På Sverigefronten intet nytt

Den svenska tystnaden talar högt.

De stora svenska medierna – i all synnerhet de statsfinansierade SR och SVT – fortsätter sin skattesubventionerade bojkott av all positiv rapportering om Israel.

Samtidigt kan befolkningen i hela resten av världen läsa om den judiska statens enorma ansträngningar och framgångar i katastrofhjälpen till det söndersmulade Haiti.

Vaddå ”hela resten av världen”? Medierna i arabvärlden står inte precis i främsta ledet för att berömma Israel, oavsett hur mycket den judiska staten förtjänar det?

Fel.

I det konflikthetsande Sverige som färgas av vänstervridna journalister med extremistiska politiska ambitioner kan man inte läsa, höra eller se något om den hittills enda fungerande hjälpverksamhet i Haiti. Israels.

I arabvärlden kan man det däremot. Se här vad nyhetskanalen Albawaba skriver om de enorma israeliska satsningarna.

Det är enbart tack vare svenska bloggare som svenskar överhuvudtaget vet vilka små men ändå framsteg som görs i räddningsarbetet.
 
Det säger en hel del om ledningen, inriktningen och målet för de av svenska skattebetalare finansierade SR och SVT.
 
Det nya Sverige. Salongsextremismens frontlinje.
 
Nyhetsrapport på CNN:

Haitierna är glada över Israels hjälp, amerikanerna likaså, hela världens presskår som ju använder Israels fältkommunikationsutrustning för att rapportera hem är glada över Israels närvaro. Muslimer från Egypten och Qatar arbetar sida vid sida med judar från Israel i räddningsarbetet. Enbart svenska statsmedier lägger locket på.

Franz T. Cohn om Israels hjälpinsatser i Haiti
Ilya Meyer om hur Sverige bojkottar Israels insatser
Dag Selander/MxP om Israels katastrofhjälp i haiti
Dick Haas om när man inte ser vad man inte vill se

Världen idag har två mycket intressanta artiklar som tangerar Haiti ur annorlunda och viktiga vinklar:
Bistånd till Haiti - och Hamas?
Vänstervinklad verklighetsbild

Sweden boycotts Haiti

The whole world is focusing its efforts on bringing relief to the stricken population of Haiti in the aftermath of the devastating earthquake there last week.

Well, not quite the whole world.

The Arab world isn’t.

The oil-rich Arab world with its multi-billion dollar oil revenues continues to spend its wealth on marketing the world’s tallest building, on disseminating the world’s most hate-filled racist indoctrination against Jews, on waging the bloodiest wars against other Arabs and other Muslims. Haiti is largely a non-event in the Arab world.

As much a non-event, indeed, as it is in the Swedish state-owned media, SR (Swedish Radio) and SVT (Swedish Television).

While the civilised world started immediate plans on how best to aid Haiti, the world’s sole Jewish nation, Israel, immediately packed a number of aircraft with emergency aid and 250 military personnel trained in vital areas such as search and rescue, field surgery, psychological counselling, first aid, logistics, nutrition and more. The team included 40 doctors and 40 nurses and medics. By the time other nations started airlifting aid to Haiti, Israel, population 7 million and beset by aggressive Islamist regimes bent solely on the destruction of the Jewish state, had already set up a 90-bed field hospital, rescued a number of survivors from beneath collapsed buildings, treated more than 100 patients, one-third of them in serious condition, and delivered a healthy baby boy from a young mother who went into labour. The mother, acknowledging a debt of gratitude, named the boy Israel.

All over the world, the media reported at length on the prompt, successful and warmly appreciated Israeli aid effort. There were lengthy – and positive – TV news reports by the internationally acclaimed Sky News and even by the BBC, an organisation usually better known for its tax-funded propaganda campaign against the Jewish state. 

The only nation refusing to report on the Israeli aid effort, alongside the usual raft of Islamist dictatorships in the Middle East, was Sweden. Not a single report on Swedish Radio or Swedish TV hinting that Israel had done any work. The Swedish state-run media prefer not to report on the current situation in Haiti, if it involves putting Israel in a positive light. The result – news blackout. Those Swedes who do not monitor the foreign media simply do not know anything about the current emergency aid situation in Haiti.

Both Swedish Radio and Swedish Television are state-funded. As in many other areas, Swedish tax revenues are being used to channel Swedish minds, to carve out a Swedish mindset that is unquestioningly anti-Israel and even anti-Semitic.

Anyone reading this blog will have been able to rely on TV reports in their own countries showing Israel’s massive emergency aid drive. Israel was the first and is still the largest and most successful aid team on the ground. I do not need to supply you with any links because you will already have seen Israel at work.

But for my Swedish readers, I will include three short clips, because they contain information that is earth-shattering news to them. Of course, the clips are in Hebrew and English – there is no question of any Swedish radio or TV reports praising Israel being allowed to air in this country.

And they said Pravda was dead…

The first clip shows the Israeli team deploying and starting its operations on site.


The second clip shows the search and rescue team extracting a survivor from under a collapsed building. The rescue operation took eight hours.



The third clip deals with the birth of baby Israel at Israel's field hospital in Haiti.


According to state-run Swedish Radio and Swedish TV, while the rest of the world felt fit to show this as news, Sweden along with other nations such as Iran, Saudi Arabia, Libya and Syria felt such news was unfit for the population.

What's the expression? "You're judged by the company you keep"? Sweden would appear to be in fine company.

You don't need any links to newspaper articles on this subject because if you are reading this in English you already live in a part of the world with a free press, so you can read just how much good Israel has already done in Haiti.

Just tell your Swedish friends - they also have a right to know what's going on in the world. They simply don't know what they're not allowed to know.

To put your Swedish friends in the picture, send them the following link from this website. It's an article in Swedish, the English title would be "Haiti Bleeds, But in the Arab World it's Business as Usual". It was posted yesterday. It will help them take in the wider picture.

How the West was won

Or, more correctly, conquered.

On Thursday August 27, Swedish TV’s national debate programme “Debatt” (in Swedish) dealt with the anti-Semitic Aftonbladet/Donald Boström allegations – entirely unsubstantiated – of illegal organ trafficking by Jews and Israelis.

Although the spotlight has naturally trained on the murky agenda of the extreme Left-wing newspaper and its collaborators, the real issue in Sweden is not that the article was published. Sweden has a free press and its citizens enjoy freedom of speech, both enshrined in the Constitution.

As such, Aftonbladet may abuse its position to pursue any murky policy it chooses and it is perfectly free to employ the services of unscrupulous agents and amateur writers in that pursuit. Swedish law guarantees that freedom.

The real point at issue is not Aftonbladet exercising its freedom of expression via activities of dubious moral standard, but whether the Swedish government are right in not exercising the very same freedom of expression to identify Aftonbladet’s bigotry for what it was. In a remarkable departure from protocol and ethics, the Swedish Foreign Office under Carl Bildt took the extraordinarily aggressive step of ordering the removal from the Embassy website of a statement by Sweden’s ambassador to Israel in which she upheld her nation’s freedom of expression but expressed regret over the hurt felt by Israelis over the unfounded allegations.

And what of the Swedish media? The vast majority have roundly condemned the offending piece as a blatant act of racist defamation. Most have also expressed surprise that the article contains no evidence whatsoever to back up the unsubstantiated claims.

The only howls of media support come from the traditional pack of Israel-baiters – extreme Left-wing fringe papers with circulations as numerous as the feathers on a leopard’s back.

Mainstream media Sweden has by and large taken stock of its reputation.

But there are exceptions. Yesterday’s “Debatt” TV programme pitched Boström and his Aftonbladet cohorts – along with their regular trail of insufficiently medicated Palestinian Solidarity Movement groupies – against representatives of the free press and the Jewish Community in Gothenburg, on Sweden’s west coast.

Oded Meiri from Gothenburg sat with a stop-watch throughout the TV programme. His findings: Aftonbladet and the pro-Palestinian group got to speak for 14.60 minutes, while the opposing side got just half that – a mere 7.5 minutes on air.

Viewer Amos notes that all the pro-Arab speakers were introduced with signs showing their names and affiliations, while the opposing debaters were offered no such courtesy. At no time did the programme host point out that despite Boström’s claims in his article, the Arab family on which the article centres have categorically denied that they ever made any allegations of illegal organ removal. Furthermore, they stated categorically that they had never spoken to Boström or indeed any other reporter on the issue.

The second part of the “Debatt” TV programme dealt with an entirely unrelated matter, that of alternative medicine in Sweden. As such, there were several doctors in the studio while the Aftonbladet issue was being discussed. Not one pointed out that organ harvesting after the donor had suffered multiple gunshot wounds in a dusty street, followed by a long, dusty and hot journey by jeep and helicopter to (presumably) a medical establishment, would render the victim’s organs unusable.

This, then, is the true face of the climate that the Swedish media have created over the years regarding the Middle East scene: uncomfortable silence even when the truth needs out. True, in the wake of Aftonbladet’s excesses most media outlets have come to their senses and for the first time in decades actually taken a firm stance against shoddy journalistic practice, constant demonisation of Israel, and anti-Semitism in the Left-wing press. Some Swedish newspapers have always maintained a high ethical and professional standard and have continued in the same vein throughout this ugly episode.

But Swedish TV’s “Debatt” puts into sharp relief the situation in which this nation finds itself after decades of unmitigated hate-mongering and constant bias in the Swedish media. Aftonbladet may have produced disgusting anti-Semitic claptrap, but SVT “Debatt” gave it twice as much time to defend itself as it gave to people wanting answers to very specific questions.

Not least among those questions was why Aftonbladet’s original Swedish text differs so markedly from its English translation, which has been significantly toned down in several key areas. To her credit, “Debatt” host Belinda Olsson was barely able to contain her frustration at Aftonbladet editor Jan Helin’s refusal to address the issue.

But it did not stop her from giving twice as much time to Aftonbladet as she did to the opposing side.

The effects can already be seen in the Arab world, which is lapping up the story as though more encouragement of anti-Semitism were needed in the Muslim world. The Egyptian Gazette, for instance, doesn't let truth get in the way of a good story.

This is how the West is being won – or conquered: through the weakness and/or ill-will of the media.

Want a second opinion? Here's what Sarah Honig writes on the subject.


Alan Dershowitz, Jerusalem Post, Egyptian Gazette, The New Republic, NWT (Swedish)

Världsnyhet att Israel lämnar Gaza - Men SVT-text tar inte upp nyheten

Vi bevittnar nu en nyhet av verklig världsomdanande omfattning som samtliga nyhetsorgan världen över har rapporterat om sedan igår, inklusive sådana Israelkritiska organ som Al Jazeera, TT, BBC, AP, Reuters, AFP, och samtliga svenska tidningar. Men inte SVT-text.

Det israeliska parlamentet, Knesset, godkände ett historiskt förslag att helt dra sig tillbaka från Gazaremsan som ett led i det framtida bildandet av ett fristående och oberoende Palestina.

Det märkliga är att SVT-text har haft tid och utrymme att nämna andra nyheter om Mellanöstern, som att Iran och Syrien bildar en enad front mot USA, att mordet på Libanons Rafik Hariri hotar destabilisera regionen, och att israels ÖB får inte sitt kontrakt förlängt, men denna verkliga världsomdanande nyhet har inte fått något utrymme alls.

Men å andra sidan är det en nyhet som för en gångs skull inger hopp for hela regionen och som dessutom sätter Israel i positiv dager. Otänkbart hos SVT-text.

Verklighet kontra fakta - som alltid

På sida 131 i SVT Text-TV 030915 står följande:

”En palestinsk pojke sköts ihjäl av israeliska soldater vid Atarotflygplatsen i norra Jerusalem i går när han och andra demonstrerade.”

Problemet med storyn är att den inte stämmer med verkligheten. Pojken sköts inte för att han demonstrerade, utan för att han tillsammans med flera andra människor bröt sig in på flygplatsområdet genom att klippa ett hål i säkerhetsstängslet. När de blev ombedda att avlägsna sig och vägrade, öppnade soldaterna varningseld mot marken varvid pojken träffades och senare dog av skadorna.

På Text-TV låter det som om han sköts för att han demonstrerade. Att demonstrera är helt laglig i Israel; att bryta genom säkerhetsstängsel på en flygplats efter 11 september är allt annat än laglig eller ens förnuftig – var som helst i världen. Man kan förstås även undra vilka sorts vuxna det är som uppmuntrar sina barn att delta i sådana ”demonstrationer” i kölvattnet på september 11.

SVT fortsätter kriget mot Israel

På text-TV måndag den 8:e september står följande på sida 133:

En palestinier sköts i morse ihjäl vid gränsövergången Erez i norra Gaza-remsan. Enligt israelisk militär uppträdde mannen misstänkt.

Vad är det som krävs av vår egen public-service TV för att dess anställda ska börja tala sanning? Det som var ”misstänkt” i fallet ovan var att palestiniern var tungt beväpnad, sköt mot israeliska medborgare, och var iklädd en israelisk soldatuniform – tvärtemot alla internationella konventioner som styr civiliserat uppförande.

Sedan fortsätter texten enligt följande:

"Israelisk militär och polis har hög beredskap efter det israeliska mordförsöket i lördags mot den islamistiska gruppen Hamas andlige ledare, Ahmed Yassin. "

Vad är det som krävs av vår egen public-service TV för att dess anställda ska sluta lägga in egna värderingar i nyhetsrapporteringen? Hamas dödar 22 civila på en buss i Jerusalem – av vilka ca en tredjedel barn – och ni på Text-TV kallar detta för en ”militant aktion”. När Israel jagar Hamasledarna som gett order om och finansierat detta och hundratals liknande attacker, är det istället dessa attacker som kallas för ”mord”.

Israel finner sig i ett krigstillstånd; Hamasledarna är inga oskyldiga civila eller kontokortsskojare eller småtjuvar eller ”billånare” – de har som mål och som strategi att slakta intet vetande civila. Enda förutsättning är att dessa civila är judar.

Hamasledaren var inte utsatt för ett mordförsök, utan var en måltavla i ett pågående krig iscensatt av Hamas.

Jag protesterar å det bestämdaste mot SVTs onyanserade nyhetsinslag om branden i Malmömoskén.

“Det här är en bedrövlig dag, och så uppfattas det av muslimer, kristna och alla med hög moral.” Ungefär så säger en upprörd församlingsmedlem. Det är naturligtvis lätt att förstå hans upprördhet där han står och betraktar förödelsen över församlingens ögonsten, och man delar oreserverat hans förtvivlan.

Svårare är det att förstå att hans uppräkning av människor med hög moral stannar vid enbart muslimer och kristna. Andra religiösa grupperingar figurerar inte. Och än svårare är det att förstå att SVT trots denna uppenbara brist ändå väljer att visa detta inslag.

Några sekunder senare sveper kameran över förödelsen och man hör kommentatorns röst berätta att den muslimska församlingen har mottagit hot tidigare. Just då vilar kameran på en davidsstjärna – det judiska tecknet – som i tydlig hast har ritats på väggen till en av de brandhärjade väggarna. Inga kommentarer ges, inga behövs. Huruvida stjärnan har ritats före eller efter branden framgår inte.

Betraktaren ryser vid kopplingen som uppmuntras genom detta ord- och bildspel. Huruvida ordalydelsen och bildsekvensen var helt enkelt ett olycklig sammanförande av orelaterade inslag, är svårt för den utomstående att döma. Med tanke på att denna fruktansvärda förlust för Malmös muslimska församling hände ungefär kl 23 föregående natt men visas i denna form så sent som klockan 19:30 påföljande kväll, är det svårt att tro att man inte haft tid att redigera inslaget så att det inte ger näring till rasistisk och religiös motsättning.

Det är på plats med en redigering av inslaget och även en offentlig ursäkt i TV för det okänsliga sättet på vilket inslaget hanterades. Huruvida inslaget presenterades medvetet på detta sätt eller ej är också lämplig för utredning. En betydande del av den svenska befolkningen – dvs den judiska minoriteten som inte förärades ett omnämnande – bävar nu inför de eventuella handfasta konsekvenserna som detta vinklade inslag kan ge upphov till.

Härmed anmäler jag händelsen till granskningsnämnden.

Stödjer SVT terrorism?

I Text-TV 030308 stod det att två bosättare och två beväpnade palestinier dödades under fredagsnatten i samhället Kiryat Arba.

Enligt public serviceavtalet borde istället inslaget självfallet ha berättat sanningen:

Två palestinska araber utklädda till judiska religionsstudenter mördade två israeliska civila – ett obeväpnat äkta par – och sköts sedan ihjäl av tillkallade säkerhetsstyrkor innan de hann mörda ytterligare civila israeler.

Människor som mördar obeväpnade civila kallas för ’mördare’ eller möjligen ’terrorister’ om mordet har politiska förtecken. De kallas inte för ’beväpnade’ – inte minst för att detta ord ger sken av att de dödades innan de ens fick möjlighet att använda sina vapen.

Arafat firar jul - men bara om TV-kameror rullar

”Israel stoppar Arafats jul i Betlehem”
Så står det – faktiskt – på SVT:s text-TV, sida 139, måndag den 9:e december 2003.

Sist jag hörde var Arafat fortfarande muslim. Att han vill närvara i Betlehem under de kristnas julfirande är en föga förtäckt politisk ploj. Han kapar helt enkelt en kristen helg och använder den för sina egna politiska ändamål. Föga överraskande; för några månader sedan gjorde hans beväpnade miliser samma sak när de förskansade sig med gevär och granater i Jesu Födelsekyrka i samma stad. Same news, new date.

För några decennier sedan begåvade Yasser Arafat världen med kapning av flygplan som ett ideologiskt verktyg. Under ett par år har vi bevittnat den tilltagande kapningen av religion utfört av religiösa fanatiker som följer i Arafats fotspår samt idag igen av Arafat själv. Och nu bevittnar vi kapningen av pressen utfört av dessa fanatikers talesmän tillika PR-folk – hur kan man annars förklara ”Arafats jul”?

Det är ytterst beklagligt att SVT går med på att likställa Arafats politiska intressen med de kristnas religiösa firanden.

Om konsten att "förlöra" något man aldrig ägt

Bo-Inge Andersson säger i SVT1 (021204) att “Palestiniernas stora problem ligger i att de förlorade sitt land när staten Israel grundades” (jag tror men är inte helt säker på att jag citerar honom ordagrant).

Jag efterlyser svar till följande frågor:
1.

Hur förlorar man något som man formellt, officiellt och politiskt aldrig haft, och ej heller tidigare haft anspråk på? Hela det omstridda geografiska området som kännetecknades av skiftande gränsdragningar fram till staten Israels grundande behärskades av britterna, och innan dess av ottomaner. Var kommer ”palestinier” in som politiskt begrepp? Svaret är att som begrepp kom de till endast efter det att judarna spelade en mer framträdande roll i området.[1]

2.

Det landområde som palestinierna idag säger sig vilja ha suveränitet över var mark som behärskades av Jordanien (Västbanken) samt Egypten (Gazaremsan) – om man bortser från Fatah, Hamas, Islamiska Jihad, Hizbollah, Tanzim och diverse andra palestinska terrorgrupper som säger rakt ut att de vill ha hela Israel – ”hela landet mellan Havet och Sjön”.[2] Hur kan Bo-Inge Andersson i sin vildaste fantasi få till det så att det är Israels bildande som har kommit till på bekostnad av palestinierna? Hur kommer det sig att palestinierna bara rest sina krav när judarna fick ett starkare fotfäste i Mellanöstern? Hur kommer det sig att de var alldeles tysta när jordanier och egyptier hade herraväldet över dessa landområden? Och hur kan man ge ett svar på dessa frågor utan att åberopa en ordentlig portion judehat – i vardagsspråk kallat antisemitism? Den sortens hat som vi hörde Iraks utrikesminister Tariq Aziz ge exempel på i samma program när han talade om ”påstådda” övergrepp mot judar under andra världskriget. Vill man på SVT verkligen sälla sig till den här sortens vidrighet?

Jag förespråkar och har alltid förespråkat en lösning av Mellanösternkonflikten som tillgodoser allas – ALLAS – behov och rättigheter. Vi trodde att vi faktiskt var där för två år sedan, men sedan kom vågen av självmordsbombningar mot civila i Israel. Om ena sidan envisas med att försöka vinna på bekostnad av den andra, vet vi ju redan hur det kommer att sluta – vi har sett det utsiktslösa resultatet under sex decennier. Ett led i skapandet av en rättvis lösning är att kyla ner situationen genom objektiv, saklig och korrekt faktarepresentation. Den svenska publiken är inte betjänt av snedvriden rapportering, och sådan mediemanipulation kommer inte att gagna en lösning som ser till allas – ALLAS – bästa. Vilket vi alla vill.

[1] Focus, Almqvist & Wiksell 1961. s 651. “Palestina: område i Främre Asien vid Medelhavet. Från 1000-t f. Kr. dominerat av judisk befolkning. Kom under arabernas välde 636, under turkarnas 1577. P. blev britt. mandatområde efter 1:a världskr. o. delades 1947 av FN i en judisk stat, Israel, o. en arabisk stat, vars område 1948 delades mellan Israel, Jordanien och Egypten.” Tilläggas kan att Israel fick del av den tänkta arabiska staten (som i övrigt delades av Jordanien och Egypten) efter det att samtliga Israels arabiska grannar anföll landet 1948 men förlorade ändå kriget mot Israel. Då detta svenska uppslagsverk skrevs redan 1961 kan den knappast beskyllas för att vara färgad av nutida politiska hänsynstaganden.

[2] Shiekh Yuosouf Abu Sneina, officiell predikant på Al Aqsa Moskén, på palestinsk radio (April 30, 1999):
"Det islamiska landet Palestina är en enhet som icke är delbar. Det finns ingen skillnad mellan Haifa och Nablus, mellan Lod och Ramallah, mellan Jerusalem och Nazareth.”

SVT Text-TV fortsätter sitt krig mot Israel

Idag dog 5 människor vid en självmordsattack på en buss i Tel Aviv. Hittills, vill säga.
Detta refererade Ni på Text-TV.

Därefter upphör allt samband med verkligheten.

ETT: det var ett 60-tal oskyldiga som skadades, inte det "tiotal" som Ni vill göra gällande. Ni har förstås Era skäl till att vilja försumma israeliskt lidande i konflikten genom att skriva ned antalet israeliska skadade.

TVÅ: Ni skriver som första nyhet att Arafats högkvarter attackeras av Israel, som vore just detta huvudnyheten. Därefter, längst ned, nämner Ni att det föregicks av ett bombdåd. Ett ytterst märkligt sätt att förvrida en kronologiskt fastlagd händelsesekvens. Ni har förstås Era skäl till att vilja byta orsak och verkan sinsemellan, när det gäller att försumma israeliskt lidande i konflikten.

TRE: Ni citerar både talesmän och siffror, men ingenstans har Ni citerat det enkla faktum att Israel har lyckats stävja inte mindre än 46 sådana attacker innan de förövades – under loppet av några veckor. Varför var inte detta faktum värt att nämna? Men det passade kanske inte in i den bild som Ni har föresatt Er att förmedla – hur distanserat det än är från verkligheten. Ni har förstås Era skäl till att vilja kväva fakta om den bekräftar sanningen från ”fel” sida.

FYRA: De siffror Ni anger för skadade och dödade Palestinier, å andra sidan, är helt korrekta och inte nedskrivna.

En skam för journalistisk etik.