Svenska English

Close
Integrationsforum

Intresserad av föreläsningar om integration, multikulturalism och invandring?


Jag sätter pennan – eller tangentbordet – åt sidan och tar istället upp mikrofonen.

Hos dig.

Det vill säga hos statliga verk, statliga/regionala/lokala myndigheter, företag, föreningar, skolor, religiösa samfund.

Hälsningar
Ilya

Klicka här för att veta mer.

onsdag 14 oktober 2009

Problemlösning i Mellanöstern

Mycket har skrivits om UNRWAs och UNHRCs ansvar för att flyktingproblemet i Mellanöstern har förevigats – till ingen som helst nytta, till ofantliga kostnader och utan minsta vilja eller utsikt till en lösning eller anständig framtid för de drabbade.

UNRWA är till för att skapa jobb för de egna anställda. Inget annat. Definitivt inte för att lösa de 3-4 miljoner (av ursprungliga 700 000) palestinska flyktingarnas situation. UNHCR, som har samma budget som UNRWA men som har hand om mångdubbelt fler flyktingar i hela resten av världen, har som uppgift att lösa deras flyktingstatus – och lyckas med det.

Är det för att UNRWA inte kan arbeta lika effektivt som UNHCR? Eller är det för att UNRWA inte vill? I vilket fall som helst bör den stängas med omedelbar verkan för att ersättas av en organisation med helt andra mandat: att lösa situationen. Inte att förlänga den i ytterligare 60 år.

Någon har med utsökt elegans och enkelhet liknat arabvärldens inställning till Israel som att köpa en lott med hopp om att vinna en miljon kronor – men att när det visar sig vara en nitlott, kräva tillbaka insatsen. Efter att Palestinamandatet delades, 80 procent till araber (Transjordanien, sedermera Jordanien, där 80 procent av befolkningen är palestinska araber) och 20 procent till judar, och efter att judarnas del delades ytterligare en gång 50-50 för att skapa det arabiska Palestina och det judiska Israel, anföll arabvärlden ändå den judiska staten.

Anfallet misslyckades. Nu kräver arabvärlden att allt ska gå tillbaka till utgångsläget för att möjliggöra ytterligare ett anfall. Iran står beredd, dess kärnvapen är snart färdiga att tas i tjänst. När arabvärlden inte kammade hem storvinsten, kräver de alltså lottpriset tillbaka för att kunna spara till en ny insats.

Den arabiska flyktingströmmen orsakades av arabvärldens misslyckade anfall mot judarna. Arabvärlden har ändå konsekvent vägrat ta hand om sina arabiska bröder. Istället är det omvärlden, via främst UNRWA men även en mängd andra organ finansierade av världssamfundet, som får betala notan för att bevara deras flyktingstatus – nu i tredje och även fjärde generation.

Den judiska flyktingströmmen, dock, som orsakades av att samma arabländer kastade ut sina judiska medborgare, fick absorberas på egen bekostnad av den judiska staten Israel. Inga FN-pengar här inte.

Hur var det nu man kallar särbehandling av judar?

Arabvärldens avoga inställning till judar har historiska anor. Se här en artikel och film från SvDs ledarredaktionsblogg, som behandlar det sätt på vilket stora delar av arabvärlden, med Jerusalems Stormufti i spetsen, ivrigt anammade nazism och stödde Hitler under Andra världskriget. Arabvärldens negativa inställning till judar har inte vuxit i ett vakuum, det har heller inte kommit till efter Israels återskapande 1948, utan hade en stark inre drivkraft långt innan.

UNRWA är förstås inte ensam om att missbruka enorma summor donerade medel för att föreviga flyktingproblemet, utan att ägna minsta tanke på de mänskliga tragedierna som utspelas i hopplöshetens spår. Det är många organisationer, nominellt klassade som biståndsorgan, där missbruk av finansiella medel, ofattbar slöseri, total avsaknad av finansiell transparens, korruption, samt inte minst en kultur där många biståndsgivare på olika sätt tillskansar sig fördelar har blivit praxis. SIDA dras med enorma finansiella och etiska problem, likaså Rädda Barnen. Arabvärldens minimala hjälpinsatser blir föremål för allt öppnare och intensivare kritik – även i arabvärlden. Framför allt ifrågasätter man allt tydligare arabvärldens eget ansvar för problemets uppkomst och dess fortsatta existens, 60 år senare.

USA, EU, Kvartetten – de kan lägga fram vilka förslag de vill, inget kommer att förändras för det. Förändringen kommer endast när omvärlden en gång för alla rensar upp i biståndsträsket och istället börjar använda bistånd för att lösa problem, inte att föreviga dem.

Israelerna och deras arabiska grannar förtjänar hjälp och incitament till fred, till lösningen av sina problem. Det de inte behöver är skandalöst stora investeringar specifikt ämnade att bevara ett existerande problem.

Problemet har visserligen skapats av arabvärlden. Men det är ändå människor som blir lidande, människor i andlig misär under 60 långa år. Att kallsinnigt använda finansiella medel som ett slags vapen och därigenom förlänga deras misär, att odla hopplöshet som ett politiskt verktyg istället för att lösa problemet, ligger på världssamfundets samvete.

Valuta för pengarna. UNRWA, SIDA, Rädda Barnen – alla förevigar de problemet via våra pengar.

Gör nu plats åt problemlösare. Använd pengarna ansvarsfullt. Till att lösa – inte föreviga – problemet.

MXp om Rädda Barnen
IsraeliSverige (artikel från 2005 om att palestinerna förtjänar ett långt bättre öde)
IsraeliSverige om ökande terrorangrepp mot Israel under september månad
IsraeliSverige om behovet av en UNHRC undersökning om 1000 Hamasmissiler
UNHCR vs UNRWA
Avsluta ockupationen
En ny internationell kommission behövs
Missbruk av medierna som skadar palestinierna

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 13 oktober 2009

Put an end to the occupation

The sole cause of the ongoing conflict and the continuing inequalities in the Middle East is the occupation.

The UN Human Rights Council’s occupation of the international community’s time, finances, manpower resources and media space.

The UNHRC does not deal with the massacres of hundreds of thousands of black Africans in eastern Africa – because the Janjaweed militia carrying out the massacres are Muslim Arabs.

The UNHRC does not deal with the institutionalised racism to which Christian Copts are subjected in Egypt – because the racism is being practised by Muslim Arabs. The UNHRC does not deal with the fact that Egyptian forces shoot scores of black Africans in the back as they flee the slaughter in their home countries to seek refuge in the world’s only Jewish country, Israel. The Egyptian soldiers shooting them in the back are Muslim Arabs.

The UNHRC does not deal with the state-sponsored suppression of other religions in Saudi Arabia, because the Saudis are Muslim Arabs. The UNHRC does not deal with the fact that in the space of just 20 years, Christianity has gone from being the religion of the vast majority of Bethlehem’s population to being a fast-disappearing religion practiced by a tiny minority of the Christians who dare remain in the place of their birth. They are being raped, stoned, terrorized and murdered into emigrating. The perpetrators are their neighbours, the Muslim Arabs.

Recently a decision was taken to defer debate on the discredited Goldstone Report on Israel’s month-long response to 8 years of Muslim Arab missile bombardment. That decision was today revoked by the Arab members of the UNHCR, who demanded that the Goldstone Report be debated in the UN Security Council.

These are the same Arab members who perpetrate the world’s worst abuses of human rights, and who constantly drain the UN’s resources to wage their own private war against the Jewish state. This is the sixth time that the UNHRC has tied up UN manpower and drained UN finances in special sessions devoted solely to demonising Israel. While at the same time preventing any investigation of human rights abuses anywhere in the Muslim Arab world.

There is also a second occupation that plays an even larger role in the ongoing conflict. It is UNRWA’s occupation of the Palestinian Arab mindset. A mindset in which the sense of victimhood created by UNRWA has been perpetrated for over 60 years. With two aims: firstly, to maintain unrest in the Holy Land so as to divert attention from inequalities throughout the Arab world, and secondly to create jobs for UNRWA employees. UNRWA is not an organisation dedicated to helping the needy. It is an organisation dedicted to helping itself.

Accordingly, for over 60 years UNRWA has been helping itself to the UN’s finances. Huge, disproportionate amounts of the UN’s finances.

There will be no peace in the Middle East without dealing with the root causes of the conflict. Those root causes are to be found not with the two ostensible protagonists, because the vast majority of Israelis and neighbouring Arabs are reconciled to coming to an agreement and getting on with their lives, side by side.

The root causes lie in the UN, specifically in the UNHRC and the UNRWA.

Both swallow unfathomable amounts of money – public money – and produce nothing other than perpetual victimhood, jobs for cronies, and a never-ending cycle of bureaucracy, rising mountains of paper, mounting stacks of one-sided resolutions – and a total absence of any creative, critical, forward-thinking, problem-solving initiative.

Ordinary citizens of the world struggle to make ends meet, to find employment, keep up with home loans, pay children’s school fees, put food on the table.

While at the same time, the UN’s two most aggressively anti-democratic organisations deploy indecent, indescribable sums of money – public money – in prosecuting a private war on the Jewish state. This embezzlement is on an unimaginable scale – which is why most people choose simply to ignore it and leave it to someone else to clean up the mess.

There’s one problem, however. If we’re members of the UN – and we all are – then it’s our mess. We’re financing it, with money we could otherwise use for our children, for education, to create jobs, to build infrastructure.

Africa is on the verge of exploding into flames fanned by the vast inequalities to which that continent is being subjected, but in the West the UN member states ignore the African tragedy and are content to devote their energy and our money to yet more vilification of the Jewish state, fiddling even as the flames lick ever higher.

The key to Middle East peace is to dissolve the UNRWA and the UNHRC.

The only other alternative is to disband the entire UN.

Inaction is not an alternative. Inaction will lead to total collapse. You’re funding the very mechanisms that are causing that collapse, even as you read these words.

Reference material from other websites/sources:
Jerny - Global Law Forum
JPost on Arab change of heart
ME Forum on UNRWA
NGO Monitor on Diakonia
NY Daily News - Exercise the Veto
Jeffrey Goldberg on the origins of the ME conflict - the so-called "Naqba"
Richard Landes - Investigate the Investigators/Goldstone Report
The Australian - UN Bias Binds Gaza
Barry Rubin/GLORIA - The Arab Strategy
Daniel Pipes on solving the refugee problem
Raphael Yisraeli/Hamodia - Blood Libels in the Arab Media are Nothing New
Simon Wiesenthal Center - Stop the UN's anti-Israel bias


From this website:
Dealing with refugees: UNHCR vs UNRWA
Resolving the refugee problem

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 5 oktober 2009

A promising investment

The UN Human Rights Council is the best, the most promising, the most successful purchase the Arab regimes have made to date.

An investment worth its weight in oil.

The UN used its funds to commission a UNHRC report whose planning brief specified in advance that it was to find Israel guilty of war crimes after Israel suffered eight (8) years of missile bombardment. During these eight years, 12,000 missiles were fired from within civilian areas in the Gaza Strip onto exclusively civilian areas in Israel. Schools, power stations, shops, petrol stations, kindergartens, hospitals, car-parks, apartments.

The UNHRC accordingly put together a team called “The United Nations Fact Finding Mission on the Gaza Conflict”. Bearing in mind the UNHRC’s corporate backers – including such illustrious human rights champions as Saudi Arabia, China, Egypt and Pakistan – the results were a foregone conclusion.

In an almost 600 page report, Israel was found guilty of innumerable human rights violations in its pursuit of a way to prevent a ninth consecutive year of rocket bombardment of its civilian population. Iran’s Hamas were not investigated, Israeli testimony was disregarded, and unsubstantiated claims made by any Arab in the Gaza Strip were duly recorded and included in the findings of this august body.

Existentially frustrating for Israel, acutely embarrassing for other democracies the world over, but above all a paramount success for the Arab investors behind this corporate takeover of yet another UN body. An investment success-story that flies in the face of the current global economic gloom and doom.

The aim of the investment was not to bring relief to a situation in desperate need of a solution. The aim was to entrench the main proponents even further in their own corners, to prevent any change in the status quo. With everyone busy looking after their own interests this would leave the market free for the investors to continue their buying spree. There are, after all, still some UN organisations that have not yet been included in the Arab investment portfolio. UNESCO recently resisted a bullish takeover bid that prompted the would-be investor, Egypt’s Culture Minister Farouk Hosni, to reassert his old commitment to burning Hebrew-language books (in the Egyptian Parliament in May 2008, with the UNESCO stock ripe for the picking, he announced “I’d burn Israeli books myself if I found any in libraries in Egypt”).

For an objective take on the Goldstone Report, read what retired Major-General Jim Molan has to say on the subject of the law of war and the judiciary’s role in dealing with how war is supposed to be prosecuted.

Read also what legal expert Ben-Dror Yemini has to say on the subject on human rights abuses within and by the UN.

Professor Barry Rubin of the Glora Center says the Goldstone Report is a disaster for human rights and peace.


Ilya Meyer on the UN, Ilya Meyer on the UN and Islamism, Ilya Meyer on the UNHCR

Etiketter: , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

fredag 30 januari 2009

Vill du veta vart dina pengar går?

Fråga UNRWA.

Men UNRWA vill helst inte svara.

En tidigare juridisk rådgivare till FN, James Lindsay, kräver att man genomför stora förändringar i FNs sätt att betrakta, behandla och underhålla palestinska araber som i allt utom formell definition har medborgarskap i olika länder men som ändå definieras – och finansieras – som flyktingar.

Det behöver knappast påpekas att definitionen är skapad just av UNRWA självt. UNRWA har till uppgift att föreviga palestinska arabers flyktingstatus. 26 000 palestinska araber arbetar inom UNRWA. Cirkel är därmed sluten. Till saken hör att av dessa anställda är en oroväckande del – dock långt ifrån alla – terrorister och kriminella.

En rapport med titelnFixing UNRWA: Repairing the UN's Troubled System of Aid to Palestinian Refugees,” utkom nyligen. Den är skriven av James Lindsay, tidigare juridisk rådgivare till UNRWA.

Rapporten analyserar och är mycket kritisk till en betydande del av UNRWAs arbete, till och med dess grundpelare. UNRWA grundades 1948 för att ge tillfällig hjälp till palestinska arabiska flyktingar. 61 år senare betraktas dessa människor fortfarande som flyktingar trots att de lever i andra länder och trots att deras barn och barnbarn är födda i andra länder.

I inga andra sammanhang i världen betraktas människor i tredje generation som flyktingar. Till exempel är barn till vietnamesiska flyktingar födda i Sverige svenskar, de är inte flyktingar. UNHCR har hand om drygt 30 miljoner icke-palestinska flyktingar från hela världen. Dessa människor får av både UNHCR och länderna som tar emot dem möjlighet till fullt medborgarskap. Deras barn föds som medborgare, inte som flyktingar.

Endast de ungefär 3.5 miljoner palestinska araberna betraktas än idag som flyktingar – och endast i arabländerna. Hela resten av världen accepterar dem som medborgare i sina nya länder.

James Lindsay fokuserar främst på tre områden som han anser kräver omgående förändring: att UNRWA ”upphör med sina ensidiga uttalanden och begränsar sig till humanitära frågor; anstränger sig för att säkerställa att organisationen inte anställer eller ger bidrag till terrorister och kriminella; och tillåter UNESCO eller annan neutral organisation att förse UNRWAs institutioner med balanserade och icke-diskriminerande skolböcker”.

Lindsay understryker attför de palestinska araber som UNRWA ska tjäna, betyder förändringarna ett slut på deras eviga status som flyktingar och att man ger dem, efter sextio år, vad de så desperat söker och förtjänar: ett normalt liv.”

Hela rapporten kan laddas ner från http://www.washingtoninstitute.org/templateC04.php?CID=306. Tryck på ”Download Now” (rapporten är gratis).

Det hade varit befriande om de svenska medierna och, framför allt, de svenska politikerna, uppmärksammat rapporten och dess innebörd.

Men både medierna och politikerna är allt för upptagna med att skydda Hamas och Fatah för att se förbi deras svenskfinansierade kontor och uppmärksamma de vanliga civila palestiniernas lidande.

60 års lidande.

För 60 år sedan uppgick de palestinska flyktingarna till ungefär 750 000 individer. Idag är de ungefär 3,5 miljoner, och de är fortfarande flyktingar.

För 60 år sedan uppgick de judiska flyktingarna från arabländerna till 850 000 individer. Idag vet ingen hur många de är – alla är medborgare i nya länder, de flesta i Israel.

Där de förresten är i majoritet.

Läs James Lindsays rapport. Lyssna på de palestinska civila.

Och hjälp dem ur den eviga misären och beroendeställningen.

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

lördag 20 december 2008

FN vägrar lösa palestinaarabernas situation

Det är alltid upprörande när orättvisor fortgår och grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts. När dessutom betydande belopp förbrukas för att permanenta mänskligt lidande blir situationen än värre.

En av historiens mest långvariga orättvisor handlar om de palestinska araber som blev flyktingar 1948.

På 75 % av ottomanska Palestina skapades ett helt nytt palestinsk-arabiskt land, Jordanien, där judar inte fick bo. Resterande 25 % skulle bli ett judiskt land, Israel, och i detta land var det bestämt att 40 % av befolkningen skulle bestå av araber, såväl muslimer som kristna. Denna marktilldelning halverades dock för att tillmötesgå arabvärldens krav. Israel byggdes således i enlighet med världssamfundets stadgar på de återstående 12,5 %. 1948 attackerades ändå Israel av Palestinaaraberna understödda av fem arabländer.

Hundratusentals flydde, fler judiska än arabiska flyktingar
Mellan 400 000 och 750 000 araber flydde under Palestinaarabernas krig mot Israel. Samtidigt landsförvisades 850 000 judar från sina hem i arabländerna.

60 år senare är de arabiska flyktingarna fortfarande flyktingar, så också deras barn och barnbarn. Flyktingskap kan inte ärvas men FN har bifallit arabvärldens diskriminerande krav och gjort ett undantag gällande endast Palestinaaraber. De judiska flyktingarna blev medborgare i de länder de flydde till.

Mänskliga rättigheter
Denna diskrepans bottnar i två huvudorsaker: de arabländer som tog emot sina trosfränder i kölvattnet av kriget de själva startat har på ett förnedrande och människoovärdigt sätt förvägrat dem grundläggande mänskliga rättigheter. Vissa yrken är förbjudna för palestinska araber, de får inte äga mark, de nekas medborgarskap i de länder där de är födda. Närheten till Nazitysklands rasism är slående.

FN ansvarig för flyktingarnas situation
Den andra förklaringen till varför de palestinskarabiska flyktingarna fortfarande är flyktingar stavas UNRWA.

UNRWA är en FN-flyktingorganisation som skapats för en enda grupp flyktingar: de palestinskarabiska, inklusive deras ättlingar födda i andra länder och som följaktligen inte har flytt någonstans – definitionen av begreppet ”flykting”.

UNHCR är en FN-flyktingorganisation som skapats för alla världens flyktingar förutom palestinska araber. Dessa flyktingar förblir inte flyktingar – de blir medborgare i andra länder.
UNRWA har 25 000 anställda, nästan uteslutande palestinska araber, för att ta hand om 4,5 miljoner palestinska araber.

UNHCR har 6 300 anställda för att ta hand om 33 miljoner flyktingar i över 100 länder.

UNRWA kostar världens skattebetalare en halv miljard dollar årligen för bevarandet av 4,5 miljoner palestinska arabers flyktingstatus.

UNHCR kostar världens skattebetalare 1 miljard kronor årligen för lösandet av 33 miljoner människors flyktingstatus.

UNHCR:s mandat är att lösa flyktingskap. UNRWA:s mandat är att bevara flyktingskap.
UNRWA är en självförsörjande värld – den skapar jobb åt sig själv och dessa jobb hotas om organisationen tvingas lösa problemen.

Arabvärlden exploaterar lidandet
Därtill exploaterar de arabiska diktaturerna Palestinaarabernas lidande som vapen mot Mellanösterns enda demokrati, Israel. Demokrati är ett hot mot totalitära regimer och det palestinska lidandet upprätthålls för att avleda uppmärksamheten från det demokratiska hotet.
Liberaler och demokrater har en moralisk skyldighet att ta sig an problemets kärna istället för att stödja ett elände som med UNRWA:s egen definition växer med åren.

Enorma belopp har skänkts under 60 år utan att Palestinaarabernas flyktingskap har lösts. Som liberaler och demokrater bör vi kräva en lösning av Palestinaarabernas flyktingstatus. Alla andra flyktingars status har lösts av UNHCR under samma tid till en bråkdel av kostnaden per person.

Att inte kräva ett slut på Palestinaarabernas eviga UNRWA-flyktingstatus är att gå i diskrimineringens ledband – omöjligt att förlika med ett liberalt synsätt av allas lika värde.

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

The plight of the Palestinian Arab refugees has to be resolved

It is always shocking when injustices take place and basic human rights are disregarded. When in addition huge sums of public money are spent on perpetuating human suffering, the situation becomes that much worse.

One of history’s most long-lasting and festering injustices is that of the Palestinian Arabs who became refugees in 1948.

75 % of Ottoman Palestine was set aside for the creation of an entirely new, previously non-existent Palestinian Arab state, Transjordan, later renamed Jordan. Jews were barred from living in this country. The remaining 25 % of the territory was to become the recreated Jewish homeland, Israel, 40 % of whose population was to consist of Arabs, both Muslims and Christians. However, this territorial allocation was halved in response to the Arab world’s demands. Israel was thus re-established in accordance with international law on the remaining 12.5 % of the territory. Nevertheless, in 1948 Israel was attacked by the Palestinian Arabs aided by the armies of five Arab nations.

Between 400,000 and 750,000 Arabs fled during the Palestinian Arab war on Israel. At the same time, 850,000 Jews were summarily exiled from their homes in Arab countries.
60 years later, the Arab refugees are still refugees, and so too are their children and grandchildren. Refugee status cannot be inherited, but the UN has acceded to the Arab world’s discriminatory demands and made an exception that applies solely to Palestinian Arabs. The Jewish refugees became citizens in the countries to which they fled.

This discrepancy stems from two main sources: the Arab countries that took in their kinfolk in the wake of the war they themselves started against the Jewish state have refused them basic human rights and have consistently treated them in a degrading and discriminatory way. Palestinian Arabs are banned from certain professions, they are not allowed to own land or property, they are denied citizenship in the countries in which they are born. The similarity to Nazi doctrine is remarkable.

The other explanation as to why Palestinian Arab refugees are still refugees is UNRWA.

UNRWA is a UN refugee organisation that was created for just one single group of refugees: the Palestinian Arabs including their descendants born in other countries and who have consequently not actually fled anywhere – the legal and logical definition of the term “refugee”.

UNHCR is a UN refugee organisation that was created for all the world’s refugees apart from the Palestinian Arabs. These refugees do not remain refugees – they become domiciled citizens in the countries that receive them.

UNRWA has 25,000 employees, almost exclusively Palestinian Arabs, to take care of 4.5 million Palestinian Arabs.

UNHCR has 6,300 employees to take care of 33 million refugees in more than 100 countries.
UNRWA costs the world’s taxpayers half a billion dollars a year to permanently maintain the refugee status of 4.5 million Palestinian Arab refugees.

UNHCR costs the world’s taxpayers 1 billion dollars annually to resolve the refugee status of 33 million refugees annually.

UNHCR’s mandate is to resolve refugee status. UNRWA’s mandate is to maintain refugee status.
UNRWA is a self-supporting world – it creates jobs for itself and these jobs are under threat if the organisation is forced to solve its problems.

To this must be added the fact that the Arab dictatorships exploit the insufferable conditions of the Palestinian Arabs as a live weapon against the Middle East’s sole democracy, Israel.

Democracy is a threat to totalitarian regimes and Palestinian Arab suffering is maintained as a means of diverting attention from the democratic threat.

Liberals and democrats have a moral obligation to deal with the core of the problem instead of continuing to support a disgrace that by UNRWA’s own definition expands for every year that goes by.

Enormous funds have been wasted for 60 years without the Palestinian Arabs’ refugee status being resolved. As liberals and democrats we ought to be demanding a solution to the permanent refugee status of the Palestinian Arabs. All other refugees have been settled by the UNHCR during this same period, at a mere fraction of the cost per person.

Failure to demand an immediate end to the Palestinian Arabs’ permanent UNRWA refugee status is to collaborate in their discrimination – something that is unthinkable for anyone with a firm belief in the equality of all human life.

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

torsdag 9 mars 2006

Terror lönar sig

Det vet alla de hundratusentals diskriminerade romer boende i många länder i Centraleuropa.

Och alla de miljontals terroriserade tibetaner som varit på flykt sedan Kinas inmarsch i Tibet.

Och de två miljoner svarta från Darfur som systematiskt jagas och slaktas i en etnisk rensningskampanj utförd av den arabiska janjaweed-milisen.

Och de 800 000 judiska flyktingar som flydde hals över huvud från arabländerna 1948-50, lämnande allt de ägde bakom sig. Och de 70 000 flyktingar från Angola som knappt klarar livhanken i grannstaten Zambia där de lever i obeskrivlig misär – idag.

UNHCR vs UNRWA
Det finns ett FN-organ – UNHCR – som ansvarar för globalt flyktingstöd. UNHCR:s sammanlagda budget för världens mångmiljoner flyktingar uppgår till sju miljarder kronor.

Det finns dock ett undantag: 3 miljoner palestinier föräras ett alldeles eget FN-finansierat flyktingorgan – UNWRA – helt utanför UNHCR, och detta exklusivt palestinska organ har också en budget på hela sju miljarder kronor årligen. Medan UNHCR på grund av bristande finanser har fått skära med en tredjedel matransonen till de redan svältande angolanska flyktingarna i brist på futtiga 60 miljoner kronor, har EU beslutat att till och med utöka biståndet till palestinierna med 1 miljard kronor. De pengarna har man tydligen inte haft svårighet att hitta.

Utpressning: FN-pengar betalas som lösen
Det makabra i denna situation är att pengarna är öronmärkta för löner till de otaliga palestinska beväpnade styrkorna och andra anställda inom den korrupta Palestinska Myndigheten – de mutas för att inte dra in folket i inbördeskrig. På svenska kallas det för utpressning. Det mest bisarra är dock att största delen av bidragen till palestinierna kommer från länder i västvärlden som själva tampas med arbetslöshet, nedskärningar i sjukvård och utbildning och andra ekonomiskt betingade problem, medan endast en bråkdel kommer från världens ofantligt rika arabiska och muslimska oljestater. Det verkar som om västvärlden ömmar mer för palestinierna än vad araberna och muslimerna själva gör. Sitter arabvärlden inne med insikter som vi i väst vägrar erkänna?

Största bidragstagare genom tiderna
Palestinierna uppgår till i runda tal 3 miljoner människor. Den årliga budget de förfogar över i form av ”frivilliga” donationer från världssamfundet – från din ficka och min – motsvarar 7 miljarder kronor. De har varit biståndsmottagare under 60 år, världens genom tiderna ojämförbart största bidragstagare. Men inte en enda kronor har hittills omsatts i arbetsskapande åtgärder (bortsett från fabriker för tillverkning av självmordsbombbälten) eller skolor (förutom anstalter där man lär ut att de kristna ska fördrivas från Betlehem och Nazareth och att judar är grisars och apors avkommor).

Systematisk finansiering av terrorverksamhet
Allt har istället använts för att systematiskt finansiera terror i Israel, Egypten, Libanon, Jordanien, Irak. Palestinska Myndigheten har hittills tagit emot mer än 70 miljarder kronor i utländskt bistånd, alltså pengar som vi har arbetat ihop men för vilken palestinierna själva inte behövt arbeta. Och penningflödet bara fortsätter ur våra fickor medan verkligt nödställda fortsätter att svälta i andra delar av världen.

En del av den ständiga palestinska klagan är att deras ekonomi inte är hållbar om inte Israel öppnar sina gränser för palestinska produkter. Problemet är dock att gränser som öppnas för handel obönhörligen även används för införsel av palestinska självmordsbombare. Ett annat problem är den offermentalitet detta innebär – att palestinierna kräver som sin rätt att Israel, ett land de i och för sig vägrar att erkänna och som de är fast beslutna att utplåna, ska tvingas köpa deras produkter. En ur marknadsekonomisk synpunkt lika genomtänkt idé som att Norge skulle tvingas köpa allt som Sverige kräver att få sälja där.

Alla flyktingar är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra
I slutändan kommer man dock tillbaka till kärnfrågan om varför det är så oerhört svårt att hitta futtiga 60 miljoner kronor till angolanska flyktingar som svälter och vars matransoner ytterligare skurits ned i brist på internationell finansiering, samtidigt som vi osar pengar i utökat biståndet till världens genom tiderna största bidragstagare, palestinierna – en ökning som är hela tolv gånger större än hjälpen som behövs för de nödställda angolanska flyktingarna.

Kan svaret vara att de angolanska flyktingarna, precis som romerna i Europa, tibetanerna i Indien och judarna i Israel – aldrig någonsin tagit på sig ett bombbälte och sprängt oskyldiga civila i småbitar? Kan svaret vara att vi i väst är så rädda för islamistiska hot om våld mot oss i våra egna hem att vi gör vad som helst för att blidka våldsverkarna? Är det detta som vi lärt oss i efterdyningarna av Entebbe, Buenos Aires, Kairo, New York, Istanbul, Bali, Madrid, London och nu senast världen över efter Muhammedkarikatyrerna? Att betala skyddspengar och köpa ett tillfälligt lugn när vi hotas med tillräckligt mycket stryk? Alltmedan vi åsidosätter mänskliga rättigheter och bortser från katastrofer där de lidande är för svaga – eller har för mycket värdighet – för att ta till våld?

Västvärldens servilitet
Västvärldens inställning går ut på servilitet – att betala skyddspengar i ett tafatt försök att blidka dem som hotar oss. Någon gång måste vi dock säga stopp – om inte av ren principfasthet så åtminstone för att våra pengar håller på att ta slut. Våra fickor töms i allt raskare takt medan genuint nödställda svälter – de flesta idag i den muslimska och arabiska sfären.

Å ena sidan har vi terror som göds av ren och skär girighet, å andra sidan har vi tilltagande svält född ur en människovidrig syn. Palestiniernas nya Hamasstyre har sagt att om bistånd förknippas med några som helst krav på motprestation från deras sida, vill de inte ha västvärldens bistånd i fortsättningen – de vill hellre klara sig med arabvärldens och framför allt Irans hjälp.

Ska vi i väst aldrig ta palestinierna på allvar?

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

tisdag 16 augusti 2005

Att skriva till Olle S på Aftonbladet: an exercise in futility

Det är ytterst sällan jag återger min korrespondens med andra människor, men här går det eftersom det inte är personligt och dessutom eftersom det som föranledde min korrespondens med Olle S på Aftonbladet var en artikel han skrev - eller rättare sagt fantiserade ihop - för tidningens räkning. Här mitt brev till honom i augusti 2005:

Bäste Olle,

Intressant ledare idag. Fast behäftad med ganska många fel.

Du skriver om Ariel Sharon att han är ”mannen som drömt och stridit för Storisrael – Eretz Israel”. Fel. Om vi bortser från det språkliga felet (man kan inte drömma för något, det borde istället ha stått ”…drömt om och stridit för…”; men å andra sidan har inte jag svenska som modersmål, så jag kan ha fel) kan vi istället koncentrera oss på sakfelet: Eretz betyder ”Land” eller i bestämd form ”Landet”. Eretz Israel betyder på svenska ”Landet Israel”, på engelska ”The Land of Israel”, inget annat. Storleken är helt oväsentlig. Att tolka det som du gjorde tyder på antingen ren okunnighet eller medveten lömskhet. Redan då Israels självständighet utropades kallades landet ”Eretz Israel” – alltså medan Israel i praktiken delades i tre små, separata enheter med arabiska enklaver insprängda där emellan för att omöjliggöra ett judiskt land med sammanhållande markområden. Detta förhindrade inte araberna från att anfalla det pyttelilla Eretz Israel med siktet inställt på att krossa det. De förlorade.

Du skriver att ”Sharon håller egen kibbutz några mil från Gaza”. Fel igen. Han har ett lantgods. På svenska skulle det också kunna kallas för en bondgård, lantgård, jordbruk, på engelska en farm. En kibbutz är ett gemensamt ägt jordbrukssamhälle. Sharon må vara en stor man såväl till kroppsbyggnad som till sin politiska vision och framtidstro, men så stor är han inte att han kan räknas som ett kollektiv. Bryt med tradition – läs in dig på ämnet innan du skriver.

Du skriver om ”den väldiga muren (som) glufsar i sig palestinsk mark”. Fel en gång till. Låt mig citera den välkända (i pålästa kretsar) tankeleken om orsak och verkan: Först kommer terrorn, sedan kommer antiterrorbarriären för att motverka terrorn. Tänk nu följande: först kommer en beslutsam aktion från Mahmud Abbas att fullfölja sina förpliktelser under Färdplanen för Fred, genom att han en gång för alla nedmonterar de palestinska terrororganisationerna – sedan kommer Israel att nedmontera antiterrorbarriären eftersom den ju inte behövs. Följer du logiken? Alla andra gör det.

Du skriver mycket selektivt om vissa siffror – men utelämnar naturligtvis andra. Exempelvis skriver du att den begärda ersättningen för de tillbakadragande israeliska bosättarna är ”svindlande mycket högre än för de ofta utfattiga palestinierna.” Återigen fel. Israelerna begär en engångsutbetalning som ersättning för faktiska omkostnader för uppbyggnad av hem, jordbruk, industrier osv. Palestinierna har genom åren fått mer pengar per capita än någon annan folkgrupp, nation eller rörelse på jorden – och ändå bor de kvar i flyktingläger. De får långt mer än en miljard dollar per år i direkta bidrag från omvärlden. Det finns ett FN-organ (UNWRA) för att ta hand om 2-3 miljoner palestinska så kallade flyktingar (se nedan) – och ett annat FN-organ (UNHCR) för att ta hand om de hundratals miljoner flyktingar från hela resten av världen. Jag noterar att du inte sätter en siffra på de ekonomiska medlen som palestinierna fått genom åren, ej heller nämner du vad pengarna har använts till – terror, vapen, bomber, indoktrinering, statsfinansierad antisemitism. Fast jag, å andra sidan, noterar att Suha Arafat har länge levt ett gott liv på de bästa hotellen i Paris medan t ex staden Rafiah i Gazaremsan saknar fungerande avlopp…

Så om palestinierna fått så ofantligt mycket pengar genom åren och de fortfarande är ”utfattiga”, som du påpekar, vart har då pengarna tagit vägen? Varför bor de fortfarande i flyktingläger? Varför är palestinier de enda flyktingar i hela världen som ärver sin flyktingstatus medan alla andra flyktingar tas om hand och integreras? Hur har ungefär 600.000 palestinskarabiska flyktingar från 1948 blivit 3 miljoner idag, medan ungefär 800.000 judiska flyktingar från arabiska länder 1948 blivit fullvärdiga medborgare med blomstrande ekonomier och höga utbildningar i Israel, och i Israel finns inga flyktingar? Varför tillverkar Israel allt från datorer till medicin, medan den största industrin i Gaza är raketer och ännu fler raketer? Varför har Israel en blomstrande vapenindustri, vid sidan om ett världsberömt jordbruk och bevattningsexpertis i en klass för sig, medan palestinierna under samma tid har byggt upp en blomstrande vapenindustri, och inget annat? Varför uppkallas israeliska gator efter berömda israeliska vetenskapsmän och statsmän, medan palestinska förskolor och gator uppkallas efter självmordsbombare och andra massmördare?

Snälla Olle, du vet lika bra som alla andra att det du sysslar med inte är journalism, utan du deltar som partisan i ett krig som förs på blodigt allvar – med ofantligt lidande bland både palestinier och israeler, bland både muslimer och judar. Fast i bästa salongsrevolutionära stil väljer du att föra ditt krig från den svenska vardagens säkerhet och ekonomiska trygghet. Du skulle säkert föräras mycket respekt om du flyttade till området och bidrog till en lösning på ort och ställe. Väl på plats skulle du kanske lära dig ett och annat, så att dina skriverier inte blev så behäftade med uppenbara fel.

Men den risken är nog inte så stor …

Vänliga hälsningar,

Ilya Meyer

Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer