhere in Islam does it say that women have to wear a veil, nikab or burka, that it is only backward men with a primitive and obsessive control need who are forcing through this deviant interpretation of Islam.

She says that many Muslims are being increasingly ostracised in their own mosques in London as these establishments are increasingly taken over by aggressive, fanatical extremists clothed in the imam’s and/or the teacher’s role. She is adamant that the very thought of killing other people in the name of Islam is an insult to her religion, and that killing other Muslims while they are praying in their mosques is an aberration and a sin that only sick minds far removed from the teachings of Islam could nurture.

See here a short film in which Lebanese analyst Brigitte Gabriel speaks about how Islamism has destroyed the most flourishing country in the Arab Middle East.




She reflected over the Islamists’ many bombings of schools in Afghanistan, mosques in Pakistan, hospitals in Somalia, markets in Iraq, hotels in India, polling stations in the Philippines, trains in Spain, the Tube metro system in London, England. She talked about the terrible fire late one night in a girls’ boarding school in Saudi Arabia in which many of the students burned alive because they were not permitted to leave the building without sufficiently “modest attire” – they had run screaming from their beds as the building burst into flames but were driven back inside by the Islamic country’s baton-wielding “vice police” because it was unseemly for women to be seen in public without head-scarves. 15 schoolgirls died in the inferno.

She talked about her husband, who passed away recently. He too was a Muslim Pakistani, who at a large dinner with family and friends took issue with the openly voiced sentiment that the 9/11 attacks in the USA were the work of “the Jews” and that it was “part of the American Jewish mafia’s aim of strengthening its grip on the White House and on US foreign policy”. He expressed his outrage, asking how the guests, as Muslims and Pakistanis and thus a minority in Britain, could voice such racist allegations despite evidence showing the hand of Islamism in the attacks. He asked how they as Muslims and Pakistanis would feel if they heard that the general opinion was that all Muslims were terrorists and racists whose sole aim was to gather power through mass-murder. Would they not feel unfairly treated, victimized? He asked how they as Muslims and Pakistanis could demand the respect and acceptance of others abroad, when they themselves regarded other minorities in this insulting way.

She talked about her years in Saudi Arabia, where many destitute Muslims from poor countries such as Bangladesh and India are held by rich Saudis as indentured slaves. They are beaten, robbed and raped. They are promised a salary but upon arrival their passports are confiscated by their masters and the wages they get are at best half what they were promised. Sometimes they are not paid for years at a time. And when they are paid, they are required to spend their wages in the shop located within the walled compound which makes up the housing complex. The shop is owned by the Saudis who live in the complex … a hermetically sealed economy and a hermetically sealed lifestyle.

This in the country that claims to guard the two holiest sites in Islam, in Mecca and Medina. During the annual Hajj pilgrimage in Mecca, prices of accommodation and food quadruple, and the McDonalds and Kentucky Fried Chicken fast-food joints incongruously located right beside the holiest of holies in Islam, the Masjid al-Haram mosque, do a roaring trade among often destitute Muslims on pilgrimage from desperately poor Muslim states. Pakistanis who have worked in Saudi Arabia are unanimous in their opinion that Saudi Arabia is the most godless country in the Muslim world.

See here a short film in which Syrian analyst Wafa Sultan describes Islamism.




Interestingly, many devout but politically moderate Muslims in London constantly refer to “them and us”. By “them” they are not referring to native Britons but to Islamists.


Islamism is a growing European problem. Islamism is an aggressive political movement that has learned that the best protection for its social sabotage and political subversion is to wear the mantle of religion. This renders the movement and its actions untouchable – nobody wishes to be regarded as racist or “Islamophobic”.


In fact, the word “Islamophobia” is regarded by many Muslim Pakistanis as being the biggest threat to acceptance, integration, seamless multiculturalism. The threat of being accused of “Islamophobia” prevents politicians from taking decisions that everyone understands are needed. But nobody wants to be the first to commit political suicide or draw the wrath of an aggressive Islamism that often takes the form of unspeakable violence. The threats are all too tangible. Theo van Gogh is a perfect example. The BBC gives the facts surrounding his death at the hands of an Islamist. For more background on why he was murdered in the name of Islamism, read the following and watch the film "Submission" which sparked it all off. Aayan Hirsi Ali is another example of the threats facing those who speak against Islamism. Unlike van Gogh, she has thus far managed to stay alive.


So the British continue fumbling in the dark, staggering ever closer to the brink while waiting for someone with moral courage to do the needful.


The problem, we are repeatedly told, is not Muslims, it is Islamists. Fanatics with an extreme political ideology strategically clad in a few Muslim symbols while at the same time trampling other fundamental Muslim beliefs – such as respect for the sanctity of life. The problem, however, is that Muslims by and large do not speak out against Islamists. If Britain’s Islamists are in fact speaking on behalf of all British Muslims, well and good, that is a situation that can be addressed. If they are not, and few Muslim voices of protest are heard, it is scarcely unreasonable to find that all Muslims are increasingly being held to account for the actions of the aggressive and vociferous few. It’s a lose-lose situation.


There is a saying that when racism rears its ugly head, its first victims are usually the Jews, but it seldom ends with the Jews.


The same goes for Islamism: its first victims are other Muslims – political dissidents, believers in a different branch of Islam (Shi’a, Sunni, Ahmadiya), the educated, pragmatists, women. Most of all women.


But the end game is not domination of other Muslims. The end game is world domination. The Caliphate – the global Muslim empire. The BBC has an interesting article on the concept of the Caliphate in modern times. Other sources can be found including leading Middle East analyst Daniel Pipes.


Whether that empire is controlled from Teheran or Riyadh is a totally irrelevant issue.


For the moment.


Here in Sweden, meanwhile, the political leadership is so blinded to the dangers – even the existence – of Islamism, that Swedish Foreign Minister Carl Bildt is ramping up his attacks on the Jewish State. Read about his war against Israel, the sole bulwark against Islamisation in the Middle East, here, here and here.


His latest move: coerce the 27-member European Union, already a marginalised organisation renowned for funding Islamist intransigence in the Middle East, to declare East Jerusalem as the capital of a forthcoming Palestinian state. One problem: Carl Bildt makes no mention of any part of Jerusalem as the capital of the Jewish state of Israel.

This forthcoming state of Palestine is intended to be ethnically cleansed of all Jews, along the same lines as Gaza, where not a single Jew remains. With, of course, the exception of Gilad Schalit, who was kidnapped from Israel as a teenager and has been held in an underground hole for more than three years, used as a bargaining chip for the release of Palestinian Arab mass-murderers. Yaakov Kirschen, the renowned Israeli cartoonist, runs a cartoon called “Dry Bones”. He sums up the Carl Bildt malaise perfectly:


(Courtesy Yaakov Kirschen, Dry Bones: http://drybonesblog.blogspot.com/2009/12/swedish-meatballs.html

Thirty years ago, Sweden barely had any Muslims. Today they number almost half a million – out of a total population of 9 million. While many, perhaps most, are not Islamists and have indeed fled the excesses of Islamism in their home countries, the situation here is remarkably similar to that in Britain – the vast majority of Muslims remain a silent majority. Accordingly all Muslims are being tarred with the same brush since the only Muslim voices being heard (with a few notable exceptions) are those of the extremist fanatical Islamists, claiming to represent all their co-religionists.

The situation here has gotten so bad and Islamist sympathies are now so widespread that investigations have finally been ordered into the way Swedish tax revenues are being used to fund Islamist propaganda and the Islamist agenda. An audit is finally under way at the time of writing.

References:

The Independent, Daniel Pipes on Islamism, DP 2, DP 3, DP 4, DP 5, Professor Barry Rubin Meria 1, Meria 2, Meria 3, Rubin Gloria Prism homepage, Prism 2, Tundra Tabloids on Islamism in Finland

Melanie Phillips "Londonistan", Melanie Phillips 2, 3, Melanie Phillips on YouTube: "Jihad on Campus"

Ilya Meyer: The View from Sweden, Tensions in Swedish Society, An Illiterate Foreign Minister?, Where is Radical Islam Heading?, Moderation Through the Eyes of Islamists, Is Sweden Anti-Semitic?, Abuse of Swedish Tax Revenues, Church of Sweden Crusade Against the Jewish State

Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 6 december 2009

Muslimers perspektiv på islamism

London har totalt förändrats under de senaste 10-20 åren. Från att ha varit en trevligt multikulturell stad med inslag från hela världen – både turister och bofasta – har staden omvandlats till ett stort islamistiskt ghetto.

Orden är inte mina – jag är jude och kanske betraktas som part i målet. Orden yttrades förra veckan av två pakistanier bosatta i London sedan 40 år tillbaka. Två strängt religiösa pakistanier som ber fem gånger om dagen, som är fast förankrade i sin muslimska religion men som ser sig lika självklart som britter. Två strängt religiösa muslimska pakistanier som jag har känt hela mitt liv.

En av dem kom tillbaka till London efter ungefär 10 år i USA. Hon säger att skillnaden i London under dessa 10 år är ofattbara. USA – ”The land of the free” där personlig frihet inklusive religions- och politisk frihet är garanterad i grundlagen – ser ändå ingen sådan explosion av aggressiv islamism som man ser i London. Hon säger att ingenstans i islam står det att kvinnor måste bära slöja, niqab eller burqa, att det är bara bakåtsträvande män med ett primitivt kontrollbehov som tvingar fram denna avart inom islam.

Hon säger att många muslimer känner sig allt mer främmande i sina egna moskéer i London i takt med att de övertas av aggressiva, fanatiska extremister iklädd imamens och/eller lärarens roll. Hon slår fast att bara tanken på att döda andra människor i islams namn är en skymf mot religionen, och att döda andra muslimer i sina moskéer är så långt ifrån islams tankar och mål man kan komma.

Se här en kort videofilm där libanesiskan Brigitte Gabriel talar om hur islamism har förstört det mest blomstrande landet i arabvärlden.




Hon reflekterade över islamisternas många bombningar mot skolor i Afghanistan, moskéer i Pakistan, sjukhus i Somalia, marknader i Irak, hotell i Indien, vallokaler på Filippinerna, tåg i Spanien, tunnelbanan i England. Hon pratade om den fruktansvärda eldsvådan en sen natt i en flickinternatskola i Saudiarabien där många flickor brände inne eftersom de inte fick rädda sig ut på gatan utan slogs med batong av den manliga ”sedlighetspolisen” och tvingades tillbaka in i den brinnande byggnaden för att de inte var ”sedesamt klädda” (de hade rusat ifrån den övertända byggnaden utan huvudsjal). 15 skolflickor dog.

Hon pratade om sin avlidne man, också from muslimsk pakistanier, som sade ifrån på skarpen vid en stor middag med familj och vänner då samtalet kom till elfte septemberattackerna i USA och många runt bordet sade att dådet utförts av ”judarna” och att det var en del av den ”amerikanska judiska maffians mål att befästa sitt styre i Vita Huset och styra USAs utrikespolitik” . Hennes man blev rasande och frågade de andra gästerna hur de kunde tro något sådant när ändå alla bevis pekade på islamisters hand i attackerna. Han frågade hur de som muslimer och pakistanier skulle ha känt om de fick höra att den allmänna opinionen var att alla muslimer, oavsett politisk eller annan övertygelse, ansågs vara terrorister och rasister som är ute efter att skaffa makt genom massmord. Skulle de inte känna sig utpekade, hånade, rädda, orättvist behandlade? Han frågade hur de som muslimer och pakistanier kunde kräva omvärldens respekt och acceptans när de var minoriteter utomlands, om de själva behandlade andra minoriteter på detta förnedrande sätt.

Det hela slutade med att hon och hennes man lämnade middagen tidigt och har sedan dess inte pratat med de övriga gästerna – släktingarna inkluderade.

Hon pratade om sina år i Saudiarabien, där många fattiga muslimer från länder som Bangladesh och Indien hålls som slavar av rika saudier. De blir slagna, bestulna, våldtagna. De utlovas en lön, men vid ankomst beslagtas deras pass av husbonden och lönen blir bara en tredjedel av den utlovade – i de fall lönen alls betalas ut. De pengar som betalas ut måste ändå spenderas i den lokala affären i bostadskomplexet där familjen bor – och affären samägs av de rika saudierna som bor i komplexet. Ett helt slutet system med andra ord. Slavkvinnorna våldtas rutinmässigt, männen slås.

Detta i det land som anser sig vakta över de två viktigaste muslimska helgedomarna, i Mecka och Medina. Under den årliga Hajj (pilgrimsfärden) i Mecka fyrdubblas priserna, och de McDonalds- och Kentucky Fried Chicken restauranger som ligger alldeles intill den heligaste av heliga platser i islam, Masjid al-Haram-moskéen, gör stora affärer dygnet runt. Pakistanier som har arbetat i Saudiarabien säger med en röst att det är det mest ogudaktiga landet i hela den muslimska världen.

Se här en kort videofilm med syriska Wafa Sultan där hon beskriver islamism.




Intressant nog pratar många djupt troende men politiskt moderata muslimer i London om ”de och vi”. Med ”de” åsyftas inte den inhemska brittiska befolkningen, utan islamisterna. Det här är muslimer, ofta pakistanier, som har en stark förankring i både sin muslimska religion och sin pakistanska härkomst, men som ser inget som helst motsatsförhållande mellan dessa och sin brittiska identitet.

Islamism är ett växande europeiskt problem. Islamismen är en aggressiv politisk rörelse som har lärt sig att bästa skyddet för sin saboterande, smygundergrävande strategi är att klä det politiska arbetet i religionens förtecken – då blir det per automatik fullständigt skyddat: ingen vill bli anklagad för att vara rasist eller ”islamofob”.

Just ordet ”islamofobi” anser många brittiska muslimska pakistanier vara det största hotet mot acceptans, integration, smidig multikulturalism. ”Islamofobi” förhindrar politiker från att fatta beslut som alla vet behövs, men som ingen vill vara först med att yttra – ingen politiker vill begå självmord, vare sig politiskt eller bokstavligt. Hoten är alldeles för reella.

Därför famlar britterna fortfarande i blindo, stapplande allt närmare sin undergång i väntan på att någon annan ska ha civilkurage nog att ta första steget.

Problemet är inte muslimer. Problemet är islamister. Fanatiker med en extremistisk politisk ideologi klädd i vissa muslimska seder men som samtidigt krossar många andra muslimska seder – såsom respekt för livet.

Man brukar säga att när rasismen visar sitt fula tryne så börjar det vanligtvis med judarna men att det slutar sällan med dem.

Likadant med islamismen: dess första offer är andra muslimer – oliktänkande, pragmatiker, utbildade, kvinnor. Framför allt kvinnor.

Men slutmålet är inte andra muslimer. Slutmålet är världsherravälde. Kalifatet – det stora muslimska imperiet.

Om det sedan styrs från Iran eller Saudiarabien är en helt ovidkommande fråga.

För tillfället.


För att få ett färskt perspektiv om islamism ur svensk synvinkel, titta på följande
dokumentärfilm från SVT med titel "Slaget om muslimerna".



På svenska:
Sapere Aude 1, 2, 3, Israel i Sverige, FiM 1, 2, JiM, SI Info 1, 2, 3, MXp 1, 2, IlyaMeyer 1, 2, IM på Newsmill 3, Politiskt Inkorrekt, Fredrik Ekelund på Newsmill,

In English:
Aayan Hirsi Ali i Washington Post, The Independent, Daniel Pipes om Islamism, DP 2, DP 3, DP 4, DP 5, Barry Rubin Meria 1, Meria 2, Meria 3, Rubin Gloria Prism homepage, Prism 2

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

onsdag 28 oktober 2009

FN:s totala tystnad

FN:s tystnad är allt mer besvärande.

Och selektiv.

Upp till 150 muslimer dödas per dag i Pakistan i sprängattentat riktade specifikt mot civila.
Tystnad i FN.
Läs GP, NY Times, Irish Times, BBC, LA Times i ämnet.

165 000 muslimer hålls statslösa i ökenläger i Algeriet utan vare sig erkänd status, möjlighet till en politisk lösning eller ekonomiska framtidsutsikter.
Tystnad i FN.
Läs Wikipedia, PR News i ämnet.

Moskéer sprängs i Irak medan bedjande muslimer utövar sin religion.
Tystnad i FN.
Läs NY Times, Thaindian, Wikipedia, CNN, Daily Mail i ämnet.

I samtliga fall är offren muslimer.

I samtliga fall är förövarna också muslimer. Dåden utförs i islamismens namn. Islamism är den politik våldsbenägna individer bedriver i islams namn. Det är en våldspolitik förtäckt som religion. Det är en våldspolitik medvetet förtäckt som religion för att därigenom skyddas från kritik.

Läs SvD, Contra, DN, Wikipedia för att veta mer om islamism.

Ingen vill väl anklagas för att vara emot islam. Skyddet är därför totalt.

Det främsta skyddet kommer från FN. FN har genom åren utvecklats till ett forum där de mest våldsbenägna regimer har störst inflytande. FN har numera ett virtuellt monopol över vad som debatteras – och vad som tystas ned.

Fler ord behövs inte. Klicka här för att titta på en blott två (2) minuter lång film som visar var FN är idag och hur denna en gång så ädla organisation har urholkats både moraliskt och finansiellt. Av radikala våldsbenägna regimer vars främsta kännetecken är islamism – den våldsamma kapningen av en hel religion, islam, i vars namn de mest brutala aktioner nu bedrivs. Ackompanjerad av total tystnad från FN.

Islamism är det totala kriget mot alla oliktänkande – muslimer med annorlunda idéer, judar, kristna, hinduer, buddhister, alla. För en fördjupning i ämnet med speciell anknytning till Skandinavien, besök Jihad i Malmö på http://jihadimalmo.blogspot.com/ och för en högst aktuell artikel i ämnet, läs detta.

Vill du lägga ner lite mer tid än 2 minuter, läs även denna rapport om hur FN genom sin automatiska islamistmajoritet ignorerar grova oförrätter i den muslimska världen och istället sprider lögner om nationer med annan politisk och religiös åskådning.

Världsfreden är totalt avhängigt FN:s nedmontering och skapandet av en demokratisk global organisation där etik, princip och mänskliga rättigheter sätts i främsta rum.

Med andra ord, den direkta motsatsen till dagens FN och de flesta av dess underorganisationer.

Relevanta artiklar från andra källor:
Svensk-Israel Information (SII) om islamism, artikel av Torbjörn Elensky först publicerad i DN
SII, artikel av Eli Göndör om martyrideologi
MXp om islamism
Israel i Sverige om islamism
Daniel Pipes om islamism
Barry Rubin om islamism

Relevanta artiklar och intressant källmaterial från denna blogg:
Om tolerans
FN och fakta
Att böja sig för islamisters våld
Skevhet i FN-skrapan
FN är till för palestinierna, inga andra
Kapningen av FN
UNRWA vs UNHCR

Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

onsdag 4 mars 2009

Storbritannien hyr inte lokaler av judar

Den brittiska regeringen har nu hävt ett avtal om att flytta sin ambassad i Israel till nya lokaler i kuststaden Tel Aviv.

Detta på grund av att byggnaden eventuellt delvis ägs av ett företag som heter Africa-Israel Real Estate Company. Detta företag har i sin tur ett dotterbolag som bygger hus i Judéen och Samarien/Västbanken, det område som under 20 år illegalt ockuperades av Jordanien och som nu administreras av Israel i avvaktan på ett fredsfördrag med palestinierna.

Det finns ännu inget fredsfördrag med palestinierna.

Dels på grund av att palestinierna inte kan komma överens om vem som formar deras regering – Fatahs redan avsatte Mahmoud Abbas vars mandatperiod har gått ut eller terrororganisationen Hamas som har förvandlat Gazaremsan till ett Talibanfäste med iranska vapen.

Och dels på grund av att vare sig Fatah eller Hamas kan avstå från terror tillräckligt länge för att övertyga Israel om att de vill ha fred. Läs här vad Hamas säger IDAG att man vill åstadkomma.

Under tiden har vi den smått bisarra situationen att Storbritannien, ett land som är en stor biståndsgivare till palestinierna, vägrar att hyra lokaler av judar av rädsla för att det finns en möjlighet att dessa judar eventuellt kan ha kopplingar till människor som har släktingar som känner andra judar vars vänner har aktier i ett företag vars dotterbolag kanske bygger hus och vägar på Västbanken.

Samtidigt som samma Storbritannien gör lysande affärer med Kina, som har våldtagit och ockuperat ett helt land, Tibet.

Och köper olja från och säljer vapen till Saudiarabien, trots att landet är källa till de mest rabiata, rasistiska och våldsbenägna terroriströrelserna.


http://www.youtube.com/watch?v=ZL0C2QvqIlo

Och har ett kulturellt, finansiellt och kommersiellt utbyte med Pakistan, där icke-muslimer slaktas på löpande band – alldeles nyligen cricketspelare från Sri Lanka. Och där muslimerna tillhörande Ahmadiyasekten också slaktas på löpande band.

Och med Ryssland, som ockuperar och har decimerat Tjetjenien.

Och med Libanon, där terroristorganisationen Hizbollah som av Amnesty anklagas för brott mot mänskligheter till och med sitter i regeringen.

Och med Zimbabwe, vars diktator har förvandlat Afrikas kornbod till fullständigt armod på mindre än 20 år.

Och med palestiniernas ena regering, Fatah, som vägrar gå med på demokratiska val och där politiska motståndare fängslas.

Och med palestiniernas andra regering, Hamas, som torterar och dödar politiska motståndare, kvinnor, kristna, judar, svarta, homosexuella och som uppmuntrar medborgarna via TV, tidningar och mosképredikningar till att döda icke-muslimer.



http://www.memritv.org/video.html



http://www.youtube.com/watch?v=TejVJWSTTpY

Och, och, och…

Så om man sammanfattar situationen rätt kan man konstatera att alla former av bojkott mot judar både i och utanför Israel är tillåtna enligt Storbritannien, men att det inte finns någonting som kristortodoxa ryssar, sunnimuslimer i Saudiarabien och Pakistan eller protestantiska afrikaner gör som någonsin kommer att framkalla ens en axelryckning.

Med vilket ord som börjar på ”anti” och som slutar med ”semitism” skall man beskriva denna selektering, denna särskilda behandling av enbart judar medan andra ignoreras?

Så är Storbritannien systematiskt antisemitiskt? Knappast. Det finns mycket inhemsk kritik mot den brittiska regeringens ständiga undfallenhet mot islamistisk fanatism, som gemene man upplever som ett hot mot det brittiska samhället.



http://www.youtube.com/watch?v=JW6PRABq4HM&feature=subscription

Läs även vad den utmärkta brittiska journalisten Melanie Phillips skriver i Daily Mail.

Jerusalem Post skriver också om Storbritanniens olika måttstock beroende på om man är jude eller inte.

Det brittiska samhället har kommit till det stadiet att man accepterar särbehandling av judar och den judiska staten utan att ens reflektera över vilken bana man inte bara bygger, utan befäster.

Till antisemiternas ohöljda glädje.

Läs mer i ämnet:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9
Mer i ämnet finns på denna blogg, sök i fältet till höger.

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 5 november 2007

Skev logik?

Skev logik?
Pakistans härskare tar över landet i en militärkupp och västvärldens svar är att hota skära av allt ekonomiskt stöd till landet.

Palestiniernas härskare Hamas tar över Gazaremsan i en militärkupp och västvärldens svar är att vilja fördubbla ekonomiskt stöd till palestinierna.

Logiken verkar flyga ut genom fönstret så fort palestinierna kommer på tal.

Etiketter: , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

fredag 25 oktober 2002

Korståg mot Israel

Det är med stigande oro jag laser GPs utrikeskorrespondent Britt-Marie Mattssons allt fränare attacker mot Israel.


Mattsson tycks ha en personlig dagordning i frågan, och drar sig inte för att missbruka tidningen härvidlag. I tid och otid, vare sig nyheterna handlar om Mellanöstern eller ej, svartmålar hon Israel och dess folk för att ytterligare spä på en allmänt negativ uppfattning om landet – en uppfattning som hon själv varit med om att skapa.


Det allra senast i genren är hennes smått bisarra skriverier i GP fredag den 25:e oktober. I en artikel om terror (”Terrorismens tudelade ansikte”) då mer än 700 teaterbesökare togs som gisslan i Moskva, har Mattsson lyckats med bedriften att reorientera artikeln så att den nu tar upp ämnet ”judiska aktivister” som har ”ändrat taktik under årens lopp” i byggandet av staten Israel.


Det tycks sålunda inte finnas något som helst tillfälle som denna cyniska och målmedvetna skribent inte missbrukar till att vinkla den läsande publiken mot Israel. Var och en har naturligtvis rätt till sin egen politiska åsikt, det är ju en uppskattad grundsten i en demokratisk statsbyggnad. Men att målmedvetet hjärntvätta en publik är inte detsamma som att utöva ens demokratiska rättigheter; det är snarare att missbruka ens förtroendeställning.


Som världssamhälle står vi idag öga mot öga mot oerhörda politiska och sociala problem. Dessa yttrar sig i form av terrorattacker mot kontorsarbetare på World Trade Center i USA. Mot turister på Bali i Indonesien. Mot kyrkobesökare i Pakistan. Mot busspassagerare på Filippinerna. Mot restauranggäster i Israel. Mot teaterbesökare i Moskva – där den första åtgärden är att släppa muslimer fria medan övriga selekteras för värre öden. Historiens vingslag hörs allt tydligare.


I stort sett all terror vi idag ser varhelst det sker i världen kommer från självtitulerade ”islamister”. Fanatiker som anser sig ha ensamrätt att representera sin religion när de slår till mot ”otrogna” – med vilket menas kristna (Filippinerna, Pakistan, Nigeria), hinduer (Indien, Bangladesh), judar (Israel, Frankrike, Tunisien), buddhister (Afghanistan). Som skribent i utrikesfrågor borde Mattsson undersöka vad det är som driver dessa människor och frammanar deras illgärningar.


För inte är den gemensamma nämnaren att de är muslimer. Snarare att de har lyckats kapa sin religion så att den nu riskerar representera något vidrigt som inte har ett dugg med Islam eller dess lära att göra. De har lyckats så fullständigt just pga att de har terroriserat och skrämt sina egna religionsfränder till total tystnad. För några decennier sedan begåvade Yasser Arafat världen med kapning av flygplan som ett ideologiskt verktyg. Nu bevittnar vi den tilltagande kapningen av religion utfört av religiösa fanatiker som följer i Arafats fotspår, samt kapningen av pressen utfört av dessa fanatikers talesmän tillika PR-folk.


Det skulle vara bra för demokratisverige att se ett slut på Britt-Marie Mattssons hetskampanj mot Israel och dess folk. Hennes energi borde kanaliseras i en mer fruktsam riktning, t ex en djupstudie av islams fanatiska och våldsfixerade ytterkant. Svarta tavlan i Jemaah Islamiyah klassrummet där prästen Abubakar Baasyir huserar ståtar med texten ”Ner med Amerika och Judarna”. Varför kommenterar Mattsson aldrig dessa vidriga strömningar trots att Abubakar Baasyir faktiskt förhörs av polisen just med koppling till Bali-terrorn? Varför gör Mattsson inte självmant en sådan analys?


Inte är hon väl rädd för sin personliga säkerhet när hon publicerar det hon ser och hör?

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 28 maj 2002

Terrorist dödar civila i Pakistan, frihetskämpe dödar civila i Israel

Det rapporteras i media och kommenteras i omvärlden om islamiska terrorister som använder våld för att främja politiska syften och rita gränser. Fördömanden är i stort sett universella – våld förkastas av omvärlden som ett sätt att uppnå politiska mål.

Ovanstående handlar om det dagliga våldet över separationslinjen mellan Pakistan och Indien, ett våld som trappas upp dagligen och håller på att utmynna i fullskaligt krig.

När det handlar om precis samma sorts våld i Israel – terrorbombningar mot intet ont anande vuxna och barn – är dock omvärldens syn en annan. De som utför dåden är nu inte terrorister utan ”aktivister” och ”frihetskämpar”. Deras mål att döda civila ses av samma media och kommenteras i samma omvärld som en kamp för frihet. Hamasledaren i Gaza, Ismail Abu Shanab, citerades så sent som i GP den 28:e maj enligt följande: ”De som inte trodde på självmordsdåd har nu börjat med det”. Enligt Shanab är detta ett led i visionen att rensa Mellanöstern från judar. Han förstår inte varför judarna ”insisterar på att leva i en judisk stat. Det innebär bara ett nytt getto i Mellanöstern”. Allt enligt en ledare för Palestinierna som inte kritiseras av vare sig det officiella Palestinska ledarskapet eller världens media.

Enligt svenska mediafigurer som Jan Guillou, är dock varje kritik av sådana människor och deras handlingar bara ett bevis på att världsjudendomen manipulerar media på ett sätt som ”är oerhört störande” (Metro 020527). Märkligt att en person med sådan erfarenhet av media kritiserar publikens rätt att ifrågasätta och kräva svar. Vem vill leva i en värld utan möjlighet att göra människor ansvariga för sina handlingar, som Jan Guillou förespråkar?

Två konflikter som båda handlar om omtvistad mark, två konflikter som riskerar att spira utom kontroll, två konflikter där ena sidans tro på fanatismen och våld möter så olika reaktioner av omvärlden, och i all synnerhet av media.

Pakistan och Palestina, båda styrda av hårdföra ledare som besitter sina positioner trots respektive folks krav på demokrati. Indien och Israel, båda demokratiska länder som styrs av folkvalda ledare. I konflikten Pakistan-Indien möts oprovocerat våld av universellt fördömande, i Palestina-Israel av universalt gillande.

Förklaringen till denna gapande skillnad undkommer varje tänkande människas förstånd.

Etiketter: , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

onsdag 3 oktober 2001

Vem behöver fred? Våld betalar sig.

Den 11:e september 2001 skedde ett fruktansvärt dåd i New York och Washington, där flera tusen människor, i stort sett alla civila, dödades i en rad koordinerade självmordsattacker.


Dådet utfördes av Osama bin Laden, en man som under åren öppet och upprepat deklarerat sin intention att störta ett demokratiskt land – USA – eftersom hans personliga smak vad gäller politiska, sociala och religiösa normer inte motsvaras av det han ser i USA. Osama bin Laden har sagt att varje amerikanskt mål – såväl civilt som militärt – är ett legitimt mål i hans krig. Han brännmärktes som ledare för en terroristorganisation.

Den 1:a oktober 2001 skedde ett fruktansvärt dåd i den Indiska staden Srinagar i det omtvistade Kashmir, som såväl Pakistan som det demokratiska Indien gör anspråk på. 329 civila dödades och ett fyrtiotal personer skadades i en självmordsattack på delstatsparlamentet.


Dådet utfördes av Jaish-e-Mohammed, en organisation som har sagt att varje indiskt mål i det omstridda Kashmir – såväl civilt som militärt – är ett legitimt mål i deras krig att befria Kashmir. USA såg sig nödgad att officiellt brännmärka denna organisation som terroristorganisation. Sålunda anses den utgöra ett legitimt mål för den tilltagande globala koalitionen mot terrorismen.

Den 3:e oktober dödades 2 ungdomar och 15 skadades svårt i Alei Sinai i det omtvistade gränsområdet mellan det demokratiska Israel och det självstyrande Palestina.


Dådet utfördes av Hamas, en organisation som har sagt att varje israeliskt mål såväl i Palestina som inom Israel – såväl civilt som militärt – är ett legitimt mål i deras krig att befria området från all israelisk närvaro. Hamas brännmärktes dock inte som terroristorganisation. Detta var tydligen inte ett lika fruktansvärt dåd som de övriga i omvärldens öga, trots att det bara var det senaste i en lång rad av liknande aktioner som även inkluderat självmordsattacker liknande dem i USA och Indien.

USA har sagt att man ska öka trycket på Israel att hålla sig lugn, att den senaste tidens händelser visar hur viktigt det är att någon gång bryta med gamla mönster och verkligen inrikta sig mot en ny världsordning i kölvattnet på dådet där cirka 3000 civila dödades. Helt rätt – förmodligen kommer Israel aldrig att frivilligt ge med sig på någon punkt om inte landet tvingas till det.


Det man dock glömmer är att för att lyckas åstadkomma en hållbar ändring, måste samma tryck även utövas på de länder och organisationer som både aktivt och i det fördolda stödjer fortsatt våld i området. Någon gång måste man helt enkelt bryta med gamla mönster. Den tidigare Israeliska premiärministern Ehud Baraks oerhörda eftergifter för precis ett år sedan visar just precis på en målmedveten israeliska ändring i denna riktning. Ändå drog sig palestiniernas ledare Yasser Arafat tillbaka från avtalet i samma stund som det skulle undertecknas. Förklaringen är lika intressant som den är oroande.

I stort sett allt som Yasser Arafat hade lagt fram som krav accepterades av Israel. Det som återstod var lite finlir, små gränsjusteringar på bägge sidor för att möjliggöra en gränsdragning som skulle gynna båda sidor i lika höga grad. Yasser Arafats vägran att skriva under och den efterföljande andra Intifadan måste således hänvisas till villkor som INTE fanns nedtecknat på avtalet – ett avtal som ju gav honom i stort sett allt han önskat. Det som saknades var punkten som kräver utplånandet av landet Israel.

Men är detta en önskan som Yasser Arafat egentligen ställer up på? Förmodligen inte. Han är en realpolitiker, han vet ju att hans folks bästa är intimt sammanflätat med Israel, att båda folken egentligen har mer som förenar än som skiljer dem åt – såväl ekonomiskt som säkerhetsmässigt. Problemet är att Yasser Arafat är i händerna på de fanatiska våldsfixerade extremistgrupper som utövar den egentliga makten i området. Organisationer som Arafat inte mäkta göra något åt, organisationer som han dock använder sig av för att sätta press på motparten. Organisationer som Hamas, Islamiska Jihad och Hizbollah.

Det är med dessa organisationer som med alla andra som utövar våld för att främja sina politiska mål: antingen är de legitima parter med vilka man kan förhandla, eller så är de terroristorganisationer. Är de legitima, borde i rimlighetens namn Yasser Arafat dra sig tillbaka till förmån för dem så att Israel kan värdera dem och behandla dem därefter. Uppför de sig och betraktas dem däremot som terroristorganisationer, borde omvärlden värdera dem som sådana. Frågan är varför denna logiska progression inte tillämpats.

Därför att om man undlåter att agera konsekvent, kan man annars dra slutsatsen att våld faktiskt betalar sig – bara man väljer ens mål noggrant.

Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer