Svenska English

Close
Integrationsforum

Intresserad av föreläsningar om integration, multikulturalism och invandring?


Jag sätter pennan – eller tangentbordet – åt sidan och tar istället upp mikrofonen.

Hos dig.

Det vill säga hos statliga verk, statliga/regionala/lokala myndigheter, företag, föreningar, skolor, religiösa samfund.

Hälsningar
Ilya

Klicka här för att veta mer.

torsdag 15 oktober 2009

Bantningsdiet a la Mellanöstern

Att verkställa fred i Mellanöstern är som att beordra en ny bantningsdiet.

De utomstående experterna menar väl där de sitter i sina laboratorier, den överviktige lyckas övertala experterna om att han har de bästa avsikterna, man tror sig ha hittat den idealiska lösningen – må det sedan heta Atkinsdieten, Evansdieten, broccolidieten, fruktdieten eller vilket som helst tjusigt namn.

Teorin bakom dieten är mer – eller mindre – grundligt genomtänkt.

Men man lyckas inte gå ner i vikt om inte den berörde verkligen vill det.

Allt för ofta frestas man att återgå till samma gamla dåliga vanor som tidigare. Frossa i fel sorts mat, äta vid fel tidpunkter, äta för mycket, vägra pröva något nytt som till exempel hälsosam motion.

Är man inte tillräckligt seriös, funkar det helt enkelt inte.

Likadant är det med fred i Mellanöstern.

De utomstående experterna menar väl där de sitter i sina bekväma kontor, de våldsbenägna lyckas övertala experterna om att de har de bästa avsikterna, man tror sig ha hittat den bästa lösningen – må det sedan heta Vägkartan till Fred, Den Stegvisa Fredsplanen, Interimslösning med Palestinska Myndigheten, Maktdelning mellan Hamas och Fatah, eller vilket som helst tjusigt namn.

Teorin bakom lösningen är mer – eller mindre – grundligt genomtänkt.

Men man lyckas inte skapa fred om inte de berörda verkligen vill det.

Israel har demonstrerat med all önskvärd tydlighet att man verkligen vill ha fred.

Israel har helt dragit sig tillbaka från Sinai i söder, varifrån hon i åratal attackerades av terrorister. Resultat: fredsfördrag med Egypten.

Israel har helt dragit sig tillbaka från Libanon för att skapa en likadan fredsfrämjande miljö i norr, varifrån hon i åratal har attackerats av terrorister. Resultat: Iran attackerade Israels civila med raketer, via sin lydmilis Hizbollah. Kriget varade i en månad.

Israel har helt dragit sig tillbaka från Gazaremsan för att skapa en fredsfrämjande situation liknande den med Egypten – kanske var Libanon bara ett förödande undantag. Resultat: Iran attackerade Israels civila med raketer, via sin lydmilis Hamas. Kriget varade i en månad.

Och under hela perioden har Iran fortsatt att bygga upp sin infrastruktur för kärnvapentillverkning, fortsatt att förneka Förintelsen i vilken sex miljoner judar slaktades för att de var judar – med Stormuftin i Jerusalems ivriga stöd – och har fortsatt att klargöra att Israel skall raderas från kartan.

Samtidigt fortsätter palestinierna att gå på samma gamla fredsvägrarlinje, de fortsätter att skjuta missiler mot Israel från Gaza, kasta brandbomber på bilister i och nära Judéen/Samarien (även kallad Västbanken efter Jordaniens illegala ockupation av området 1948), fortsätter att uppmuntra antisemitism i moskéerna, i skolorna, i radio, TV och tidningar, och fortsätter att demonisera sin granne Israel, ett land de ändå någon gång måste sluta fred med.

Om de nu menar allvar med att ha Israel som granne, det vill säga.

För allt tyder på att deras egentliga avsikt inte är att leva sida vid sida med sin granne, utan istället att radera och ersätta sin granne.

Under tiden fortsätter världssamfundet att pumpa in massiva finansiella resurser utan att avkräva något i gengäld. Som ett stopp för terrorattacker eller antisemitisk indoktrinering, frisläppande av Gilad Schalit från den olagliga fångenskapen han befinner sig i efter att ha kidnappats från Israel. Omvärldens obegränsade penninginjektion tolkas för vad det är – acceptans för palestiniernas fortsatt stenhårda kompromisslöshet.

Det blir som att ta den bantningsbenägna till en godisaffär och ge honom obegränsad tillgång till pengar, och lämna honom där med uppmaningen ”vi ses senare”.

Och så blir man överraskad över att vikten bara fortsätter att öka.

samma sätt fortsätter våldet i Mellanöstern. Och ”experterna” säger sig inte förstå varför.

Stryp penningtillförseln. Sätt krav. Visa balans och objektivitet. Palestinierna behöver inse genom praktisk handling att det ställs reella krav på dem. Belöningen är en egen stat. Israelerna behöver inse genom praktisk handling att deras reella farhågor uppfattas och att ingen försöker sätta dit dem. Belöningen är fred.

Måste det vara svårare än så?

Svaret är tyvärr ”ja”. Anledningen är att palestiniernas belöning – en egen stat – har alltid underkastats det långt viktigare målet: krossandet av judarnas stat Israel.

Det är upp till omvärlden att övertyga dem om att banta bort kravet på grannstatens förstörelse och att höja skapandet av den egna staten till högsta prioritet.

Inga andra bantningskurer kommer att fungera. Allt annat innebär att världssamfundet fortsätter att betala för allehanda låtsaspreparat.

Det är dyrt. I pengar och i liv.

Bloggar, webbsidor och tidningar:
MXp om biståndsslöseri
Daniel Pipes om CAIR
GP om biståndsslöseri
FiM om biståndsslöseri
Abbas åsikt om Hamas - Kuwait Times
MEForum om biståndsslöseri
Professor Barry Rubin/GLORIA - om västvärldens attityd till terror
JPost om arabvärldens krig mot Israel i FN via UNHRC/Goldstonerapporten
Wall Street Journal om hur medierna hjälper extremisterna/Boström/Aftonbladet
Intelligence and Terrorism Information Center - om hatindustrin hos Fatah/PA/PLO och Hamas

Från denna blogg:
Problemlösning i Mellanöstern
Avsluta ockupationen av FN
En ny internationell kommission behövs

Etiketter: , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer

måndag 2 mars 2009

Höj trycket på Israel

Kom ihåg: enbart Israel är skyldig.

Till allt.


Israel gick till anfall i Gaza i december 2008. Utan någon som helst anledning.


Hamas "militant" i civila kläda (brott mot Genevekonventionen) skjuter missil mot civila israeler (brott mot Genevekonventionen) från ett civilt palestinskt-arabist bostadsområde (brott mot Genevekonventionen).

Det enda Gazas befolkning gjorde var att odla blommor och ibland gå till moskén där de hörde predikningar om fred och samförstånd.

Hamas parlamentsledamot Fathi Hammad, i Hamas Al-Aqsa TV 081002
Allah betraktar varje dödad jude som första steget mot dödandet av 30 miljoner judar.”

I sin krigsföring mot detta fredliga folk använde sig Israel av okonventionella vapen. Israel är skyldig till psykologisk krigsföring – de bombar misstänkta målområden ibland flera timmar i förväg – med flygblad. Flygbladen ökar det omänskliga psykologiska trycket. Visserligen påtalar flygbladen att målområdet används för lagring av vapen och för att dölja tunnlarna som används för att importera vapnen och att Israel ger de närboende ett antal timmar att ta med sig sina personliga tillhörigheter för att undvika onödiga förluster. Men det ger ändå upphov till ett omänskligt tryck – vetskapen om att om några timmar kommer ens hem att sprängas sönder bara för att det används som täckmantel för raketattacker mot judar ett par kilometer längre bort. Omänskligt.


Inne i den belägrade Gazaremsan tillåter inte Israel import av vare sig mat eller medicin, bränsle eller kläder.


En del av de israeliska matimporterna till Gaza som enligt TT och andra terrorsponsorer inte förekommer.

Det enda som kommer in i Gazaremsan är raketer och skjutvapen. De grymma israelerna har raffinerade system för att sniffa ut illegalt importerade barnkläder och mediciner, träningsskor och chokladkex, men har ännu inte utvecklat ett system för att sniffa ut explosiva ämnen – för raketmaterial fortsätter obehindrat att välla in i Gazaremsan. Tur för befolkningen att åtminstone den högstprioriterade importen fungerar störningsfritt.

Nu är kriget över. Det vill säga, Hamas i Gaza har sagt att kriget är över och att vapenvila ha inträtt. Därför har de bara skjutit ett 70-tal missiler mot israeliska civila de senaste dagarna – man måste ju ge freden en chans. 70 missiler på 5 veckor är inte krig, det är bara en påminnelse om att man finns. Ungefär som när du får ett reklamblad i brevlådan från ICA som påminner om att de finns och att de har olika veckoerbjudanden.

Hamas veckoerbjudande den gångna veckan var 5 Gradmissiler mot Ashkelon i Israel. Ashkelon levererar 70 procent av Gazas el. Det andra specialerbjudandet riktades till skolverksamheten – ytterligare Kassamraketer mot förskolebarn i Sderot.

Men omvärlden har fått nog. För att visa sin beslutsamhet har EUs speciella sändebud Javier Solana varit i Gaza och talat klarspråk. Det har även USAs John Kerry, Kvartettens Tony Blair och många fler.

De har alla varit föredömligt klarspråkiga:Inga mer pengar förutom de miljarder ni får idag – som tillägg till de mångmiljarder ni redan fått utan att uträtta något – om inte ni i Hamas och ni i Fatah håller varandra i hand när ni tar emot pengarna.”

För detta med två olika palestinska regeringar börjar bli ett problem för omvärldens redovisningssystem: regeringarna fortsätter gärna att ta stora summor pengar från det egna folks redan hårt ansträngda sjukvård och skolgång – det har gått bra hittills under 61 år – men finansinspektionen börjar nu fråga varför dessa anslag plötsligt har fördubblats.

Och då måste man förklara att den icke-arabiska världen under 61 år har betalat för att behålla palestinska araber som flyktingar i de broderliga arabländerna, men när de palestinska flyktingarna inte längre pratar med varandra och Fatah och Hamas går sina skilda vägar måste omvärlden nu fördubbla sina utbetalningar – för nu är det två mottagare. För visst måste palestinierna fortsätta att underhållas. Hårt arbetande människor med ansträngd ekonomi i Sverige, England, Frankrike, Danmark, Tyskland, Norge och så vidare har säkert inget emot att dra åt svångremmen ytterligare några hack medan palestinierna underhålls. I utbyte mot inget.

Och hela problemet kan ju lösas så enkelt:

Israel måste sluta bomba. Israel måste sluta omringa. Israel måste öppna gränsen till sina fiender. Israel måste tillåta massinvandring. Israel måste upphöra med säkerhetskontroller för araber på Västbanken. Men måste fortsätta med säkerhetskontroller för judar i Israel – eftersom anledningen är densamma: arabisk terrorism.

Israel måste leverera allt el till Gaza – även när Gazas raketer slår ut elkraftverket. Israel måste sluta söka igenom palestinska ambulanser – även när de smugglar in både bomber och efterlysta terrorister.

Israel måste sluta uppträda provokativt. Genom att existera. Och framför allt genom att spela tennis. Eller taekwondo. Eller sjunga i Eurovisionsschlagerfestivalen. Israel måste sluta odla frukt och grönsaker. Israel måste upphöra med att utveckla datorer, mobiltelefoner, medicinska innovationer, bevattningsanläggningar.

Israel måste, Israel måste.

Och vad måste palestinierna?

Det är en fråga utan svar, för ingen har någonsin kommit på den befängda idén att fråga dem vad de är beredda att kompromissa om. För ”kompromiss” finns inte i vokabulären. Än mindre i strategin.

Allt. De måste få allt från Medelhavet till Jordanfloden.

Det är vad Fatah måste ha, det är vad Hamas måste ha.

Finn fem fel: Fatahs respektive Hamas symbol: Hela Israel erövrat med vapen i hand. Fatah föredrar skjutvapen, Hamas vill hellre ha svärdet för att göra jobbet. Målet är likadant, sättet skiljer, resultatet är exaxt samma. Judarna dör. Alla judar. Överallt.

För varje utländsk påtryckning på Israel att ge upp utan att få något i retur, rycker domedagen allt närmare.

Dagen då världens enda judiska land inser hur ensamt det står och vad som måste göras för att överleva.

En promille. Om endast en promille av den tyngd som läggs på blint stöd till palestinierna istället lades på motkrav på palestinierna, skulle situationen genomgå en helomvändning.

En promille. Men ingen har kommit på den absurda tanken att någonsin be en arabisk diktatur att uppföra sig civiliserat. Man vänder hellre till grannen och i ren frustration fördubblar istället trycket på grannen.

När man gör det känner jublet från biståndsivrarna och deras stödtrupper inga gränser. Allt oftare speglas det i rent antisemitiska termer – de gånger man glömmer täckmanteln om att man uttrycker antipati mot Israel, inte hat mot judar. Oftast bryr man sig inte – den råa tonen lyser allt klarare. Fråga Lars Ohly vilkas bloggar han uppskattar mest – en ökänd antisemit hamnar högst på listan.

Hur var uttrycket? As ye sow, so shall ye reap, Det du sår skall du skörda. Skördetiden kommer allt närmare. Lien har redan vässats för länge sedan i förberedelse för denna skördetid.

Men i väst är vi för upptagna med att betala räkningen för utsädet för att titta närmare på vad som planteras i grannens åkermark – finansierad med våra pengar.

I väst har vi inte ens tid att fråga varför palestinierna i utbyte mot alla dessa miljarder inte frisläpper den unge israelen Gilad Schalit, som nu suttit i en underjordisk håla i Gaza i 1000 dagar. Kidnappad från Israel. Inte ens för miljarder kronor släpps Schalit fri.

Inget konstigt i och för sig – ingen har ens länkat ihop det fortsatta biståndsblödandet till hans frisläppande ut olaglig fångenskap.

Som sagt: det du sår skall du skörda.

Haaretz, SvD, GP, HD, Skanskan, Sydsvenskan, KD, VK, NWT, Sydsvenskan, AB, AB, KvP, SydS, SvD, Melanie Phillips, CD, Al Hamatzav, FiM, SydS, SydS, SydS, GP, Skanskan, MXp, TT, AB, NWT, Expressen, SvD, DN, SydS,


Etiketter: , , , ,

Bookmark and Share
upplagd av Ilya Meyer