Demokrati har ett högt pris

200 poliser för att skydda 100 svenskars demokratiska rättigheter.

100 svenskar viftande med svenska och israeliska flaggor höll idag en manifestation under parollen ”Mötesfrihet – för alla”, ”Yttrandefrihet – för alla” samt ”Rätt för Israel att existera”.

Begrepp som retade uppskattningsvis 300 människor så till den grad att de ordnade en våldsam motdemonstration. Våldet och förolämpningarna (”Tack för senast grisajävlar”) riktades främst mot polisen.

Förmodligen för att motdemonstranterna uppfattade polisens skydd av svenska medborgare som provokativ. Det kanske var därför demonstranterna enligt uppgift kom med – och greps med – slangbomber. Ett slags direktimport från Hamas Gaza.

Motdemonstranterna kastade ägg och fyrverkerier för att visa sin ilska över svenskar som utövade sin demokratiska rättighet att samlas under polisbeskydd.

Det nya Sverige.

Som en av motdemonstranterna uttryckte det: ”Jag protesterar mot Israel, att de har ockuperat vår mark.”

Det absurda med att ockupera Malmös gator och bete sig våldsamt mot civila svenska medborgare samt mot svenska poliser som borde kunnat njuta av en ledig söndag finns uppenbarligen inte i resonemanget.

Eller som en annan motdemonstrant uttryckte det: ”Jag bryr mig om mitt hemland. Vi har mer rätt att vara här än dem.”

Det skulle vara intressant att privat fråga Malmöpoliserna vem de helst vill ha som sina grannar: de som deltog i manifestationen för demokrati och yttrandefrihet och vars rättigheter stöds av svenska politiker, eller de som protesterade mot att dessa friheter ges till judar och andra svenska demokrater och som använder våld mot tjänsteman för att driva hem poängen.

Sannerligen ett nytt Sverige.

Ett Sverige som växer fram med högljudd, våldsam framfart.

Och samtidigt ett Sverige som växer fram i tystnad – det svenska samhällets tystnad.

Det är dags för demokratiska krafter att sluta vara tysta. För demokratins skull.

SVT, Skånskan, Kvällsposten, Sydsvenskan, SvD, DN, JiM, TA, YA, HD, TA, GP

Demokrati kräver upprättelse i Malmö

Några citat ur den nya verkligheten, Sverige, år 2009:


”Vi riskerar ett pöbelvälde där de som skriker högst tränger undan dem som har polistillstånd att framföra sina åsikter. Det handlar om viktiga principfrågor.”
Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet och en ledande expert på grundlagsfrågor i Sverige.

”Nej, det är oerhört flat, väldigt vekt. Vi är många inom fotfolket som tycker så men vi har fått order om att bara stå still.”
En av de utkommenderade kravallpoliser som fick order om att stillatigande se på medan en illegal och våldsam motdemonstration lyckades få en laglig och fredlig manifestation på flykt.

”Det fanns inga planer på att ingripa mot motdemonstranterna. Det enda område som skulle utrymmas ifall det hettade till var området som manifestationen fått sig avdelat framför Rådhuset. Antagligen skulle insatsstyrkan ha agerat först om skjutvapen hade figurerat, inte annars.”
Källa inom polisen.

”Det är inte högt i tak hos polisen. Utåt sett står vi enade. Men inom kåren, inom polishusets väggar, finns stor misstro mot chefskapet.”
Källa inom polisen.

”De flesta poliser på platsen var inte bara där för sitt lönekuverts skull. Man har ett rättspatos och det som hände på Stortorget har många svårt att smälta - att inte beivra när någon begår brott men att hindra stillsamma människor från att framföra sin åsikt som man som medborgare har rätt i en demokrati.”
Källa inom polisen.

”Vi inom polisen vill vara stolta över vår insats. Det är ingen som är stolt idag.”
Källa inom polisen.

”Vad ska man känna när brott begås framför ögonen och man ska stå passiv. Allt efter EFS-mötet i september i Malmö när skyltfönster krossades och bland annat en bank vandaliserades har missnöjet med ledningen pyrt. Förra söndagens insats, eller brist på den, förvärrar situationen.”
Källa inom polisen.

Alla citat ovan kommer från Skånska Dagbladet 090204 och Skånska Dagbladet 090204.

Det finns egentligen inte så mycket att tillägga om fiaskot i Malmö för drygt en vecka sedan.

På den här platsen kunde du läsa redan samma kväll (090125) i artikeln ”Det andra Sverige” att ”Även om man kanske kan rikta viss kritik mot polisledningen för eventuella brister i planeringen, kan man inte annat än beundra och rikta ett stort tack till alla poliser som var på plats för deras värdiga och lugna sätt att hantera kravallerna. All heder åt den svenska polisen.”

Det tål att upprepas: en eloge åt en poliskår som inget hellre vill än göra ett bra jobb – därtill på sin lediga söndag.

Men en känga åt en polisledning som tar större hänsyn till de illegala motdemonstranternas ”grundläggande yttrandefrihet” än till skyddet av deltagarna i en fredlig och, framför allt, legal manifestation.

Ulf Sempert, kommenderingschef och den som har det övergripande ansvaret för polisens operation den 25, försökte skylla på brister hos poliser vars händer var bundna. Detta är inget annat än den högfärdighet man tyvärr ser mer och mer av i dagens myndighetssverige: ”Varje enskild polisman har ett eget handlingsutrymme och är skyldig att agera så att det främjar kommenderingens syfte,” sade Sempert i ett försök att dölja den egna bristande planeringen och/eller engagemanget.

Han förklarar vidare: ”På Stortorget var det … svårt att identifiera dem som störde för de sprang och gömde sig bland de övriga motdemonstranterna och där fanns ju också barn och barnvagnar.”

Men vänta ett tag – detta låter misstänkt likt Hamas och deras mänskliga sköldar.

Med det menar ordningsmaktens yttersta ansvarige för den allmänna ordningen – faktiskt för demokratin – att om bara samhällssabotörer lyckas gömma sig bakom mänskliga sköldar, finns inga begränsningar för vad de kan göra.

Malmös polisledning har uppenbarligen tagit efter Hamas operationsmanual, sida 1 paragraf 1.

Vem hade trott det i det demokratiska Sverige?


Skånska Dagbladet
Skånska Dagbladet
Expressen
GT
Polisen

Omvärlden demonstrerar sin selektiva tystnad

Att demonstrera är ett ställningstagande.

Att inte demonstrera är ett lika klart ställningstagande.

Lite fakta för att förklara hur det ligger till.

December 2008 trappade palestinska terrorister upp sitt åttaåriga raketkrig mot Israels civila. 10 000 missiler räckte inte, nu var de uppe i 80 raketer om dagen mot judiska dagis, skolor och sjukhus.

I slutet av december inledde Israel en svarsoperation som varade i 21 dagar. Operationen resulterade i ungefär 1100-1200 dödsfall, av vilka ungefär 900 var palestinska terrorister. Fram till operationens slut hade under samma åtta år 1177 israeler – alla civila – mördats av palestinska terrorister.

2920 dagar av palestinska terrorattacker mot judiska civila.
21 dagar av israeliska försvarsoperationer.

Och hela världen exploderade i demonstrationer.

Inte mot 2920 dagar av terror, för då var omvärlden tyst.
Utan mot 21 dagar av skydd mot terror.

Inte så märkligt egentligen. Här är lite siffror om annat som omvärlden varit tyst om.

Kurderna i Irak 1986-89. 150 000 döda.

Uganda 1971-79: 400 000 döda.

Jugoslavien 1991-2000: 140 000 döda.

Västra Papua 1961-idag: 100 000 döda.

Östra Timor 1975-90: 200 000 döda.

Rwanda 1994: 800 000 döda.

Kambodja 1975-79: 2 000 000 döda.

Etiopien 1974-91: 400 000 döda.

Bangladesh 1971: 1 500 000 döda. Jag vet, jag var där.

Guatemalas inbördeskrig 1960-96: 200 000 döda.

Afghanistans inbördeskrig 1979-idag: 1 500 000 döda.

Andra Kongokriget 1998-03: 4 000 000 döda.

Darfur 2003-idag: 300 000 döda.


Konflikter, folkmord och massmord i industriell skala, var och en tusentals gånger värre än det som hände i Gaza, men som inte framkallat demonstrationer. Inget krav på bojkott mot dessa länders produkter eller deras akademiker eller kontakter med deras idrottsmän. Inga krav på att Sverige omgående skär av diplomatiska förbindelser med dessa länder.

Inga sådana krav heller när drygt 1100 israeliska civila dödas under 2920 dagars terroraktioner utförda av palestinska terrorister som gömmer sig bland palestinska civila.

Men en värld som exploderar i demonstrationer och ilska när drygt 1100 palestinska araber – av vilka 900 var terrorister med vapen i hand – dödas i en 21 dagar lång israelisk försvarsoperation som tyvärr även dödade 200-300 civila, eftersom terroristerna endast opererar från inuti civil infrastruktur.

Ett märkligt ställningstagande.

Eller inte märkligt alls, egentligen. Ett helt förståelig ställningstagande. För de som kräver sanktioner mot den judiska staten är också de som skriker ”Heil Hitler” och ”Död åt judarna” under Förintelsens minnesdag och som attackerar synagogor, begravningsplatser och andra judiska mål.

Deras främsta vapen här i Sverige är inte de tillhyggen de använder – raketer, flaskor, stenar – utan det omgivande svenska samhällets tystnad.

Din tystnad är deras främsta vapen. Var och en som läser dessa rader kan ta ifrån dem detta vapen – på ett helt ofarligt, riskfritt sätt. Genom att sprida detta budskap och denna information – bland vänner, i skolor, på arbetsplatser.

Länken till denna artikel är http://www.ilyameyer.com/2009/01/omvarlden-demonstrerar-sin-selektiva.html. Se till att sprida den. Det är ditt vapen och din sköld.

Sanningen på Göteborgs gator

Demonstrationen i Göteborg 090117 till stöd för Gazas befolkning var en hatdemonstration mot judar och en stödmanifestation för de hårdföra Hamas- och Hizbollahregimerna.

Hamas är inte tillräckligt hårdför, Göteborgsdemonstranterna visade också sitt stöd för Hizbollah, terrororganisationen som med Irans hjälp har tagit över ett helt land, Libanon.

Detta är regimer som tillämpar stympning, korsfästelse och stening som straff, och som trakasserar och mördar oliktänkande, politiska rivaler, homosexuella, kristna, och muslimer av andra trosinriktningar.

Och så judar förstås. Var helst de träffas. För ett par veckor sedan sattes en synagoga i Helsingborg i brand. Två gånger. Idag fick Göteborgs judar se att deras religiösa symbol, Magen David eller Davidsstjärnan, likställdes med hakkorset.

Ingen finkänslighet här när det gäller respekt för judarnas religiösa symbol. Bara radikala muslimer är förärade respekt för sina religiösa symboler.

Är det någon som minns reaktionerna sist någon uppfattade att deras religiösa symboler förolämpades? Då stacks bilar i brand, människor skadades och dödades och på vissa håll i världen blev det regelrätta krig mellan demonstranter och ordningsmakten. Allt medan oskyldiga civila riskerade sina liv, gisslan i sina egna hem.

Demonstranterna i Göteborg anser att detta är rätt ton – vapenmakt på stadens gator mitt bland lördagsshoppare och småbarn på väg till skridskolektioner.

Då var det radikala muslimer som kände sig förolämpade eftersom vissa bilder uppfattades som kränkande mot deras religion.

Idag i Göteborg fanns inga sådana betänkligheter. Samma radikala demonstrationsanda nu som då, men denna gång riktades ilskan mot Israel då landet under 21 dagar har besvarat Hamas åtta år långa attack mot den judiska staten.

Och när ilskan riktas mot Israel är det som vanligt judiska symboler och den judiska religionen som förolämpas. Kriget 3000 kilometer längre österut på en annan kontinent är en förevändning lika bra som vilken annan för gammal hederlig judehat.

Det är därför Davidsstjärnan kan likställas med hakkorset. Det är därför man inte behöver visa samma finkänslighet för judar och deras religiösa symboler som man kräver för muslimer och deras symboler. Helt i linje med vad Hamas – till vars förmån demonstrationen hölls – vill. Hamasledaren Nizar Rayyan: ”Judarna är profetmördare och de har stängt sina öron till Allahs sanna budskap.”

Återigen i Göteborg, denna gång TV-programmet Debatt torsdagen 090115. Janne Josefsson ville ordna en debatt om det pågående kriget i södra Israel och Gaza. Men de arabiska debattdeltagarna vägrade att ens titta på sina motdebattörer. Motiveringen var att de var judar, och de sade det rakt ut i TV. Detta kom som en total överraskning för en ung svenskfödd jude som går sista år på gymnasiet och som deltog i debatten. Ingenting i vare sig hans religiösa eller demokratiska, sekulära uppfostran hade förberett honom för ett sådant uppförande, inte år 2009, inte i Sverige.

Man bävar inför tanken på den rättmätiga publikstormen och de juridiska följderna om någon hade sagt att man vägrar titta på svarta människor för att de är svarta. Nu handlar det bara om judar – ingen kommentar i pressen, än mindre någon storm.

Debattdeltagarnas uppförande säger en hel del om drivkraften. De drivs inte av stöd för Gaza utan antipati mot judar.

Det kan aldrig upprepas tillräckligt ofta: det är helt rätt att kräva ett slut på krigshandlingar. Traumatiserade, skadade och döda barn är en lika tragisk syn i Sderot som i Gaza. I det sammanhanget spelar det mindre roll att de israeliska barnen har traumatiserats, skadats och dödats av Hamas 10 000 raketer i hela 8 år medan Israels svar har hållit på i bara 21 dagar. Krig är alltid tragiskt. Men demonstranterna vänder kritik mot kriget till förolämpning av den judiska religionen.

Men dessa demonstranter var tysta när svarta muslimer slaktades av arabiska muslimer i Darfur, när muslimska civila dödades i enorma antal av ryska trupper i Tjetjenien, när arabiska kristna våldtogs och dödades av arabiska muslimer i kristendomens vagga, Betlehem, när kristna araber dödades av muslimska araber i Gaza.

Det som förenar dem är inte stöd för sina arabiska landsmän, eller sina muslimska trosfränder – då är de helt tysta.

De hörs först när judar kan beskyllas och förolämpas. Och idag beskylls och förolämpas judar i Göteborg för att deras trosfränder i Israel försvarar sig mot Hamas.

Som alltid: bråket anses börjar när juden slår tillbaka.

Rasismen och antisemitismen har inte försvunnit, de bara uttalas i andra ord idag.

Som dessa från demonstrationen i Göteborg:
”Palestinska folkets motstånd är det mest motspänstiga och mest ihärdiga motstånd historien skådat. Om det palestinska folket kan komma på tio sätt att göra motstånd, varför ska vi vara sämre?”
America Vera Zavela (Vänsterpartiet)

”Krossa Israel! Låt oss bli martyrer. Vi är inte terrorister.”
Monser al Sabini

Man undrar vilken effekt denna uppmuntran till ”motstånd” och ”martyrskap” kommer att ha i vårt demokratiska svenska samhälle. Kanske är brandkåren redan på väg till synagogan medan dessa ord skrivs.

Bilder tagna av Andres Chacón, Göteborg