Svenska English

Close
Integrationsforum

Intresserad av föreläsningar om integration, multikulturalism och invandring?


Jag sätter pennan – eller tangentbordet – åt sidan och tar istället upp mikrofonen.

Hos dig.

Det vill säga hos statliga verk, statliga/regionala/lokala myndigheter, företag, föreningar, skolor, religiösa samfund.

Hälsningar
Ilya

Klicka här för att veta mer.

söndag 7 mars 2010

Ankaras Erdogan och Malmös Reepalu: tvillingsjälar

De talande orden.

Det har aldrig hänt att judar har attackerats. Om judar vill lämna staden och flytta till Israel är det deras ensak och inget med Malmö att göra.”
Malmös socialdemokratiska kommunalråd Mayor Ilmar Reepalu, i en intervju med Sunday Telegraph


Hatbrott riktade mot judar i Malmö fördubblades jämfört med året innan och judar flyr staden.
Polisstatistik, Malmö.
 
 
Det är omöjligt för en muslim att begå folkmord.”
Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan, rapporterad i EuropeNews.
 
Erdogan har uppenbarligen aldrig hört talas om Darfur. Eller Bangladesh, där 3 miljoner östpakistanska muslimer slaktades av västpakistanska muslimer under självständighetskriget. Inte konstigt att han inte erkänner det muslimska Turkiets folkmord på armenier eller kurder heller - en muslim kan inte begå sådana brott just på grund av att han är muslim. Ett rasistiskt tankesätt så det förslår.
 
 
Här några mer balanserade, mindre rasistiska, åsikter. Artiklarna knyter samman teman Folkmord, Turkiet, Kurder och Armenier.
 
Tidningen The Times om Turkiets folkmord på armenier.
 
Turkiets aktioner riktade mot kurder.
 
Turkiets aktioner riktade mot armenier.
 
Turkiets behandling av en statsman från ett vänligt sinnat land. Här visas en bild föreställande juden Israels president Shimon Peres bugande inför den muslimska överhögheten i form av Erdogan.


Andra intressanta länkar:
Arutz Sheva
JPost
Vos iz Neias
Huffington Post
Debka
Ilya Meyer

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 19 april 2009

Vadå politisk korrekthet? Vi är araber…

Palestinska myndighetens senaste bidrag till lösningen av Mellanösternkonflikten är att vägra erkänna Israel som det judiska hemlandet.

Detta samtidigt som Palestinska myndigheten har decimerat den kristna befolkningen på Västbanken – i Jesu födelsestad Betlehem har den kristna befolkningen via politiska påtryckningar, ekonomiska sanktioner, våldtäkt och mord minskats från ungefär 60 procent till ungefär 15 procent på 20 år.

Västbanken, en av pelarna i den tilltänka 23:e arabiska staten Palestina, ska bli utpräglat muslimskt är det tänkt. Från Gazaremsan har kristna araber jagats på flykt i ännu större antal – deras kyrkor bränns och prästerna mördas.

Samtidigt kan man konstatera att i hela Gazaremsan, den andra av pelarna i den tilltänkta 23:e arabiska staten Palestina, finns bara en enda jude. Och han är inte ens där frivilligt utan kidnappades från Israel för nästan tre år sedan av regeringspartiet Hamas och används som gisslan för att utverka ekonomiska och politiska vinster. Sådant som i alla andra sammanhang brukar kallas för slaveri alternativt människohandel, vilka är strängt förbjudna enligt internationell lag.

Segregering och etnisk rensning är därmed inte bara konstaterat i den tilltänkta 23:e arabiska staten Palestina, utan de är del av den officiella programförklaringen. Saudiarabien tillåter inga andra religioner än islam inom landets gränser, ändå betraktas Saudiarabien som tillräckligt rumsren för att få lägga fram en ”fredsplan” som går ut på att Israel dels inte får kännetecknas som judiskt land och dels tvingas acceptera oförsvarbara gränser.

Enda anledning till att det inte finns gränser mellan Israel och alla dess grannländer är arabvärldens konstanta vägran att acceptera ett judiskt land någonstans i Mellanöstern. Israel är judarnas religiösa, etniska, politiska och geografiska hemvist men arabländerna, som gör islam till statsreligion, accepterar inte Israel som ett land som kännetecknar sig själv som judiskt.


En intressant diskussion om sionism och hur den islamiska världen avfärdar både judendom och sionism. 1 m 30 sek in i sändningen nämner man specifikt Sverige och årets Davis Cup Tennisturnering i Malmö.

Det är så rasism får fotfäste och växer – genom officiell statsuppmuntrad selektivitet och olika behandling av människor på grund av deras religion och etnicitet. De enda länderna i världen idag där rasism är officiell statspolicy återfinns i de arabiska länderna. Motorn bakom denna statsrasism är en vantolkning och bokstavlig implementering av islam. Lika tråkigt som det är sant. Problemet är att i brist på alternativa muslimska röster som klart och tydligt säger ifrån, riskerar alla muslimer att dras över en kam – och bli betraktade som rasister. På grund av uteblivna alternativa röster i den arabiska och bredare muslimska världen, uppfattas alla muslimer världen över som rasister.

Palestinska myndigheten vägrar att acceptera Israel som ett judiskt land samtidigt som det tilltänkta arabiska Palestina blir etniskt rensat på alla andra religioner. Samtidigt ses alltmer Durban II-konferensen som ytterligare ett antisemitiskt påhopp från en muslimsk värld som visar total uppslutning bakom det rasistiska anfallet mot den judiska staten. Anfallet leds av Iran, vars regim upprepade gånger sagt att man ämnar sudda ut Israel från kartan eftersom den judiska staten är en cancer i världssamfundets kropp.

Därför växer nu listan på länder som drar sig ur Durban II. Vissa länder drar sig ur helt, andra som Sverige visar sitt missnöje genom att skicka representanter på lägre nivå.

Det konstiga i sammanhanget är att framstående organisationer som säger sig arbeta för mänskliga rättigheter, såsom Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset, och som livligt förespråkar bojkott av judiska/israeliska varor/idrott/politiker, är helt tysta nu. De kräver ingen bojkott mot vare sig den Palestinska myndigheten på grund av dess uttalade rasism, eller Iran med anledning av dess uttalade mål att förinta den judiska staten Israel. Samtidigt som både Palestinska myndigheten och Iran stolt betecknar sig själva som muslimska länder.

Politisk inkorrekthet inte bara frodas hos den muslimska världens vägrarfront – den får sin näring i bland annat de svenska hjälporganisationernas underdåniga attityd och deras fullständiga ovilja att behandla alla lika.

Det som tills nyligen brukade kallas för institutionaliserad rasism – innan politisk inkorrekthet upphöjdes till statsreligion i Sverige.

Svenska tidningsartiklar i ämnet:
GP, SvD, DN, Yle,

Engelskspråkiga tidningsartiklar i ämnet:
VOA, Haaretz1, Haaretz2, Haaretz3, Google, JPost1, JPost2, JPost3,

Bloggar i ämnet:
CarlBildt, Sydsvenskan, Leman, Svansbo, IsraelISverige,

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

lördag 18 april 2009

Segregering, selektiv behandling, rasism – och tystnad

När det gäller Mellanöstern, islamism och terrorism kan man vare sig dokumentera vad som sker eller analysera det utan att ingående behandla ämnen som segregering, selektiv behandling och rasism.

Mellanösternkonflikten bygger på segregering, selektiv behandling och rasism – både de palestinska araberna och de övriga arabländerna och i stort sett hela den muslimska världen vägrar acceptera en judisk närvaro i judarnas religiösa, etniska, politiska och fysiska hemvist – Israel. De vägrar acceptera Israel som ett judiskt land trots att de själva definierar sig själva som muslimska länder och lagstiftar mot andra religioner.

Det här är länder där det ofta är olagligt och alltid livsfarligt att tillhöra en annan religion än den statskontrollerade grenen av islam – fråga Egyptens kopter, Betlehems kristna, Pakistans Ahmadiyamuslimer, Irans Bahaianhängare, Gazaremsans judar (det finns inga, området är etniskt rensat från judar förutom en ung kille, Gilad Schalit, som kidnappades från Israel och har hållits som gisslan i 1050 dagar). Saudiarabien bygger enorma moskéer i England, Italien, USA – men vägrar tillåta kristna att bygga kyrkor i Saudiarabien. Införseln av bibeln till Saudiarabien är olaglig och kan beivras med halshuggning. Och så rullar det på i stora delar av den muslimska världen.

Som sagt, segregering, selektiv behandling och rasism – de centrala pelarna som alltjämt bär upp Mellanösternkonflikten och som exporteras mycket framgångsrikt.

Lite hårt draget kan man säga att välrenommerade organisationer som vi svenskar donerar enorma summor pengar till – såsom Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset – är verksamma där de visserligen behövs, men aldrig i områden eller länder där de verkligen behövs. Som till exempel i stora delar av den muslimska världen. Och är de verksamma där karakteriseras deras närvaro av underdånig tystnad, parallellt med högljudd kritik av världens enda judiska land, Israel – ett judiskt land där ungefär 25 procent av befolkningen tillhör andra religioner än judendom, främst islam och kristendom. En fungerade demokrati där integration och samexistens är de främsta ledorden, även om man inte alltid lyckas, mycket beroende på det existentiella trycket utifrån..

Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset är heller inte verksamma där fundamentalism, våld, segregering, selektiv behandling och rasism frodas. Där myndigheterna tycks ha totalt gett upp, där grundläggande samhällsnyttiga tjänster undanhålls minoritetsbefolkningen, där utanförskap och extremism växer sig starka och där närsamhället håller på att kollapsa i ett träsk av hopplöshet, fullständigt avsaknad av integration och konkretiserad selektiv behandling av minoriteter.

Det vill säga Rosengård. Malmö. Sverige. År 2009. Nu är måttet rågat, brandkåren vägrar att släcka bränder i det segregerade svenska Rosengård av risk för ytterligare attacker, stenkastning och andra faror som de utsätts för i sin arbetsutövning – ett bemötande de inte behöver utstå någon annanstans i Sverige.

Organisationer som svenska Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset refererar ibland till Israel i termer som tangerar ”etnisk rensning”, ”segregering”, ”selektiv behandling” och ”rasism”, men i det ”etniskt rensade” Israel växer den muslimska befolkningen snabbare än den judiska. Och till ”apartheidstaten Israel” söker sig både svarta muslimer från Sudan och palestinsk-arabiska muslimer och kristna. De förra på grund av att inget muslimskt land vill ta emot dem, och de sistnämnda på grund av att de är homosexuella – ett brott som bestraffas med döden i Gaza och på Västbanken. Israel tar emot dessa asylsökande.

Det verkar som om det finns mycket att göra för att motarbeta segregering, selektiv behandling och rasism.

Dock inte i Israel – men väl här hemma i Sverige.

Hittills har Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset intagit en märklig tystnad om oförrätterna här på hemmafronten. Hoppas att de läser detta och sätter in nödvändiga åtgärder där de verkligen behövs. I Malmö. De kan agera tämligen riskfritt där. I Sverige, precis som i Israel, får de arbeta ostört. Ett arv av demokrati.

Organisationerna kanske kan åstadkomma verkliga förbättringar. De behövs.

Om segregering, selektiv behandling och rasism i Rosengård, april 2009:
Syd, City, Nyheter24, Kvp, SVT, SR P1/Nordic Dervish, Efterdiskussion om P1-programmet,

Relaterat, om rasism/Durban II:
Syd, Axess, FiM, IsraelISverige, SapereAude, Gilboa, Boccara, MXp1, MXp2, MXp3, MXp4, Erixon,

Från denna blogg, om Malmö/integration/segregation/rasism:
Ilyameyer1, IM2, IM3, IM4, IM5, IM6, IM7, IM8, IM9, IM10, IM11,

Etiketter: , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 9 mars 2009

Rätt låt vann

En sångfestival avhölls i Malmö i helgen.

Och rätt låt vann. Det måste ha varit rätt låt för uppemot 7000 människor tågade längs centrala Malmös gator och sjöng den för fulla hals.

Låten var ”Khaibar Khaibar” och i översättningen betyder den klatschiga refrängen ”Khaibar Khaibar, hör ni judarna, Mohammeds armé kommer tillbaka”. Sången syftar på en stad vid namn Khaibar där många judar slaktades av muslimer för ungefär 1400 år sedan. Judar har inte beträtt Khaibars gator sedan dess.



http://www.youtube.com/watch?v=qMP0_DMaIjU

För ett tag sedan förbjöd Malmös rödbrune Ilmar Reepalu ett israeliskt taekwondolag att beträda hans stad. Det judiska laget har inte beträtt Malmös gator.

Sedan försökte han göra likadant med det israeliska Davis Cup tennislaget, men fick backa. Matcherna fick spelas, men inför i stort sett tomma läktare. Av säkerhetsskäl, säger Reepalu. Nonsens, säger polisen, säkerheten ansvarar polisen för och Reepalu vet inte vad han talar om.

Kanske inte, men Reepalu vet hur man äventyrar säkerheten. Man går till Lars Ohly och Per Gahrton och ber dem se till att de rätta sångerna sjungs, att man eldar på massorna med rätt sorts verbal ammunition så att steget till riktig ammunition aldrig är långt.

Ohly spädde på med knappt dolt förakt för sanningen och ännu mindre hänsyn till de helt förutsägbara konsekvenserna av hans eldiga – populistiska – tal. Ohly talade om Israels ”krigsförbrytelser” och ”folkrättsbrott” och dess ”ockupation” av Gaza. Han talade dock inte om Hamas och Fatahs indoktrinering av småbarn i antisemitiskt hat, eller de 10 000 missiler som från Gazaremsan under åtta under skjutits mot enbart civila mål i Israel såsom skolor och dagis och sjukhus. Inte heller talade han om varför svarta afrikanska muslimer från Sudan föredrar att söka asyl i världens enda judiska land hellre än stanna i det rasistiska Egypten – ett muslimskt land de ändå måste korsa för att komma till Israel.

Istället påstod Ohly att ”fler än 400 barn” dödades i Israels 21 dagar långa svar mot Gazaregimens 2920 dagar långa missilbombardemang. Eftersom det nu är ställt utom allt tvivel att 1100 personer dog i Gazaremsan och att minst 900 av dessa har identifierats som Hamassoldater, måste detta betyder att Ohly vet om att Hamas använder sig av barnsoldater. Men han talade inte om barnmisshandel genom Hamas tvångsrekrytering av barn som soldater.

Så vad exakt handlade demonstrationerna om? Trots Ohlys bedyrande om ”mänskliga rättigheter” så handlade demonstrationerna inte om brott mot de mänskliga rättigheterna i Sudan, Saudiarabien, Iran, Egypten, Syrien, Hamas Gazaremsan, Fatahs Västbanken, Kina, Burma, Ryssland eller Kuba, länder med vilka Sverige har utomordentligt bra och nära idrottsliga relationer trots dessa länders dokumenterade brott mot de mänskliga rättigheterna.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7930432.stm
Läs artikel och se BBCs reportage från Malmö

Demonstrationerna bör istället ses mot bakgrund av Ohlys stolta erkännande att en av hans favoritbloggare är Jinge, en antisemit som är lite för magstark till och med för många på den yttersta högerkanten men som anammas av folk på den yttersta vänsterkanten.

Demonstrationerna bör också ses mot bakgrund av att det numera nästan har blivit vardagsmat att synagogor i Sverige sätts i brand, att judiska begravningsplatser vandaliseras, att judar som demonstrerar för fred och som manifesterar sitt stöd för Israel attackeras på öppen gata av en pöbel beväpnad med järnrör, stora stenar, glasflaskor, raketer, smällare och mer därtill.

Khaibar Khaibar”, när det ekades längs Malmös gator i lördags, var sålunda inte en enstaka händelse utan del av ett större sammanhang. Då polisen mycket osportsligt förhindrade demonstranterna från att komma åt de judiska tennisspelare, vändes ”demonstrationen” till våldsamt upplopp riktat mot polisen.

http://edition.cnn.com/video/#/video/world/2009/03/07/vo.sweden.anit.israel.demo.tv4
TV4s reportage visades i CNN

Den svenska polisen och vårt svenska samhälle bör nu ha fått sig en tankeställare efter helgens nakna rasism och våldsamma upplopp.

Vann rätt låt? Frågar du dirigenten Lars Ohly svarar han onekligen ja. Frågar du de 7000 entusiastiska sångarna svarar även de onekligen ja.

Fråga nu Malmöborna, polisen, Malmö kommunfullmäktiges kassör som nu tittar in i en tom kassakista: inga biljettintäkter, inga hotellnätter, inga restaurangbesök, inga taxi- eller bussresor, plus kostnaden för att reparera dussintals polisfordon och återställa det vandaliserade området – och då har vi inte ens tagit med i beräkningen mångmiljonkostnaden för själva säkerhetsarrangemangen, inte minst 1000 poliser som fick transporteras till Malmö.

Svaret blir ett rungande nej. Det är svaret från Malmö. Jag vet, jag var där, jag pratade med poliser, säkerhetsvakter, fans från den israeliska och svenska sidan, förbipasserande. Men jag undrar om till exempel Borås Tidningen och Dagbladet var där, för de hävdar att det hela inte var så farligt, bara ”några få minuter av våld”. Historieomskrivningen är redan i full gång, av vissa medier som vare sig såg något eller hörde något.

Jag både såg och hörde. Fel låt vann.

Men tyvärr kommer vi nog åter att höra ”Khaibar Khaibar” nästa gång en jude från Israel försöker delta i något arrangemang i Sverige.

Svensk apartheid i full blom. Med ”Khaibar Khaibar” rungande i öronen för att fira apartheids fullbordan.

Läs engelskspråkiga och svenskspråkiga tidningsartiklar i ämnet:
JPost, JPost2, YNet, BT, DB, HG, BBC, CNN, SvD 2 3 4 5 6 7 SydS 2 3 4 5 6 7 DN 2 3 4 5 AB 2 Barom 2 BLT HD 2 3 4 5 6 7 8 KrB 2 3 4 5 6 TrA 2 3 4 5 6 YA 2 3 4

Andra artiklar i ämnet från denna blogg:
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

Andra bloggar i ämnet:
FiM, MXp,

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 8 mars 2009

Problemet är budskapet, inte budbäraren

Diskussionens vågor går höga i frågan om vad som är rasistisk - att budskapet finns eller att budskapet görs synligt.
Följande replik har jag lagt in på Charlotte Wibergs blogg efter hennes kommentarer ikväll.
http://kamfertext.blogspot.com/2009/03/ensidigheten.html?showComment=1236498540000#c2911989888244369877


Jag tänker inte polemisera i en fråga som rör min integritet. Att tillämpa etikett som ”rasistisk” på mig som person eller på enskilda artiklar som jag skrivit lutar mer åt totalt missförstånd av det skrivna ordet än av politiskt driven illvilja.

Därför vill jag att läsarna begrundar följande.

* Fatah och Hamas sitter vid makten på Västbanken respektive i Gazaremsan.

* Som regeringsorgan har de inte bara rätt utan även möjlighet att förhindra de attityder och det budskap som förmedlas i sådana bilder.

* De gör inte det. Tvärt om, palestiniernas ledare finns påfallande ofta med i dessa bilder. Budskapet är alltså officiellt sanktionerat från högsta ort.

* Både regeringsorganen och de olika militära och religiösa organisationerna själva använder bilderna i rekryteringssyfte, som propaganda. Menar svenska läsare att det är OK för palestinska araber att använda dessa bilder i propagandasyfte, men att det är fel av judar att rikta omvärldens uppmärksamhet på bildernas existens? Ska vi verkligen fortsätta att kasta omkring ord som ”rasist” när man på detta sätt tangerar på selektiv behandling av judar respektive icke-judar?

* Är det någon som ifrågasätter bildernas riktighet? Tyvärr är det riktiga händelser och riktiga bilder, de är inte manipulerade. Om bilderna inte funnits, om attityderna som dessa bilder reflekterar inte funnits, skulle inte problemet vara uppe för diskussion.

* Är bilderna för kontrastrika, för svart-vita som någon skrev? Då är det upp till alla goda krafter att använda sin energi till att minska denna kontrast. Jag är inte säker på hur många av läsarna på denna blogg som har varit i Israel eller uppfostrat barn i Israel, men det har jag gjort. Ni kommer garanterat inte att hitta motsvarande motbjudande bilder i det judiska samhället i Israel. Däremot florerar de obehindrat och används stolt som rekryteringsaffischer i det palestinska samhället. Det är där problemet ligger. Låt oss använda våra gemensamma krafter för att förhindra att dessa attityder får spridning. Problemet är att budskapet existerar, inte att budskapet syns.

Problemet med kontrasten är just att det är en så stark kontrast. Någon skrev att de är plockade ”ur sin kontext”. Det är sant, på sätt och vis – men ändå inte alls. Det finns nämligen ingen kontext i det judiska samhället i Israel i vilket motsvarande bilder skulle förekomma. Det är därför vissa betraktare har ett så stort problem med kontrasten mellan de valda bilderna.

Kontrasten finns, i all sin svart-vita styrka.

Etiketter: , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

Skjuta budbäraren



http://kamfertext.blogspot.com/2009/03/ensidigheten.html?showComment=1236498540000#c2911989888244369877 ser det ut som om jag anklagas för att vara rasist.


Jag, rasist!

Ilya

http://www.ilyameyer.com/2009/02/history-for-dummies.html kan man se bilder på hur regimerna i Gazaremsan respektive Västbanken indoktrinerar civila medborgare – barn som vuxna, via tidningar, TV och radio – till rasism och hat mot judar.

Av Fredrik Stangel och Charlotte Wiberg betecknas dessa bilder som uttryck för rasism.

I mitt inlägg upprepar jag flera gånger att det är de officiella representanterna för de palestinska regimerna i Gazaremsan respektive på Västbanken som har planerat och sanktionerat hatet. Om man läser texten ser man att det inte riktas någon anklagelse mot palestinier som "folk" en enda gång. Av en väldigt bra anledning: de är offren i detta makabra samhällsklimat. Ett samhällsklimat styrt helt och hållet av deras politiska ledare, vilket i vissa (men långt ifrån alla) fall även inbegriper deras religiösa ledare.

De enskilda bilderna visar just det: enskilda ”snapshots” ur ett samhälle som utvecklas i en farlig riktning. En enda sådan bild borde vara ett allvarligt varningens tecken. Att fler sådana bilder finns understryker hur viktigt det är att stävja denna samhällsdestruktiva trend. Att på grund av bildernas råhet anklagar budbäraren för rasism är befängt. Bilderna är tyvärr sanna, de visar på en sällsynt råhet som öppet präglar delar av det palestinska samhället – de delarna som styrs av regimernas ledare. Det betyder ingalunda att alla palestinska araber är våldsdyrkande rasister utan just att de som borde veta bättre är de som står bakom den medvetna förstörelsen av det palestinska sociala samhället.

Bilderna är tankeväckande, det är därför de har valts. Är bilderna att uppfattas som representativ för nationella aspirationer? Det vet endast den läsare som tar sig besväret att fördjupa sig i ämnet. Det är just det de ska göra – väcka forskningslust. Vilka slutsatser som dras är upp till läsaren. Men utan att se bilderna går läsaren miste om källan till situationen: obarmhärtig daglig indoktrinering från samhällets högsta instanser. Resultatet är samhällsfarligt.

Personligen tar jag mycket illa vid mig av anklagelser mot min person. Redan som 16-åring var jag aktiv i kampen mot rasism och mot våld. Då i Bangladesh, där både muslimer och hinduer råkade mycket illa ut i det pakistanska inbördeskriget som ledde till etablering av Bangladesh ur det forna East Pakistan. Bland min familjs bästa vänner i Israel finns arabiska familjer som vi har känt sedan tidiga 70-talet. Min moster är gift med en muslim och mina kusiner är muslimer, och i vår familj är vi oerhört stolta över vår multibottnade etnicitet.

Bilderna handlar sålunda inte om religionsmotsättningar eller om nationella aspirationer – de klassiska begreppen i ämnet rasism. De handlar istället om en politisk ledning som korrumperar ett samhälle, och där själva samhället förlorar. Det palestinska samhället. I en sådan jämförelse finns inga beröringspunkter mellan de palestinska och israeliska samhällena. Finns sålunda inga rasister i Israel? Jag känner inga personligen men jag tvivlar inte för ett enda ögonblick att de finns, precis som rasister finns i Sverige. Men i Israel, liksom i Sverige, sitter inte rasister vid regeringsmakten och styr samhället. Det tyvärr är fallet i de båda palestinska samhällena på Västbanken och i Gazaremsan. Det palestinska samhället behöver skyddas från dessa ledare.

Jag är för fred och samlevnad. Det jag är emot är rasism och det våld det föder. Mina artiklar sedan jag började skriva 1979 talar sitt tydliga språk.

Att smutskasta budbäraren på grund av det oroväckande budskapet är inte hedersamt.

Artikeln

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 10 februari 2009

Rasisterna kapar konferens om rasism

Om några veckor hålls en konferens om rasism.

En uppföljare till FNs illa beryktade Durbankonferens 2001 som utvecklades till en antisemitisk hatfest.


Många länder har hotat dra sig ur om årets konferens visar samma tendenser.

Tyvärr besannas de värsta farhågorna – konferensens förberedande kommitté består av den upplysta världens främsta stöttepelare såsom Iran, Libyen och Pakistan. Inte länder som direkt är kända för sin öppenhet och tolerans.

Jim Murphy, Storbritanniens Europaminister sade:
Vi tänker inte tolerera en upprepning av den avskyvärda antisemitismen från 2001-års konferens … vi tänker inte deltar på något som helst sätt i en internationell konferens som visar den sortens antisemitism som var så skandalöst uppenbar då.”
080513 under en riksdagsdebatt

Danmarks utrikesminister Per Stig Møller sade:
Om OIC (Organization of the Islamic Conference- Islamiska Konferensen) tvingar igenom detta förslag till resolution kan de inte förvänta sig att europeiska eller andra västländer deltar … vi kan inte acceptera att religion sammanblandas med rasism.”
091028 rapporterad i Jyllands-Posten

Så vad exakt handlar hela stormen om? Inte kan väl en konferens om rasism vara så kontroversiell? Alla är väl överens om att rasism är förkastligt?

Glöm inte att det är Iran, Libyen och Pakistan som utformat resolutionen. FNs pengar har gått till formulering av följande guldkorn, bland många andra:

Notera att bland de mest oroväckande trenderna sedan 2001 är rasistisk-religiös profilering och diskriminering, förolämpning av muslimer, deras religion och tro.”
Perspektiv: Det var 2001 som världen först skådade världsomspännande terrorism vilken uteslutande utförts av muslimska extremister i islams namn.

Det noteras att det mest oroväckande fenomenet är det intellektuella och ideologiska stödet för islamofobi…”
Perspektiv: Det finns inget stöd för islamofobi i något land i världen. Däremot, i spåret av mordbrand mot synagogor, vandaliserade judiska begravningsplatser och attacker mot judar på öppen gata i bland annat Malmö, har författarna helt lyckats med konststycket att totalt ignorera antisemitismen. Vilken officiellt stöds av de flesta arabländerna.

Tror att länken mellan terrorism/våld och islam eller annan religion inklusive publicering av förolämpande karikatyrer (försvårar arbetet)…”
Perspektiv: Den islamiska världen leder i publicering av nidbilder och karikatyrer – av judar. Detta nämns överhuvudtaget inte.

Nationella lagar kan inte ensamt stoppa den ökade vågen av förolämpningar och hat mot muslimer.”
Perspektiv: Detta är ett försök att tvinga västvärldens nationer att anta lagar som förbjuder yttrandefrihet som muslimer tolkar som förolämpande, samtidigt som förolämpning av judar ska garanteras straffrihet enligt samma lagar.

Dessa fanatiska muslimska länder gör det som fanatiska muslimska grupper har begåvat världen med sedan 60-talet: kapning. De kapade Durbankonferensen 2001, och de kapar Durban II om några veckor.

Många länder har klart aviserat att de drar sig ur om tillställningen urartar i antisemitism, otillbörlig fokus på något enskilt land eller uppenbart stöd till gagn för den extrema falangen inom fanatisk islam som ovanstående axplock ger prov på.

Tyvärr har Sverige inte uttalat sig. Malmö ekar fortfarande efter raketer och antisemitiska glåpord från söndagens våldsamma drabbningar mellan hatiska motdemonstranter och polisen. Polisen var där för att skydda en mestadels judisk manifestation som gick i fredens och samförståndets tecken.

Den svenska polisen visade hur man gör ett bra jobb utan att ta ställning. Rakryggat och orädd. Vänligt men bestämt. Sådant som brukar kallas för ”principfast”.

Den svenska regeringen har mycket att lära sig.

Polisen FiM SvD 2 3 4 5 6 7 8 DN 2 3 VG 2 3 4 5 Dagbladet 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Sydsvenskan 2 3 4 5 Barometern 2 3 4 5 6 7 8 HD 2 3 4 5 6 7 TrA 2 3 4 5 6 AB 2 3 4 5 YA 2 3 4 5 6 7 KrB 2 3 4 5 6 Dagen 2 3 4 5 6 PS 2 TV2 2

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 12 juni 2007

En märklig tystnad

Svenska medier har drabbats av en märklig tystnad.

Hundratals palestinier har dödats de gångna veckorna och ytterst lite har hörts från organisationer som Human Rights Watch, Amnesty International, Internationella Röda Korset, Svenska Kyrkan. Inte ett enda resolutionsförslag i FN:s generalförsamling eller säkerhetsråd. De senaste 2 dygnen har mer än 20 palestinier dödats i Gazaremsan, en kastades från femtonde våningen på ett höghus. Det pågår regelrätta strider med maskingevär och raketer inuti Gazaremsans sjukhus.

Den svenska vänstern har inte fördömt detta oproportionerliga våld, såsom den alltid gör när till exempel Israel besvarar palestinsk raketbeskjutning av civila israeliska samhällen.

Lika tyst är det också från ovanstående organisationer när ett palestinskt flyktingläger i Libanon bombas sönder och jämnas med marken. Det pågår regelrätta strider mellan terrorister förskansade i de trånga gatorna och libanesiska säkerhetsstyrkor vars uppgift är att förhindra terrorism och som löser uppgiften genom att spränga sönder husen där terroristerna gömmer sig. Hundratals civila, såväl libaneser som palestinier, har dödats och skadats.

Det är viktigt att särskilja mellan dessa två grupper i Libanon eftersom palestinier födda i Libanon inte får lov att bli libanesiska medborgare, de får inte arbeta i en mängd yrken eller ens äga hus. FN:s konvention om absorption av flyktingar tillämpas på alla världens flyktingar, förutom just palestinska flyktingar. Men de är lika mycket offer för den libanesiska arméns oproportionerliga våld som den övriga libanesiska befolkningen är.

Ändå denna märkliga tystnad från Human Rights Watch, Amnesty International, Internationella Röda Korset, Svenska Kyrkan, FN.

En tystnad som är lika talande som samma organisationers högljudda protester när Israel försvarar sig själv under exakt samma förhållanden.

Vad betyder det när dessa organisationer fördömer den judiska staten för det som arabiska stater och muslimska grupperingar får lov att göra? Ska det tolkas som ett uttryck för simpel, primitiv rasism i form av antisemitism, där enbart juden fördöms?

Eller ska det tolkas som ett uttryck för simpel, primitiv rasism i form av nedvärdering av araber och muslimer eftersom ”man kan ju inte förvänta sig en normal moralstandard av dem”?

Vad exakt betyder denna märkliga, för att inte säga motbjudande, särbehandling?

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

onsdag 13 december 2006

Samma regler för alla?

En svensk praktikant sades upp i november från en svensk ambassad utomlands.

Motiveringen enligt Utrikesdepartementet som hanterade ärendet var att ”... ett aktivt engagemang i ett parti som samtliga svenska riksdagspartier anser vara odemokratiskt och främlingsfientligt inte är förenligt med att arbeta på en svensk utlandsmyndighet”.

Nu deltar en svensk gymnasielärare, Jan Bernhoff från Stockholm, vid den omtalade antisemitiska Förintelseförnekande konferensen i Teheran, Iran, under ledning av Irans president Mahmud Ahmedinejad.

I stort sett hela världen har uttryckt sin starka avsky mot denna förnedrande, rasistiska och grovt förolämpande konferens som läraren ivrigt deltar i.

Frågan nu är vad samma Utrikesministeriet anser är lämpligt gällande Bernhofs ”aktiv(a) engagemang (i något) som samtliga svenska riksdagspartier anser vara odemokratiskt och främlingsfientligt”. Centralt är ju att en praktikant vid en ambassad knappast kommer i kontakt med publiken. En lärare, å andra sidan, har dagligen möjlighet att sprida sitt hat och sitt gift bland de sköraste medlemmarna i vårt samhälle – barnen.

Vad avser vår Utrikesminister göra vid Bernhofs återkomst till vårt land? Eller vill Utbildningsministern hellre ta sig an frågan? Vem som helst, bara det inte blir tyst. Det var ju tystheten som överhuvudtaget möjliggjorde den Förintelse som Bernhof och Ahmedinejad ifrågasätter. Får Bernhof verkligen behålla sitt jobb trots det prejudikat som så nyligen sattes?

Etiketter: ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 21 augusti 2006

Terrorn kan besegras

Björn Kumm frågar (SvD 060821) varför vi ständigt attackeras av ”så många i muslimländer och tredje världen och dess diaspora (som) själva känner att väst hatar dem” – i dagligt tal kallade islamistiska terrorgrupper.

Vari ligger friktionen?
Det mest intressanta är dock inte vad Kumm frågar, utan vad han inte frågar. Han fokuserar på vad han ser som en konflikt mellan muslimska grupperingar och väst, men finner det inte relevant att nämna de långt större konflikterna inom islam. Han tycks inte inse att Darfur utgör någon friktionsyta muslimer emellan, att religiöst betingat våld mellan sunni- och shiamuslimer i Irak är av relevans i hans analys av muslimskt våld i den moderna världen, att rivaliserande shiamuslimska grupper som Amal och Hizbollah under 20 års tid har utkämpat regelrätta krig mot varandra i Libanon, med paus enbart för att med gemensam styrka attackera såväl landets druser som kristna, båda betydande minoriteter i Libanon.

Kumm tycks heller inte anse att den aggressiva tvångsislamifieringen av städer med historiska kristna befolkningar som Betlehem på Västbanken och Nazareth i Israel utgör något tecken på att problemet kanske har sina rötter i en viss strömning inom islam och dess syn på sig själv.

Terrorns ideologiska kärna
Björn Kumm frågar om terrorn kan begripas, som vore det en fråga enbart för amerikaner och britter att ta ställning till. Kumm skriver om al Qaeda att den ”inte var en stat utan snarast en liten privat organisation”. Någon liten privat organisation är den definitivt inte, utan den är ett internationellt nätverk spridd inom i stort sett varje land och varje samhälle. Det är ingen organisation med en privat dagordning, utan ett trossamfund med en brinnande ideologi. En ideologi som kräver omgivningens underkastelse – antingen frivilligt eller via svärdets makt. Den är inte född ur någon västerländsk oförrätt mot något land, något folk eller någon religion, utan den är född ur en rigid beslutsamhet att omforma världen enligt order från en högre makt.

Gevär och Gud – en farlig kombination
De brittisktfödda muslimer som attackerade London och de som nyligen planerade attacker mot västerländska flygplan över Atlanten hade inte som mål att befria Tjetjenien, eller lösa de religiösa krigen i Afghanistan eller Irak, eller bringa självbestämmande för ockuperade palestinier. Deras mål var att stöpa om världen enligt en sträng tolkning av islam som inte ens majoriteten av muslimer accepterar. Iranska Hizbollah (från ordet Hizb’ Allah – Guds parti) drivs inte av sympati för palestinier eller massakrerade muslimer i Darfur, de drivs av ivern att se sin egen syn på shiaislam som segrare över alla andra. Faktum är att palestinierna är rasande på Hizbollah eftersom Hizbollahs krig i Libanon och norra Israel totalt har tystat mediefokusen på palestiniernas mål.

Björn Kumm skriver ändå att ”det som oroar mig är den uppenbara asymmetrin i våra reaktioner”. Han skriver att ”den uppvisade handlingskraften (från väst) skapar snarast fler terrorister”. Han skriver vidare att ”ökad kontroll av mörkhyade personer förser terroristorganisationer med ännu fler rekryter”. Som en mörkhyad medborgare av Sverige kan jag försäkra både Kumm och andra läsare att här skapas inte fler rekryter bara för att man blir extra kontrollerad. Tvärtom är jag glad om mitt land tar sitt förnuft till fånga, effektiviserar sina knappa resurser och fokuserar sina efterspaningar just på människor som av olika anledningar verkar vara intressanta, och inte slösar sina resurser – våra resurser, egentligen – där de inte behövs bara av hänsyn till politisk korrekthet. Jag stoppas hellre flera gånger av våra poliser som därigenom ger mig bevis på att de gör sitt jobb, än inte alls på grund av att jag matchar den profil de efterspanar och just därför inte vågar beakta!

Principfasthet borgar för fred
Kumms analys är intressant men tyvärr bristfällig: ökad kontroll öppnar inte dörren till fler terrorrekryter om inte rekryterna redan finns och väntar på att bli insläppt. Problemet ligger inte i bekämpningen av religiöst betingad terrorism, utan i omvärldens vacklande och principlöshet.

För om världssamfundet är principfast och strider mot varje form av rasism och politiskt/religiöst våld, kommer vi att stå enad mot denna cancer var den än finns. Att skicka signalen på beslutsamhet är oftast tillräckligt för att förhindra våldet.

I brist på avskräckande medel är fältet fritt för våldsverkarna – oavsett de heter IRA, ETA, Hizbollah, Tamilska Tigrar, Hamas, Al Aqsa Martyrsbrigaderna eller Röda Khmererna. Däri ligger svaret på Björn Kumms fråga: han undrar hur man kan hindra sådana grupper att engagera sig i ett ”asymmetriskt krig mot övermakten”. Det är genom att visa att denna övermakt är just en övermakt, genom att visa upp en enad internationell front som omöjligen går att spräcka.

Den svaga länken
Och just där, tyvärr, är den svaga länken: länder som Syrien, Iran, Kina, Kuba, Nordkorea garanterar att den nödvändiga enade fronten och därigenom övermakt, aldrig kan bildas.

Om FN fokuserade sina ansträngningar och våra pengar på dessa länder istället för att strutslikt låtsas som att de inte utgör något hinder, då är vi verkligen på väg att bilda en enad front, en moralisk och verklig övermakt som gör att terrorgrupperingar inte har någonstans att hämta sin näring.

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

torsdag 12 januari 2006

Ack denna selektiva blindhet

Gunnar Olofsson har lyckats skriva hela 521 ord i HT (060110) om säkerhetsbarriären utan att nämna ordet ”terror” någon gång.

Olofsson behöver sålunda en lektion i logik: utan terror, ingen barriär.

Att palestinier behöver passera checkpoints i säkerhetsbarriären och till och med stå där i timmar är en fråga om bekvämlighet. Att dessa checkpoints och själva barriären har rests för att förhindra fortsatt urskillningslöst palestinskt massmord mot civila israeler är det priset palestinierna får betala tills de själva får bukt med våldet. Att ett palestinskt skolbarn kommer sent till skolan på grund av en barriär byggd för att stoppa palestinsk terror är definitivt att föredra framför att israeliska skolbarn inte kommer till skolan alls eftersom de ligger döda i sitt eget blod efter en palestinsk terrorattack – en attack som en barriär hade kunnat förhindra.

Olofsson säger att barriären inkräktar på ”ockuperad palestinsk mark”.

Arabisk ockupation
Olofsson behöver tydligen även lektioner i historia, juridik och språk: hur accepterat man än försöker göra begreppet ”ockupation”, är området ur juridisk synpunkt omtvistat. Det hade varit ockuperat om Jordanien fortfarande gjorde anspråk på det, men det gör de inte. Det är omtvistat område, omtvistat därför att två parter – israeler och palestinier – gör anspråk på något som tidigare illegalt ockuperades av en tredje part, Jordanien.

Med andra ord är det ett invecklat juridiskt problem Olofsson så grovt förenklar. Israel försöker förhandla om en slutlig gräns med en partner som inte ens har kontroll över den egna gränsen vid Rafah, än mindre har kontroll över den florerande terrorn. Tills palestinierna själva får bukt med terrorn, får de helt enkelt finna sig i att förhindras från sin favoritunderhållning – massmord på civila israeler. Ett led i detta är en barriär där den gör mest nytta.

Olofsson är upprörd över att barriären av Tzipi Livni har betecknats som Israels kommande östgräns.

Israel raderas
Jag letade förgäves i hans artikel efter upprördhet gällande palestinska Hamas uttalande att Israel kommer att utplånas till förmån för ett muslimskt palestinskt land ”mellan Medelhavet och Jordanfloden”. Eller hans upprördhet över att den officiella palestinska karta som självaste Mahmud Abbas sitter framför inte visar några gränser alls utan där ordet ”Palestina” skrivits tvärs över hela Israel.

Mot den bakgrund är det generöst av Livni att överhuvudtaget pratar om en östra gräns för ett kommande Palestina – hon har ju accepterat tanken på dess existens.

Olofsson väljer att inte nämna att Israel ofta har justerat barriärens sträckning i enlighet med de förhandlingar som förs mellan parterna.

Men förhandlingar kräver slut på något som Olofsson inte berör med ett enda ord: palestinsk terror.

Utan terror, ingen barriär
Utan terror, ingen barriär. Den som förvägrar palestinierna att ta konsekvenserna av sina frivilliga handlingar – såsom terror – är i själva verket en rasist som underkänner palestiniernas intellekt och förutsätter att de är för sinnessvaga för att dömas för sina handlingar.

Gunnar Olofsson är antingen rasist eller blind för synlig terror. Barriären är den synliga konsekvensen av palestinsk terror.

Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

torsdag 10 juni 2004

Fråga till Utrikesminister Laila Freivalds om antisemitism

Jag läste med stor besvikelse Dina kommentarer i Israel, rapporterade av TT, att israeler och israelvänner försöker ’röra ihop’ antisemitism med kritik mot Israels politik. Du rapporteras ha sagt: ”Man måste kunna skilja på de här sakerna. Vi för mycket noggrann statistik över brott som har antisemitiska inslag, och vi kan se att (antalet sådana brott) faktiskt gått ned något.”

Därmed verkar Du tyvärr vara omedveten om något som de flesta svenska judar upplever i stort sett dagligen – att antisemitism i Sverige är på stark frammarsch.

Som far till ett av de judiska barnen som drabbats av allt grövre antisemitism, där han till och med har avslängts från bussar och trakasserats på sin schackklubb under nästan ett års tid, kan jag förklara hur statistiken ser ut som den gör: samtliga fall av antisemitiska attacker mot min son (av polisen rubricerat som ’hets mot folkgrupp’) har avskrivits – även de fall där man känner förövarnas namn och personnummer. Anledningarna ger en fingervisning i hur lätt statistik kan misstolkas när polisens händer är bundna av en otidsenlig lagstiftning: ibland är förövarna för unga för att straffas, vilket gör att fallet avskrivs. Ibland krävs helt enkelt att ett större antal människor måste bevittna händelsen för att den ska räknas som brottsligt. Eller som det så kliniskt heter: "Brott kan inte styrkas - spridningsrekvisitet i aktuellt lagrum är inte uppfyllt (NJA 1999:93)". Här också avskrivs fallet. Det finns alltså inget tvivel om att händelsen verkligen ägt rum, det är bara det att fler måste bevittna det för att det ska kunna rubriceras som hets mot folkgrupp – i det här fallet antisemitism. Därför figurerar inget av detta i den statistik Du hänvisar till.

Du påstod att i Israel rör man ihop antisemitism med kritik mot landets politik. Det finns dock ett stort problem i detta påstående: i samtliga de åtta (8) fall av antisemitiska attacker som vår då 13-åriga son utsatts för, har det aldrig förekommit någon diskussion med förövarna om Mellanöstern, politik, Arafat, Sharon, Israel eller Palestina - pojken var ju blott 13 år. Hans huvud var (och är – han har nyss fyllt 14) fyllt med fotboll, ishockey, schack, datorspel, kompisar. Den enda anledning till att han attackerats verbalt och fysiskt dessa 8 gånger är för att han bär en synlig Davidsstjärna runt halsen. Dina israeliska värdar har inte ’rört ihop’ någonting i ett försök att avleda uppmärksamhet från landets politik, de hänvisar bara till faktiska händelser i Sverige som hela omvärlden tycks känna till men inte Sveriges Utrikesminister.


Tilläggas skall att några av attackerna inte ens föregicks av någon som helst ordväxling, det är det synliga judiska tecknet som har utlöst våldsamheterna. Polisen ville att vår son tar av sig Davidsstjärnan; han kontrade att de som attackerar honom är rasister. Polisen svarade att det är precis vad de är, men att vår son först och främst bör ta hand om sig själv genom att inte provocera fram våld från dessa rasister. Vår son svarade att om dessa rasister inte var emot honom för att han är jude, utan för att han var svart, skulle polisen aldrig ens överväga att kalla det för provokation när han går omkring med sin svarta hy; att det på något sätt tycks vara OK att be en jude att dölja sitt ursprung men inte en svart människa, trots att båda utsätts för förnedring av rasister.


Polisen hade inga kommentarer - de försöker ju bara hjälpa vår son att undvika bråk, de vet att lagstiftningen inte ger dem några större befogenheter att agera i en situation som kräver 10 vittnen för att brottet ska kunna styrkas (hets mot folkgrupp) medan de flesta andra brott kräver bara ett vittne, som t ex vid rån, våldtäkt osv. "Spridningsrekvisitet" är en mycket effektiv barriär mot generande hög statistik om antisemitism.

Ta i beräkningen alla dessa avskrivna fall av antisemitism som aldrig kommer till åtal. Först då får man en verklig bild av den tilltagande antisemitism som Du påstår håller på att minska.

Svenska barn av judisk börd skulle känna sig säkrare om deras utrikesminister tog deras situation på lika stort allvar som polisen gör. Polisen och åklagarna behöver en lagstiftning värd namnet. Som far till ett drabbat barn skulle jag verkligen uppskatta det om Du dels verkade för en ändring i bevisföringsfrågan, och dels rättade till missuppfattningen som Din spontana kommentar har gett upphov till.

Tacksam också för ett svar när Din tidtabell och annalkande semestertider så tillåter.

Etiketter: , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

torsdag 23 oktober 2003

Välj mellan civilisation och rasism

Många av DNs debattinslag om judehat visar på en skrämmande okunnighet om vad som krävs för medborgarskap i det civiliserade världssamfundet.


Sven Karlsson skriver ”Rasism kan aldrig försvaras”. Ett par rader senare kräver han dock att svenska judar (just det – judar i Sverige) skall ta avstånd från händelser i Israel som inte behagar Karlsson, annars förlorar de rätten att behandlas med samma värdighet som övriga svenska medborgare. Det finns ett ord för detta synsätt: det kallas för rasism.


Tack och lov visar de svenska judarna inget intresse av att fördöma svenska muslimer bara för att de delar samma religion som ärketerroristen Arafat. Tack och lov tycker inte svenska judar att muslimer i Sverige ska klandras för det judiska blod som spills på Israels gator och torg av deras meningsfränder i den pågående konflikten. Tack och lov delar de svenska judarna samma civiliserade värderingar som resten av det svenska samhället.


Suzan Almayahi skriver att alla ska ”se sig själv som en palestinier, hur skulle (vi) ha reagerat? Skulle (vi) tycka om judar? Nej, det tror jag inte!” skriver Suzan.


Tack och lov att ingen i det svensk-judiska samhället ens tänker – ännu mindre skriver – att det är rätt att banna svenska muslimer för något som andra muslimer gör borta i Israel.


Tack och lov är vi förståndigare än så i Sverige. Hoppas innerligt det håller.

Etiketter: , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 27 april 2003

Moskébranden i Malmö

Natten till söndag den 27:e april 2003 var en svart dag för en betydelsefull minoritet i det moderna Sverige. Det var då en brand ödelade stora delar av församlingsbyggnaderna runt moskén i Malmö.

Som tur är kom vare sig människor eller själva moskén till skada, dock kan den muslimska församlingen förvänta sig stora förluster räknat i både pengar och – vad värre är – församlingslivet.

I skrivande stund är brandorsaken inte klarlagt, men de första indikationerna ger vid handen att det kan ha varit en olycka i samband med förvarandet av trädgårdsmateriel i ett uthus.

Det som dock gör det hela ännu värre är att någon samhällssabotör har bemödat sig att rita en davidsstjärna – det judiska religiösa tecknet – på en av väggarna till den brandhärjade moskén. Den sjukliga symboliken i en sådan förkastlig aktion visar än mer hur viktigt det är att det svenska samhället – med medierna i spetsen – gör allt för att kväva hat och rasism i sin linda. Vad är nästa steg? Brinnande kors utanför våra kyrkor? Sådant finns det inte utrymme för i Sverige, oavsett etnisk minoritet eller religion.

I Sverige är vi svenskar först och främst oavsett vår etnicitet eller religiösa tro. Försök att underblåsa rasistiska strömningar med sådan symbolik eller aktion – i det fall själva branden visar sig vara anlagd – borde stampas ut med bestämdhet av ett enigt samhälle.

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer