Svenska English

Close
Integrationsforum

Intresserad av föreläsningar om integration, multikulturalism och invandring?


Jag sätter pennan – eller tangentbordet – åt sidan och tar istället upp mikrofonen.

Hos dig.

Det vill säga hos statliga verk, statliga/regionala/lokala myndigheter, företag, föreningar, skolor, religiösa samfund.

Hälsningar
Ilya

Klicka här för att veta mer.

fredag 19 mars 2010

Ockupation och bosättning - vem gör vad

Ockupation och bosättning – inte lika enkelt som det ser ut att vara.

Det finns en hel del här som många länder, regeringschefer, religiösa ledare och etniska grupper helst av allt inte vill tala om – samtidigt som de fortsätter att peka med handen mot den judiska staten Israel.

 
(Tack till Yaakov Kirschen, Israel, som regelbundet publicerar utsökta kommentarer om sociala och politiska skeenden i serieteckningsform i The Dry Bones Blog: http://drybonesblog.blogspot.com/2010/03/response.html)


Men hacka för allt i världen inte bara på USA.

Det finns, trots allt, Storbritannien och dess fortsatta bosättningspolitik i Gibraltar, som Spanien ser som spansk mark.

För att inte nämna Falklandsöarna, strax utanför Argentinas kust men hela 13 000 kilometer från Storbritannien – som hotar med att än en gång gå i krig för att skydda dess rätt till fortsatt bosättning och kolonisering av Las Malvinas, som är det spanska namnet på öarna.

Kina fortsätter sin aggressiva bosättningspolitik i Tibet. En miljoner – 1 000 000 – etniska tibetaner har tvingats bort från sitt hemland i den av omvärlden totalt ouppmärksammade etniska rensninen som även bevittnade en miljon kineser transporterade till Tibet för att ersätta den inhemska befolkningen.

Hur står det till med Rysslands ockupation av och bosättning i Japans strategiska ogrupp, Kurilena? Vi nämner väl inte Rysslands framfart i Tjetjenien...

Sedan är det Irans ockupation av några av Iraks saftiga oljefält, en ockupation som inleddes så sent som i December i fjol. Hur mycket läste du om det?

Samt Syriens de facto fortsatta ockupation av Libanon – numera sanktionerad av USA under Barack Hussein Obama, som utbytte ambassadörer med Damaskus just för att signalera hur nöjd han är med Syriens hegemoni.

Ingen sådan lista skulle kunna betraktas som komplett utan att nämna Frankrikes fortsatta ockupation och vidsträckta bosättningar i ett stort antal territorier i Atlantiska Oceanen, Stilla Havet och Indiska Oceanen samt ockuperat territorium på Sydamerikas fastland. Idag finns det fler än 2,6 miljoner – 2 600 000 – människor som bor i dessa bosättningar och ockupationen av samtliga dessa territorier fortsätter. Förutom när Frankrike inte helt sonika transporterar bort hela befolkningar och spränger bort deras hem som del av sin kärnvapen utprovning. Då blir deras hemöar obebodda för all framtid. Åk till den underbara lilla ön St Martin i det avlägsna Västindien och du kommer att få prata franska. Köp något där och idag betalar du i Frankrikes nya valuta euro, tills nyligen var det franc som gällde.

Fast ovanstående är inte riktigt, riktigt sant. St Martin är inte bara en fransk koloni med franska bosättningar. Efter att ha invaderats och koloniserats av européer har ön delats i två - den andra delen ockuperas av Nederländerna, som har stora bosättningar på ön som de för egen del har döpt om till St Maarten. Där pratar man holländska, men även där betalar man med den europeiska valutan, euro. I Västindien...

Naturligtvis kan ingen diskussion om bosättning eller ockupation anses vara komplett utan att rikta uppmärksamhet mot Turkiets fortsatta ockupation och bosättningspolitik på Cypern – ön där en apartheidbarriär skiljer invaderande turkar och bofasta greker åt.

Och där, faktiskt, är hela kruxet: det finns ingen diskussion om något av ovanstående. Ingen diskussion alls.

Det finns bara diskussion om fördömanden av Israel för att man bygger 1600 bostäder i ett område som aldrig någonsin varit del av något annat land i regionens historia sedan mänsklighetens början.

Hyckleri är bara förnamnet.

Redo för mer hyckleri? Samma Obamaregering som fördömde Israel för att landet bygger bostäder, förblev knäpptyst när Jordanien alldeles nyligen började återkalla medborgarskap från palestinska araber som fötts, skolats och hela sitt liv arbetat och betalat skatt i kungadömet, av den enkla anledningen att det är dyrt att bygga bostäder åt dem. Lika knäpptyst var det förresten från EU, FN, Sverige, Ryssland…



Relevanta länkar:
Det terroristkontrollerade Gaza, där det inte finns någon israelisk ockupation eller bosättningar, får mer bistånd än det jordbävningsförstörda Haiti.

Igår sköts den 27e raket från Gaza in mot Israel, där en jordbruksarbetare dödades.

Medierna och politikerna ignorerar den fortsatta antisemitiska indoktrineringen hos Mahmoud Abbas palestinska regering.

Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

torsdag 18 mars 2010

Rysk roulett

Den israeliska militären har för vana att spela rysk roulett med arresterade arabiska terrorister.

Man tar en revolver men plats för sex patroner, stoppar in endast ett skott, snurrar på kammaren och trycker på avtryckaren. Sedan sätter man fart på kammaren en gång till och trycker av igen. Och så vidare. Resultatet kan man tänka ut själv - statistiskt kommer det säkerligen att smälla någon gång. Med mord som resultat.

Ett problem.

Ovanstående har aldrig hänt. Det israeliska rättssystemet – och den israeliska etiken och moralen – skulle aldrig tillåta något så barbariskt, omänskligt, förnedrande och motbjudande. Detta är terrorism.

Och precis detta, terrorism där man leker med offrens liv på måfå, iscensätts dagligen av Hamas – den palestinska regeringen i Gazaremsan som bland andra Sveriges Carl Bildt och Mona Sahlin, EUs Catherine Ashton och USAs Barack Hussein Obama envisas med att gulla med.

Hamas har skjutit 27 raketer mot Israel bara i år. Dessa har inte riktats mot något specifikt mål utan är ämnade att terrorisera en hel befolkning. Precis som revolvern med en patron i kammaren. Och idag landade en av dessa Hamasraketer på en bondgård i södra Israel och dödade en person.

Minns ni ramaskriet när Israel för några dagar sedan tillkännagav byggandet av 1600 lägenheter för judar samtidigt som USAs vicepresident Joe Biden var på besök i regionen? I en pinsam uppvisning av dålig faktakontroll skrev en enig omvärld om hur felaktigt det var att ”illegalt” bygga lägenheter på ”ockuperad mark”.

Problem: marken där lägenheterna ska byggas är inte ”ockuperad” – ordet som det är så fashionabelt att svänga med då och då. Efter det att Jordanien invaderade och ockuperade Västbanken (de judiska provinserna Judéen och Samarien som palestinierna vill ska skänkas till dem som framtida palestinskt land) låg det aktuella området, Ramat Shlomo, i ingenmansland – det har aldrig tillhört någon palestinsk stat. Inte heller låg det inom den del som ockuperades av Jordanien. Sålunda är det aktuella området helt oomtvistat. Anspråk på marken riktas inte av Jordanien eller Palestinska Myndigheten, utan av USA genom Obama, Clinton och Biden, av EU genom Ashton, av Sverige genom Bildt och så vidare. Allt baserat på pinsam okunnighet – eller cynisk manipulation.

Omvärlden hade ändå inte ord nog att fördöma (exakt det ord användes) Israel för dess dåliga och provocerande tajming med bslutet. Politiker, medier, analytiker – alla hade oerhört mycket att säga om det. Framförallt var det alltså den dåliga tajmingen som retade gallfeber på dessa kommentatorer.

Idag är EUs utrikesminister, Catherine Ashton, på besök i Gaza för att visa sitt stöd för de palestinska araberna och deras valda regering – samma regering som av det svenska Migrationsverket döms som så aggressiv mot den egna arabiska befolkningen att de som flyr Gaza numera får utökad möjlighet till asyl i Sverige just på grund av att Hamasregeringen anses skyldig till "brister i efterlevandet av de mänskliga rättigheterna". Med andra ord, regimen är våldsam, icke-demokratisk och icke-fungerande.

Och medan Ashton är i Gaza, just då skjuter Hamas några av sina raketer mot Israel och dödar en civil. En jordbruksarbetare.

här kommenterade Catherine Ashton händelsen: ”Jag fördömer allt slags våld. Vi måste hitta en fredlig lösning på alla frågor och problem … vi måste fortsätta att föra dialogen framåt.” Generaliseringar, förövarna Hamas nämns inte, ordet "terrorism" lyser med sin frånvaro, alla är lika goda kålsupare.

Men så här kommenterade Catherine Ashton Israels beslut att bygga bostäder i Jerusalem: ”EU fördömer den israeliska regeringens beslut att bygga nya lägenheter i östra Jerusalem”. Israel nämns specifikt, ordet ”fördömer” används tydligt, det är inga svävande generaliseringar här inte. Hon sade mer därtill: ”Jag står sida vid sida med USAs vicepresident Joe Biden i fördömandet av beslutet att bygga 1600 nya bostäder i östra Jerusalem”. Och även följande: ”EU kräver att de israeliska myndigheterna möter alla sina åtagande och förpliktelser gentemot fredsprocessen och att landet avstår från ensidiga beslut och aktioner som äventyrar slutstatusförhandlingarna”. Inga problem med att vara specifik, konkret, identifiera vad man anser vara problemet, vem som är förövaren. Inte när det gäller den judiska staten.

Konstigt nog är samma Catherine Ashton, som är så övertydlig när det gäller israelisk bostadskonstruktion i östra Jerusalem, plötsligt helt tyst när det gäller illegal konstruktion i samma stad – om den utförs av palestinska araber. Läs här och här om hur utbrett det olagliga arabiska byggandet av bostäder i Jerusalem egentligen är.
 
Om bara USA och EU kunde avhålla sig från sitt sedvanliga stöd till terrorister, mördare och ökända diktaturer under en (1) månad, skulle fred kunna vara ett faktum.
 
USA och EU förlänger bara eländet. Uppmuntrade av USAs öppet antiisraeliska ställning och EUs oreserverade stöd oavsett vad de gör, har palestinska extremister lyckats döda ännu en civil i Israel.

Imorgon sätter Hamasterroristerna ytterligare ett skott i kammaren, snurrar på den och sätter fingret på avtryckaren.

Undrar vem i Israel som dör imorgon.

Med USAs och EUs benägna hjälp.


Relaterade artiklar från denna blogg:
Europeiska kommissionen inför rätta
Mellanöstern: ockupationen av det svenska medierummet
EU subventionerar antiisraelisk politik med skattemedel
Svenska utrikesministerns korståg mot Israel - finansierat med svenska skattemedel
En ny internationell kommission behövs
Ekonomin blomstrar
FNs totala tystnad
Tystnad när det passar
Hamas grymhet dokumenterad - men tystnaden är öronbedövande
Konstiga prioriteringar

Etiketter: , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

lördag 13 februari 2010

2922 is less than 22

In December 2008, Operation Cast Lead saw Israel finally respond to 2922 days of constant missile barrages from the Gaza Strip – up to 50 missiles a day – aimed at Israeli towns, villages, hospitals, schools, power stations and factories.

The Israeli response to these 2922 days of Palestinian Arab aggression lasted 22 days. Much of the outside world – led by UN-funded judge and jury Richard Goldstone – lamented the disproportionate nature of the Israeli response.

This wasn’t exquisite sarcasm – they genuinely felt that 22 days of Jewish response to 2922 days of Islamist aggression was disproportionate.

The Goldstone Commission – paid for by our tax dollars – roundly condemned the Jewish state for its response to the existential attacks it suffered from right across its border. The US and the UK governments were among the countries most vociferous in their condemnation of Israel’s violent armed response.

Today the US and UK are involved in a massive war. Not on their own borders like Israel was and still is, but thousands of kilometres away.

In fact on a totally different continent. Afghanistan is in Asia, for heaven’s sake.

There is, however, no condemnation by the US and UK governments of the violence in which their own troops are engaged – in a conflict which is far removed from their own shores. On the contrary, President Barack Hussein Obama, who came to power pledging to end US involvement in foreign conflicts, added a further 30,000 US troops to the overseas force to continue a US war far removed from US borders.

Like the US, the UK has a huge troop presence not only in Afghanistan but in Iraq too. It needs to be reiterated: neither of these countries has a border with either the US or UK.

The sheer hypocrisy, the glaring insincerity, the inconsistent double-standards are staggering.

Has Richard Goldstone been brought in to investigate US and UK violence on a country far removed from US and UK shores? He was, after all, brought in to investigate Israel’s response to the 10,000 missiles fired by the Islamist regime in Gaza at civilian Israeli communities over a period of eight long years.

It isn’t going to happen.

Meantime, we continue paying for America’s and Britain’s wars far from home – while Israel is routinely condemned for protecting itself at home.

Useful links:
Jerusalem Post
CNN
Independent
Independent
Washington Post
Washington Times
Boston.com
Huffington Post
Xinhua.net
Reuters
BBC
ABC
Economist
Telegraph
CBS
New Kerala
Sindh Today
The Statesman/India
Big News Network
Cleveland.com
VOA
Yahoo News
Hispanic Business
Guardian
 
 
Related links from this website:
What's in a phone call?
Sweden on its way to becoming the first Islamic republic in Europe
The UN Human Rights Council: the best purchase the Arab world has ever made
Operation Rescue Sweden: a legal precedent
The music dies out as the West stumbles towards its destiny
Put an end to UNRWA's occupation of Palestine
UNRWA versus UNHCR - a revealing comparison

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 4 oktober 2009

Israel måste sluta uppföra rasistiskt

Det är otänkbart att det finns ett slags behandling för judiska israeler, och ett helt annat slags behandling för araber från Västbanken och Gazaremsan.

Gilad Schalit kidnappades som tonåring från Israel. Det hände för tre (3) år sedan.

Alltsedan dess har han hållits inspärrad i en underjordisk bunker, utan möjlighet att ens se solljus. För två dagar sedan släppte Hamas en 2 minuter lång videofilm med honom, i utbyte mot frisläppande av 20 terrorister från Västbanken och Gazaremsan.



Gilad Schalit har inte fått träffa eller på annat sätt komma i kontakt med familjen, Röda Korset, en enda organisation för de mänskliga rättigheterna – men å andra sidan har vare sig Röda Korset eller någon organisation för mänskliga rättigheterna krävt att få träffa honom. Han har inte haft tillgång till advokat – men å andra sidan är han inte anklagad för något brott.

Förutom att vara jude och israel.

Hamasterrorister dömda för mord, massmord och terrorism och som sitter i israeliska fängelser inte bara åtnjuter sina i Israel lagstadgade rättigheter – och de är många: besök från Röda Korset, från organisationer för de mänskliga rättigheterna, från advokater, från familjmedlemmar. De får skriva och ringa till familjmedlemmar.

Israel uppför sig sålunda rasistiskt: Israel accepterar att araber behandlas på ett sätt, men att israeliska judar behandlas på ett helt annat sätt.

Rasism är förkastlig.

Därför bör Israel omgående se till att exakt samma regler tillämpas på de terrordömda araberna från Västbanken och Gazaremsan som sitter i landets fängelse. Precis som i fallet Gilad Schalit bör dessa människor få en enda möjlighet till videokommunikation med omvärlden vart tredje år.

Omvärlden i form av FN, EU, Kvartetten, Palestinska Myndigheten och Hamas är säkert med på noterna, eftersom dessa organisationer är emot rasism.

Lika behandling för alla – hur kan det vara fel?

Detta i avvaktan på undertecknande av ett avtal om frisläppande av varenda terrordömd fånge från israeliska fängelser till sina nya permanenta hem i EU-länderna samt USA (se gårdagens artikel).

Everyone's a winner.

Khaled Meshaal om framtidsutsikter, JPost om vad som väntar

Etiketter: , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

lördag 3 oktober 2009

FRIGIVEN !!!

Alltså inte Gilad Schalit.

Utan en video om Gilad Schalit.



När det gäller den ultrareligiösa muslimska terrorgruppen Hamas skall detta betraktas som en positiv utveckling.

Att leka med människors öden är en dygd, enligt Hamas. Att framtvinga terroristers frigivning är en triumf. Att kidnappa en tonåring och sedan hålla honom fången, utmärglad och likblek, i en underjordisk bunker utan tillgång till solljus i mer än tre år, är höjden på strategisk framgång.

Allt enligt den muslimska terrorgruppen Hamas.

Kidnappning är lagvidrigt.

Det tycks inte FN veta. Inte heller EU. Ej heller Röda korset.

Den tonårige israelen Gilad Schalit kidnappades från Israel för mer än tre år sedan.

Totalt tyst i omvärlden.

Hamas, det palestinska regeringspartiet som kidnappade honom, idkar människohandel. De använder Gilad Schalit som bytesobjekt.

Det säger allt om det samhälle och den religion som dessa religiösa fanatiker företräder. Deras aktion görs ju i det palestinska samhällets och den muslimska religionens namn.

Andra tolkare av det palestinska samhället eller den muslimska religionen gör sig icke besvär – det finns endast ett svar och det svaret har Hamas.

Efter mer än tre år har Hamas nu gått med på ett frisläppande.

Inte av pojken, utan av en 2 minuter lång video som visar pojken.

Det första livstecknet på över tre år.

I utbyte fick Hamas 20 dömda terrorister frigivna ur israeliska fängelser.

För att få hela pojken frisläppt kräver Hamas att uppemot 1000 dömda terrorister och massmördare ska släppas från israeliska fängelser.

Hamas annonserar redan nu att fler kidnappningar är på gång eftersom detta visar sig vara en framgångsrik taktik.

Många israeler är upprörda över att 20 terrorister har släppts i utbyte mot bara en 2 minuter lång videofilm om Gilad Schalit.

Jag är inte alls upprörd över det. Tvärtom. Jag hade hellre släppt 2000 terrorister i utbyte mot Gilad Schalit. Fast med några villkor:

1. Endast terrorister med pågående universitetsstudier släpps. Som bekant får palestinska terrorister läsa vid universitetet på bekostnad av den israeliska staten. Israeliska medborgare, å andra sidan, måste betala för att läsa. De måste arbeta för att tjäna ihop till sina egna studiekostnader, sedan måste de arbeta ännu mer för att tjäna till de palestinska terroristernas studiekostnader. Därför blir deras egna studiekostnader så höga.

2. Genom att släppa terrorister innan de fullföljt sina utbildningar, får de ändå ingen akademisk examen i ryggen. Se nedan för detaljer om vem som ska bekosta den färdiga utbildningen.

3. Terroristerna skall förvisas enbart till länder i EU. Inget EU-mottagarland får ta in mindre än 150 frisläppta terrorister, för att trycket verkligen skall kännas av, och i avtalet skall det slås fast att de inte får lov att lämna respektive land på minst 5 år och att hela deras uppehälle skall bekostas av värdlandet. Låt EU börja betala för problemet som de skapat och som de så gärna vill att Israel skall bekosta.

4. Inom ramen för avtalet bör det klargöras att samtliga palestinska terrorister, alltså inte bara dessa 2000, skall släppas under samma villkor inom loppet av ett (1) år. Hälften var till EU-länderna samt till USA.

Vips får Israels ekonomi en plötslig uppryckning.

Det är självklart att såväl EU som USA vill gärna skriva på ett sådant avtal – i ivern att skapa lugn i Mellanöstern vill de naturligtvis att terroristernas fångenskap ska upphöra. De är nog lika ivriga på villkoren som de har varit ivriga i sitt fördömande av Gilad Schalits olagliga fångenskap.

Imorgon ska jag kandidera till posten som FNs Generalsekreterare, jag tror jag har en ovanligt välutvecklad problemlösningsförmåga.

VK, JPost, JPost2, JPost3, JPost4, MxP, Sydsvenskan om FN, SvD om Hamas och Sderot, The Australian om FNs hantering av Israel och Gaza, Ilya Meyer om Gilad Schalit 1, 2, 3,

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

söndag 3 maj 2009

Dags att skaffa nya glasögon?

Det är dags för Israel att gå till optikern.

Dags att titta noggrant på var landets egentliga stöd finns nu när USA:s President Obama signalerar en väsentligt ändrad policy gentemot demokratin Israel och diktaturen Iran.

USA har under Obamas första 100 dagar i Vita Huset klart signalerat att landets Mellanösternpolicy väsentligen kommer att skilja sig från det förflutna. Objektiva bedömare anser att denna kursändring inte beror på någon övertygelse om vikten av en nydanande politik, utan snarare beror på ett närmast desperat behov av att på någon punkt – vilken som helst – skilja sig från det förgångna. Obama har lovat förändring (”Yes, we can”) utan att specificera vad denna förändring går ut på, och hans administration är i trängande behov av att leverera en förändring – vad som helst.

USA har närmat sig Iran, vars regims grundpelare är fyra till antal: kvinnoförtryck, antisemitism, det uttalade målet att förinta en nation som är medlem i FN, samt uttalat antipati mot demokrati. Det kan kännas egendomligt att en amerikansk president som själv representerar en minoritet sällar sig till en iransk regim med sådana mål, men det är något för de amerikanska väljarna att ta ställning till

Som så ofta förut är det Israel som får betala priset när USA i desperation prövar ny kurs. USA tvingar nu Israel att backa inför den hårdföre iranska diktaturens krav, utan att vare sig Iran eller dess lydmiliser Hamas och Hizbullah ger något. Tvärtom ser det nära stundande libanesiska valet ut att bli en förkrossande seger för Hizbollah.

Israel ser sig därigenom allt mer omringad av fiender i Irans uniform, från Hizbollah i norr till Hamas i söder och med Iran spelande en allt större roll i Irak i öster.

För israelerna återstår snart endast ett val: Medelhavet. Islamisternas gamla dröm om ett Mellanöstern etniskt rensat från judar tar nu ett steg närmare avgörande, med USA:s aktiva hjälp via en president som i bästa fall är farligt naiv, och som i värsta fall vet precis vad han gör – åsikterna går fortfarande isär huruvida President Obama i grund och botten fortfarande är troende muslim (han uppfostrades som muslim och har Hussein som mellannamn) och därigenom har en helt annan dagordning för USA gentemot Israel än vad som uttalats. Därtill är det juridiska läget angående Obamas presidentskap fortfarande oklart – han använder den amerikanska statens juridiska och polisiära instanser för att förhindra allmänheten från att ta reda på hans födelsestatus. Enligt amerikansk lag har endast de som är födda i USA rätten att bli president, och mycket talar för att Obama är född i Afrika och att han missbrukar statliga medel för att dölja detta faktum.

Vad har allt detta att göra med Israel?

Följande: När nu USA under President Obama signalerar sin avsikt att lämna Israels sida är det dags för Israel att se sig om efter riktiga vänner. En alldeles färsk undersökning visar att av alla världens länder, hamnar USA först på andra plats (56%) gällande stöd till Israel. Det land som har starkast sympatier för Israel är Indien (58%). På tredje respektive femte plats återfinns Ryssland (52%) och Kina (50%).

Varför är detta intressant? Av följande mycket enkel anledning: USA:s stjärna är i dalande. Dess ekonomi är körd i botten, dess moraliska kompass är sedan länge krossad, dess ledarskaps ärlighet och avsikter är höljda i dunkel.

De tre starkaste ekonomierna och de länder med vilka Israel redan har stor handel och stort säkerhetsutbyte är just Indien, Ryssland och Kina. Därtill är dessa tre länder, i likhet med Israel, hotade av våldsamma islamistiska element vars mål är att använda civila som politiska brickor i det våldsamma krossande av respektive lands regering. Med andra ord är det mycket som förenar dessa fyra länder.

USA har av tradition värderat kortsiktiga vinster och snabba resultat. Dagens behov är det som styr. Ett litet land som Israel har inte råd att tänka så kortsiktigt.

Medan USA medvetet styr om till Iran, är det sålunda dags för även Israel att objektivt omvärdera sin kurs. Israel behöver ta att en lång, hård titt på var dess framtid ligger – i ett redan moraliskt sönderfallet USA och de västländer som fortfarande finns i dess sfär (notera att till exempel Storbritannien (34%) , Frankrike (27%) och Spanien (23%) visade bara ungefär hälften så mycket stöd för Israel som Indien gjorde).

Eller om Israel istället bör blicka österut mot de tre ekonomiska och militära stormakter vars stjärnor skjuter i höjden: Ryssland, Indien och Kina.

Att betänka inte minst i dessa tider av ekonomiskt fritt fall och kommande transportbehov: det israeliska företaget Better Place ligger långt framme i utvecklingen av inte bara bilar utan en helt integrerad infrastruktur för serieproducerade personbilar som drivs med el. Världens främsta utvecklare och tillverkare av hypermoderna, högeffektiva batterier för bland annat drivning av fordon, BYD Co, ligger i Kina.

Och såväl Kina som Ryssland och Indien utgör en enorm framtida marknad för persontrafik och godstransport. Behoven och möjligheter förenar. Amerikanska GM och Ford, å andra sidan, drar ner hela USA i fördärv. Ett fördärv som är symptomatisk för hela det amerikanska synsättet.

Om några dagar åker den israeliska premiärminister Benjamin Netanyahu till USA för överläggningar med President Obama. Situationen uppfattas som så prekär att Israel för första gången i dess historia har tagit det extraordinära steget att ge landets president, Shimon Peres, i uppdrag att åka i förväg för att om möjligt mjuka upp Obamas inställning. Peres har ett formidabelt rykte som diplomat och han är varmt omtyckt över i stort sett hela världen. Men inte ens han kan åstadkomma mirakel.

Den judeo-kristna teologin säger att när Jesus – som av judarna anses som en viktig profet – föddes, uppvaktade tre visa män från öster honom och därigenom riktade omvärldens uppmärksamhet på honom.

I Israel idag står landets framtid till tre stjärnor som också de kommer från öst: Indien, Kina och Ryssland.

Det är dags att lämna det sjunkande skeppet USA, medan USA fortsätter att göra allt intimare affärer med den ena hårdföre islamistregim efter den andra. Risken är att de sjunker tillsammans.

Netanyahus ansvar är att se till att västvärlden inte drar ner Israel i virvlarna. Han får kasta ankar i öst.

På engelska:
Ynet, Daniel Pipes, Barry Rubin, Haaretz, Haaretz2, JPost,

På svenska:
FiM, SapereAude, IsraeliSverige, MEAktualia, Dick Haas, Erixon, MXp, Boccara, Gudmundson, Mats Tunehag,

Från denna blogg:
IM1, IM2, IM3,

Etiketter: , , , , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer