Gaza i händerna på Hamasrasister

Hamas krig mot den judiska staten Israel:
Orsak och verkan. Citat och bilder säger allt. Kommentarer egentligen överflödiga, men frågorna hopar sig.

Hamas stadgar, introduktion:
”Israel får existera tills Islam utplånar det, precis som Islam tidigare har utplånat andra.”

Paragraf 7:
“Profeten, Allah prisar honom, har sagt: Domedagen kommer inte förrän muslimerna strider mot judar och dödar dem, då judarna gömmer sig bakom stenar och träden. Då säger stenarna och träden ’O muslim, O Abdullah, en jude gömmer sig bakom mig, kom hit och döda honom’.”

Någon som fortfarande tror att Hamas krig mot Israel har med gränser att göra? Eller handlar det helt enkelt om den värsta sortens primitiva rasism, den som bygger på förnekande av andra religioners rättigheter?




Som svar på Hamas rasism levererar Israel ambulanser och lastbilar till Gaza medan Hamas skjuter raketer mot gränsterminalen som används för att leverera fordonen.

Hamas stadgar, introduktion:
”Vår strid mot judarna är oerhört allvarlig och viktig.”
Notera: inte israeler, utan judar. Alltså inte ett politiskt ställningstagande utan ett religiöst.



Medan Hamas slår fast att det är varje troende muslims religiösa plikt att döda judar varhelst de finns skickar Israel tonvis med mat till Gaza. Terminalen som används för denna införsel av förnödenheter för civila Gazabor bombas ändå dagligen av Hamas.

Israel tar hand om skadade palestinska civila: en israelisk sjukvårdare i hjälm skakar hand med en palestinsk sjukvårdare som lämnar över en skadad palestinsk pojke för vård på israeliskt sjukhus.




Samtidigt fortsätter Hamas att regna ner raketer på israeliska civila. Förloppet under 32 minuter 090101:

12.28 Brand i en byggnad som träffades av en Hamasraket i den israeliska staden Ashdod
12.36 Hamas raketattack mot hyreshus i Ashdod, inga personskador
12.39 Missilalarm i Ashkelon i Israel, inkommande raketer
12.40 Tre raketnedslag i Ashkelon
12.52 Två raketer i bostadsområde i Ashkelon
13.01 Byggnaden i Ashdod som några minuter tidigare träffades av raket nära kollaps
13.04 Fjärde Hamasraketen inom loppet av 21 minuter träffar bostadskvarter i Ashkelon

Det är lättare att förstå Hamas aktioner mot civila judar om man läser organisationens programförklaring och inser vilken central roll rasismen spelar för Hamas.

Klarnar bilden nu? Eller förstår Joakim Wohlfeil, Pierre Schori, Birger Schlaug, Helle Klein och Bitte Hammargren fortfarande inte varför läget är som det är?

Gazas civila vill ha fred. Israels civila vill ha fred. Hamas vill ha krig i religionens namn.

Hur primitivt får man lov att vara och fortfarande åtnjuta frikostigt svenskt bistånd?

Arabvärlden börjar få nog av arabiskt våld och hyckleri

Arabvärldens vägar äro ofta outgrundliga och våldsamma. Men arabisk kritik mot våldsverkare som Hamas och Hizbollah växer sig starkare.

Så här skriver den arabiska nyhetskanalen Al Jazeera på www.Aljazeera.com 081228:
”Hur konstigt detta än låter sprängde sig en självmordsbombare i Mosul, Irak, mitt bland araber som demonstrerade mot Israels flygattacker i Gazaremsan. I självmordsdådet dödades en civil och 16 skadades. Enligt polisen kom självmordsbombaren på en cykel. Irak och regeringen i Bagdad har fördömt Israels attack mot Gaza.”

Och så här skriver den kända egyptiska journalisten Mona Eltahawy i den egyptiska engelskspråkiga tidningen Daily News http://www.thedailynewsegypt.com/article.aspx?ArticleID=18767:

”I söndags sprängde sig en man på en cykel mitt i en anti-israelisk demonstration i den irakiska staden Mosul. Den teknik som har legitimiserats och välsignats av präster i hela den arabiska världen som ett vapen mot Israel har gått fullständigt snett och användes mot araber som demonstrerade mot Israels bombardemang i Gaza.”

Hon skriver vidare: ”Detta fullständigt förvrängda och morbida kretslopp som fullbordades på Mosuls gator kan endast förstås genom att parafrasera Karl Marx - Israel är folkets opium.” ”Hur kan vi annars förklara den kollektiva minnesförlusten som vi såg nu i helgen i Mellanöstern?”

Hon syftade på terrororganisationen Hizbollahs ledare Hassan Nasrallahs kritik mot Egyptens tystnad under Hamas pågående krig mot Israel, samtidigt som ”generationer palestinska flyktingar hålls i Libanon i läger som inget annat är än fängelser”.

Vidare påminde hon den arabiska läsekretsen om att demonstranterna i Jordanien och Libanon har allt annat än rena samveten, då den jordanska regimen redan på 70-talet slaktade tiotusentals palestinska civila och militanta i kriget över herraväldet i Jordanien. Därifrån flydde tusentals till Libanon 1982 där de kristna Falangisterna dödade ett par tusen flyktingar i flyktinglägren Sabra och Shatila.

Och för att återknyta till 70- och 80-talets bristande arabiska ledarskap och cyniska manipulerande av människoliv till dagens tragiska händelser i Gaza och Södra israel, skriver Eltahawy: ”Det är svårt att kritisera palestinierna när så många ha dött under den gångna helgen, men deras Hamasledare är helt enkelt de senaste i en lång rad palestinska ledare som svikit dem … Var fanns vreden när två palestinska skolflickor dödades i Gaza när Hamasraketer avsedda för Israel felaktigt exploderade på avskjutningsrampen, blott en dag före Israels attack? … Gazas palestinier är lika mycket offer för Hamas som för Israel.”

Det som gör ovanstående så intressant är att det visst finns många röster i den arabiska världen som protesterar mot Hamas fortsatta våldföring på både den egna och grannlandet Israels civila. Dessa röster kommer från araber boende i Gaza och i andra länder.

Det som är ännu intressantare är det stora antal svenska ”analytiker” och ”experter” som Pierre Schori, Diakonia och Svenska kyrkan som väljer att ignorera arabiska röster som inte passar in i deras förutbestämda dagordning där israelhat står i främsta rummet.

Visst kan man länge ignorera folkets röst – Sovjet lyckades med det under flera decennier – men till syvende och sist vinner folkets vilja trots allt.

Och folkets vilja i Gaza och i Israel är fred, utveckling, utbildning, samarbete. En framtid helt enkelt.

Inte otillbörlig inblandning från fåtöljrevolutionärer som är beredda att offra hur många palestinska och israeliska liv som helst genom fortsatt stöd till Hamas, Hizbollah och andra terrororganisationer via svenska skattepengar utan minsta krav på reciprocitet.

Pierre Schori, Birger Schlaug, Mahmud Ahmedinejad, Joakim Wohlfeil, Kim Jong Il och alla ni andra: läs det som Mona Eltahawy skriver.

Tänk på de civila som lider i Gaza och Israel. Inte på era egna politiska ambitioner.

Broar in i Medelhavet?

Pierre Schori ondgör sig i Brännpunkt (2/11 2003) över Israels säkerhetsbarriär.

Han påpekar att FN:s generalförsamling protesterade ”mot denna styggelse” med röstsiffrorna 144 mot 4.

Schori kan inte visa på lika massivt motstånd mot den styggelse som grundat säkerhetsbarriären, dvs palestinsk terrorism mot civila israeler i restauranger, på bussar och i barnkammare. Frågan om palestinsk terror kommer inte upp i generalförsamlingen eftersom den stoppas av den automatiska majoriteten som inte vill bygga broar, utan vittra sönder Israels fundament.

Att det ska vara så svårt att i FN fördöma palestinsk terror med majoritet 144 mot 4! Att det inte går att påpeka att dessa industrialiserade mord är del av ett globalt finansierat system utan att i samma text nödvändigtvis poängtera något negativt om Israel.

Schori pratar om ”Israels utomrättsliga avrättningar av palestinier” som om 850 israeliska civila massakrerade av palestinska terrorister inte väger lika mycket som livet på de palestinska ledare som har beordrat massakrerna.

Schori pratar om ”den israeliska militära attacken i ett tätbefolkat område i Gaza” – trots att videoupptagningen av attacken visar att det inte fanns någon annan i området.

Schori lovordar byggandet av broar. Palestinska Myndighetens egna TV-program visar klart vad man avser att göra med Israel och dess judar. Ska Israel bygga ”broar” rakt ut i Medelhavets djupa vatten? Det är ju precis vad Arafat och Hamas vill.

Om Schori istället fick stopp på arabernas program av judehat och blind terror, kunde han då rikta lika mycket energi på att tvinga Israel till eftergifter.

Men han skulle då upptäcka att han inte har något att göra eftersom Israel är mycket tillmötesgående i avsaknad av aggression från motsidan. Beviset ligger i återlämnandet av Sinai till Egypten i utbyte mot fred, i den lugna gränsen mot Jordanien i utbyte mot fred.

Pierre Schori motverkar en fred som innefattar Israels fortsatta existens.