Skriv om problemen

De verkliga problemen.


12 år.

Det är medelåldern på prostituerade i Indien.

2 dollar.

Det är den dagliga medelinkomsten för deras familjer.

0 dollar.

Det är vad dessa barn får i handen. De är slavar. Slavar i en sexhandel som bedrivs av de vuxna. Barnen får precis så mycket mat de behöver så att de går att sälja. Dag ut, dag in. När de inte längre är säljbara ersätts de. Det finns 60 miljoner barnarbetare i Indien, så utbudet är inte precis begränsat.



Lite fler siffror:

0.

Det antal artiklar som Dagens Nyheter skrivit om barnprostitution i Indien under 2009.

0.

Det antal artiklar som Dagens Nyheter skrivit om barnarbete i Indien under 2009.

0.

Det antal journalister från Dagens Nyheter som åkte till Indien 2009 för att forska om barnprostitution eller barnarbete.

Det kan hända att någon av de tre sistnämnda siffrorna behöver justeras uppåt från 0 till 1, det kan DN bäst upplysa om. Det blir i så fall en hundraprocentig förbättring.

Ännu fler siffror:

324.

Det antal artiklar som Dagens Nyheter skrev jan-okt 2009 om Israel, en demokrati under ständigt hot om förintelse från en fientlig omgivning bestående av våldsamma diktaturer.

Fråga:

Fokuserar DN – och många andra svenska medier – så hårt på Israel för att det är ett judiskt land? DN har år 2009 skrivit i stort sett inget om Israels icke-judiska grannländer. Gör detta DN till en tidning med en rasistisk ideologi?

DN har år 2009 inte skrivit något om barnprostitution eller barnarbete i Indien. Indien är inte ett judiskt land. Bekräftar nu detta misstanken att DN är en tidning med en rasistisk ideologi?

Som Sveriges största dagstidning bör Aftonbladet undersöka saken. Artiklar om moraliskt sedesfördärv är Aftonbladets specialitet.

Hoppas arbetet inte är för ansträngande.

Det finns en annan möjlig förklaring till snedvridningen. Svaret kan vara så oerhört mondänt att Israel är ett västland där man kan leva gott, äta gott och dricka gott i luftkonditionerad komfort, utan att man som svensk journalist behöva bedriva något så ansträngande som en enda dags riktigt arbete. Detta eftersom allt finns serverat direkt av Hamas och Fatah. Uppbackade av UNRWA, Amnesty, Röda korset, Human Rights Watch – de organisationer som i mer än 3 år fortfarande inte fått eller ens bett om att få träffa den av Hamas kidnappade israelen Gilad Schalit.

Är det verkligen så pinsamt enkelt att svenska journalister vet att man egentligen inte kan lita på vare sig maten eller vattnet i Indien, därtill är landet så ofantligt stort att det skulle kräva mycket resande och – vilken hädelse – ansträngning för att arbeta där? Israel är i jämförelse endast några kilometer brett och långt. Ett drömland att arbeta i – stranden ligger alltid nära och många luftkonditionerade hotell ligger vid stranden.

Innan någon får för sig att mina kommentarer om Indien kan tolkas som respektlösa eller grundlösa: jag föddes och växte upp i Indien, mitt älskade födelseland. Jag gick i skola i Himalayabergen i trakterna kring Nepal, varifrån så många av barnen stjäls för ett liv i dödsbringande prostitution eller andra former av evigt slaveri i andra delar av Indien. Jag vet vad jag skriver om.

Redan där en avsevärd skillnad gentemot de flesta svenska journalister, åtminstone när de skriver om Israel.

Deras expertis om Indien, däremot, kan jag inte säga något om. De har inte skrivit många ord om mitt födelseland med dess befolkning på en miljard, av vilka ett par tusen judar. De är för upptagna med att skriva om Israel, med dess befolkning på 7 miljoner, av vilka 5,5 miljoner judar.

Länkar:
Indier vädjar om rättvist indiskt bistånd
Journalisten Lisa Lings skakande TV-dokumentär "Slavflickorna i Indien"
CNN om barnprostitution i Indien
Daniel Pipes om arabisk sexturism i Indien
Sarika Misha om barnprostitution i Indien

Segregering, selektivitet och påtvingat utanförskap i Röda Korsets regi

Praktisk läxa i hur rasism, segregering, selektivitet och utanförskap fungerar.

Lektionen hämtas direkt från mästarna i ämnet – Röda Korset.

Nedan finns en lista över alla länder som är med i ”The International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies”.

Redan namnet ger en klar och tydlig indikation av vad som komma skall.

Alla nominellt och praktiserande kristna länder får lov – i både namnet och symbolen – att visa ett rött kors som symbol. Korset är den kristna världens symbol för dess religion, kristendom.



Alla nominellt och praktiserande muslimska länder får lov – i både namnet och symbolen – att visa en röd halvmåne som symbol. Halvmånen är den muslimska världens symbol för dess religion, islam.



Men symbolen för världens enda judiska land, Israel, far inte vara med i namnet på denna världsomfattande förening, trots att landet är med som medlem. Föreningen medvetet utesluter judendomen, det är enbart ”Röda Korset och Röda Halvmånen” som gäller.



Inte heller får världens enda judiska land visa Davidsstjärnan som sin symbol trots att Davidsstjärnan finns med på den israeliska flaggan precis som till exempel Sverige och Schweiz, Pakistan och Turkiet har korset respektive halvmånen på respektive nationsflagga. För att överhuvudtaget få vara med i Rödakorssammanhang fick judarna ändra sin symbol till en artificiell och intetsägande fyrkant ställd på sin spets.

Det var inte de kristna länderna som först motarbetade Israels medlemskap i 50 år, och senare användandet av Israels symbol eller namnet på dess symbol i föreningens namn på samma villkor som alla andra länder.

Det var det kompakta motståndet från den muslimska världen som har skapat detta rasistiska resultat. Men de kristna länderna lät sig hunsas av de odemokratiska islamistiska regimerna och diktaturerna som vägrade ge judarna samma rättigheter som alla andra.

Det är endast det judiska landet som särbehandlas. Det är endast det judiska landet som inte får visas med symbol eller ens namnet på dess symbol.

Så fungerar rasism, selektivitet, särbehandling, påtvingat utanförskap.

I skolan och på arbetsplatsen hade detta rubricerats som mobbning och samhällets kraftigaste resurser, inklusive juridiska insatser, hade fokuserats på detta brottsliga, primitiva och ociviliserade beteendet.

Men det handlar om Israel. Judarnas land.

Då väljer omvärlden att istället blidka de mest fanatiska, de mest extrema, de mest oförsonliga krafterna i världssamfundet.

Därför heter världsorganisationen ”The International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies” och inte ”The International Federation of Red Cross, Red Shield of David and Red Crescent Societies”.

Därför fick också Irans Förintelseförnekande president Ahmadinejad inbjudan 20e april 2009, på själva årsdagen av Adolf Hitlers födelsedag, att tala på FNs konferens om mänskliga rättigheter och rasism – där han hängav sig åt ytterligare förnekande av Förintelsen och rasistiska förolämpningar mot den judiska religionen och det judiska folket.

Det är så mobbning fungerar. De goda sitter tysta.

Röda Korset tillhör inte de goda. Till de goda räknas de som gör gott. En förening som i namn och bild använder den kristna och den muslimska symbolen men vars stadgar förbjuder den judiska symbolen och dess namn tillhör inte de goda.

Så här ser den judiska symbolen ut, den som inte får lov att användas av rasisterna:

Och här finns hela listan av medlemmar i ”The International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies”. Föreningen där judar inte får vara med i bild eller med namn.

Skickar ni fortfarande donationer till Röda Korset?

Den judiska motsvarigheten – Magen David Adom – har en avdelning i Sverige. Dess postgironummer i Sverige är 765455-1.

Ilyameyer1, IM2, IM3

Röda Korset gör … ingenting

Fortfarande.

00213 770 98 07 75

Lägg in ovanstående siffror i din mobiltelefon. De bildar ett telefonnummer. Numret går till Röda Korset i Gazaremsan.

Gilad Schalit har nu suttit inspärrad i över 1000 dagar. Han kidnappades från Israel av det palestinska regeringspartiet Hamas den 25 juni 2006 och har sedan dess hållits som gisslan, ett offer för människohandel som är förbjuden i hela den civiliserade världen men som fortfarande praktiseras av de palestinska araberna och många av deras politiska och religiösa trosfränder.

Röda Korset arbetar ostört i Gazaremsan. Dock har Röda Korset aldrig levt upp till sina åtaganden – de har inte krävt Gilad Schalits frigivning, de har inte ens insisterat på den lagstadgade – och moraliska – rätten att få besöka honom.

Röda Korset är annars mycket måna om att besöka utsatta fångar i hela resten av världen.

Vad kan du göra?

Enkelt:

Skicka ett SMS-meddelande till Röda Korsets ansvariga i Gazaremsan, med ett mycket kort besked:

Visiting Gilad Schalit is your duty. Do it today.

49 tecken på din mobiltelefon. Det är allt som krävs av dig för att Röda Korset ska begripa att detta är allvar, att detta är något som engagerar demokrater och civiliserade människor världen över.

Skicka meddelandet till Röda Korset i Gazaremsan. Numret är:

00213 770 98 07 75

Gör det nu.

Sprid detta via epost och SMS till alla dina vänner och bekanta.

Och gör det igen imorgon. Men framför allt, gör det nu, omgående.

Visiting Gilad Schalit is your duty. Do it today.
SMS:a 00213 770 98 07 75

Hur mycket kräver detta av dig?

Och hur mycket betyder denna ringa ansträngningen för den kidnappade Gilad Schalit? Han har av Hamas inte fått se solljuset under sina mer än 1000 dagar som mänsklig handelsvara.

Och Röda Korset har inte lyft ett finger. Se till att de gör det. Speciellt ni som är medlemmar och/eller brukar ge bidrag till Röda Korset.

Gör det nu. Och igen imorgon.

Visiting Gilad Schalit is your duty. Do it today.
SMS:a 00213 770 98 07 75

Gör det nu.

Från denna blogg:
Ilyameyer1, IM2, IM3, IM4, IM5, IM6, IM7, IM8, IM9, IM10, IM11, IM12, IM13, IM14, IM15, IM16, IM17,

Andra bloggar:
MXp1, MXp2, MXp3, MFA, FiM, Gilboa, SapereAude,

Vadå politisk korrekthet? Vi är araber…

Palestinska myndighetens senaste bidrag till lösningen av Mellanösternkonflikten är att vägra erkänna Israel som det judiska hemlandet.

Detta samtidigt som Palestinska myndigheten har decimerat den kristna befolkningen på Västbanken – i Jesu födelsestad Betlehem har den kristna befolkningen via politiska påtryckningar, ekonomiska sanktioner, våldtäkt och mord minskats från ungefär 60 procent till ungefär 15 procent på 20 år.

Västbanken, en av pelarna i den tilltänka 23:e arabiska staten Palestina, ska bli utpräglat muslimskt är det tänkt. Från Gazaremsan har kristna araber jagats på flykt i ännu större antal – deras kyrkor bränns och prästerna mördas.

Samtidigt kan man konstatera att i hela Gazaremsan, den andra av pelarna i den tilltänkta 23:e arabiska staten Palestina, finns bara en enda jude. Och han är inte ens där frivilligt utan kidnappades från Israel för nästan tre år sedan av regeringspartiet Hamas och används som gisslan för att utverka ekonomiska och politiska vinster. Sådant som i alla andra sammanhang brukar kallas för slaveri alternativt människohandel, vilka är strängt förbjudna enligt internationell lag.

Segregering och etnisk rensning är därmed inte bara konstaterat i den tilltänkta 23:e arabiska staten Palestina, utan de är del av den officiella programförklaringen. Saudiarabien tillåter inga andra religioner än islam inom landets gränser, ändå betraktas Saudiarabien som tillräckligt rumsren för att få lägga fram en ”fredsplan” som går ut på att Israel dels inte får kännetecknas som judiskt land och dels tvingas acceptera oförsvarbara gränser.

Enda anledning till att det inte finns gränser mellan Israel och alla dess grannländer är arabvärldens konstanta vägran att acceptera ett judiskt land någonstans i Mellanöstern. Israel är judarnas religiösa, etniska, politiska och geografiska hemvist men arabländerna, som gör islam till statsreligion, accepterar inte Israel som ett land som kännetecknar sig själv som judiskt.


En intressant diskussion om sionism och hur den islamiska världen avfärdar både judendom och sionism. 1 m 30 sek in i sändningen nämner man specifikt Sverige och årets Davis Cup Tennisturnering i Malmö.

Det är så rasism får fotfäste och växer – genom officiell statsuppmuntrad selektivitet och olika behandling av människor på grund av deras religion och etnicitet. De enda länderna i världen idag där rasism är officiell statspolicy återfinns i de arabiska länderna. Motorn bakom denna statsrasism är en vantolkning och bokstavlig implementering av islam. Lika tråkigt som det är sant. Problemet är att i brist på alternativa muslimska röster som klart och tydligt säger ifrån, riskerar alla muslimer att dras över en kam – och bli betraktade som rasister. På grund av uteblivna alternativa röster i den arabiska och bredare muslimska världen, uppfattas alla muslimer världen över som rasister.

Palestinska myndigheten vägrar att acceptera Israel som ett judiskt land samtidigt som det tilltänkta arabiska Palestina blir etniskt rensat på alla andra religioner. Samtidigt ses alltmer Durban II-konferensen som ytterligare ett antisemitiskt påhopp från en muslimsk värld som visar total uppslutning bakom det rasistiska anfallet mot den judiska staten. Anfallet leds av Iran, vars regim upprepade gånger sagt att man ämnar sudda ut Israel från kartan eftersom den judiska staten är en cancer i världssamfundets kropp.

Därför växer nu listan på länder som drar sig ur Durban II. Vissa länder drar sig ur helt, andra som Sverige visar sitt missnöje genom att skicka representanter på lägre nivå.

Det konstiga i sammanhanget är att framstående organisationer som säger sig arbeta för mänskliga rättigheter, såsom Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset, och som livligt förespråkar bojkott av judiska/israeliska varor/idrott/politiker, är helt tysta nu. De kräver ingen bojkott mot vare sig den Palestinska myndigheten på grund av dess uttalade rasism, eller Iran med anledning av dess uttalade mål att förinta den judiska staten Israel. Samtidigt som både Palestinska myndigheten och Iran stolt betecknar sig själva som muslimska länder.

Politisk inkorrekthet inte bara frodas hos den muslimska världens vägrarfront – den får sin näring i bland annat de svenska hjälporganisationernas underdåniga attityd och deras fullständiga ovilja att behandla alla lika.

Det som tills nyligen brukade kallas för institutionaliserad rasism – innan politisk inkorrekthet upphöjdes till statsreligion i Sverige.

Svenska tidningsartiklar i ämnet:
GP, SvD, DN, Yle,

Engelskspråkiga tidningsartiklar i ämnet:
VOA, Haaretz1, Haaretz2, Haaretz3, Google, JPost1, JPost2, JPost3,

Bloggar i ämnet:
CarlBildt, Sydsvenskan, Leman, Svansbo, IsraelISverige,

”Allt som behövs för att ondskan ska triumfera är de godas tystnad”

Edmund Burke visste vad han skrev.

Tystnaden hos våra främsta "förkämpar för mänskliga rättigheter" är påfallande öronbedövande.

Röda Korset, Diakonia, Svenska Kyrkan, TT, UNHRC, UNRWA och resten av FN, Amnesty International, svenska regeringen…

Ta Röda Korsbrevet som publicerades tidigare idag på denna blogg (se nedan) och ändra lite detaljer och vips kan brevet tyvärr lika gärna skickas till många fler mottagare.

Brevet kunde lika gärna adresseras till Svenska Kyrkan, som donerar enorma mängder pengar till området som styrs av Hamas- och Fatahterrorister – utan att kräva en motprestation i form av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna för den olagligt kidnappade och fångna Gilad Schalit eller ett slut på de ständiga terrorattackerna. Återigen pengar som svenska medborgare frivilligt donerar i tron att man hjälper en organisation som betraktar alla människor som lika värda. Dina pengar, med andra ord. Pengar som enbart spenderas på araber under det arabiska kriget mot judarna, men som aldrig spenderas på de judiska offren för arabernas krigsföring, såsom judiska småbarn som har ett skriande behov av skyddsrum i sina dagis och skolor på grund av de ständiga palestinsk-arabiska terrorattackerna. Selektivitet år 2009.

Brevet kunde också lika gärna adresseras till Diakonia, som är ännu mer aktiv i området. Diakonia organiserar till och med mänskliga sköldar – för palestinska terrorister på Västbanken (organisationen kommer inte längre lika lätt in i Gazaområdet). Men Diakonia har aldrig betalat för att mänskliga sköldar skulle skickas till den israeliska staden Sderot, som bombarderats av upp till 100 Hamasmissiler om dagen under åtta långa år. Selektivitet lämnar verkligen en bitter eftersmak.

Brevet kunde också lika gärna adresseras till UNHRC, FNs speciella organ för de mänskliga rättigheterna. Men det är nog ingen bra idé, där är man istället allt för upptagen med den nära förestående ”Durban II”-konferensen, ett antisemitiskt spektakel iscensatt och understött av FNs muslimska länder, ett sällan skådat tillfälle att brännmärka världens enda judiska land samtidigt som samma muslimska länder rullar ut röda mattan för den internationellt efterlyste massmördaren tillika Sudans starke man Omar al-Bashir.

Brevet bör absolut även adresseras till TT. Om TTs ökända Israelhat och vinklade rapportering kan man skriva spaltkilometer. Här en alldeles färsk artikel från den välrenommerade bloggen FiM (Fred i Mellanöstern). Besök FiMs webbsida varje dag om du är intresserad av ärlig fakta.

Naturligtvis bör brevet också omformuleras och skickas till den svenska regeringen. Sverige är de palestinska arabernas största per capita bidragsgivare i världen. Vi tar från våra fickor även mitt under den svåraste ekonomiska krisen i mannaminne och ger – utan att bli tillfrågade, för det går automatiskt via våra skatter – till regimledare som har gjort terrorism till en livsåskådning.

Vi kräver inga motprestationer från bidragsmottagarna. Som till exempel efterlevande av fundamentala mänskliga rättigheter – ett slut på hedersmord på arabiska kvinnor, ett slut på terror mot civila judar, ett slut på den dagliga och öppna antisemitiska propagandan i palestinska tidningar/skolor/TV, frigivning för en olagligt bortrövad jude.

Vi bara ger.

Dags att sluta ge.

Svenska Magen David Adom har postgiro 765455-1. De pengarna används i sin helhet till välgörande ändamål.

Utan hänsyn till religion eller etnicitet.

Något för Röda Korset, Svenska Kyrkan, Amnesty International, Diakonia et al att fundera på.

Läs också:
Gloria, Birgitta Ohlsson

Från denna blogg i samma ämne:
Ilyameyer1, 2, 3, 4, 5, 6

Om TTs partiskhet:
Ilyameyer7, 8, 9, 10, 11

Om Diakonia och Svenska Kyrkans undfallenhet:
Ilyameyer12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19

Läs detta om hur palestinsk-arabisk orubblighet fortsätter oförminskat - medan omvärlden fortsätter att betala:
MXp

Öppet brev till Röda korset

Som betalande medlemmar i Röda Korset undrar man hur ni väljer – alternativt väljer bort – vem ni bryr er om.

Som jude, som demokrat, som medmänniska med en orubblig tro på allas lika värde, undrar jag varför ni inte med kraft agerar för att den unge israeliske grabben Gilad Schalit friges ur sin olagliga fångenskap hos terroristgruppen Hamas?

Hamas har av omvärlden – inklusive alla de länder där Röda Korset arbetar – klassats som terrororganisation. Ändå har Röda Korset inte brytt sig om att föra upp Gilad Schalits kidnappning och fortsatta fångenskap på den offentliga dagordningen. Schalit har – om han fortfarande lever – varit bortrövad i över 1050 dagar. Hamas uppger stolt att han under denna tid aldrig fått se solljus – tidigare kidnappningsoffer har hållits fångna i hålor ungefär 10 meter under jordens yta.

Schalit har inte fått skriva till eller fått besök av sina föräldrar. Han har inte fått företrädas av advokat – han är heller inte anklagad för något men någon borde få representera hans intressen. Han har inte fått besök av Röda Korset, men å andra sidan har Röda Korset aldrig insisterat på rätten att besöka honom.

Gilad Schalit ruttnar bort, i en underjordisk håla någonstans i Gazaremsan.

Bortglömd, i synnerhet bortglömd av Röda Korset.

Samma Röda Korset som företräder och ger medmänsklig hjälp till palestinsk-arabiska terrorister som sitter i israeliska fängelser. Dessa morddömda terrorister har rätt till – och får – besök av familjen, advokater, Röda Korset, Amnesty International, FN-representanter. De läser på distans vid olika universitet och skaffar sig utbildningar på den judiska statens bekostnad medan de avsitter sina fängelsestraff.

De får gratis allt det som Hamas nekar sin ende judiske fånge. En fånge som inte är anklagad för något, förutom brottet att vara jude.

Det är dags för Röda Korset att sluta vara selektiv – som jude och demokrat vet jag hur det slutade förra gången man tillämpade selektivitet, för sisådär 70 år sedan. Det slutade med att merparten av Europas judenhet försvann.

Röda Korset bör klargöra att inga fler samarbeten med några palestinsk-arabiska individer eller organisationer kommer att ske förrän Schalit friges, villkorslöst. Allt annat vore ett hån mot de mänskliga rättigheterna som organisationen säger sig representera.

Det kanske idag är dags att göra allvar av det som många medlemmar redan pratar om: en massflykt av medlemmar från Röda Korset.

För ingen vill väl vara medlem i en rasistorganisation som de facto särbehandlar judar.

Öppen och kraftig aktion från Röda Korsets sida för att få Gilad Schalit fri. Organisationen måste leva upp till sitt mål om humanitära insatser för alla behövande.

Alldeles oavsett religion och etnicitet.

För medmänniskor som vill bidra till humanitära insatser utan anknytning till religion och etnicitet finns faktiskt ett alldeles utmärkt alternativ:

Magen David Adom, den israeliska motsvarigheten till Röda Korset.

Röda Korset har varit igång sedan 1863. De muslimska länderna kom för några år sedan fram till att de absolut inte kunde samarbeta för nödlidande människors bästa med en organisation vars symbol såg ut som ett kors, så den muslimska världens motsvarighet heter Röda Halvmånen och Röda Halvmånen är fullvärdig medlem i Internationella Röda Korset (ICRC). Men när den judiska världens motsvarighet, Magen David Adom (Röda Davidsstjärnan), ansökte om medlemskap på lika villkor motsatte sig de muslimska länderna det med hänvisning till att symbolen som används är en Davidsstjärna, en judisk symbol. De muslimska länderna hade inga invändningar mot att kristna länders symbol är ett kors, eller att de muslimska ländernas symbol är halvmånen, den muslimska världens religiösa symbol. Selektivitet.

Svenska Magen David Adom har redan skaffat ambulanser till Israel och Internationella Magen David Adom har från Israel gjort åtskilliga humanitära insatser världen över – från Grekland, Turkiet och Kosovo på relativt nära håll till Zaire, Kongo, Somalia och Eritrea i Afrika och, på ännu längre håll, Indien, Kina, Indonesien och Thailand.

Svenska Magen David Adom har postgiro 765455-1. Penninginsamling för inköp av en ny ambulans för den av Hamas ständigt beskjutna staden Sderot i Israel pågår för fullt.

Det finns inte längre något behov av att finansiellt understödja Röda Korset som i praktiken aktivt tillämpar såväl rasism som selektering.

Det är ord och begrepp som ligger helt fel i tiden.

Läs mer i samma ämnet på denna blogg:
Ilyameyer1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12,

När blommor är viktigare än människor

Palestinska blommor är viktigare än judar av kött och blod.

Burkar för mediciner levererade under FNs och Röda korsets försorg blir till handgranater.

Då vet man två saker:

1. Civilisationens allra mest grundläggande krav naggas i yttersta kanten.
2. Omvärlden kommer inte att göra något.

Liksom företeelserna är två, är även förklaringarna två till antal:

1. De ansvariga är palestinska araber.
2. Offren är judar och israeler.

Siffrorna säger allt: Gaza har under de gånga 8 åren exporterat 10 000 missiler. De transporterades med raketfart, med destination dagis, skolor, sjukhus, fabriker och bostadshus i grannlandet Israel.

Nu har de krävt – och av Israel fått lov – att få exportera 25 000 nejlikor till Europa. Via Israel. Inga krav på transport via Egypten. Endast Israel duger.

Gaza har även exporterat judar. Varenda levande och död jude (de döda fick grävas upp) fick exporteras från Gaza för att tillfredsställa deras krav på ytterligare ett judenreint arabland. Detta skedde för snart 4 år sedan.

Men en sak har de inte exporterat: den enda juden som finns kvar i Gaza. Gilad Schalit kidnappades från Israel för nästan 1000 dagar sedan. Han har sedan dess hållits inspärrad i en underjordisk håla utan tillgång till läkare, Röda korset, advokat, föräldrar, eller ens solljus, vilket Hamas stolt meddelar.

Så långt siffrorna. Titta nu på omvärldens agerande, i synnerhet FN och Röda korset.

Så här sade Christopher Gunness, UNRWAs talesman, 8 februari 2009 (för fem (5) dagar sedan: ”Om du tillverkade en raket av papper skulle den vara väldigt svajig och om du gjorde den av plast skulle den inte vara så väldigt strömlinjeformad.”

Israel har såväl före som under och efter Hamas senaste krig mot södra Israel, vilket ledde till en israelisk svarsoperation som varade i 21 dagar, förhindrat import till Gazaremsan av bland annat råmaterial för tillverkning av plast. Andledningen är att materialet används för tillverkning av bomber som riktas mot civila judiska mål.

Nu visar den israeliska militären bilder på hur plastföremål används av Gazaborna för att tillverka bomber: medicinburkar transporterade till Gaza under FNs och Röda korsets försorg har tömts på sitt innehåll och burkarna har fyllts med sprängmedel och sprängkapslar för att omvandlas till granater. En mer cynisk handling, ett mer cyniskt missbruk av humanitära hjälpsändningar är svår att föreställa sig.


Foto: Jerusalem Post

Men som vanligt när det gäller palestinsk extremism och omvärldens likgiltighet, kommer med all säkerhet även dessa anständighetsgränser att sprängas bort av ännu värre palestinska missdåd.

Snart, kanske redan imorgon. För idag vet ingen vilka till synes harmlösa föremål som kan bli till dödsverktyg i palestiniernas händer medan omvärlden sitter tyst och med våra pengar subventionerar den fortsatta palestinska uppfinningsrikedomen.

För medan burkar till mediciner betalda av och levererade via FN och Röda korset används för att tillverka granater i Gaza, sitter fortfarande den unge Gilad Schalit inspärrad i sin underjordiska håla medan FN och Röda korset likgiltigt tittar på.

Fast likgiltighet kanske inte är rätt ord. De kanske bara är alltför upptagna med att ordna transporter av medicinburkar åt ena hållet och blommor åt andra hållet för att bry sig om en ung kille.

För de vill hjälpa palestinierna i Gaza. Palestinierna som röstade fram Hamas.

Vad står Hamas för? Följande videoklipp förklarar.



http://www.memritv.org/video.html

JPost, Sydsvenskan, Barometern, Dagen, Flamman, Flamman, Flamman, Flamman, GD, Göteborgsfria, Dagen, GP

I begynnelsen var ordet…

… och ordet fullständigt förvrängdes av Hamas och ordet missbrukades medvetet av de svenska medierna.

Irans Hamaskrig mot den judiska staten pågick i 2920 dagar innan Israel inledde en 21 dagar lång operation för att stoppa Hamas raketbombardemang mot israeliska dagis, skolor och sjukhus.

Enligt Hamas och deras svenska propagandister dog över 1300 palestinska araber och över 5000 skadades, de allra flesta civila.

Enligt Hamas talesman Abu Obeida sköts fyra israeliska helikoptrar ned och 80 israeliska soldater stupade.

Enligt Hamas förstördes flera israeliska pansarvagnar och två israeliska soldater tillfångatogs.

Inget av ovanstående är sant. Det är bara ord. Förljugna ord.

En italiensk journalist som besökt Gazaremsan efter vapenvilans inträde, Lorenzo Cremonesi, skriver i tidningen Corriere della serra att sjukhusen står nästan tomma. De tomma sängarna motsäger Hamas påståenden att minst 5000 civila skadades. Enligt Cremonesi visar ett besök i området att Hamas påståenden är tomma ord. Lögner.

Israel bekräftar att den totala dödssiffran i Gaza verkligen är 1300 döda, av vilka 900 var väpnade Hamas-, Islamiska Jihad- och andra terrorister med vapen i hand. Siffrorna över påstådda civila offer har blåsts upp av två anledningar: dels var Hamaskrigarna civilklädda för att skapa förvirring bland de israeliska soldaterna och för att orsaka de egna civila så stora skador som möjligt – ett vidrigt knep i Hamas propagandakrig; och dels ligger enligt Israel ett stort antal Hamasterrorister döda i ett bårhus i Shifasjukhuset. De har inte begravts eftersom Hamas inte vill att Gazaborna ska se vilka enorma förluster terrorgruppen har lidit.

Enligt muslimsk sed ska den döde helst begravas inom 24 timmar. Det fundamentalistiska Hamas verkar ha en ganska tänjbar relation till sin egen religion.

Enligt den palestinske socialministern Mahmoud Habbash har Hamas stulit 63 lastbilar med FN-hjälpsändningar. Innehållet finns nu till privatförsäljning runt om i Gazaremsan. Habbash nämner också att Hamas har avrättat flera politiska meningsmotståndare och skjutit ytterligare 60 i benen för att paralysera dem.

Allt detta kan läsas i Gaza, på Västbanken, i många arabiska medier, i Israel. Men sällan i Sverige.

Röda korset säger inget. FN säger inget. Ändå var det dessa två organisationer som gång efter annan tog Hamas siffror som Den Enda Sanningen och hjälpte till att indoktrinera en hel omvärld med felaktiga siffror.

Man kan inte lita på vare sig FNs eller Röda korsets ord.

Tillbaka till den italienska reportern Cremonesi som i intervjuer i Gaza upprepade gånger fick höra att civila där skrek åt Hamasmännen att lämna deras hus och barn i fred. ”Försvinn – och ta era gevär och missiler med er!” var ett ständigt återkommande rop reportern fick höra.

Och Hamas soldater svarade dessa föräldrar och deras småbarn: ”Förrädare, kollaboratörer, spioner, fegisar! Det heliga krigets soldater kommer att bestraffa er! Ni kommer i alla fall att dö – när vi strider mot judarna (observera, inte israelerna utan judarna) kommer vi alla att gå till paradiset. Vill ni inte dö tillsammans med oss?”

Uppenbarligen inte, för nu när Gazas civila börjar ta till ordet om sina upplevelser börjar sanningen sippra ut: om Hamasterrorister klädda som läkare, om ambulanser som användes för att transportera terrorister och krigsmateriel, om FN-byggnader som användes för att avfyra missiler.

Och så är vi tillbaka till ordets makt. Vems ord ska man lita på? FN och Röda korset vars siffror nu visats vara fullständigt påhittade? FN och Röda korset som fortfarande inte krävt frigivning av den unge israeliske grabben Gilad Schalit, kidnappad av Hamas för 940 dagar sedan och sedan dess inspärrad i en underjordisk håla utan tillgång till solljus, advokat, familj? Ska man lita på Hamas ord när de vägrar att släppa döda kroppar för begravning i trots mot muslimsk religiös sed bara för att skapa en propagandapoäng?

Eller ska man gå ifrån det sedvanliga svenska bruket och faktiskt öppna öronen? För det är rätt många berörda som tar till ordet och vill bli hörda. I Gazaremsan, i södra Israel.

Endast den medvetet döve hör inte.

Hamas krig mot Israel: svenska medier väljer vad de rapporterar om

För drygt en vecka sedan sade Hamas upp vapenvilan med Israel.

Denna ”vapenvila” har under sina sex månader kännetecknats av att Hamas dagligen terroriserat israeliska civila med raketer.

I gengäld har Israel skickat bränsle, pengar, medicin, mat och andra förnödenheter.

Läs det en gång till: dagliga raketer från Gaza mot Israel, och i utbyte fick Gaza leveranser av förnödenheter.

Visserligen inte varje dag – ibland kunde de israeliska lastbilarna inte köra in i Gaza eftersom terminalen där lastbilarna skulle avlossas regelbundet besköts av Hamas. Det var deras sätt att förhindra inkommande leveranser av förnödenheter, så att de efteråt kunde påstå (med rätta) att de inte fick sina leveranser. Medierna spelade med i detta makabra spektakel, man ställde inga frågor till Hamas, man filmade endast där man blev anvisade av Hamas för att skapa den propagandabild som Hamas vill ha.

Efter det att Hamas förkunnat att vapenvilan var slut och att den inte skulle förnyas, ökade terrorgruppens raketbeskjutning av Israel flerfaldigt. Under julhelgen sköt Hamas uppemot 200 raketer och granater mot civila mål i Israel – på juldagen en missil var femte minut.

Detta är fullskaligt krig, hur man än ser på det.

Men i de svenska medierna rapporterades inget.

Tidpunkten för Hamas upptrappning var noga vald för att skapa antijudiska stämningar under de kristnas viktigaste helg – skulle Israel inte svara, var allt frid och fröjd för Hamas för fler judar skulle lemlästas och dödas, men om Israel svarade skulle Hamas propagandamaskin fokusera på symboliken i att judar dödar människor i det Heliga Landet mitt under julen.

Manipulativt så det förslår. Men Hamas är ju erkända propagandamästare.

Under Israels inledande motattack lördag 27 december dödades ungefär 140 Gazabor. Trots att Hamas propagandaministerium påstår att de allra flesta är civila, har såväl BBC som AFP bekräftat att alla var Hamasterrorister som befann sig i olika Hamasbefästningar, samt att ett 15-tal civila också dödats.

De första bilderna från Gazas Shifasjukhus visade mycket riktigt många vuxna, kortklippta, vältränade män som bars in i sjukhuset. De var täckta med damm, ibland blod, en del hade förlorat medvetande. Så brukar det se ut när man attackeras med missiler – fråga vem som helst i den israeliska staden Sderot, som hittills har tagit emot 10 000 raketer från Gaza. Men efter en stund, när fler kameror väl hade samlats framför sjukhusentrén, började folk också komma in med småbarn i sina händer. Både barnen och de vuxna var helt rena, prydligt klädda, barnen såg sig runt medan de bars hit och det. Hamas propagandamaskineri var nu uppe i överväxel – här skulle visas hjärtslitande bilder minsann. Precis som i Hizbollahs Libanon lade man ut rekvisita där det ansågs behövas för kamerorna, men återigen som i fallet Libanon hade Pallywoods direktörer inte gjort ett tillräckligt bra jobb – rekvisitan var för ren för att riktigt passa in i bilden.

Problemet är egentligen inte Hamas. De gör det enda de vet: dödar judar urskiljningslöst, var helst de träffas av Hamas 10 000 raketer.

Problemet är de svenska medierna: de flesta har inte skrivit en enda rad när Sderot, Netivot, Ashkelon och andra israeliska samhällen besökts med raketer från Gaza, dag ut och dag in. Upp till 80 raketer om dagen.

De svenska medierna har inte frågat varför Hamas kidnappade en ung israelisk grabb, Gilad Schalit, och fortfarande håller honom inlåst i en underjordisk håla, mer än 900 dagar senare, utan tillgång till familj, advokat, Röda korset, Human Rights Watch, Amnesty. Pojken har inte ens fått se solljus under den här tiden. Hamas kan läsa, de vet att de har lyckats med den största mediebluffen i modern tid: förövaren uppvisas som offer, medan offren framställs som skyldiga.

De svenska medierna bör granska Hamas närmare.

Exempelvis genom att läsa vad som står på det arabiska Al Arabiyas egen webbsajt:

http://rs6.net/tn.jsp?e=001k13Gw-11oqIipdg3OR-sqVBCQMM_V1lKjWFcLgl1ZVVJcuL10VzA_uPha_rf4EJfm7oS-UH3CHZ7QsWF74VHCKS5qtP_EHFAa9wC9LIDux3AQAF-vYb8JOgoajxGwbPGtPHRL0wkFDoveU3LOzi1ywomQV5JC_VQXTflPJHwG_E=
Rubrik:
Hamas godkänner lagar där straffen består av piskrapp, handhuggning, korsfästelse och avrättning som ett led i tillämpningen av islamisk Sharialag.

Artikel:
Hamas ledamöter i det palestinska lagstiftande församlingen (som lider under det palestinska parlamentet) godkände en ny lag … vars mål är att "införa koranens straff". Londontidningen Al Hayat rapporterade 24 december 2008 att detta steg är mycket extremt och har rapporterat fallet till organisationer för mänskliga rättigheter i Gazaremsan, speciellt eftersom lagen omfattar straff bestående av piskrapp, avhuggning av hände, korsfästelse och avrättning...”

Det är detta Hamas som de svenska medierna vägrar rapportera om, samtidigt som Israels försvarsaktioner mot Hamas ges stort medieutrymme.

Så vem egentligen bär ansvaret för situationen: Hamas, en primitiv organism som instinktivt likt en krokodil gör det enda den är programmerad att göra, eller medierna, som medvetet döljer Hamas avsikter, åsikter och aktioner och därigenom uppmuntrar dem till fortsatt våld?

Med israeliska och arabiska liv som insats.

Inlåst i underjordisk håla i 900 dagar - och Diakonia är tyst

En ung jude, Gilad Schalit, kidnappades från Israel av palestinska regeringspartiet Hamas för 900 dagar sedan. Han har sedan dess spärrats in i en underjordisk håla. Hamas meddelar att han inte har sett solen sedan dess. Röda Korset får inte träffa honom, men å andra sidan har Röda korset aldrig krävt att få göra det.

Schalit får inte heller träffa en advokat – han inte anklagad för något och han får inte anlita advokat som kan arbeta för hans frigivning.

Han får inte heller besök av sin familj. Allt detta i strid mot såväl Genévekonventionen och uppenbara mänskliga rättigheter.

Söndagen den 13 december firade Hamas 21 år. För att markera dagen spelades en pjäs där en man föreställande Gilad Schalit offentligt bad för sitt liv framför tusentals jublande Hamasanhängare i Gaza. ”Snälla pappa och mamma, jag saknar er” skrek han. ”Varför har ni glömt mig?” Hamasanhängarna svarade med ”Vi erkänner aldrig Israel.”

Detta obscena barbari är bara ett exempel på Hamas medeltida grymhet. En högt uppsatt Hamasrepresentant togs nyligen emot av Palmecentret.

Hamas har de senaste dagarna skjutit över 100 missiler mot den israeliska staden Sderot – under pågående ”vapenvila”.

Vare sig Palmecentret, Diakonia, Svenska Kyrkan eller Sveriges Kristna Råd har kritiserat dessa inhumana handlingar. Inget fördömande av kollektiv bestraffning mot hela Sderot eller Hamas vägran att erkänna Israel, inget om att Gilad Schalit nekas grundläggande mänskliga rättigheter. Svenska organisationer som säger sig arbeta för fred och rättvisa i Mellanöstern har fortfarande inte gjort ett tydligt ställningstagande. Men svenska SIDA-pengar fortsätter att stödja Hamas via dessa organisationer. Så det kanske trots allt ska ses som ett klart ställningstagande.

Palmecentret, Diakonia, Svenska Kyrkan och Sveriges Kristna Råd visar inga tecken på engagemang när judar är offer för systematiska arabiska övergrepp, men är högljudda i sin kritik när araber är offer för påstådda och verkliga israeliska övergrepp.

Den systematiska obalansen och selektiva tystnaden från dessa svenska opinionsbildande och kristna hjälporganisationer är mycket besvärande för svenska kristna, svenska demokrater och – kanske framför allt – svenska skattebetalare.

Avgrundsdjup skillnad mellan Israel och arabvärlden

Min semester i Israel sammanföll med återlämnandet och begravning av två israeler som kidnappades och dödades år 2006 av libanesiska Hizbollahterrorister.

Familjerna och en hel nation hölls medvetet i ovisshet om deras öde i hela två år.

Vad fick Hizbollah i utbyte?

Frihet för barnamördare
De fick frihet för Samir Kuntar, en libanes som för 30 år sedan dödade en 28-årig israel inför ögonen på hans 4-åriga dotter, och sedan krossade flickans huvud mot en sten. I Libanon välkomnades Kuntar som hjälte. Libanons premiärminister Saniora hyllade hans frigivning som ”en nationell framgång”.

Tillsammans med Kuntar överlämnades kvarlevorna av en kvinnlig terrorist, Dalal Mughrabi. Palestinska myndigheten (PA) krävde hennes kropp eftersom man ville fira hennes ”hjältemodiga gärningar”.

13 mördade judiska barn gör palestinskan till "hjältinna"
Det som gjort Dalal Mughrabi så berömd att Hizbollah och PA slåss över hennes kvarlevor är att hon i mars 1978 utförde en terrorattack som lämnade trettiosex israeliska civila döda, varav tretton barn.

PAs tidning Al-Hayat Al-Jadedda hyllade Mughrabi som en ”levande legend och ett utmärkt exempel för alla kvinnor”.

Hizbollah, Hamas och PA anser dödandet av civila judar vara höjden på deras samhällsaspirationer. Israel ser att omvärlden inte gör något för att sätta stopp för denna makabra utveckling, utan tvärt om fortsätter att finansiellt hjälpa dessa organisationer trots att attacker mot israeliska civila fortsätter medan förövarna frisläpps i utbyte mot döda israelers kroppar.

180 israeler har mördats av frisläppta terrorister sedan år 2000, barnamördaren Kuntar är bara den senaste i raden.

I Israel förstår man inte varför omvärlden inte avkräver islamisterna samma standard. Efter Kuntars frigivande anser man här att bestialiska mördare bör skickas tillbaka i kistor.

Tusentals Gazaraketer mot civila i Israel
Detta bådar inte gott för Gaza. Med israelen Gilad Schalit fortfarande kidnappad i Gaza i mer än två år, kommer förmodligen Gazaborna i en nära framtid att betala ett högt pris för detta brott mot mänskliga rättigheter. Redan nu höjs röster för att allt vatten och el skärs av tills Schalit frisläpps. Förmodligen kommer detta inte att resultera i hans frigivning, utan kanske åtföljas av dagliga israeliska bombningar mot på måfå utvalda mål i Gaza, på samma sätt som den israeliska staden Sderot har utsatts för bombardering med fler än 8000 missiler från Gaza under de senaste sju åren. Gazaborna kommer att betala ett högt pris för Gilad Schalits fortsatta fångenskap medan omvärlden inte lyfter ett finger för att hjälpa honom, lika lite som omvärlden hjälpte de två soldaterna som Hizbollah höll i två år och skickade tillbaka i kistor.

Hizbollahs människohandel
Hizbollah, som idkar människohandel, har visat att terror betalar sig. Varför skulle Hamasterrorister överlämnar en levande jude när Israel är berett att betala vad som helst för att få tillbaka en död kropp? Att döda judar är ju själva idén med terrorattackerna.

Redan för 60 år sedan sade man ”aldrig mer” när terror utövades av nazister på judar i Europa, men samma mönster upprepas idag av nazisternas arvtagare i arabvärlden.

Veckan efter att två israeler begravdes inser Israel att man bara kan lita på sig själv. Kostnaderna i arabiska liv och egendom för framtida kidnappningar – för de kommer nu obönhörligen att ske – kommer att sättas på EUs, FNs, Kvartettens och Röda Korsets konto: alla de som satt och sitter tysta medan en hel nation hålls som gisslan.

Israel värdesätter kärlek högre än hat
Ett av begravningstalen hölls av en av offrens bröder. Denne visade på den grundläggande värdeskillnaden mellan Israel och landets fiender. ”Vi levde i en värld där vi trodde att vår fiende var som oss, att vi kunde prata med människor som också ville ge sina barn ett gott liv, som också ville se blommor växa, finna sin stora kärlek och bilda familj. Precis som vi. Men det visade sig att våra fiender är vår raka motsats och att vi inte har något gemensamt. Men trots det kommer vi inte att sluta försöka.” Han sade vidare att han var stolt över att han tillhörde en nation som värdesätter kärlek högre än hat.

Hatet är finansierat av den tysta omvärldens skattebetalare.

Mänskliga rättigheter: läpparnas bekännelse, ekonomiska intressen eller rädsla för våld?

Vad är förklaringen till att tidigare svenska regeringar aldrig satt sin betydande tyngd bakom försöken att komma till rätta med ett av nutidens värsta fall av människohandel?

Sverige har ett avundsvärt rykte som mänskliga rättigheternas förkämpe – överallt i världen och för alla lidanden förutom i ett enda fall: israeler som hålls olagligt fångna av arabiska terrorgrupper och/eller terrorstater, i vissa fall i en kvarts sekel.

Handel med människoliv och döda kroppar
1982 tillfångatog den syriska armén tre israeliska soldater – Zachary Baumel, Yehuda Katz och Tzvi Feldman.

1985 frigav Israel 1,150 fångar i utbyte mot tre israeliska soldater som kidnappats i Libanon.

1986 kidnappades den israeliske soldaten Ron Arad av den libanesiska shi’itiska
terrorgruppen Amal. Amal sålde senare Ron Arad till iranska agenter.

1986 kidnappade och mördade Irans terrormilis Hezbollah två israeliska soldater – Joseph Fink och Rahamim Alsheich.

1996 frigav Israel 123 Hezbollahterrorister i utbyte mot Joseph Finks och Rahamim Alsheichs kroppar.

1997: den israeliska soldaten Guy Hever försvann från Golanhöjderna.

1998 frigav Israel 65 fångar i utbyte mot kvarlevorna av en israelisk soldat.

Den 25 juni 2006 kidnappades den 19-årige israelen Gilad Schalit från inne i Israel av det palestinska regeringspartiet Hamas styrkor.

Den 12 juli 2006 kidnappades Ehud Goldwasser och Eldad Regev från israelisk mark av terrorister från Hezbollah, som dessutom dödade åtta israeliska soldater i räden.

Genèvekonventionen
Genèvekonventionen från 1949 beskyddar sårade soldater mot attacker och ger dem rätten till ordentlig medicinsk behandling och vård. Konventionen föreskriver också hur både sårade och icke-sårade krigsfångar skall behandlas i övrigt.

Trots Genèvekonventionens stadgar vet Israel inte ens var dessa soldater hålls fångna, än mindre hur de behandlas.

Internationella röda korset (ICRC)
Internationella röda korset säger att organisationen har mandat att besöka krigsfångar:

’Människor som har blivit tillfångatagna eller anhållna i en konflikt anses av förövarna vara fiende, och därför behövs ingripande av en neutral och självständig part som kan försäkra sig om att de tillfångatagna behandlas humant och har anständiga levnadsvillkor, samt att de har möjlighet att kommunicera med sina familjer.’

Antal fångar som ICRC besökt bara år 2002, för att ta ett enda exempel: 448,063
Antal tillfångatagna israeliska soldater som ICRC har besökt sedan 1948: 0

FN
FN har spelat en central roll i frigivningen av flera hundra fångar från israeliska fängelser. Samtliga dessa fällda terrorister har under fångenskap besökts av Röda korsets personal i enlighet med gällande regler. Många av dessa före detta fångar har sedan frigivningen utfört nya terrorattacker mot israeliska civila.

Det tål att upprepas: FN har inte fått en enda israelisk soldat fri.
Röda korset har inte besökt en enda israelisk fånge. På nästan 60 år.

De senaste 30 åren har Israel frigett nästan 7000 fångar i sina försök att få 19 israeliska soldater fria och att få tillbaka ytterligare åtta soldaters kvarlevor. Trots ingångna avtal har de berörda arabiska terrorgrupper och arabländer inte infriat sina löften. Såväl levande fångar som döda kroppar hålls kvar som gisslan. För tre veckor sedan skickade Hezbollah ett brev skrivet av israelen Ron Arad, fånge sedan 1986. Brevet var daterat några månader efter att han fängslades, men Hezbollah lämnade ut det nyss. Groteskt, människovidrigt bortom förstånd, men i västvärlden och i synnerhet i Sverige fortsätter vi att göra affärer med Iran, Syrien och Libanon, som ju håller Hezbollah med vapen, träning, logistik och mark. Och med det knark som finansierar hela terrorindustrin.

En pinsam tystnad – var är Svenska kyrkan?
Varför har tidigare svenska regeringar varit tysta? Varför har Svenska röda korset varit fullständigt tyst sedan 1948? Varför har Svenska kyrkan och Diakonia inte sagt ett enda ord i ärendet? De är annars mycket aktiva i området, organiserar manifestationer, kurser, möten, lobbyseminarier, bojkottkampanjer. Visserligen bara mot Israel och till förmån för palestinier oavsett vad dessa palestinier har gjort, men de kan inte vara emot elementära mänskliga rättigheter för israeliska fångar och deras lidande familjer, väl? Varför denna tystnad, Svenska kyrkan och Diakonia?

Varför har svenska regeringar genom tiderna och svenska företag gjort och alltjämt gör betydande affärer med terrorsponsorer som Syrien och Iran när det är just dessa länder som står bakom denna makabra och motbjudande människohandel? Det är Iran som tränar och finansierar Hezbollah och Hamas, och Syrien som står för logistiken, och det är ju Hezbollah och Hamas som håller israeliska fångar på ett sätt som går stick i stäv mot internationell rättspraxis.

Alla demokratiska politiska partier är starkt emot människohandel av alla det slag. Nu är det dags för alla svenska partier att göra sina röster hörda angående denna människovidriga slavhandel.

För alla som anser att mycket står att göra i detta fall, hänvisas till en nystartad kampanj till förmån för dessa soldaters befriande. Besök http://www.namninsamling.com/israeliska_soldater och underteckna uppropet. Om inte Svenska Kyrkan, Röda Korset, FN, Human Rights Watch, Amnesty International, Diakonia eller tidigare svenska regeringar velat göra något, kanske vi liberaler kan dra vårt strå till stacken och agera, hjälpa till att avsluta en av världens mest bortglömda orättvisor.

Vi sätter vår tilltro till den nuvarande regering, en regering av helt annan etik och moral än under tidigare år, och hoppas att den vill verka för en lösning.

Skrivit tillsammans med Talia Meyer, Student i statskunskap och mänskliga rättigheter

En märklig tystnad

Svenska medier har drabbats av en märklig tystnad.

Hundratals palestinier har dödats de gångna veckorna och ytterst lite har hörts från organisationer som Human Rights Watch, Amnesty International, Internationella Röda Korset, Svenska Kyrkan. Inte ett enda resolutionsförslag i FN:s generalförsamling eller säkerhetsråd. De senaste 2 dygnen har mer än 20 palestinier dödats i Gazaremsan, en kastades från femtonde våningen på ett höghus. Det pågår regelrätta strider med maskingevär och raketer inuti Gazaremsans sjukhus.

Den svenska vänstern har inte fördömt detta oproportionerliga våld, såsom den alltid gör när till exempel Israel besvarar palestinsk raketbeskjutning av civila israeliska samhällen.

Lika tyst är det också från ovanstående organisationer när ett palestinskt flyktingläger i Libanon bombas sönder och jämnas med marken. Det pågår regelrätta strider mellan terrorister förskansade i de trånga gatorna och libanesiska säkerhetsstyrkor vars uppgift är att förhindra terrorism och som löser uppgiften genom att spränga sönder husen där terroristerna gömmer sig. Hundratals civila, såväl libaneser som palestinier, har dödats och skadats.

Det är viktigt att särskilja mellan dessa två grupper i Libanon eftersom palestinier födda i Libanon inte får lov att bli libanesiska medborgare, de får inte arbeta i en mängd yrken eller ens äga hus. FN:s konvention om absorption av flyktingar tillämpas på alla världens flyktingar, förutom just palestinska flyktingar. Men de är lika mycket offer för den libanesiska arméns oproportionerliga våld som den övriga libanesiska befolkningen är.

Ändå denna märkliga tystnad från Human Rights Watch, Amnesty International, Internationella Röda Korset, Svenska Kyrkan, FN.

En tystnad som är lika talande som samma organisationers högljudda protester när Israel försvarar sig själv under exakt samma förhållanden.

Vad betyder det när dessa organisationer fördömer den judiska staten för det som arabiska stater och muslimska grupperingar får lov att göra? Ska det tolkas som ett uttryck för simpel, primitiv rasism i form av antisemitism, där enbart juden fördöms?

Eller ska det tolkas som ett uttryck för simpel, primitiv rasism i form av nedvärdering av araber och muslimer eftersom ”man kan ju inte förvänta sig en normal moralstandard av dem”?

Vad exakt betyder denna märkliga, för att inte säga motbjudande, särbehandling?

Vad är Hizbollah?

Är Hizbollah en terrororganisation eller ett regeringsparti?

Är Hamas en terrororganisation eller ett regeringsparti?

Israel anklagar dem för att vara terrororganisationer. Men de sitter ju i regeringar för libaneser respektive palestinier, så det kan ju inte stämma.

En regering har och utövar ansvar, inte bara för sitt eget folk utan för andra också – en regering är ett internationellt accepterat organ som arbetar enligt vissa internationellt erkända regler.

Regeringar kidnappar inte folk från andra länder. De agerar i enlighet med internationell rätt. Exempelvis ger de Internationella röda korset tillgång till fångar. Detta har Hizbollah och Hamas vägrat att göra med de tre israeliska soldater som kidnappats från suveränt israeliskt territorium.

Hizbollah och Hamas måste bestämma sig: antingen är de ansvarsfulla medlemmar av internationellt erkända regeringar och sålunda följer internationell lagstiftning, eller så är de terrororganisationer som bryter mot internationell lagstiftning.

De kan inte vara både och på samma gång.