Svenska English

Close
Integrationsforum

Intresserad av föreläsningar om integration, multikulturalism och invandring?


Jag sätter pennan – eller tangentbordet – åt sidan och tar istället upp mikrofonen.

Hos dig.

Det vill säga hos statliga verk, statliga/regionala/lokala myndigheter, företag, föreningar, skolor, religiösa samfund.

Hälsningar
Ilya

Klicka här för att veta mer.

torsdag 25 mars 2010

Drevet går

EUs utrikesrepresentant Catherine Ashton besökte nyligen Gazaremsan och plottrade ner sina intryck i en förvirrande artikel som publicerades i New York Times.

Hennes artikel hade titeln ”Lessons From a Gaza Trip”, alltså lärdomar från en resa till Gazaremsan.

Om artikeln är ett bevis för Ashtons färdigheter under skolåren säger det en hel del om det EU som betalar henne ur våra gemensamma skattemedel.

För Catherine Ashton, sin dyra resa till Gazaremsan till trots, har inte dragit lärdom om någonting. Tvärtom, hennes artikel ger prov på banal idioti utan like.

Catherine Ashton har en vision för fred i Mellanöstern som inbegriper att araberna delar den israeliska huvudstaden Jerusalem med israelerna, men inte att de delar Hebron med israelerna. På det politiska planet har Hebron historiskt varit huvudstad i den judiska staten, och på det religiösa planet är det alltjämt den viktigaste samlingspunkten för judendomen jämte Jerusalem och Västra muren.

Men Hebron omfattas inte av Ashtons enögda vision om hur ena sidan ska ge medan andra sidan förlänger listan på vad de vill ha i utbyte mot – ja i utbyte mot absolut ingenting.

Ville Catherine Ashton verkligen åstadkomma något rejält istället för att prata om vilka politiska höjdare hon har träffat från Moskva till Washington till London till Damaskus, kunde hon istället ha villkorat sitt besök till israelen Gilad Schalits omedelbara och villkorslösa frisläppandet från den snart 4-åriga olagliga fångenskapen.

hade hon tagits på allvar i Israel, hon hade uppfattats som någon som verkligen vill åstadkomma något rejält istället för att agera som offentligt finansierad propagandist.

Som det nu är har hon bekräftat bilden av sig själv som välbetald part i målet.

För att få en bild av hur EU missbrukar offentliga skattemedel för att undergräva den suveräna staten Israel, titta på följande länk som går till NGO Monitor.

Och för att riktigt förstå hur sabotaget mot judiskt självbestämmande drivs inte bara av regeringar utan även – eller i all synnerhet – på universitet och andra läroanstalter, läs följande artikel på Arutz 7 samt titta på videofilmen i artikeln. Det ger skrämmande bevis för hur drevet går mot judar och israeler. Året är 2010, inte 1939.
 
I grannlandet Finland rapporterar bloggaren Tundra Tabloids om hur Aftonbladets lögner har nu adopterats av självaste FN i en rapport som upprepar lögnen om judisk och israelisk organtrafficking. Man storknar.
 
Också från Finland rapporterar bloggaren Daniel i Israelnyheter om hur Kyrkans utlandshjälp övervakar finska pro-israeler och idkar åsiktsregistrering samt uppmuntrar uppvigling till hat och våld.
 
Här hemma i Sverige är effekterna minst lika kännbara. Det är inte enbart Ilmar Reepalu och hans gelikar, inte enbart Lars Ohly bärande en halsduk med en karta där hela Israel är raderat och ersatt av ett muslimskt Palestina, inte enbart Per Gahrton som skriker ut sitt ohämmade hat mot den judiska staten som sätter dagordningen. Det talas i skolor, på gator och torg, och i kommunhus om bojkott mot den judiska staten. Nu senast är drevet igång i Karlstads kommun, där man överväger ett förslag som missgynnar stadens egna medborgare i det ädla syftet att bestraffa judar i Israel.
 
Varför är ovanstående redogörelse relevant? Jo, därför att det hänger på var och en av oss - varenda en - att motverka drevet. Innan snaran dras åt för hårt för att göra något åt det. Demokrati, frihet - ja, våra liv hänger på vårt engagemang och vår beslutsamhet. Drevet ska motverkas. Alternativet tål inte att tänkas på, för oss som har färska minnen av förra gången snaran drogs åt.
 
skriv, ring och diskutera. En insändare på tre rader är bra. 10 insändare på tre rader var är ännu bättre. Debattklimatet håller på att bli farligt enformigt. Vi minns resultatet från förra gången enformighet och likgiltighet ramade in ett helt samhälle och ett helt tankesätt.
 
 
Intressanta länkar:
Läs om hur offentliga medel missbrukas för att sabotera den judiska staten Israel, med officiellt godkännande från olika stater. NGO Lawfare.
Läs om hur offentliga medel användes för att propagera mot Israel under Hizbollahs anfallskrig mot den judiska staten 2006.
CAMERA avslöjar hur olika officiella organisationer använder statliga medel för att sabotera Israel.
Svenska medier fokuserar enbart på Israel, ignorerar resten av Mellanöstern och resten av världen. Läs här vad medierna inte skriver om: Indien, mord och massmord utförda av muslimer mot muslimer, diskriminering, hedersmord.
Läs mer om Catherine Ashton, EU och FN, med många användbara länkar (på engelska)
 

Etiketter: , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

onsdag 24 mars 2010

The EU goes to school and learns nothing

Catherine Ashton is high representative of the European Union for Foreign Affairs and Security Policy and vice president of the European Commission.

At considerable public expense (she and her extensive retinue are funded by European taxpayers), she recently traveled to the Gaza Strip on what she termed was a mission “to see whether European assistance money has an effect on the ground”. Her conclusion? “It does.”

Returning from the Islamist-controlled Gaza Strip – the Hamas terrorist organisation seized control of the territory in an illegal and particularly brutal coup – she jotted down her impressions in an article in the New York Times entitled “Lessons from a Gaza Trip”.

It has to be said straight off: if this is how Catherine Ashton learns lessons, it’s a wonder she ever graduated from junior school.

She went to the Gaza Strip and learned nothing. Least of all the fundamental concept of “cause and effect”. She recorded that upon leaving the modern and vibrant Jewish nation of Israel and entering Gaza you emerge “like a time-traveler transported backwards, on a dirt track. This is where the industrial center of Gaza used to be. Now, people with donkeys and carts carry stones from the rubble”. She failed to learn, let alone explain, that the reason why the industrial center of Gaza (which used to give employment to hundreds of Gaza residents) is a pile of rubble is because the Hamas rulers consistently bombarded it in order to force its closure – and then employ gullible useful idiots like Ashton to claim that there are no jobs for Gazans because of Israel.

Among the more remarkable claims this paragon of Euro-intelligence and foreign policy blundering makes is that European financial assistance has a positive effect on the ground. She is right, in a way. Because whatever financial assistance is provided on the ground frees up corresponding funding below ground for the tunnels that are used for the purchase, import, engineering and firing of missiles at Israeli civilians – most recently with one fatality last week. It is a remarkably simple lesson in elementary mathematics and logic that Lady Catherine Ashton appears not to have learned.

To find out more about how continued EU and other foreign meddling funding extends the conflict, read the following report by NGO Monitor.

Even more remarkably, Ashton traveled to the Gaza Strip and failed to undertake the most basic and most effective steps to assure Israel that she is truly non-partisan. All she had to do was state that her planned visit would go ahead subject to the immediate and unconditional release of Gilad Schalit, the only Jew alive in an otherwise Jew-free, ethnically cleansed Gaza Strip. Schalit was kidnapped from Israel while in his teens and has been illegally held by Gaza’s Hamas rulers ever since, almost four years now. In contravention of a whole raft of international agreements, not least the Geneva Conventions, he has not been granted visitation rights by his parents, legal representation (not that he is accused of anything other than being a Jew), he has been denied visits by the Red Cross (although to be fair the Red Cross have never demanded to visit him) and as Hamas proudly boasts the young man has not seen daylight for his entire 4-year captivity.

All Ashton had to do to convince Israel of her impartiality was to demand Schalit’s release as a precondition for her high-profile visit and the continued pumping in of massive foreign aid.

But such a step was unthinkable to Lady Catherine Ashton and her EU backers.

All she could do was to feed continued Arab and Islamist intransigence with statements such as “A way must be found to resolve the status of Jerusalem as the future capital of both Israel and Palestine.” Really? Why is this so important, yet the release of Gilad Schalit is not? And why is this so important but there is no urgent need to find a way to resolve the status of Hebron as a city that is as important to many Israelis as Jerusalem itself is? Hebron used to be the political capital of the Jewish nation and to this day is of vital significance as a religious centre. Neither Jerusalem nor Hebron has ever been of the slightest importance to any Arab or Muslim community, except insofar as they are important to the Jews which automatically means they are claimed by the entire Arab and Muslim world with the subservient assistance of dhimmi (servile) European and US administrations. Visit the ME Forum and read this article to find out what dhimmitude has in store for the West.
 
Lessons from a Gaza Trip”? The EU’s foreign-policy and security head really needs lessons in how to do her homework. She has learned nothing.


Useful links:
Read about how foreign NGOs exploit public funding – that’s taxpayers’ hard-earned dollars – to undermine Israel, a UN member state. They do so with European government acquiescence: NGO Lawfare

Read about how foreign NGOs played a vital part in the concerted propaganda war against Israel following Hizbollah’s attack on the Jewish state in 2006: NGO campaigns in the 2006 Hizbollah war on Israel

CAMERA comments on Catherine Ashton's Gaza visit: EUobserver's Misobservation on Palestinian Civilian Casualties
CAMERA exposes media duplicity and public funding of anti-Israel NGO activity
CAMERA on the lessons that the media - and the EU's Catherine Ashton - fail to learn: official Palestinian Authority anti-Semitism. Meantime, the PA and other Palestinian organisations continue to receive EU and other foreign funding.
CAMERA on continued Church bias against the Jewish state, in parallel with continued funding of Islamist intransigence

Read the Tundra Tabloids for an analysis of what dhimmitude brings to Western society.

Read more from this blog about Gilad Schalit and his incarceration. Gilad Schalit was kidnapped from Israel while he was still a teenager and his captors are currently engaged in the illegal and primitive practice of human trafficking, auctioning his life in exchange for various rewards.
In Sweden silence is golden
Ban Ki-moon's strange silence
Out with the old, in with the new - maybe
The drip effect

The European Parliament has taken a stance on behalf of Gilad Schalit
ECR group calls for release of Gilad Schalit:
Israel Ministry of Foreign Affairs calls on European governments to work for Gilad Schalit’s freedom:
For an insightful analysis of the war that continued foreign meddling is going to bring to the Middle East, read the following article by Daniel Pipes

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 22 mars 2010

A composite view of the Middle East

Take a look at the state of play from the vantage points as far apart as Scandinavia, the USA, and inside the Middle East itself.
A Finnish blogger, KGS of Tundra Tabloids, brings this story of how Church organizations in Finland and Sweden routinely engage in spine-chillingly anti-Semitic trips that are funded partly by the Church and partly by the State. It is a synthesis of religion and state apparatus pursuing an overtly anti-Israel agenda that gives considerable pause for thought.
 
In the USA, New York Post columnist Ralph Peters writes about how the US under Barack Hussein Obama is openly undermining the Jewish state in favour of radical Islamist regimes spanning the entire Middle East. Obama’s chronic inability to recognise Israeli anxieties is matched only by his overwhelming desire to anticipate whatever the Arab states want – and to pressure the Jewish state into feeding Arab rejectionist intransigence. Obama’s approach marks a social disparity with a worrying religious echo and unpleasant racist undertones.
 
On the subject of racism, in Egypt, an Israeli reporter was arrested by the military as he tried to cross the border into Israel together with Muslim African refugees who often make the hazardous journey across several Muslim countries to seek asylum in the world’s only Jewish nation. The reporter, Yotam Feldman, wanted to record the plight of the African asylum-seekers from their on-the-spot perspective. He recounts that he was treated reasonably well by the Egyptian authorities but testified to the far worse fate of the black Africans who he says are routinely mistreated in the Muslim state of Egypt, noting that the Egyptians make a distinction in their treatment of white people and their treatment of Africans.
 
It is remarkable that in a world characterised by economic tailspin, major environmental concerns, massive social inequalities, substantial political corruption and other crises of enormous weight, there is such corrosive preoccupation with the Jewish state in countries as far apart as the US and Finland, at the same time as these very same countries turn a blind eye to the vicious injustices perpetrated by Muslims on other Muslims, as testified by a journalist in Egypt.
 
How does one explain this imbalance without using the words “anti” and “Semitism”?

But it’s not all gloom, doom and anti-Semitism. For light comic relief, there’s always that stalwart of manic humour, the United Nations. As Barry Rubin reports with regard to the UN-Habitat organisation, “granting an award to the close friend of those who murdered the man it's named after, a backer of those who he fought against, and who is aiding those seeking to take over his country definitely qualifies for being granted our own award for ironic and disgraceful behavior”.

Read it and weep.
 

Etiketter: , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

fredag 5 mars 2010

Den turkiska regimen har lika svårt med språk som med matematik

Historiker världen över anser att Turkiet är skyldigt till folkmord.

tidiga 1900-talet försökte Turkiet, då under Ottomanstyre, att förinta det armeniska folket. Uppskattningsvis massakrerades fler än 1,5 miljoner civila i försöket att skapa ett Turkiet fritt från armenier.

Nu säger den Turkiska regimen att den känner sig kränkt sedan USA antog en resolution där man betraktar Turkiets massmord på armenier som folkmord.

Turkiet har på liknande sätt anklagats för försök till folkmord på landets kurdiska minoritet.

Turkiets armeniska och kurdiska befolkningar har båda decimerats som resultat av landets politik som går ut på såväl etnisk rensning och dokumenterat folkmord som fortsatt systematisk diskriminering.

Som svar på USAs beslut har Turkiet nu kallat tillbaka sin Washingtonambassadör.

Mot denna bakgrund bör man komma ihåg att Turkiet konsekvent har anklagat Israel för etnisk rensning och folkmord på palestinska araber.

I det sammanhanget är det av värde att notera att från den ursprungliga befolkning på knappt 160 000 år 1948 har Israels arabiska befolkning idag vuxit till drygt 1,5 miljoner – en tiofaldig ökning.

Under samma period har den arabiska befolkningen i de judiska provinserna Judéen och Samarien (också kallad Västbanken, som de palestinska araberna vill ha som framtida palestinsk stat vid sidan om den palestinska staten Jordanien där 70% av befolkning är palestinska araber) vuxit från ungefär 460 000 år 1948 till 2,5 miljoner idag. Detta är en drygt femfaldig ökning. I Gazaremsan har den arabiska befolkningen vuxit från 83 000 år 1948 till 1,4 miljoner idag, en 17-faldig ökning.

Däremot finns inte en enda jude kvar i Gazaremsan sedan den etniska rensningen på judar fullbordades för några år sedan. Det är dock en sanning med modifikation - det finns alltjämt en jude kvar i Gazaremsan. Gilad Schalit, som kidnappades från Israel som tonåring och som sedan dess har hållits av Hamasregimen utan tillgång till Röda korset, advokat, familj eller läkare.

Men oavsett den palestinska befolkningsstatistiken och oavsett det dokumenterade beviset för att judar har etniskt rensats från Gaza, vidhåller Turkiets nuvarande regim att Israel är skyldigt till folkmord och etnisk rensning.

Det turkiska styret har uppenbarligen lika stora problem med enkel vokabulär som med lågstadiematematik.

Turkiets islamistiska regim verkar tro att det är förenligt med god sed att tillämpa en måttstock för muslimska nationer, och ett helt annat för judar och kristna. Mycket talande är det faktum att för första gången någonsin försökte Turkiet inte förmå Israel att använda sitt inflytande i Washington för att avvärja den amerikanska omröstningen. Så frusna är numera relationerna mellan Jerusalem och Ankara sedan Turkiets ständiga påhopp på den judiska staten.

Uppfriskande är det dock att se att åtminstone i USA är man äntligen beredd att kalla saker vid sitt rätta namn.


Intressant länk från denna blogg:
Bojkott och etnisk rensning

Intressanta länkar från andra källor:
Jerusalem Post
Tundra Tabloids: Barry Rubin – Turkey in the Fire
Agora: Daniel Pipes – Turkey: An Ally no More
Barry Rubin: Is the Turkish-Israeli Alliance Over?

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 29 september 2009

Hur Israel uppfattades innan Europas gradvisa radikalisering

Ken Sikorski på Tundra Tabloids har kommit över en enastående film om Israel.

Filmen gjordes 1951 av Air France för att profilera flygbolagets olika internationella rutter. Den här gången handlade det om Israel.

Det som gör filmen så remarkabel är den syn man då hade på Israel, innan arabvärldens globala terrorkrig fick sitt stora genombrott. När det fortfarande betraktades som riskfritt att uttrycka sig objektivt om den judiska staten Israel. Innan arabvärldens globala ekonomiska embargo fick upp ångan och tvingade fram den ena rasistiska bojkott av den judiska staten efter det andra.

Filmen är ett fönster in i en svunnen värld. Se den och förundras över hur mycket världen har förändrats på drygt 50 år.

För att se filmen, klicka på följande länk:

http://tundratabloid.blogspot.com/2009/09/vintage-1951-air-france-video-flight-to.html

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer