Israel does not exist

Not according to Swedish news agency TT.

The Swedish Nobel Prize committee today announced the winners of the 2009 Nobel Prize in Chemistry. The three joint winners are Mr Venkatraman Ramakrishnan, from the UK, Mr Thomas A. Steitz from the USA, and Ms Ada E. Yonath from Israel.

Swedish news monopoly TT (Tidningarnas Telegrambyrå), however, refused to report on the nationality of Ms Yonath, stating merely that she was born in Jerusalem. TT meticulously stated the nationalities of the other two Nobel Prize winners.

Sweden’s TT is in the vanguard of a nationwide campaign to demonise and delegitimise the State of Israel and is highly successful in indoctrinating the entire nation in anti-Israel sentiment. TT pursues a strict policy of anti-Israel news slant in the media and its reporting on the Middle East is often perceived as barely disguised anti-Semitism.

One of the main shareholders of TT with a 40 percent stake in the company is Swedish tabloid Aftonbladet. Aftonbladet recently rose to prominence when it published what was widely regarded as an anti-Semitic diatribe in the form of a highly controversial and totally unsubstantiated article on organ trafficking.

To put TT’s activities into a wider perspective, watch the following film entitled “Icon of Hatred”, obtained from The Second Draft.

It shows just how powerful the media can be in first manufacturing and then methodically spreading a lie, with disastrous – and entirely intentional – results for innocent civilians.



There is general consensus that organisations such as Hizbollah and Hamas are terror organisations. TT’s reporting on the Middle East is part of the media onslaught of these organisations and TT’s operations should be viewed as such.


Articles on TT and the Swedish media from this website, in English:
Freedom of the Press in Sweden
How Sweden became anti-Israel
Totalitarian control of the media in Sweden
The art of terror, Swedish style
The truth only the media could miss
Instructions to Swedish journalists


Articles on TT and the Swedish media from this website, in Swedish:
Allt som behövs för att ondskan ska segra
Bortgången hederlig journalism
TT bestämmer i Sverige
Svensk demokrati hotad av femte kolonn
TT - ett politiskt verktyg
Vem behöver ljuga? Att undvika sanninen är lika bra
TT - svenska mästare i snedvriden rapportering
En terrorist blir en gärningsman

Freedom of the press in Sweden

A month ago a controversial newspaper article in left-wing Swedish tabloid Aftonbladet alleged systematic Jewish and Israeli organ harvesting involving body parts from Palestinian Arabs.

With the initial shock of those sinister –and unsubstantiated – claims now dying down, this is a good time to examine what that article signified and how it plays out in the wider Swedish media discourse.

Much of the controversy hinged on “freedom of the press”, with the newspaper and its supporters claiming that in a democracy like Sweden the press is free from the fetters of outside control.

And so indeed it is.

Or is it? On Friday September 11, rockets were fired from the Lebanon into civilian Israeli territory in an unprovoked surprise attack by militants under the control of Hizbollah. Hizbollah maintains de facto control of southern Lebanon and, as a major parliamentary faction, is in negotiations to play a sizeable role in the next Lebanese government.

Newspapers in countries with a free press all ran headlines along the lines of “Rocket fire from Lebanon” or “Rockets from Lebanon provoke Israeli artillery response”.

Not so the Swedish press. To a man, virtually every newspaper in Sweden carried headlines such as “Rockets rain across Lebanon-Israel border”, “Exchange of fire between Lebanon and Israel”, “Cross-border rocket fire between Lebanon-Israel”.

No mention of who initiated the unprovoked attack. The headlines and the articles were skewed to show that Israel was engaged in military action. One newspaper, Dagens Nyheter, wrote “At least eight rockets struck Lebanese territory” and only much later in the body of the article mentioned that the attack was initiated from the Lebanon.

So was the Aftonbladet article last month an aberration, or was it symptomatic of how Israel is treated in Sweden?

Most foreign news coverage in Sweden is provided by Tidningarnas Telegrambyrå (TT), a Soviet-era Pravdaesque nest of left-wing and ultra-left-wing journalists obsessed with only one subject: Israel.

TT has a virtual monopoly on foreign news dissemination since for budgetary reasons most media outlets here subscribe to its services. This therefore means that a radical left-wing entity, an unelected political power broker with a highly specific political agenda, is in competition with the Swedish government to determine how Swedes perceive one aspect of Stockholm’s foreign policy: Israel. TT’s news is distributed in the printed media, the electronic media and over the airwaves on both radio and TV.

Since Swedes are avid news consumers, this puts TT in a critical position of power. And it exercises that power 365 days a year.

The question therefore has to be asked: was the Aftonbladet article a one-off piece of poor judgement, woefully inadequate research, immature language, sinister innuendo, offensive racism and subjective pursuit of one particular newspaper’s policies?

Or was it yet another example of the daily battering that Israel takes in the wider Swedish press? A crude, vicious, calculated, blatantly anti-Israel and barely concealed anti-Semitic attack on the world’s sole Jewish nation?

The answer depends entirely on the ethical integrity of anyone who reads, watches and listens to the Swedish press. In other words, it depends on the honesty with which one views the question and objectivity with which one analyses the facts.

What is beyond doubt, however, is that Swedes as a nation are not anti-Semitic. The government are not anti-Semitic. The politburo of the Church of Sweden is anti-Semitic in its obsession with Israel. The general membership of the Church of Sweden is not. Not for nothing are increasingly large numbers of Swedes leaving the Church of Sweden and opting not to pay Church dues.

Large swathes of the Swedish press are totally consumed by hatred of Israel. They produce unsubstantiated stories, regurgitate hearsay without corroboration, deliberately rewrite facts, deliberately mistranslate articles from the foreign press, deliberately omit the truth, deliberately disseminate lies – all in the cause of an anti-Israel policy pursued by a shadowy non-governmental agency with very real power, the power to shape citizens’ minds.

Targeting Israel has developed into a religion in Sweden. It is a religion practised by a majority of the Swedish media. The foremost victims of this religion are Sweden’s own Jewish minority: it is no longer safe for Jews to wear a skullcap or Star of David in the country in which they have been living as a recognized minority for 250 years.

It is against this background that the Aftonbladet article should be seen. In Sweden freedom of the press is unassailable. Unfortunately it is abused to give the press total freedom to vilify Israel and, increasingly, Jews.

Considerable foreign media focus was trained on what the Swedish government did or did not say in the aftermath of the Aftonbladet debacle.

The spotlight needs instead to be trained on the agency that really runs the country: the Swedish media and its shock-troops in a propaganda machine with far-reaching tentacles and very real power – news agency TT.

Ynet, JPost, Haaretz, Haaretz2, JIW, Global Arab Network, Daily Telegraph, Washington Post, SBS Australia, Australian Herald, Euronews, WN, Tiscali, Gloria Center, Israel i Sverige (in Swedish),

”Allt som behövs för att ondskan ska triumfera är de godas tystnad”

Edmund Burke visste vad han skrev.

Tystnaden hos våra främsta "förkämpar för mänskliga rättigheter" är påfallande öronbedövande.

Röda Korset, Diakonia, Svenska Kyrkan, TT, UNHRC, UNRWA och resten av FN, Amnesty International, svenska regeringen…

Ta Röda Korsbrevet som publicerades tidigare idag på denna blogg (se nedan) och ändra lite detaljer och vips kan brevet tyvärr lika gärna skickas till många fler mottagare.

Brevet kunde lika gärna adresseras till Svenska Kyrkan, som donerar enorma mängder pengar till området som styrs av Hamas- och Fatahterrorister – utan att kräva en motprestation i form av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna för den olagligt kidnappade och fångna Gilad Schalit eller ett slut på de ständiga terrorattackerna. Återigen pengar som svenska medborgare frivilligt donerar i tron att man hjälper en organisation som betraktar alla människor som lika värda. Dina pengar, med andra ord. Pengar som enbart spenderas på araber under det arabiska kriget mot judarna, men som aldrig spenderas på de judiska offren för arabernas krigsföring, såsom judiska småbarn som har ett skriande behov av skyddsrum i sina dagis och skolor på grund av de ständiga palestinsk-arabiska terrorattackerna. Selektivitet år 2009.

Brevet kunde också lika gärna adresseras till Diakonia, som är ännu mer aktiv i området. Diakonia organiserar till och med mänskliga sköldar – för palestinska terrorister på Västbanken (organisationen kommer inte längre lika lätt in i Gazaområdet). Men Diakonia har aldrig betalat för att mänskliga sköldar skulle skickas till den israeliska staden Sderot, som bombarderats av upp till 100 Hamasmissiler om dagen under åtta långa år. Selektivitet lämnar verkligen en bitter eftersmak.

Brevet kunde också lika gärna adresseras till UNHRC, FNs speciella organ för de mänskliga rättigheterna. Men det är nog ingen bra idé, där är man istället allt för upptagen med den nära förestående ”Durban II”-konferensen, ett antisemitiskt spektakel iscensatt och understött av FNs muslimska länder, ett sällan skådat tillfälle att brännmärka världens enda judiska land samtidigt som samma muslimska länder rullar ut röda mattan för den internationellt efterlyste massmördaren tillika Sudans starke man Omar al-Bashir.

Brevet bör absolut även adresseras till TT. Om TTs ökända Israelhat och vinklade rapportering kan man skriva spaltkilometer. Här en alldeles färsk artikel från den välrenommerade bloggen FiM (Fred i Mellanöstern). Besök FiMs webbsida varje dag om du är intresserad av ärlig fakta.

Naturligtvis bör brevet också omformuleras och skickas till den svenska regeringen. Sverige är de palestinska arabernas största per capita bidragsgivare i världen. Vi tar från våra fickor även mitt under den svåraste ekonomiska krisen i mannaminne och ger – utan att bli tillfrågade, för det går automatiskt via våra skatter – till regimledare som har gjort terrorism till en livsåskådning.

Vi kräver inga motprestationer från bidragsmottagarna. Som till exempel efterlevande av fundamentala mänskliga rättigheter – ett slut på hedersmord på arabiska kvinnor, ett slut på terror mot civila judar, ett slut på den dagliga och öppna antisemitiska propagandan i palestinska tidningar/skolor/TV, frigivning för en olagligt bortrövad jude.

Vi bara ger.

Dags att sluta ge.

Svenska Magen David Adom har postgiro 765455-1. De pengarna används i sin helhet till välgörande ändamål.

Utan hänsyn till religion eller etnicitet.

Något för Röda Korset, Svenska Kyrkan, Amnesty International, Diakonia et al att fundera på.

Läs också:
Gloria, Birgitta Ohlsson

Från denna blogg i samma ämne:
Ilyameyer1, 2, 3, 4, 5, 6

Om TTs partiskhet:
Ilyameyer7, 8, 9, 10, 11

Om Diakonia och Svenska Kyrkans undfallenhet:
Ilyameyer12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19

Läs detta om hur palestinsk-arabisk orubblighet fortsätter oförminskat - medan omvärlden fortsätter att betala:
MXp

Bortgången Hederlig Journalism

Det är med stor sorg som vi meddelar att Hederlig Journalism har gått ur tiden.

Hederlig Journalism levde ett långt liv i både Sverige och Norge men gick bort i sviterna efter en svår sjukdom som av experterna bedöms vara farligt nära den dödsbringande åkomman antisemitismen.

Hederlig Journalism genomlevde nazismens fasor i Norge under Andra världskriget och medicinsk expertis gjorde gällande att alla som överlevde den svåra perioden nog var vaccinerade livet ut mot dylika åkommor.

Tyvärr visade det sig inte stämma. Nazisjukdomen muterades och uppstod som islamofascism, en lika svårartad form av rasism som ursprunget, och Hederlig Journalism visade sig inte kunna stå emot angreppet.

Hederlig Journalism dog 090301 i samband med att norsk TV2 bestämde sig för att offentligt ljuga om en judisk statsvetare och tillmäta honom ord som han aldrig sagt.

Nyligen skrev Dr Manfred Gerstenfeld, israelisk författare och statsvetare som specialiserat sig på judiskt liv i den icke-judiska världen, en bok med titeln ”Behind the Humanitarian Mask”.






Där tar han upp relationen mellan de nordiska länderna och Israel samt judarna i allmänhet. Dr Gerstenfeld uttrycker viss kritik mot några skeenden i de nordiska ländernas sätt att särbehandla den judiska staten samt deras undfallenhet gentemot den allt våldsammare muslimska världen.

Gerstenfeld har fått både kritik och beröm för sin bok. En samling texter som grundligt undersöker de nordiska ländernas uppförande såväl historiskt som i nutid kan inte annat än framkalla en het dialog. Dialog brukar anses vara en av demokratins främsta kännetecken.

I dagarna gjorde Norges TV2 en intervju med Gerstenfeld i vilket det påstås att han kallade norrmännen för ett ”barbariskt och ointelligent folk”. Det ska i sammanhanget noteras att TV2s journalist var mycket tydlig med att poängtera att Dr Gerstendfeld är jude; gränsen mellan att hetsa mot den judiska staten Israel och alla judar överallt börjar bli allt suddigare.

När jag intervjuade Dr Manfred Gerstenfeld nekade han kategoriskt till att ha fällt någon förolämpande eller rasistisk kommentar. Intervjun med TV2 gjordes på engelska. Vad den norska speakern har lagt till styr inte Gerstenfeld över. TV2 har kontaktats för att kommentera påståendet men har än så länge inte kunnat bevisa sitt påstående. Så här kommenterar Dr Manfred Gerstenfeld själv det uppdiktade "citatet":

"Jag kan förstås endast ta ansvar för det som jag själv uttrycker på engelska; jag kan inte belastas för det som eventuellt tillskrivs mig av intervjuaren på norska (ett språk Gerstenfeld inte behärskar). Förmodligen fällde intervjuaren sin kommentar på grund av att han inte hade något användbart citat från mig från själva intervjun, som var mycket längre än den korta engelska snutten som redovisades i TV-inslaget.

Det vi diskuterade var nivån på den offentliga debatten i Norge, en debatt som jag anser utom tvivel förs på en låg nivå – och det kan man spåra i stort sett genom hela boken ... Jag skulle aldrig fälla ett sådant generaliserat och rasistiskt påstående som att alla norrmän är barbarer och ointelligenta."

Att Norges TV2 förvränger och ljuger är illa nog. Nu har TT i Sverige valt att publicera och sprida TV2s version utan att kontrollera med källan – Gerstenfeld – för att få bekräftelse eller kommentar. TV2 ljuger ihop en story, och TT gör inte ens den mest elementära ansatsen till journalistik genom att källkontrollera – lektion A1 i journalisthandboken.

Vilket är precis det sätt på vilket TT har uppfört sig under en följd av år vad gäller Mellanöstern. Allt som kan användas mot den judiska staten är tillåtet.

Det var många år sedan TT sysslade med journalistik. I initierade kretsar kallas TT för ”Voice of Palestine – Palestinas Röst”. Problemet är att rösten når ut. Den når lika långt vare sig den ljuger eller talar sanning.

Vilket i och för sig är en hypotetisk situation, för TT talar sällan sanning. TT ljuger inte alltid, men den talar sällan sanning.

Hederlig Journalism är död och begraven. Hoppas bara att det finns andra släktingar som är beredda att ta upp kampen mot medveten förljugenhet, halvsanningar, förvrängda fakta och uteblivna nyheter.

Alternativet är annars att allt fortsätter i samma gedigna anti-israeliska anda som fostrats av norska TV2 och svensk-palestinska TT.


Läs mer i ämnet:
Bertil, Dagen, Corren,

TT bestämmer i Sverige

70 palestinier har dött under en veckas strid mellan Fatah och Hamas, 170 har dödats i år i gängkrig över drog- och vapensmugglingsrättigheter.

Det palestinska samhället är en konstgjord skapelse – Gaza har inget gemensamt med Västbanken. Gazabor är egyptier (området ockuperades av Egypten 1948-67) medan de sistnämnda är jordanier – efter anfallet mot Israel ockuperade Jordanien Västbanken fram till 1967. Det enda som förenar Gaza och Västbanken är judehat.

Regeringspartiet Hamas raketer mot Israel – 1300 enbart i år – syftar till att ena araberna när nu det artificiella ”palestinska samhället” faller sönder.

Palestiniernas etniska krig mot judarna behöver utländsk hjälp. Inte bara finansiell som vi i Sverige ger genom att slussa medel från våra egna medborgare, utan även psykologiskt stöd från icke-statliga organisationer. Inte minst TT.

TT skriver att palestinierna firar 14 maj som ”al-nakba” (katastrofdagen) till minne av ”judiska milisers fördrivning och mord på palestinier” 1948. Sanningen är att det var araberna som anföll Israel för att utplåna världens enda judiska land (araberna har 22 länder, muslimerna 46).

”Al-nakba” är resultatet av palestiniernas vägran att acceptera FN:s tvåstatslösning 1947. FN delade återstoden av Palestina sedan 80 procent först kapats bort för att skapa det konstgjorda kungadömet Jordanien. De två staterna på den återstående marken, ett judiskt Israel och ett arabiskt Palestina, var lika stora.

Israel accepterade delningen, palestinierna vägrade och attackerade Israel tillsammans med fem arabländer.

Judar bannlystes från sin allra heligaste plats i Jerusalem, staden som nämns 823 gånger i judarnas heliga skrift Tanakh, synagogor och judiska begravningsplatser förstördes. Dessa områden i Jerusalem (en stad som inte är nämnd i Koranen) blev etniskt rensade på judar trots FN:s beslut.

Enligt FN ska flyktingar få en hemstad i mottagarländerna. Palestinierna är de enda vars flyktingskap ärvs. Av ursprungliga 650 000 palestinska flyktingar finns nu 3 miljoner. Våra miljarder förevigar deras flyktingskap.

TT:s rapportering belyser inget av detta. Istället särbehandlar TT Israel i nyheterna. I oktober 2005 sköt den israeliska armén ihjäl tre människor som kröp i ingenmanslandet mellan Gaza och Israel; ungefär samtidigt sköt en palestinsk terrorist medvetet ihjäl tre unga israeler vid en busshållplats. I båda fallen var dödsoffren i åldrarna 15 till 20. I TT-telegrammet om den första incidenten stod det ”Israeler sköt ihjäl tonårspojkar” trots att det var omöjligt att i nattmörkret veta vem som kröp mot gränsen (avsikten var terrordåd). Om den andra incidenten stod det ”Israel fryser samtal med palestinier” – inget om anledningen, att tre israeliska ungdomar kallblodigt avrättats.

Palestinska terrorister avfyrade raketer mot den israeliska staden Sderot 070507, en landade intill en förskola. TT teg om anfallet. Senare samma dag var en palestinsk trupp på väg att avfyra raketer, israeliska flygvapnet hann upp dem och förhindrade attentatet genom att angripa terroristerna. TT:s rubrik: ”Israelisk flygattack i Gaza”.

TT återger ålder och kön på palestinska offer för israelisk militäraktion medan israeliska offer för palestinsk terror beskrivs som ”israeler” eller ”bosättare”. I maj 2004 skrev TT att ” israeliska bosättare” dödats. De namngavs inte. Men systrarna Hila 11 år, Hadar 9 år, Roni 7 år och Merav 2 år, samt mamman Tali Hatuel med sitt ofödda barn i magen hade alla avrättats av Hamas med en kula i pannan från en meters håll.

Det finns en internationellt godkänd israelisk plan för att ge palestinierna något ingen arabisk härskare någonsin velat ge dem: ett eget land. Men palestinierna föredrar att skjuta raketer mot Israel framför att bygga Palestina.

TT:s rapportering är vinklad. Resultatet är att svenska nyhetskonsumenter inte får en ärlig bild av situationen och sålunda hindras från att bidra till en lösning.

Det är en demokratisk absurditet att Sveriges utrikespolitik i så stor grad formas av en parallell maktutövande organisation som inte är folkvald. Bestäms Svea rikes politik genom transparent regeringsutövning i Rosenbad eller genom dunkla politiska utspel hos TT?

How Sweden became anti-Israel

1. Sociological background
Before WW2, Sweden was one of the poorest, most backward countries in W. Europe. The moneyed elite told the population what to think and do.
After WW2, things changed dramatically in terms of national welfare, but the moneyed elite were replaced by a series of dogmatic left-leaning Social Democratic governments. The concept of looking after an entire nation “from the cradle to the grave” was minted specifically for Sweden.
Result: with the autocratic moneyed elite now replaced by autocratic father-figures in the PM’s office, the populace was conditioned never to worry, never to think. The man in the street was looked after in every respect – kindergarten, health-care, education, job, social welfare, housing, pension, political views. This worked fine as long as the nation’s politics favoured Israel, which it did.

2. Political evolution
Olof Palme changed the attitude to Israel. Reason: Swedish criticism of the USA because of Vietnam. In the mindset of Swedes used to following a strong leader and conditioned for generations never to question leadership figures, the equation was simple: we hate the USA – the USA supports Israel = we hate Israel. At the time that Sweden was supporting Vietnam, it was also supporting regimes in Cuba, the Soviet Union and elsewhere – all anathema to the USA. Anyone linked to the USA – like Israel – was conversely also anathema to Sweden.

3. Lebanon
At the end of the 1970s, Israel was riding on a crest of popularity in Sweden. The Lebanon war didn’t change anything in the minds of the Swedes in itself, but it opened the door to highly vocal input from a minority who over the previous 10-15 years had been quietly taking over one key area in Sweden – the media.

4. National penchant for sad tales – love of the underdog
At the time of the Lebanon war, Sweden was also opening its doors to asylum-seekers from many countries. Most had nothing to do with the Middle East, but the Swedish psyche was now being constantly assaulted with images of political travesties in Chile, Argentina, Bolivia, Tibet, Assam, China, the Soviet Union and its satellite states. The Swedish mindset was by now a fertile ground for anyone with a sad tale. The slickly related Palestinian narrative fitted right in. By now, Swedes were no longer reasoning – anyone who was perceived as an underdog received automatic and enthusiastic support. The Palestinian cause was embraced by a population conditioned by the media and the governing elite to do what it had always done – see things in black & white.

5. Pro-Israeli self-delusion
Pro-Israel activity had almost totally collapsed by 1981. Simply because the pro-Israel camp had grown smug, lazy, convinced of its invincibility, convinced nothing could shake the support it enjoyed. It rarely bothered to put its case in the media.

6. The rise of the left-wing media
When the Palestinian narrative of Sabra and Shatila broke, the pro-Israel camp had already disbanded, its champions had already been out of the debate for some time, and the field was left open to a coalition of pro-Palestinians and left-wing Swedes. By now, the media was firmly a left-wing breeding ground. With the automatic blockade on neutral or pro-Israeli articles from about 1984 onwards, Swedes rarely had an opportunity to hear the other side. Swedish pro-Israel action was in disarray. Some of its fiercest proponents had moved abroad – many to Israel – and many had simply become disillusioned with what was seen as a hopeless fight against impossible odds.

7. Rising anti-Semitism powered the modern pro-Israel effort
The situation didn’t improve until halfway through the second intifada, when Swedish anti-Israel sentiment became increasingly expressed as open anti-Semitism. This gave new impetus to pro-Jewish and pro-Israel individuals and organisations to take up the fight once again, stimulating and supporting a strongly pro-active effort on the part of Swedes who supported Israel as a democracy and Sweden's Jews as a natural part of the demographic scene.

8. TT – the monopoly on news
There is one very tangible reason why Sweden continues to be anti-Israel today: TT. The majority of its shares are in the hands of left-wing newspapers, and its reporters have a virtual monopoly on all ME-related news published in Sweden. What TT doesn’t want to say simply doesn’t get said, end of story.

9. Lesson for the future
The anti-Israel lobby is learning quickly from its mistakes. We will probably never see another media onslaught against Israel being tainted with anti-Semitism. Not because this isn’t a major driving force behind much of the Swedish anti-Israel sentiment – it largely is – but because they have learned that this (1) galvanised the pro-Israel effort against them, and (2) it galvanised a strong and public stance against anti-Semitism by the Swedish government and the country's citizens. The anti-Israel lobby had made the mistake of using the two weapons together, and the result was that in response, the fight against anti-Semitism also focused attention on the fight against anti-Israel propaganda. The pro-Palestinian lobby will not repeat this mistake again.
So if you're in the Israel advocacy business, don’t wait for the anti-Semitic card to be played again. It won't. Instead there will be a massive, very slick, very cohesive drive focusing solely on the “illegitimacy” of Israel. It will be mounted within the next 2 to 3 years.

10. Gaza
At the time of writing (December 2005) the withdrawal from Gaza has created a real, lasting problem for the anti-Israel lobby. They are recovering, however, and the thrust of the new campaign which is in its infancy is the illegitimacy of Israel in the first place.

Totalitarian control of the media in Sweden

Stalin’s totalitarian heritage is alive and well – in Sweden.

On Wednesday 14 December 2005 the Jerusalem Post broke the remarkable story that the Speaker of the Swedish Parliament, Björn von Sydow, had announced that all bilateral interparliamentary contacts with the Iranian Parliament had been cut the previous day. This was in the wake of increasingly strident anti-Semitic public statements by Iran’s President, Mahmoud Ahmadinejad, and his ever more frequent calls for the destruction of a fellow UN member state, to wit, Israel.

The Jerusalem Post headline read: “Exclusive: Sweden to cut Iran ties”. Jerusalem is less than five hours flying time from Stockholm, and a mere nanosecond away from the domestic Swedish news wires that should have been clamouring for the story.

Sweden's censored media
But the story never made it to the papers in Sweden. The reason: Sweden’s only surviving monopoly – we’re talking December 2005 – is TT (Tidningarnas Telegrambyrå), a monolithic ‘news’ organisation ostensibly along the lines of Reuters or AFP, but with one significant difference: it pursues an avowed anti-Israel, anti-American policy line. So what should have been a news item of vital importance about Sweden’s foreign policy in a key international arena was simply quelled by TT. It did not fit in with TT’s agenda of continuous vilification of Israel. Nine million Swedes were held hostage by an organisation with a shadowy agenda that is increasingly emerging as a parallel force in shaping the Swedish psyche and Swedish foreign policy.

Deliberate deception
TT’s Middle East desk is staffed by journalists with a highly prejudiced, preconceived goal, journalists whose end-game shapes the news that is allowed to filter through to the paying Swedish public.

It is rather telling that the only Swedish newspaper to carry the story a day later was “Dagen”, a Christian newspaper that prides itself on upholding the principles of professional journalism – a story is a story on the merits of it being a story, nothing else.

No other Swedish paper was able to carry the story, because Dagen is one of the few Swedish dailies that does not take all its Middle East input from TT but instead has its own freelance reporter in the region.

TT’s media crimes
TT’s media crimes are legion: 19-year-old Palestinians shot dead by the IDF while using guns or bombs are routinely labelled “children”, while Israeli children such as the five Hatuel children who were executed from a distance of a metre with a bullet each to the head while strapped into the child seats of their car – are labelled “settlers”. Palestinians who deliberately target and kill Israeli civilians are labelled “activists” while Israelis living on the West Bank are labelled “right-wing religious extremists”, even if they’re just on their way to school or work. Israel’s attacks against specific terrorists are termed “targeted murder”, while Palestinian homicide bombings that cause wanton death and destruction among Israeli civilians are termed “actions”, “attacks” or simply “explosions”. On 10 September 2002 TT described the typical Palestinian homicide bomber as “a suffering refugee camp resident … who ends the miserable life Israel has forced upon him in a final defiant fireworks display”. Yes, this is a correct translation – TT refers to wanton homicide bombings against civilians as “fireworks”.

On 26 October this year TT referred to Israel as “the Zionist regime”. The West Bank and Gaza are routinely referred to as “Palestine”.

Systematic misrepresentation of facts
TT routinely mistranslates documents – even documents that are official, openly available and easily verifiable. On 15 October this year, for instance, TT listed the USA’s four demands on Syria’s Baath regime, quoting The Times of Britain as its source. But whereas The Times gave all four demands in their entirety, TT deleted the one which required Syria to end support for Palestinian terror groups, and instead simply divided the first demand into two separate points, to maintain the image of four separate demands.

A few days earlier, on 12 October 2005, TT published a telegram where the following text regarding the Palestinian population was printed (direct translation from TT’s original wording):

“900,000 of the population are refugees, or descendants of refugees, who were driven out of their homes when the State of Israel was formed in 1948.”

However, the above telegram was in its turn a direct Swedish translation from an English text by AFP, but with certain key elements altered by TT. The original AFP telegram reads:

“Around 900,000 of the population are refugees who were expelled or left their homes after the creation of the state of Israel in 1948 and their children.”

No mention of anyone leaving their homes. The bold-type emphasis is mine; it underscores the difference between journalism and the sort of material that TT routinely disseminates to the paying Swedish public.

Little Middle East news gets past the TT censor. The free media – that is, the media outside Sweden – might want to take a close look at TT. Because the way things are, totalitarianism is alive and well in Sweden – the last bastion of monopolistic news censorship in an otherwise free-market economy.

Svensk demokrati hotad av femte kolonn iklädd "journalistens" roll

Demokratin i Sverige hotas av hängivna journalister med en undergrävande dagordning.

Följande är saxat ur ”Israels regim styr svenska medier” av Johannes Wahlström (Ordfront Magasin):

”Svenska medier friserar verkligheten när de beskriver världens mest välbevakade konflikt. Israel har de senaste åren drivit en framgångsrik kampanj för att styra rapporteringen från konflikten mellan Israel och palestinierna” står det att läsa i Wahlströms artikel.

Avstängd pga propagandaverksamhet
För att ge extra tyngd åt hans argument citerar han gärna Cecilia Uddén, en journalist vars främsta rekommendation är att hon lyckades bli avstängd av sin egen arbetsgivare på grund av bristande objektivitet.

Wahlström skriver: ”…balanserad journalistik är grunden till problemet med rapporteringen (om Mellanöstern, min anm) enligt Cecilia Uddén, Sveriges Radios korrespondent 1993-97, som nu är åter i regionen:
- För att kunna beskriva konflikten ärligt måste man ta part med den svagare sidan.”

En journalist som ”måste ta part” för att vara ärlig?

Cecilia Uddén fick nyligen 2005 års Frihetspennan av Stiftelsen Torgny Segerstedt. Utmärkelsens syfte är att ”främja demokrati och självständig publicistisk verksamhet” (hämtat från Stiftelsens egen hemsida).

Ett nytt journalistiskt synsätt är tydligen under uppsegling: journalistisk ärlighet kräver partiskhet. Det vet vi nu direkt från tongivande journalister som Wahlström och Uddén. Och detta synsätt premieras av en folkkär stiftelse.

Avsaknad av journalistisk integritet
Frågan är om Sverige förtjänar publicistisk självständighet av den här bisarra sorten. Frågan är också vad det är för fel med den traditionella sortens publicistiska självständighet – den som återger sanningen utan att gå i någon parts ledband – som vi demokrater blivit bortskämda med i Sverige under alla år.

Svensk demokrati skakas i sina grundvalar, och vi har inte råd att låtsas som om vi inte märker det. Dessa antidemokratiska sabotörer iklädd journalistens roll hotar den svenska demokratin. Inifrån, varje dag.

TT upprättar lista över oliktänkande
Och det blir inte precis bättre av att Wahlström nöjt påpekar att israelkritiska TT har upprättat en ”lista över de flitigaste lobbyisterna”. En lista över vanliga, betalande nyhetskonsumerande demokrater som gammalmodigt nog tror på balans, ärlighet och objektivitet från rikets tredje makt och som därför skriftligen protesterar när dessa minimala gränser medvetet utplånas i mediekriget. Det finns 22 namn på denna lista, får vi veta.

Sist vi hörde talas om listor över oliktänkande var det österifrån. Finns det någon svensk demokrat som längtar dit?

TT: ett politiskt verktyg

I spåret av Israels uttag ur Gazaremsan gör hela omvärlden sitt yttersta både för att uppmuntra israeler och palestinier till framsteg och för att möjliggöra en ljusare framtid.

Hela omvärlden, det vill säga, förutom TT – svenska Tidningarnas Telegrambyrå. När till och med svurna fiender som Israel och Hamas lovar återhållsamhet under denna mycket svåra process; när Palestinska Myndigheten plötsligt kunnat hitta 12 000 beväpnade poliser som med stor bestämdhet patrullerar och skjuter skarpt för att hålla palestinska militanta lugna – trots samma myndighets ständiga försäkringar under tio år att de inte hade vare sig manskap eller vapen för att stoppa terroristattacker på civila israeler – ja då väljer TT att fortsätter sin desinformationskampanj. Hos TT förändras ingenting – även när omvärlden förändras.

Grotestk TT propaganda
Det senaste, men långt ifrån mest groteska, exemplet av TT:s propagandaverksamhet står att läsa i dess ”bakgrundsfakta” om Israel/Gaza, som återgavs i flera svenska tidningar 17:e augusti, exempelvis i SvD (http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_10339871.asp).

Där står det att ”När staten Israel bildades 1948 kom Gazaremsan att förvaltas av Egypten, Västbanken och östra Jerusalem av Jordanien. Till följd av Suezkriget ockuperade Israel Gaza i ett halvår 1956–57.”

Illegal arabisk ockupation blir hos TT "arabiks förvaltning"
Detta är intressant ur flera synpunkter. Inte minst eftersom Israel tycks ”ockupera” medan dess arabiska grannar bara ”förvaltar”. Sanningen är istället att fem arabiska arméer attackerade oprovocerat den judiska staten 1948, varvid Egypten avancerade till utkanten av Jerusalem innan dess armé drevs tillbaka av Israel. Men egyptierna retirerade endast till området kring Gaza och annekterade och ockuperade en långsmal remsa där – Gazaremsan. Men någon oprovocerad attack ledd av Egypten står inte att läsa om hos TT – de bara ”kom att förvalta” ett område på ospecificerat sätt.

Likaså attackerade samtidigt Jordanien österifrån (tillsammans med Libanon, Irak och Syrien). Den jordanska arablegionens invasionstrupper gick över Jordanfloden, ockuperade landområdet som de utropade till Västbanken (dvs västra banken av ett tilltänkt Storjordanien), inklusive östra Jerusalem, från vilket område de kastade ut samtliga judar. Begreppet ”etnisk rensning” var inte myntat då. Jordanien annekterade detta ockuperade område. Men någon oprovocerad attack ledd av Jordanien står inte att läsa om hos TT – de bara ”kom att förvalta” ett område på ospecificerat sätt.

Selektiv vokabulär för världens enda judiska land
Enligt TT utmynnade alltså inga av dessa invasioner i arabisk ockupation. Det laddade ordet förbehålls bara den judiska staten, då den övertog Gazaremsan under 6 månader 1956. Men varför tog Israel detta steg? Inget svar ges av TT. Sanningen är att i brott mot internationell rätt hade Egypten stängt Suezkanalen för enbart Israel – alla andra länders fartyg fick använda den. Då protester via FN inte gav något resultat gick Israel till anfall för att åter öppna kanalen och garantera denna livsviktiga transportväg. Mycket riktigt behöll Israel området i ungefär sex månader, men drog sig tillbaka sedan man tyckte sig fått försäkringar om att den judiska staten skulle få åtnjuta samma transporträttigheter som alla andra länder – i enlighet med internationell rätt.

TrovärdigheT. Verkligen?
TT påstår i sin verksamhetsförklaring att den står för trovärdighet och att dess journalister är mycket måna om att kontrollera sina uppgifter. En titt på en webbsida som länge spårat TT:s grövsta övertramp och dess bristfälliga rapportering från Mellanöstern (http://tt-kritik.blogspot.com) ger vid hand att enda beröringspunkten mellan TT och trovärdighet är begynnelsebokstaven. TT har utvecklat förljugenhet till en svart konst, och dess förljugenhet går att bevisa – med klockslag, datum och citat. Till och med TT:s översättningar är medvetet vinklade – utanför TT:s monopolvärld hade översättningar som så markant skiljt sig från ursprungstexten obönhörligen lett till åtal, stora skadeståndsanspråk och avskedanden.

TT eldar på hatet
I en tid då omvärlden håller andan och hoppas att sansade krafter äntligen kan få övertaget i denna långvariga konflikt där både palestinier och israeler har lidit ofantligt mycket, är det oerhört sorgligt att TT går mot strömmen och fortsätter hälla bränsle på elden.

Antingen bör TT göra det som organisationen får betalt för, dvs förmedla nyheter, eller så borde organisationen öppet erkänna att den är part i konflikten, extremfanatismens informationsenhet med siktet inställt på informationscensur eller informationsretuschering. För i en demokrati som Sverige har man naturligtvis rätt att sprida information eller desinformation som man vill, bara man inte kallar det för nyhetsförmedling.

Men det gör TT. Därför finns all anledning för TT:s huvudmän att dra åt sig öronen och ta en närmare titt på hur deras pengar används.

Lögner och propaganda
”TT har en enorm genomslagskraft.” Så formuleras det på den egna webbsidan. Just därför behöver organisationen underkastas en detaljerad och oberoende revision. Och det brådskar: för när bevisbara lögner och dokumenterad propaganda får ”enorm genomslagskraft” via ett monopol, och vare sig privata medborgare eller statens beslutsfattare kan undvika monopolets inflytande, är det ingen överdrift att påstå att rikets grundvärderingar – till och med rikets säkerhet – står på spel.

The art of terror, Swedish style

January this year saw a controversial work of art exhibited in Stockholm. “Snow White” depicted a smiling female Palestinian terrorist sailing in a pool of blood-red water. Israel’s Ambassador to Sweden Zvi Mazel added a touch of unexpected action to the exhibit by disconnecting the lights and throwing a tripod into the pool.

Mr. Mazel’s actions sparked strong protests from both the Swedish cultural elite and the country’s media, whose herd instinct on anything relating to the Middle East is legendary. The media have maintained a largely negative stance on the ambassador’s actions – echoing their attitude to the country he represents – while Swedish public opinion, assaulted by repeated footage of the carnage in Israel caused by Palestinian suicide bombings, tend to side with the beleaguered ambassador.

Media catching up to reality
Now it seems the Swedish media are beginning to catch up with public opinion. On 21 September, Thomas Lunderquist, commenting on cultural issues in Sweden’s foremost daily Svenska Dagbladet, wrote that art “must remain free in a decent society ... For that reason, ambassador Zvi Mazel’s action was wrong. But let’s keep a healthy sense of perspective in all this. What is most worthy of our indignation? To set off a bomb in an Israeli-Arab restaurant and kill 21 civilians and injure another 50 or so people, or to disconnect the power socket from a lamp and then chuck the lamp into a pool of water? … (This reaction) was an expression of desperation in the face of Sweden’s inability or unwillingness to understand Israel and its citizens’ struggle for a fundamental human right – survival.”

By remarkable coincidence, Lunderquist’s article came shortly after Reuters’ global managing editor David A. Schlesinger confirmed that he instructs his reporters not to use terms like “terrorism” in reports from the Arab world because “my goal is to protect our reporters”. Reporting the news apparently isn’t a foremost concern at Reuters. One might well ask what else Reuters are denying the public.

Censorship thrives
Many of the international stories that monopoly Swedish news agency TT allows through to its readers come from Reuters. Consequently, the views of Swedish journalists are prejudiced already at source, even before the public get their TT-sanitised version of events. With this aggressive culture brewing within the media, it is scarcely surprising that Swedish daily Dagens Nyheter described Ambassador Mazel’s actions as that of “a vengeful Old-Testament God” – an anti-Semitic statement equally worthy of hard-line Muslim clerics and other implacable Jew-baiters and Israel-haters.

The political Left in Sweden – securely embedded within the media – vilify Israel while glorifying Hamas, Islamic Jihad, the PFLP and other “heroic freedom fighters”. Here, Palestinian Jihadists who kill Israeli civilians are “militants” expressing their sense of desperation.

Financing terror in Sweden
Other Jihadists, however, created a watershed in Swedish perceptions. The Beslan atrocity in early September predictably had some Swedish papers rushing to defend the perpetrators, explaining that the militants were simply venting their desperation. But this time the reasoning did not go down well with the Swedish public, the images of the young victims proving too powerful for the media to overcome. The Beslan outrage was followed by a Swedish Communist Party Youth Wing conference in Gothenburg in support of Hamas and the PFLP – both branded as terror organisations by the EU, of which Sweden is a member. The intended keynote speaker was PFLP terrorist and airline hijacker Leila Khaled. Swedish Greens Party MP Gustav Fridolin – expelled earlier this year from Israel – was also due to address the conference. Public outrage persuaded both to cancel.

Sweden is a society that accommodates terrorists, nurtures terrorism apologists and gives a free rein to news agencies that routinely censor the news. It’s a society that reacts with horror to the slaughter of children in Beslan, but has been conditioned by its media to ignore a proportionately higher death toll when the victims are Jewish kids in Israel. It’s a frightening society where people look the other way while 6 Muslim youngsters throw a Jewish boy off a bus because he “has no right to breathe the same air as real people”, and where passersby ignore a Jewish school student as a gang of 9 Muslim youths advance on him in broad daylight with the ominous words “Don’t you know it’s dangerous to be a Jew in Sweden? We’ll show you just how dangerous it is.”

And yet it would appear that the highly unorthodox words and actions of Ambassador Mazel back in January are actually bearing fruit. Sweden now has an increasing number of journalists who dare do something that is un-Swedish in its very nature: they beg to differ, they highlight the truth. The truth about Muslim anti-Semitism, media blindness to an issue the public encounters every day, and media animosity to the existence of Israel.

Debate as an art form
Nine months after the event, Sweden is debating terror as an art form. Today there is open debate on the Swedish Church’s Boycott-Israel campaign, for which church donations are being used. There is debate about the millions donated by the EU and Swedish aid agency SIDA to various Palestinian causes – including anti-Semitic propaganda and sponsorship of the outlawed PFLP’s conference in Sweden. And the spotlight is finally being trained on the media’s knee-jerk refusal to criticise a corrupt Palestinian leadership that financially straitened Swedish taxpayers are being forced to bankroll through SIDA.

Debate too is an art form, an art form whose words are every bit as powerful as weapons are. Swedish society is gradually adjusting to an art form where public discourse may finally get the recognition it deserves, thanks to some forthright words – and actions – by an Israeli diplomat.

Judiska "kolonier" i Sverige och resten av världen

Göteborgs-Posten publicerade söndag den 16 november en TT-notis om terrorattentaten mot judiska synagogor i Istanbul. TT skriver att ”på turkisk mark har det funnits livaktiga judiska kolonier”.

’Kolonier’? Har judar då även ’koloniserat’ svensk mark? Har vi även judisk ’kolonisering’ av Sverige men samtidigt bara ’invandring’ av landets andra minoriteter? TT ger offentlighet åt tanken på en regel för judarna och en helt annan för alla andra.

Mot bättre vetande uttrycker jag förhoppningen att detta ordval bara är ett tecken på förödande bristande kunskap i svenska språket av den berörda skribenten. Alternativet är att det är ett mycket medvetet val av ett mycket negativt laddat ord. Ett medvetet val för att ytterligare spä på just det hatklimat som har gett upphov till rättfärdigande av massmord i islams namn av fanatiska mördare. Hatklimatet har skapats av just denna sorts onyanserade skriverier. För journalism är det inte tal om.

En terrorist blir en "gärningsman" om offret är jude eller israel

Vad är det som styr användandet av begreppet "terrorist" när man rapporterar om nästintill identiska handlingar?

Frågan blir aktualiserad genom att citera två artiklar undertecknade TT (december 2002):

"De tre terrorister som genomförde attentatet - och dog i det - hade lyckats få tag på officiella ryska passersedlar ... alla tre självmordsbombarna bar ryska kamouflageuniformer."

(Efter självmordsbombningen som krävde ca 60 liv i Grozny, Tjetjenien)
TT-AFP i Göteborgs-Posten 021229


”Minst fyra israeler dödades och åtta andra skadades vid en attack i går kväll … En palestinsk gärningsman sköts till döds på platsen och en andra palestinier som också deltagit i överfallet dödades senare… Den väpnade muslimska rörelsen Islamiska jihad tog senare på sig angreppet…”

(Efter attacken på Otniel på södra Västbanken)
TT-Reuters i Göteborgs-Posten 021228


I Grozny betecknas separatister som iklär sig främmande makts uniform (ett brott mot Genevekonventionen) och medvetet dödar civila (ett brott mot Genevekonventionen) som ”terrorister”.

I Otniel betecknas separatister som iklär sig främmande makts uniform (ett brott mot Genevekonventionen) och medvetet dödar civila (ett brott mot Genevekonventionen) som ”gärningsmän” tillhörande en ”rörelse”.

I fallet Grozny skriver TT att terroristerna bar främmande makts uniformer.

I fallet Otniel nämns inte detta.

I Grozny var offren på sin arbetsplats.

I Otniel höll offren precis på att inleda gudstjänsten på fredagkväll inför sabbatsmåltiden.

I Grozny var offren ryskortodoxa kristna.

I Otniel var offren judar.

Finns fler omständigheter – likheter eller skillnader – som jag inte uppmärksammat?

Så här inför slutet på detta och början på den nya året kan man alltid hoppas att det stundande nya året medför förändringar för en fredlig framtid för alla, fast med TT som censurerar och regisserar svenska folkets nyhetskonsumption, stannar nog detta vid from förhoppning.

Vem behöver ljuga? Att undvika sanningen går lika bra.

Ska man tro TT-artikeln intagen i Göteborgs-Posten fredag 18 oktober 2002, får man intrycket av att journalisten har tillgång till information inifrån.

Korrespondenten ”vet”, exempelvis, att hela vitsen med USA-planen om en internationell fredskonferens för mellanöstern planerad till nästa höst är att underlätta för ”Sharon (att) gå till val, tänkt att hållas i oktober eller november nästa år, på framgången att fredssamtal är på gång, utan att faktiskt ha börjat förhandla”.

Vilken cynism. Och vilken insiderinformation vederbörande journalist måste ha haft för att kunna avslöja detta ”faktum”. Man anar ju vilken kanal journalisten har haft, eftersom det levereras även andra ”fakta” från en nämnd källa – Terje Röd Larsen. Just samme Larsen som än idag framhärdar ståndpunkten om en ”massaker i Jenin” när till och med härdade propalestinska propagandister skruvar generat på sig när denna lögn kommer på tal.

I TT-artikeln poängterar Larsen (som är den enda citerad källa) ”palestiniernas ’nästan ofattbart’ dåliga humanitära situation” och därtill ”den israeliska förstörelsen av palestinska myndigheter” som bevis på destruktionisternas framfart. Journalisten såg sig inte nödgad att inhämta åsikter från den israeliska sidan. Och tyvärr kunde inte Larsen precisera någon destruktiv tendens eller aktion utfört av någon enda palestinsk individ eller grupp – vare sig Hamas användandet av anti-tank missiler mot israeler, eller Islamiska Jihads självmordsbombningar mot israeliska skolbarn, eller Tanzims sprängladdningar placerade vid israeliska busshållplatser, eller Hizbollahs raketsalvor i norra Israel mot förskolebarn som sover middag, eller…

Grundas månne Larsens bitterhet i hans djupt personliga besvikelse över att inte uppnå världserkännande som mannen som, vid sida av Rabin, Peres, Clinton och Arafat, levererade freden till mellanöstern? Och låter han israelerna känna av hans vrede för att han snuvats på nyckeln till de fina salongerna?

Men hur förklarar man TT-korrespondentens attityd? Journalistetiken kräver att reportern står över allt detta – yrket förespråkar ju kall, objektiv, oberoende rapportering. Om inte man bara ser yrket som en bro till något annat, dvs en möjlighet att hetsa den tidningsläsande befolkningen i en förutbestämd riktning.

Det är just därför det känns så isande olustigt att läsa TT-korrespondentens snedvridna personliga åsikter serverade som ”journalism”. Alla vi som kämpat och fortfarande kämpar för en lösning som genuint tillgodoser allas – läs ALLAS – rättmätiga behov, som tar båda sidors oro på lika stort allvar, som förstår att en lösning som favoriserar ena sidan på bekostnad av den andra är dömt att misslyckas; som sagt, alla vi som tror på en verklig fred fjärran destruktionisterna, kan bara se på med oro när TT fortsätter att vinkla sin rapportering om mellanöstern.

För fortsätter man i denna takt, omvandlas så småningom spådom till sanning. Vilket gagnar ingen.

Den 16:e oktober skrev TT:s Jonas Lindgren en ursäkt för en lika snedvriden artikel. Han bad då om ursäkt för en kollega som han kännetecknade som en ”mycket ambitiös, men ovan, reporter (som) läst in alldeles för mycket” i sin iver att skriva.

Var det samma reporter denna gång också? Börjar det inte bli dags att göra något åt problemet? Vinklad rapportering – vare sig det är medvetet utfört eller resultat av bristande yrkeskunskap – spär på det hatklimat som världen känner av i allt större utsträckning sedan 11:e september.

Omsorg om framtiden kräver sansat reportage!

TT: svenska mästare i snedvriden "journalistik"

TT är svenska mästare i snedvridning av nyheter. Det är inte alltid TT ljuger, men det är ytterst sällan TTs artiklar har någon fast förankring i sanningen.



Följande stod att läsa undertecknad TT (020616):

"Två israeler dödade i Hamasattack Två israeliska soldater dödades och ytterligare tre skadades när palestinska aktivister besköt en armépatrull utanför bosättningen Dugit i norra Gazaremsan på lördagen. Det meddelade den israeliska armén natten mot söndagen."

Fråga:
När är terrorister som mördar människor i lömska bakhåll ”aktivister”?

Svar:
När terroristerna i fråga är palestinier och offren judar. På Nordirland benämns mördare med lösa politiska förtecken som terrorister, likaså i Colombia, i Kashmir, på Filippinerna, i Saudiarabien, i Spanien, på Sri Lanka, i Frankrike. Ja överallt i världen – förutom i Israel om de fanatiska våldsaktioner utförs av palestinier.

Fanatiska israeler som arresterats av Israel för att de planerar våldsamma aktioner mot palestinier kallas i pressen för terrorister – trots att de inte någon gång lyckats iscensätta sina aktioner. Anledningen till deras ”misslyckande” är den Israeliska statsmaktens vakande öga och beslutsamhet att inte tillåta terrorism på dess territorium – oavsett signaturen. Människor som verkligen lyckas i sitt mördande – planerat och implementerat från Palestinskt territorium – kallas dock för ”aktivister” av TT.

Ställningstagande i all ära, men är inte TT moget nog att förhindra missbruket av sin särställning på detta sätt? Detta är inte journalism utan propaganda. När till och med Israeliska media rapporterar kritiskt, orädd och opartiskt från bägge sidor i konflikten, är det skamligt att TT inte förhöjer sig ovan denna trubbiga, mest primitiva sortens hatpropaganda.

Tänk bara hur många liv skulle kunna sparas om bara TT slutade stödja fanatikerna med den här sortens snedvridna rapportering.