Den rätta betydelsen av "al Naqba" - Katastrofen

Kofi Annan, FN:s förra Generalsekreterare, kallade det för ”en sorgens och förtvivlans dag”.

Han talade om 29:e november, årsdagen då FN svek Palestinaaraberna och under de påföljande 60 åren tvingade dem till ett liv i flyktingskap.

Sveket belyses särskilt lördag den 29:e november, flera decennier efter beslutet om att dela det redan delade brittiska mandatet i ett arabiskt Palestina etniskt rensade från judar, och ett judiskt Israel med 40 procent arabisk befolkning.

Redan på 20-talet beslutades att området öster och väster om Jordandalen skulle delas i två: 75 procent skulle rensas från palestinska judar för att skapa Jordanien, ett helt nytt land för enbart palestinska araber. På de återstående 25 procenten skulle återskapas en stat för palestinska judar och här skulle 40 procent av befolkningen vara araber.

De palestinska araberna vägrade, landet delades en gång till men inte heller detta accepterade de. 1948 anfölls Israel men araberna förlorade sitt krig.

Under Palestinaarabernas krig mot Israel blev mellan 400 000 och 750 000 araber flyktingar. Samtidigt fördrevs över 850 000 judar från arabländerna. Judarna blev medborgare i de länder de flydde till, medan de palestinsk-arabiska flyktingarna av FN tvingades till permanent flyktingskap.

60 år senare är deras efterkommande fortfarande flyktingar eftersom arabländerna och FN förvägrar dem social integration och medborgerliga rättigheter i mottagarländerna. I Libanon, till exempel, får de inte äga mark eller hus, och många yrken är förbjudna för dem.

Det är ett barbari att människor i tredje generation hålls gisslan för deras förfäders ödesdigra misstag och att FN påtvingar människor flyktingskap i deras födelseland.

Via FN betalar svenska skattebetalare för att människor hålls kvar i permanent flyktingskap i arabländerna där de är födda, istället för att åtnjuta social integration och medborgarskap. Det är en diskriminering vi borde skämmas över.

Lördagen den 29:e november uppmanas Sverige göra sin röst hörd för att tvinga FN att upphöra med sin diskriminering av palestinska araber. Evigt flyktingskap och utanförskap i födelselandet är omänskligt.

Internationella Röda Korset tillämpar segregering

Det är mars 2004 - inte 1939 - och Internationella Röda Korset (ICRC) förvägrar alltjämt fullvärdigt medlemskap för Israels motsvarighet till Röda Korset – Magen David Adom eller ’Röda Davidsstjärnan’.

Anledningen är att ICRC:s muslimska medlemsländer kräver att Israel hålls utanför. Officiellt erkänner dock inte ICRC att man utsätts för utpressning, utan motiverar Israels utestängning med hänvisning till att den israeliska symbolen inte är ett rött kors såsom hos moderorganisationen Röda Korset, utan en röd stjärna. Någon sådan betänklighet har dock inte förhindrat ICRC att ta upp den muslimska världens motsvarighet – Röda Halvmånen – som fullvärdig medlem, med dess muslimska röda halvmåne som symbol. Symbolutformning som hinder för medlemskap förbehålls bara den judiska hjälporganisationen.

Magen David Adom (MDA) ägnar sig åt att ge medicinsk och annan humanitär hjälp till nödlidande. Mycket av MDA:s insatser sker på frivillig basis, både i Israel och vid katastrofer utomlands såsom vid jordbävningar etc.

Mycket av MDA:s arbete handlar om snabba punktinsatser varhelst de behövs, och ofta kommer den första hjälpinsatsen via en ambulans bemannad av obetalda frivilliga. I det av terror skakade Israel är MDA:s ambulanser först på plats vid exempelvis självmordsbombningar.

En hjälporganisation är inte och bör inte vara något politiskt verktyg. Det är fruktansvärt cyniskt att utestänga MDA från internationellt hjälpsamarbete bara för att länder med en viss regionalpolitisk dagordning lyckas utöva utpressning. Röda Davidsstjärnan är inte någon del av konflikten i Mellanöstern, och det är både en absurditet och en förolämpning mot den fria världen att denna diskriminering mot enbart den judiska hjälporganisationen alltjämt tillåts fortsätta.

Denna orättvisa behandling är egentligen ett symptom på ett långt större problem, ett problem med allvarliga finansiella och politiska förtecken. Därför är det intressant att analysera hur ICRC fördelar sina resurser världen över.

För hela Asien – inklusive Kambodja, Nordkorea, Japan, Laos, Mongoliet, Folkrepubliken Kina, Sydkorea, Taiwan, Thailand och Vietnam – har ICRC ett regionalt kontor i Bangkok samt två verkstäder som tillverkar arm- och benproteser i Kambodja. Regionen har en budget på 5,8 miljoner Schweiziska franc och 60 anställda. Regionen har en sammanlagd befolkning på 1.7 miljarder boende på en yta av drygt 13 miljoner kvadratkilometer.

I den delen av Mellanöstern som utgörs av Nordafrika – Algeriet, Libyen, Mauretanien, Marocko/Västsahara samt Tunisien – har ICRC ett enda kontor (i Tunis), en budget på 2,5 miljoner Schweiziska franc samt 15 anställda. Dessa resurser ska alltså avhjälpa ett verkligt katastrofområde vad gäller mänskliga rättigheter, i en del av Mellanöstern som är befolkat av 82 miljoner människor och som täcker drygt 6 miljoner kvadratkilometer.

I en smal remsa i Mellanöstern bestående av Israel samt Västbanken och Gazaremsan, har ICRC hela 13 kontor: i Jenin, Tulkarm, Nablus, Kalkilya, Ramallah, Jeriko, Betlehem, Hebron, Gaza, Khan Yunis, Majdel Shams, Jerusalem och Tel Aviv. Området har en budget på 22,4 miljoner Schweiziska franc och 220 anställda. Områdets befolkning uppgår till mindre än 9.5 miljoner och den totala ytan är blott 28,285 kvadratkilometer. Samtliga siffror är från 2001.

I kölvattnet av den växande skandalen med Sveriges hemlighållna bidrag till PLO:s propagandaministerium NUS – slussade via svenska SIDA – är det av yttersta vikt att donerade pengar, såväl i Sverige som utomlands, distribueras med full insyn och utan politiska intressen.

MDA är en judisk organisation som bevisligen hjälper alla nödlidande oavsett religion, nationalitet eller politik. När en jude exkluderas för att han är jude, brukar det kallas för antisemitism. Det är viktigt att ICRC nu bevisar att anklagelserna om antisemitism är helt grundlösa och att dess ställningstagande enbart beror på arabländernas politiska påtryckningar. Detta görs bäst genom att omgående ta upp Israels Magen David Adom som fullvärdig medlem.

Med samarbete istället för utestängning skulle synergivinsterna kunna frigöra ytterligare resurser till att ta itu med några riktigt stora humanitära problem, såsom slaveri, tortyr och kvinnoförnedring. Problem som orsakar oanat lidande i bland annat det muslimska Nordafrika.