Sanningen på Göteborgs gator

Demonstrationen i Göteborg 090117 till stöd för Gazas befolkning var en hatdemonstration mot judar och en stödmanifestation för de hårdföra Hamas- och Hizbollahregimerna.

Hamas är inte tillräckligt hårdför, Göteborgsdemonstranterna visade också sitt stöd för Hizbollah, terrororganisationen som med Irans hjälp har tagit över ett helt land, Libanon.

Detta är regimer som tillämpar stympning, korsfästelse och stening som straff, och som trakasserar och mördar oliktänkande, politiska rivaler, homosexuella, kristna, och muslimer av andra trosinriktningar.

Och så judar förstås. Var helst de träffas. För ett par veckor sedan sattes en synagoga i Helsingborg i brand. Två gånger. Idag fick Göteborgs judar se att deras religiösa symbol, Magen David eller Davidsstjärnan, likställdes med hakkorset.

Ingen finkänslighet här när det gäller respekt för judarnas religiösa symbol. Bara radikala muslimer är förärade respekt för sina religiösa symboler.

Är det någon som minns reaktionerna sist någon uppfattade att deras religiösa symboler förolämpades? Då stacks bilar i brand, människor skadades och dödades och på vissa håll i världen blev det regelrätta krig mellan demonstranter och ordningsmakten. Allt medan oskyldiga civila riskerade sina liv, gisslan i sina egna hem.

Demonstranterna i Göteborg anser att detta är rätt ton – vapenmakt på stadens gator mitt bland lördagsshoppare och småbarn på väg till skridskolektioner.

Då var det radikala muslimer som kände sig förolämpade eftersom vissa bilder uppfattades som kränkande mot deras religion.

Idag i Göteborg fanns inga sådana betänkligheter. Samma radikala demonstrationsanda nu som då, men denna gång riktades ilskan mot Israel då landet under 21 dagar har besvarat Hamas åtta år långa attack mot den judiska staten.

Och när ilskan riktas mot Israel är det som vanligt judiska symboler och den judiska religionen som förolämpas. Kriget 3000 kilometer längre österut på en annan kontinent är en förevändning lika bra som vilken annan för gammal hederlig judehat.

Det är därför Davidsstjärnan kan likställas med hakkorset. Det är därför man inte behöver visa samma finkänslighet för judar och deras religiösa symboler som man kräver för muslimer och deras symboler. Helt i linje med vad Hamas – till vars förmån demonstrationen hölls – vill. Hamasledaren Nizar Rayyan: ”Judarna är profetmördare och de har stängt sina öron till Allahs sanna budskap.”

Återigen i Göteborg, denna gång TV-programmet Debatt torsdagen 090115. Janne Josefsson ville ordna en debatt om det pågående kriget i södra Israel och Gaza. Men de arabiska debattdeltagarna vägrade att ens titta på sina motdebattörer. Motiveringen var att de var judar, och de sade det rakt ut i TV. Detta kom som en total överraskning för en ung svenskfödd jude som går sista år på gymnasiet och som deltog i debatten. Ingenting i vare sig hans religiösa eller demokratiska, sekulära uppfostran hade förberett honom för ett sådant uppförande, inte år 2009, inte i Sverige.

Man bävar inför tanken på den rättmätiga publikstormen och de juridiska följderna om någon hade sagt att man vägrar titta på svarta människor för att de är svarta. Nu handlar det bara om judar – ingen kommentar i pressen, än mindre någon storm.

Debattdeltagarnas uppförande säger en hel del om drivkraften. De drivs inte av stöd för Gaza utan antipati mot judar.

Det kan aldrig upprepas tillräckligt ofta: det är helt rätt att kräva ett slut på krigshandlingar. Traumatiserade, skadade och döda barn är en lika tragisk syn i Sderot som i Gaza. I det sammanhanget spelar det mindre roll att de israeliska barnen har traumatiserats, skadats och dödats av Hamas 10 000 raketer i hela 8 år medan Israels svar har hållit på i bara 21 dagar. Krig är alltid tragiskt. Men demonstranterna vänder kritik mot kriget till förolämpning av den judiska religionen.

Men dessa demonstranter var tysta när svarta muslimer slaktades av arabiska muslimer i Darfur, när muslimska civila dödades i enorma antal av ryska trupper i Tjetjenien, när arabiska kristna våldtogs och dödades av arabiska muslimer i kristendomens vagga, Betlehem, när kristna araber dödades av muslimska araber i Gaza.

Det som förenar dem är inte stöd för sina arabiska landsmän, eller sina muslimska trosfränder – då är de helt tysta.

De hörs först när judar kan beskyllas och förolämpas. Och idag beskylls och förolämpas judar i Göteborg för att deras trosfränder i Israel försvarar sig mot Hamas.

Som alltid: bråket anses börjar när juden slår tillbaka.

Rasismen och antisemitismen har inte försvunnit, de bara uttalas i andra ord idag.

Som dessa från demonstrationen i Göteborg:
”Palestinska folkets motstånd är det mest motspänstiga och mest ihärdiga motstånd historien skådat. Om det palestinska folket kan komma på tio sätt att göra motstånd, varför ska vi vara sämre?”
America Vera Zavela (Vänsterpartiet)

”Krossa Israel! Låt oss bli martyrer. Vi är inte terrorister.”
Monser al Sabini

Man undrar vilken effekt denna uppmuntran till ”motstånd” och ”martyrskap” kommer att ha i vårt demokratiska svenska samhälle. Kanske är brandkåren redan på väg till synagogan medan dessa ord skrivs.

Bilder tagna av Andres Chacón, Göteborg

Hamas vapen: raketer och propaganda

Propagandakriget trappas upp – medan sanningen tonas ned

Frankrikes public-service TV kanal, France 2, är återigen i blåsväder. Återigen gäller det förfalskning och propagandaspridning under täckmantel av ”nyhetsrapportering”.

För några år sedan regisserade och klippte France 2 ordentligt i flera filmsekvenser för att "bevisa" att en liten arabisk pojke, Mohammed al-Dura, sköts till döds av israeliska soldater i Gazaremsan. När fallet väl togs upp i rätten kom det fram att Hamas hade placerat kameror på strategiskt valda platser och att när sedan pojken sköts kom kulan bakifrån, dvs från Hamas. De i förväg utplacerade kamerorna och den välregisserade inspelningen hade för avsikt att skuldbelägga Israel för pojkens död. Allt för att vinna propagandapoäng gentemot Israel. France 2 var en aktiv del av förfalskningen. Cyniskt och barbariskt så det förslår, speciellt eftersom händelsen användes som ursäkt för massiva våldsamheter runt om i världen.

Och historien upprepar sig. Den 6 januari visade France 2 bilder föreställande skador som Israel har åsamkat Gaza 090101 sedan Israel bestämde sig för att besvara Hamas åtta år långa raketkrig. Bilderna visade dussintals döda kroppar.

Sanningen är dock att bilderna är från 2005, tre år tidigare, och att dödsfallen uppkom när en Hamas lastbil lastad med raketer av misstag exploderade mitt bland civila i Jabaliya.

Det första offret i krigstid brukar vara sanningen.

Här ser vi den sanning som Hamas vill visa oss. Skadade småbarn.

Och här ser vi den sanning som Hamas inte vill visa oss. Småbarn indoktrinerade i våld, hat och extremism.

Men propaganda är inte bara vad man ser, den är lika mycket vad man inte får lov att se.

Här är en film som visar hur Hamas anser att palestinska barn bör uppfostras. Detta är Hamas stolt över och vill visa.




Här är en film som Hamas och deras kollaboratörer i medierna INTE vill visa:




Hamas propaganda litar inte enbart på egna resurser och public-service TV såsom France 2 och det ökända BBC, i folkmun kallad ”Voice of Palestine”. Andra ärevördiga organisationer som FN spelar också gärna med. Här är en filmsekvens som visar hur en FN-ambulans används för att transportera tungt beväpnade Hamasterrorister under strider med israeliska soldater:




Och här ser vi hur Hamas använder en FN-skola för att avfyra raketer, oktober 2007:

Här kan man se lite mer sådant som Hamas inte vill ska ses av allmänheten: hur terrororganisationen använder civil infrastruktur såsom moskéer, skolor, sjukhus och bostadshus för att skjuta raketer och granater, vilket är strängt förbjudet enligt folkrätten och Genèvekonventionen. Följande filmsekvens är sanning, den är inte regisserad såsom vi är vana från France 2 och Hamas egen Pallywoodstudio:




Som sagt, propagandakriget trappas upp. Kriget består av det du ser och även det de inte vill att du ser.

När man inte längre kan lita ens på kameran, är det kanske dags att gå tillbaka till den gamla hederliga färgkritan och rita den bild som sammanfattar kriget som har påtvingats Israel av den iranska lydmilisen Hamas:

Förstörelse och hat hellre än positiv framåtanda: Hamas framtidsrecept

Hatmånglarnas stavning är lika vrickad som deras politik

Det finns bara en sak som Hamas värdesätter mer än döda judar: döda palestinier. Det ser smaskens ut i propagandafilmerna som skickas ut från ett Gaza som har tagits som gisslan av terrororganisationen Hamas.

Israel drog sig tillbaka från Gaza sommaren 2005. Gaza är därmed det enda området i hela världen som är fullständigt etniskt rensat på judar – eftersom inte bara varenda jude fick lämna Gaza, utan till och med de döda kropparna fick grävas upp och transporteras bort till Israel för ny begravning. Gaza är inte bara etniskt rensat på levande judar, dess mark är kliniskt rensat från döda judar.

Och vad har det palestinska regeringspartiet Hamas gjort med sitt nya etniskt rensade land? Israel lämnade bakom sig en komplett infrastruktur för jordbruk med bevattningssystem och färdigbyggda växthus, fabriksbyggnader och exportmarknader. Växthusen monterades ner för att bygga raketramper. Bevattningsrören togs isär för att utgöra stommen till raketer. Och den enda export som Gaza under Hamas har åstadkommit är 10 000 raketer, som har skickats mot civila samhällen i Israel.

Stopp och begrunda en gång till: För att bevisa sin vilja att underlätta byggandet av ett palestinskt land, till och med ett fullständigt etniskt rensat palestinskt land (kom ihåg att 20% av Israels befolkning är araber, såväl muslimer som kristna) lämnade Israel Gaza år 2005. Vare sig det kristna Storbritannien eller det muslimska Turkiet, Egypten eller Jordanien har någonsin erbjudit ett suveränt palestinskt arabiskt land, endast det judiska Israel har varit så generöst.

Hur svarade palestinierna under Hamas? Byggde de industrier, universitet, skolor, finanscentrum, vetenskapliga akademier, vägar, ett oberoende domstolsväsende? Nej. De satsade allt – pengar från EU samt FN och expertis från Iran – i byggandet av raketer och indoktrinering av småbarn i judehat.

Och vad är anledningen till detta hat? Inte ”ockupation” – det finns inte en enda jude i Gaza och om bara raketerna upphör och ett civiliserat styre införs, står Israel och omvärlden i beredskap att bygga upp en aldrig så blomstrande palestinsk ekonomi, socialt nätverk, oberoende domstolsväsende, storskaliga industrier, framstående universitet – de palestinska araberna är ju bland de högst utbildade i arabvärlden och fram till intifadan hade palestinierna den högsta ekonomiska tillväxten i hela världen, 7 procent per år. Det står åter till buds.

Varför vill Hamas inte ha detta?

Svaret är lika förödande enkelt som det är deprimerande: det skulle innebära att Israel får fortsätta att leva vid sidan om ett tilltänkt Palestina.

Och det tål inte Hamas: Sheikh Muhsin Abu Ita sade i Hamas al-Aqsa TV att ”förintelsen av judarna är en underbar välsignelse”. Dr Ahmed Bahar, tillförordnad ordförande i det palestinska parlamentet sade att “judarna är en cancer”.

En sådan hemsk sorts cancer att Hamas tvingas använda ambulanser. Inte vilka ambulanser som helst, utan FN-ambulanser. Och inte för att transportera den sjuke ”patienten”, utan för att transportera Hamaskrigare i det ädla uppdraget att en gång för alla bli av med dessa oönskade ”patienter”.

Sanningen om Hamas – från Gazas barn

En ung arabisk flicka vars familj dödades i Gaza i söndags sade i en TV-intervju: “Det är Hamas som orsakar kriget – inte bara detta utan alla våra krig.”

I en intervju i den arabiska Hamas-ägda TV-kanalen al-Aqsa, berättade flickan om hur hon vaknade i söndags morse med att hela hennes sovrum kollapsade runt henne:



”Vi var 7 flickor som sov i rummet, vi visste inte vad som hände. Jag vaknade av alla tegelstenar som kraschade ner på mig och på mina systrar. Min 4 år gamla syster som låg bredvid mig var död.”

”I rummet bredvid sov min mamma och pappa, min yngre bror och en annan syster, 13 dagar gammal. Det är Hamas som är orsaken till detta krig och till alla våra krig.” [al-Aqsa TV, 29 december 2008]

Man kan inte annat än ha oerhörd medkänsla för den unga flickan. Regionalmaktspolitik och raketer i all ära, det är ändå barnen och de övriga civila man bör ha i åtanke innan man iscensätter krig för politisk vinnings skull.

al-Aqsa TV kontrolleras av terrororganisationen Hamas. Det är möjligtvis ett tecken på det utbredda missnöjet med Hamas i Gaza att TV-stationen vågar ge ut intervjun.

Gert Gelotte på GP versus sanningen

För ett år sedan (november 2007) var Göteborgs Postens Gert Gelotte i farten med att förklara för svenska läsare hur snälla Hamas, Islamiska Jihad och de övriga Gazaorganisationerna egentligen var. Under det året som gått sedan han skrev sin serie artiklar har de snälla Gazagossarna avfyrat ungefär 1500 missiler mot civila i Israel.

Det har lett till dagens storkrig i södra Israel och Gaza, där alla civila är förlorare. Tänk vad gott det skulle vara om Gelotte erkände sina misstag. Här en artikel från ett år tillbaka, som sätter Gelottes skriverier då och den tragiska situationen idag i sammanhang.

Å ena sidan har vi Gert Gelottes vältaliga spalter.
Å andra sidan har vi sanningen.
Här kommer några fakta som inte figurerade i Gelottes artiklar i november 2007:

Från den moderate palestinska presidenten Mahmud Abbas Palestinska Myndighetens TV, 23-28 oktober 2007 (alltså drygt en vecka sedan):
”Vi kommer att befria Palestina, religionernas modersland … detta land är arabiskt i både dess historia och identitet … Palestina är arabiskt i såväl historia som identitet … från Nablus (på Västbanken) till Galilén (i Israel), från Tiberias (i Israel) till Hebron (på Västbanken) …”. För palestinierna finns ingen Israel och inga israeler.

Här kommer ytterligare fakta som Gert Gelotte glömde när han skrev sin artikel ”Det finns inga palestinier!” (GP 071108).

Varenda palestinsk rörelse visar som sin symbol HELA Israel införlivad med deras vision om ett framtida Palestina. Gelotte verkar ha missat detta.

Några fler symboler som förbigick Gelotte (nerladdade från Internet, det är svårt att förstå hur en journalist kan ha missat denna offentliga informationskälla):

Islamiska Jihad

Hamas

Palestine Liberation Front

Alla visar ett tilltänkt Palestina där den judiska staten är utraderad.

I den palestinska föreställningsvärlden finns inga israeler och ingen Israel. Världens enda judiska stat är utraderad – i palestinsk TV och i palestinska skolböcker – till förmån för ytterligare ett muslimskt land att lägga till världens 50 muslimska länder.

50 mot 1 är ändå lite för dåligt odds för Gelotte, han vill jämna ut det lite till med sin artikelserie i GP.

Med hjälp av propaganda – nu när de sista kvarlevorna av journalistisk etik har sprängts bort.

Censur i svenska medier

Klockan 22 tittade jag på TV4 nyheterna (060712).

Det inleddes med ett 3 minuter långt inslag om upptrappat våld i Libanon, ”som följd av att 2 israeliska soldater kidnappades” av människor ”som den libanesiska regeringen inte har något ansvar för”, vilket föranledde ”Israels militära aktioner inne i Libanon”. Det är inga exakta citat, men så nära jag kan minnas ordalaget.

Man intervjuade även Jan Eliasson. Vare sig journalisten eller Eliasson (åtminstone i de avsnitt som publiken fick se på TV) nämnde något om det andra som också hände i samband med kidnappningen, och som har minst lika stort nyhetsvärde som kidnappningen: nämligen dödandet av 8 israeliska soldater inne i Israel i det bombardemanget av suveränt israeliskt territorium från Libanon som föregick kidnappningen. Inte ett enda ord från TV4. Inte något enda ord om de 8 döda israeliska soldaterna.

TV4 har censurerat bort den delen av nyheterna som förklarar Israels respons, och istället fokuserat helt på Israels bombardemang inne i Libanon. Publiken får intrycket av att det egentligen är Israel som har orsakat den militära upptrappningen, eftersom ingen mindre än Jan Eliasson citeras (kanske hårt klippt för att passa inslagets redigerare) där han kräver att FN:s säkerhetsråd inkallas för att diskutera våldet.

Detta är förmodligen det mest kränkande och den mest oroväckande omskrivning av fakta som svenska nyhetskonsumenter någonsin erfarit, faktiskt ett hot mot vår demokrati när det ljugs och viktiga nyheter missbrukas och misshandlas på detta sätt för att passa TV4:s medarbetares politiska dagordning.

TV4 bör ge en omedelbar offentlig ursäkt i TV. Inte minst de åtta döda soldater – som alltså dödades inne i Israel – och deras familjer förtjänar denna minimala respekt.

TV4 nyheter har till uppgift att förmedla just nyheter. Alla nyheter. Inte bara de delarna som råkar sammanfalla med dess medarbetares politiska sympatier.

Nyckel till framgång: skapa - inte förstör

Nyckeln till en fredlig framtid i Mellanöstern är skapande av den egna framgången – inte sörjandet av grannens existens.

Palestinska Myndighetens Mahmud Abbas tycks inte ha lärt sig detta.

Den 15 maj 2005 fortsatte hans statliga palestinska TV indoktrinering av en hel generation palestinska barn i konsten att vägra blicka framåt och arbeta för sin egen framgång, utan att istället blicka bakåt och sjunka allt djupare ner i hatets och konfliktens misär.

Dagen för Israels grundande kallas på arabiska för ”nakba” (katastrofen). I ett barnprogram den 15 maj får unga tittare veta att ”Israel tog allt 1948”. Att britterna härskade över hela det palestinska mandatet fram till 1948 och skapade ett palestinskt land – Jordanien – på hela 80 procent av mandatet; att Västbanken ockuperades av Jordanien i strid mot FN mellan 1948 och 1967; att Gazaremsans härskare vid samma tid var Egypten; att Israel inte ”tog allt 1948” utan tvärtom byggde något som aldrig tidigare existerade – områdets första universitet – i bjärt kontrast mot Jordaniens och Egyptens styre då palestinska araber inte tilläts högre utbildning utan skulle hållas kvar i fattigdom och feodal misär av sina egna arabiska bröder. Inget av detta nämns överhuvudtaget. Allt det onda börjar med judarna och Israel.

Detta är även vad de vuxna hör. Så här lät den TV-sända predikan i palestinsk TV fredagen den 13 maj i år:

”Denna ’nakba’ (katastrof) är den värsta minnesdagen för palestinierna … eftersom med detta förlorades den arabiska nationen, och med etablerandet av den falska staten Israel förlorades hela den muslimska nationen … Den som påstår att judarna har någon rätt till någon del av detta land … är en lögnhals, och dessa människor kommer att försvinna.”[Ibrahim Mudayris, 13 maj 2005. Palestinska Myndighetens TV]

Budskapet är alltså inte etablerandet av en palestinsk stat utan förstörelsen av den israeliska. Mer än så, budskapet är en direkt uppmuntran till religiösa motsättningar för politisk vinning.

Denna antipati är så inarbetad hos den indoktrinerade palestinska befolkningen att över hela det palestinska området ljöd sirenerna 15 maj – inte för att uppmärksamma Israels övertagande av Västbanken och Gaza 1967, utan bildandet av Israel 1948.

Och för att verkligen hamra fast detta budskap använder sig Palestinska Myndigheten av en grafisk symbol – en nyckel. En nyckel till hela Israel. Se till exempel myndighetens officiella tidning Al-Hayat Al-Jadida, 15 maj 2005:

Nyckeln symboliserar Palestinska Myndighetens anspråk på hela Israel, inte bara Västbanken och Gaza.

Förnekandet av Israels existens är sålunda ett ständigt inslag i den palestinska vardagen.
Frågan är hur mycket längre denna våg av hat och denna vägran att blicka framåt kan tolereras av en omvärld som vill se förändring och framsteg.

Inte bara israeler utan i all synnerhet palestinier förtjänar ett palestinskt ledarskap som uppför sig ansvarsfullt och med blicken inställt på verklig förändring. Regionen vet redan vad alternativet innebär.

Brev till Statsministern och Integrationsministern

Till Statsminister Göran Persson
Cc Integrationsminister Mona Sahlin

I en debatt i ”Agenda” på TV2 söndag den 25:e januari, medgav Mona Sahlin att hon "tydligen" har fått ett brev om tilltagande antisemitism från en religionslärare – men brevet förblev obesvarat. Detta kan ju tyda på bristande myndighetsutövning i ett stort och växande samhällsproblem, eller helt enkelt ointresse.

I den del av inspelningen som gjordes med min son och mig och som inte visades i TV, nämnde jag att jag också hade skrivit till Mona Sahlin när trakasserierna var som värst. Faktum är att jag skrev till samtliga riksdagsledamöter och bad om hjälp med att uppmärksamma det svenska samhället på ett tilltagande problem som heter antisemitism. Inom loppet av 48 timmar fick jag ca 50 svar - samtliga från riksdagsledamöter från fp och kd. Men dessa sitter som bekant inte i regeringen. Från regeringshållet fick jag inte ett enda svar. Inte något enda.

Jag skrev därför senare till samtliga statsråd – naturligtvis inklusive Mona Sahlin. Tre veckor senare fick jag ett kort brev från en kontorsanställd på Utbildningsdepartementet med ett utdrag från Skollagen där man hänvisar till att svensk lagstiftning bland annat har som mål att inga elever tillhörande minoriteter skall diskrimineras. Brevet var på några rader.

I TV-intervjun har Mona Sahlin aldrig - inte någon enda gång - nämnt orden "jude", "antisemitism" eller "judehat" utan att i samma mening länka det till islamofobi eller andra problem upplevda av muslimer, homosexuella eller andra minoriteter. Men inslaget i TV handlade inte om något annat än just antisemitism. Mona Sahlin gav prov på en fullständig oförmåga att hantera frågan om antisemitism utan att ständigt urvattna dess innebörd genom att medvetet föra in diskussionen på ett sidospår. Det är en förolämpning mot dem vars problem hon var där för att diskutera.

Mona Sahlin borde avgå med omedelbar verkan.

Bland mycket - väldigt mycket - annat som inte visades i intervjun SVT gjorde hos oss, ställde jag en enkel fråga. Även om frågan inte togs upp i programmet, är jag mycket tacksam om Ni besvarar den nu:

Antisemiternas problem med t ex min son Nadav är ju att han så uppenbarligen är jude - han bär ju på en Davidsstjärna. Myndigheterna har gång efter annan talat om för oss att vi ju kan undvika våra problem genom att dölja detta yttre tecken på vår judiska identitet. Visst, det är en mycket pragmatisk lösning på ett växande problem som florerar i en stor del av vårt samhälle.

I det bandade materialet var min respons följande:
Tänk om vårt problem inte var att vi var judar utan att vi var svarta - det finns ju förkastliga människor som drivs av hat mot svarta människor just på grund av deras hudfärg. Alla är ju överens om att detta heter rasism och ska bekämpas både öppet i media och officiellt genom en upplyst statspolitik. Vad hade då samma myndigheter gett oss "svarta" för råd i ett sådant fall? Att likt judarna dölja det yttre tecknet - hudfärgen - eller om detta inte var möjligt stanna kvar i lägenheten bakom dess skyddande murar och be någon vit svensk granne att varje dag gå ut och handla, ta barnen till skolan, följa med dem till hockeyträningen - allt för att inte provocera fram våld genom att synas? Om inte myndigheterna är beredda att ge detta råd till Sveriges svarta, varför är det då acceptabelt att vi judar ska få det? Varför ska vi gömma oss bakom de osynliga gettomurar som håller på att byggas genom rådet att "inte synas"?

Tacksam för ett svar på denna punkt.

Med vänliga hälsningar,

En säker framtid kräver balans

Söndag den 14:e december 2003 var en historisk dag. Den ledare som under flera år beordrat en plågsam död för oräkneliga civila, den envåldshärskare som lett sitt eget folk i fördärv efter flera års korruption och misskötsel av de tillgängliga resurserna, den ledargestalt som under oräkneliga år vältrade sig i lyx medan folket svalt, satt nu tyst och med nedslagen blick, långt från pressens kameror.

Detta är alltså dagens Yasser Arafat, som söndagen den 14:e december inte ville bli påmind om sitt heliga löfte till Saddam Hussein om att de tillsammans ’på vita springare ska rida in i Jerusalem på segerns dag efter att gemensamt ha skickat en miljon självmordsbombare för att röja vägen dit’.

Denna dödsdyrkans kult har ingen plats i den moderna världen. När nyheten om att Saddam tillfångatagits blev känd, hölls sorgeparader i Gaza och på Västbanken. Den chockade Arafat lät meddela att slutet på den dödsbringande alliansen med Saddam Hussein signalerade en ”sorgens dag”. Medan en samstämmig värld förenades i en lättnadens suck över att massmördaren nu äntligen var gripen, medan offentliga kommentarer världen över uttryckte en försiktig förhoppning om att det sargade Irak nu kanske kunde börja läka sina sår och förena sina inhemska krafter för en bättre framtid, sörjde istället Palestinska Myndigheten.

Arafat fortsätter envisas med sitt krav att inga judar får lov att bedja vid sina helgedomar såsom Rakels grav eftersom dessa står på ”arabisk mark”. Samtidigt kräver han ensamrätt att styra över det området i Jerusalems kärna som kontrollerar Västra Muren, judendomens allra heligaste plats. Arafat fortsätter kräva att Palestinaaraber ska få rätten att invandra till Israel i utbyte mot fred, samtidigt som judar som befolkar delar av Västbanken ska avhysas eftersom de bor på arabisk mark. Arafat protesterar mot byggandet av Israels säkerhetsbarriär, samtidigt som han genom skolböcker, TV-program och tidningar uppmuntrar sitt folk att ge sina liv i självmordsbombningar mot civila israeler. I en föränderlig värld där demokrati, respekt och ansvar står i fokus, framstår Arafat som alltmer verklighetsfrämmande.

Stegen mot demokrati i såväl Afghanistan som Irak ger viktiga öppningar för förändringar till det bättre i en stor del av världen där mänskliga rättigheter och demokrati av tradition har varit bristvaror. Om världen ska få en chans att bevittna lika omvälvande förändringar i Mellanöstern, måste man ta ett beslut om huruvida lösningen ska bygga på antingen historia eller nutidsfakta.

Det är föga relevant att basera lösningen enbart på historisk fakta, för det skulle innebära att Israel skulle få ensamrätt att bestämma vilken del av Mellanöstern den judiska staten vill ha – judarna var ju på plats långt innan Islam ens existerade. Alltså måste lösningen vara mer pragmatisk, eftersom världen idag inte ser ut som den gjorde när judarna besatte hela detta område och muslimer inte ens var uppfunna; gränserna bör därför beakta de befolkningscentra för respektive folk som finns idag.

Arafat förespråkar att alla judar ska utvisas från hans tilltänkta land eftersom de har kommit dit under modern tid – men han tycks ha glömt att Brittiska Mandatet Palestinas arabiska befolkning fördubblades genom invandring under 30- och 40-talen. Vid exakt vilket datum vill han att nutidshistoria ska börja för att principen om boenderätt ska vägas i argumentet?

En femtedel av Israels befolkning består av palestinska araber. Därtill kräver Arafat att de palestinska araber som vill, fritt ska få invandra till Israel. Denna obalans utgör inte ett seriöst inslag i letande efter en lösning. Arafats karta över det framtida Palestina sträcker sig ”från floden till havet” som han själv uttrycker det – alltså från Jordanfloden till Medelhavet. Det mesta av det området består dock av Israel. Arafat leder – återigen – sitt folk in i en återvändsgränd där ingen utväg finns som inte av hävd inbegriper motpartens absoluta undergång.

Ska en lösning av Mellanösternkonflikten komma till stånd och sättas i ett vidare perspektiv för att skapa en blomstrande framtid, måste det baseras på den dagsaktuella demografiska situationen.

Arafat får därför bestämma sig för om det är gränsen eller befolkningen som ska flyttas för att skapa två stater sida vid sida.

Israel accepterade delningsplanen för skapandet av två stater redan 1948. Israel förstod vikten av att kompromissa för att överleva. Israel accepterade en delningsplan som gav landet en i stort sett oförsvarbar gräns – därför att man ville visa världen och i synnerhet de arabiska grannländerna att man var mån om en fredlig framtid i samexistens. Grannarnas svar var en koncentrerad attack, fem anfallande arméer samt inhemsk palestinskarabisk terror – då som nu. Israels värsta farhågor besannades: den föreslagna – och ändå av Israel accepterade – gränsen var helt oförsvarbar. Nu vill Arafat, efter att ha utlyst sin intifada som svar på Ehud Baraks erbjudande om fred och självständighet för tre år sedan, att Israel ska tvingas tillbaka till samma oförsvarbara gräns.

Yasser Arafat är inte tillräckligt flexibel för att anpassa sig till den nya världen. Palestinierna, som väntat sedan 1948 på sin självständighet och som fortfarande nekas detta av en ledare som inte förstår vikten av flexibilitet, behöver en ledare med en gångbar vision för framtiden.
Den som saknar förmågan att lära sig av historien är dömd att upprepa den. Men regionen tål inte hur många upprepade misslyckanden som helst.

Broar in i Medelhavet?

Pierre Schori ondgör sig i Brännpunkt (2/11 2003) över Israels säkerhetsbarriär.

Han påpekar att FN:s generalförsamling protesterade ”mot denna styggelse” med röstsiffrorna 144 mot 4.

Schori kan inte visa på lika massivt motstånd mot den styggelse som grundat säkerhetsbarriären, dvs palestinsk terrorism mot civila israeler i restauranger, på bussar och i barnkammare. Frågan om palestinsk terror kommer inte upp i generalförsamlingen eftersom den stoppas av den automatiska majoriteten som inte vill bygga broar, utan vittra sönder Israels fundament.

Att det ska vara så svårt att i FN fördöma palestinsk terror med majoritet 144 mot 4! Att det inte går att påpeka att dessa industrialiserade mord är del av ett globalt finansierat system utan att i samma text nödvändigtvis poängtera något negativt om Israel.

Schori pratar om ”Israels utomrättsliga avrättningar av palestinier” som om 850 israeliska civila massakrerade av palestinska terrorister inte väger lika mycket som livet på de palestinska ledare som har beordrat massakrerna.

Schori pratar om ”den israeliska militära attacken i ett tätbefolkat område i Gaza” – trots att videoupptagningen av attacken visar att det inte fanns någon annan i området.

Schori lovordar byggandet av broar. Palestinska Myndighetens egna TV-program visar klart vad man avser att göra med Israel och dess judar. Ska Israel bygga ”broar” rakt ut i Medelhavets djupa vatten? Det är ju precis vad Arafat och Hamas vill.

Om Schori istället fick stopp på arabernas program av judehat och blind terror, kunde han då rikta lika mycket energi på att tvinga Israel till eftergifter.

Men han skulle då upptäcka att han inte har något att göra eftersom Israel är mycket tillmötesgående i avsaknad av aggression från motsidan. Beviset ligger i återlämnandet av Sinai till Egypten i utbyte mot fred, i den lugna gränsen mot Jordanien i utbyte mot fred.

Pierre Schori motverkar en fred som innefattar Israels fortsatta existens.

Verklighet kontra fakta - som alltid

På sida 131 i SVT Text-TV 030915 står följande:

”En palestinsk pojke sköts ihjäl av israeliska soldater vid Atarotflygplatsen i norra Jerusalem i går när han och andra demonstrerade.”

Problemet med storyn är att den inte stämmer med verkligheten. Pojken sköts inte för att han demonstrerade, utan för att han tillsammans med flera andra människor bröt sig in på flygplatsområdet genom att klippa ett hål i säkerhetsstängslet. När de blev ombedda att avlägsna sig och vägrade, öppnade soldaterna varningseld mot marken varvid pojken träffades och senare dog av skadorna.

På Text-TV låter det som om han sköts för att han demonstrerade. Att demonstrera är helt laglig i Israel; att bryta genom säkerhetsstängsel på en flygplats efter 11 september är allt annat än laglig eller ens förnuftig – var som helst i världen. Man kan förstås även undra vilka sorts vuxna det är som uppmuntrar sina barn att delta i sådana ”demonstrationer” i kölvattnet på september 11.

SVT fortsätter kriget mot Israel

På text-TV måndag den 8:e september står följande på sida 133:

En palestinier sköts i morse ihjäl vid gränsövergången Erez i norra Gaza-remsan. Enligt israelisk militär uppträdde mannen misstänkt.

Vad är det som krävs av vår egen public-service TV för att dess anställda ska börja tala sanning? Det som var ”misstänkt” i fallet ovan var att palestiniern var tungt beväpnad, sköt mot israeliska medborgare, och var iklädd en israelisk soldatuniform – tvärtemot alla internationella konventioner som styr civiliserat uppförande.

Sedan fortsätter texten enligt följande:

"Israelisk militär och polis har hög beredskap efter det israeliska mordförsöket i lördags mot den islamistiska gruppen Hamas andlige ledare, Ahmed Yassin. "

Vad är det som krävs av vår egen public-service TV för att dess anställda ska sluta lägga in egna värderingar i nyhetsrapporteringen? Hamas dödar 22 civila på en buss i Jerusalem – av vilka ca en tredjedel barn – och ni på Text-TV kallar detta för en ”militant aktion”. När Israel jagar Hamasledarna som gett order om och finansierat detta och hundratals liknande attacker, är det istället dessa attacker som kallas för ”mord”.

Israel finner sig i ett krigstillstånd; Hamasledarna är inga oskyldiga civila eller kontokortsskojare eller småtjuvar eller ”billånare” – de har som mål och som strategi att slakta intet vetande civila. Enda förutsättning är att dessa civila är judar.

Hamasledaren var inte utsatt för ett mordförsök, utan var en måltavla i ett pågående krig iscensatt av Hamas.

Jag protesterar å det bestämdaste mot SVTs onyanserade nyhetsinslag om branden i Malmömoskén.

“Det här är en bedrövlig dag, och så uppfattas det av muslimer, kristna och alla med hög moral.” Ungefär så säger en upprörd församlingsmedlem. Det är naturligtvis lätt att förstå hans upprördhet där han står och betraktar förödelsen över församlingens ögonsten, och man delar oreserverat hans förtvivlan.

Svårare är det att förstå att hans uppräkning av människor med hög moral stannar vid enbart muslimer och kristna. Andra religiösa grupperingar figurerar inte. Och än svårare är det att förstå att SVT trots denna uppenbara brist ändå väljer att visa detta inslag.

Några sekunder senare sveper kameran över förödelsen och man hör kommentatorns röst berätta att den muslimska församlingen har mottagit hot tidigare. Just då vilar kameran på en davidsstjärna – det judiska tecknet – som i tydlig hast har ritats på väggen till en av de brandhärjade väggarna. Inga kommentarer ges, inga behövs. Huruvida stjärnan har ritats före eller efter branden framgår inte.

Betraktaren ryser vid kopplingen som uppmuntras genom detta ord- och bildspel. Huruvida ordalydelsen och bildsekvensen var helt enkelt ett olycklig sammanförande av orelaterade inslag, är svårt för den utomstående att döma. Med tanke på att denna fruktansvärda förlust för Malmös muslimska församling hände ungefär kl 23 föregående natt men visas i denna form så sent som klockan 19:30 påföljande kväll, är det svårt att tro att man inte haft tid att redigera inslaget så att det inte ger näring till rasistisk och religiös motsättning.

Det är på plats med en redigering av inslaget och även en offentlig ursäkt i TV för det okänsliga sättet på vilket inslaget hanterades. Huruvida inslaget presenterades medvetet på detta sätt eller ej är också lämplig för utredning. En betydande del av den svenska befolkningen – dvs den judiska minoriteten som inte förärades ett omnämnande – bävar nu inför de eventuella handfasta konsekvenserna som detta vinklade inslag kan ge upphov till.

Härmed anmäler jag händelsen till granskningsnämnden.

Lögner blir inte sannare för att de hamnar i en tidning

Den arabiska ståndpunkten är att roten till alla deras problem och den palestinska befolkningens misär är Israels uppkomst.

Bo-Inge Andersson (december 2002) vet precis som alla andra att detta är ett medvetet valt arabiskt verktyg ämnat att utöva press på den judiska staten. En stat som erbjöd alla som stannade kvar inom 48-års gränser lika medborgerliga rättigheter. De som inte stannade kvar (på uppmaning av de omringande arabiska länderna) blev och förblev flyktingar.

Men den arabiska lögnen blir inte sannare av att det upprepas av Bo-Inge Andersson i TV utan att han tydligt tar avstånd från det. Är den arabiska lögnen – exemplifierad t ex av Tariq Aziz – en absurd ståndpunkt, så är den det. Bo-Inge Andersson borde fördöma det i så fall – i TV – rutan. Annars bidrar han till dess spridning.

Bo-Inge Andersson underlättar för andra att ifrågasätta Israels existensberättigande genom det tomrum han skapar när han låter absurda påståenden hänga obestritt i luften. Om han återger dessa lögner utan att fördöma dem bidrar han till deras spridning.

Bo-Inge Andersson skriver i ett brev till mig att det arabiska synsättet är "att man ser sig själv som offer för följderna av Förintelsen. Dvs. att staten Israels grundande de facto ledde till att vi idag har en rad palestinska flyktingar i läger runt Israel."

De av parterna som var offer för Förintelsen var judarna, inte palestinierna. Det är att neka och revidera historia om man manipulerar med begreppen "Förintelsen - offer". Det som "de facto ledde till att vi idag har en rad palestinska flyktingar i läger runt Israel" är att arabregimerna ville ha det så - ett högexplosivt mänskligt vapen att användas mot judarna. Och de räknade rätt. Det enda de räknade fel på var just hur lång tid de skulle behöva låsa in dessa stackars människor innan regimerna nådde sitt slutliga mål. Palestinierna är mycket riktigt offer – för sina egna ledare. Blanda för allt i världen inte Förintelsen in i resonemanget – för det tror ärligt talat inte ens arabledarna själva på. Fördöm dem som påstår det. Annars bidrar Du till dess spridning.

Med tillståndet i världen som det är just nu, behöver vi alla ett forum där man med värdighet och med säkerheten i behåll kan dra ett streck över tidigare förhållningssätt, och gör vårt yttersta för att åstadkomma verkliga förändringar. Världen och freden har inget behov av att ytterligare belysa absurda och farliga arabiska propagandalögner. Däremot behöver vi alla hjälpa till att presentera fakta på ett objektivt sätt. Hur ska annars arabiska barn som växer upp i Sverige kunna lära sig en sanning som de avskärmats från under hela sin uppväxttid?

Fördöm dem som döljer denna sanning. Annars bidrar Du till dess spridning.

Vem vinner på förvriden rapportering?

I Svenska Dagbladet av 15:e oktober citerar man TT, och skriver att FN i en resolution kräver ”… att Israel ska upphöra med all våldsanvändning inklusive terrorhandlingar, provokationer, uppvigling och förstörelse.”

TTs översättning har dock medvetet förvrängt den ursprungliga engelska texten:

”The Security Council … reiterates its demand for the complete cessation of all acts of violence, including all acts of terror, provocation, incitement and destruction.”

Ingenstans skönjer man någon som helst hänvisning till Israel. Den som skrev den svenska formuleringen har velat ge texten en alldeles egen innebörd. Sanningen är som bekant det första offret i orostider, och journalistiskt etik har här offrats på egenintressens altare.

Det är svårt för en stor tidning som SvD att kontrollera allt inkommande material. Som ansvarsfull och tongivande mediaspelare utgår tidningen naturligtvis ifrån att inkommande journalistiskt material är fullt förenligt med god journalistisk sed. Här har man tyvärr blivit ordentligt vilseledd.

Dock har den senaste tidens massterror, urskillningslös dödande och skrupelfri desinformation tydligt visat att världens instabilitet grundas i just det hatklimat som under åren byggts upp av medvetet förvrängd information och skrupelfritt förvridna människosjälar.

Det är inte första gången man läser propaganda uppsåtligt förmedlad som ”nyheter”.

Som alltid är det undertecknat TT.

SVT Text-TV fortsätter sitt krig mot Israel

Idag dog 5 människor vid en självmordsattack på en buss i Tel Aviv. Hittills, vill säga.
Detta refererade Ni på Text-TV.

Därefter upphör allt samband med verkligheten.

ETT: det var ett 60-tal oskyldiga som skadades, inte det "tiotal" som Ni vill göra gällande. Ni har förstås Era skäl till att vilja försumma israeliskt lidande i konflikten genom att skriva ned antalet israeliska skadade.

TVÅ: Ni skriver som första nyhet att Arafats högkvarter attackeras av Israel, som vore just detta huvudnyheten. Därefter, längst ned, nämner Ni att det föregicks av ett bombdåd. Ett ytterst märkligt sätt att förvrida en kronologiskt fastlagd händelsesekvens. Ni har förstås Era skäl till att vilja byta orsak och verkan sinsemellan, när det gäller att försumma israeliskt lidande i konflikten.

TRE: Ni citerar både talesmän och siffror, men ingenstans har Ni citerat det enkla faktum att Israel har lyckats stävja inte mindre än 46 sådana attacker innan de förövades – under loppet av några veckor. Varför var inte detta faktum värt att nämna? Men det passade kanske inte in i den bild som Ni har föresatt Er att förmedla – hur distanserat det än är från verkligheten. Ni har förstås Era skäl till att vilja kväva fakta om den bekräftar sanningen från ”fel” sida.

FYRA: De siffror Ni anger för skadade och dödade Palestinier, å andra sidan, är helt korrekta och inte nedskrivna.

En skam för journalistisk etik.