Heder åt Saudiarabien. Försök att säga det utan att skratta.
Gunnar Olofsson (i ”Heder åt Saudiarabien” 0605024) kommer med intressanta synpunkter.
I begreppen ”Saudiarabien” och ”heder” är det främst det unikt islamistiska begreppet ”hedersmord” man tänker på. Olofsson skriver istället utan självironi att det ”finns ingen internationell regel som tvingar en regering eller stat att erkänna en annan”.
Samtidigt anser han att omvärlden är skyldig att ekonomiskt underhålla den Hamasledda terrorstat som vägrar erkänna sina grannar.
Olofsson verkar inte se den logiska kullerbytta detta innebär: Hamas är inte lagenligt tvungen att erkänna något annat land – men andra länder är moraliskt tvungna att ekonomiskt underhålla Hamas i dess strävan att skapa ett Mellanöstern utan vare sig Israels land eller dess judar. En svår ekvation för läsare belastade med demokratiska värderingar.
Vilket Hamasledda palestinskt land är det då som omvärlden uppenbarligen har så svårt att finansiellt stödja ur sina redan hårt ansträngda statskassor? Jo, det är samma palestinska land vars regim – trots att den är världens utan jämförelse största bidragstagare genom tiderna – inte lyckats skapa fabriker, vägar, skolor, fungerande vattenförsörjning, sportarenor. Trots de miljarder dollar regimen fått genom åren.
Fast det är en sanning med modifikation: fabriker har skapats – för tillverkning av självmordsbomber. Vägar finns – inte för civilbefolkning utan tunnlar för smuggling av knark och vapen. Skolor finns – där barn från 3 år indoktrineras i hur man bäst tar med sig så många judar som möjligt i martyrdöden. Vattenförsörjning försöker man faktiskt slå ut med raketanfall, allt för att skapa en bild av palestinskt lidande – som om de inte redan lider tillräckligt. Sportarenor finns – det är härifrån man skjuter raketer mot civila mål inne i Israel.
Detta har pågått sedan 1920-talet. Omvärlden lägger nu sina knappa resurser – knappa på grund av det ständigt upptrissade oljepriset orsakat av ständigt bråk i arabvärlden – på den egna sjukvården, äldreomsorgen, skolan. De gör det hellre än prioritera palestinska regimer vars deklarerade mål är utplånande av Israel, tvångsdeportering av judar, etablerandet av ett kalifat där islam blir den härskande religionen och där judendomen och kristendomen ska underkasta sig eller kastas ut.
Västvärlden är trött på att se sina donationer försvinna i palestinska gevärspipor istället för framtida projekt, och vill för första gången i historien uppmuntra de många omkringliggande muslimska länderna att stödja sina egna palestinska bröder. Något de aldrig tidigare visat minsta intresse av att göra - utan det är vi i väst som har betalat hela kalaset.
I begreppen ”Saudiarabien” och ”heder” är det främst det unikt islamistiska begreppet ”hedersmord” man tänker på. Olofsson skriver istället utan självironi att det ”finns ingen internationell regel som tvingar en regering eller stat att erkänna en annan”.
Samtidigt anser han att omvärlden är skyldig att ekonomiskt underhålla den Hamasledda terrorstat som vägrar erkänna sina grannar.
Olofsson verkar inte se den logiska kullerbytta detta innebär: Hamas är inte lagenligt tvungen att erkänna något annat land – men andra länder är moraliskt tvungna att ekonomiskt underhålla Hamas i dess strävan att skapa ett Mellanöstern utan vare sig Israels land eller dess judar. En svår ekvation för läsare belastade med demokratiska värderingar.
Vilket Hamasledda palestinskt land är det då som omvärlden uppenbarligen har så svårt att finansiellt stödja ur sina redan hårt ansträngda statskassor? Jo, det är samma palestinska land vars regim – trots att den är världens utan jämförelse största bidragstagare genom tiderna – inte lyckats skapa fabriker, vägar, skolor, fungerande vattenförsörjning, sportarenor. Trots de miljarder dollar regimen fått genom åren.
Fast det är en sanning med modifikation: fabriker har skapats – för tillverkning av självmordsbomber. Vägar finns – inte för civilbefolkning utan tunnlar för smuggling av knark och vapen. Skolor finns – där barn från 3 år indoktrineras i hur man bäst tar med sig så många judar som möjligt i martyrdöden. Vattenförsörjning försöker man faktiskt slå ut med raketanfall, allt för att skapa en bild av palestinskt lidande – som om de inte redan lider tillräckligt. Sportarenor finns – det är härifrån man skjuter raketer mot civila mål inne i Israel.
Detta har pågått sedan 1920-talet. Omvärlden lägger nu sina knappa resurser – knappa på grund av det ständigt upptrissade oljepriset orsakat av ständigt bråk i arabvärlden – på den egna sjukvården, äldreomsorgen, skolan. De gör det hellre än prioritera palestinska regimer vars deklarerade mål är utplånande av Israel, tvångsdeportering av judar, etablerandet av ett kalifat där islam blir den härskande religionen och där judendomen och kristendomen ska underkasta sig eller kastas ut.
Västvärlden är trött på att se sina donationer försvinna i palestinska gevärspipor istället för framtida projekt, och vill för första gången i historien uppmuntra de många omkringliggande muslimska länderna att stödja sina egna palestinska bröder. Något de aldrig tidigare visat minsta intresse av att göra - utan det är vi i väst som har betalat hela kalaset.
Etiketter: bidragstagare, Gunnar Olofsson, Hamas, hedersmord, kalifat, Raket, Saudiarabien


