Svenska English

Close
Integrationsforum

Intresserad av föreläsningar om integration, multikulturalism och invandring?


Jag sätter pennan – eller tangentbordet – åt sidan och tar istället upp mikrofonen.

Hos dig.

Det vill säga hos statliga verk, statliga/regionala/lokala myndigheter, företag, föreningar, skolor, religiösa samfund.

Hälsningar
Ilya

Klicka här för att veta mer.

söndag 19 april 2009

Vadå politisk korrekthet? Vi är araber…

Palestinska myndighetens senaste bidrag till lösningen av Mellanösternkonflikten är att vägra erkänna Israel som det judiska hemlandet.

Detta samtidigt som Palestinska myndigheten har decimerat den kristna befolkningen på Västbanken – i Jesu födelsestad Betlehem har den kristna befolkningen via politiska påtryckningar, ekonomiska sanktioner, våldtäkt och mord minskats från ungefär 60 procent till ungefär 15 procent på 20 år.

Västbanken, en av pelarna i den tilltänka 23:e arabiska staten Palestina, ska bli utpräglat muslimskt är det tänkt. Från Gazaremsan har kristna araber jagats på flykt i ännu större antal – deras kyrkor bränns och prästerna mördas.

Samtidigt kan man konstatera att i hela Gazaremsan, den andra av pelarna i den tilltänkta 23:e arabiska staten Palestina, finns bara en enda jude. Och han är inte ens där frivilligt utan kidnappades från Israel för nästan tre år sedan av regeringspartiet Hamas och används som gisslan för att utverka ekonomiska och politiska vinster. Sådant som i alla andra sammanhang brukar kallas för slaveri alternativt människohandel, vilka är strängt förbjudna enligt internationell lag.

Segregering och etnisk rensning är därmed inte bara konstaterat i den tilltänkta 23:e arabiska staten Palestina, utan de är del av den officiella programförklaringen. Saudiarabien tillåter inga andra religioner än islam inom landets gränser, ändå betraktas Saudiarabien som tillräckligt rumsren för att få lägga fram en ”fredsplan” som går ut på att Israel dels inte får kännetecknas som judiskt land och dels tvingas acceptera oförsvarbara gränser.

Enda anledning till att det inte finns gränser mellan Israel och alla dess grannländer är arabvärldens konstanta vägran att acceptera ett judiskt land någonstans i Mellanöstern. Israel är judarnas religiösa, etniska, politiska och geografiska hemvist men arabländerna, som gör islam till statsreligion, accepterar inte Israel som ett land som kännetecknar sig själv som judiskt.


En intressant diskussion om sionism och hur den islamiska världen avfärdar både judendom och sionism. 1 m 30 sek in i sändningen nämner man specifikt Sverige och årets Davis Cup Tennisturnering i Malmö.

Det är så rasism får fotfäste och växer – genom officiell statsuppmuntrad selektivitet och olika behandling av människor på grund av deras religion och etnicitet. De enda länderna i världen idag där rasism är officiell statspolicy återfinns i de arabiska länderna. Motorn bakom denna statsrasism är en vantolkning och bokstavlig implementering av islam. Lika tråkigt som det är sant. Problemet är att i brist på alternativa muslimska röster som klart och tydligt säger ifrån, riskerar alla muslimer att dras över en kam – och bli betraktade som rasister. På grund av uteblivna alternativa röster i den arabiska och bredare muslimska världen, uppfattas alla muslimer världen över som rasister.

Palestinska myndigheten vägrar att acceptera Israel som ett judiskt land samtidigt som det tilltänkta arabiska Palestina blir etniskt rensat på alla andra religioner. Samtidigt ses alltmer Durban II-konferensen som ytterligare ett antisemitiskt påhopp från en muslimsk värld som visar total uppslutning bakom det rasistiska anfallet mot den judiska staten. Anfallet leds av Iran, vars regim upprepade gånger sagt att man ämnar sudda ut Israel från kartan eftersom den judiska staten är en cancer i världssamfundets kropp.

Därför växer nu listan på länder som drar sig ur Durban II. Vissa länder drar sig ur helt, andra som Sverige visar sitt missnöje genom att skicka representanter på lägre nivå.

Det konstiga i sammanhanget är att framstående organisationer som säger sig arbeta för mänskliga rättigheter, såsom Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset, och som livligt förespråkar bojkott av judiska/israeliska varor/idrott/politiker, är helt tysta nu. De kräver ingen bojkott mot vare sig den Palestinska myndigheten på grund av dess uttalade rasism, eller Iran med anledning av dess uttalade mål att förinta den judiska staten Israel. Samtidigt som både Palestinska myndigheten och Iran stolt betecknar sig själva som muslimska länder.

Politisk inkorrekthet inte bara frodas hos den muslimska världens vägrarfront – den får sin näring i bland annat de svenska hjälporganisationernas underdåniga attityd och deras fullständiga ovilja att behandla alla lika.

Det som tills nyligen brukade kallas för institutionaliserad rasism – innan politisk inkorrekthet upphöjdes till statsreligion i Sverige.

Svenska tidningsartiklar i ämnet:
GP, SvD, DN, Yle,

Engelskspråkiga tidningsartiklar i ämnet:
VOA, Haaretz1, Haaretz2, Haaretz3, Google, JPost1, JPost2, JPost3,

Bloggar i ämnet:
CarlBildt, Sydsvenskan, Leman, Svansbo, IsraelISverige,

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

lördag 18 april 2009

Segregering, selektiv behandling, rasism – och tystnad

När det gäller Mellanöstern, islamism och terrorism kan man vare sig dokumentera vad som sker eller analysera det utan att ingående behandla ämnen som segregering, selektiv behandling och rasism.

Mellanösternkonflikten bygger på segregering, selektiv behandling och rasism – både de palestinska araberna och de övriga arabländerna och i stort sett hela den muslimska världen vägrar acceptera en judisk närvaro i judarnas religiösa, etniska, politiska och fysiska hemvist – Israel. De vägrar acceptera Israel som ett judiskt land trots att de själva definierar sig själva som muslimska länder och lagstiftar mot andra religioner.

Det här är länder där det ofta är olagligt och alltid livsfarligt att tillhöra en annan religion än den statskontrollerade grenen av islam – fråga Egyptens kopter, Betlehems kristna, Pakistans Ahmadiyamuslimer, Irans Bahaianhängare, Gazaremsans judar (det finns inga, området är etniskt rensat från judar förutom en ung kille, Gilad Schalit, som kidnappades från Israel och har hållits som gisslan i 1050 dagar). Saudiarabien bygger enorma moskéer i England, Italien, USA – men vägrar tillåta kristna att bygga kyrkor i Saudiarabien. Införseln av bibeln till Saudiarabien är olaglig och kan beivras med halshuggning. Och så rullar det på i stora delar av den muslimska världen.

Som sagt, segregering, selektiv behandling och rasism – de centrala pelarna som alltjämt bär upp Mellanösternkonflikten och som exporteras mycket framgångsrikt.

Lite hårt draget kan man säga att välrenommerade organisationer som vi svenskar donerar enorma summor pengar till – såsom Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset – är verksamma där de visserligen behövs, men aldrig i områden eller länder där de verkligen behövs. Som till exempel i stora delar av den muslimska världen. Och är de verksamma där karakteriseras deras närvaro av underdånig tystnad, parallellt med högljudd kritik av världens enda judiska land, Israel – ett judiskt land där ungefär 25 procent av befolkningen tillhör andra religioner än judendom, främst islam och kristendom. En fungerade demokrati där integration och samexistens är de främsta ledorden, även om man inte alltid lyckas, mycket beroende på det existentiella trycket utifrån..

Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset är heller inte verksamma där fundamentalism, våld, segregering, selektiv behandling och rasism frodas. Där myndigheterna tycks ha totalt gett upp, där grundläggande samhällsnyttiga tjänster undanhålls minoritetsbefolkningen, där utanförskap och extremism växer sig starka och där närsamhället håller på att kollapsa i ett träsk av hopplöshet, fullständigt avsaknad av integration och konkretiserad selektiv behandling av minoriteter.

Det vill säga Rosengård. Malmö. Sverige. År 2009. Nu är måttet rågat, brandkåren vägrar att släcka bränder i det segregerade svenska Rosengård av risk för ytterligare attacker, stenkastning och andra faror som de utsätts för i sin arbetsutövning – ett bemötande de inte behöver utstå någon annanstans i Sverige.

Organisationer som svenska Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset refererar ibland till Israel i termer som tangerar ”etnisk rensning”, ”segregering”, ”selektiv behandling” och ”rasism”, men i det ”etniskt rensade” Israel växer den muslimska befolkningen snabbare än den judiska. Och till ”apartheidstaten Israel” söker sig både svarta muslimer från Sudan och palestinsk-arabiska muslimer och kristna. De förra på grund av att inget muslimskt land vill ta emot dem, och de sistnämnda på grund av att de är homosexuella – ett brott som bestraffas med döden i Gaza och på Västbanken. Israel tar emot dessa asylsökande.

Det verkar som om det finns mycket att göra för att motarbeta segregering, selektiv behandling och rasism.

Dock inte i Israel – men väl här hemma i Sverige.

Hittills har Diakonia, Svenska Kyrkan och Röda Korset intagit en märklig tystnad om oförrätterna här på hemmafronten. Hoppas att de läser detta och sätter in nödvändiga åtgärder där de verkligen behövs. I Malmö. De kan agera tämligen riskfritt där. I Sverige, precis som i Israel, får de arbeta ostört. Ett arv av demokrati.

Organisationerna kanske kan åstadkomma verkliga förbättringar. De behövs.

Om segregering, selektiv behandling och rasism i Rosengård, april 2009:
Syd, City, Nyheter24, Kvp, SVT, SR P1/Nordic Dervish, Efterdiskussion om P1-programmet,

Relaterat, om rasism/Durban II:
Syd, Axess, FiM, IsraelISverige, SapereAude, Gilboa, Boccara, MXp1, MXp2, MXp3, MXp4, Erixon,

Från denna blogg, om Malmö/integration/segregation/rasism:
Ilyameyer1, IM2, IM3, IM4, IM5, IM6, IM7, IM8, IM9, IM10, IM11,

Etiketter: , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

fredag 17 april 2009

”Allt som behövs för att ondskan ska triumfera är de godas tystnad”

Edmund Burke visste vad han skrev.

Tystnaden hos våra främsta "förkämpar för mänskliga rättigheter" är påfallande öronbedövande.

Röda Korset, Diakonia, Svenska Kyrkan, TT, UNHRC, UNRWA och resten av FN, Amnesty International, svenska regeringen…

Ta Röda Korsbrevet som publicerades tidigare idag på denna blogg (se nedan) och ändra lite detaljer och vips kan brevet tyvärr lika gärna skickas till många fler mottagare.

Brevet kunde lika gärna adresseras till Svenska Kyrkan, som donerar enorma mängder pengar till området som styrs av Hamas- och Fatahterrorister – utan att kräva en motprestation i form av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna för den olagligt kidnappade och fångna Gilad Schalit eller ett slut på de ständiga terrorattackerna. Återigen pengar som svenska medborgare frivilligt donerar i tron att man hjälper en organisation som betraktar alla människor som lika värda. Dina pengar, med andra ord. Pengar som enbart spenderas på araber under det arabiska kriget mot judarna, men som aldrig spenderas på de judiska offren för arabernas krigsföring, såsom judiska småbarn som har ett skriande behov av skyddsrum i sina dagis och skolor på grund av de ständiga palestinsk-arabiska terrorattackerna. Selektivitet år 2009.

Brevet kunde också lika gärna adresseras till Diakonia, som är ännu mer aktiv i området. Diakonia organiserar till och med mänskliga sköldar – för palestinska terrorister på Västbanken (organisationen kommer inte längre lika lätt in i Gazaområdet). Men Diakonia har aldrig betalat för att mänskliga sköldar skulle skickas till den israeliska staden Sderot, som bombarderats av upp till 100 Hamasmissiler om dagen under åtta långa år. Selektivitet lämnar verkligen en bitter eftersmak.

Brevet kunde också lika gärna adresseras till UNHRC, FNs speciella organ för de mänskliga rättigheterna. Men det är nog ingen bra idé, där är man istället allt för upptagen med den nära förestående ”Durban II”-konferensen, ett antisemitiskt spektakel iscensatt och understött av FNs muslimska länder, ett sällan skådat tillfälle att brännmärka världens enda judiska land samtidigt som samma muslimska länder rullar ut röda mattan för den internationellt efterlyste massmördaren tillika Sudans starke man Omar al-Bashir.

Brevet bör absolut även adresseras till TT. Om TTs ökända Israelhat och vinklade rapportering kan man skriva spaltkilometer. Här en alldeles färsk artikel från den välrenommerade bloggen FiM (Fred i Mellanöstern). Besök FiMs webbsida varje dag om du är intresserad av ärlig fakta.

Naturligtvis bör brevet också omformuleras och skickas till den svenska regeringen. Sverige är de palestinska arabernas största per capita bidragsgivare i världen. Vi tar från våra fickor även mitt under den svåraste ekonomiska krisen i mannaminne och ger – utan att bli tillfrågade, för det går automatiskt via våra skatter – till regimledare som har gjort terrorism till en livsåskådning.

Vi kräver inga motprestationer från bidragsmottagarna. Som till exempel efterlevande av fundamentala mänskliga rättigheter – ett slut på hedersmord på arabiska kvinnor, ett slut på terror mot civila judar, ett slut på den dagliga och öppna antisemitiska propagandan i palestinska tidningar/skolor/TV, frigivning för en olagligt bortrövad jude.

Vi bara ger.

Dags att sluta ge.

Svenska Magen David Adom har postgiro 765455-1. De pengarna används i sin helhet till välgörande ändamål.

Utan hänsyn till religion eller etnicitet.

Något för Röda Korset, Svenska Kyrkan, Amnesty International, Diakonia et al att fundera på.

Läs också:
Gloria, Birgitta Ohlsson

Från denna blogg i samma ämne:
Ilyameyer1, 2, 3, 4, 5, 6

Om TTs partiskhet:
Ilyameyer7, 8, 9, 10, 11

Om Diakonia och Svenska Kyrkans undfallenhet:
Ilyameyer12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19

Läs detta om hur palestinsk-arabisk orubblighet fortsätter oförminskat - medan omvärlden fortsätter att betala:
MXp

Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

torsdag 29 januari 2009

… och förödelsen bara fortsätter…

De civila förlusterna från militärens framfart bara fortsätter.

Dussintals FN-anställda och deras släktingar tillbringade en skrämmande natt tillsammans medan bomber och missiler regnade ner på ett område som utlysts som en ”fridlyst zon för civila”, enligt en intern FN-rapport.


Rapporten klargör att missilerna dödade nio civila och att de avfyrades av de överlägsna militära styrkorna. Militären förnekar anklagelsen och upprepade regeringens försäkran att man inte siktar på civila flyktingar i sina försök att nå de beväpnade militanta som ofta gömmer sig bland civila.

Medan oro växer för de uppskattningsvis 250 000 civila i krigszonen uppger hälsoministeriet att minst 1140 civila – av vilka hela 248 yngre än 15 år – har skadats och tagits till lokala sjukhus.

Dödsantalet är än så länge svårt att uppskatta eftersom de civila har slutat transportera sina döda släktingar till sjukhusen på grund av arméns bombardemang och svarselden från de militanta.

Mest synd av allt är att knappt någon i Sverige har hört talas om detta, trots att det utspelas medan detta skrivs.

Anledningen är enkel: dessa förödande händelser utspelar sig på Sri Lanka.

Sri Lanka är inte i Mellanöstern. De civila som skadas är inte palestinska araber.

Och framför allt – den attackerande armén tillhör inte världens enda judiska nation.

Resultat: totalt ointresse från TT, Svenska kyrkan, Diakonia, Carl Bildt, Lars Ohly, Andreas Malm.

Inget i ovanstående fruktansvärda händelseförlopp kunde belastas judar eller israeler. Alltså fullständig tystnad.

Inga raskravaller i Malmö. Inget krav från Svenska kyrkans präster i Luleå att avbryta allt svenskt samröre med Sri Lanka. Ingen vältalig provokatör som i TVs Aktuellt påpekar att Sri Lankas förödelse har orsakats av en global konspiration vars tentakler styrs av sionister och amerikaner. Inga unga sabotörer som åker land och rike runt för att märka och förstöra frukt och grönsaker importerade från Sri Lanka. Inga uppmaningar från Socialdemokratiska riksdagskvinnor att bojkotta Sri Lanka. Inget krav på akademisk bojkott av studenter och lärare från Sri Lanka.

Och knappt ett enda ord i de svenska medierna.

Ett märkligt land vi lever i, inte sant? Ett förödande tyst land.

När det passar.

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 27 januari 2009

Kyrkan och politiken i ohelig allians

Antisemitismen blomstrar i Sverige som aldrig förr.

För tre dagar sedan, söndagen den 25 januari 2009, fick judar – inklusive Förintelseöverlevande – springa för livet medan palestinska demonstranter kastade raketer, stenar och flaskor på dem. Allt medan de palestinska demonstranterna skrek ”Heil Hitler” och ”Död åt judarna”.

I detta läge valde polisen att ingripa – mot judarna. Dessa föstes undan i språngmarsch via mörka bakgator alltmedan uniformsklädda poliser med skallande polishundar skrek ”Fort! Fort!”

Vad dessa överlevande judar med ett oroligt öga på sin nutidshistoria tänkte och kände går knappt att förstå.

Desto lättare är det att förstå vad de tänker idag, Förintelsens minnesdag, då Svenska kyrkan i förening med Luleå kommun annonserar att de ställer in den årliga aktiviteten till minne av Förintelsens 11 miljoner offer inklusive 6 miljoner massakrerade judar på 1930- och -40-talen.

Detta gör kyrkans män i ohelig allians med politikerna (man får kalla kårar bara man tänker på förlagan) med hänvisning till de nyss avslutade krigshandlingarna i Gaza och södra Israel.

Ta det igen: på 1930- och 1940-talet mördade nazisterna 11 miljoner människor varav 6 miljoner var judar som mördades för att de var judar. Världen över har man sedan dess hållit en minnesdag till minne av alla dessa offer.

December 2008 var Hamas raketbombardemang av judiska civila i södra Israel inne på sitt åttonde år. Efter 2920 dagar av raketterror mot skolor, dagis och sjukhus (Hamas mål var uteslutande civila) inledde Israel en 21 dagar lång försvarsoperation. Under denna operation dödades omkring 1100-1200 människor i Gaza. 700 av dessa är bekräftade Hamasterrorister, ytterligare 200 är med all säkerhet Hamasterrorister vars identitet ännu inte gått att fastställa eftersom de delvis ligger begravda under rasmassorna. Dock är alla dessa 200 vältrande unga män i 20-års åldern. Det betyder att omkring 200 – 300 civila dog i Israels försvarsaktion vars avsikt var att få ett slut på raketanfallen – vilket nu också har skett.

Svenska kyrkan och svenska politiker likställer judarnas rätt till självförsvar med 200 – 300 civila dödsoffer (de flesta oavsiktliga eftersom de med tvång användes av Hamas som mänskliga sköldar) och med nazisternas utrotning av 6 miljoner judar.

Det är en fullständig horribel jämförelse. Ändå är det dessa ädla människor, politiker och kyrkans män, som brukar åberopa ”proportionalitet” för deras kritik mot den judiska staten.

Proportionalitetens lathund:
2920 dagar av Hamas raketterror – 21 dagar av Israels försvarsaktion.
10 000 Hamasraketer mot civila judar – israelisk bombning mot Hamas infrastruktur.
200 – 300 civila offer i Gazaremsan – 6 miljoner civila judiska offer under Förintelsen.

Det finns inte någon som helst likhet mellan då och nu.

Förutom att idag liksom då, ekar ”Heil Hitler” samt ”Död åt judarna”.

Och att kyrka och politik verkar intimt tillsammans.

Det finns, tack och lov, en avgrundsdjup skillnad mellan svenska folket och Svenska kyrkans ledning.

Det gäller nu för svenska folket att göra sin röst hörd.

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

onsdag 31 december 2008

Arabvärlden börjar få nog av arabiskt våld och hyckleri

Arabvärldens vägar äro ofta outgrundliga och våldsamma. Men arabisk kritik mot våldsverkare som Hamas och Hizbollah växer sig starkare.

Så här skriver den arabiska nyhetskanalen Al Jazeera på www.Aljazeera.com 081228:
Hur konstigt detta än låter sprängde sig en självmordsbombare i Mosul, Irak, mitt bland araber som demonstrerade mot Israels flygattacker i Gazaremsan. I självmordsdådet dödades en civil och 16 skadades. Enligt polisen kom självmordsbombaren på en cykel. Irak och regeringen i Bagdad har fördömt Israels attack mot Gaza.”

Och så här skriver den kända egyptiska journalisten Mona Eltahawy i den egyptiska engelskspråkiga tidningen Daily News http://www.thedailynewsegypt.com/article.aspx?ArticleID=18767:

I söndags sprängde sig en man på en cykel mitt i en anti-israelisk demonstration i den irakiska staden Mosul. Den teknik som har legitimiserats och välsignats av präster i hela den arabiska världen som ett vapen mot Israel har gått fullständigt snett och användes mot araber som demonstrerade mot Israels bombardemang i Gaza.”

Hon skriver vidare: ”Detta fullständigt förvrängda och morbida kretslopp som fullbordades på Mosuls gator kan endast förstås genom att parafrasera Karl Marx - Israel är folkets opium.” ”Hur kan vi annars förklara den kollektiva minnesförlusten som vi såg nu i helgen i Mellanöstern?

Hon syftade på terrororganisationen Hizbollahs ledare Hassan Nasrallahs kritik mot Egyptens tystnad under Hamas pågående krig mot Israel, samtidigt som ”generationer palestinska flyktingar hålls i Libanon i läger som inget annat är än fängelser”.

Vidare påminde hon den arabiska läsekretsen om att demonstranterna i Jordanien och Libanon har allt annat än rena samveten, då den jordanska regimen redan på 70-talet slaktade tiotusentals palestinska civila och militanta i kriget över herraväldet i Jordanien. Därifrån flydde tusentals till Libanon 1982 där de kristna Falangisterna dödade ett par tusen flyktingar i flyktinglägren Sabra och Shatila.

Och för att återknyta till 70- och 80-talets bristande arabiska ledarskap och cyniska manipulerande av människoliv till dagens tragiska händelser i Gaza och Södra israel, skriver Eltahawy: ”Det är svårt att kritisera palestinierna när så många ha dött under den gångna helgen, men deras Hamasledare är helt enkelt de senaste i en lång rad palestinska ledare som svikit dem … Var fanns vreden när två palestinska skolflickor dödades i Gaza när Hamasraketer avsedda för Israel felaktigt exploderade på avskjutningsrampen, blott en dag före Israels attack? … Gazas palestinier är lika mycket offer för Hamas som för Israel.”

Det som gör ovanstående så intressant är att det visst finns många röster i den arabiska världen som protesterar mot Hamas fortsatta våldföring på både den egna och grannlandet Israels civila. Dessa röster kommer från araber boende i Gaza och i andra länder.

Det som är ännu intressantare är det stora antal svenska ”analytiker” och ”experter” som Pierre Schori, Diakonia och Svenska kyrkan som väljer att ignorera arabiska röster som inte passar in i deras förutbestämda dagordning där israelhat står i främsta rummet.

Visst kan man länge ignorera folkets röst – Sovjet lyckades med det under flera decennier – men till syvende och sist vinner folkets vilja trots allt.

Och folkets vilja i Gaza och i Israel är fred, utveckling, utbildning, samarbete. En framtid helt enkelt.

Inte otillbörlig inblandning från fåtöljrevolutionärer som är beredda att offra hur många palestinska och israeliska liv som helst genom fortsatt stöd till Hamas, Hizbollah och andra terrororganisationer via svenska skattepengar utan minsta krav på reciprocitet.

Pierre Schori, Birger Schlaug, Mahmud Ahmedinejad, Joakim Wohlfeil, Kim Jong Il och alla ni andra: läs det som Mona Eltahawy skriver.

Tänk på de civila som lider i Gaza och Israel. Inte på era egna politiska ambitioner.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 21 december 2008

Brinnande antipati mot världens enda judiska stat.

Brinnande antipati mot världens enda judiska stat.
Förnekande av judarnas rättigheter i Mellanöstern.
Uppmuntran till indoktrinering och terrorism genom frikostigt medie- och penningstöd till militanta grupper.
Medveten vinkling av fakta och medvetna lögner om staten Israel.
En anmärkningsvärd tystnad när den judiska minoriteten i vårt eget land attackeras på öppen gata.
Fullständigt ointresse för mänskliga rättigheter i omvärlden.

Det här handlar inte om de globalt terrorstämplade Hamas, Hizbollah eller Taliban.

Det handlar om Svenska kyrkan och det nominellt kristna biståndsorganet Diakonia.

Två organisationer som ser det som sin heliga plikt att tvinga bort judar från deras historiska och nuvarande boplatser i Mellanöstern (först Jordanien, sedan Gazaremsan och nu Västbanken ska göras judenrein – vi minns fortfarande förra gången det ordet klingade i våra öron för inte så länge sedan).

Politisk drivkraft förklarar enögdheten
Ett utmärkt exempel på dessa organisationers politiskt drivna enögdhet är deras förhållande till Västbanken, ett område som FN först öronmärkte för palestinska judar men som sedan övertogs av palestinska araber. Västbanken ockuperades senare av Jordanien, och är sedan dess administrerat av Israel efter att området användes som plattform för krig mot Israel. Just nu avvaktar parterna en slutlig överenskommelse om Västbankens framtida status. Svenska kyrkan och Diakonia motsätter sig byggande av hus för judar på Västbanken. Däremot är de inte emot byggande av hus för araber: i bara en enda stad, Jerusalem, till exempel, har araberna olagligt byggt fler än 6000 hus enligt den opolitiske Jerusalem Center for Public Affairs. Svenska kyrkan och Diakonia driver ingen kampanj för att riva dessa hus. Judarnas anspråk erkänns inte, enbart arabernas krav beaktas. En måttstock för judar och ett annat för alla andra. Det låter bekant.

Helig plikt att stänga arbetstillfällen
Svenska kyrkan och Diakonia ser det som sin heliga plikt att stänga arbetstillfällen för palestinska araber bara man samtidigt lyckas sparka några israeliska judar från deras jobb – Diakonia tvingade nyligen svenska låsföretaget Assa-Abloy att flytta från industriområdet Barkan byggt på det omtvistade Västbanken och som var tillgänglig för både araber och judar. När företaget nu flyttar några kilometer västerut får palestinska araber ingen möjlighet att arbeta där – det är ju ett annat land enligt Svenska kyrkans och Diakonias egna tolkning.

Hela vitsen med industriområdet Barkan var att ge alla en möjlighet att arbeta tillsammans, bli sams, umgås med varandra. Produktivt arbete, lika lön för alla, en hederlig inkomst brukar sällan uppmuntra till eller ens lämna utrymme för rasism, politisk extremism och benägenhet att utföra självmordsbombningar mot civila. Så var det tänkt. Så här skrev till exempel den framåttänkande liberale israeliske filantropen Stef Wertheimer: ”Dessa gemensamma industriområden kan markera en era då produktion, export, utbildning och en högre levnadsstandard kan ersätta terrorism och fattigdom.” Det bakåtsträvande Diakonia förstör förutsättningarna för samlevnad mellan israeler och palestinier.

Diakonia blundar över Darfur men spyr över Israel
Vilket i och för sig är ganska förståeligt – för hur skulle Diakonia överleva om araber och judar blev sams? Vem skulle då behöva Diakonia? Hela deras existensberättigande skulle slås i spillror – utan konflikt, inget behov av Diakonia, som enbart fokuserar på konflikten i detta smala landområde, utan minsta intresse för massakrer i Tjetjenien, Armenien, Burma, Tibet, Sri Lanka, Iran, Darfur, Egypten, Syrien, Saudiarabien, Pakistan.

Knappast förvånande eftersom vare sig Svenska kyrkan eller Diakonia, två skenbarligen kristna organisationer, har engagerat sig i den horribla situationen för de kristna på Västbanken, som av islamister fördrivs från sina hem – där de levt i 2000 år. Eller den förödande situationen för Egyptens koptiska kristna, en minoritet som genomlider systematisk rasism. Eller de kristna i Pakistan, som systematiskt mördas och jagas på flykt av en alltmer stridbar våg av islamism. Eller de kristna på Filippinerna, som kommer under allt starkare attacker från den extremistiska islamistiska omgivningen.

Avgrundsdjup skillnad
Det finns en avgrundsdjup skillnad mellan å ena sidan den genompolitiserade ledningen för Svenska kyrkan och Diakonia, och å andra sidan det stora flertalet hyggliga, ärliga och troende kristna – helt enkelt hederligt folk med tro på demokrati, etik och moral – i vårt underbara avlånga land. Det är dags för de olika samfunden att sätta stopp för Svenska kyrkans och Diakonias systematiska enögdhet, deras sjuka besatthet med Israel, deras fullständiga oförmåga att betrakta och behandla judar och araber med samma måttstock, och den rasism detta innebär.

Det är dags för Sveriges kristna att återta sin kyrka. Och de finansiella medel som idag brukas på ett minst sagt anmärkningsvärt sätt. En kyrka med egen utrikespolitisk linje och stora finansiella medel är sällan ett lyckat recept för fred.

Detta har historien lärt oss. Om detta må vi verkligen berätta.

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 15 december 2008

En ung jude, Gilad Schalit, kidnappades från Israel av palestinska regeringspartiet Hamas för 900 dagar sedan. Han har sedan dess spärrats in i en underjordisk håla. Hamas meddelar att han inte har sett solen sedan dess. Röda Korset får inte träffa honom, men å andra sidan har Röda korset aldrig krävt att få göra det.
Schalit får inte heller träffa en advokat – han inte anklagad för något och han får inte anlita advokat som kan arbeta för hans frigivning.
Han får inte heller besök av sin familj. Allt detta i strid mot såväl Genévekonventionen och uppenbara mänskliga rättigheter.
Söndagen den 13 december firade Hamas 21 år. För att markera dagen spelades en pjäs där en man föreställande Gilad Schalit offentligt bad för sitt liv framför tusentals jublande Hamasanhängare i Gaza. ”Snälla pappa och mamma, jag saknar er” skrek han. ”Varför har ni glömt mig?” Hamasanhängarna svarade med ”Vi erkänner aldrig Israel.”
Detta obscena barbari är bara ett exempel på Hamas medeltida grymhet. En högt uppsatt Hamasrepresentant togs nyligen emot av Palmecentret.
Hamas har de senaste dagarna skjutit över 100 missiler mot den israeliska staden Sderot – under pågående ”vapenvila”.
Vare sig Palmecentret, Diakonia, Svenska Kyrkan eller Sveriges Kristna Råd har kritiserat dessa inhumana handlingar. Inget fördömande av kollektiv bestraffning mot hela Sderot eller Hamas vägran att erkänna Israel, inget om att Gilad Schalit nekas grundläggande mänskliga rättigheter. Svenska organisationer som säger sig arbeta för fred och rättvisa i Mellanöstern har fortfarande inte gjort ett tydligt ställningstagande. Men svenska SIDA-pengar fortsätter att stödja Hamas via dessa organisationer. Så det kanske trots allt ska ses som ett klart ställningstagande.
Palmecentret, Diakonia, Svenska Kyrkan och Sveriges Kristna Råd visar inga tecken på engagemang när judar är offer för systematiska arabiska övergrepp, men är högljudda i sin kritik när araber är offer för påstådda och verkliga israeliska övergrepp.
Den systematiska obalansen och selektiva tystnaden från dessa svenska opinionsbildande och kristna hjälporganisationer är mycket besvärande för svenska kristna, svenska demokrater och – kanske framför allt – svenska skattebetalare.

Etiketter: , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 12 november 2007

Gert Gelotte motsägs av fakta.

Han skriver: ”80 procent av barriären byggs inne på palestinskt område.”

Fakta: det finns inget palestinskt område eftersom palestinierna inte vill förhandla med judar om det. Palestinska araber har aldrig haft något land, orsaken är girighet. De kunde ha fått landet redan 1948, efter att 80 procent av brittiska mandatet tilldelades araberna (Palestina fick då namnet Transjordanien, idag Jordanien); de återstående 20 procent skulle till judarna. Judarna accepterade. Araberna sade nej. De ville ha allt.

Då delades de återstående 20 procenten en gång till. Judarna fick tre av varandra avklippta och omringade bantustans, som mest bestod av öken. Judarna accepterade. Araberna sade nej. De ville ha allt.

Gelottes ståndpunkt bygger på tesen att araberna har rätt därför att de säger sig ha rätt. Återstår då att judarna per definition inte kan ha rätt.

En skrämmande syn, bekostad av Svenska kyrkan som finansierade Gelottes artikelserie.

Den dagen palestinierna upphör med dödandet av judar tillräckligt länge för att förhandla om en slutlig gräns kan Gelotte prata om ”palestinskt område”. Till dess är det bara ”det område som palestinierna kräver”: hela Israel.

Etiketter: , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

torsdag 1 november 2007

Mänskliga rättigheter: läpparnas bekännelse, ekonomiska intressen eller rädsla för våld?

Vad är förklaringen till att tidigare svenska regeringar aldrig satt sin betydande tyngd bakom försöken att komma till rätta med ett av nutidens värsta fall av människohandel?

Sverige har ett avundsvärt rykte som mänskliga rättigheternas förkämpe – överallt i världen och för alla lidanden förutom i ett enda fall: israeler som hålls olagligt fångna av arabiska terrorgrupper och/eller terrorstater, i vissa fall i en kvarts sekel.

Handel med människoliv och döda kroppar
1982 tillfångatog den syriska armén tre israeliska soldater – Zachary Baumel, Yehuda Katz och Tzvi Feldman.

1985 frigav Israel 1,150 fångar i utbyte mot tre israeliska soldater som kidnappats i Libanon.

1986 kidnappades den israeliske soldaten Ron Arad av den libanesiska shi’itiska
terrorgruppen Amal. Amal sålde senare Ron Arad till iranska agenter.

1986 kidnappade och mördade Irans terrormilis Hezbollah två israeliska soldater – Joseph Fink och Rahamim Alsheich.

1996 frigav Israel 123 Hezbollahterrorister i utbyte mot Joseph Finks och Rahamim Alsheichs kroppar.

1997: den israeliska soldaten Guy Hever försvann från Golanhöjderna.

1998 frigav Israel 65 fångar i utbyte mot kvarlevorna av en israelisk soldat.

Den 25 juni 2006 kidnappades den 19-årige israelen Gilad Schalit från inne i Israel av det palestinska regeringspartiet Hamas styrkor.

Den 12 juli 2006 kidnappades Ehud Goldwasser och Eldad Regev från israelisk mark av terrorister från Hezbollah, som dessutom dödade åtta israeliska soldater i räden.

Genèvekonventionen
Genèvekonventionen från 1949 beskyddar sårade soldater mot attacker och ger dem rätten till ordentlig medicinsk behandling och vård. Konventionen föreskriver också hur både sårade och icke-sårade krigsfångar skall behandlas i övrigt.

Trots Genèvekonventionens stadgar vet Israel inte ens var dessa soldater hålls fångna, än mindre hur de behandlas.

Internationella röda korset (ICRC)
Internationella röda korset säger att organisationen har mandat att besöka krigsfångar:

’Människor som har blivit tillfångatagna eller anhållna i en konflikt anses av förövarna vara fiende, och därför behövs ingripande av en neutral och självständig part som kan försäkra sig om att de tillfångatagna behandlas humant och har anständiga levnadsvillkor, samt att de har möjlighet att kommunicera med sina familjer.’

Antal fångar som ICRC besökt bara år 2002, för att ta ett enda exempel: 448,063
Antal tillfångatagna israeliska soldater som ICRC har besökt sedan 1948: 0

FN
FN har spelat en central roll i frigivningen av flera hundra fångar från israeliska fängelser. Samtliga dessa fällda terrorister har under fångenskap besökts av Röda korsets personal i enlighet med gällande regler. Många av dessa före detta fångar har sedan frigivningen utfört nya terrorattacker mot israeliska civila.

Det tål att upprepas: FN har inte fått en enda israelisk soldat fri.
Röda korset har inte besökt en enda israelisk fånge. På nästan 60 år.

De senaste 30 åren har Israel frigett nästan 7000 fångar i sina försök att få 19 israeliska soldater fria och att få tillbaka ytterligare åtta soldaters kvarlevor. Trots ingångna avtal har de berörda arabiska terrorgrupper och arabländer inte infriat sina löften. Såväl levande fångar som döda kroppar hålls kvar som gisslan. För tre veckor sedan skickade Hezbollah ett brev skrivet av israelen Ron Arad, fånge sedan 1986. Brevet var daterat några månader efter att han fängslades, men Hezbollah lämnade ut det nyss. Groteskt, människovidrigt bortom förstånd, men i västvärlden och i synnerhet i Sverige fortsätter vi att göra affärer med Iran, Syrien och Libanon, som ju håller Hezbollah med vapen, träning, logistik och mark. Och med det knark som finansierar hela terrorindustrin.

En pinsam tystnad – var är Svenska kyrkan?
Varför har tidigare svenska regeringar varit tysta? Varför har Svenska röda korset varit fullständigt tyst sedan 1948? Varför har Svenska kyrkan och Diakonia inte sagt ett enda ord i ärendet? De är annars mycket aktiva i området, organiserar manifestationer, kurser, möten, lobbyseminarier, bojkottkampanjer. Visserligen bara mot Israel och till förmån för palestinier oavsett vad dessa palestinier har gjort, men de kan inte vara emot elementära mänskliga rättigheter för israeliska fångar och deras lidande familjer, väl? Varför denna tystnad, Svenska kyrkan och Diakonia?

Varför har svenska regeringar genom tiderna och svenska företag gjort och alltjämt gör betydande affärer med terrorsponsorer som Syrien och Iran när det är just dessa länder som står bakom denna makabra och motbjudande människohandel? Det är Iran som tränar och finansierar Hezbollah och Hamas, och Syrien som står för logistiken, och det är ju Hezbollah och Hamas som håller israeliska fångar på ett sätt som går stick i stäv mot internationell rättspraxis.

Alla demokratiska politiska partier är starkt emot människohandel av alla det slag. Nu är det dags för alla svenska partier att göra sina röster hörda angående denna människovidriga slavhandel.

För alla som anser att mycket står att göra i detta fall, hänvisas till en nystartad kampanj till förmån för dessa soldaters befriande. Besök http://www.namninsamling.com/israeliska_soldater och underteckna uppropet. Om inte Svenska Kyrkan, Röda Korset, FN, Human Rights Watch, Amnesty International, Diakonia eller tidigare svenska regeringar velat göra något, kanske vi liberaler kan dra vårt strå till stacken och agera, hjälpa till att avsluta en av världens mest bortglömda orättvisor.

Vi sätter vår tilltro till den nuvarande regering, en regering av helt annan etik och moral än under tidigare år, och hoppas att den vill verka för en lösning.

Skrivit tillsammans med Talia Meyer, Student i statskunskap och mänskliga rättigheter

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 12 juni 2007

En märklig tystnad

Svenska medier har drabbats av en märklig tystnad.

Hundratals palestinier har dödats de gångna veckorna och ytterst lite har hörts från organisationer som Human Rights Watch, Amnesty International, Internationella Röda Korset, Svenska Kyrkan. Inte ett enda resolutionsförslag i FN:s generalförsamling eller säkerhetsråd. De senaste 2 dygnen har mer än 20 palestinier dödats i Gazaremsan, en kastades från femtonde våningen på ett höghus. Det pågår regelrätta strider med maskingevär och raketer inuti Gazaremsans sjukhus.

Den svenska vänstern har inte fördömt detta oproportionerliga våld, såsom den alltid gör när till exempel Israel besvarar palestinsk raketbeskjutning av civila israeliska samhällen.

Lika tyst är det också från ovanstående organisationer när ett palestinskt flyktingläger i Libanon bombas sönder och jämnas med marken. Det pågår regelrätta strider mellan terrorister förskansade i de trånga gatorna och libanesiska säkerhetsstyrkor vars uppgift är att förhindra terrorism och som löser uppgiften genom att spränga sönder husen där terroristerna gömmer sig. Hundratals civila, såväl libaneser som palestinier, har dödats och skadats.

Det är viktigt att särskilja mellan dessa två grupper i Libanon eftersom palestinier födda i Libanon inte får lov att bli libanesiska medborgare, de får inte arbeta i en mängd yrken eller ens äga hus. FN:s konvention om absorption av flyktingar tillämpas på alla världens flyktingar, förutom just palestinska flyktingar. Men de är lika mycket offer för den libanesiska arméns oproportionerliga våld som den övriga libanesiska befolkningen är.

Ändå denna märkliga tystnad från Human Rights Watch, Amnesty International, Internationella Röda Korset, Svenska Kyrkan, FN.

En tystnad som är lika talande som samma organisationers högljudda protester när Israel försvarar sig själv under exakt samma förhållanden.

Vad betyder det när dessa organisationer fördömer den judiska staten för det som arabiska stater och muslimska grupperingar får lov att göra? Ska det tolkas som ett uttryck för simpel, primitiv rasism i form av antisemitism, där enbart juden fördöms?

Eller ska det tolkas som ett uttryck för simpel, primitiv rasism i form av nedvärdering av araber och muslimer eftersom ”man kan ju inte förvänta sig en normal moralstandard av dem”?

Vad exakt betyder denna märkliga, för att inte säga motbjudande, särbehandling?

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

onsdag 14 juli 2004

Haagdomstolen ett politiskt verktyg

Domstolen i Haag har gett sig in i något som den inte har med att göra. Att dess anti-israeliska utlåtande fälls av representanter från bland andra Frankrike – vars ambassadör för inte så länge sedan kallade Israel för ”ett skitigt litet land”; Kina – som massakrerar sina egna oliktänkande men som inte blir föremål för Haagdomstolens funderingar; och det muslimska Jordanien, en majoritet av vars befolkning är palestinska araber, gör knappast något för domstolens trovärdighet eller oberoende.

Förra veckan kom Internationella domstolen i Haag, ICJ, med ett sedan länge väntad utlåtande som brännmärkte Israels byggande av sin anti-terror barriär. Det skrivna utlåtandet, som bestod av 60 sidor, fokuserade enbart på barriärens rutt, medan orsaken till dess tillkomst – palestinskt barbari i form av upprepade attentat mot civila israeler på bussar och i restauranger – inte berördes alls. Barriären och dess sträckning förklarades vara illegala, den dagliga palestinska terror som gett upphov till barriären nämndes inte. Utlåtandet välkomnades av palestinska terrororganisationer, som omgående omsatte det i terrorbombningen av en buss i Israels största stad, Tel Aviv. Resultatet blev en död och 30 lemlästade. ICJ tycks ha uppenbara problem med att se länken mellan orsak och verkan.

En lögn blir inte sannare för att den upprepas. Israels anti-terror barriär byggs inte på palestinskt territorium. Den byggs på omtvistat territorium – enligt den ofta citerade FN-resolutionen 242. Det är just det som är kärnan i problemet: palestinierna kräver området som sitt, och Israel, som tog över området i ett försvarskrig, kräver också delar av det som sitt – för att säkerställa att landet aldrig mer ska behöva försvara sig mot anfall. Det är i ett lagens mening omtvistat territorium. Det är en logisk absurditet att påstå att bara för att palestinierna kräver något som aldrig varit deras, borde det därför tillfalla dem. Israel gör också anspråk på delar av precis samma område. Att ignorerar den judiska statens anspråk på ett omtvistat område som icke-judar också önskar, kallas för särbehandling. Denna slags särbehandling kallas mer specifikt för anti-semitism.

Resolution 242 kräver att denna tvist ska lösas genom förhandling. Det står inget om att dessa förhandlingar får omfatta palestinska självmordsattacker mot civila israeler som ett legitimt påtryckningsmedel. Enligt FN har varje land rätt att försvara sina medborgare mot angripare. Utan angreppsterror utförda av palestinierna skulle Israel inte behöva försvara sig. Och inte heller behöva bygga någon anti-terror barriär – någonstans.

Barriären är temporär, och dess effekter är tillfälliga. Den inte bara kan plockas ner, utan faktiskt har plockats ner närhelst Israels Högsta Domstol har krävt det – av hänsyn till palestinska behov. Så sent som förra månaden, till exempel, beordrade HD att två mil av barriären skulle flyttas, vilket också skedde.

Effekten av palestinsk terror är allt annat än temporär – döden är oåterkallelig. Det kan familjerna till 1000 döda samt hundratusen skadade israeler intyga. Israeler som vågar sig på det oerhört riskabla i att åka till jobbet eller till skolan kommer inte fram – de sprängs i småbitar av palestinska terrorister. ICJs utlåtande ägnar inte dessa israeler en tanke, däremot uttrycker man sympati för palestinier som på grund av barriären ibland kommer sent till sina arbeten eller till skolan. Man jämför palestinsk bekvämlighet med israeliskt liv. En fullkomligt bisarr jämförelse.

Haagdomstolens ensidiga utlåtande tolkades av palestinska terrorister som ett grönt ljus för fortsatt terror, med bussbombningen i Tel Aviv direkt efteråt. TV-reportern Emma Hurd på Sky News gjorde ett kusligt intryck tisdagen den 13:e juli när hon rapporterade från ett av flera liknande sommarläger för småbarn i Gazaremsan (http://www.sky.com/skynews/article/0,,30000-13154917,00.html). Det var barn från 9 år och uppåt, lärare, vuxna ledare, gratulationer och diplom i slutet av kursen. Temat för lägret var ”Att döda israeler”. De unga deltagarna, med ännu yngre barn som åskådare, drillades i att skjuta, sticka med kniv, aptera bomber, halshugga, kidnappa. Allt riktat mot judar och israeler. En hel generation barn som i späd ålder skolas i mördande. Gazaremsan är det FN-tätaste området på jorden, men FN säger inget. EU, som bidrar med stora summor årligen till palestinierna, säger inget. Och ICJ, som studerat effekten av terrorbekämpning på palestinier men inte effekten av terror på israeler, säger inget.

Om man menar allvar med strävan för fred i detta område, borde man för länge sedan ha infört en bojkott mot all finansiering av palestinska organisationer: för varje krona som doneras i bistånd till den korrupta palestinska ledningen, frigörs naturligtvis motsvarande krona från den egna budgeten för fortsatt finansiering av palestinsk terror. Som bussbombningar i Tel Aviv och sommarläger i terrormetoder för 9-åriga palestinska barn. Svenska skattebetalare subventionerar dödslägren genom stora bidrag kanaliserade via FN, EU, SIDA, Svenska kyrkan.

ICJ-utlåtandet är politiskt motiverat och därför oseriöst. Att göra offret till skyldigt för sitt eget lidande har många historiska förtecken, inte minst inom klassisk antisemitism. ICJ kan ju inte rimligtvis vilja betraktas som anti-semitisk. Återstår då frågan varför den låter sig rättas in i antisemitismens ledband.

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

torsdag 8 juli 2004

Lutherhjälpens kristna budskap: bojkotta den judiska staten

Svenska kyrkans företrädare blir alltmer ensidiga ju mer dess politiska ställningstagande i Mellanösternfrågan ifrågasätts. Den tar ut helsidesannonser i tidningar där man talar om behovet av ”katastrofinsatser” för att motverka ”undernäring” och ”hunger” i Gaza. Anledningen är konflikten med Israel.

30 procent av israeliska barn lever under existensminimum på grund av samma konflikt – en konflikt som påbörjats av palestinierna genom sin intifada. Svenska kyrkan ignorerar detta, och ser ingen anledning att hjälpa dessa judiska barn. Som så ofta i sammanhang som har med israeler eller judar att göra, sätts tonen av den politiskt motiverade ledningsgruppen för Svenska kyrkan. Dess bojkottkampanj mot den judiska staten är ännu ett exempel på en anti-israelisk hållning som lätt slår över i en antijudisk. På svenska kallas detta för antisemitism.

Inte nog med det, Svenska kyrkan startar sin ensidiga anti-israeliska reklamkampanj samtidigt som tålamodet slutligen tryter hos palestiniernas största stödgrupp – Kvartetten bestående av USA, EU, FN samt Ryssland. Kvartetten har nu gett palestinierna ett ultimatum att reformera eller se allt finansiellt stöd indraget. Orsaken är det som alla vetat men bara Israel vågat säga: att hungern, det svåra ekonomiska läget, bristande boendet och sociala misären är självförvållade – resultatet av den palestinska ledningens korruption och politiska rävspel med det egna folket som insats.

Frågan är hur folket i Gaza svälter trots de mångmiljonbelopp – i dollar – som årligen ges i bistånd till den palestinska regimen. Öronmärkta för mat, men som används för finansiering av sprängämnen och självmordsbombare.

Svenska kyrkan går ut med sin reklamkampanj i bred internationell motvind. Detta är antingen ett tecken på oerhörd arrogans, eller bevis för hur verklighetsfrämmande organisationens politiskt motiverade ledning är.

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

lördag 15 maj 2004

HOPPet är ute när Svenska kyrkan motarbetar världens enda judiska land

Svenska kyrkan står bakom HOPP-kampanjen. HOPP ska stå för Häv Ockupationen av Palestina.

När Svenska kyrkan talar om Palestina menar de – i likhet med Yasser Arafat – ett område som enbart ska tillhöra araber. Araber som idag kallar sig palestinier men som före Israels självständighet 1948 aldrig tidigare utgjorde vare sig ett folk eller nation eller politisk statsbildning.


När Svenska kyrkan uppmanar till ekonomiska sanktioner mot enbart Israel som man menar alldeles självt orsakat våldet i området, väljer man att helt bortse från Arafats, Al Fatahs, Hamas, Islamiska Jihads och andra palestinska grupperingars roller. Kritik riktas enbart mot den judiska staten. Terrorhandlingar begångna av palestinier får inte samma behandling.

Inte heller när Yasser Arafat lördagen den 15:e maj uttryckligen uppmanar till terror vill Svenska kyrkan ändra sitt ensidiga ställningstagande för palestinierna, mot israelerna. Inte ens när Arafat uppmanar sitt folk att i egenskap av ”jihads krigare … terrorisera din fiende och Guds fiende”.

Frågan är vad som överhuvudtaget kan få Svenska kyrkan och dess HOPP-kampanj att inse sanningen om de brutala människor de företräder. Det är, trots allt, samma brutala människor som förra veckan sparkade fotboll på staden Rafahs gator under allmänt jubel. Men fotbollen utgjordes av det avhuggna huvudet på en dödad israelisk soldat.

Tänk vad mycket positivt Svenska kyrkan kunde ha skapat om dess HOPP-kampanj istället siktat på att återge områdets alla människor verkligt hopp. Tänk om Svenska kyrkan hade levt upp till sann kristen lära och sträckt ut en hand till alla som far illa och ingett dem hopp om en bättre framtid. Tänk om Svenska kyrkan hade tagit fasta på Jesus lära och handlat i enlighet med vad Jesus predikat, istället för att vända en del av folket – det judiska folket – ryggen.

Svenska kyrkan och dess HOPP-kampanj är en skam för sann kristen lära. För det finns inte längre något utrymme i kristen lära för det två tusen år gamla hatet mot judar – förutom i Svenska kyrkans HOPP-kampanj.

Ensidighet föder hat. Kristendom handlar om kärlek. Svenska kyrkan behöver grundläggande kunskaper i kristendom, kärlek, respekt, historia och modern samhällsvetenskap.

Och om hatpropagandans avigsidor.

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

onsdag 12 maj 2004

Svenska kyrkan HOPPas på Israels undergång.

Världen börjar få en allt klarare bild av förhållanden i Mellanöstern.

Israels motståndare är inte palestinierna, utan den hårdföra palestinska terroristkärnan som styr med aktivt stöd av arabvärlden och onyanserade påhejare i bland annat Sverige.


När det uppdagades att några amerikanska och brittiska soldater i Irak betett sig fullkomligt skamlöst mot vissa irakiska fångar, svarade de regerande Hamasledarna i Gazaremsan genom att vandalisera kyrkogårdar över brittiska och andra soldater som stupade i första världskriget. Nästan ett sekel efter sin död är inte ens de döda skyddade från denna sorts bestialitet.

Samma människosyn upplevde man tidigare denna vecka när sex israeliska soldater sprängdes till döds i Gaza. Krig är krig, de stred och de stupade. Men de styrande Hamas- och Islamiska Jihad-palestinierna i Gaza samlade ihop dessa döda soldaters avstyckade kroppsdelar och avslitna lemmar och aviserade en auktion – kallt medvetna om att den judiska religionen påbjuder begravningen av hela kroppen. Maken till cynisk manipulation och makabert människoförakt är svårt att föreställa sig.

Men samma cyniska synsättet återspeglas även här i Sverige, om än inte uttryckt på samma sätt. Svenska kyrkan står bakom HOPP-kampanjens förnyade krav att Israel ska straffas ekonomiskt för att därigenom tvinga framställandet av en palestinsk stat. Kopplingen mellan straffet och målet är mycket diffus för alla utom möjligen den hårda antiisraeliska kåren som Svenska kyrkan bedyrar att man inte vill kännas vid.

Men samma Svenska kyrka är påfallande tyst om palestiniernas vidriga köpslående med de dödade judiska soldaternas kroppsdelar. Svenska Kyrkans Informationsservice skriver att det ”finns många israelvänner – både kristna och judar – som kritiserar staten Israel för dess orättfärdiga agerande gentemot palestinierna utan att därför varar Israelfientliga”. Men kritik mot palestinierna för deras orättfärdiga agerande gentemot sörjande judiska familjer som vill begrava sina söner motiverar inte dessa israelvänner inom Svenska kyrkan att fördöma denna palestinska bestialitet.

Svenska Kyrkans Informationsservice påstår att ”Israel är en demokratisk stat för judar men inte för andra medborgare i Israel”. Detta kanske kommer som en överraskning för landets 1,2 miljoner israeliska araber, vars vuxna får rösta på vilket parti de vill – inklusive partier vars program förespråkar staten Israels försvinnande till förmån för en palestinsk-arabisk stat. Därtill kan Svenska Kyrkans Informationsservice kanske förklara varför Saudiarabien förvägrar visum till judar och israeler. Ett ganska uttömmande besök på Informationsservicens hemsida visar inte Svenska kyrkans – i egenskap av ’israelvän’ – kraftiga protester mot dessa rasistiska, antidemokratiska bestämmelser.

Samma undersökning av webbsidan visar inga kraftiga protester som kritiserar Libyen för dess vägran att tillåta israeliska schackspelare att delta i världsturneringen trots att Israel rankas som nummer två i världen. Kanske är det på grund av att Svenska kyrkan – som så villigt dragit igång HOPP-kampanjen mot Israel för att påtvinga landet sin syn på demokrati – inte har samma krav på demokrati hos arabiska diktaturer.

HOPP-kampanjens krav har en direkt återkoppling till Gazas Islamiska Jihad och Hamas, och kilopriset på avslitna judiska kroppsdelar. Om det inte är denna sorts palestinska ledarskap som Svenska kyrkan och HOPP-kampanjen föreställt sig, är det verkligen på sin plats med ett otvetydigt fördömande av detta palestinska barbari. I samma hårda ordalag som man fördömer Israel, lika offentligt och undertecknad av samma personer.

Kritik mot palestinier som framställs lika hårt och offentligt som kritik av Israel skulle undanröja alla misstankar om att HOPP-kampanjen och dess pådrivare enbart ivrar för den judiska statens undergång. Det skulle göra underverk för kampanjens trovärdighet om dess undertecknare tog klart avstånd från de primitiva, barbariska medel som används mot Israels levande – och till och med döda – medborgare.

Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 19 januari 2003

Protest mot Ärkebiskopens underskrift på ett upprop mot Israel

Öppet brev till Kyrkomötets Presidiet författat och undertecknat av flera svenska judar


Protest mot Ärkebiskopens underskrift på ett upprop mot Israel


Undertecknade bor i Sverige och är av judisk börd. Vi vill härmed protestera mot att Ärkebiskopen KG Hammar, högsta representant för Svenska kyrkan, skriver på ett upprop som uppmanar till aktioner mot staten Israel. Vi har inget emot KG Hammars ensidiga, privata ställningstagandet mot Israel – han har naturligtvis full rätt till sin uppfattning hur förvriden den än är. Vad vi anser, däremot, är att genom underskriften med sin titel som Ärkebiskop i Svenska Kyrkan ger Ärkebiskopen intryck av att Kyrkan står bakom denna uppmaning.

Som framgår av namnlistan på uppropet är KG Hammar i sällskap med flera f d kommunister som t ex Ylva Johannson, Gudrun Schyman, Hanna Zetterberg m fl, samt ytterlighetsfigurer som exempelvis Henry Asher, representant för KFMLr. Alla dessa människor är kända som hatare av staten Israels, liksom de flesta av de övriga uppropsdeltagarna.


Vi menar att ett ensidigt ställningstagande mot den judiska staten är orättvist och utgör ett allvarligt och konkret hinder för lösningen av konflikten. Utan fördömande av palestinska massmord på civila är uppropet föga trovärdigt och ännu mindre konstruktivt.


Undertecknade stödjer helhjärtat en tvåstatslösning i Mellanösternkonflikten.


Men till skillnad från Ärkebiskopen, känner vi till de historiska fakta. Eller rättare sagt, både Ärekbiskopen och vi känner till samma historiska fakta men till skillnad från Ärkebiskopen väljer vi inte att förvränga eller förtiga utvalda delar på det sätt som så kallsinnigt görs i uppropet, vilket gör det till en anmärkningsvärt aggressiv och motbjudande aktion.


Flera av oss har släktingar och vänner som bor i Israel. Många av dem har förlorat barn och andra familjemedlemmar i terroraktioner. Vi menar att antiisraeliska demonstrationer med aktivt deltagande av Ärkebiskopen uppmanar palestinier till fortsatt våld och fortsatt krig mot den judiska staten, utan att det ställs några som helst motprestationskrav på palestinierna.


Vi uppmanar Svenska Kyrkan att ta avstånd från Ärkebiskopens ställningstagande och på detta sätt visa att kyrkans teologiska grunder som baseras på gamla och nya testamentet är vägvisande för ett opartiskt förhållningssätt i den pågående konflikten i Mellanöstern.

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer